Lag-Utskottets Betänkande N:o 3i

Betänkande 1876:LU34

Lag-Utskottets Betänkande N:o 3i.

1

N:o 34.

Ank. till Riksd. Kansli den 26 April 1876, kl. 5 e. m.

Betänkande, i anledning af äterremiss utaf Utskottets Utlåtande
N:o 20 angående väckt motion med förslag till författning
rörande inteckning i jernväg, kanal eller annan dermed
jemförlig anläggning.

Utskottet, som med föranledande af, Kamrarnes återremiss tagit
under öfvervägande de anmärkningar, hvilka mot berörda utlåtande före
kommit, har dervid funnit, att de fleste talare varit af den mening, att
lagstiftningen i ämnet borde byggas på de grunder, hvarpå Utskottets
förut framlagda författningsförslag finnes hvila.

Vid sådant förhållande har Utskottet ansett sin åtgärd i anledning
af återremissen kunna inskränkas derhän, att Utskottet, med berörda
förslag såsom utgångspunkt, deri vidtagit allenast sådana ändringar till
dess förtydligande och bringande till fullständighet, som må af de framstälda
anmärkningarne föranledas.

I afseende på hvad blifvit erinradt derom, att såsom vilkor för den
ifrågavarande säkerhetens beviljande skulle stadgas, att vederbörande bolag
°borde visa både att lagfart blifvit meddelad & den jord, som föranläggningen
toges i anspråk, och att samma jord blifvit från äldre inteckning
frigjord, har Utskottet, under vidhållande af hvad blifvit i dess
förra utlåtande anfördt om de stora praktiska svårigheter, som häraf
skulle uppkomma, utan att den åsyftade, säkerheten blefve i någon afsedd
mån förökad, funnit berörda erinringar icke böra leda till någon ändring
i förslaget.

Ehuru det torde ligga i sakens natur, att deri panträtt, som förslaget
åsyftar att inrymma i jernvägsbolags fasta egendom, icke kan inBih.
till Riksd. Prat. 1816. 1 Sami. 10 Höft. 1

" Lag-Utskottets Betänkande N:o 34.

tråda förr, än i den mån samma egendom varder af bolaget förvärfvad,
bär Utskottet dock med hänsyn till den anmärkning, som blifvit framstäf
derom, att förslagets ordalydelse gåfve stöd åt den föreställning,
att, oberoende häraf, panträtten skulle anses inträda samma dan- kuugörelsen
om pantsättningen vederbörligen offentliggjordes, ansett °sig höra
uti lagförslagets redaktion vidtaga sådan förändring, hvarigenom ett dylikt
missförstånd undanrödjes.

. Beträffande derefter de lån, som före författningens utfärdande blifvit
upptagna, har Utskottet funnit lämpligen kunna stadgas, att, der dessa,
såsom statslånen, blifvit lemnade med vilkor om säkerhet i jernvägen, de
äfven höra på grund af de giltiga anspråk på en sådan säkerhet, de
dymedelst förvärfvat, enligt lag få samma säkerhet sig tillerkänd och sålunda
njuta företrädesrätt framför de lån, för hvilka pantsättning enligt
författningen beviljas; men att de öfriga äldre lånen för hvilka några dylika
anspråk icke kunna åberopas, skola oförkränkta bibehållas vid den
rätt de före författningens utfärdande egt och följaktligen om dem endast
föreskrifvas, att pantsättning efter den nya lagen ej må verka dem
ti 1 förfång; och torde i afseende på sistnämnda lån särskildt höra erinras,
att Konungen icke lärer meddela tillstånd till upptagande af nya
lån mot säkerhet i jernväg, derest derigenom någon fara för de äldre
lånen skulle uppstå.

Slutligen och för tillmötesgående af derutinnan framstälda anmärkningar,
har. Utskottet ansett författningens föreskrifter lämpligen kunna
utsträckas jemväl till kanal eller annan dermed jemförlig anläggning1
hvartill aktiebolag är egare. ö öö ö

De ändringar i redaktionen, som förslaget i viss mån undergått,
äro dels en följd af här ofvan angifva förändringar i sjelfva saken dels
ock af sådan beskaffenhet, att derför icke torde erfordras någon särskild
motivering.

På grund häraf får Utskottet vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte för sin del antaga följande
Förordning angående pantsättning af jernväg, kanal
eller annan dermed jemförlig anläggning.

Vill aktiebolag, som erhållit tillstånd till anläggning
af jernväg med rätt att förvärfva dertill erforderlig
mark enligt gällande författningar om jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof, i jernvägsanläggningen
bereda säkerhet för lan till visst belopp, göre
derom ansökan hos Konungen. Finner Konungen skäl
att ansökningen bifalla, utfärdas derom allmän kun -

Lag-Utskottets Betänkande N:o 34.

3

görelse; och ege i det fall innehafvare af de för nämnda
lån utgifna förbindelser i all sådan till jernvägen hörande
fast egendom, som ej må med inteckning enligt
förordningen den 16 Juni 1875 belastas, i den mån
samma egendom är eller varder af bolaget förvärfvad,
panträtt, såsom vore inteckning beviljad, samt i bolagets
till jernvägen och dess drift hörande lösegendom
enahanda förmånsrätt, som förlagsman i det, som med
förlaget tillverkadt är.

För bibehållande af den säkerhet, hvarom här sägs,
erfordras ej förnyelse såsom om inteckning för fordran
stadgadt är.

Varder af Konungen säkerhet beviljad för flera lån,
ege det lån företräde, hvarom kungörelse först blifvit
utgifven.

Hvad sålunda stadgadt är må ej lända till förfång
för fordran, som före denna författnings utfärdande
uppstått. Har för sådan fordran säkerhet i anläggningen
blifvit utfäst, ege den fordran företräde framför
annan, hvarför pantsättning enligt denna författning
meddelats.

Denna författning galle äfven om sådan aktiebolag
tillhörig kanal eller annan anläggning, som ej må med
inteckning enligt förordningen den 16 Juni 1875 belastas.

Stockholm den 26 April 1876.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

4

Lag-Utskottets Betänkande N:o 34.

Reservationer:

af Herr Grefve Mörner: »Efter min åsigt kan Utskottets förslag icke
godkännas, och får jag således derå yrka utslag i förhoppning att Kongl.
Maj:t måtte, sedan ärendets vigt nu blifvit inom representationen framhållen,
låta i ämnet utarbeta lagförslag och detsamma sedermera i nåder
inför Riksdagen framlägga.

För min del har jag, om Utskottet bort tilltro sig att ett lagförslag
framlägga, då önskat, att förslaget haft ungefär följande lydelse:

§ I Jernväg,

med dertill hörande egor, må, med den inskränkning
här nedan sägs, intecknas om Konungen gifver der lof till.

§ 2.

Sådan inteckning fastställes af Konungen genom beslut, som offentliggöres
genom kungörelse i Svensk Författningssamling. Inteckningen
gäller ifrån den dag, hvarunder Konungens beslut finnes dateradt.

§ 3.

Inteckning må endast sökas af låntagaren.

§ 4.

Är gäld gulden, må inteckningen dödas, när Konungen, efter anmälan,
pröfvar skäligt låta kungörelse om dödandet utfärda.

§ 5.

Inteckning må ej beviljas i jernväg, som häftar för äldre vare sig
statslån eller så kallade obligationslån, innan styrkt blifvit att sådant
eller sådana lån blifvit guldno, eller innehafvare!) eller innehafvarne af
nämnda lån inteckningen medgifvit.

Lag-Utskottets Betänkande N:o 34. 5

Slutligen borde kanske något stadgande införas angående inteckning
i jernvägens materiel».

af Herr Asplund;

af Herr Bibbing: »Äfven vid det förslag till författning angående
inteckning i jernväg, Lag-Utskottet nu, vid förnyad behandling af ärendet,
afgifvit, har jag med Utskottet ej kunnat förena mig. I betraktande
af vigten af lagstiftningens enhet i principer och följdrigtighet i deras
utförande; af att genom lag lika rätt, så vidt möjligt är, tillförsäkras alla,
som förvärfva och ega samma art af rättigheter; samt af att lagen må
medföra största möjliga rättsliga säkerhet vid hvarje rättshandling och i
hvarje rättsförhållande, anser jag, att ifrågavarande författning, utöfver
hvad Utskottet föreslagit, till det minsta bort stadga:

l:o) att, såsom vilkor för medgifvande af rätt till intecknings beviljande,
den erforderliga marken blifvit förvärfvad och att åtminstone
någon del af arbetet blifvit utförd eller någon slags säkerhet för dess utförande
stäld;

2:o) att, om Kongl. Maj:t, vid pröfning af ansökning om rätt till
intecknings beviljande, finner särskilda bestämmelser till betryggande af
fordringsegares rätt vara erforderliga, han må ega att derom förordna;

3:o) att sjelfva inteckningen i laga ordning sökes vid den domstol,
som enligt författningen i hvarje fall utgör laga forum, samt att ansökningen
af denna pröfvas och afgöres».

af Herr Philipsson med hvilken Herrar von Gegerfelt, Lindgren och
Torpadie instämt;» Ehuru det af Lag-Utskottet nu framlagda förslag,
om beredande af säkerhet i jernvägsanläggning för lån till visst belopp,
sä till vida skiljer sig från det först uppgjorda, till Utskottet
återremitterade förslaget, att det förstnämnda dels utesluter den i det
återremitterade förekommande tidsbestämmelse för beräkning af den ifrågasatta
panträtten och dels innefattar stadgande derom, att panträtten uppstår
endast i den mån den fasta egendom, som derför göres till föremål,
är eller varder af bolaget förvärfvad, samt följaktligen är egnadt att
närmare förklara och belysa beskaffenheten af den åsyftade säkerheten,
finner jag mig likväl, med afseende å så väl de oegentligheter, hvilka det
nu framlagda förslaget, utur teoretisk synpunkt, företer, som ock de
vådor för den allmänna fastighetskredit.en, som enligt mitt förmenande,
genom förslagets upphöjande till lag, skulle uppkomma, föranlåten att
emot detsamma afgifva min reservation.

Hvad nyss omförmälda teoretiska skäl beträffar, så lärer det väl

G

Lag-Utskottets Betänkande N:o 34.

icke kunna förnekas, att pantsättningsbegreppet förutsätter, det den sak,
som är afsedd att pantsättas, tillhör egaren vid den tid då pantsättningen
sker. öfverallt i Sveriges lag, då beredande af säkerhet i gäldenärs
ännu icke förvärfvade gods, löst eller fast, åsyftas, begagnas uttrycket
förmåns- eller företrädesrätt, för att dermed antyda, att rätten icke
sträcker sig till annan egendom än den, som tillhör gäldenären vid den
tidpunkt, då fråga om egendomens användande till betalning af hans
skulder uppstår. Med denna uppfattning öfverensstämmer äfven Utskottets
förslag angående säkerhets beredande uti den till jernvägen och dess
drift hörande lösegendom, i hvilket afseende ordet förmånsrätt rätteligen
blifvit begagnadt. Men ännu mera origtigt och vilseledande torde det
vara att använda ordet panträtt, då, såsom här skett, densamma göres
liktydig med inteckning, hvars begrepp ju förutsätter, att gäldenären, då
inteckning meddelas, eger den intecknade fasta egendomen, hvarjemte
kännedom förefinnes derom, att lagstiftningen visat sig särdeles angelägen
att betrygga inteckningsåtgärden, medelst föreskrift om bestyrkande af
gäldenärens eg anderätt, förr än nämnda åtgärd får af domstol vidtagas.
Att nu i lagstiftningen utsträcka inteckningsbegreppet till sådan fast
egendom, som framdeles kan komma att af gäldenären förvärfvas, är så
mycket mera betänkligt, som, i händelse vid ett jernvägsbolags inträffade
konkurs det skulle visa sig, att stora sträckor af den mark, som till
jernvägsanläggningen blifvit begagnad, icke tillhöra bolaget, ett förhållande,
hvilket för närvarande i ganska vidsträckt mån eger ruin, sådant, i
synnerhet i utlandet, skulle kunna framkalla ett misstroende till den
svenska inteckningslagstiftningen i allmänhet och följaktligen föranleda
en nedsättning i priset å de värdepapper, hvilka, såsom grundade på
fastighetskrediten, för närvarande åtnjuta ett stort förtroende..

Till undvikande af nu i korthet antydda oegentligheter och förvecklingar
har jag inom Utskottet hemstält om antagande af ett förslag, hvaruti
benämningen förmånsrätt blifvit använd i afseende å den till jernvägsanläggningen
hörande så väl fasta som lösa egendom. Mot detsamma har
förnämligast blifvit anmärkt, att förmånsrätt till fast egendom, såsom icke
innefattande »jus seqvendi» eller makten att göra rättigheten gällande då
föremålet för densamma ombyter egare, icke vore i förevarande afseende
betryggande. Häremot erinras, att, genom den i förslaget intagna bestämmelse,
att intilldess det lån, för hvilket företrädesrätt vunnits, blifvit
till fullo guldet, bolaget icke skulle ega att utan Konungens tillstånd
afyttra den till jernvägsanläggningen hörande fasta egendom eller någon
del deraf, trygghet för den inrymda förmånsrätten blifvit beredd emot
■frivillig öfverlåtelse af nyss nämnda egendom, enär det val med visshet

Lag- Utskottets Betänkande N:o 3i. 7

kan antagas att Konungen icke skulle meddela ett dylikt tillstånd utan
fttÄderVd „se» att iordnngsegares rätt icke förnärmas. Hvad åter betrattar
förmånsrättens tillgodogörande vid utmätning af den fasta e<mndomen
så lärer det vara uppenbart, att det i i 7 Kap. 9 SS 6 inom.
iandels-balken, sadant detta lagrum lyder i Kongl. förordningen den 16
r i förekommande stadgande om förmånsrätt till betalning utur
utmätt last egendom, såsom vore inteckning för utmätningssökandens
fordran beviljad den dag, utmätningen skedde, icke kan åsyfta annan
tast egendom, an sådan, som, enligt den samma dag utfärdade Kong]
förordning, angående inteckning i fast egendom, kan varda föremål för
inteckning, och följaktligen icke jernväg, kanal eller likartad anläggning
som, jemlikt 16 § 1 sistnämnda förordning, icke får med inteckning enligt
samma lag belastas. Denna uppfattning öfverensstämmer med så väl den
motivering, som åtföljde Kong]. Maj:ts proposition till 1875 års riksdag,
om antagande af de ifrågavarande lagarne, som ock lydelsen af 38 S i
inteckningslagen. Skulle emellertid tvekan härom råda, så lärer densamma
kunna afhje pas genom ett tillägg till stadgandet i det åberopade
momentet uti 17 Kap. 9 § Handels-balken. Emellertid kommer väl, i
händelse den till jernvägsanläggningen hörande egendom, den må vara
a tast eller los natur, för någon borgenärs fordran utmätes, ansökan
om bolagets försättande 1 konkurs inom en månad efter det utmätningen
förmånsrätt att uteWifva’ * hvilket fall utmätningen ju ej medför

Härmed må nu vara huru som helst, sä lärer det väl ej kunna
med fog af lagstiftningen fordras, att densamma, angående säkerhets beredande
1 jernvagar för lån, meddelar andra bestämmelser, än sådana,

. in ined afseende a sa val allmänna rättsprinciper, som ock öfriga förallanden
inom landet, kunna försvaras: och för min del tror ja^ det
vala rigtigare, att man uti den nya lagen gifver den egentliga benämnngen
a den ratt, hvilken torde kunna åt lånegifvaren inrymmas, än att
välja eu benämning, som lofvar mera, än den kan kalla.

fråga om säkerheten 1 den lösa egendomen, gifver mitt förslag

•TT n \ f f?rdTgSeogaren, SOm Utskottetsi ^ deri omständighet, att
Utskottets förslag förmånsrätten till nämnda egendom identifierats med
, KaP- 7 * Handels-balken förlagsman inrymda förmånsrätt till

rdlrr SOn‘ m?d f°n aget tillverkadt är», skyddar lika litet emot öfverlåtelse
, , ,„ tmatnin<? af »''erberörda egendom, som bestämmelsen i mitt förslag

ul.!raifSr ,ten rU‘:i Häst efter samfhga i 17 Kap. Handels-balken
ppta na förmånsrätter. Deremot vågar jag framhålla två företräden uti
mitt förslag: det ena, att man undviker jemförelse med den i lagen åt

§ Lag-Utskottets Betänkande N:o 34.

förlagsfordringsegare inrymda rätt, hvilken är högst obestämd, och vid
uppkomna tvister gifvit anledning till mycket olika domstolsbeslut oc
det andra, att den förmånsrätt, hvilken enligt 17 Kap. 12 § Handelsbalken
tillkommer kronan till lös egendom för gäldenär utskylder bistå
och löpande året, de der ej för fast egendom utgå, blifvit förvarad,
hvaremot densamma i Utskottets förslag onödigtvis tillspillogifvits

Sedan lag sålunda redogjort för skiljaktigheterna emellan de tva
förslagen, rörande beskaffenheten af den ifrågavarande säkerheten, tar jag,
beträffande de öfriga stadgande!!, i afseende hvarå förslagen aro hvarandra
olika, erinra, att jag ansett den åt staten inrymda ratt för
viliade låneunderstöd vara bättre förvarad genom lydelsen åt åJ
mitt förslag, än genom ordalagen i Utskottets förslag; samt att jag tiott
“et vara lämpat att, med hemtadt stöd af gällande ftrordnmg om
aktiebolag, i 5 § af mitt förslag införa föreskrift om ,

nungen att, vid pröfning af ansökningen, meddela särskilda bestäm ne

utöfver hvad förordningen innehåller. . ■», » , , , e

På grund af hvad jag sålunda anfört, anser jag Utskottet hafva

bort tillstyrka Riksdagen att, för sin del, antaga följande:

Förordning om förmånsrätt i jernväg, kanal eller annan
dermed jemförlig anläggning.

§ l.

Vill aktiebolag, som erhållit tillstånd till anläggning af jernväg med
rätt att förvärfva dertill erforderlig mark enligt gällande forfattningar om
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, bereda säkerhet i jernvägsanläggningen
för lån till visst belopp, göre derom ansökning hos
Konungen Finner Konungen skäl att ansökningen bifalla, värde derom
allmän kungörelse utfärdad; och ege i det fall innehafvare af de för
nämnda lån utgifna förbindelser uti den tinjeriivägsan aggningenh^ande
fasta och lösa egendom förmånsrätt näst efter de bolägets ofrga borg
närer, som för sina fordringar åtnjuta förmånsrätt enligt

Handelsbalken.

§ 2-

Der sådan rätt, hvarom här sägs, blifvit för flera lån beviljad, ege
den långifvare företräde, som säkerhet först vunnit. ^ ^

Lag-TJUkottäs Be,tänkande N:o 34.
§ 3.

9

Deri enligt § 1 beviljade förmånsrätt må ej lända till förfång för
fordran, som uppkommit innan denna förordning utfärdades; tiar dessförinnan
lån af allmänna medel blifvit bolaget lemnadt under vilkor, att
jernvägen med dess tillhörigheter skall utgöra säkerhet för lånet, laude
det vilkor fortfarande till efterrättelse.

Intill dess det låi

ning beviljats,
den till
deraf, utan att

för hvilket företrädessrätt enligt; denna förordblifvit
till fullo guldet, eger bolaget icke rätt att afyttra
hörande fasta egendom, eller någon del

j e r n vägsa n 1 äggn i n ge n

Konungen dertill

gifver

lof; sker det,

vare ogiltigt.

§ 5.

Finner Konungen, vid pröfning af den i § 1 omförmäla ansökning,
särskilda bestämmelser, utöfver hvad denna förordning innehåller,
till betryggande af fordringsegares rätt vara erforderliga, eger Konungen
derom förordna.

§ 6.

Hvad i denna förordning är stadgadt om förmånsrätt i jernväg
galle äfven om förmånsrätt i kanal och annan sådan anläggning'', som ej
må med inteckning enligt Kong! förordningen den 16 Junf1875°belastas.>>

. . Herr Grefve Horn: »Som genom det lagförslag rörande panträtt
1 je! nväg> Lag-Utskottet förordat, förmånsrätt framför ny panträtt medgifvits
_ endast för statens lån och för de öfriga förbindelser, hvarför säkerhet
i jernvägen blifvit betingad, och som derjemte Utskottet ansett stadgande
icke böra meddelas angående panträtts upphörande eller dödande;
men jag för min del icke inser något skal, hvarför andra obligationslån’
som vanligen upptagits för jernvägens åstadkommande, skulle från nämnda
förmån uteslutas, samt derjemte finner det kunna vara af vigt att, då,
bland annat, ett äldre lån skall konverteras, tillfälle är berådt att få
panträtten för detsamma dödad, anser jag mig icke kunna biträda LaoUtskottets
förslag i nämnda delar, såsom följd hvaraf och då jag dels
tror det skulle föranleda stor reda och säkerhet för långifvare, om uti
den kungörelse, som Konungen skulle låta utfärda angående ’ beviljad
BIL till Riksd. Prof. 1876. 7 Sami. 1.9 Haft. 2

10

Lag-Utskottets Betänkande N:o 34.

panträtt, äfven inflöte ett tillkännagifvande om de förbindelser, som framför
samma panträtt uti jernvägen skulle ega företrädesrätt,. dels i öfrig!
bär anmärkningar emot lagförslaget att framställa, jag i enlighet dermed
föreslår följande redaktion af den nya lagen:

»Förordning angående pantsättning af jernväg: samt kanal
och annan dermed jemförlig anläggning.

§ l.

Vill aktiebolag, som erhållit tillstånd till anläggning af jernväg
med rätt att förvärfva dertill erforderlig mark eldigt gällande författningar
om jords och lägenhets afstående för allmänt behof, i-järnvägsanläggningen
bereda säkerhet för lån till visst belopp, göre derom ansökan
hos Konungen och bifoge behörig utredning om de låneförbindelser,
för hvilka ''bolaget förut häftar. Finner Konungen skäl att ansökningen
bifalla, utfärdas derom allmän kungörelse; och ege i det fall innehafvare
af de för förstnämnda lån utgifna förbindelser i all sådan till jernvägen
hörande fast egendom, som ej må med inteckning enligt Ivongl. förordningen
den 16 Juni 1875 belastas, panträtt såsom vore inteckning beviljad,
samt i bolagets till jernvägen hörande och till dess drift afsedda
lösegendom enahanda förmånsrätt, som förlagsman i det, hvilket med
förlaget tillverkadt är.

§ 2.

För bibehållande af den säkerhet, hvarom bär sägs, erfordras icke
förnyelse såsom om inteckning för fordran stadgadt är; och ege, der
säkerhet beviljas för flera lån, den långifvare företräde, som först säkerhet
vunnit.

§ 3.

Har, innan denna förordning utfärdades, aktiebolag erhållit lån af
statsmedel eller ock upptagit lån på tryckta eller graverade obligationer
med längre återbetalningstid än fem år, ege dessa lån företrädesrätt till
betalning framför fordran med panträtt, som sedermera blifvit af Konungen
beviljad.

Angående sådane lån meddelas äfven tillkännagifvande i den kungörelse,
hvarom här ofvan i § 1 förmäles.

11

Lag-Utskottets Betänkande N:o 34.

§ 4.

Vill bolag, som erhållit tillstånd att jernvägsanläggnirig pantsätta,
låta denna panträtt till större eller mindre del döda, göre ock derom
ansökan hos Konungen, hvilken då må om dödningen förordna till så
stort belopp, som visas vara godtgjordt å det lån, för hvilket pantsättning
skett.

Om sådant beslut utfärdas jemväl allmän kungörelse.

§ 5.

Hvad i denna förordning är stadgadt om panträtt i jernväg gälle
oek om pantsättning af aktiebolag tillhörig kanal och annan dermed jemförlig
anläggning med hvad till densamma i fast egendom och till dess
drift hörer.»

af Herr Lundberg, som, om än Lag-Utskottets förestående förslag
framför det af Herr A. Philipsson reservationsvis afgifna kunde finnas i
öfrigt antagligt, ansåg dervid böra iakttagas: att uttrycket »till jernvägen
hörande fast egendom» utbyttes mot ordet »jernvägen», som begagnades
uti den afsedda 16 § i förordningen den 16 Juni 1875; att tydligare utmärktes,
att panträtt eller betalningssäkerhet icke erhölles annorledes, än
så vidt jernvägen å dertill förvärfvad mark vid utfärdande af kungörelse
om pantsättningen blifvit eller blefve anlagd; att i afseende å panträtt
eller betalningssäkerhet i jernvägen med hvad dertill hörde, som medgifvits
eller förklarats skola åtnjutas af långifvare eller fordringsegare,
som derutinnan, förr än ifrågavarande förordning antogs, gjort förbehåll,
föreskrefves anmälan hos Konungen, så att kungörelse härom kunde
varda utgifven; att något sätt bestämdes, hvarpå jernvägen kunde blifva
från skedd pantsättning befriad; och att förordningen icke borde afse
kanal eller åtminstone icke »annan dermed jemförlig anläggning».

Herrar Magnus Jonsson och Anders Persson hafva begärt få antecknadt,
att de icke i beslutet deltagit.