Lag-Utskottets Betänkande N:o 37

Betänkande 1869:LU37

Lag-Utskottets Betänkande N:o 37.

9

N:o 37.

Ank. till Riksd, Kansli d. 4 Maj 1869, kl. 3 e. m

Betänkande, i anledning af återremiss af Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 22,
angående föreslagna ändringar i gällande stadganden rörande
exekutionsväsendet.

Sedan -Lag-Utskottet, med anledning af de motioner, som blifvit väckta dels af
Herr Olof Nilsson från Westerbottens län, angående utsökning af fordran grundande
sig på försträckning af undsättningsmedel, dels af Herr A. 0. Wallenberg, angående
införsel i embets- och tjenstemäns löner, samt dels af Herrar C. A. Larsson och
A. It. Falkman angående exekutiv försäljning af fast egendom, uti sitt ofvanberörda
Utlåtande hemställt, alt dessa motioner, såsom innefattande frågor, hvilka ostridigt
ligga inom området för den verksamhet, som blifvit anvisad åt den af Kong!. Maj:t
tillsatta komité för utsökningslagarnes omarbetning, ej måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda, har, enligt Utskottet tillhandakomna protokollsutdrag, Första Kammaren
till Utskottet återremitterat Utlåtandet i dess helhet, hvaremot Andra Kammaren,
med godkännande af Utlåtandet i hvad de! afser Herrar Wallenbergs, C. A.
Larssons och Falkmans framställningar, återremitterat detsamma beträffande endast
Herr Olof Nilssons motion.

Hå, vid detta förhållande, de af Herrar Wallenberg, C. A. Larsson och Falkman

väckta frågor måste, enligt (15 § Regeringsformen, anses hafva förfallit, lärer någon

åtgärd i anledning af återremissen härutinnan ej kunna af Utskottet vidtagas;
hvilket härmed för Första Kammaren anmäles.

Deremot åligger det Utskottet, enligt begge Kamrarnes sammanstämmande
beslut, att taga under förnyadt öfvervägande Herr Olof Nilssons förslag, hvarmed
åsyftas, all ”i utsökningsmål, der fråga är om fordringsanspråk, som härleda sig

Bih. till Riksd. Prof. 1869. 7 Sami. 19 Iläft. 2

10

Lag-Utskottets Betänkande N:o 37.

från försträckningar af undsättningsmedel och styrkas med ordentlig, af inom kommunen
tillsatt myndighet förd, utlåningslängd eller annan behörig fordringshandling,
Konungens Befallningshafvande måtte ega magt genom en för alla med lagsökningen
afsedda gäldenärer gemensam resolution förständiga vederbörande underexekulor att,
i händelse gäldenären, då sökandens påslående, enligt hvad i 2 Kap. 1 § Utsökningsbalken
sägs, varder honom delgifvet, icke bestrider riktigheten af krafvel eller deremot
något invänder, uttaga beloppet jemte af Konungens Befallningshafvande bestämd

ränta och kostnadsersättning samt sökanden detta tillhandahålla; dock att utmätning

enligt så beskaflädt beslut ej må verkställas, innan utmälningsförrättaren tagit skriftligt
bevis, det gäldenären emot krafvel ej gör invändning, antingen af gäldenären
sjelf, eller, derest han ej är skriftning eller vill beviset meddela, af två ojäfviga män.”

Att döma af diskussionsprotokollens innehåll har denna motion ej varit
föremål för något yttrande inom Första Kammaren, då deremot inom Andra Kammaren
den blifvit förordad såsom åsyftande att bereda en väl behöflig lindring i exekutionskostnaderna
för personer, hvilka till följd af fattigdom underkastades utmätning
för undsättningslån.

Men då häraf ej kan hemtas något bestämdt uttryck af en för begge Kärnlinie
gemensam mening i ämnet; då den förmån, som motionären velat bereda
innehafvare af undsättningslån, med lika skäl borde komma äfven vissa andra gäldenärer
till godo; och då, på sätt Utskottet i sitt förra Utlåtande erinrat, förevarande

fråga lämpligast torde vinna sin lösning i sammanhang med den åt förenämnda ko mité

uppdragna omarbetning af utsökningslagarne; finner Utskottet sig föranlåtet
hemställa,

att Herr Olof Nilssons berörda motion ej må till någon vidare
åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 Maj 1869.

På Utskottets vägnar:

Arvid Faxe.