Lag om vilotid för sjömän m.m.

Betänkande 1997/98:TU12

Trafikutskottets betänkande 1997/98:TU12

Lag om vilotid för sjömän m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation
• Innehållsförteckning

1997/98
TU12

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag i proposition
1997/98:128 till lag
om vilotid för sjömän m.m. Genom den nya lagen, som föreslås träda i kraft den 1

oktober 1998, anpassas svensk lagstiftning till internationella konventioner.
Utskottet
tillstyrker också regeringens förslag till lag om ändring i
fartygssäkerhetslagen
(1988:49). Lagändringen innebär bl.a. att samrådsförfarandet i samband med
beslut om
s.k. säkerhetsbesättning avskaffas.
Till betänkandet fogas en reservation (v och mp) vari yrkas avslag på förslaget
till lag
om ändring i fartygssäkerhetslagen.

Propositionen

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1997/98: 128 att

riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om vilotid för sjömän,
2. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),
3. lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49).
Lagförslagen är fogade som bilaga till betänkandet.
Motionen
1997/98:T46 av Karl-Erik Persson och Hanna Zetterberg (båda v) vari yrkas att
riksdagen avslår proposition 1997/98:128 punkt 3.
Bakgrund
ILO-konventionen om sjömäns arbetstid och bemanningen på fartyg
Internationella arbetsorganisationens (ILO) beslutande församling,
Internationella
arbetskonferensen, antog år 1996 konventionen (nr 180) om sjömäns arbetstid och
bemanningen på fartyg. I konventionen (artikel 3) föreskrivs att man inom vissa
närmare
angivna ramar skall fastställa antingen det högsta antal arbetstimmar som inte
får
överskridas under en given tidsperiod eller det minsta antal vilotimmar som
skall
tillhandahållas under en given tidsperiod. Vidare stadgas (artikel 4) att en
medlemsstat
som ratificerar konventionen skall bekräfta att den normala arbetstiden för en
sjöman är
åtta timmar per dag med en vilodag i veckan och med vila på allmänna helgdagar.

I artikel 5:1 regleras arbetstid och vilotid. Vilotid får inte understiga tio
timmar under
vilken tjugofyratimmarsperiod som helst och 77 timmar under vilken
sjudagarsperiod
som helst. Därmed möjliggörs ett kontinuerligt tvåvaktssystem eller
trevaktssystem. Av
artikel 5:2 framgår att vilotiden får delas upp i högst två perioder, varav en
period om
minst sex timmar. Tiden mellan två viloperioder får inte överstiga 14 timmar. I
enlighet
med artikel 5:6 kan en medlemsstat ha nationella lagar eller andra
bestämmelser, eller
ha ett förfarande för att auktorisera eller registrera kollektivavtal, som
medger undantag
från de i artiklarna 5:1 och 5:2 angivna gränserna. Genom sådana undantag får
man
beakta mer frekventa eller längre ledighetsperioder eller kompensationsledighet
för
vaktgående sjömän eller för sjömän som arbetar ombord på fartyg som går på korta

resor.
Konventionen innehåller också regler om förbud mot nattarbete för sjömän under
18 år,
om rätt att frångå arbetstids- eller vilotidsregler i vissa akuta situationer
samt om
arbetsordning och journalföring m.m.
ILO-konventionen träder i kraft sex månader efter det att fem medlemsstater,
därav tre
med en handelsflotta om minst en miljon bruttoton var, har ratificerat den.
Internationella sjöfartsorganisationen och den reviderade STCW-konventionen
Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) arbetar med att få till stånd
internationella
regler inom områden som rör sjösäkerhet och skydd av havsmiljön.
IMO antog år 1978 en konvention om normer för sjöfolks utbildning, certifiering
och
vakthållning, den s.k. STCW-konventionen. Sverige ratificerade konventionen år
1981.
Den trädde i kraft år 1984. År 1995 antogs en reviderad STCW-konvention som
innehåller föreskrifter om minsta tillåtna vilotid för vakthavande befäl och
vaktgående
besättningsman.
Reglerna om vakthållning föreskriver att vakthavande befäl eller vaktgående
besättningsman skall ha en minsta vilotid om tio timmar per
tjugofyratimmarsperiod.
Vilotiden får delas upp i högst två perioder, varav en period om minst sex
timmar.
Vilotiden om tio timmar får dock minskas till sex timmar i följd under högst två
dagar
under förutsättning av en sammanlagd vilotid om minst 70 timmar under en
sjudagarsperiod.

Utskottet

Förslag till ny lag om vilotid för sjömän m.m.
Regeringens förslag
Regeringen erinrar om att det ingår i svensk tradition att efterleva gjorda int
åtaganden, t.ex. genom att anpassa de nationella reglerna till dem som överensk
internationellt. Därför bör Sverige nu anpassa sina föreskrifter om sjöarbetsti
konventionernas bestämmelser. Regeringen föreslår sålunda att ILO-konventionen
180) om sjömäns arbetstid och bemanning på fartyg samt den reviderade STCW-
konventionen om sjöfolks utbildning, vakthållning och certifiering genomförs i
Eftersom STCW-konventionen innehåller tvingande regler om vilotid och ILO-
konventionen möjliggör föreskrifter om vilotid som alternativ till regler om ar
finner regeringen att svenska regler bör ges formen av en lag om vilotid för sj
nya lagen föreslås träda i kraft den 1 oktober 1998, då nuvarande sjöarbetstidl
(1970:105) upphör att gälla.
Till grund för regeringens förslag ligger en departementspromemoria. Promemoria
som i allt väsentligt överensstämmer med regeringens förslag, har remissbehandl
propositionen framgår att flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
utan erinran medan två organisationer, Sveriges fartygsbefälsförening och Svens
maskinbefälsförbundet, avstyrker förslaget med hänvisning till att det enbart g
sjöfartspolitiska och ekonomiska hänsynstaganden. Befälsorganisationerna har i
remissyttranden över departementspromemorian närmare utvecklat sina synpunkter.
Rätten till vilotid regleras i 4-7 §§ i lagförslaget. Enligt 4 § får vilotiden
tio timmar under någon tjugofyratimmarsperiod och inte heller 77 timmar under n
sjudagarsperiod. Vilotiden under en tjugofyratimmarsperiod får delas upp i högs
perioder, varav den ena måste vara minst sex timmar. Tiden mellan två viloperio
inte överstiga 14 timmar. Kortare raster räknas inte som vilotid.
I ILO-konventionen stadgas att en medlemsstat som ratificerar konventionen skal
bekräfta att den normala arbetstiden för en sjöman är åtta timmar per dag med e
vilodag i veckan och med vila på allmän helgdag. Den lösning som regeringen val
innebär att normalarbetstiden indirekt angivits i reglerna om ersättning för
överskjutande tid. Om sålunda den ordinarie arbetstiden överstiger 40 timmar pe
skall enligt 7 § ersättning lämnas i form av fritid i hamn eller på annat sätt
avtalats.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar i likhet med regeringen att det ligger i linje med svensk
att efterleva gjorda internationella åtaganden, t.ex. genom att anpassa natione
till dem som överenskommits internationellt. I konse-kvens härmed bör som reger
föreslår den svenska lagstiftning som reglerar sjömäns arbetstid och vilotid an
dels ILO-konventionen
(nr 180) om sjömäns arbetstid och bemanningen på fartyg, dels den reviderade IM
konventionen om normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning,
STCW-konventionen. Med hänsyn till att STCW-konventionen endast anger
minimiregler för vilotid medan ILO-konven-tionen medger att vilotid regleras so
alternativ till arbetstid anser utskottet i likhet med regeringen att anpassnin
lagstiftning bör få formen av en vilotidslag som ersätter nuvarande sjöarbetsti
Utskottet finner att det framlagda förslaget innebär att svensk nationell lagst
rörande sjömäns arbets- och vilotider på ett smidigt sätt anpassas till interna
konventioner. Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till l
vilotid för sjömän.
Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen
Regeringens förslag till lag om ändring i arbetstidslagen innebär att uttrycket
"skeppstjänst" ersätts med "fartygsarbete" samt att nu förekommande hänvisning
sjöarbetstidslagen ersätts med en motsvarande hänvisning till lagen om vilotid
sjömän. Utskottet tillstyrker förslaget.
Förslag till ändringar i fartygssäkerhetslagen
Regeringens förslag
I 5 kap. fartygssäkerhetslagen (1988:49) finns regler om fartygs bemanning. För
passagerarfartyg och för varje annat fartyg med en bruttodräktighet av minst 20
transporterar passagerare eller gods skall fastställas det minsta antal besättn
olika befattningar som anses betryggande i den fart fartyget används eller avse
användas. Sådan s.k. minimibesättning fastställs av Sjöfartsverket. Innan Sjöfa
fattar beslut om minimibesättning skall verket enligt 5 kap. 8 § fartygssäkerhe
samråda med organisationer som företräder redare och ombordanställda. Regeringe
anför att samråd med redarnas och de ombordanställdas organisationer är naturli
vissa fall nödvändigt, dock inte när det gäller varje enskilt fartyg. Avgörande
storlek och sammansättning besättningen skall ha i varje enskilt fartyg är en r
sjösäkerhetsfråga som skall bedömas och beslutas av Sjöfartsverket. Det är enli
regeringen inte rimligt att sådana bedömningar och beslut - som kan vara fallet
skall påverkas av sjöarbetstidslagens dispositiva karaktär.
Regeringen föreslår också att termen "minimibesättning" i olika böjningsformer
bytas ut mot "säkerhetsbesättning" i motsvarande former.

Motionsförslaget
I motion 1997/98:T46 yrkas avslag på regeringens förslag. Enligt motionärerna f
ingen anledning att ändra på den ordning som nu gäller och som innebär att de d
berörda parterna samråder om minsta besättningsnumerär. Motionärerna anser att
säkerhet och trivsel talar för att man samarbetar mer och vill i stället ha ett
samarbete mellan redare, fackliga organisationer och Sjöfartsverket.
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan konstatera att den kritik mot regeringens förslag som framkommer
motion 1997/98:T46 (v) har sin motsvarighet i de fackliga organisationernas
remissyttranden över den bakomliggande departementspromemorian. Organisationern
har bl.a. framhållit att bemanningsfrågor är en av de viktigaste uppgifterna fö
sjöfacklig organisation. Att inskränka sam-rådsmöjligheten sägs innebära en all
begränsning av de ombordanställdas inflytande i en viktig angelägenhet. Sjöfart
borde tvärtom skaffa sig ett ännu bättre beslutsunderlag, t.ex. genom att inhäm
synpunkter från klassningssällskapen och försäkringsbolagen.
Utskottet vill i likhet med regeringen betona vikten av att Sjöfartsverket i f
relevans för sjösäkerheten samråder med organisationer som företräder redare oc
ombordanställda. En sådan fråga gäller fartygsbesättningars storlek och
sammansättning. Men, som anförs i propositionen, detta gäller bemanningsfrågor
allmänhet. Beslut om bemanning av ett enskilt fartyg måste grundas på rent
sjösäkerhetsmässiga bedömningar. Dessa bedömningar bör göras av den beslutsfatt
myndigheten, Sjöfartsverket. En annan sak är att sådana beslut påverkas av den
allmänna säkerhetsnivå som eftersträvas och som tydliggörs bl.a. genom samråd m
parterna.
Utskottet har ingen erinran mot att termen "minimibesättning" i olika böjningsf
byts ut mot "säkerhetsbesättning" i motsvarande former.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag på motion 1997/98:T
antar regeringens förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:449

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande lag om vilotid för sjömän
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om vilotid för sjömän,
2. beträffande lag om ändring i arbetstidslagen
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i arbetstidslagen (
3. beträffande lag om ändring i fartygssäkerhetslagen
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:T46 antar regeringens förslag till l
ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49).
res. 1 (v, mp)

Stockholm den 12 maj 1998
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Per Westerberg (m), Håkan Strömberg
Jarl Lander (s), Per Erik Granström (s), Tom Heyman (m), Krister Örnfjäder (s),
Carlsson (c), Hans Stenberg (s), Birgitta Wi-strand (m), Monica Green (s), Karl
Persson (v), Lena Sandlin (s), Lars Björkman (m), Elisa Abascal Reyes (mp), Chr
Axelsson (s) och Torsten Gavelin (fp).

Reservation

Lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (mom. 3)
Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Utskottet kan"
slutar med "fartygssäkerhetslagen (1988:49)" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framkommer i motion 1997/98:T46 (v) och i d
fackliga organisationernas remissyttranden. Samråd i sjösäkerhetsfrågor är ange
och i vissa fall nödvändigt. Sjöfartsverket bör ta till vara den expertis och d
som redarna och de ombordanställda representerar, såväl i mer generella
sjösäkerhetsfrågor som då fråga är om besättningens numerär och sammansättning
enskilt fartyg. Nu gällande samrådsskyldighet bör alltså kvarstå. Men härutöver
regeringen enligt utskottets mening överväga om samrådsskyldigheten kan vidgas
också omfatta t.ex. klassningsföretag och försäkringsbolag. Vad utskottet nu an
vilket innebär att motion 1997/98:T46 (v) tillstyrks - bör riksdagen som sin me
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande lag om ändring i fartygssäkerhetslagen
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T46 avslår regeringens förslag til
ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49).

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionen 1
Bakgrund 1
ILO-konventionen om sjömäns arbetstid och bemanningen på fartyg 1
Internationella sjöfartsorganisationen och den reviderade STCW-konventionen 2
Utskottet 2
Förslag till ny lag om vilotid för sjömän m.m. 2
Regeringens förslag 2
Utskottets ställningstagande 3
Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen 4
Förslag till ändringar i fartygssäkerhetslagen 4
Regeringens förslag 4
Motionsförslaget 4
Utskottets ställningstagande 4
Hemställan 5
Reservation 6
Lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (mom. 3) 6
Bilaga
Propositionens lagförslag 7
1. Förslag till lag om vilotid för sjömän 7
2. Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673) 10
3. Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49) 11
z