Lag om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet

Betänkande 1997/98:AU4

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1997/98:AU04

Lag om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1997/98
AU4

Sammanfattning

I detta betänkande tillstyrker utskottet regeringens förslag i proposition
1997/98:27 om en lag om rätt till ledighet från anställningen för att bedriva
näringsverksamhet. Syftet med lagen är att stödja nyföretagande genom att
underlätta för arbetstagare att starta och bedriva näringsverksamhet.
Lagen, som har utformats med andra ledighetslagar som förebild, innebär att en
arbetstagare som varit anställd viss minsta tid hos arbetsgivaren har rätt till
ledighet under en sammanhängande period om högst sex månader. Arbetstagarens
verksamhet får inte konkurrera med arbetsgivarens. Ledigheten får inte heller
innebära väsentlig olägenhet för arbetsgivarens verksamhet. Rätten till
ledighet avser hel ledighet. En arbetstagare som begär eller tar i anspråk
ledighet tillförsäkras skydd för anställningen och skydd mot försämrade
anställningsförmåner. En arbetsgivare som bryter mot lagen kan bli
skadeståndsskyldig. Mål om tillämpning av lagen skall handläggas enligt lagen
om rättegången i arbetstvister.
Lagen skall träda i kraft den 1 januari 1998.
Moderaterna och Kristdemokraterna har yrkat avslag på propositionen.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har förordat vissa justeringar i lagförslaget,
bl.a. i fråga om ledighetens längd. Partiernas företrädare i utskottet följer
upp motionerna i reservationer.
I betänkandet behandlas även några andra frågor om ledighet från anställningen
för olika ändamål. Det avser föräldraledighet, ledighet för närståendevård och
ledighet för frivilligt försvarsarbete. Dessa motioner avstyrks av utskottet.

Propositionen

I proposition 1997/98:27 föreslår regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) att
riksdagen antar förslag till lag om rätt till ledighet för att bedriva
näringsverksamhet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1997/98:27
1997/98:A3 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen beslutar avslå
regeringens förslag till lag om rätt till ledighet för att bedriva
näringsverksamhet.
1997/98:A4 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår lagen om
rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet av skäl som anförts i
motionen.
1997/98:A5 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar att
ledighet även skall kunna ges på deltid enligt förslag i motionen.
1997/98:A6 av Ingrid Burman och Hans Andersson (v) vari yrkas att riksdagen
beslutar att rätten till ledighet för att starta eget skall uppgå till högst
tolv månader enligt vad i motionen anförts.
1997/98:A7 av Magnus Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om anställdas möjligheter att söka
starta-eget-bidrag.

Motioner från allmänna motionstiden 1996
1996/97:A707 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att återinföra rätt till tre års tjänstledighet.
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa laglig rätt att gå ned till halvtid och möjliggöra ?job-
sharing´.
1996/97:A709 av Elver Jonsson och Siri Dannaeus (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att rätt till tjänstledighet för vård av barn även skall tillkomma
föräldrar som har andra anställningsformer än tillsvidareanställning.
1996/97:A713 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om lagstadgad rätt till ledighet
för deltagande i utbildning och tjänstgöring inom frivilligförsvaret.
1996/97:A716 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ledighet för att starta eget.
1996/97:So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätt till tjänstledighet för vård av barn under tre år samt rätt att
arbeta halvtid under barnens förskoleålder.

Motioner från allmänna motionstiden 1997
1997/98:A273 av Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjlighet till tjänstledighet med ekonomiskt stöd vid start av
företag.
1997/98:A704 av Chatrine Pålsson (kd) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om förändringar i lagstiftningen i syfte att ge närstående rätt
till tjänstledighet för vård av anhörig, i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1997/98:A707 av Gullan Lindblad m.fl. (m, s, c, fp, v, kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att frågan om lagstadgad rätt till ledighet för deltagande i utbildning och
tjänstgöring inom frivilligförsvaret bör få en lösning.
1997/98:A709 av Ingbritt Irhammar och Birgitta Carlsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
lagstadgad rätt till ledighet för deltagande i utbildning och tjänstgöring inom
frivilligförsvaret.
1997/98:A715 av Marianne Jönsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till ledighet för
frivillig försvarsverksamhet.
1997/98:Fö220 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avtalsbunden personal skall ges samma lagfästa rätt till
ledighet som de pliktuttagna.
1997/98:Sf224 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätten till tre års tjänstledighet i samband med barns födelse,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flexibel arbetstid och job-sharing.

Utskottet

I detta betänkande behandlar arbetsmarknadsutskottet regeringens proposition
1997/98:27 Lag om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet och
motioner som väckts med anledning av propositionen eller på annat sätt rör
denna fråga. Utskottet behandlar även vissa andra frågor om ledighet från
arbetet som tagits upp i motioner. Det gäller föräldraledighet, ledighet för
vård av anhörig och ledighet med anknytning till frivilligförsvaret. Om inte
annat anges avses 1997/98 års motioner.

Bakgrund
Under 1970-talet utökades möjligheterna till ledighet från arbetet genom ny
lagstiftning. Syftet var att skapa ökad valfrihet och välfärd för de anställda.
Till de s.k. ledighetslagarna brukar räknas, förutom semesterlagen,
studieledighetslagen, föräldraledighetslagen, sia-lagen (rätt till ledighet för
vissa föreningsuppdrag inom skolan m.m.), sfi-ledighetslagen (rätt till
ledighet för svenskundervisning för invandrare) och närståendevårdslagen.
Därutöver finns ledighetsbestämmelser i ett stort antal lagar, bl.a.
förtroendemannalagen, medbestämmandelagen, arbetsmiljölagen, lagen om
anställningsskydd och lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete. I
regeringsformen och kommunallagen finns regler som gäller ledighet för
politiska uppdrag. Nämnas bör också lagen om totalförsvarsplikt, som innehåller
regler med förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare som fullgör
sina skyldigheter enligt lagen, och räddningstjänstlagen som har regler om
tjänsteplikt.
Rätten för en arbetstagare att vara ledig från arbetet vid sjukdom är inte
reglerad i lag.
Vid sidan av lagregleringen finns kompletterande ledighetsregler i
kollektivavtal. Viss ledighet följer enbart av kollektivavtal, t.ex. ledighet
för vissa familjeangelägenheter. Rätt till ledighet kan också följa av
tjänstereglementen, enskilda avtal och sedvänja.
Under den förra mandatperioden tillsattes en utredning som hade till uppdrag
att göra en översyn av ledighetslagstiftningen. Våren 1994 presenterade
utredningen sina förslag i betänkandet Ledighetslagstiftningen - en översyn
(SOU 1994:41). Utredaren föreslog bl.a. en ny studieledighetslag. Sfi-ledig-
hetslagen skulle inarbetas i studieledighetslagen. Dessa förslag har inte
genomförts. Förslag lämnades också om en ny föräldraledighetslag.
Våren 1995 lade regeringen fram förslag om en ny föräldraledighetslag. Den
innebar huvudsakligen en lagteknisk och språklig bearbetning av 1978 års lag
men också en anpassning till EG-direktivet om åtgärder för att förbättra
säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen
har fött barn eller ammar. Förslaget antogs av riksdagen och trädde i kraft den
1 juli samma år.
I betänkandet med anledning av propositionen (1994/95:AU16) föreslog
arbetsmarknadsutskottet ett tillkännagivande till regeringen om
föräldraledighetens förläggning under dagen vid förkortad arbetstid. Lagen
innebär i detta hänseende (12 §) att ledigheten skall spridas över
arbetsveckans samtliga dagar, om inte särskilda skäl ger anledning till att den
förläggs på annat sätt. Utskottet ansåg att arbetstagaren själv borde få
bestämma om ledighetens närmare förläggning och därmed sammanhängande frågor
för det fall att en överenskommelse inte träffas med arbetsgivaren. Ett
särskilt skäl för denna ståndpunkt var att det kan bli fråga om två olika
arbetsgivare med olika intressen och därmed risk för samordningsproblem.
Förutsättningen borde dock vara att förläggningen inte innebär allvarliga men
för produktionens behöriga gång. Riksdagen godkände betänkandet (rskr.
1994/95:364).
I 1997 års vårproposition meddelade regeringen att den hade för avsikt att
föreslå att arbetstagare skulle få en laglig rätt till tjänstledighet under sex
månader för att starta eget företag. Det nu framlagda lagförslaget behandlas i
nästa avsnitt.

Ledighet för att bedriva näringsverksamhet

Propositionen i huvuddrag
I propositionen föreslås en lag om rätt för arbetstagare till ledighet för att
bedriva näringsverksamhet. Lagen har utformats med föräldraledighetslagen och
andra liknande ledighetslagar som förebild. Syftet är att stödja nyföretagande,
inte minst bland kvinnor, genom att underlätta för arbetstagare att starta och
bedriva näringsverksamhet. Rätten till ledighet är en del av
arbetsmarknadspolitiken. Om en arbetstagare är ledig kan en arbetslös få arbete
i den lediges ställe. Arbetsgivaren kan få vikariatsstöd för att anställa en
vikarie, förutsatt att arbetsgivaren betalar lön till den tjänstledige.
Rätten till ledighet avser högst sex månader. Den gäller enbart hel ledighet.
Arbetstagaren skall själv eller genom juridisk person bedriva
näringsverksamheten. Vissa inskränkningar skall gälla: Verksamheten får inte
konkurrera med arbetsgivarens verksamhet. Ledigheten får inte heller innebära
väsentlig olägenhet för arbetsgivarens verksamhet. Rätten till ledighet avser
bara en period hos en och samma arbetsgivare.
För rätt till ledighet krävs att arbetstagaren har varit anställd hos
arbetsgivaren antingen de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv
månader under de senaste två åren. Den som vill utnyttja sin rätt till ledighet
skall anmäla det till arbetsgivaren minst tre månader i förväg. Arbetsgivaren
skall meddela sitt beslut inom en månad efter anmälan.
Påbörjad ledighet får avbrytas, men arbetsgivaren kan skjuta upp tiden för
återgången i arbete en månad.
På motsvarande sätt som i föräldraledighetslagen och studieledighetslagen ges
den arbetstagare som begär eller tar i anspråk rätt till ledighet skydd mot
uppsägning, avskedande och försämrade anställningsförmåner eller
anställningsvillkor till följd av ledigheten.
Lagens regler skall vara skadeståndssanktionerade.
Lagen skall i det väsentliga vara tvingande till arbetstagarens förmån. Vissa
av reglerna skall dock vara dispositiva. Det gäller anmälan om ledighet, tiden
för underrättelsen till arbetsgivaren att arbetstagaren vill avbryta ledigheten
och inom vilken tid efter sådan underrättelse som arbetstagaren skall kunna
återgå i arbete. Även den närmare tillämpningen av skyddsreglerna skall kunna
bestämmas genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan träffats på
förbundsnivå.
Mål om tillämpning av lagen skall handläggas enligt lagen om rättegången i
arbetstvister.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.

Motionerna
Fem motioner har väckts med anledning av propositionen. I två av dem yrkas helt
avslag på propositionen. I tre av motionerna föreslås vissa avvikelser och
kompletteringar i förhållande till regeringsförslaget.
Avslagsyrkanden framställs i kommittémotionerna A4 av Per Unckel m.fl. (m) och
A3 av Dan Ericsson m.fl. (kd).
Enligt Moderaternas kommittémotion A4 finns det alltför många hinder och regler
för att företagen skall kunna expandera. Den omfattande ledighetslagstiftningen
orsakar redan stora problem, framför allt för de mindre företagen. En rätt till
ledighet för att starta företag kommer inte att ge några nya arbeten. Den nya
möjligheten till ledighet blir dessutom extra besvärlig för de små företagen.
Motionärerna anser också att den s.k. konkurrensklausulen är oklar och kommer
att ge upphov till stora tillämpningsproblem. Att en anställd får behörighet
att starta ett företag är rent generellt illegal konkurrens. Motionärerna ser
propositionen som ytterligare ett exempel på regeringens misslyckade företags-
och arbetsmarknadspolitik och brist på förståelse för företagens villkor.
Enligt Kristdemokraternas kommittémotion A3 är syftet med propositionen - att
underlätta för människor att starta nya företag - i och för sig vällovligt. Vid
en närmare granskning av förslaget konstaterar emellertid motionärerna att det
kommer att leda till svårigheter för redan befintliga företag. I motionen pekar
man på situationen när en ledig vill återvända till sitt gamla arbete och den
övertalighet som uppstår om arbetsgivaren har anställt en vikarie.
Konkurrensregeln är dessutom oklar. Gränsdragningsproblem kommer att uppstå
liksom risk för snedvridande konkurrens. Kristdemokraterna anser att det är
angeläget med färre och enklare regler för småföretag.
Ingrid Burman och Hans Andersson (v) vill enligt motion A6 att rätten till
ledighet skall omfatta tolv i stället för sex månader. Detta är nödvändigt för
att arbetstagaren skall kunna pröva om verksamheten bär och få en realistisk
grund för sitt beslut om återgång i arbete alternativt fortsatt verksamhet.
Motsvarande yrkande framställs även i Vänsterpartiets motion 1996/97:A716 om
arbetsrätten från förra årets allmänna motionstid (yrk. 5). Partiet framhåller
i den motionen att en sådan rätt till ledighet på sikt skapar fler
arbetstillfällen och stimulerar en sund rörlighet på arbetsmarknaden.
Barbro Johansson m.fl. (mp) förklarar i motion A5 att Miljöpartiet stöder
förslaget men att det också bör öppnas en möjlighet till ledighet på deltid,
bl.a. för att kvinnor skall få bättre chans att starta eget. Enligt motionen
har det visat sig att kvinnor oftare är försiktiga och vill börja i liten
skala. En sådan deltidsledighet får dock inte medföra alltför stor olägenhet
för arbetsgivaren.
Magnus Johansson (s) vill enligt motion A7 att förslaget kombineras med en
möjlighet till starta-eget-bidrag under den tid tjänstledighet pågår. En
förutsättning bör dock vara att en arbetslös anställs i stället för den som får
bidraget.
Frågan om ersättning till den som utnyttjar sin rätt till ledighet tas också
upp i en motion från den allmänna motionstiden. Det är motion A273 av Ingbritt
Irhammar och Margareta Andersson (c). Motionärerna anser att ekonomiskt stöd,
t.ex. a-kassa, bör utges under ledigheten. Det skulle enligt dem ge utrymme för
nyanställningar på lediga platser. Det bör kunna ske på både hel- och deltid.
Därmed skulle förutsättningarna för nyföretagande förbättras ytterligare (yrk.
3).

Utskottets ställningstagande

Fråga om avslag på propositionen
Möjligheterna för en anställd att vara ledig från arbetet för olika ändamål är
ganska omfattande. Förutom av de s.k. ledighetslagarna kan rätt till ledighet
följa av andra lagregler och av kollektivavtal m.m. Reglerna har ibland
kritiserats för att vara alltför generösa. Det har sagts att både ledigheten i
sig och den administration som reglerna förutsätter skapar problem för
arbetsgivarna, särskilt på mindre arbetsplatser. En del av kritiken har gått ut
på att ledighetsreglerna också kan medföra problem för andra anställda. Den
lediga måste ersättas med vikarie och kedjor av vikariat kan uppstå. Den som
kommer i den ledigas ställe kan uppleva otrygghet i anställningen.
Kritiken kan enligt utskottets mening inte helt negligeras. Å andra sidan får
den inte heller överdrivas. De som bara ser ledighetsreglerna som hinder och
problem bortser från att den lagreglerade ledigheten avser angelägna ändamål.
Vid reglernas utformning har rimliga hänsyn tagits också till arbetsgivarens
intresse, t.ex. genom krav på att arbetstagaren underrättar arbetsgivaren i god
tid innan ledigheten skall ta sin början.
Enligt utskottets mening bör det finnas vägande skäl för att införa
ytterligare lagregler om ledighet. De motiv som bär upp det nu framlagda
lagförslaget är av den arten. Avsikten är att främja tillväxt och
sysselsättning genom att nya företag kan startas. Företagande är ett
risktagande. En rätt till ledighet kan både stimulera försök till eget
företagande och undanröja den tveksamhet som kan finnas hos den enskilde inför
risken att företagandet misslyckas. Med en rätt till ledighet kan personen
återvända till sin anställning. Som påpekas i propositionen kan en rätt till
ledighet också fylla en arbetsmarknadspolitisk funktion. Den vakans som uppstår
kan innebära ett arbete för en arbetslös. Arbetsgivaren har möjlighet att i så
fall under vissa förutsättningar få s.k. vikariatsstöd.
Utskottet kan inte instämma med Moderaterna att en rätt till ledighet inte
skulle ge några nya arbeten. Utskottet är övertygat om att många, särskilt
kvinnor, som funderar på att starta eget kan hämmas av att behöva säga upp
anställningen. En rätt till ledighet kan vara just det som gör att man kommer
över sina betänkligheter.
En inskränkning av rätten till ledighet ligger i att den anställdes
verksamhet inte får konkurrera med arbetsgivarens. Man behöver enligt
utskottets mening inte som Moderaterna och Kristdemokraterna befara att denna
regel kommer att skapa stora problem. Det ligger i båda parters intresse att
den närmare arten av verksamheten klaras ut i förväg. Utskottet utgår från att
parterna i de flesta fall kommer överens om saken. Man bör hålla i minnet att
en konkurrerande verksamhet som inte godkänts av arbetsgivaren kan medföra att
det finns grund för uppsägning eller t.o.m. avskedande.
Ledigheten får inte heller medföra väsentlig olägenhet för arbetsgivarens
verksamhet. Som exempel anger propositionen att verksamheten inte kan fortgå
på normalt sätt eller att avsevärda arbetsbalanser eller större
kostnadsökningar uppstår. Utskottet vill tillägga att det förhållandet att
arbetstagaren har en nyckelfunktion på arbetsplatsen eller på annat sätt
betyder mycket för verksamheten, t.ex. på grund av sin arbetskapacitet, inte
får leda till att ansökan vägras. Det skulle ju i praktiken innebära att vissa
anställda inte kunde påräkna ledighet. Om en ledighet i ett visst läge skulle
medföra väsentlig olägenhet kan givetvis arbetsgivaren och arbetstagaren komma
överens om att ledigheten skall tas ut vid ett lämpligare tillfälle. Skulle
arbetsgivaren avslå ledighetsansökan står det dessutom arbetstagaren fritt att
när förhållandena förbättrats på nytt ansöka om ledighet.
Att den nya rätten till ledighet liksom andra ledigheter kan skapa problem
framför allt i de mindre företagen skall inte förnekas. Utskottet anser dock
liksom regeringen att den effekt på sysselsättningen som förslaget kan innebära
väger tyngre än de negativa effekterna för arbetsgivaren. Utskottet värdesätter
att regeringen avser att följa frågan om effekterna av den nu föreslagna
lagstiftningen.
Av det anförda framgår att utskottet inte kan biträda motionsförslagen om
avslag på propositionen. Motionerna A4 och A3 avstyrks således.
Utskottet övergår nu till de motionssynpunkter som avser olika detaljer i
regeringsförslaget.

Ledighetens längd
Vad först avser längden av ledigheten anser som nämnts Vänsterpartiet att
rätten till ledighet bör avse tolv månader och inte som enligt
regeringsförslaget sex månader. Utskottet håller med om att ett halvår kan vara
en kort tid för att pröva bärkraften hos en affärsidé. I själva verket kanske
det inte ens är fråga om sex månader om arbetstagaren också måste tänka på att
iaktta sin uppsägningstid enligt anställningsavtalet. En längre ledighet skulle
dock allmänt sett skapa större problem för arbetsgivaren. Utskottet kan därför
inte biträda motionsförslaget. Utskottet vill dock påpeka att ledigheten kan
utsträckas om arbetsgivaren går med på det. Utskottet avstyrker motionerna
1996/97:A716 yrkande 5 och A6.

Delledighet
Rätten till ledighet enligt lagförslaget avser hel ledighet, vilket Barbro
Johansson m.fl. (mp) ser som en brist. Även i detta hänseende kan utskottet i
viss mån hålla med motionärerna. Många kvinnor är försiktiga och vill börja i
liten skala. En anställning på deltid skulle innebära en ekonomisk trygghet.
Att ha kvar kontakten med arbetsplatsen kan även det betyda mycket för att man
skall våga ta steget. Samtidigt skulle en rätt till delledighet kunna bli mer
svårhanterlig för arbetsgivaren, t.ex. när det gäller möjligheten att anställa
vikarie. Utskottet är därför inte berett att ansluta sig till motionens
förslag. Utskottet vill påpeka att lagen inte skall utgöra hinder mot
överenskommelser om ledighet på deltid. Med det anförda avstyrks motion A5.

Ersättning vid ledighet
Rätten till ledighet är inte förknippad med någon ersättning, vare sig från
staten eller från arbetsgivaren. Två av motionerna efterlyser regler om
ekonomiskt stöd i samband med ledigheten. Magnus Johansson (s) föreslår att
starta-eget-bidrag utges om en arbetslös anställs i stället, medan Ingbritt
Irhammar och Margareta Andersson (c) kan tänka sig a-kassa eller något annat
stöd.
Det råder enligt utskottet ingen tvekan om att en möjlighet till ersättning
under ledigheten skulle stimulera nyföretagandet ytterligare, vilket vore
önskvärt. Fler skulle kunna erbjudas anställning i de ledigas ställe. De båda
arbetsmarknadspolitiska stödformer som först kommer i åtanke, och som
motionärerna också hänvisar till, förutsätter emellertid i princip att den som
skall starta eget företag är arbetslös eller riskerar att bli det. Utskottet är
inte främmande för att man på litet sikt överväger möjligheterna att koppla
ledigheten till någon form av ekonomiskt stöd. Utskottet är dock inte för
närvarande berett att tillstyrka ett sådant förslag. Med det anförda avstyrks
de nu berörda motionerna A7 och A273.

Föräldraledighet

Bakgrund
Föräldraledighetslagen (1995:584) innebär att en arbetstagare i egenskap av
förälder har rätt till ledighet från sin anställning för vård av barn till dess
att barnet uppnått ett och ett halvt års ålder eller, under förutsättning att
föräldern då har hel föräldrapenning, för tid därefter (hel ledighet med eller
utan föräldrapenning). Arbetstagaren har också rätt till förkortning av
arbetstiden med hälften eller en fjärdedel medan föräldern uppbär
föräldrapenning i motsvarande mån (delledighet med föräldrapenning).
Arbetstagaren har vidare rätt att förkorta arbetstiden till tre fjärdedelar av
normal arbetstid till dess barnet har fyllt åtta år (delledighet utan
föräldrapenning). Den nuvarande föräldraledighetslagen utgör, som redan nämnts,
en i huvudsak lagteknisk och språklig omarbetning av 1978 års
föräldraledighetslag.
Våren 1994 beslutade riksdagen att införa ett vårdnadsbidrag från den 1 juli
det året. Detta innebar i fråga om den då gällande föräldraledighetslagen att
rätten till ledighet utsträcktes till tre år efter barnets födelse. Efter
regeringsskiftet hösten 1994 beslutade riksdagen att upphäva lagen om
vårdnadsbidrag från den 1 januari 1995. Rätten till ledighet skulle åter
omfatta ett och ett halvt år. För att underlätta planeringen för de berörda
familjerna beslutade riksdagen dock att denna lagändring skulle flyttas fram
till den 1 juli 1995.

Motionerna
Fyra motioner gäller rätten till ledighet för föräldrar.
Kristdemokraterna har föreslagit tre års tjänstledighet i samband med barns
födelse i tre olika familjepolitiska motioner från detta och föregående
riksmöte. I partimotion 1996/97:So636 (yrk. 6) från förra årets allmänna
motionstid efterlyser Kristdemokraterna mer flexibla lösningar som utgår från
barnens behov och föräldrarnas egna önskemål. Det är enligt partiet ett
minimikrav med rätt till tre års tjänstledighet. Dessutom bör det införas en
laglig rätt att gå ned till halvtid under barnets förskoleålder. Detta skulle
underlätta s.k. job-sharing, dvs. att båda föräldrarna växlar mellan
förvärvsarbete och barnomsorg och därmed avlöser varandra. Kristdemokraterna
hänvisar också till att man inte kan anföra några ekonomiska argument mot
tjänstledigheten. Partiet ser motståndet som ideologiskt betingat. I motion
Sf224 (yrk. 4 och 5) från årets allmänna motionstid framförs att det är
eftersträvansvärt att föräldrarna delar på ledigheten av hänsyn både till
barnen och till föräldrarnas relation. Med ?job-sharing? kan man också
åstadkomma att flera familjer delar arbete. Motsvarande förslag som i
partimotionerna framställs även i kommittémotionen 1996/97:A707 (yrk. 1 och 2)
av Inger Davidson m.fl. (kd).
Elver Jonsson och Siri Dannaeus (båda fp) framför i motion 1996/97:A709 att
rätten till ledighet för vård av barn även bör tillkomma föräldrar som har
andra anställningsformer än tillsvidareanställning (yrk. 4). Som exempel anges
att även en vikariatsanställd småbarnsförälder skall ha rätt att efter viss tid
få sänkt arbetstid.

Utskottets ställningstagande
Redan i samband med införandet av vårdnadsbidraget våren 1994 uttryckte
arbetsmarknadsutskottet i sitt yttrande till socialutskottet (1993/94:AU5y)
tveksamhet till den avsevärda förlängning av rätten till ledighet som var
kopplad till vårdnadsbidraget. Förslaget om vårdnadsbidrag hade inte föregåtts
av några analyser av t.ex. vilka effekter som en utvidgad föräldraledighet
skulle få för de mindre företagen, hur vikariatsfrågan skulle lösas vid
upprepade långa ledigheter, om skyddet för anställningen skulle påverkas, hur
den anställde skulle kunna få del av kompetensutveckling och annan utbildning
inom företaget och vilken inverkan ledigheten skulle ha på lön och möjligheter
till avancemang. Utskottet framhöll att den snabba utvecklingen innebär att det
blir svårt att återvända till arbetet efter en lång ledighet. En förlängd
föräldraledighet skulle dessutom kunna få konsekvenser för löneskillnaderna
mellan kvinnor och män.
Utskottet konstaterar att det alltjämt saknas en sådan analys, vilket redan
det är ett skäl att inte biträda förslagen om förlängd ledighet. Att
föräldrarna i möjligaste mån bör dela på ledigheten är även utskottets
uppfattning. Det är betydelsefullt för barnen, och det är en viktig beståndsdel
i jämställdheten. Enligt utskottets mening ger nuvarande regler goda
möjligheter att kombinera förvärvsarbete med rollen som förälder.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna 1996/97:So636, Sf224 och
1996/97:A707, i förekommande fall i berörda delar.
Utskottets kommentar till motion A709 är att det i föräldraledighetslagen inte
görs någon skillnad mellan tillsvidareanställning och tidsbegränsade
anställningar i fråga om rätten till ledighet. Det krav som uppställs är att
arbetstagaren vid ledighetens början skall ha varit anställd hos arbetsgivaren
antingen de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de
senaste två åren. För mammaledighet i samband med förlossning eller ledighet
med tillfällig föräldrapenning krävs ingen kvalifikationstid. Utskottet
avstyrker motionen i den mån den inte kan anses tillgodosedd med det anförda.

Ledighet för närståendevård

Bakgrund
År 1988 infördes regler om ersättning och ledighet för närståendevård. Lagen
(närståendevårdslagen) innehåller bl.a. regler om rätt till ledighet för
arbetstagare som vårdar en svårt sjuk närstående person. Arbetstagaren har rätt
till hel ledighet från arbetet under tid som han eller hon uppbär ersättning
enligt lagen och till förkortning av arbetstiden till hälften eller tre
fjärdedelar under tid med halv eller fjärdedels ersättning. Ersättning, och
därmed ledighet, utges för högst 60 dagar sammanlagt för varje person som
vårdas. Vid vård av närstående som hivsmittats inom den svenska hälso- och
sjukvården har vårdaren rätt till högst 240 dagars ledighet.

Motionen
I motion A704 framhåller Chatrine Pålsson (kd) värdet av de anhörigas insatser
i vården. Arbetsbördan blir stor för de anhöriga. Det bör enligt motionären
finnas rätt till tjänstledighet på hel- eller deltid för vård av anhörig.
Rätten till tjänstledighet bör endast ges under kortare perioder eftersom man
inte i förväg vet hur stort vårdbehovet kommer att bli. Motionären vill att
riksdagen hos regeringen skall begära förslag till förändringar i
lagstiftningen i enlighet med detta.

Utskottets ställningstagande
Lagen om närståendevård bygger på tankar liknande dem som uttrycks i motionen.
När den enskilde vårdas hemma är det särskilt angeläget att en närstående finns
tillgänglig. Motionärens förslag är såvitt utskottet kan se tillgodosett med de
regler om rätt till ledighet som följer av lagen. Motionen avstyrks därför.

Ledighet för frivilligt försvarsarbete

Bakgrund
Ända sedan 1939 har lagstiftningen innehållit regler till skydd för
anställningen för arbetstagare som gör värnpliktstjänstgöring (lagen om förbud
mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnplikts-
tjänstgöring m.m.). Lagen ersattes från den 1 juli 1995 av vissa regler i lagen
om totalförsvarsplikt. Innebörden är att arbetstagare inte får sägas upp eller
avskedas på grund av att han eller hon fullgör sina skyldigheter enligt lagen.
Inte heller får skadeståndsanspråk göras gällande mot den som hindras att
utföra sitt arbete på grund av totalförsvarsplikt. Lagen kompletteras av en
regel i anställningsskyddslagen, som innebär att det är möjligt att anställa en
arbetstagare för begränsad tid fram till dess att han skall påbörja värnplikts-
tjänstgöringen eller motsvarande. Tjänstgöring enligt lagen fullgörs som
värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt, s.k. plikttjänstgöring.
Motsvarande regler om skydd för anställningen gäller enligt lagen (1994:2076)
om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m., bl.a.
vid tjänstgöring på grund av skyldighet i annan lag än lagen om
totalförsvarsplikt, vid tjänstgöring som reservofficer och vid en
krigsorganisation inom totalförsvaret på grund av frivilligt åtagande.
Frågan om ledighet vid frivillig försvarsverksamhet behandlades under mitten
av 1980-talet av Frivilligförmånskommittén, som föreslog en lagfäst rätt till
ledighet även för s.k. frivilligpersonal vid viss utbildning. Något förslag av
denna innebörd lades emellertid inte fram i den efterföljande propositionen
1985/86:134. Flera av de motioner som väcktes med anledning av propositionen
tog dock upp saken, och man förordade en lagreglerad rätt till ledighet. I
betänkande FöU1985/86:10 fann försvarsutskottet att det var angeläget med
lagstiftning. Utskottet räknade med att regeringen skulle förbereda ett
lagförslag i ämnet. Frågan togs upp igen av Utredningen om frivillig medverkan
i totalförsvaret (SOU 1992:132). Utredningen konstaterade att rätten till
ledighet för utbildning inte är begränsad till någon viss typ av utbildning.
Som lösning föreslogs en ändring i studieledighetslagen, som skulle innebära en
begränsning i arbetsgivarens möjlighet att skjuta på ledigheten i dessa fall.
Frågan ingick inte uttryckligen i direktiven till den förutnämnda utredningen
för översyn av ledighetslagstiftningen. I betänkandet (SOU 1994:41) uttalade
utredningen att den inte ansåg sig ha grund att föreslå några nya regler om
ledighet för frivillig försvarsutbildning.

Motionerna
Frågan om rätt till ledighet för deltagande i frivilligförsvaret tas nu upp i
fem motioner.
I motion A707 av Gullan Lindblad m.fl. (m, s, c, fp, v, kd) anser motionärerna
att rätten till ledighet borde vara densamma för värnpliktig personal som för
frivillig personal. Motionärerna ser det som en viktig kvinnofråga. Saken är
angelägen eftersom det visat sig svårare för kvinnor än män att få lagstadgad
ledighet. De frivilliga försvarskårerna, inte minst bland kvinnorna, är enligt
motionärerna av stor betydelse inom försvaret. Det finns redan flera
ledighetslagar, sägs det i motionen, men med tanke på behovet av frivilliga
försvarskårer och på att andelen värnpliktiga som behöver ledigt faktiskt har
minskat ganska kraftigt under senare år bör frågan om ledighet för utbildning
och tjänstgöring inom frivilligförsvaret få en lösning. Ett tillkännagivande
begärs om detta. I motion 1996/97:A713 från förra årets allmänna motionstid
framställer Gullan Lindblad (m) ett likartat krav.
Även de övriga tre motionerna innehåller liknande synpunkter.
Marianne Jönsson (s) framhåller i motion A715 att den nya lagen om
totalförsvarsplikt innebär att s.k. avtalspersonal kan komma att omfattas av
den allmänna tjänsteplikten vid höjd beredskap. Om man skall kunna tas i
anspråk med plikttjänstgöring bör man enligt motionären även ha en rättighet
att utbilda sig för uppgiften. Hon framhåller också att en rätt till ledighet
skulle vara en signal om värdet av det frivilliga engagemanget. Frågan bör
enligt motionen behandlas inom ramen för den beslutade översynen av
totalförsvarspliktens tillämpning.
Ingbritt Irhammar och Birgitta Carlsson (båda c) anför i motion A709
motsvarande skäl för krav på lagstadgad ledighet. Motionärerna betonar att de
kvinnor som engagerar sig i totalförsvaret numera till största delen är
yrkesarbetande.
Åke Carnerö m.fl. (kd) siktar i motion Fö220 (yrk. 4) in sig på den s.k.
avtalsbundna personalen, som enligt motionärerna bör ha samma rätt till
ledighet som de pliktuttagna för att genomgå grundutbildning,
kompletteringsutbildning och repetitionsutbildning. Ledighet bör även beviljas
den som genomgår grundutbildning med avsikt att teckna avtal.

Utskottets ställningstagande
Inledningsvis uttryckte utskottet sin principiella uppfattning att det bör
finnas vägande skäl för att införa ytterligare lagregler om ledighet. Förutom
att ledigheten skall avse ett angeläget ändamål bör det finnas ett påtagligt
behov av lagreglering.
Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna i fråga om värdet av de
insatser inom totalförsvaret som utförs av frivilliga. Det bör på olika sätt
uppmuntras och stödjas, men det kan inte ensamt motivera nya ledighetsregler.
Utskottet vill hänvisa till att redan gällande lagstiftning ger vissa
rättigheter. Studieledighetslagen kan givetvis åberopas om det är fråga om
utbildning. Den nyssnämnda lagen (1994:2076) innebär ett skydd även för
personer som inte omfattas av lagen om totalförsvarsplikt och innebär i
praktiken även en rätt till ledighet vid viss utbildning. Till detta kommer att
utskottet inte övertygats om att det finns ett omfattande praktiskt behov av
lagregler. Man bör enligt utskottet kunna utgå från att arbetsgivare normalt
ställer sig välvilliga till framställningar om ledighet för ändamål av detta
slag. Därmed kan avsaknaden av regler inte heller antas vara till påtaglig
nackdel för de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet. Av dessa skäl
avstyrker utskottet de nu behandlade motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande fråga om avslag på propositionen
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A3 och 1997/98:A4,
res. 1 (m)
res. 2 (kd)

2. beträffande ledighetens längd
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A716 yrkande 5 och 1997/98:A6,
res. 3 (v)

3. beträffande delledighet
att riksdagen avslår motion 1997/98:A5,
res. 4 (mp)

4. beträffande ersättning vid ledighet
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A7 och 1997/98:A273 yrkande 3,

5. beträffande antagande av lagförslaget
att riksdagen med bifall till propositionen antar det i propositionen enligt
bilaga framlagda förslaget till lag om rätt till ledighet för att bedriva
näringsverksamhet,

6. beträffande förlängd föräldraledighet
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A707 yrkandena 1 och 2, 1996/97:So636
yrkande 6 samt 1997/98:Sf224 yrkandena 4 och 5,
res. 5 (kd)

7. beträffande föräldraledighet för tidsbegränsat anställda
att riksdagen avslår motion 1996/97:A709 yrkande 4,

8. beträffande närståendevård
att riksdagen avslår motion 1997/98:A704,

9. beträffande ledighet för frivillig försvarsverksamhet
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A713, 1997/98:A707, 1997/98:A709,
1997/98:A715 och 1997/98:Fö220 yrkande 4.

Stockholm den 27 november 1997

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund
(s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m),
Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson
(s), Hans Andersson (v), Kristina Zakrisson (s), Christel Anderberg (m), Barbro
Johansson (mp), Dan Ericsson (kd) och Paavo Vallius (s).

Reservationer

1. Fråga om avslag på propositionen (mom. 1)
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m)
anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet Fråga om avslag på
propositionen, såvitt avser det andra stycket och framåt bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening måste företagens villkor förbättras om den
företagsexpansion som Sverige behöver skall komma till stånd. Problemet i dag
är, vilket framhålls av Moderaterna i motion A4, att det finns alltför många
hinder och regler för att företagen skall kunna utvecklas. Dit hör en alltför
omfattande arbetsrättslagstiftning, bl.a. i fråga om ledighetsregler. Det nu
framlagda lagförslaget skulle skapa ytterligare problem för företagen.
Lagreglerna skulle dessutom bli extra besvärliga för de små företagen. Inte
heller skulle en ledighet av detta slag ge några nya arbeten. Till det kommer
att den s.k. konkurrensklausulen i lagförslaget skulle ge upphov till stora
tillämpningsproblem.
Att dessa lagförslag lagts fram trots massiv kritik visar enligt utskottets
mening att regeringen saknar förståelse för företagens villkor.
Av dessa skäl anser utskottet att riksdagen bör avslå propositionen. Motion
A4 tillstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande fråga om avslag på propositionen
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:A4 och med anledning av motion
1997/98:A3 avslår propositionen,

2. Fråga om avslag på propositionen (mom. 1)
Dan Ericsson (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet Fråga om avslag på
propositionen bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är syftet med lagförslaget vällovligt. Det är önskvärt
att man på olika sätt underlättar för människor att starta nya företag. En
närmare granskning av lagförslaget visar dock, vilket framhålls i motion A3
(kd), att lagen skulle skapa svårigheter för redan befintliga företag.
Ledighetslagstiftningen är redan i dag omfattande. En utökning av
möjligheterna till ledighet skulle bli problematisk för de minsta företagen.
Utskottet kan, liksom motionärerna, peka på t.ex. den övertalighet som skulle
kunna uppstå om en vikarie anställts och den ledige återvänder i förtid. Även
den oklara konkurrensregeln kan skapa problem.
Av dessa skäl anser utskottet att lagförslaget bör avslås av riksdagen. Det
innebär att motion A3 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande fråga om avslag på propositionen
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:A3 och med anledning av motion
1997/98:A4 avslår propositionen,

3. Ledighetens längd (mom. 2)
Hans Andersson (v) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubriken Ledighetens längd bort ha
följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att Vänsterpartiet även tidigare lagt fram förslag om
rätt till tjänstledighet för att starta eget. Partiet har pekat på risken för
den som säger upp sig från en anställning för att starta eget i den händelse
att företagsidén inte bär. Med det nu framlagda förslaget, som alltså innebär
att Vänsterpartiets tankar mött gensvar, får anställda möjlighet att pröva sina
företagsidéer. Utskottet anser att förslaget som sådant om rätt till ledighet
är bra. Svagheten i förslaget är begränsningen till sex månaders ledighet. För
att arbetstagaren skall ha en reell möjlighet att pröva om verksamheten är
bärkraftig och kunna få en bra grund för sitt beslut om företaget skall
avvecklas eller drivas vidare krävs längre tid än sex månader. Man måste i
detta sammanhang beakta att den ledige i allmänhet måste ta hänsyn till
uppsägningstiden enligt anställningsavtalet. I praktiken innebär detta att
beslutet om företaget skall avvecklas eller drivas vidare kan behöva fattas
inom betydligt kortare tid än sex månader.
Utskottet kan inte se något bärande skäl för den tidsmässiga begränsningen i
regeringsförslaget. Allmänt sett behöver inte en längre, tidsbestämd ledighet
innebära någon nackdel för arbetsgivaren. Med den korta ledighet som
lagförslaget innebär finns risken att egenföretagaren tar det säkra för det
osäkra och återvänder till anställningen trots att företaget egentligen skulle
haft goda utsikter. I det fallet går idén bakom lagförslaget förlorad.
Utskottet anser alltså att sakliga skäl talar för rätt till 12 månaders
tjänstledighet. Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag i
enlighet med detta. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motionerna
1996/97:A716 yrkande 5 och A6.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande ledighetens längd
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A716 yrkande 5 och 1997/98:A6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Delledighet (mom. 3)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubriken Delledighet bort ha
följande lydelse:
Rätten till ledighet enligt lagförslaget avser hel ledighet. Som framhålls av
Barbro Johansson m.fl. (mp) i motion A5 borde det i lagen ha öppnats en
möjlighet till ledighet på deltid. Detta skulle ha inneburit att kvinnor fick
bättre chans att starta eget. Som sägs i motionen är kvinnor ofta försiktigare
och vill börja i liten skala. En sådan rätt till ledighet bör införas. Den får
dock inte medföra alltför stor olägenhet för arbetsgivaren.
Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med
förslag av denna innebörd. Utskottet ansluter sig därmed till motion A5.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande delledighet
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A5 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

5. Förlängd föräldraledighet (mom. 6)
Dan Ericsson (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet Föräldraledighet, såvitt
avser första-tredje styckena, bort ha följande lydelse:
I samband med att vårdnadsbidraget avskaffades togs även möjligheten till
tjänstledighet i tre år bort. Utskottet anser liksom Kristdemokraterna att
denna rätt till tjänstledighet bör återinföras. Man måste öppna för mer
flexibla lösningar som utgår från barnens behov och föräldrarnas egna önskemål.
Ledigheten skall kunna delas upp mellan dem, så att även pappan får möjlighet
till en nära relation med sitt barn. Utskottet instämmer även i att man bör
överväga en möjlighet för arbetstagare att dela på ett heltidsarbete och
fördela arbetstiden emellan sig, s.k. job-sharing. På det sättet kan alltid
någon av föräldrarna vara hos barnet.
Som påpekas av Kristdemokraterna kan man inte åberopa några ekonomiska
argument mot en förlängd ledighet. Motståndet förklaras i stället av den
politiska målsättningen att alla vuxna skall förvärvsarbeta, oavsett vilka
förhållanden de lever under och oavsett hur arbetsmarknadssituationen ser ut.
Utskottet, som alltså ansluter sig till de nu berörda motionerna
1996/97:A707, 1996/97:So636, Sf224 anser att regeringen skyndsamt bör återkomma
med lagförslag i frågan.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande förlängd föräldraledighet
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A707 yrkandena 1 och 2,
1996/97:So636 yrkande 6 samt 1997/98:Sf224 yrkandena 4 och 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande
Elver Jonsson (fp) anför:

1. Lagförslaget
Tanken att underlätta för anställda att pröva på möjligheten att starta eget är
god, men som förslaget utformats finns det risk för att lagen inte får de
avsedda effekterna. Det är svårt att nu överblicka detta.
Därför är det angeläget att regeringen noggrant följer hur lagstiftningen
kommer att fungera och i ett nära perspektiv återkommer till riksdagen med en
redovisning av de erfarenheter som gjorts.

2. Föräldraledighet för visstidsanställda
Föräldraledighetslagen gör ingen skillnad mellan olika anställningsformer när
det gäller rätten till ledighet. Däremot uppställs krav på viss minsta
anställningstid hos arbetsgivaren utom vid mammaledighet och ledighet med
tillfällig föräldrapenning.
Det finns anledning att vara uppmärksam på den praktiska hanteringen så att
anställda inte förvägras rätt till t.ex. förkortad arbetstid med hänvisning
till att de inte är fast anställda.
Förslag till lag om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Motionerna............................................2
Motioner väckta med anledning av proposition 1997/98:27 2
Motioner från allmänna motionstiden 1996 2
Motioner från allmänna motionstiden 1997 3
Utskottet.............................................3
Bakgrund 3
Ledighet för att bedriva näringsverksamhet 5
Propositionen i huvuddrag 5
Föräldraledighet 9
Ledighet för närståendevård 11
Ledighet för frivilligt försvarsarbete 11
Hemställan 13
Reservationer........................................15
1. Fråga om avslag på propositionen (mom. 1), (m) 15
2. Fråga om avslag på propositionen (mom. 1), (kd) 15
3. Ledighetens längd (mom. 2), (v) 16
4. Delledighet (mom. 3), (mp) 16
5. Förlängd föräldraledighet (mom. 6), (kd) 17
Särskilt yttrande....................................18
1. Lagförslaget 18
2. Föräldraledighet för visstidsanställda 18
Förslag till lag om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet
19