Lag om försvarsunderrättelseverksamhet

Betänkande 1999/2000:FöU3

Försvarsutskottets betänkande 1999/2000:FÖU03

Lag om försvarsunderrättelseverksamhet

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1999/2000

FöU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens
förslag till lag om försvarsunderrättelseverksamhet.
I proposition 1999/2000:25 redovisar regeringen -
utan att begära ett beslut av riksdagen - de fyra
grundprinciper som bör ligga till grund för
försvarsunderrättelsetjänstens bedrivande. Utskottet
har inget att invända mot dessa principer.

Utskottet anser att riksdagen bör anta regeringens
förslag till lag om försvarsunderrättelseverksamhet.
Även om lagform inte är obligatorisk anser utskottet
i likhet med regeringen att det är viktigt att i ett
demokratiskt samhälle de grundprinciper som styr
försvarsunderrättelseverksamheten också skall komma
till uttryck i lag. Det är därför angeläget att
riksdagen lägger fast ramarna för denna verksamhet
och anger dess huvudsakliga uppgifter och
arbetsformer. Genom lagen ger riksdagen de fasta
utgångspunkterna för den närmare regleringen av
verksamheten, som sedan kan ske med stöd av
regeringens förordningsmakt.

Därmed markeras vikten av en väl
fungerande underrättelseverksamhet
som bedrivs utifrån i ett
demokratiskt samhälle godtagbara
grundprinciper. Det bidrar till ett
högt förtroende för verksamheten
och en förståelse för dess
betydelse för det svenska
försvaret.

Propositionen

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om försvarsunderrättelseverksamhet.

Regeringen

Bakgrund och utgångspunkter

Den militära underrättelsetjänsten har tidigare
varit föremål för granskning bl.a. av 1974 års
underrättelseutredning. På grundval av
Underrättelseutredningens betänkande Den militära
underrättelsetjänsten (SOU 1976:19) fastställde
statsmakterna år 1976 de nuvarande principerna för
den militära underrättelsetjänsten (prop.
1975/76:189, bet. FöU 1975/76:40, rskr.
1975/76:373).

Försvarsutskottet uttalade i anslutning till det
senaste försvarsbeslutet i betänkande 1995/96:FöU1
att det för sin del ansåg det motiverat med en
översyn av underrättelsetjänsten för att därmed
säkerställa att den ges en sådan ledning och
utformning som svarar mot de särskilda behov som
inriktningen av totalförsvaret erfordrar.

Regeringen beslutade den 19 december 1996 om
direktiv (dir. 1996:111) till en kommitté med
uppgift att se över underrättelsetjänstens
uppgifter, ledning och utformning. Med stöd av
regeringens bemyndigande förordnade dåvarande chefen
för Försvarsdepartementet, statsrådet Thage G Peter-
son, hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt, numera
f.d. generaldirektören Kerstin Fredga och numera
f.d. ambassadören Pär Kettis att vara ledamöter av
kommittén.

Kommittén, som antog namnet 1996 års
underrättelsekommitté, lämnade i mars 1999 sitt
betänkande Underrättelsetjänsten - en översyn (SOU
1999:37).

Underrättelsekommittén har i sitt betänkande lämnat
förslag som kräver ställningstaganden när det gäller
lagreglering av den militära
underrättelseverksamheten, inrättandet av en
samordningsfunktion för underrättelsefrågor i
Regeringskansliet, grundprinciperna för
underrättelsetjänsten samt insynen i och kontrollen
av den militära underrättelsetjänsten.

Förändringen i den säkerhetspolitiska utvecklingen
i omvärlden har påverkat den militära
underrättelsetjänsten under senare år. Även om risk-
en för storkrig eller krig mellan stater framstår
som avlägsen har inte konflikter och kriser
försvunnit ens från vårt närområde. Nya säkerhetshot
har uppstått i form av migrationstryck, politisk och
social instabilitet och påfrestningar på det
ekologiska systemet. Härtill kommer risk för
spridning av massförstörelsevapen, terrorism,
etniska och kulturella konflikter m.m. Ansvaret för
åtgärder mot nya säkerhetshot, som inte bedöms
utgöra någon direkt fara för landet, ligger
emellertid på olika civila statliga och kommunala
myndigheter. Den militära underrättelsetjänsten bör
emellertid inom ramen för uppdrag kunna stödja dessa
myndigheter med inhämtning och analys av information
i särskilda fall.

De ökade satsningarna på internationella
fredsfrämjande insatser ställer också krav på
underrättelseinformation. Försvarsmakten skall ha
förmåga till anpassning till förändringar i
omvärldsläget, vilket ställer delvis nya krav på den
militära underrättelsetjänstens förmåga att upptäcka
indikationer på sådana förändringar.

En utgångspunkt är emellertid att den militära
underrättelsetjänsten även fortsättningsvis skall
fullgöra centrala uppgifter inom ramen för den
grundberedskap som Försvarsmakten skall upprätthålla
för försvar mot väpnat angrepp och för att hävda
svensk territoriell integritet.

Underrättelsekommittén anser inte, och regeringen
har ingen annan uppfattning, att det finns anledning
att vidta förändringar avseende den militära
underrättelsetjänstens och Försvarets radioanstalts
grundorganisation och ställning. Den militära
underrättelsetjänsten bör således även
fortsättningsvis ingå i Försvarsmakten, och
Försvarets radioanstalt bör vara en självständig
myndighet under regeringen. Konsekvenserna av
kommitténs förslag innebär inte några ekonomiska
förändringar av betydelse. Den militära
underrättelsetjänstens framtida resursbehov och
eventuella uppgifts- och organisations-ändringar får
bedömas närmast inom samordningsfunktionen i
Regeringskansliet.

Regeringen har i budgetpropositionen också anmält
att den avser att låta förstärka Försvarets
underrättelsenämnd.

Regeringen avser att även fortsättningsvis lämna
särskild information direkt till försvarsutskottet i
frågor rörande den militära underrättelsetjänsten.

Fyra grundprinciper för
försvarsunderrättelseverksamheten

Med hänsyn till att det i den militära
underrättelseverksamheten ingår att medverka i
internationellt säkerhetssamarbete och att stärka
samhället vid svåra påfrestningar på samhället i
fred är det enligt regeringen erforderligt med ett
begrepp för verksamheten som inte bara täcker
underrättelseverksamhet till stöd för det militära
försvaret. Regeringen anser därför att en lämplig
benämning för den beskrivna
underrättelseverksamheten är försvars-
underrättelseverksamhet.

Grundprinciperna för den militära
underrättelseverksamheten har sitt ursprung i olika
propositioner (prop. 1975/76:189 och prop.
1991/92:102) och utskottsbetänkanden (bet. FöU
1973:25, bet. FöU 1975/76:40, bet. KU 1987/88:40,
bet. 1990/91:KU30 och bet. 1991/92:KU30).
Grundprinciperna har kommit till uttryck i hemliga
regeringsbeslut och regleringsbrev som ett led i den
årliga styrningen av underrättelsetjänstens
verksamhet. De finns för närvarande fastlagda i ett
öppet regleringsbrev för totalförsvaret för år 1999.

De fyra grundprinciper för
försvarsunderrättelseverksamheten som redovisas
nedan återfinns till viss del i regeringens förslag
till en lag om försvars-underrättelseverksamhet.
Regeringen anser att det trots detta finns skäl att
redogöra för grundprinciperna i sin helhet.

1. Statsmakternas intentioner

Grundprincipen om statsmakternas intentioner bör
lyda på följande sätt.

Försvarsunderrättelseverksamheten skall bedrivas i
enlighet med statsmakternas utrikes-, försvars- och
säkerhetspolitiska intentioner. Verksamheten får
styras endast av våra egna behov och prioriteringar.
Härvid skall dock även hänsyn tas till den ökade
vikt som statsmakterna fäster vid det
internationella säkerhetssamarbetet i form av stöd
till och deltagande i säkerhetsfrämjande samarbete
och fredsfrämjande och humanitära insatser och de
särskilda krav på underrättelseverksamheten som
detta ställer.

2. Landets yttre säkerhet

Grundprincipen om landets yttre säkerhet bör ha
följande lydelse.

Försvarsunderrättelseverksamheten får uteslutande
avse underrättelser av betydelse för rikets yttre
säkerhet och för det internationella
säkerhetssamarbetet i form av svenskt stöd till och
deltagande i säkerhetsfrämjande samarbete samt i
fredsfrämjande och humanitära insatser. Den får inte
avse uppgifter som ligger inom ramen för polisens
och andra myndigheters brottsbekämpande och
brottsförebyggande arbete.

3. Landets egna behov

Grundprincipen om landets egna behov bör ha följande
lydelse.

Försvarsunderrättelseverksamheten skall tjäna
endast vårt lands säkerhetspolitiska intressen och
får därmed inte bedrivas på uppdrag av någon annan
stat eller låta andra staters intressen gå före våra
egna.

4. Syftet med utlandssamarbetet

Grundprincipen om syftet med utlandssamarbete bör ha
följande lydelse.

Försvarsunderrättelseverksamhetens utbyte av
information med utländska underrättelse- och
säkerhetstjänster får ske endast under förutsättning
att syftet är att tjäna statsledningen och det
svenska totalförsvaret samt att lämnade uppgifter
inte är till skada för svenska intressen. I
sammanhanget bör erinras om den begränsning i fråga
om utlämnande av uppgifter som de svenska
bestämmelserna om sekretess och personuppgifter kan
innebära.

En lagreglering av försvarsunderrättelseverksamheten

Behovet av en lagreglering

Det är i ett demokratiskt samhälle viktigt att de
grundprinciper som styr
försvarsunderrättelseverksamheten kommer till
uttryck i lag.

Den militära underrättelseverksamheten är i många
länder reglerad i lag. I de fall som den militära
underrättelsetjänsten har sådana uppgifter inom den
inre nationella säkerheten som även innefattar
polisiära uppgifter är detta en naturlig sak.
Europakonventionen och den svenska regeringsformen
innehåller krav på att begränsningar av visst
innehåll av medborgarnas fri- och rättigheter endast
får meddelas genom lag. Säkerhetspolisens verksamhet
är följaktligen i dessa delar reglerad genom
bestämmelser i bl.a. rättegångsbalken och polislagen
(1984:387). Den militära underrättelsetjänsten i
Sverige sysslar med rikets yttre säkerhet och har
inte sådana uppgifter som enligt regeringsformen
fordrar lagform. Även om lagform inte är
obligatorisk, kan riksdagen fatta beslut genom lag.
Så har också skett i en inte obetydlig omfattning.
Ett syfte kan vara att binda regeringen och andra
berörda.

Regeringen anser att det i ett demokratiskt
samhälle är viktigt att en sådan betydelsefull och
ofta uppmärksammad verksamhet som försvars-
underrrättelseverksamheten är reglerad i lag. Det är
angeläget att riksdagen lägger fast ramarna för
denna underrättelseverksamhet och anger dess
huvudsakliga uppgifter och arbetsformer. Genom lagen
kan riksdagen ge de fasta utgångspunkterna för den
närmare regleringen av verksamheten, som sedan kan
ske med stöd av regeringens förordningsmakt.
Underrättelseverksamheten är av sådan art att det av
naturliga skäl inte är möjligt att i lagform reglera
den i detalj.

Genom att lagreglera
försvarsunderrättelseverksamheten markeras vikten av
en väl fungerande underrättelseverksamhet som
bedrivs utifrån i ett demokratiskt samhälle
godtagbara grundprinciper. Det är regeringens
uppfattning att en lagreglering kommer att från
allmänhetens sida bidra till ett högt förtroende för
verksamheten och en förståelse för dess betydelse
för det svenska försvaret.

Försvarsunderrättelseverksamhet

Regeringen föreslår att
försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas för
att kartlägga yttre militära hot mot landet och till
stöd för svensk utrikes-, försvars- och
säkerhetspolitik. I verksamheten ingår att medverka
i det svenska deltagandet i internationellt
säkerhetssamarbete och att medverka med
underrättelser för att stärka samhället vid svåra
påfrestningar på samhället i fred. Regeringen skall
bemyndigas att närmare bestämma i vilken
utsträckning försvarsunderrättelsetjänsten skall
medverka i sistnämnda uppgift. Regeringen skall
bemyndigas att bestämma
försvarsunderrättelseverksamhetens inriktning.

Försvarsunderrättelseverksamheten skall bedrivas av
Försvarsmakten. Regeringen skall bemyndigas att
bestämma vilka ytterligare myndigheter som skall
bedriva försvarsunderrättelseverksamhet.

En bestämmelse med ovanstående innehåll bör införas
i lagen.

Arbetsmetoder

Regeringen föreslår att
försvarsunderrättelseverksamheten skall fullgöras
genom inhämtning, bearbetning och analys av
information. Analyser av hotbilder och bedömningar i
underrättelsefrågor skall rapporteras till
Regeringskansliet och andra berörda myndigheter. En
bestämmelse om detta bör införas i lagen.

Utlandssamarbete

Regeringen föreslår att de myndigheter som skall
bedriva försvarsunderrättelseverksamhet får, i
enlighet med vad regeringen närmare bestämmer,
etablera och upprätthålla samarbete i
underrättelsefrågor med andra länder och
internationella organisationer. Lagen bör innehålla
en bestämmelse med detta innehåll.

Som ovan nämnts anger den fjärde grundprincipen för
försvarsunderrättelseverksamheten syftet med
utlandssamarbete. I begreppet samarbete innefattas
som en central del utbyte av
underrättelseinformation. Den tredje grundprincipen,
som anger att försvarsunderrättelseverksamheten
skall styras av landets säkerhetspolitiska
intressen, är härvid naturligtvis av intresse. I
lagförslagets 3 § anges att regeringen närmare
bestämmer frågan om för-svarsunderrättelsetjänstens
samarbete i underrättelsefrågor med andra länder och
internationella organisationer.

Förhållandet till polisen och vissa andra
myndigheters verksamhet

Regeringen föreslår att
försvarsunderrättelseverksamheten inte får avse
uppgifter som enligt lagar eller andra föreskrifter
ligger inom ramen för polisens och andra
myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande
arbete. En bestämmelse om detta bör införas i lagen.

I den andra grundprincipen för
försvarsunderrättelseverksamheten, som ovan nämnts,
anges att verksamheten inte får avse uppgifter som
ligger inom ramen för polisens och andra
myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande
arbete. I försvarsunderrättelseverksamheten får inte
utövas verksamhet som inrymmer polisiära
befogenheter såsom förundersökningsåtgärder enligt
rättegångsbalken och tvångsmedelsanvändning enligt
bl.a. polislagen (1984:387). Detta följer redan av
lagstiftningen på området och är en naturlig
konsekvens av att det är andra samhällsfunktioner än
försvarsunderrättelsetjänsten som svarar för den
inre nationella säkerheten.

Insyn

Regeringen förslår att det i lagen skall finnas en
bestämmelse om att en särskild nämnd under
regeringen skall ha insyn i
försvarsunderrättelseverksamheten i enlighet med vad
regeringen närmare föreskriver.

Försvarets underrättelsenämnd har till uppgift att
följa underrättelsetjänsten inom Försvarsmakten och
Försvarets radioanstalt samt inom de övriga
myndigheter som bedriver underrättelseverksamhet och
som enligt förordningen (1996:1515) med instruktion
för Regeringskansliet hör till
Försvarsdepartementet. Regeringen anser att grunden
för Försvarets underrättelsenämnds verksamhet nu bör
lagfästas genom en allmän bestämmelse i lagen om
försvarsunderrättelseverksamhet.

Ikraftträdandet

Lagen om försvarsunderrättelseverksamhet föreslås
träda i kraft den 1 juli 2000.

Motionerna

Kristdemokraterna konstaterar i motion Fö3 (kd
kommitté) att regeringens lagförslag skiljer sig
från Underrättelsekommitténs förslag.
Kristdemokraterna anser att Underrättelsekommitténs
förslag till 2 § bör följas.
Försvarsunderrättelseverksamheten bör inte endast
kartlägga "yttre militära hot mot landet" utan även
"andra yttre hot" (yrkande 1).

Kristdemokraterna pekar på att hoten ofta är
sammansatta och kan falla under flera olika
myndigheters ansvar. Det vidgade säkerhetsbegreppet
kräver möjligheter till ökad samverkan mellan olika
myndigheter som bedriver underrrättelseverksamhet
(yrkande 2).

Den militära underrättelsetjänstens kontaktyta med
andra myndigheter, inte minst polisen, bör beredas
möjlighet att öka. Motionärerna framhåller att 4 § i
lagsförslaget inte får tolkas så snävt att
myndigheter som bedriver
försvarsunderrättelseverksamhet inte får lämna andra
myndigheter biträde (yrkande 3).

Kristdemokraterna anser att det bör ske en
fortlöpande prövning av vilka metoder som är mest
lämpade för underrättelseinhämtning sett i relation
till de aktuella och långsiktiga behoven. Denna
prövning bör leda fram till en redovisning för
riksdagen av vilka behov som finns och vilka
resurser som enligt regeringens mening behövs för
att tillgodose dem (yrkande 4).

Folkpartiet liberalerna ställer sig i motion Fö2 (fp
kommitté) positiva till regeringens förslag.
Folkpartiet anser emellertid att de fyra
grundprinciper som skall gälla för
försvarsunderrättelseverksamheten också bör
godkännas av riksdagen.

Utskottet

I anslutning till beredningen av etapp 1 i senaste
försvarsbeslutet framhöll utskottet (bet.
1995/96:FöU1 s. 34) underrättelsetjänstens
betydelse. Utskottet ansåg det motiverat med en
översyn av den militära underrättelsetjänsten för
att därmed säkerställa att den ges en ledning och
utformning som svarar mot behoven som den föreslagna
inriktningen av totalförsvaret erfordrar när det
gäller förmågan till kort- och långsiktig
anpassning. Ett sådant översynsarbete har genomförts
som bl.a. lett fram till nu föreliggande lagförslag.
Regeringen har vidare aviserat att den skall inrätta
en särskild samordningsfunktion inom
Regeringskansliet för säkerhetspolitiska
underrättelsefrågor. Den kan inrättas utan medverkan
av riksdagen.

Regeringen pekar på att den militära
underrättelseverksamheten i många länder är reglerad
i lag. Den militära underrättelsetjänsten i Sverige sysslar med
rikets yttre säkerhet och har inte sådana uppgifter som enligt
regeringsformen fordrar lagform.

Även om lagform inte är obligatorisk anser utskottet i likhet med regering-
en att det är viktigt att i ett demokratiskt samhälle de grundprinciper som
styr försvarsunderrättelseverksamheten också kommer till uttryck i lag. Det
är sålunda angeläget att riksdagen lägger fast ramarna för denna
underrättelse-verksamhet och anger dess huvudsakliga uppgifter och
arbetsformer. Genom lagen ger riksdagen de fasta utgångspunkterna för den
närmare regleringen av verksamheten, som sedan kan ske med stöd av
regeringens förordnings-makt.

Därmed markeras vikt-en av en väl fungerande underrättelseverksamhet som
bedrivs utifrån i ett demokratiskt samhälle godtagbara grundprinciper. Det
bidrar till ett högt förtroende för verksamheten och en förståelse för dess
betydelse för det svenska försvaret.

I propositionen redogör regeringen närmare för de fyra grundprinciperna som
enligt regeringens mening bör ligga till grund för försvarsunderrättelse-
verksamheten. De har sitt ur-sprung i olika propositioner (prop. 1975/76:
189 och prop. 1991/92:102) och utskottsbetänkanden (bet. FöU 1973:25, bet.
FöU 1975/76:40, bet. KU 1987/88:40, bet. 1990/91:KU30 och bet. 1991/92:KU30
). De har även kommit till uttryck i hemliga regeringsbeslut och
regleringsbrev som ett led i den årliga styrningen av underrättelsetjäns-
tens verksamhet.

Folkpartiet liberalerna - som är positiva till regeringens förslag - anser
emellertid i motion Fö2 att riksdagen - genom ett särskilt beslut - bör god
-känna de fyra grundprinciperna. Utskottet konstaterar att det nu är fråga
om att regeringen redogör för riksdagen om de principer som redan gäller
för försvarsunderrättelseverksamheten. Utskottet har inget att invända mot
den redogörelse som regeringen lämnar över vilka principer som även
framgent bör gälla för försvarsunderrättelseverksamheten.

De fyra grundprinciperna återfinns till dels i regeringens förslag till lag
. Genom att anta lagförslaget antas i huvudsak även de fyra
grundprinciperna. Därmed torde motionärernas önskemål i allt väsentligt
tillgodoses. Riksda-gen bör inte fatta två beslut i samma sak. Mot den
bakgrunden avstyrker utskottet motion Fö2 (fp).

Kristdemokraterna anser i motion Fö3 (yrkandena 1-3) att 1 § i lagen bör
utvidgas så att försvarsunderrättelseverksamheten skall omfatta även andra
yttre hot än yttre militära hot. Motionärerna pekar vidare på behovet av
ökad samverkan mellan olika myndigheter mot bakgrund av det vidgade hotbe-
greppet samt att förslaget i 4 § inte får tolkas så att myndigheter med för
-svarsunderrättelseuppgifter inte skall kunna lämna andra myndigheter biträ
-de.

Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att bland de allmänna krav
som ställs på försvarsunderrättelseverksamheten är att den skall utgå från
att den endast får inhämta, bearbeta och lagra sådan information som ökar
eller befäster vår kunskap om andra länder i sådana avseenden som har
betydelse för vårt lands yttre säkerhet. Försvarsunderrättelseverksamheten
får sålunda inte vara inriktad på frågor som berör landets inre säkerhet.
Den bör inte avse underrättelser inom polisens och andra brottsbekämpande
eller brottsföre-byggande myndigheters arbete.

Regeringen framhåller i propositionen att förändringen i den säkerhetspo-
litiska utvecklingen i omvärlden har påverkat den militära underrättelse-
tjänsten under senare år. Även om risk-en för storkrig eller krig mellan
stater framstår som avlägsen har inte konflikter och kriser försvunnit ens
från vårt närområde. Nya säkerhetshot har uppstått i form av
migrationstryck, politisk och social instabilitet och påfrestningar på det
ekologiska systemet. Härtill kommer risk för spridning av
massförstörelsevapen, terrorism, etniska och kulturella konflikter m.m.
Ansvaret för åtgärder mot nya säkerhetshot, som inte bedöms utgöra någon
direkt fara för landet, ligger emellertid på olika civila, statliga och
kommunala myndigheter. Den militära underrättelse-tjänsten bör, enligt
regeringens mening, emellertid inom ramen för uppdrag kunna stödja dessa
myndigheter med inhämtning och analys av information i särskilda fall.

Utskottet anser att en utvidgning av ansvaret till att omfatta även andra
ytt-re hot än militära hot kan skapa osäkerheter när det gäller ansvar och
befo-genheter i förhållande till andra instanser som bedriver t.ex.
säkerhetsunder-rättelseverksamhet eller kriminalunderrättelseverksamhet.
Utskottet vill peka på att formuleringen i lagförslagets 1 § innefattar
även underrättelseverk-samhet som innefattar svenskt deltagande i i
internationellt säkerhetssamar-bete och för att stärka samhällets vid svåra
påfrestningar på samhället i fred.

Regeringen har nyligen beslutat inrätta ett särskilt organ för
underrättelsefrå-gor i Regeringskansliet - Regeringskansliets
samordningssekretariat för säkerhetspolitiska underrättelsefrågor -
bestående av en departementsöver-gripande beredningsgrupp på
statssekreterarnivå stödd av ett samordnings-sekretariat.
Samordningsfunktionen skall också få till uppgift att svara för
kvalitetsutvecklingen när det gäller verksamheten hos
underrättelsetjänstens organ. Den skall regelbundet följa utvecklingen av
underrättelsetjänstens bevakning av säkerhetshot mot Sverige och göra
bedömningar av underrät-telseunderlaget i vid mening och skall medverka
till att underrättelsetjänstens olika organ får en inriktning av sitt
arbete som svarar mot Sveriges säker-hetspolitiska behov. I arbetet skall
särskilt beaktas vilka underrättelsebehov som föranleds av svensk medverkan
i internationella krishanteringsinsatser. Funktionen skall också bevaka
kvaliteten i underrättelsetjänstens arbete och föreslå erforderliga
förändringar.

Genom att inrätta denna funktion skapas väsentligt bättre förutsättningar
än för närvarande att åstadkomma den samordning och samverkan mellan
berörda departement och myndigheter som motionärerna eftersträvar.

När det gäller förhållandet till polisen och andra myndigheters verksamhet
framhåller regeringen att bestämmelserna i 4 § inte syftar till att hindra
myn-digheter som sysslar med försvarsunderrättelseverksamhet att, enligt
rege-ringens bestämmande, kunna lämna andra myndigheter biträde. Utskottet
anser sålunda att regeringens förslag till lag om försvarsunderrättelseverk
-samhet bör bifallas. Motion Fö3 (kd) yrkandena 1-3 bör därmed avslås av
riksdagen.

Resurserna för försvarsunderrättelseverksamheten bör även fortsättningsvis
vara en fråga för regeringen och riksdagen att pröva i den årliga
budgetbehandlingen. Riksdagen beslutar om Försvarets radioanstalts resurser
i den årliga budgetprövningen. Beträffande den militära underrättelse- och
säkerhetstjänstens behov av resurser är de en integrerad del av
Försvarsmaktens anslag som riksdagen också årligen tar ställning till. Det
står i det sammanhanget försvarsutskottet fritt att inhämta nödiga
upplysningar och ta de initiativ som kan bedömas angelägna. Det är vidare
naturligt att frågor om såväl underrättelsetjänstens totala resurser som
avvägningen mellan olika instanser kommer att diskuteras i
samordningssekretariatet. Något särskilt uttalande från riksdagens sida
behövs därför inte. Sålunda avstyrks motion Fö3 (kd) yrkande 4.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande de fyra grundprinciperna

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fö2,

2. beträffande lag om försvarsunderrättelseverksamhet

att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:25 antar förslaget
till lag om försvarsunderrättelseverksamhet och avslår motion 1999/2000:Fö3
yrkandena 1-3,

res. (kd)

3. beträffande resurserna för försvarsunderrättelseverksamheten

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fö3 yrkande 4.

Stockholm den 24 februari 2000

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

I beslutet har deltagit: Henrik Landerholm (m), Christer Skoog (s), Karin
Wegestål (s), Stig Sandström (v), Åke Carnerö (kd), Olle Lindström (m),
Rolf Gunnarsson (m), Ola Rask (s), Håkan Juholt (s), Berit Jóhannesson (v),
Margareta Viklund (kd), Anna Lilliehöök (m), Lars Ångström (mp), Erik
Arthur Egervärn (c), Runar Patriksson (fp), Berndt Sköldestig (s) och
Majléne Westerlund Panke (s).

Reservation

Lag om försvarsunderrättelseverksamhet (mom. 2)

Åke Carnerö och Margareta Viklund (båda kd) anför:

dels att de säkerhetspolitiska förutsättningarna karakteriseras av en
allmänt förändrad internationell problembild, som har sin grund i ett
relativt brett spektrum av hot och risker. Detta har för svensk del
återspeglats i att total-försvaret i enlighet med 1996 års försvarsbeslut
skall präglas av en bredare säkerhetssyn.

Det sägs ofta att hoten om väpnat angrepp av traditionellt slag avtar. Det
hindrar emellertid inte att konflikter uppstår och att stater eller andra
aktörer i form av politiska eller religiösa grupper, brottsliga
organisationer m.fl. kan utgöra hot och påtryckningar också med andra än
konventionella militära medel i en sådan omfattning att det får
säkerhetspolitisk betydelse. Säker-hetspolitiken i de flesta länder har
därför vidgats till att även ta hänsyn till andra tänkbara risker, hot och
påfrestningar än väpnat angrepp mot landets frihet och oberoende.

I det vidgade säkerhetsbegreppet är det fråga om hot, risker och påfrest-
ningar som kan utvecklas mot att beröra hela samhällsstrukturer men som
till sin karaktär och definitionsmässigt ofta har ett icke-militärt
ursprung. Väp-nade konflikter kan orsakas av såväl politiska som etniska,
religiösa, ekono-miska, sociala och miljömässiga förhållanden.
Konsekvenserna kan innebära att militära resurser krävs för att skydda
samhället och nationella intressen.

För att säkerställa en förmåga att förebygga och hantera dessa olika typer
av risker och hot i fråga om den nationella säkerheten krävs att denna
vidga-de säkerhetssyn avspeglas bl.a. när det gäller
underrättelseverksamheten.

I propositionens förslag till lag om försvarsunderrättelseverksamhet
skiljer sig texten något från Underrättelsekommitténs ursprungliga förslag
till lag-text. I propositionen saknas att försvarsunderrättelseverksamhet
skall bedri-vas för att kartlägga "andra yttre hot mot landet" i stället
för att enbart kart-lägga "yttre militära hot mot landet". Visserligen
föreslår regeringen att i verksamheten ingår att "medverka med
underrättelser för att stärka samhället vid svåra påfrestningar i fred",
men Kristdemokraterna anser att Underrättel-sekommitténs förslag bör följas
och även inkludera "andra yttre hot" i lag-texten.

Vi föreslår därför att riksdagen beslutar att 1 § lagen om
försvarsunderrättel-severksamhet skall ges följande lydelse:

1 § Försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas för att kartlägga yttre
militära hot och andra yttre hot mot landet och till stöd för svensk
utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. I verksamheten ingår att medverka
i svenskt deltagande i internationellt säkerhetssamarbete och att, enligt
vad regeringen närmare bestämmer, medverka med underrättelser för att
stärka samhället vid svåra påfrestningar på samhället i fred.

Regeringen skall bestämma försvarsunderrättelseverksamhetens inriktning.

Försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas av Försvarsmakten och de
andra myndigheter som regeringen bestämmer.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande lag om försvarsunderrättelseverksamhet

att riksdagen med anledning av proposition 1999/2000:25 Lag om
försvarsunderrättelseverksamhet och med bifall till motion 1999/2000: Fö3
yrkande 1

dels godkänner regeringens förslag till lydelse i 2-5 §§ i förslaget till
lag om försvarsunderrättelseverksamhet,

dels beslutar att 1 § skall ha den lydelse som föreslås i motion 1999/2000:
Fö3 yrkande 1,

Propositionens lagförslag

Förslag till
lag om försvarsunderrättelseverksamhet

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas för att kartlägga yttre
militära hot mot landet och till stöd för svensk utri-kes-, försvars- och
säker-hetspolitik. I verksamheten ingår att medverka i svenskt deltagande i
inter-nationellt säkerhetssamarbete och att, enligt vad regeringen närmare
be-stämmer, medverka med underrättelser för att stärka samhället vid svåra
påfrestningar på samhället i fred.

Regeringen skall bestämma försvarsunderrättelseverksamhetens inriktning.

Försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas av Försvarsmakten och de
andra myndigheter som regeringen bestämmer.

2 § Uppgifterna som anges i 1 § skall fullgöras genom inhämtning, bearbet-
ning och analys av information. Analyser av hotbilder och bedömningar i
underrättelsefrågor skall rapporteras till Regeringskansliet och andra
berörda myndigheter.

3 § De myndigheter som skall bedriva försvarsunderrättelseverksamhet får,
enligt regeringens närmare bestämmande, etablera och upprätthålla samar-
bete i underrättelsefrågor med andra länder och internationella orga-
nisationer.

4 § Försvarsunderrättelseverksamheten får inte avse uppgifter som enligt
lagar eller andra föreskrifter ligger inom ramen för polisens och andra myn
-digheters brottsbekämpande och brottsförebyggande arbete.

5 § En särskild nämnd under regeringen skall ha insyn i försvarsunderrättel
-severksamheten enligt vad regeringen närmare föreskriver.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.