Lag om Allmänna arvsfonden

Betänkande 1993/94:SoU23

Socialutskottets betänkande 1993/94:SOU23

Lag om Allmänna arvsfonden

---

Innehåll

• Propositionen
• Utskottet
• Hemställan
• Bilaga 1

1993/94

SoU23

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1993/94:124 Ny
lag om Allmänna arvsfonden. Ingen motion har väckts med
anledning av propositionen. Utskottet har inhämtat lagutskottets
yttrande över propositionen.

Utskottet tillstyrker propositionen.

Propositionen

I proposition 1993/94:124 har regeringen föreslagit riksdagen
att anta förslagen till

1. lag om Allmänna arvsfonden,

2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt,

3. lag om ändring i föräldrabalken.

Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.

Utskottet

Bakgrund

Allmänna arvsfonden tillkom enligt ett beslut av 1928 års
riksdag i samband med att kusiner och avlägsnare släktingar
uteslöts från arvsrätt.

Vid tillskapandet av Allmänna arvsfonden angavs som fondens
ändamål att främja vård och fostran av barn och ungdom. Genom en
lagändring år 1969 utvidgades fondens ändamål till att avse
också omsorg om handikappade.

Under senare år har frågor om fondens ändamålsbestämmelse vid
flera tillfällen varit föremål för riksdagsbehandling. Riksdagen
har bl.a. avslagit motionsyrkanden om att utvidga fondens
ändamål till att omfatta också äldre personer samt yrkanden om
att fondmedel borde återföras till arvlåtarens kommun.

Med hänvisning till bestämmelsen i lagen, att medel ur fonden
inte får lämnas för åtgärder som det åligger stat eller kommun
att bekosta, uttalade socialutskottet (bet. 1989/90:SoU29)
att det av regeringens redovisning för utdelning av fondmedel
inte gått att helt klarlägga om utdelningen skett i
överensstämmelse med ändamålsbestämmelsen. Utskottet hemställde
att riksdagen skulle ge regeringen till känna att en översyn
borde göras av arvsfondens ändamålsbestämmelse. Riksdagen biföll
utskottets hemställan (rskr. 1989/90:318).

I januari 1991 tillkallades en särskild utredare för att göra
en översyn av Allmänna arvsfondens ändamålsbestämmelse m.m.
Utredaren som antog namnet 1991 års arvsfondsutredning,
lämnade i november 1992 betänkandet Allmänna arvsfonden (SOU
1992:120).

Betänkandet har remissbehandlats.

Propositionen

I propositionen föreslås att en ny lag om Allmänna arvsfonden
ersätter den nuvarande lagen från 1928. Den nya lagen
innehåller, i förhållande till den nuvarande, vissa ändringar
och förtydliganden huvudsakligen i fråga om arvsfondens ändamål
och användningsområde, beslutanderätten, handläggningen av
arvsfondsärenden, godmanskap samt avstående från arv.

Hittillsvarande praxis beträffande utdelande av stöd ur fonden
lagfästs i princip. Stöd skall sålunda kunna ges till verksamhet
av ideell karaktär till förmån för barn, ungdomar och personer
med funktionshinder. I första hand skall nyskapande och
utvecklande verksamhet stödjas. Sådant stöd får också, om det
bedöms som särskilt angeläget lämnas till ideella
organisationers anläggningar, lokaler och utrustning. Om det
finns särskilda skäl får stöd även lämnas till en offentlig
huvudman. Stöd får däremot inte lämnas till enskilda personer.

Den övergripande beslutanderätten beträffande stöd ur fonden
föreslås ligga kvar hos regeringen, men en ny statlig myndighet,
Arvsfondsdelegationen, inrättas. Delegationen, eller i vissa
fall annan myndighet, skall besluta om stöd ur fonden inom de
ramar och efter de riktlinjer som regeringen bestämmer.

Allmänna arvsfonden skall som hittills förvaltas av
Kammarkollegiet. Reglerna om kollegiets förvaltning moderniseras
och omarbetas språkligt. Möjligheten att återkräva stöd som inte
kommit till användning eller som använts för annat ändamål än
det avsedda föreslås bli lagfäst.

Arv som utgörs av egendom, vilken är av väsentlig betydelse
från kulturhistorisk synpunkt eller från natur- eller
kulturvårdssynpunkt får avstås till juridisk person som har
särskilda förutsättningar att ta hand om egendomen. I samband
med att fonden avstår sådan egendom skall, om det finns
särskilda skäl, även ett penningbelopp av arvet kunna avstås för
att användas för sådana omedelbara åtgärder som är nödvändiga
för att bevara egendomen.

Regeringen eller Kammarkollegiet skall besluta om
arvsavstående. Riksdagens tillstånd krävs inte i något fall.

Den nya lagen föranleder ändringar i föräldrabalken och lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.

Lagutskottets yttrande

Lagutskottet har inkommit med yttrande till socialutskottet
över propositionens avsnitt som gäller avstående av arv
(1993/94:LU3y). Yttrandet fogas till betänkandet som bilaga
2.

Lagutskottet ser med tillfredsställelse att regeringen i
propositionen inte föreslår någon ändring när det gäller den år
1981 på lagutskottets initiativ införda regeln om avstående av
arv för kulturhistoriska ändamål m.m. Av vad som redovisas i
propositionen framgår att utskottet hade rätt i sina antaganden
om att antalet sådana arvsavståenden skulle bli få. Sedan
bestämmelsen infördes har i genomsnitt sju beslut fattats varje
år.

Lagförslaget innehåller en särskild bestämmelse (25 § andra
stycket) som innebär möjlighet att avstå också kontanta medel i
samband med avstående för kulturella eller naturvårdande
ändamål. Den föreslagna bestämmelsen innebär att avstående av
kontanta medel bara får ske när det är aktuellt med omedelbara
och nödvändiga åtgärder för egendomens fortsatta bestånd, t.ex.
takläggning, flyttning av egendom, konservering eller
restaurering av egendomen. Däremot bör det inte komma i fråga
att avstå belopp för normalt underhåll eller drift. Kontanta
medel bör därför enligt lagförslaget bara få avstås om det finns
särskilda skäl.

Med det anförda förordar lagutskottet att propositionen i nu
behandlad del tillstyrks.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker propositionen.

Hemställan

Utskottet hemställer
att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen
till
a) lag om Allmänna arvsfonden,
b) lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt,
c) lag om ändring i föräldrabalken.

Stockholm den 15 mars 1994
På socialutskottets vägnar
Bo Holmberg

I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson
(m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp),
Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s),
Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Leif Bergdahl (nyd),
Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s) och
Chatrine Pålsson (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Bilaga 1

Lagutskottets yttrande

1993/94:LU3y
Bilaga 2
Ny lag om Allmänna arvsfonden

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 15 februari 1994 beslutat bereda
lagutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1993/94:124 om ny lag om Allmänna arvsfonden och eventuella
motioner, såvitt berör lagutskottets beredningsområde.

I propositionen föreslås en ny lag om Allmänna arvsfonden. Den
nya lagen är avsedd att den 1 juli 1994 ersätta den nu gällande
lagen om allmänna arvsfonden, som är från år 1928. Förslaget
till ny lag innehåller, i förhållande till den nuvarande
ordningen, vissa ändringar och förtydliganden huvudsakligen i
fråga om Arvsfondens ändamål och användningsområde,
beslutanderätten, handläggningen av arvsfondsärenden, godmanskap
samt avstående från arv.

Propositionen grundar sig på betänkandet (SOU 1992:120)
Allmänna arvsfonden, framlagt av 1991 års arvsfondsutredning.
Utredningen tillsattes i januari 1991 med anledning av ett
tillkännagivande från riksdagen (1989/90:SoU29, rskr. 318).
Utredningens betänkande har remissbehandlats.

Några motioner med anledning av propositionen har inte väckts.

Lagutskottet, som har beslutat avge yttrande över det avsnitt
som gäller avstående av arv (avsnitt 5.8), får anföra följande.

Utskottet vill först erinra om att den särskilda möjligheten
att avstå egendom av intresse från bl.a. kulturhistorisk
synpunkt infördes i den nu gällande lagen år 1981 efter ett
initiativ av lagutskottet (bet. LU 1980/81:11). I
lagstiftningsärendet konstaterade utskottet att de tidigare
bestämmelserna om att egendom som tillfallit Arvsfonden skall
försäljas till högsta möjliga pris leder till att kultur- och
naturvårdande institutioner och organisationer i vissa fall får
svårt att förvärva egendom, som det är önskvärt att bevara.
Utskottet ansåg att det var angeläget att egendom av
ifrågavarande slag kan övertas av sådana institutioner och
organisationer som har särskilda förutsättningar att ta hand om
egendomen på ett lämpligt sätt. Enligt utskottet torde det kunna
bli fråga om arvsavstående för nu aktuella ändamål endast i
något enstaka fall om året. Ett avstående torde därför,
fortsatte utskottet, inte i någon nämnvärd grad påverka fondens
understödjande verksamhet.

Våren 1992 behandlade utskottet en motion som gällde avstående
av arv som tillfallit Allmänna arvsfonden (bet. 1992/93:LU35).
Motionen remissbehandlades. Utskottet uttalade därvid som sin
uppfattning att det fortfarande bör finnas möjligheter för
juridiska personer som bedöms lämpliga att få överta egendom som
tillfallit Allmänna arvsfonden och som är av intresse från
kulturhistorisk eller från kultur- och naturvårdssynpunkt. Av
remissyttrandena framgår emellertid, anförde utskottet, att det
uppenbarligen i många fall är på det viset att de institutioner
och sammanslutningar som kan komma i fråga -- ofta museer,
bibliotek eller hembygdsföreningar -- saknar resurser för
finansiering av nödvändiga upprustningar, t.ex. konservering och
liknande kvalificerade åtgärder, beträffande egendomen och
därför inte anser sig kunna ta emot egendomen. Som både
motionärerna och remissinstanserna påpekar, framhöll utskottet,
innebär detta att den särskilda möjligheten till arvsavstående
som infördes år 1981 inte kan utnyttjas i enlighet med
intentionerna vid bestämmelsens tillkomst. Detta förhållande är
inte tillfredsställande. Arvsfondslagen bör därför ändras,
framhöll utskottet, så att en möjlighet ges till avstående från
inte bara kulturhistoriskt m.m. intressant egendom utan även
medel för egendomens upprustande och bevarande. En lagändring
med denna innebörd hade också tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av remissinstanserna. Utskottet var emellertid inte
berett att ta ställning till frågan om vilka närmare
förutsättningar som borde gälla för att Arvsfondens medel skulle
få avstås. Det spörsmålet borde enligt utskottet övervägas
ytterligare. Enligt utskottets mening torde övervägandena
lämpligen kunna ske i samband med det utredningsarbete som då
bedrevs av 1991 års arvsfondsutredning.
Vad utskottet sålunda anfört gav riksdagen regeringen till
känna.

Mot bakgrund av det anförda ser utskottet med
tillfredsställelse att regeringen i föreliggande proposition
inte föreslår någon ändring när det gäller den år 1981 på
lagutskottets initiativ införda regeln om avstående av arv för
kulturhistoriska ändamål m.m. Av vad som redovisas i
propositionen framgår att utskottet hade rätt i sina antaganden
om att antalet sådana arvsavståenden skulle bli få. Sedan
bestämmelsen infördes har i genomsnitt sju beslut fattats varje
år.

När det sedan gäller den fråga som var föremål för ett
tillkännagivande från riksdagen år 1992 konstaterar utskottet
att problemet nu fått ett förslag till lösning. Lagförslaget
innehåller nämligen en särskild bestämmelse (25 § andra
stycket) som innebär möjlighet att avstå också kontanta medel i
samband med avstående för kulturella eller naturvårdande
ändamål. Den föreslagna bestämmelsen innebär att avstående av
kontanta medel bara får ske när det är aktuellt med omedelbara
och nödvändiga åtgärder för egendomens fortsatta bestånd, t.ex.
takläggning, flyttning av egendom, konservering eller
restaurering av egendomen. Däremot bör det inte komma i fråga
att avstå belopp för normalt underhåll eller drift. Kontanta
medel bör därför enligt lagförslaget bara få avstås om det finns
särskilda skäl.

Även om det sålunda framlagda förslaget innebär att den
lagliga möjligheten att kunna avstå kontanta belopp blir
begränsad ligger förslaget helt i linje med vad utskottet
uttalade år 1992.

Med det anförda förordar utskottet att propositionen i nu
behandlad del tillstyrks.

Stockholm den 3 mars 1994

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger
Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Owe Andréasson (s), Bengt
Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bengt
Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Lars
Andersson (nyd), Hans Stenberg (s), Stig Rindborg (m) och Carin
Lundberg (s).