Kompetensutveckling

Betänkande 2000/01:AU6

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2000/01:AU06

Kompetensutveckling m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motioner från allmänna motionstiden 1998
• Utskottets överväganden
• Utskottets förslag till riksdagsbeslut
• Reservationer

2000/01

AU6

Redogörelse för ärendet

Utskottet behandlar i detta betänkande 16
motionsyrkanden. Motionerna är väckta under allmänna
motionstiderna 1998, 1999 och 2000 och tar upp olika
frågor med anknytning till kompetensutveckling i
arbetslivet.

Förslagen i motionerna återges i bilaga 1.

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande 16
motionsyrkanden. Motionerna är väckta under allmänna
motionstiderna 1998, 1999 och 2000 och tar upp olika
frågor med anknytning till kompetensutveckling i
arbetslivet.

Samtliga motioner avstyrks, främst med hänvisning
till att frågor om bl.a. individuellt
kompetenssparande är under beredning i
Regeringskansliet.

I betänkandet finns sju reservationer.

Motioner från allmänna motionstiden 1998

1998/99:A224 av Raimo Pärssinen och Per-Olof
Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kompetensutveckling.

1998/99:A257 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om lärlingssystem,

1998/99:A272 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om fullföljande av
programmet för kompetensutveckling i näringslivet.

1998/99:A274 av Sven-Erik Österberg och Paavo
Vallius (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kompetensutveckling hos anställda i såväl privat som
offentlig anställning.

1998/99:A283 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att satsa på
kompetensutveckling.

1998/99:A284 av Ann-Marie Fagerström m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om personal i
offentlig sektor.

Motioner från allmänna motionstiden
1999

1999/2000:T703 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en översyn av
regelverket för investeringar i kunskapskapital.

1999/2000:N278 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari
yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär att i
direktiven till utredningen om individuell
kompetensutveckling skall även företag med få eller
inga anställda omfattas.

1999/2000:A220 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
yrkas

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ett system för kompetensutveckling i arbetslivet i
enlighet med vad som anförts i motionen,

1999/2000:A231 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari
yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
kompetensutveckling,

1999/2000:A254 av Stefan Attefall m.fl. (kd) vari
yrkas

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om införande av
utbildningskonto för att främja kompetenshöjning i
arbetslivet,

Motioner från allmänna motionstiden
2000

2000/01:A291 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av att
skapa bra incitament och villkor för företag och
yrkesverksamma att utveckla konkurrenskraft och
individuell kompetens.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökat utrymme för
individuellt ansvarstagande.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad
efterfrågestyrning av utbildning.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om försäljning av Lernia AB.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om individuellt
kompetenssparande.

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

I betänkandet behandlas ett antal motioner
som tar upp frågor med anknytning till
kompetensutveckling i arbetslivet. Samtliga
motioner avstyrks bl.a. med hänvisning till
att sådana frågor för närvarande bereds i
Regeringskansliet. I betänkandet finns sju
reservationer.

Bakgrund

År 1998 tillsatte det dåvarande
Arbetsmarknadsdepartementet en arbetsgrupp med
uppgift att främja kompetensutveckling i
arbetslivet. I arbetsgruppen ingick företrädare för
Regeringskansliet och arbetsmarknadens parter.
Arbetsgruppen lämnade sitt förslag i en rapport
under hösten 1998. Arbetsgruppens förslag har
sedermera varit föremål för beredning av utredningen
om framtida mål 3 inom EG:s strukturfonder (se SOU
1999:107). Regeringen överlämnade i november 1999
till EG-kommissionen ett förslag till program för
förhandlingar mellan företrädare för regeringen och
kommissionen. Kommissionen fastställde ett samlat
programdokument för mål 3 i Sverige under hösten
2000. Växtkraft Mål 3 skall stimulera
förändringsarbete, kompetensutveckling och
kompetensförsörjning i arbetslivet. Våren 1999
beslutade riksdagen att avsätta 2,4 miljarder kronor
under perioden 2000-2002 för en stimulans av
kompetensutveckling inom ramen för Europeiska
socialfondens nya mål 3.

Riksdagen beslutade i samband med behandlingen av
budgetpropositionen för år 2000 att särskilda medel
skulle avsättas för att stimulera individuell
kontinuerlig kompetensutveckling. Den ekonomiska
ramen för detta angavs till 1,35 miljarder kronor
för år 2000 och 1,15 miljarder kronor för år 2001.
Medlen skall användas för ett individuellt system
för kompetenssparande. Ett förslag till hur ett
sådant system skulle kunna utformas har lämnats i
betänkandet Individuellt kompetenssparande IKS - med
start år 2002 (SOU 2000:19) i december 2000.
Förslaget innebär i korthet följande. Ett nytt
avdragsgillt individuellt kompetenssparande (IKS)
inrättas. Enskilda individer och arbetsgivare skall
få möjlighet att avsätta medel till ett individuellt
kompetenssparkonto. Beskattning sker först när medel
tas ut från kontot och den löpande avkastningen
beskattas med en avkastningsskatt på 15 %. Avdraget
skall medges med maximalt ett inkomstbasbelopp per
år. Medlen är individens egna och skall kunna
användas till sådan kompetensutveckling som den
enskilde själv bestämmer. Den som gör uttag från
kompetenssparkontot och genomgår godkänd
kompetensutveckling har rätt till en kompetenspremie
i form av en skattereduktion som relateras till
omfattningen av genomgången kompetensutveckling.
Arbetsgivare som sätter in medel på en anställds
kompetenssparkonto skall få nedsättning av
arbetsgivaravgifterna med 10 % på avsatt belopp. Om
medel finns kvar på ett IKS-konto när innehavaren
tar ut ålderspension kan kontot omvandlas till
individuellt pensionssparande alternativt
pensionsförsäkring. De medel som riksdagen beslutat
att avsätta till individuell kompetensutveckling
under åren 2000 och 2001 används till att särskilt
stimulera låginkomsttagare att påbörja sparande i
IKS. Sparandet skall kunna ske både i fonder och i
form av försäkringar. Försäkringsbolag, banker,
värdepappersbolag och andra sparinstitut skall kunna
bedriva kompetenssparrörelse och tillhandahålla
kompetenssparkonton och kompetenssparförsäkringar.
Slutligen föreslås ett stöd för de fackliga
organisationernas informationsinsatser om IKS.

Utredningens förslag bereds för närvarande i
Regeringskansliet.

Motionerna

Moderaterna anser i kommittémotion 2000/01:A291 att
det är nödvändigt att förändra och förnya
förutsättningarna för kompetensutveckling. En
politik inriktad på regelförenklingar behövs liksom
större möjligheter för enskilda individer och
företag att efterfråga och finansiera
utbildningstjänster. Det behövs också enkla och
tydliga incitamentsystem (yrk. 1). Sänkta skatter
och bättre möjligheter till ett individuellt
kompetenssparande skulle enligt Moderaterna
möjliggöra ett ökat individuellt ansvarstagande när
det gäller kompetensutveckling (yrk. 2). Moderaterna
anser att utbudet av utbildningstjänster bättre
skall anpassas till vad som efterfrågas i
arbetslivet. Såväl företag som dess medarbetare
måste ges möjlighet att köpa utbildningstjänster med
en kvalitet och ett innehåll som svarar mot behoven
(yrk. 3). För att öka konkurrensen bör det statliga
ägandet i Lernia AB avvecklas genom en stegvis
försäljning av hela eller delar av bolaget. Ett
annat ägarskap skulle leda till ett mer varierat
utbud av utbildningar inom arbetsmarknadspolitiken
framöver (yrk. 4). I samma motion förordas också
införandet av individuella
kompetens/utbildningskonton. Den enskilde och dennes
arbetsgivare föreslås kunna avsätta medel till ett
sådant konto för återkommande kunskapsförsörjning,
medel som får användas när helst det passar
arbetstagaren och arbetsgivaren (yrk. 5).

I kommittémotion 1999/2000:A254 (yrk. 23) för
Kristdemokraterna fram sitt förslag om införandet av
s.k. utbildningskonton. Enligt förslaget skall
arbetstagare och arbetsgivare få möjlighet att göra
skattefria avsättningar med vardera högst 5 % av
arbetstagarens tjänsteinkomst till ett
utbildningskonto. Ett maximibelopp bör dock finnas.
En arbetstagare skall kunna ta ut pengar från kontot
för att finansiera ett studieuppehåll, dock högst
med ett belopp som motsvarar en årsinkomst av
tjänst. Uttagna belopp skall beskattas. Medel som
inte används för studier skall kunna användas till
att förstärka pensionen. Försäkringsbolagen bör
kunna administrera kontona. Kristdemokraterna
föreslår i motion 1998/99:A257 (yrk. 8) också att
ett lärlingssystem utvecklas. Utbildningstiden
eller lärlingstiden skulle kunna vara tre eller fyra
år i dualsystem enligt tysk modell med tre dagar
praktik och två dagar teori varje vecka med rimlig
ersättning, stigande med tiden.

Även Centerpartiet förordar i motion 1999/2000:A220
(yrk. 8) införandet av individuella kompetenskonton.
Till ett sådant konto skall enligt förslaget såväl
arbetstagare som arbetsgivare kunna göra
avsättningar. Sådana avsättningar bör gynnas
skattemässigt. Staten bör också ges en utjämnande
funktion så att inte de som saknar arbete eller som
har låga löner missgynnas. Regeringen bör skyndsamt
återkomma till riksdagen med förslag på hur ett
system för kompetensutveckling bör utformas, anser
motionärerna.

Folkpartiet anser i kommittémotion 1999/2000:A231
(yrk. 16) att frågan om kompetensutveckling i
arbetslivet är viktig och hänvisar i motionen till
tidigare lämnade föreslag om ett "friår" mitt i
livet för att fortbilda sig.

Sven-Erik Österberg och Paavo Vallius (båda s) anser
i motion 1998/99:A274 att kraftfulla åtgärder måste
sättas in för att stimulera kontinuerlig
kompetensutveckling i näringslivet. Motionärerna
hänvisar till att arbetsmarknadens parter inom ramen
för den s.k. kompetensberedningen diskuterat
förutsättningar för satsningar på
kompetensutveckling. En ekonomisk stimulans och
eventuellt också andra åtgärder från statens sida
behövs anser motionärerna. Även Hans Karlsson m.fl.
(s) anser i motion 1998/99:A272 (yrk. 2) att den
plan för kompetensutveckling som parterna på
arbetsmarknaden gemensamt tagit fram bör genomföras.

Också Krister Örnfjäder m.fl. (s) efterlyser i
motion 1998/99:A283 ett engagemang från statens sida
vad gäller kompetensutveckling i arbetslivet.

Raimo Pärssinen och Per-Olof Svensson (båda s) anser
i motion 1998/99:A224 att varje arbetsgivare bör
upprätta och redovisa en kompetensutvecklingsplan.
Denna plan bör innehålla uppgifter om bl.a. vilken
kompetens som finns, hur den är fördelad och hur den
skall utvecklas i ett längre perspektiv. Fördelarna
med sådana planer är att arbetsgivare och
fackföreningar måste formulera gemensamma strategier
för kompetensutveckling som redovisas för
allmänheten både på kort och lång sikt.

Ann-Marie Fagerström m.fl. (s) anser i motion
1998/99:A284 att det är viktigt att behålla samtliga
yrkesgrupper som finns inom skola, vård och omsorg
då de kompletterar varandra. Personalen bör
kontinuerligt utbildas för att kunna utföra ett bra
och kvalitativt arbete.

Agne Hansson (c) efterlyser i motion 1999/2000:T703
(yrk. 5) en översyn av regelverket för investeringar
i kunskapskapital. Arbetsmarknadens parter bör ha
ett ansvar för att utveckla de anställdas
yrkesroller. I det sammanhanget bör IT vara en
naturlig del. Den offentliga sektorn har i detta
sammanhang ett särskilt ansvar.

I motion 1999/2000:N278 tar Eskil Erlandsson m.fl.
(c) bl.a. upp inriktningen av det då framlagda
förslaget om EU:s mål 3-program. Motionärerna menar
att företag med få eller inga anställda bör ges
möjligheter att ta del av insatserna i ett framtida
system för kompetensutveckling (yrk. 4).

Utskottets ställningstagande

Allmänt om kompetensutveckling

Utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet -
från förskolan till högskolan, i vuxenutbildningen
och forskarutbildningen - skall i första hand
tillgodose individens utbildningsval och utgör
grundstenen i det livslånga lärandet. Anställda kan
också bygga upp sin yrkeskompetens genom att
kontinuerligt delta i olika former av
verksamhetsrelaterad personalutbildning, utbildning
som arbetsgivaren ansvarar för. Utbildning som
riktar sig till arbetslösa sker företrädesvis i
offentlig regi och med offentlig ersättning. Hit hör
arbetsmarknadsutbildning men även utbildning inom
Kunskapslyftet. Som ett komplement till ovanstående
finns det behov av en mer generell och individuellt
inriktad kompetensutveckling, som inte enbart är
relaterad till individens nuvarande arbetsuppgifter
utan också tar utgångspunkt i individens egna behov
och önskningar.

En välutbildad arbetskraft är avgörande för
tillväxten i ekonomin. Bredd och spets i utbildning
och kompetens kan utnyttjas i produktionen och
förbättra möjligheterna att tillvarata nya
organisationsformer och ny teknik. Nya kunskaper och
nya idéer är nödvändiga drivkrafter för samhällets
utveckling. För den enskilde individen har kunskap
och tillgång till kompetensutveckling en stor
betydelse för chanserna att etablera sig och stanna
kvar på arbetsmarknaden, vilket är avgörande för
individens trygghet och för målet om "det goda
arbetet".

Strukturomvandlingen på arbetsmarknaden ställer
nya krav på individens flexibilitet och kompetens.
Kunskap och kompetens åldras allt snabbare, och den
utbildning och kompetensuppbyggnad som sker vid
sidan om reguljär utbildning har kommit att bli allt
viktigare.

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning
att satsningar måste göras för att möta det ökade
behovet av kompetensutveckling. Detta är viktigt
inte minst för att undvika att brist på arbetskraft
uppstår, vilket kan medföra inflationsdrivande
flaskhalsar i produktionen, och för att förhindra
att många människor ställs utanför den ordinarie
arbetsmarknaden därför att de inte kan anpassa sig
till förändringar i arbetslivets kompetenskrav.
Ökade kompetensutvecklingsinsatser är också
nödvändiga för att bryta den könssegregerade
arbetsmarknaden.

Av AMS rapport Var finns jobben år 2001, Ura
2001:1, framgår att arbetsmarknaden är på väg in i
ett ökat behov av arbetskraft inom vissa
yrkesområden, främst yrken på högskolenivå, inom
teknik, vård och omsorg samt pedagogik. Tillskottet
av utbildade från det reguljära utbildningssystemet
är alldeles för litet i förhållande till rådande
behov, enligt AMS.

Utskottet ser det som angeläget att satsningar
görs på yrkesutbildningar med hög kvalitet, särskilt
inom bristyrkesområden. Utskottet konstaterar att
åtgärder har vidtagits i denna riktning. Enligt AMS
har arbetsmarknadsutbildningen under det senaste
året inriktats mer mot industriarbete,
byggnadsarbete och vård och omsorg, dvs.
yrkesområden där bristen på arbetskraft är på väg
att stiga (se ovan nämnda rapport). Utskottet vill i
detta sammanhang framhålla vikten av att nivån i
arbetsmarknadsutbildningen ökar inom ramen för det
nuvarande programutbudet så att matchningen mellan
arbetssökande och lediga platser kan förbättras.
Utskottet kan vidare nämna att det under år 2000 har
pågått en försöksverksamhet med bristyrkesutbildning
för redan anställda. AMS skall i februari i år lämna
en preliminär rapport om kostnader och deltagare i
bristyrkesutbildningen. Utskottet avvaktar en
utvärdering av försöksverksamheten.

Det bör också poängteras att det är viktigt att
utbildningar inom det reguljära utbildningssystemet
anpassas efter arbetsmarknadens behov. Av
budgetpropositionen för år 2001 (prop. 2000/01:1
bilaga 3, s. 13) framgår att regeringen har för
avsikt att ge Högskoleverket i uppdrag att analysera
hur högskolornas utbildningsutbud i ökad
utsträckning skall kunna svara mot arbetsmarknadens
behov. Regeringen har i dagarna lämnat en
proposition till riksdagen (prop. 2000/01:63) med
förslag att en ny reguljär utbildningsform vid sidan
om högskolan - Kvalificerad yrkesutbildning (KY) -
införs. KY, som funnits som försöksverksamhet sedan
år 1996, är normalt tvåårig och genomförs i nära
samarbete med arbetslivet.

Moderaterna efterlyser att utbudet av utbildningar
anpassas till vad som efterfrågas i arbetslivet.
Utskottet ser med hänvisning till vad som nyss
anförts inte att det finns något behov av ett
tillkännagivande i denna del. Motion 2000/01:A291
yrkande 3 (m) avstyrks.

Arbetsgivarna har ett ansvar för den
kompetensutveckling som den anställde behöver för
att behålla och vidareutvecklas i sitt nuvarande
arbete. Det kan antas att en medveten planering av
kompetensutvecklingen på arbetsplatserna ger goda
resultat för produktivitet och tillväxt. Utskottet
ser det som angeläget att
kompetensutvecklingsplaner utvecklas inom ramen för
en aktiv personalpolitik, och utskottet utgår ifrån
att det ligger i arbetsmarknadens parters intresse
att planera kompetensutvecklingen på
arbetsplatserna. Även jämställdhets- och
mångfaldsplanerna är av intresse i sammanhanget.
Utskottet är däremot inte berett att ställa sig
bakom det förslag som lämnats i motion 1998/99:A224
(s) om kompetensutvecklingsplaner. Motionen avstyrks
därför.

I praktiken fördelar sig omfattningen av
personalutbildningen mycket ojämnt mellan olika
arbetsgivare och grupper av anställda. Statistiska
centralbyrån undersöker sedan år 1986 omfattningen
av personalutbildning på svenska arbetsplatser.
Statistiken görs som ett tillägg till
arbetskraftsundersökningarna (AKU) två gånger om
året. Personalutbildning definieras som utbildning
som helt eller delvis bekostas av företaget.
Utbildningen omfattar såväl lärarledd undervisning
som självstudier. Statistiken omfattar däremot inte
handledning på arbetsplatsen eller annat lärande på
jobbet. Tiden för personalutbildning räknas i
procent av total arbetstid. Under det första
halvåret 2000 deltog 40 % av alla förvärvsarbetande
i någon form av personalutbildning. De som får mest
personalutbildning är de landstingsanställda och
statliga anställda, de heltidsarbetande, de med
högre utbildning och de som befinner sig i
medelåldern. Enligt SCB föreligger det ett klart
samband mellan ett företags eller en organisations
storlek och omfattningen av personalutbildningen. Ju
fler anställda företaget har, desto högre är
deltagarandelen i personalutbildning (källa:
Aktuella trender inom kompetensutvecklingsområdet,
SOU 2000:115).

LO har bearbetat SCB:s
personalutbildningsundersökningar för första
halvåret 2000 och publicerat resultatet i rapporten
Personalutbildning 2000. Av rapporten framgår att
det var nästan dubbelt så vanligt bland SACO-
medlemmar som bland LO-medlemmar att delta i
personalutbildning. Undersökningen visar också att
om en uppdelning efter kön görs får LO:s
privatanställda kvinnor, dvs. den grupp som har den
allra lägsta utbildningsnivån, minst
personalutbildning medan statligt anställda män inom
SACO ligger högst. Anställda i företag med mindre än
tio anställda får i genomsnitt ungefär 40 % av den
personalutbildning som ges anställda vid mycket
stora företag. Enligt utskottet visar dessa siffror
att åtgärder måste vidtas för att uppnå en
fördelningspolitiskt bättre spridning av
personalutbildningen och att ett
jämställdhetsperspektiv därvid integreras.

Utbildning med särskild inriktning

Vad gäller yrkandet om personalutbildning till
yrkesgrupper inom skola, vård och omsorg vill
utskottet till en början instämma i att det är
viktigt att dessa personalkategorier får
vidareutbildning. Utskottet anser att omfattningen
och formerna för vidareutbildning i arbetet är en
fråga för arbetsmarknadens parter. Motion
1998/99:A284 (s) avstyrks därför. I detta sammanhang
kan dock hänvisas till vad utskottet anförde i
samband med beredningen av budgetpropositionen för
år 2001 om att stora satsningar görs inom vård-,
tillverknings-, IT- och kontorsutbildningar inom
arbetsmarknadsutbildningens ram. Utskottet noterar
också att 65 miljoner kronor per år 2001-2003 inom
ramen för anslaget 22:3 Köp av
arbetsmarknadsutbildning och övriga kostnader skall
användas för riktade insatser som kompletterande
utbildningsinsatser inom vård och andra bristyrken
för att öka sysselsättningen bland invandrare (prop.
2000/01:1 utgiftsområde 13).

Med anledning av synpunkterna på behovet av IT
inom utbildningen kan utskottet konstatera att den
tidigare nämnda statistiken från SCB om
personalutbildningar visar att ett av de vanligaste
kursämnena i personalutbildningen är "data".
Utskottet anser inte att det finns behov av att göra
något tillkännagivande om IT i utbildningen med
anledning av motion 1999/2000:T703 yrkande 5 delvis
(c). Motionen avstyrks därför.

Individuell kompetensutveckling m.m.

Vid sidan om den verksamhetsrelaterade
kompetensutvecklingen finns också behov av mer
generell och individuellt inriktad
kompetensutveckling. Som framgår av avsnittet
Bakgrund har riksdagen relativt nyligen beslutat om
kraftfulla satsningar på kompetensutveckling i
arbetslivet, dels inom ramen för Europeiska
socialfondens mål 3, dels som en ekonomisk stimulans
till ett individuellt kompetenssparande. Av vad som
inledningsvis anförts framgår också att förslag nu
har lämnats av Utredningen om individuellt
kompetenssparande, förslag som för närvarande bereds
i Näringsdepartementet.

Innan utredningen lämnade sitt slutbetänkande
presenterade den i maj 2000 ett delbetänkande -
Individuellt kompetenssparande IKS - en stimulans
för det livslånga lärandet (SOU 2000:51) - med
förslag som sedan har remissbehandlats. 89 remissvar
inkom och av dem var en majoritet positiva till
principförslagen. Kritiska synpunkter lämnades dock
bl.a. avseende startpremier, arbetsgivarnas
medverkan, individens stimulans samt kontroll,
förvaltning och finansiering. Utskottet är medvetet
om att betänkandet innehåller en del komplicerade
frågor som noga måste övervägas. Det är dock
angeläget att förslag till lösning av frågan läggs
fram så snart det är möjligt.

Inte minst mot bakgrund av de tidigare redovisade
uppgifterna om hur ojämnt personalutbildningen
fördelar sig på olika grupper av anställda, är det
viktigt att ett sådant system får en rimlig
fördelningsprofil. Det förhållandet att de som mest
behöver utbildning har minst resurser att göra
avsättningar till ett kompetenssparkonto måste
beaktas. Det är också viktigt att arbetsmarknadens
parter stimuleras att bidra till att
kompetensutveckling kommer till stånd.

Flertalet av de motioner som behandlas i detta
betänkande framhåller vikten av satsningar på
kompetensutveckling. I några av motionerna lämnas
också förslag till olika modeller för hur
kompetenskonton eller utbildningskonton skulle kunna
utformas. Utskottet är i avvaktan på den fortsatta
beredningen av den tidigare nämnda utredningen om
ett individuellt kompetenssparande inte berett att
ta ställning till förslagen. Motionerna 1998/99:A283
(s), 1999/2000:A220 yrkande 8 (c), 1999/2000:A254
yrkande 23 (kd), 2000/01:A291 yrkandena 1, 2 och 5
(m) samt 1999/2000:T703 yrkande 5 delvis (c)
avstyrks därför.

Motionerna 1998/99:A272 (yrk. 2) och 1998/99:A274
som väcktes under den allmänna motionstiden 1998
innehåller som framgått ovan förslag om åtgärder för
kompetensutveckling med anknytning till den rapport
som lämnades av en arbetsgrupp till regeringen år
1998 och som utskottet nämnt i inledningen av detta
betänkande. Den ovan refererade motionen
1999/2000:N278 från den allmänna motionstiden hösten
1999 avser bl.a. inriktningen av det då ännu inte
fastlagda programmet för insatser inom mål 3 för de
europeiska strukturfonderna. Motionärerna anser med
hänvisning till innehållet i det då föreslagna
programmet att företag med få eller inga anställda
bör ges möjligheter att ta del av insatserna inom
ramen för ett framtida system för
kompetensutveckling.

Kommissionen fastställde ett samlat
programdokument för mål 3 i Sverige under hösten
2000. Växtkraft Mål 3 skall stimulera
förändringsarbete, kompetensutveckling och
kompetensförsörjning i arbetslivet. Programmet
omfattar hela arbetsmarknaden, dvs. företag,
ensamföretagare, offentlig sektor och
organisationer. Stödet riktar sig särskilt till små
och medelstora företag och arbetsplatser. Programmet
skall ge stöd till såväl arbetslösa och anställda
som ensamföretagare. Med detta kan utskottet
konstatera att programmets inriktning ligger i linje
med motionernas förslag. I övrigt anser utskottet, i
likhet med vad som anförts tidigare, att den ovan
nämnda beredningen av frågor om individuellt
kompetenssparande bör avvaktas. Motionerna
1998/99:A272 yrkande 2 (s), 1998/99:A274 (s) och
1999/2000:N278 yrkande 4 (c) avstyrks.

Övrigt

Vad gäller förslaget om införandet av friår för
fortbildning kan utskottet nämna att regeringen har
gett Statskontoret i uppdrag att utreda för- och
nackdelar med att införa ett s.k. friår. I denna
utredning skall myndigheten särskilt belysa
erfarenheter och slutsatser från den danska
friårsmodellen och det s.k. Trelleborgsförsöket samt
de effekter som den danska modellen respektive
Trelleborgsmodellen hade avseende arbetskraftsutbud,
sysselsättning och arbetslöshet. Statskontoret skall
också utreda om och i så fall hur försöken påverkade
kostnader och intäkter för staten, kommuner,
landsting, företag eller andra enskilda, samt om
försöken medförde samhällsekonomiska konsekvenser i
övrigt. I utredningsuppdraget ingår också att göra
en uppskattning av kostnader för införandet av ett
friår i Sverige. Uppdraget skall redovisas senare i
februari i år. I avvaktan på denna utredning är
utskottet inte berett att ta ställning till
förslaget i motion 1999/2000:A231 yrkande 16 (fp)
som därmed avstyrks.

Med anledning av Kristdemokraternas förslag om ett
lärlingssystem kan utskottet konstatera följande.
För närvarande pågår en försöksverksamhet med
lärande i arbetslivet inom gymnasieskolan. Med
lärande i arbetslivet avses att en elev på ett
nationellt eller specialutformat program som
innehåller yrkesämnen får en utbildning som under
sammanlagt minst 30 veckor genomförs på en
arbetsplats. Syftet är att ge eleverna en ökad
arbetslivserfarenhet och en möjlighet att under en
handledares ledning på en arbetsplats få fördjupade
färdigheter inom yrkesområdet. Försöksverksamheten
gäller utbildning som påbörjas före den 1 juli 2003.
Våren 1999 tillsattes inom Utbildningsdepartementet
en arbetsgrupp bestående av representanter för
arbetsmarknadens parter och företrädare för
departementet. Arbetsgruppen hade till uppgift att
diskutera förutsättningarna för att införa en
reguljär ny, modern lärlingsutbildning i Sverige.
Arbetsgruppen har vidare, utifrån ett övergripande
perspektiv, haft i uppdrag att diskutera olika
möjligheter och lämna förslag till hur
samverkansformerna mellan skolan och arbetslivet kan
utvecklas. I oktober 2000 kom arbetsgruppen med sin
rapport - Samverkan mellan skola och arbetsliv (Ds
2000:62). De förslag som lämnats där är för
närvarande föremål för beredning i
Utbildningsdepartementet. Resultatet av nyss nämnda
försöksverksamhet och beredning av frågan i
Regeringskansliet bör avvaktas. Utskottet avstyrker
motion 1998/99:A257 yrkande 8 (kd).

Moderaterna föreslår att det statliga ägandet i
Lernia AB avvecklas. Utskottet har ett flertal
gånger tidigare tagit ställning till motsvarande
förslag, senast i samband med budgetberedningen
hösten 2000 i betänkande 2000/01:AU1. Liksom
tidigare anser utskottet att det inte är aktuellt
med någon privatisering av Lernia AB. Motion
2000/01:A291 yrkande 4 (m) avstyrks därför.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som
framförs under Utskottets överväganden
föreslår utskottet att riksdagen fattar
följande beslut:

1. Efterfrågestyrning av utbildning

Riksdagen avslår motion 2000/01:A291 yrkande 3.

Reservation 1 (m)

2. Kompetensutvecklingsplaner

Riksdagen avslår motion 1998/99:A224.

3. Utbildning med särskild inriktning

Riksdagen avslår motionerna 1998/99:A284 och
1999/2000:T703 yrkande 5 i motsvarande del.

4. Satsningar på kompetensutveckling

Riksdagen avslår motionerna 1998/99:A283,
1999/2000:A220 yrkande 8, 1999/2000:A254 yrkande
23, 2000/01: A291 yrkandena 1, 2 och 5 samt
1999/2000:T703 yrkande 5 i motsvarande del.

Reservation 2 (m, c)

Reservation 3 (kd)

5. Växtkraft mål 3 m.m.

Riksdagen avslår motionerna 1998/99:A272
yrkande 2, 1998/99:A274 och 1999/2000:N278
yrkande 4.

Reservation 4 (c)

6. Friår

Riksdagen avslår motion 1999/2000:A231 yrkande
16.

Reservation 5 (fp)

7. Lärlingssystem

Riksdagen avslår motion 1998/99:A257 yrkande 8.

Reservation 6 (m, kd)

8. Lernia AB

Riksdagen avslår motion 2000/01:A291 yrkande 4.

Reservation 7 (m)

Stockholm den 6 februari 2001

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Sven-Erik Österberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Sven-
Erik Österberg (s), Hans Andersson (v), Margareta
Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Björn Kaaling
(s), Martin Nilsson (s), Stefan Attefall (kd), Laila
Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Camilla Sköld
Jansson (v), Maria Larsson (kd), Barbro Feltzing
(mp), Anders Karlsson (s), Henrik Westman (m),
Cinnika Beiming (s), Magnus Jacobsson (kd) och Runar
Patriksson (fp).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Efterfrågestyrning av utbildning (punkt 1)
(m)

av Mikael Odenberg, Patrik Norinder och Henrik
Westman (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att utbudet av utbildningstjänster bättre bör
anpassas till vad som efterfrågas på
arbetsmarknaden. Riksdagen bifaller därmed motion
2000/01:A291 yrkande 3.

Ställningstagande

Förutsättningarna och villkoren för
kompetensutveckling behöver bli mer ändamålsenliga,
stimulerande, effektiva och flexibla. I dagens
utbildningssystem är förekomsten av långa
standardutbildningar med långa ledtider för
förändring och utveckling ett allför vanligt inslag.
Det som värderas i offentlig utbildning är dessvärre
många gånger kvantitet snarare än kvalitet och
kunnande.

För att utbudet av utbildningstjänster skall bli
bättre anpassat till vad som efterfrågas i
arbetslivet måste det få marknadsmässiga
förutsättningar. Såväl företag som deras medarbetare
måste ges möjlighet att kunna köpa
utbildningstjänster med en sådan kvalitet och sådant
innehåll som svarar mot behoven av uppdaterad
kunskap. Vi anser att detta bör tillkännages för
regeringen.

Mot bakgrund av vad vi anfört anser vi att motion
2000/01:A291 yrkande 3 bör bifallas.

2. Satsningar på kompetensutveckling (punkt 4)
(m+c)

av Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m),
Patrik Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att satsningar på kompetensutveckling bör
göras i enlighet med vad som utvecklas närmare under
rubriken Ställningstagande i denna reservation.
Riksdagen bifaller därmed delvis motionerna
1999/2000:A220 yrkande 8, 2000/01:A291 yrkandena 1,
2 och 5 samt 1999/2000:T703 yrkande 5 i motsvarande
del. Riksdagen avslår motionerna 1998/99:A283 och
1999/2000:A254 yrkande 23.

Ställningstagande

Vi anser att det är nödvändigt att förändra och
förnya förutsättningarna för kompetensutveckling.
Den enskildes behov och efterfrågan av utbildning
och kompetensutveckling kommer att öka och utbudet
av utbildningar måste kunna svara upp mot detta. Det
måste bli möjligt att få tillgång till skräddarsydda
utbildningstjänster anpassade efter individens egen
studietakt och inlärningssätt.

Genom ett system med personliga
kompetens/utbildningskonton kan bättre ekonomiska
förutsättningar skapas för alla vuxna att påbörja
fort- och vidareutbildning.

Vi menar att det nu är hög tid att regeringen
återkommer till riksdagen med förslag till hur ett
individuellt kompetenssparande skulle kunna
utvecklas. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Detta innebär att riksdagen delvis bör bifalla
motionerna 1999/2000:A220 yrkande 8 (c),
2000/01:A291 yrkandena 1, 2 och 5 (m) samt
1999/2000:T703 yrkande 5 delvis (c).
Motionerna 1998/99:A283 (s) och
1999/2000:A254 yrkande 23 (kd) avstyrks.

3. Satsningar på kompetensutveckling (punkt 4)
(kd)

av Stefan Attefall, Maria Larsson och Magnus
Jacobsson (alla kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att det bör införas utbildningskonton för att
främja kompetensutvecklingen i arbetslivet.
Riksdagen bifaller därmed motion 1999/2000:A254
yrkande 23 samt avslår motionerna 1998/99:A283,
1999/2000:A220 yrkande 8, 2000/01:A291 yrkandena 1,
2 och 5 samt 1999/2000:T703 yrkande 5 i motsvarande
del.

Ställningstagande

Utbildning och kompetens är nyckelord för det nya
samhället. Utbildning är en färskvara. Länder som
vill hävda sig i den internationella konkurrensen
måste anpassa sitt utbildningssystem till den snabba
utveckling som sker i arbetslivet i dag. I Sverige
är en stor del av vår industri extremt
exportberoende. Svenska företag kan inte konkurrera
med billig arbetskraft utan måste bli
konkurrenskraftiga med hjälp av kompetens och
högförädling. Detta ställer stora krav på den
enskilde medarbetarens kontinuerliga
kompetensutveckling. Staten, företagen och den
enskilde har ett gemensamt intresse och ansvar för
detta.

Som framgått tidigare i detta betänkande är
förslag som lämnats i betänkandet Individuellt
kompetenssparande IKS - med start 2002 under
beredning i Regeringskansliet. Ett kort referat av
förslagets innebörd finns under rubriken Bakgrund.
Vi för vår del anser att förslaget inte i
tillräckligt hög grad ger arbetsgivarna incitament
att bidra till de anställdas kompetenssparande,
detta gäller inte minst småföretagarna.

Vi förordar en annan modell av kompetenssparande.
Arbetstagare och arbetsgivare bör få möjlighet att
göra skattefria avsättningar, upp till en viss nivå,
till ett utbildningskonto. Den som gör
studieuppehåll skall kunna ta ut pengar från kontot
för att finansiera studieuppehållet. Det uttagna
beloppet belastas med inkomstskatt.

Den anställde bör få göra en avsättning med 5 % av
tjänsteinkomsten varje år. Arbetsgivaren skall få
göra avsättning till kontot med motsvarande belopp.
Denna del bör arbetstagare ha arbetsgivarens
medgivande för att nyttja. Uttag av medel för
studier under ett studieår skall maximeras till
tidigare årsinkomst av tjänst. Medel på kontot som
inte tas i anspråk skall kunna användas till
pensionen. Arbetstagaren skall kunna ta med sig sitt
konto om han eller hon byter arbetsgivare eller
startar eget.

Den modell som här skisserats skulle öka
möjligheterna för den enskilde att själv ta ansvar
för sin kompetensutveckling. Systemet har också den
fördelen att det skulle underlätta för äldre
personer att konkurrera med yngre eftersom även de
äldre ges möjlighet att skaffa sig aktuell
utbildning. Flaskhalsproblem på arbetsmarknaden
skulle kunna avvärjas. För arbetsgivarna ökar
tillgången på välutbildad och engagerad arbetskraft.
Produktiviteten och konkurrenskraften hos företagen
ökar. Företagen ges också en möjlighet att, till
skillnad från i dag, skattefritt avsätta medel för
framtida utbildning. Staten bidrar till systemet
genom att ge den enskilde skattekredit på
motsvarande sätt som gäller för
pensionsförsäkringar. Ett högsta belopp som varje år
skall ge den enskilde individen rätt till
skattekredit bör dock fastställas.
Försäkringsbolagen bör administrera dessa konton,
och avsatta medel bör placeras i fondsparande.

Vad vi här har anfört bör ges regeringen till
känna. Vi menar alltså att motion 1999/2000:A254
yrkande 23 (kd) bör bifallas. Motionerna
1998/99:A283 (s), 1999/2000:A220 yrkande 8 (c),
2000/01:A291 yrkandena 1, 2 och 5 (m) samt
1999/2000:T703 yrkande 5 delvis (c) avstyrks.

4. Växtkraft mål 3 m.m. (punkt 5) (c)

av Margareta Andersson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförts om individuell
kompetensutveckling under rubriken Ställningstagande
i denna reservation. Riksdagen bifaller därmed
motion 1999/2000:N278 yrkande 4 samt avslår
motionerna 1998/99:A272 yrkande 2 och 1998/99:A274.

Ställningstagande

Som framgår under rubriken Bakgrund i detta
betänkande har riksdagen beslutat om satsningar för
kompetensutveckling dels inom ramen för anslaget för
Europeiska socialfondens nya mål 3, dels som en
stimulans för individuell kontinuerlig
kompetensutveckling. Frågor om utveckling av ett
sådant system är under beredning i
Regeringskansliet.

Programmet för det nya Växtkraft mål 3 för EU:s
strukturfonder har fastställts under hösten 2000.
Dessvärre har de stimulansåtgärder som ges inom
programmets ram fått en utformning som inte i
tillräckligt hög grad utgår från de små företagens
villkor.

Det är mycket viktigt att regeringen, när frågan
om ett system för framtida individuellt
kompetenssparande nu bereds, särskilt beaktar de små
företagens situation så att de ges goda möjligheter
att medverka. Att enmansföretagen och företag med en
eller två anställda är särskilt utsatta bör beaktas.

Jag anser därför att motion 1999/2000:N278 yrkande
4 (c) bör bifallas. Motionerna 1998/99:A272 yrkande
2 (s) och 1998/99:A274 (s) avstyrks.

5. Friår (punkt 6) (fp)

av Runar Patriksson (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförts under rubriken
Ställningstagande i denna reservation. Riksdagen
bifaller därmed motion 1999/2000:A231 yrkande 16.

Ställningstagande

Strukturomvandlingen i arbetslivet ställer
långtgående krav på arbetskraftens kompetens. Det
handlar om såväl bredd som specialisering i
kunskaperna. Nya kunskaper måste kunna inhämtas när
villkoren i arbetslivet ändras och tekniken
utvecklas. Redan i dag finns ett stort behov av
fort- och vidareutbildning. Det behovet kommer med
stor sannolikhet att öka.

Jag anser att möjligheten till kompetensutveckling
är en mycket viktig fråga och föreslår att
förutsättningar skapas för arbetstagare att kunna ta
ut ett "friår" mitt i livet för att fortbilda sig.
Detta bör ges regeringen till känna.

Jag anser därför att motion 1999/2000:A231 yrkande
16 bör bifallas.

6. Lärlingssystem (punkt 7) (m+kd)

av Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd),
Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd), Henrik
Westman (m) och Magnus Jacobsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att ett lärlingssystem bör införas enligt vad
som anförs under rubriken Ställningstagande i denna
reservation. Riksdagen bifaller därmed motion
1998/99:A257 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi anser att åtgärder måste vidtas för att
underlätta för ungdomar att komma in på
arbetsmarknaden. Alla program inom gymnasieskolan,
även de yrkesförberedande, har gjorts treåriga och
de skall alla ge behörighet till högskola.
Gymnasieskolan har därmed blivit mer anpassad till
elever med teoretiska färdigheter. Bra
utbildningsalternativ för elever med mer praktisk
inlärningsprofil saknas inom gymnasieskolans ram.
Olika former av väl fungerande lärlingsutbildningar
erbjuder ungdomar en mer praktiskt inriktad
utbildningsväg. Sådana utbildningar eller program
bör kunna erbjudas såväl inom ramen för
gymnasieskolan som inom arbetsmarknadspolitiken.

Lärlingsutbildning är en väl förankrad
utbildningsform i andra europeiska länder och har i
många fall fungerat som en effektiv inträdesbiljett
för ungdomar på arbetsmarknaden. Ett lärlingssystem
med en utbildningstid/lärlingstid på mellan tre och
fyra år, eventuellt kortare, bör kunna utvecklas.
Teori och praktik varvas under hela
utbildningstiden. Utbildningen bör till stor del
vara förlagd till ett företag.

Detta bör ges regeringen tillkänna. Vi anser
därmed att motion 1998/99:A257 yrkande 8 bör
bifallas.

7. Lernia AB (punkt 8) (m)

av Mikael Odenberg, Patrik Norinder och Henrik
Westman (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen skall återkomma till riksdagen
med förslag om en försäljning av Lernia AB.
Riksdagen bifaller därmed motion 2000/01:A291
yrkande 4.

Ställningstagande

Vi Moderater har vid flera tillfällen redovisat vår
syn på staten som ägare till affärsdrivande verk.
Även om ambitionen är att dessa företag skall drivas
efter strikt kommersiella principer blir ett
statligt ägarskap svårt att förena med en sund och
rättvis konkurrens. Det statliga ägandet av Lernia
kan innebära att andra utbildningsföretag inte ges
möjlighet att konkurrera om arbetsmarknadspolitiska
utbildningar på samma villkor som Lernia AB.

Vår uppfattning är därför att en avveckling av det
statliga ägandet, genom en stegvis försäljning av
hela eller delar av bolaget, skulle öka konkurrensen
och verka stimulerande på utbildningsmarknadens
utveckling. Regeringen bör ges detta tillkänna.
Motion 2000/01:A291 yrkande 4 bör därför bifallas.

Förteckning över behandlade
förslag