Kommuner och landsting i internationell samverkan

Betänkande 2000/01:KU16

Konstitutionsutskottets betänkande 2000/01:KU16

Kommuner och landsting i internationell samverkan

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Följdmotioner
• Utskottets överväganden
• Utskottets förslag till riksdagsbeslut
• Reservationer

2000/01

KU16

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Regeringen föreslår i proposition 2000/01:42
Kommuner och landsting i internationell samverkan
vissa förändringar i kommunernas och landstingens
möjligheter att engagera sig internationellt. Till
grund för propositionen ligger
departementspromemorian Enklare regler för kommunal
tjänsteexport och kommunalt internationellt bistånd
- Internationell verksamhet och kommunal kompetens
(Ds 2000:11), som utarbetats av
Justitiedepartementets kommunenhet. I promemorian
redovisades en genomgång som gjorts av gällande
lagstiftning om kommunal tjänsteexport och om
katastrofhjälp m.m. Vidare lämnades förslag till en
ny förenklad lagstiftning på området. Promemorian
har remissbehandlats och en sammanställning över
remissvaren finns tillgänglig i
Justitiedepartementet (dnr Ju2000/1536/K).
Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i
bilaga 1 och regeringens lagförslag i bilaga 2.

Två motioner har väckts med anledning av
propositionen. Förslagen i motionerna återges i
bilaga 1.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas frågeställningar om den
kommunala kompetensen vid internationell samverkan.
Det föreslås att bestämmelserna om kommunal
tjänsteexport och kommunalt internationellt bistånd
sammanförs i en ny lag fr.o.m. den 1 juli 2001 och
att bestämmelserna samtidigt skall förenklas och
förtydligas. Genom den nya lagen upphävs dels lagen
(1986:753) om kommunal tjänsteexport, dels lagen
(1994:693) om rätt för kommuner och landsting att
lämna internationell katastrofhjälp och annat
bistånd.

Regeringen föreslår att nuvarande krav på
regeringens medgivande för s.k. direktexport av
kommunala tjänster tas bort så att kommuner och
landsting själva får avgöra på vilket sätt
tjänsteexporten lämpligast skall bedrivas.

För kommunalt internationellt bistånd skall inte
längre krävas att biståndet är humanitärt. Kommunalt
bistånd till länder som får statligt bistånd skall
anmälas till Sida. För att få lämna bistånd till
länder som inte får svenskt statligt bistånd skall
däremot regeringens tillstånd krävas.

I den nya lagen klargörs att kommunalförbund,
kommunala företag och regionförbund får bedriva
tjänsteexport och ägna sig åt biståndsverksamhet.

Regeringen gör bedömningen att det inte behövs någon
ytterligare kompetensutvidgande lagstiftning för att
kommunerna och landstingen skall kunna medverka i
ett normalt vänorts- eller vänregionssamarbete.
Samtidigt konstaterar regeringen att arbetet med att
se över frågor om den kommunala kompetensen vid
internationell samverkan bör fortsätta.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 2000/01:42
Kommuner och landsting i internationell samverkan
vari föreslås att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om kommunal tjänsteexport och
kommunalt internationellt bistånd. Vidare behandlas
två motioner som väckts med anledning av
propositionen.

Regeringen föreslår att bestämmelserna om kommunal
tjänsteexport och kommunalt internationellt bistånd
sammanförs i en ny lag fr.o.m. den 1 juli 2001 och
att bestämmelserna samtidigt skall förenklas och
förtydligas. Bland annat föreslår regeringen att
nuvarande krav på regeringens medgivande för s.k.
direktexport av kommunala tjänster skall tas bort.
Beträffande kommunalt internationellt bistånd
föreslår regeringen dels att det inte längre skall
krävas att biståndet är humanitärt, dels att kravet
på regeringens tillstånd för sådant bistånd till
länder som får svenskt statligt bistånd avskaffas
och ersätts med en anmälningsskyldighet till Sida.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker motionerna. Två reservationer (fp
respektive m) och ett särskilt yttrande (kd) har
fogats till betänkandet.

Propositionen

I proposition 2000/01:42 föreslår regeringen att
riksdagen antar regeringens förslag till lag om
kommunal tjänsteexport och kommunalt internationellt
bistånd.

Följdmotioner

2000/01:K3 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen avslår proposition 2000/01:42 Kommuner och
landsting i internationell samverkan.

2000/01:K4 av Per Unckel m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
avslår regeringens förslag att kravet på regeringens
medgivande för direktexport av kommunala tjänster
och kravet på regeringens tillstånd för kommunalt
bistånd tas bort.

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om kommunal
tjänsteexport och kommunalt
internationellt bistånd

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Kommuner och landsting får ägna sig åt
verksamhet som anges i denna lag oberoende av
bestämmelserna i kommunallagen (1991:900). Kommuner
och landsting får också besluta att kommunala
företag, kommunalförbund eller regionförbund får
ägna sig åt sådan verksamhet på samma villkor.

Tjänsteexport

Tjänster

2 § En kommun får tillhandahålla sådan kunskap och
erfarenhet som finns i den kommunala verksamheten
(kommunal tjänst) för export (tjänsteexport).

Varor

3 § Som ett led i en tjänsteexport får kommunen i
begränsad omfattning exportera en vara när varan
utgör ett nödvändigt komplement till eller har ett
naturligt samband med den tillhandahållna kommunala
tjänsten.

Villkor

4 § Kommunal tjänsteexport skall ske på
affärsmässiga grunder.

De produktrisker, kommersiella risker, politiska
risker, finansiella risker och valutarisker som
tjänsteexporten kan innebära skall beaktas i varje
exportaffär och begränsas genom att säkerhet ställs
eller genom separata garantier eller försäkringar.

Bistånd

Formerna för biståndet

5 § En kommun får lämna bistånd i form av
utrustning, rådgivning, utbildning eller på annat
sätt till ett land som får svenskt statligt bistånd.
Bistånd i form av ekonomiskt stöd får lämnas endast
för att genomföra utbildning och rådgivning.

6 § Bistånd till ett land som inte får svenskt
statligt bistånd får lämnas av en kommun i form av
utrustning som kommunen inte längre behöver för sin
verksamhet.

Regeringen får ge tillstånd till att bistånd även i
form av annan utrustning än som avses i första
stycket, rådgivning, utbildning eller på annat sätt
lämnas till ett land som inte får svenskt statligt
bistånd. Bistånd i form av ekonomiskt stöd får
lämnas endast för att genomföra utbildning och
rådgivning.

7 § En kommun som lämnar bistånd i form av
utrustning får i skälig omfattning använda medel för
att transportera och ställa i ordning utrustningen
så att den kan tas i bruk.

8 § Bistånd enligt denna lag får också lämnas till
en internationell hjälporganisation för att utgöra
hjälp till ett land i en rådande eller framtida
nödsituation eller i en annan svår situation som är
en följd av en nödsituation.

Villkor

9 § En kommun skall förvissa sig om att bistånd som
den lämnar kommer till avsedd användning. Detta
gäller dock inte om biståndet avser utrustning som
kommunen inte längre behöver för sin verksamhet.

10 § En kommun som lämnar bistånd till ett land som
får svenskt statligt bistånd skall anmäla åtgärden
och omfattningen på biståndet till Styrelsen för
internationellt utvecklingssamarbete (Sida). Anmälan
skall dock inte göras om biståndet avser utrustning
som kommunen inte längre behöver för sin verksamhet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

2. Genom lagen upphävs lagen (1986:753) om
kommunal tjänsteexport och lagen (1994:693) om rätt
för kommuner och landsting att lämna internationell
katastrofhjälp och annat bistånd.

3. De upphävda lagarna skall fortfarande tillämpas
på tjänsteexport och bistånd där tillstånd har
lämnats eller som annars inletts före
ikraftträdandet.

Reservanternas lagförslag

Förslag till lag om kommunal
tjänsteexport och kommunalt
internationellt bistånd

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Kommuner och landsting får ägna sig åt
verksamhet som anges i denna lag oberoende av
bestämmelserna i kommunallagen (1991:900). Kommuner
och landsting får också besluta att kommunala
företag, kommunalförbund eller regionförbund får
ägna sig åt sådan verksamhet på samma villkor.

-----------------------------------------------------
Utskottets förslag Reservanternas förslag
------------------------------------------------
Tjänsteexport

Tjänster
------------------------------------------------
2 §
-----------------------------------------------------
En kommun får En kommun får
tillhandahålla sådan tillhandahålla sådan
kunskap och erfarenhet kunskap och erfarenhet
som finns i den kommunala som finns i den kommunala
verksamheten (kommunal verksamheten (kommunal
tjänst) för export tjänst) för export
(tjänsteexport). (tjänsteexport) åt
företag i Sverige och åt
staten. Om det finns
särskilda skäl till det
får regeringen för visst
fall medge att en kommun
tillhandahåller den
kommunala tjänsten också
under andra
förutsättningar.
-----------------------------------------------------

Varor

3 § Som ett led i en tjänsteexport får kommunen i
begränsad omfattning exportera en vara när varan
utgör ett nödvändigt komplement till eller har ett
naturligt samband med den tillhandahållna kommunala
tjänsten.

Villkor

4 § Kommunal tjänsteexport skall ske på
affärsmässiga grunder.

De produktrisker, kommersiella risker, politiska
risker, finansiella risker och valutarisker som
tjänsteexporten kan innebära skall beaktas i varje
exportaffär och begränsas genom att säkerhet ställs
eller genom separata garantier eller försäkringar.

-----------------------------------------------------
Utskottets förslag Reservanternas förslag
------------------------------------------------
Bistånd

Formerna för biståndet
------------------------------------------------
5 §
-----------------------------------------------------
En kommun får lämna En kommun får lämna
bistånd i form av bistånd i form av
utrustning, rådgivning, utrustning, rådgivning,
utbildning eller på annat utbildning eller på annat
sätt till ett land som sätt till ett land som
får svenskt statligt får svenskt statligt
bistånd. Bistånd i form bistånd, under
av ekonomiskt stöd får förutsättning att
lämnas endast för att regeringen lämnar sitt
genomföra utbildning och tillstånd till det.
rådgivning. Bistånd i form av
ekonomiskt stöd får
lämnas endast för att
genomföra utbildning och
rådgivning.
-----------------------------------------------------

6 § Bistånd till ett land som inte får svenskt
statligt bistånd får lämnas av en kommun i form av
utrustning som kommunen inte längre behöver för sin
verksamhet.

Regeringen får ge tillstånd till att bistånd även i
form av annan utrustning än som avses i första
stycket, rådgivning, utbildning eller på annat sätt
lämnas till ett land som inte får svenskt statligt
bistånd. Bistånd i form av ekonomiskt stöd får
lämnas endast för att genomföra utbildning och
rådgivning.

7 § En kommun som lämnar bistånd i form av
utrustning får i skälig omfattning använda medel för
att transportera och ställa i ordning utrustningen
så att den kan tas i bruk.

8 § Bistånd enligt denna lag får också lämnas till
en internationell hjälporganisation för att utgöra
hjälp till ett land i en rådande eller framtida
nödsituation eller i en annan svår situation som är
en följd av en nödsituation.

Villkor

9 § En kommun skall förvissa sig om att bistånd som
den lämnar kommer till avsedd användning. Detta
gäller dock inte om biståndet avser utrustning som
kommunen inte längre behöver för sin verksamhet.

10 § En kommun som lämnar bistånd till ett land som
får svenskt statligt bistånd skall anmäla åtgärden
och omfattningen på biståndet till Styrelsen för
internationellt utvecklingssamarbete (Sida). Anmälan
skall dock inte göras om biståndet avser utrustning
som kommunen inte längre behöver för sin verksamhet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

2. Genom lagen upphävs lagen (1986:753) om
kommunal tjänsteexport och lagen (1994:693) om rätt
för kommuner och landsting att lämna internationell
katastrofhjälp och annat bistånd.

3. De upphävda lagarna skall fortfarande tillämpas
på tjänsteexport och bistånd där tillstånd har
lämnats eller som annars inletts före
ikraftträdandet.

Utskottets överväganden

Fråga om avslag på propositionen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår en motion (fp) om avslag på
propositionen. Utskottet anser i likhet med
regeringen att det bör skapas ett enklare och
modernare regelverk som tar hänsyn till de
förändringar som skett i omvärlden och
ställer sig därför bakom regeringens förslag.

Gällande bestämmelser

I 8 kap. 5 § regeringsformen anges att föreskrifter
om kommunernas befogenheter och åligganden skall
meddelas i lag. Inom detta område bestämmer
kommunerna mera fritt vilken verksamhet som skall
bedrivas. Verksamhet som inte svarar mot en sådan
reglering faller utanför kommunernas
kompetensområde. En utgångspunkt på det kommunala
området är att verksamheten bedrivs för
kommunmedlemmarna. I 2 kap. 1 § kommunallagen
(1991:900) sägs att kommuner och landsting själva
får ha hand om sådana angelägenheter av allmänt
intresse som har anknytning till kommunens eller
landstingets område eller deras medlemmar och som
inte skall handhas enbart av staten, en annan
kommun, ett annat landsting eller någon annan.

Enligt lagen (1986:753) om kommunal tjänsteexport
får kommuner och landsting tillhandahålla kommunala
tjänster för export under de förutsättningar som
anges i lagen. Kommunerna och landstingskommunerna
får tillhandahålla tjänsterna åt företag i Sverige
eller åt staten, om de inte gör andra åtaganden än
att lämna dem sina tjänster. Ett väsentligt krav är
att den kommunala medverkan sker på affärsmässiga
grunder. Om det finns särskilda skäl till det, får
regeringen för visst fall medge att kommunerna och
landstingskommunerna tillhandahåller tjänsterna
också under andra förutsättningar. I sådant fall
skall regeringen ange de villkor som behövs för att
begränsa det kommunala risktagandet.

Av lagen (1994:693) om rätt för kommuner och
landsting att lämna internationell
katastrofhjälp och annat bistånd framgår att
kommuner och landsting har rätt att lämna
humanitärt bistånd till ett annat land.
Förutsättningen för sådant bistånd är att det
lämnas till ett land där det inträffat en
katastrof eller på annat sätt uppstått en
nödsituation. Biståndet skall ges i form av
utrustning som kommunen eller landstinget kan
avvara. Till ett land där det inträffat en
katastrof eller på annat sätt uppstått en
nödsituation och som får svenskt statligt
bistånd får kommuner och landsting ge bistånd
också i form av utrustning, rådgivning,
utbildning eller på annat sätt under
förutsättning att regeringen lämnar tillstånd
till det. Sådant bistånd kan även ges i form av
ekonomiskt stöd för att genomföra utbildning
och rådgivning. Biståndet skall lämnas direkt
till det andra landet eller skickas genom en
internationell hjälporganisation och givaren
skall förvissa sig om att biståndet kommer till
avsedd användning. Lagen ger därutöver
möjlighet att i skälig omfattning anvisa medel
för att transportera och ställa i ordning
utrustningen samt att tillhandahålla och svara
för ersättning till personal som behövs för att
utrustningen skall kunna tas i bruk.

Propositionen

Med hänvisning till lokaliseringsprincipen uttalar
regeringen att huvudregeln är att en kommun inte får
bedriva verksamhet utanför vare sig kommungränsen
eller nationsgränsen. Enligt regeringen har
lokaliseringsprincipen dock med tiden modifierats i
rättspraxis och vissa undantag har också gjorts i
speciallagstiftning. Kommuner och landsting kan i
vissa fall vara berättigade att involvera sig i
verksamheter som till och med sträcker sig utanför
rikets gränser.

Regeringen framhåller att utrikes- och
biståndspolitik traditionellt sett har hört till det
statliga ansvarsområdet, men att kommuner och
landsting sedan 1970-talet kommit att bli allt mer
intresserade av engagemang i tjänsteexporten och i
biståndsverksamheten. Det var detta intresse som
medförde ett behov av ny lagstiftning som utvidgade
de kommunala befogenheterna när det gäller
engagemanget i den internationella verksamheten. I
fråga om biståndsverksamhet skedde detta i mitten på
1970-talet och i fråga om tjänsteexporten i mitten
på 1980-talet.

Efterfrågan på kommunernas tjänster och kunnande
har under det senaste decenniet inte bara ökat utan
också förändrat karaktär. I dag är det inte i första
hand katastrofhjälp som efterfrågas - inte heller
tjänsteexport på traditionell affärsmässig basis. I
stället är det många gånger fråga om en önskan att
utbyta kunskap, ofta inom ramen för ett
decentraliserat samarbete. Tendensen går enligt
regeringens bedömning från olika former av
stödåtgärder mot ett samarbete till ömsesidig nytta.
De lokala och regionala internationella kontaktnäten
har vidgats väsentligt, vilket regeringen anser på
ett värdefullt sätt bidrar till arbetet med att
integrera Europa.

Regeringen anför att de nuvarande reglerna om
tjänsteexport och kommunalt internationellt bistånd
har visat sig vara svåra att tolka och tillämpa.
Reglerna speglar ett synsätt som var förhärskande på
1960- och 1970-talen och i viss mån i början av
1980-talet. Enligt regeringens bedömning torde den
utveckling som pågår när det gäller kommunsektorns
internationella engagemang fortsätta under
överskådlig framtid och den kan också förväntas växa
ytterligare i omfattning. Med hänvisning till den
lokala och regionala nivåns roll i Europasamarbetet
och till vikten av att ta till vara det kommunala
kunnandet och de kommunala erfarenheterna på bl.a.
miljöområdet, anser regeringen att det finns skäl
att skapa ett enklare och modernare regelverk som
tar hänsyn till de förändringar som skett i
omvärlden.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen en ny
lag om kommunal tjänsteexport och kommunalt
internationellt bistånd. I den nya lagen har
reglerna förenklats och vissa nya möjligheter
öppnats för kommunal internationell verksamhet.

Motionen

I motion 2000/01:K3 av Helena Bargholtz m.fl.
(fp) föreslås att riksdagen skall avslå
propositionen. Enligt motionärerna ger redan de
gällande bestämmelserna utrymme för kommuner
och landsting att ägna sig åt viss export av
tjänster och att ge bistånd till länder där
humanitära katastrofer har inträffat. De ser
inte några skäl till att förändra den
existerande lagstiftningen. Motionärerna menar
att kommuner och landsting skall koncentrera
sig på sin kärnverksamhet - skola, vård och
omsorg - och inte omvandlas till affärsdrivande
företag som tar kommersiella risker på
skattebetalarnas bekostnad. Principen att den
svenska biståndspolitiken huvudsakligen skall
vara en statlig angelägenhet anser motionerna
måste upprätthållas.

Utskottets ställningstagande

Lokaliseringsprincipen är av grundläggande
betydelse på det kommunala området. I vissa fall kan
det dock vara berättigat att kommuner och landsting
får involvera sig i verksamheter utanför
kommungränsen. Detta gäller bl.a. i fråga om
tjänsteexport och visst internationellt bistånd.
Enligt regeringen har efterfrågan på kommunernas
tjänster och kunnande ändrat karaktär det senaste
decenniet och de nuvarande reglerna visat sig svåra
att tolka och tillämpa. Regeringen gör också
bedömningen att den utveckling som pågår när det
gäller kommunernas internationella engagemang kommer
att fortsätta under överskådlig tid. De lokala och
regionala internationella kontaktnäten bidrar enligt
regeringen på ett värdefullt sätt till arbetet med
att integrera Europa. Utskottet delar dessa
bedömningar och anser i likhet med regeringen att
det bör skapas ett enklare och modernare regelverk
som tar hänsyn till de förändringar som skett i
omvärlden. Utskottet vill framhålla att de
föreslagna ändringarna i regelverket för kommunal
tjänsteexport och kommunalt internationellt bistånd
inte förändrar huvudprincipen att svensk utrikes-
och biståndspolitik tillhör det statliga
ansvarsområdet. Inte heller kan de nya möjligheter
som genom förslaget öppnas för kommunal
internationell verksamhet antas påverka kommunernas
möjlighet att ägna sig åt skola, vård och omsorg.
Utskottet ställer sig alltså bakom regeringens
förslag i propositionen. Motion 2000/01:K3 avstyrks.

Regeringens tillstånd vid s.k.
direktexport av kommunala tjänster
och vid kommunalt bistånd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår en motion (m) om bibehållande
av kravet på regeringens tillstånd vid s.k.
direktexport av kommunala tjänster och
kommunalt bistånd och antar regeringens förslag
till lag om kommunal tjänsteexport och
kommunalt internationellt bistånd.

Gällande bestämmelser m.m.

Tjänsteexport

Av 3 § lagen (1986:753) om kommunal tjänsteexport
framgår att regeringen för visst fall får medge att
kommunerna och landstingen tillhandahåller tjänster
åt andra än företag i Sverige eller åt staten, om
det finns särskilda skäl till det. Vad som avses är
kommunal tjänsteexport utan samverkan med ett
företag i Sverige eller med staten, s.k.
direktexport.

I förarbetena uttalades det att man borde vara
mycket restriktiv med att medge kommunal
tjänsteexport som skedde utan samverkan med ett
exportföretag. Om det skulle ske, ansågs det
väsentligt att verksamheten bedrevs på ett sådant
sätt att förtroendet för kommunerna och landstingen
inte rubbades. Eftersom det inte bedömdes praktiskt
möjligt att i lagstiftningen fullständigt ange de
fall där det kunde anses befogat med direktexport av
kommunala tjänster, fick det ankomma på regeringen
att i varje enskilt fall göra en prövning av det
kommunala exportprojektet. Härigenom drogs en klar
gräns för den kommunala kompetensen. Ett väsentligt
inslag i regeringens tillståndsprövning skulle vara
att begränsa de kommunala åtagandena på ett sådant
sätt att man kan undvika ekonomiska risker (prop.
1985/86:154 s. 9 f.).

Bistånd

Av 2 § lagen (1994:693) om rätt för kommuner och
landsting att lämna internationell katastrofhjälp
och annat bistånd framgår att regeringens tillstånd
krävs för att kommuner och landsting skall få lämna
bistånd i form av annan utrustning, rådgivning,
utbildning eller på annat sätt till länder som får
svenskt statligt bistånd.

Kravet på tillstånd från regeringen infördes
för att säkerställa en samordning av det
statliga biståndet med de kommunala
biståndsinsatserna (prop. 1993/94:189 s. 10).

Propositionen

Regeringen föreslår att det nuvarande kravet på
regeringens medgivande för tjänsteexport enligt den
s.k. huvudleverantörsmodellen (direktexport) tas
bort och att det i stället skall införas en
bestämmelse som klargör att det kommunala
risktagandet måste begränsas. Vidare föreslår
regeringen att kravet på regeringens tillstånd för
kommunalt bistånd till länder som får svenskt
statligt bistånd avskaffas och ersätts med en
skyldighet att till Sida anmäla den aktuella
åtgärden och omfattningen av det bistånd som lämnas.

Enligt regeringen har de skäl som tidigare har
motiverat en regeringsprövning vid kommunal
tjänsteexport inte längre samma aktualitet.
Lokaldemokratikommittén föreslog redan år 1993 att
kommuner, landsting och kommunala företag skulle få
tillhandahålla tjänster dels som underleverantörer
åt företag i Sverige eller åt staten, dels genom
direkt export till offentlig eller privat köpare i
utlandet utan krav på tillstånd för denna
verksamhet. Kommittén fann att de kommuner som
uppträtt på exportmarknaden hade varit försiktiga
och inte tagit några onödiga risker, bl.a. genom att
skaffa kompetent hjälp för avtalstecknande och att
försäkra sig mot skadeståndskrav. Med hänsyn till
att behovet verkade vara begränsat och att
tjänsteexport på egen hand innebar ett risktagande,
gjorde den dåvarande regeringen dock bedömningen att
kravet på medgivande borde vara kvar (prop.
1993/94:189 s. 6).

Regeringen menar vidare att det decentraliserade
internationella samarbetet bör underlättas. De
lokala kontakterna med de framväxande demokratierna
kring Östersjön är viktiga inslag i det
säkerhetspolitiska arbetet och bidrar enligt
regeringen på olika sätt till att lägga grunden för
den ekonomiska tillväxten i dessa länder, vilket kan
komma att ge positiva effekter även på svenska
förhållanden. Regeringen pekar också på att
kommunernas och landstingens uppgift att överföra
administrativt och tekniskt kunnande till bl.a. de
nya kommuner som byggs upp i Central- och Östeuropa
har uppmuntrats alltmer av statsmakterna. Regeringen
anser att det i dag i än större utsträckning än
tidigare finns skäl att underlätta denna verksamhet
genom att genomföra vissa lättnader i
restriktionerna för exporten av kommunala tjänster.

Många kommuner och landsting har, enligt
regeringen, i dag en större erfarenhet och en bättre
kunskap om vad den internationella verksamheten
innebär. I och med detta har de bättre
förutsättningar nu än tidigare att göra korrekta
bedömningar av bl.a. riskerna med verksamheten.
Regeringen anser därför att tiden nu är mogen för
att ge kommuner och landsting förtroendet att själva
avgöra på vilket sätt tjänsteexport lämpligast skall
bedrivas och hur riskerna skall minimeras.

I fråga om det kommunala biståndet framhåller
regeringen att det förutsatta samordningsförfarandet
inte har fungerat. Endast sex tillståndsärenden har
aktualiserats, varav fem haft samma sökande och i
huvudsak gällt samma fråga. I samtliga fall har
tillstånd givits. Som en orsak till det ringa
antalet tillståndsärenden som aktualiserats pekar
regeringen på att en stor del av kommunernas
biståndsverksamhet i dag sker inom ramen för medel
som Sida förfogar över. Eftersom staten beviljar
ekonomiska medel för insatserna, ifrågasätter
kommuner och landsting inte alltid om insatserna är
förenliga med den kommunala kompetensen.

Enligt regeringens uppfattning finns det
knappast skäl att tro att samordningen inte
skulle fungera på frivillig väg.
Tillståndsförfarandet bör därför avskaffas. I
stället bör det införas en anmälningsskyldighet
som omfattar alla former av bistånd som lämnas
till ett land som får svenskt statligt bistånd,
med undantag för utrustning som inte längre
behövs för den kommunala verksamheten.
Härigenom får staten en fortlöpande kunskap om
den kommunala biståndsverksamheten som dessutom
kan tjäna som ett bra underlag för
samordningsarbetet. Denna kunskap kan också få
betydelse när omfattningen på det statliga
biståndet skall fastställas.

Motionen

I motion 2000/01:K4 av Per Unckel m.fl. (m) föreslås
att riksdagen avslår förslaget att ta bort kravet på
regeringens medgivande för direktexport av kommunala
tjänster och kravet på regeringens tillstånd för
kommunalt bistånd.

Motionärerna framhåller att grunden för den
kommunala verksamheten är att kommunen skall
verka inom den egna kommunen och för sina
invånare. De menar att kommuner därför inte bör
ägna sig åt annan verksamhet än denna. Dock bör
det även fortsättningsvis vara möjligt för
kommuner och landsting att bedriva viss
tjänsteexport, t.ex. genom att bistå med
expertkunskap. Vidare anser de att
biståndsverksamhet först och främst är en
statlig angelägenhet och ifrågasätter om sådan
verksamhet är förenlig med
lokaliseringsprincipen. Den alltmer
internationaliserade världen gör dock att det
inte längre är möjligt att orubbligt hålla fast
vid ståndpunkten att kommuner inte skall ägna
sig åt biståndsverksamhet. Motionärerna menar
därför att det även fortsättningsvis bör vara
möjligt för kommuner och landsting att bedriva
viss biståndsverksamhet, t.ex. genom att skänka
bort äldre, utrensad utrustning. Enligt
motionärerna bör det emellertid markeras att
det är fråga om en extraordinära verksamheter
från kommunens sida. En lösning på detta
skulle, enligt motionärerna, kunna vara att
bara tillåta kommunal tjänsteexport och
kommunalt bistånd inom ramen för
Sidaorganiserade projekt. Motionärerna är av
uppfattningen att kravet på regeringens
medgivande skall kvarstå för att markera att
det är fråga om en verksamhet som avviker från
den regelmässiga kommunala verksamheten.

Utskottets ställningstagande

Det är enligt utskottets uppfattning av väsentlig
betydelse att det kommunala risktagandet vid
kommunal tjänsteexport begränsas. Med hänsyn till
den erfarenhet och kunskap som vuxit fram hos många
kommuner och landsting om vad den internationella
verksamheten innebär och deras därigenom förbättrade
möjligheter att göra korrekta bedömningar av
riskerna med verksamheten, bör kommuner och
landsting ges förtroendet att själva avgöra på
vilket sätt tjänsteexport lämpligast skall bedrivas
och hur riskerna skall minimeras. När det gäller det
kommunala biståndet till länder som får statligt
bistånd föreslår regeringen att det nuvarande kravet
på tillstånd från regeringen skall avskaffas och
ersättas med en anmälningsskyldighet till Sida.
Enligt utskottets mening bör detta vara fullt
tillräckligt för att nödvändig samordning av
kommunal och statlig biståndsverksamhet skall kunna
ske. Eftersom kravet på regeringens tillstånd
kvarstår när det gäller kommunalt bistånd till
länder som inte får statligt bistånd, finns det
knappast någon risk för att det kommunala biståndet
skall inkräkta på huvudprincipen om att det är
staten som ansvarar för den svenska utrikes- och
biståndspolitiken. Att enbart tillåta kommunal
tjänsteexport och kommunalt bistånd inom ramen för
Sidaorganiserade projekt skulle kunna äventyra
kommunernas och landstingens medverkan i arbetet med
att integrera Europa. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag och avstyrker motion 2000/01:K4.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Fråga om avslag på propositionen

Riksdagen avslår motion 2000/01:K3.

Reservation 1 (fp)

2. Regeringens tillstånd vid s.k.
direktexport av kommunala tjänster och vid
kommunalt bistånd

Riksdagen antar regeringens i bilaga 2 intagna
förslag till lag om kommunal tjänsteexport och
kommunalt internationellt bistånd och avslår
motion 2000/01:K4.

Reservation 2 (m) villk.

Stockholm den 6 mars 2001

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per
Unckel (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Pär Axel
Sahlberg (s), Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson
(kd), Mats Berglind (s), Inger René (m), Kerstin
Kristiansson Karlstedt (s), Mats Einarsson (v),
Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m),
Per Lager (mp), Helena Bargholtz (fp), Britt-Marie
Lindkvist (s), Per-Samuel Nisser (m) och Anders
Bengtsson (s).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.

1. Fråga om avslag på propositionen (punkt 1)

av Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen med bifall till motion 2000/01:K3
avslår proposition 2000/01:42.

Ställningstagande

Redan de gällande bestämmelserna ger utrymme
för kommuner och landsting att ägna sig åt
viss export av tjänster och att ge bistånd
till länder där humanitära katastrofer har
inträffat. Något behov av att förändra den
existerande lagstiftningen har inte visats
föreligga. Principen att den svenska
biståndspolitiken huvudsakligen skall vara
en statlig angelägenhet måste upprätthållas.
Som anförs i motion 2000/01:K3 skall
kommuner och landsting koncentrera sig på
sin kärnverksamhet - skola, vård och omsorg
- och inte omvandlas till affärsdrivande
företag som tar kommersiella risker på
skattebetalarnas bekostnad. Mot denna
bakgrund bör proposition 2000/01:42 avslås.

2. Regeringens tillstånd vid s.k. direktexport
av kommunala tjänster och vid kommunalt
bistånd (punkt 2 - villk.)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Nils Fredrik
Aurelius (m) och Per-Samuel Nisser (m).

Vid avslag på reservation 1

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

2. Riksdagen med bifall till motion 2000/01:K4 och
med anledning av proposition 2000/01:42 antar i
bilaga 3 intagna förslag till lag om kommunal
tjänsteexport och kommunalt internationellt bistånd.

Ställningstagande

Grunden för den kommunala verksamheten är att
kommunen skall verka inom den egna kommunen och för
sina invånare. Kommuner bör därför inte ägna sig åt
annan verksamhet än denna. Likaså bör
biståndsverksamhet först och främst vara en statlig
angelägenhet. Dock bör det även fortsättningsvis
vara möjligt för kommuner och landsting att bedriva
viss tjänsteexport, t.ex. genom att bistå med
expertkunskap, och viss biståndsverksamhet, t.ex.
genom att skänka bort äldre, utrensad utrustning.
Det bör emellertid markeras att det är fråga om en
extraordinär verksamhet från kommunens sida.
Kommunal tjänsteexport och kommunalt internationellt
bistånd bör därför i princip bara förekomma inom
ramen för Sidaorganiserade projekt. Som anförs i
motion 2000/01:K4 bör kravet på regeringens
tillstånd för dessa båda verksamheter kvarstå för
att markera att det är fråga om verksamhet som
avviker från den regelmässiga kommunala
verksamheten.

Särskilda yttranden

Kontroll- och revisionsskyldighet

Björn von der Esch (kd) anför:

Den utvidgning av kommuners och landstings rätt att
bedriva tjänsteexport och lämna internationellt
bistånd, som föreslås i propositionen, har inte
föranlett motsvarande utvidgning av kontroll- och
revisionsskyldighet för nämnda organ.

Avsaknaden av erforderlig förstärkning av dessa
skyldigheter ter sig särskilt allvarlig i beaktande
av att även kommunala företag, kommunförbund eller
regionförbund föreslås få ifrågavarande rättigheter
utökade.

Medborgares/skattebetalares positiva inställning
till internationellt bistånd bygger i hög grad på
att erforderlig kontroll och revision sker och
garanterar att bistånd används för avsett ändamål.
Uppstår misstanke hos medborgarna/skattebetalarna om
brister härvidlag kan nuvarande positiva attityd
till internationellt bistånd snabbt vändas till sin
motsats.

Förteckning över behandlade
förslag