Kommittéväsendet
Betänkande 2004/05:KU3
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är färdigbehandlat
- Under beredning
- 2004-10-12
- Under beredning
- 2004-10-19
- Avgörande
- 2004-11-10
- Debatt
- 2004-11-10
- Beslut fattades
- 2004-11-10
Hela betänkandet
Beslut i korthet
Kommittéväsendet (KU3)
Riksrevisionens styrelse har lämnat förslag till riksdagen om det så kallade kommittéväsendet, det vill säga de utredningar som regeringen tillsätter. Styrelsen föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att återkomma till riksdagen med en redovisning av de åtgärder som vidtagits med anledning av Riksrevisionens granskning av kommittéväsendet. Regeringen arbetar nu med att förbättra kvaliteten i kommitéväsendet. Riksdagen förutsätter att regeringen kommer att ge riksdagen information om resultatet av det arbetet. Riksdagen sade därför nej till förslaget från Riksrevisionens styrelse.
- Utskottets förslag till beslut
- Avslag på Riksrevisionens styrelses framställning. Avslag på motionerna
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 2 motioner och 1 framställning / redogörelse.
Från riksdagens organ
Från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Betänkandet kommer beredas 12 oktober 2004, justerades 28 oktober 2004 och fick trycklov 2 november 2004.
Alla beredningar i utskottet
2004-10-21
Kommittéväsendet (KU3)
Riksrevisionens styrelse har lämnat förslag till riksdagen om det så kallade kommittéväsendet, det vill säga de utredningar som regeringen tillsätter. Styrelsen föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att återkomma till riksdagen med en redovisning av de åtgärder som vidtagits med anledning av Riksrevisionens granskning av kommittéväsendet. Regeringen arbetar nu med att förbättra kvaliteten i kommitéväsendet. Konstitutionsutskottet förutsätter att regeringen kommer att ge riksdagen information om resultatet av det arbetet. Utskottet föreslår därför att riksdagen säger nej till förslaget från Riksrevisionens styrelse.
Debatt, Genomförd
Information kommer.
Debatt om förslag 2004/05:KU3
Webb-tv: Kommittéväsendet
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 7 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Det betänkande från konstitutionsutskottet som vi nu har att behandla och som avser Riksrevisionens rapport
Kommittéväsendet
är det första ärende som konstitutionsutskottet har haft med anledning av Riksrevisionens arbete och Riksrevisionens styrelses skrivelse till riksdagen. Därför har vi ägnat mycket tid åt att diskutera hur vi skulle förfara med styrelsens framställning - inte åt hur vi skulle förfara med revisionsberättelsen, för dess innehåll har vi inte haft direkt anledning att diskutera, utan mera åt på vilket sätt som riksdagen skulle befatta sig med denna framställning från Riksrevisionens styrelse.
Det finns anledning att göra det eftersom vi är i starten av en helt ny process sedan vi under så småningom stor enighet inrättade Riksrevisionen och lade ned Riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket. En av ledstjärnorna vid organiserandet av Riksrevisionen var faktiskt att man inte skulle skapa ett nytt slags riksrevisionsverk utan inrätta en ny granskningsmyndighet, som skulle heta Riksrevisionen.
Därför är det angeläget att vi nu noga funderar på vilken befattning riksdagen tar med de här frågorna, och det är, herr talman, den egentliga anledningen till att jag har begärt ordet i anslutning till behandlingen av det här betänkandet. Betänkandet är i sig enhälligt, och vi har kommit fram till att riksdagen inte ska göra ett tillkännagivande till regeringen om att den ska återkomma till riksdagen med sina synpunkter på denna rapport från Riksrevisionen. Anledningen till att vi har landat på den samfällda positionen är ju att det redan av budgetlagen från 1996 framgår att regeringen ska till riksdagen rapportera sina synpunkter och åtgärder med anledning av rapporter och revisionsberättelser från Riksrevisionen.
Lite drastiskt uttryckt skulle man kunna säga att ett tillkännagivande från riksdagen till regeringen om att återkomma till riksdagen i de här frågorna är en överloppsgärning, och vi föreskriver då från riksdagen för regeringen vad den ska göra, vilket dock redan är föreskrivet i budgetlagen.
En annan fråga uppstår naturligtvis om riksdagen inte får dessa kommentarer med anledning av revisionsrapporterna. Då får man ta upp den saken i den ordning som gäller inom riksdagen. Jag har velat markera ståndpunkten att riksdagen inte utan närmare resonemang ska skicka en sådan här uppmaning till regeringen eftersom regeringen redan enligt lag är ålagd att genomföra detta.
Det har tidigare gjorts några sådana här framställningar från Riksrevisionens styrelse. De har behandlats på lite olika sätt, men jag har också kunnat notera att riksdagen vid något tillfälle också har ställt sig bakom vissa materiella åsikter som har framförts av Riksrevisionen. Jag menar att det finns anledning att uppmärksamma också den problematiken eftersom det, innan riksdagen tar ställning till hur förhållandet är på ett visst område, också finns anledning att höra vad regeringen har att säga. Det är ju den som i de allra flesta fall är direkt ansvarig för verksamheten, till exempel för utredningsarbete eller för myndighetsverksamhet.
Konstitutionsutskottet kunde när det besökte motsvarande utskott i Stortinget i Oslo för en eller annan vecka sedan notera att när rapporten från Stortingets riksrevision, som har många fler år på nacken, kommer till Stortinget finns det också med ett yttrande från regeringen. Stortinget har då möjlighet att diskutera både vad revisorerna och vad regeringen har anfört. Det är väl ett förhållande som kan åstadkommas också i Sverige, om riksdagen avvaktar regeringens synpunkter på en sådan här fråga.
Herr talman! Jag har som sagt velat uppmärksamma dessa förhållanden i det här sammanhanget. Även om betänkandet i och för sig är enhälligt tror jag att det finns anledning för oss i riksdagen att fundera på hur vi hanterar de här rapporterna och då se till att vi får en så bra hantering som möjligt och även tillgodogör oss de erfarenheter och synpunkter som förs fram av Riksrevisionen, som ju är ett av riksdagens granskningsorgan.
Jag yrkar med detta bifall till förslagen i betänkandet.
Anf. 8 Tobias Krantz (Fp)
Herr talman! Det svenska kommittéväsendet, de statliga utredningarna, har länge varit en svensk paradgren. Utredningarna har präglats av integritet, av oberoende och av hög kvalitet. Åtminstone har vi föreställt oss att det förhåller sig på det sättet. Nu visar undersökning efter undersökning och granskning efter granskning att den här bilden spricker från kant till kant.
Det handlar för det första om utnämningspolitiken i de statliga utredningarna. En granskning som riksdagens utredningstjänst har gjort på Folkpartiets uppdrag har visat att den politiska bakgrunden för dem som lett de statliga utredningarna under de senaste tre åren till mellan 70 och 80 % varit socialdemokratisk.
För det andra visar det sig att andelen parlamentariskt tillsatta utredningar minskar kraftigt. Den har under de senaste 20 åren minskat från en tredjedel till en tiondel. Samtidigt har antalet särskilda utredare ökat från 40 till 62 %.
För det tredje - och det är det som vi huvudsakligen behandlar i dag - gäller det kvaliteten i utredningsväsendet. Riksrevisionen har under våren 2004 lagt fram en mycket skarp rapport härom. Riksrevisionen säger att många av utredningarnas slutsatser inte är väl underbyggda i form av data, i form av analys och i form av dokumentation. Man har bristfällig kontakt med forskningen, och det råder brister i analyser och redovisning när det gäller kostnader och finansiering. En oberoende granskning som gjordes av ett antal utredningar 1998 visar att mindre än hälften av de utredningarna håller tillräckligt hög kvalitet.
Riksrevisionens rapport visar också att kontakten med forskningen är mycket dålig. I 20 % av de utredningar som har genomförts har det inte funnits någon kontakt med forskningen över huvud taget.
Det här är brister, herr talman, som har uppmärksammats tidigare. Redan 1997 kom Riksdagens revisorer med kritik på ungefär samma punkter. Trots att det har gått så många år däremellan har väldigt lite hänt.
Vi vet alla att det är viktigt med hög kvalitet i det svenska utredningsväsendet. Om vi i riksdagen och i regeringen ska kunna fatta bra beslut så måste det finnas ett bra underlag. Vi måste ha en bra grund för de beslut som riksdagen fattar. Det är viktigt för oss som fattar besluten, och det är viktigt för enskilda medborgare att känna den tryggheten att de beslut som fattas i riksdagen är väl underbyggda.
I det betänkande som i dag läggs fram av utskottet kan jag nu konstatera att Folkpartiet, som har lagt fram en motion i vilken man är skarpt kritisk mot utredningsväsendet, i dag kan se att utskottet i allt väsentligt har gått på vår linje om att verkligen försöka skärpa uppmärksamheten på det svenska utredningsväsendet. Regeringskansliet har sent omsider tillsatt en grupp som ska jobba med kvalitetsfrågorna i utredningsväsendet, och utskottet meddelar också rätt så skarpt i texten att utskottet tänker återkomma nästa höst med en granskning av hur regeringens arbete med att förbättra kvalitetsbristerna i utredningsväsendet fortskrider.
Herr talman! Med dessa ord kan jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.
Anf. 9 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Tobias Krantz får naturligtvis gärna glädja sig åt att vi är eniga i utskottet om det här. Vilken förtjänst Folkpartiet har i sammanhanget vill jag inte närmare gå in på.
Jag vill inte heller i det här sammanhanget närmare gå in på vad som finns i den här rapporten, just mot bakgrund av att regeringen i oktober 2003 - alltså uppenbarligen före Folkpartiets motion - tillsatte en arbetsgrupp för att se över vissa frågor i anslutning till kommittéväsendet. Jag vill, som utskottet också skriver, avvakta det arbetet och så småningom ta upp i utskottet frågan om kvaliteten i utredningsväsendet och hur det hela hänger ihop. Jag tycker att det finns anledning att innan man drar slutsatser i de här frågorna också höra vad regeringen har att säga om saken, eftersom det är regeringen som är ansvarig för utredningsväsendet.
Jag har hört Tobias Krantz i olika sammanhang resonera, och han anser ju att andelen socialdemokrater är för stor nu i utredningsväsendet och att kvaliteten därmed har sjunkit. Jag är väl inte alldeles säker på att den tesen har varit så mycket i kontakt med forskningen för att få stöd för sakligheten, och jag ska vidare avstå från att kommentera den typen av resonemang.
Anf. 10 Tobias Krantz (Fp)
Herr talman! Då ska jag kommentera Göran Magnussons icke-kommentar. Det är så, menar jag, att de svenska utredarna traditionellt sätt har förknippats med ett antal olika honnörsord: kvalitet, men också integritet och oberoende har varit kännetecken på statliga svenska utredningar sedan lång tid. Vi vet också att kommittéväsendet är en del av den statliga förvaltningen. Det gäller myndigheter, även om de är av tillfällig natur. Då menar jag att samma regler bör tillämpas på statliga utredningar - dessa myndigheter - som när vi diskuterar myndigheter i övrigt. Och det finns en tydlig tendens till kraftig överrepresentation av socialdemokrater som ledare av dessa statliga myndigheter. Det är sanningen, och det är det som riksdagens utredningstjänst har tagit fram på Folkpartiets uppdrag.
När det gäller frågan om kvaliteten i kommittéväsendet, som Göran Magnusson tar upp, är det utmärkt att regeringen nu har en arbetsgrupp. Vi gläds åt detta i utskottets ställningstagande, och vi konstaterar också att utskottet kommer att följa upp detta ordentligt och utvärdera under nästa höst. Jag menar att vi redan i utskottets ställningstagande också har pekat på att det finns brister i kommittéväsendet som måste åtgärdas och som utskottet tänker följa upp under nästa höst när granskningen inleds.
Jag känner mig alltså mycket positiv till det betänkande som har lagts fram. Jag ser det här som ett sätt att komma till rätta med de kvalitetsbrister som finns inom utredningsväsendet.
Anf. 11 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Jag är glad över att Tobias Krantz har anslutit sig till huvudlinjen i utskottet och att vi nu är eniga i den här frågan.
Tobias Krantz använde två uttryck och begrepp som var väldigt vanligt förekommande när vi skulle organisera och besluta om den nya Riksrevisionen, nämligen oberoende och integritet. Frågan är alltså: En utredning som tillsätts av regeringen med direktiv från regeringen - i förhållande till vad ska denna utredning vara oberoende? Dessutom finns det ofta en hemställan från riksdagen. Den utredning som då tillkommer kan väl inte vara oberoende av vad riksdagen har beslutat? Det är väl faktiskt så att den ska utreda vad riksdagen har beslutat, och därmed är ju utredningsuppdraget något begränsat och avgränsat, vilket är helt riktigt, som jag ser det.
Jag återkommer till överrepresentationen. Ja, jag vet inte riktigt hur Tobias Krantz kommer fram till att det är en överrepresentation. Det är klart: Kvaliteten skulle kanske garanteras om det vore proportionellt sett lika många utredningsordförande som det finns mandat för respektive partier i riksdagen, alltså att Folkpartiet hade ett antal, Moderaterna hade ett antal, Socialdemokraterna ett antal och så vidare. Är det det som leder till en kvalitetssäkring och att man undviker en överrepresentation av socialdemokrater? Jag förstår inte, ärligt talat, hur man kommer fram till begreppet överrepresentation. Politiskt kan man ju tycka att det är för många av den ena eller andra sorten, men det har väl kanske inte så mycket med kvaliteten att göra.
Anf. 12 Tobias Krantz (Fp)
Herr talman! Granskning efter granskning, undersökning efter undersökning, rapport efter rapport under senare år har visat på samma problem på område efter område i den statliga förvaltningen. Statskontoret har identifierat de 20 viktigaste statliga verken och myndigheterna. Nio av dem som är chefer för de statliga myndigheterna och verken har partipolitisk bakgrund - samtliga socialdemokrater. 13 av 16 av dem som har partipolitisk bakgrund som leder statliga universitets- och högskolestyrelser är socialdemokrater. 70-80 % av dem som har utsetts till ordförande i statliga utredningar mellan 2001 och 2003 är socialdemokrater.
Den fråga vi måste ställa oss när vi funderar på dessa siffror är: Är det så att socialdemokrater är så förkrossande mer kompetenta att leda universitetsstyrelser, statliga verk eller statliga myndigheter än människor med all annan partipolitisk bakgrund? Den frågan bör vi ställa oss. Jag menar att denna snedfördelning strider mot allt sunt förnuft och alla rimliga sannolikhetskalkyler. Det är inte rimligt. Därför är detta också ett led i det missbruk av utnämningsmakten som pågår.
Jag stannar där för tillfället, herr talman.
Anf. 13 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Jag blev lite osäker på om det var rätt betänkande som jag skulle gå upp och tala om. Jag tyckte att Tobias Krantz var ute lite väl långt ifrån betänkandet KU3, som handlar om Riksrevisionens styrelses framställning angående kommittéväsendet. Nåväl, de här resonemangen kring förhållandet mellan partipolitik å ena sidan och saklighet och opartiskhet å den andra skulle kunna ge anledning till ganska långa utläggningar. Det tillåter inte min anmälda tid. Jag vill bara säga att jag trots allt tycker att det svenska kommittéväsendet i någon mån ändå antyder att partipolitik och saklighet går att förena, åtminstone ibland.
Göran Magnusson har redan förklarat varför vi föreslår avslag på Riksrevisionens styrelses yrkande här. Det handlar alltså om att det som där föreslås redan finns i lagstiftningen i budgetlagen, och det skulle vara rätt märkligt om riksdagen i
några
sådana här ärenden gör extra hemställanspunkter om att regeringen ska följa lagstiftningen.
Dock bör man väl kanske notera att vi i utskottet i vårt ställningstagande ger några subtila vinkar till regeringen om vad vi förväntar oss när det gäller den här redovisningen. Vi skriver: "Utskottet förutsätter att regeringen så snart som möjligt kommer att redovisa utförligt för riksdagen resultatet av arbetsgruppens arbete och de överväganden som gjorts med anledning av bl.a. Riksrevisionens rapport. Utskottet räknar med att nästa höst kunna använda en sådan redovisning som ett värdefullt underlag i den granskning" som vi då ska göra. Det här innebär naturligtvis att vi ser fram emot en sådan utförlig redovisning, kanske redan under nästa vår, så att vi kan använda den i vårt fortsatta arbete.
Jag ska också säga några ord om substansen, alltså kvaliteten i utredningsväsendet, något som betänkandet ju egentligen inte handlar om. Det bör emellertid sägas att kvaliteten i det svenska utredningsväsendet generellt sett fortfarande är hög; det är i alla fall min bedömning.
Men det finns också, vilket ett antal rapporter visat, oroande tendenser. Det finns en del ganska allvarliga brister som man måste komma till rätta med. Därför är det naturligtvis bra att regeringen, som jag kan bedöma det, tagit detta på allvar och tillsatt en arbetsgrupp som ska vara klar 2004. Vi får väl se vad den kommer att föreslå.
Jag tror att det kommer att handla om ett ganska stort batteri av åtgärder som rör organisation, prioriteringar, regelverket, stödet till kommittén och så vidare. Men det kommer nog också att handla om resurser, nämligen det anslag som riksdagen beviljar och som ska betala kommittéväsendet. Jag antar att det hamnar under utgiftsområde 1.
Då kanske oppositionen får en del svårigheter eftersom man både föreslår ganska betydande neddragningar på detta område och samtidigt kräver höjd kvalitet i utredningsväsendet. Jag tror att det kan vara svårt att förena, och riksdagen måste nog fundera över om anslagen är av den storleken att regeringen i dess helhet samt myndigheterna klarar av det som vi förväntar oss av dem.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Anf. 14 Kerstin Lundgren (C)
Herr talman! Det är viktigt att riksdagen gör bruk av de organ den har till sin hjälp när det gäller granskning och kontroll av regeringsmakten. Riksrevisionen är ett av våra organ i det sammanhanget. Här signalerar man uppenbara brister.
Från vår sida har vi övervägt om det fanns skäl att gå längre i linje med vad Tobias Krantz tidigare resonerat om. Men som det framgått ger lagstiftningen för handen att regeringen ska återkomma.
Historien är inte särskilt glansfull. Den senaste rapporten, som utgjorde underlag för Riksrevisionens nya granskning, var från 1997. Efter sex år tillsätter regeringen uppenbarligen en grupp som ska se över kommittéarbetet.
Den här gången förväntar vi oss inte den tidsutdräkten, utan vi markerar tydligt i utskottet att vi vill ha en utförlig redogörelse för hur man hanterar de kritiska punkterna. En sådan redogörelse bör komma så att vi som granskande och kontrollerande riksdag kan följa upp det i nästa höstgranskning. Jag utgår från att regeringen nu hörsammar detta.
Det pekas ju på klart bristande resultat. Inte minst handlar det om det ekonomiska underlaget och de ekonomiska redovisningarna i kommittéväsendet och i kommittéernas arbete. Och vi har haft ett antal frågor som stört relationen mellan riksdag och regering, där de ekonomiska underlagen varit mycket bristfälliga.
Vi har också kunnat se hur relationen mellan riksdag och kommuner och landsting störts av bristande ekonomisk samsyn, eftersom de inte ser att det finns verklig substans i det underlag som hamnar på riksdagens bord. Det är viktigt att ta fasta på detta om vi ska kunna fatta riktiga beslut och göra riktiga prioriteringar så att medborgarna, som finansierar vår verksamhet, ska känna att vi använder deras resurser på ett bra sätt.
Från Centerns och hela utskottets sida förväntar vi oss alltså att vi den här gången får ett resultat som är snabbare och mer kvalificerat än det som den förra granskningen 1997 ledde till.
Anf. 15 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! Betänkandet baseras, som redan nämnts, på en framställning som kommer från Riksrevisionens styrelse. Framställningen rör en rad frågor om hur kommittéväsendet egentligen fungerar i dag, och den väcker en rad intressanta tankar.
När man granskar utredningsväsendet i Sverige ser man att det lider av en del problem, även om det till stora delar givetvis uppfyller sin funktion och har en hög kvalitet, vilket andra talare tidigare pekat på.
Många utredningar drar ut på tiden i dag. De parlamentariska utredningarna är färre och ensamutredarna fler. Andra granskningar har visat att åldersfördelningen bland de ledamöter som sitter i utredningar är mycket snäv. Det finns få yngre ledamöter i utredningar. Det finns helt enkelt en del problem med utredningsväsendet, vilket jag tycker att det finns all anledning att uppmärksamma.
Herr talman! Det som denna framställning lett till har snarare blivit en diskussion om hur vi ska behandla de framställningar som kommer från Riksrevisionens styrelse. En sådan diskussion behövs givetvis. Riksrevisionen är en ny och mycket viktig myndighet, men det vore en smula överdrivet att säga att alla former redan satt sig i väggarna. Det behövs en kontinuerlig dialog och diskussion mellan riksdagen å den ena sidan och Riksrevisionen å den andra om hur framställningar som kommer från styrelsen ska behandlas.
Lagen föreskriver redan att regeringen ska återkomma med redovisning av vad som görs efter att kritik lämnats från Riksrevisionen. I utskottets eniga text skriver man också att man givetvis förutsätter att lagen följs och att "regeringen så snart som möjligt kommer att redovisa utförligt för riksdagen resultatet av arbetsgruppens arbete och de överväganden som gjorts med anledning av bl.a. Riksrevisionens rapport". I meningen efter fastslår man till och med en tidsplan och säger att "utskottet räknar med att nästa höst kunna använda en sådan redovisning som ett värdefullt underlag i den granskning som . ankommer på utskottet".
Mot den bakgrunden, att lagen föreskriver detta, kan Folkpartiets motion om att ytterligare markera att så ska ske te sig något märklig, men mot bakgrund av att det inom kommittéväsendet finns problem ter sig det kravet inte alls märkligt. Jag tror att det är viktigt att vi håller dessa två tankar i huvudet. Folkpartiet anser att någonting måste göras. Samma sak gäller Riksrevisionen. Samtidigt har vi en lag som faktiskt säger att detta kommer att göras.
Låt oss nu invänta vad som sker, ha denna tydliga skrivning och i enighet säga att vi väntar på besked från regeringen om vad den kommer att göra. Vi gör alltså detta i enighet. Sedan kanske vi blir oeniga om slutsatserna av det som regeringen säger.
Beslut, Genomförd
Betänkandet beslutades i kammaren 10 november 2004.Förslagspunkter: 1, Acklamationer: 1.
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Kommittéväsendet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår framställning 2003/04:6 och motionerna 2003/04:K16 och 2004/05:K309 yrkande 7.
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.