Justitieutskottets betänkande i anledning av motioner angående straffsanktionerad tystnadsplikt för tolk

Betänkande 1974:JuU25

Justitieutskottets betänkande nr 25 år 1974 JuU 1974:25

Nr 25

Justitieutskottets betänkande i anledning av motioner angående
straffsanktionerad tystnadsplikt för tolk.

Motionerna

I motionen 1974:560 av fru Diesen m. fl. (m) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär förslag till lagbestämmelser beträffande straffsanktionerad
tystnadsplikt för tolk.

I motionen 1974:573 av fru Olsson i Hölö m. fl. (c) hemställs, såvitt nu
är i fråga (yrkande 3), att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t begära
förslag om införande av tystnadsplikt för tolkar.

I motionen 1974:560 framhålls inledningsvis att det länge ansetts som
en självklarhet att person som i sin yrkesutövning får inblick i enskilda
människors privata förhållanden eller upplysning om yrkeshemligheter, affärsförhållanden
m. m. skall iaktta tystnadsplikt. Motionärerna pekar på att
tolkar i sin yrkesutövning ofta kan komma i kontakt med sådana förhållanden
samt att någon straffsanktionerad tystnadsplikt inte i allmänhet föreligger
för tolkar. Motionärerna hänvisar till att invandrarutredningen i
betänkandet (SOU 1972:83) Invandrarutredningen 2 framlagt förslag till lag
om tystnadsplikt för tolk, men att någon åtgärd i anledning av förslaget
ännu ej vidtagits. Enligt motionärernas mening bör bestämmelser om tystnadsplikt
snarast införas.

Även i motionen 1974:573 hänvisas till invandrarutredningens förslag
om tystnadsplikt. Motionärerna hävdar att frågan om tystnadsplikt är av
stor betydelse inte minst från rättssäkerhetssynpunkt och av hänsyn till
den personliga integriteten. Enligt motionärerna kan invandrarutredningens
riktlinjer för tystnadsplikten läggas till grund för en lagstiftning.

Gällande ordning

Bestämmelser om anlitande av tolk finns i flera författningar. Vid
en muntlig förhandling inför allmän domstol skall enligt 5 kap. 6 § rättegångsbalken
tolk anlitas att biträda rätten om part, vittne eller annan som
skall höras inte behärskar svenska språket. Finns vid rätten allmän tolk
för det språk varom är fråga, skall han anlitas. 1 annat fall förordnar rätten
lämplig person att biträda som tolk i målet. Tolk får också anlitas när den
som skall höras är allvarligt hörsel- eller talskadad. Den som anställs som
allmän tolk eller eljest förordnas att biträda som tolk skall enligt 5 kap.

7 § avlägga ed eller försäkran att han efter bästa förstånd skall fullgöra det

1 Riksdagen 1974. 7 sami. Nr 25

JuU 1974:25

2

uppdrag som lämnats honom. Bestämmelser om allmän tolk och tolk för
hörsel- och talskadade finns i kungörelsen (1947:644) om anställande av
allmän tolk m. m. och kungörelsen (1968:204) om tolk för hörsel- och talskadade.
Allmän tolk skall finnas vid Haparanda och Gällivare tingsrätter
för tolkning i finska språket. Sådan tolk skall tillsättas genom förordnande
tills vidare av tingsrätten. Om den som skall höras vid domstol eller annan
myndighet är i behov av tolk för hörsel- eller talskadade och inte själv
utsett lämplig person som tolk, skall myndigheten tillkalla lämplig tolk.
Därvid får anlitas endast kyrkoherde för döva, konsulent för döva eller
någon som socialstyrelsen enligt vissa närmare föreskrifter utsett att motta
sådant uppdrag. När kyrkoherde för döva eller konsulent för döva tjänstgör
som tolk skall uppdraget anses som tjänsteförrättning, även om det fullgörs
utanför hans distrikt. När det gäller skriftlig översättning ges i 33 kap. 3 §
rättegångsbalken ett bemyndigande för rätten att anlita lämplig person. Bestämmelser
om anlitande av tolk finns vidare i förvaltningsprocesslagen
(1971:291)och förvaltningslagen (1971:290). Beträffande muntlig förhandling
inför förvaltningsdomstol gäller att rätten vid behov skall anlita tolk om
part, vittne eller annan som skall höras inte behärskar svenska språket eller
är allvarligt hörsel- eller talskadad. Även i annat fall får förvaltningsdomstol
anlita tolk. Tolk skall avlägga ed eller försäkran. Enligt förvaltningslagen
äger förvaltningsmyndighet vid behov anlita tolk, när den har att göra med
någon som inte behärskar svenska språket eller är allvarligt hörsel- eller
talskadad. Med tolk enligt nämnda båda lagar avses både den som översätter
muntligt och den som gör skriftlig översättning.

I svensk rätt finns inte några särskilda föreskrifter om tystnadsplikt för
den som utför uppdrag som tolk eller översättare. I 20 kap. 3 § brottsbalken
stadgas straff för ämbetsman som yppar vad han är pliktig att hemlighålla
eller olovligen utnyttjar sådan hemlighet. Bestämmelsen är inte tillämplig
om brottet är särskilt belagt med straff. Vern som är att betrakta som ämbetsman
anges i 20 kap. 12 § första stycket samma balk. Den närmare innebörden
av bestämmelsen har utformats i rättspraxis och är i stora drag
följande, såvitt nu är av intresse. Alla som är anställda som tjänstemän
hos stat eller kommun har i princip ämbetsansvar. Emellertid har dragits
en gräns nedåt så att ämbetsansvar inte ansetts föreligga då en tjänst endast
innefattar osjälvständig verksamhet. Även sådana tjänster har dock ansetts
grunda ämbetsansvar om de innefattar utövning av offentlig myndighet
eller, såsom inom kommunikationsinrättningar, angår förhållandet till allmänheten.
Även de som utan anställning haft uppdrag att förrätta verksamhet
av offentlig art har i åtskilliga fall ansetts bära ämbetsansvar. Oavsett
om en tjänsteman har ämbetsansvar eller ej gäller enligt 20 kap. 12 § andra
stycket samma balk att ansvar för brott mot tystnadsplikt kan ifrågakomma
för alla anställda i allmän tjänst liksom för dem som fullgör lagstadgad
tjänsteplikt.

I brottsbalken anges inte i vilka fall en tjänsteman har tystnadsplikt. Tyst -

JuU 1974:25

3

nadspliktens omfattning framgår i åtskilliga fall av olika specialförfattningar.
En tjänstemans tystnadsplikt är emellertid inte begränsad endast till fall
där sådan uttryckligen föreskrivits utan kan följa av sakens natur. Undantagsvis
förekommer att även andra än befattningshavare i särskilda författningar
ålagts en straffsanktionerad tystnadsplikt, t. ex. i lagen (1941:282)
om sterilisering, i smittskyddslagen (1968:231) och i lagen (1938:318) om
avbrytande av havandeskap liksom i den av riksdagen i år antagna abortlagen.
Här bör också anmärkas att enligt 5 kap. 4 § rättegångsbalken och
16 § förvaltningsprocesslagen allmän domstol och förvaltningsdomstol kan
förordna att vad som förekommit vid förhandling inom stängda dörrar inte
får uppenbaras samt att förundersökningsledare enligt 23 kap. 10 § samma
balk får meddela sådant förordnande beträffande vad som förekommit vid
förhör. Den som utan giltigt skäl handlar i strid med förordnande av rätten
eller undersökningsledare kan enligt 9 kap. 6 § rättegångsbalken och 39 §
förvaltningsprocesslagen straffas med böter.

Utredningar

Den år 1966 tillkallade kommittén för utredning av frågan om ämbetsansvaroch
disciplinärt ansvar i offentlig tjänst avgav år 1972 slutbetänkande
(SOU 1972:1) Ämbetsansvaret II. I betänkandet föreslås bl. a. att bestämmelsen
i 20 kap. 3 § brottsbalken skall ersättas av ett nytt straffbud som
utan angivande av personkrets stadgar ansvar för envar, oavsett om han
är offentlig funktionär eller ej, som yppar vad han till följd av författning
är pliktig att hemlighålla. Enligt förslaget skall såväl uppsåtligt som oaktsamt
handlande bli straffbart. I betänkandet framläggs även förslag om en särskild
åtalsregel beträffande brott mot tystnadsplikt.

Invandrarutredningen, som tillkallades år 1968 för att utreda invandrares
anpassningsproblem m. m., avgav år 1972 ett delbetänkande (SOU 1972:83)
Invandrarutredningen 2 med förslag om utbildning och auktorisation av tolkar
och om nordisk språkkonvention. I betänkandet föreslås bl. a. att auktorisation
av tolkar och översättare skall ske genom en statlig nämnd samt
att viss regional examination av tolkar bör anordnas. Utredningen framlägger
även förslag om en lagstadgad tystnadsplikt för tolkar och översättare som
anlitas av myndighet eller annat organ som utövar verksamhet för vars
fullgörande stat eller kommun ansvarar. Tystnadsplikten föreslås omfatta
vad tolk eller översättare under uppdraget eller anställningen erfarit om
enskilds personliga förhållanden eller om yrkeshemlighet, affärsförhållande
eller förhållanden av betydelse för landets försvar. I betänkandet framhåller
utredningen att den ansett sig böra avstå från att lägga fram förslag till
bestämmelser i fråga om straffansvar för brott mot tystnadsplikten av tolk
och översättare samt om åtal för sådant brott med hänsyn till att frågan
om en generell straffbestämmelse beträffande brott mot tystnadsplikt f. n.

JuU 1974:25

4

övervägs inom justitiedepartementet. Utredningens förslag är f. n. föremål
för överväganden inom justitiedepartementet.

Invandrarutredningens förslag i fråga om auktorisation av tolkar bildade
utgångspunkt för i prop. 1974:1 bil. 13 (s 164-176) framlagda förslag om
anpassningsåtgärder för invandrare. I propositionen avvisade föredragande
statsrådet tanken på ett auktorisations- och examinationssystem för tolkar
men biträdde förslaget om ett centralt register över tolkar och översättare.
I sitt av riksdagen godkända betänkande (InU 1974:6) i anledning av
förslagen föreslog inrikesutskottet att frågan om ett auktorisationssystem
för tolkar och översättare skulle prövas ytterligare av Kungl. Maj:t och att
i samband därmed hela frågan om registrering och förmedling av tolkar
borde övervägas på nytt. En särskild utredningsman har helt nyligen tillkallats
för att verkställa den av riksdagen sålunda begärda översynen. Utredningsuppdraget
beräknas bli slutfört före årsskiftet 1974-1975.

Utskottet

I betänkandet behandlas två motioner som går ut på att en lagstiftning
om tystnadsplikt för tolk skall komma till stånd.

Någon allmän lagstadgad tystnadsplikt för tolk eller översättare finns inte.
Är tolken eller översättaren anställd i offentlig tjänst, vilket endast undantagsvis
torde vara fallet, kan - i likhet med vad som gäller för tjänstemän
i allmänhet - tystnadsplikt följa av olika specialförfattningar eller av sakens
natur. Brott mot tystnadsplikt som begås av en tjänsteman med ämbetsansvar
är särskilt straffbelagt i 20 kap. 3 § brottsbalken. Av 20 kap. 12 §
följer att kretsen av ansvariga personer även omfattar dem som utan att
ha ämbetsansvar är anställda i allmän tjänst eller fullgör lagstadgad tjänsteplikt.

Den som tjänstgör som tolk får ofta insyn i enskild persons privata förhållanden
och kännedom om yrkeshemligheter, affärsförhållanden m. m.
I många fall torde det vara av stor betydelse för den enskilde, myndigheter
eller organisationer att tolken iakttar tystnad beträffande vad han erfarit
i samband med sitt uppdrag. Med hänsyn härtill framstår det som mindre
tillfredsställande att det i allmänhet inte föreligger någon tystnadsplikt för
tolk eller översättare, som anlitas av myndighet eller annat offentligt organ.
Spörsmålet har, sorn motionärerna påpekar, uppmärksammats av invandrarutredningen,
som i ett delbetänkande år 1972 framlagt ett förslag till
lag om tystnadsplikt för tolk. Enligt förslaget skall lagen gälla tolkar och
översättare som anlitas av myndighet eller annat organ, som utövar verksamhet
för vars fullgörande stat eller kommun ansvarar. Tystnadsplikten
föreslås omfatta vad tolk eller översättare under uppdraget eller anställningen
erfarit om enskilds personliga förhållanden eller om yrkeshemligheter, affärsförhållanden
eller förhållanden av betydelse för landets försvar. Förslaget

JuU 1974:25

5

är f. n. föremål för överväganden inom justitiedepartementet. Enligt vad
utskottet inhämtat bereds ärendet i samband med det arbete på en reform
av ämbetsansvaret, som f. n. pågår inom departementet på grundval av ämbetsansvarskommitténs
slutbetänkande. I betänkandet har kommittén bl. a.
föreslagit att bestämmelsen i 20 kap. 3 § brottsbalken om brott mot tystnadsplikt
skall ersättas av ett nytt straffbud, som utan angivande av personkrets
stadgar ansvar för envar - oavsett om han är offentlig funktionär
eller ej - som yppar vad han till följd av författning är pliktig att hemlighålla.
Proposition angående en reform av ämbetsansvaret väntas bli avlämnad
våren 1975.

Utskottet delar uppfattningen att det är angeläget att en lagstiftning beträffande
tystnadsplikt för tolk och översättare kommer till stånd. Med hänsyn
till det lagstiftningsarbete som enligt vad ovan anförts pågår inom Kungl.
Maj:ts kansli bör emellertid motionerna inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1974:560 och motionen 1974:573
i här behandlad del (yrkande 3).

Stockholm den 29 oktober 1974

På justitieutskottets vägnar
LISA MATTSON

Närvarande: fröken Mattson (s), herrar Polstam (c), Johansson i Växjö (c),
Westberg i Ljusdal (fp), Nygren (s), fru Bergander (s), herrar Schött (m).
Nilsson i Visby (s), Fransson (c), Lövenborg (vpk), fru Wiklund (c), fru
André (c), fru Andersson i Kumla (s), herr Lundgren (s) och fru Lindquist
(m).

GOTAB 74 8078 S Stockholm 1974