Jordbruksutskottets betänkande med anledning av motioner om sockerbetsodling

Betänkande 1975:JoU12

Jordbruksutskottets betänkande nr 12

JoU 1975:12

Nr 12

Jordbruksutskottets betänkande med anledning av motioner om
sockerbetsodling

Motionerna

I motionen 1975:379 av herr Hallenius m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om utredning och förslag om en ökad svensk sockerproduktion
främst med målet att uppnå full självförsörjningsgrad men
att exportmöjligheterna till t. ex. Norge och Finland också bör utvärderas
i detta sammanhang. En utökad odling bör enligt motionen bl. a. kunna
ske i Skaraborgs län.

Enligt motionen 1975:598, yrkande 2 e, av herr Fälldin m. fl. (c) bör riksdagen
uttala att odlingsarealen för sockerbetor snarast bör utökas så att
den motsvarar kapaciteten vid sockerbruken, dvs. 52 000 ha (1975 års areal
46 000 ha), och på längre sikt så att odlingen täcker hela den svenska konsumtionen.

I motionen 1975:599 av herr Henmark m. fl. (fp) begärs kompletterande
direktiv till 1972 års jordbruksutredning av innebörd att sockerbetsodlingen
i Sverige bör utökas. Riksdagen föreslås vidare uttala sig om arealens fördelning.
Möjligheter bör bl. a. erbjudas odlare i Östergötland och Västergötland
att återuppta sockerbetsodlingen. Investeringar i nya sockerbruk
kan aktualiseras.

1 motionen 1975:605 av herrar Strindberg och Söderström (m) begärs att
riksdagen skall ge regeringen till känna dels behovet av utökad sockerbetsodling
inom landet, dels att intresset för sockerbetsodling inom Östergötland
bör kartläggas liksom kostnaderna för alternativa metoder för
raffinering vid eventuell sockerbetsodling inom länet.

Enligt motionen 1975:1523 av herr Dahlgren m. fl. (c) bör riksdagen hos
regeringen begära utredning och förslag angående utvidgning av den svenska
sockerbetsarealen. Utvidgning bör enligt motionen i första hand ske till
delar av landet där odling tidigare förekommit, t. ex. Östergötland. Olika
alternativ för förädling bör undersökas. Som en möjlighet anges beredning
vid en s. k. saftstation som uppfors i Östergötland samt raffinering vid sockerbruket
på Gotland.

Bakgrund

1967 års riksdagsbeslut om jordbrukspolitiken innebar beträffande sockerbetsodlingen
en viss minskning. Arealen begränsades till ca 40 000 ha,

1 Riksdagen 1975. 16 sami. Nr 12

Joll 1975:12

2

vilket motsvarade ungefär två tredjedelar av konsumtionsbehovet inom landet.

1968 års internationella sockeravtal, till vilket Sverige var anslutet och
som avsåg tiden den 1 januari 1969-den 31 december 1973, innebar för
svensk del bl. a. ett åtagande att begränsa sockerarealen till i runt tal 40 000
ha. Riksdagen godkände år 1969 grunderna för regleringen av sockernäringen
för perioden den 1 juli 1969-den 30 juni 1974. I detta beslut fastställdes
nämnda arealbegränsning. Riksdagen godkände därefter år 1972 ett i propositionen
1972:79 framlagt förslag om en ökning av sockerbetsarealen på
Gotland och Öland med 1 200 ha fr. o. m. år 1972.

Det internationella sockeravtalet från 1968 har ersatts med ett provisoriskt
avtal, som ej innehåller några arealmässiga bindningar. Riksdagen godkände
föregående år (prop. 1974:122, JoU 1974:29, rskr 1974:275) grunderna för
reglering av sockernäringen för tiden den 1 juli 1974-den 30 juni 1976.
I anslutning härtill uttalades att sockerbetsarealen under den närmaste femårsperioden
skulle fastställas så att sockerbolagets dåvarande brukskapacitet
skulle utnyttjas fullt på ett rationellt sätt.

Statens jordbruksnämnd har fått bemyndigande att efter samråd med betodlarna
och sockerbolaget fastställa den årliga sockerbetsarealen. För år 1974
fastställdes arealen sålunda till 46 000 ha och har för innevarande år fastställts
till 52 000 ha.

Vid en interpellationsdebatt i december 1974 förklarade jordbruksministern
att han inte var beredd att tillråda en sockerbetsodling som skulle
kräva nyinvesteringar vid sockerbruken.

Av betydelse vid fastställande av den svenska sockerproduktionens storlek
är bl. a. produktionskostnaderna inom landet och priset på importerat socker.
Medan världsmarknadspriset på socker år 1967 och åren därefter låg betydligt
under det svenska producentpriset har förhållandet fr. o. m. november 1973
blivit det omvända.

Vid behandling föregående år av motioner i ämnet erinrade jordbruksutskottet
(JoU 1974:30) i fråga om den långsiktiga målsättningen för den
svenska sockerbetsodlingen om att 1972 års jordbruksutredning bl. a. skall
undersöka vilka metoder som kan användas för att undvika permanent
överskottsproduktion. Utskottet förutsatte att frågan om sockerbetsodlingens
omfattning på längre sikt härvidlag måste bli föremål för jordbruksutredningens
prövning.

Såsom framgår av motionerna förekommer f. n. sockerbetsodling endast
i södra Sverige däribland Öland och Gotland. 1 Östergötland och Västergötland
förekom sockerbetsodling fram till mitten av 1950-talet i relativt
stor omfattning. Under några år i mitten av 1960-talet förekom på nytt
sockerbetsodling i dessa områden i mindre skala. Betorna transporterades
då till Skåne för förädling. Under tiden därefter har någon sockerbetsodling
inte förekommit i Östergötland och Västergötland.

JoU 1975:12

3

Utskottet

Såsom framgår av redovisningen i det föregående har den svenska sockerbetsodlingen,
vars omfattning fastställs inom ramen för sockerregleringen,
efter hand ökats under senare år. Under slutet av 1960-talet uppgick sockerbetsarealen
till 40 000 ha och hade år 1974 ökats till 46 000 ha. I de nu
väckta motionerna ifrågasätts en ytterligare ökning av denna areal i första
hand till 52 000 ha och i andra hand till en areal som ger full självförsörjning.
Vidare begärs utredning om möjligheterna att återuppta sockerbetsodling
i Östergötland och Västergötland.

Utskottet får med anledning av motionerna erinra om att föregående års
riksdag i samband med beslut om grunderna för reglering av sockernäringen
uttalade att sockerbetsarealen under den närmaste femårsperioden skulle
fastställas så att sockerbolagets dåvarande brukskapacitet på ett rationellt
sätt blev fullt utnyttjad. Statens jordbruksnämnd har i enlighet med lämnat
bemyndigande - efter överläggningar med Sveriges betodlares centralförening
och Svenska sockerfabriks AB - fastställt innevarande års sockerbetsareal
till 52 000 ha. Därmed är motionsyrkandena delvis redan tillgodosedda.

Vad gäller frågan om ytterligare utökad sockerbetsodling vill utskottet
hänvisa till att det ankommer på 1972 års jordbruksutredning att bl. a. undersöka
vilka metoder som kan användas för att undvika permanent överskottsproduktion
av t. ex. spannmål. Frågan om sockerbetsodlingens omfattning
måste i detta sammanhang bli föremål för jordbruksutredningens
prövning. Utskottet utgår från att därvid även frågan om att på nytt ta
upp odling i Östergötland och Västergötland kommer att prövas liksom
spörsmålet om hur förädlingen av en sålunda eventuellt utökad betproduktion
bör ske.

Med hänsyn till det anförda finner utskottet sig inte böra föreslå någon
åtgärd med anledning av nu ifrågavarande motionsyrkanden. Utskottet hemställer
därför

att riksdagen lämnar motionerna 1975:379, 1975:598, yrkande 2 e,
1975:599, 1975:605 och 1975:1523 utan åtgärd, såvitt de ej kan
anses besvarade med vad utskottet anfört i det föregående.

Stockholm den 29 april 1975

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c). Hedström (s). Magnusson i Tanum
(s), fru Theorin (s), herr Jonasson (c), fru Lundblad (s)*, herr Lindberg (s),
fru Olsson i Helsingborg (c), herrar Pettersson i Lund (s), Wachtmeister
i Johannishus (m), Wictorsson (s), Takman (vpk). Andersson i Ljung (ni)
och fru Andersson i Hjärtum (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 75 9393 S Stockholm 1975