Jordbruksutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:10 angående godkännande av konvention om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter jämte motioner

Betänkande 1974:JoU5

Jordbruksutskottets betänkande nr 5 år 1974

JoU 1974:5

Nr 5

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:10
angående godkännande av konvention om internationell handel med
utrotningshotade arter av vilda djur och växter jämte motioner.

Propositionen

1 propositionen 1974:10 har Kungl. Maj:t (jordbruksdepartementet)
föreslagit riksdagen att godkänna konvention om internationell handel
med utrotningshotade arter av vilda djur och växter.

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en konvention om
internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter.
Enligt konventionen medges handel i princip endast då de ansvariga
myndigheterna i såväl export- som importland förklarat att handeln inte
menligt påverkar artens fortbestånd. Även handel med djur- och växtarter
som framgent kan bli utrotningshotade regleras i konventionen. Handel
med delar och produkter av djur och växter behandlas likaså i
konventionen.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de vid riksdagens början väckta motionerna
1974:836 av herr Werner i Malmö (m) vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller om förbud mot import till Sverige av primater
samt begär initiativ till en internationell koordinering av handeln med
utrotningshotade djur,

1974:148 1 av fru af Ugglas (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Maj:t anhåller att sådana åtgärder vidtages att en karantän för djur kan
komma till stånd för betjäning av mellersta och norra Sverige,

dels den i anledning av propositionen 1974:10 väckta motionen
1974:1596 av herr Henmark (fp) och fru Anér (fp) vari hemställs att
riksdagen uttalar sig för att Sverige återinträder i Internationella
valfångstkommissionen.

Utskottet

Utskottet delar den av departementschefen framförda uppfattningen
att skyddet av utrotningshotade arter av vilda djur och växter framstår
som en angelägenhet för oss alla och ser därför med tillfredsställelse att

1 Riksdagen 1974. 16 sami. Nr 5

JoU 1974:5

2

strävandena på området lett fram till den i propositionen redovisade
konventionen om internationell handel med sådana djur och växter.
Konventionsbestämmelserna innebär att handel i princip skall medges
endast i fall då ansvariga myndigheter i såväl export- som importland
förklarat att det inte menligt påverkar artens fortbestånd. Handeln med
sådana djur- och växtarter som framgent kan komma att bli utrotningshotade
och med delar och produkter av djur och växter omfattas likaså
av konventionen.

Utskottet, som inte finner anledning till någon erinran emot Kungl.
Maj:ts förslag om riksdagens godkännande av föreliggande konvention,
får beträffande det närmare innehållet i förslaget hänvisa till propositionen.
På ett par punkter vill dock utskottet med anledning av några
motioner i ämnet anföra vissa närmare synpunkter.

Av propositionen framgår att konventionen innehåller strikta bestämmelser
om införande från havet, dvs. från havsområden som inte är
underkastade nationell jurisdiktion. Konventionen innebär härvidlag ett
ökat skydd för bl. a. utrotningshotade valarter.

Departementschefen anmäler i detta sammanhang att Svenska naturskyddsföreningen
aktualiserat frågan om Sveriges medlemskap i Internationella
valfångstkommissionen (IWC). Sverige blev år 1946 medlem i
kommissionen och lämnade den år 1964. Enligt naturskyddsföreningens
mening bör Sverige på nytt inträda i kommissionen för att där aktivt
verka för valarnas skydd.

I likhet med naturskyddsföreningen finner departementschefen att
denna fråga är betydelsefull. Han anser emellertid inte att Sverige genom
ett återinträde i valfångstkommissionen skulle verksamt kunna bidra till
ett ökat skydd för de hotade bestånden. Kommissionens sammansättning
är f. n. sådan att den i allt väsentligt söker tillgodose de valfångande
ländernas intressen. Det finns heller inga tecken som tyder på att
sammansättningen är på väg att ändras därhän att rena skyddsintressen
skulle få ett mera avgörande inflytande. Skyddet av de hotade valbestånden
bör därför, anför departementschefen, tillgodoses på andra sätt,
bl. a. genom åtgärder inom ramen för den aktuella konventionen och
genom FN:s miljöstyrelse, där Sverige är medlem. Styrelsen, som
behandlade frågan vid sitt första sammanträde sommaren 1973, beslutade
att låta dess exekutivdirektör enträget uppmana valfångstkommissionen
att införa ett tioårigt förbud mot kommersiell valfångst.

Utskottet vill för sin del erinra om att utskottet vid förra årets riksdag
i samband med behandlingen av vissa motioner om skydd för djur och
växtliv i sitt betänkande (JoU 1973:34) bl. a. starkt framhöll angelägenheten
av att effektiva åtgärder vidtas för att skydda de utrotningshotade
valarterna. Utskottet hälsade därvid med tillfredsställelse att förutsättningar
syntes föreligga för att frågorna härom skulle komma i ett bättre
läge än tidigare, bl. a. genom tillkomsten av den nu förevarande
konventionen.

Utskottet anser i likhet med departementschefen att konventionen
otvivelaktigt innebär ett ökat skydd för bl. a. utrotningshotade valarter.

JoU1974:5

3

Det kan nämnas att de valarter som omfattas av konventionen upptagits i
den av de till konventionen fogade förteckningarna som anger de
djurarter för vilka de strängaste restriktionerna beträffande handeln skall
gälla (bil. I till konventionen). I sammanhanget må vidare framhållas att
departementschefen i propositionen förklarat att frågan om valskyddets
fortsatta behandling i FN:s miljöstyrelse kommer att noga följas från
svensk sida.

Utskottet, som vill understryka vad utskottet tidigare anfört om
vikten av ett effektivt skydd för valarna, har för sin del inte något att
erinra mot de synpunkter departementschefen anfört i förevarande fråga
och finner med hänsyn härtill inte skäl förorda någon riksdagens åtgärd i
anledning av yrkandet i motionen 1974:1596 om Sveriges återinträde i
Internationella valfångstkommissionen.

I vad gäller det i motionen 1974:836 gjorda yrkandet om att riksdagen
hos Kungl. Maj:t skall anhålla om förbud mot import till Sverige av
primater samt begära initiativ till en internationell koordinering av
handeln med utrotningshotade djur vill utskottet anföra följande.

I förteckningen över djur som skall skyddas enligt konventionen ingår
ett stort antal aparter bl. a. i den förenämnda bilagan I. För handel med
exemplar av sistnämnda arter gäller att de får utföras endast om
exporttillstånd lämnats. En förutsättning för att sådant tillstånd skall få ges
är att det importerande landet på förhand gett tillstånd till införsel bl. a.
efter hörande av den vetenskapliga myndighet som landet enligt
konventionen har att utse för sådana ändamål. Det synes utskottet som
om motionärens önskemål, bl. a. syftande till medverkan från det
importerande landets sida, bör kunna bli tillgodosett genom konventionen
utan någon särskild riksdagens åtgärd. Vad beträffar yrkandet om
internationell koordinering av handeln vill utskottet i likhet med departementschefen
framhålla att syftet med de nu aktualiserade åtgärderna är att
fylla behovet av samverkan för att skydda djur och växter mot utrotning
genom handel. Även denna del av motionsyrkandet synes enligt
utskottets mening kunna bli tillgodosedd utan något särskilt riksdagens
initiativ.

I motionen 1974:1481 slutligen påtalas avsaknaden sedan förra hösten
av en karantän för djur för betjäning av mellersta och norra Sverige.
Motionären anser att det åligger staten att genom lantbruksstyrelsen ta
initiativ till att en karantän för Stockholms införselområde åter kan
komma till stånd och hemställer om riksdagens uttalande i nämnda syfte.

Utskottet vill i anledning av föreliggande yrkande hänvisa till att
frågan om tillgången på karantänsanläggningar särskilt berörts i propositionen
1974:10. I propositionen anförs att lantbruksstyrelsen avses få i
uppdrag att i samråd med berörda myndigheter utfärda vissa föreskrifter
som behövs för tillämpningen av konventionen om internationell handel
med utrotningshotade arter av vilda djur och växter. Ett särskilt problem
som anses böra beaktas i detta sammanhang utgör tillgången på lämpliga
karantänsanläggningar. Enligt utskottets mening finns mot bakgrund av
det anförda inte anledning att nu förorda någon åtgärd från riksdagens

JoU 1974:5

4

sida i anledning av motionen 1974:1481.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen

1. godkänner konventionen om internationell handel med
utrotningshotade arter av vilda djur och växter,

2. lämnar motionen 1974:1596 utan åtgärd,

3. anser motionen 1974:836 besvarad med vad utskottet anfört,

4. lämnar motionen 1974:1481 utan åtgärd.

Stockholm den 26 februari 1974

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c), Hedström (s), Magnusson i
Tanum (s), Kronmark (m), fru Theorin (s), herr Jonasson (c), fru
Lundblad (s), fru Anér (fp), herr Lindberg (s), fru Olsson i Helsingborg
(c), herrar Pettersson i Lund (s), Wachtmeister i Johannishus (m),
Wictorsson (s), Johansson i Holmgården (c)* och Takman (vpk).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av fru Anér (fp) som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 2 börjar med
”Utskottet anser” och på s. 3 slutar med ”Internationella valfångstkommissionen”
bort ha följande lydelse:

I motionen 1974:1596 hemställs att riksdagen uttalar sig för att
Sverige återinträder i IWC. Motionärerna framhåller bl. a. att en allvarlig
nackdel med beslut som fattas inom IWC är att medlemsstat som
reserverat sig inte behöver följa beslutet. Det kan medföra t. ex. att
fångstkvoter som bestämts inte följs. I motionen erinras vidare om att
förslaget om ett tioårigt moratorium för all kommersiell valfångst inte
vunnit tillräckligt stöd av medlemsstaterna för att kunna genomföras.
Sverige skulle, anför motionärerna, om landet vore medlem i IWC kunna
verka för bättre insyn i och information om kommissionens verksamhet.
Man skulle kunna arbeta för ändring av stadgarna så att fattade beslut blir
ovillkorligt bindande, för anslutning av valfångande stater som nu inte är
medlemmar, för genomförande av moratorieförslaget och för ökad
forskning om valarnas situation.

Utskottet finner det i och för sig mycket värdefullt att genom
konventionen ett ökat skydd kan beredas de utrotningshotade valarterna.
Det synes emellertid, bl. a. mot bakgrunden av den vikt som måste
tillmätas skyddet av valarna, angeläget att även andra möjligheter att
tillgodose förevarande intressen blir tillvaratagna. Härvidlag skulle Sverige

JoU1974:5

5

genom medlemskap i 1WC på sätt som anförs i motionen kunna bidraga
till att ytterligare effektivisera skyddet för valarna bl. a. genom att som
företrädare för djurskydds- och miljöaspekterna på problemen utgöra en
motvikt mot de rent kommersiella intressen som kan göra sig gällande i
kommissionen. Utskottet anser sig med hänsyn till det anförda böra
biträda förslaget i motionen 1974:1596 om svenskt återinträde i IWC.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. med bifall till motionen 1974:1596 som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande
Sveriges återinträde i Internationella valfångstkommissionen,

GOT AB 74 7113 S Stockholm 1974