Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion angående vattenvård

Betänkande 1974:JoU38

Jordbruksutskottets betänkande nr 38 år 1974

JoU 1974:38

Nr 38

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion angående
vattenvård.

Motionen

I motionen 1974:805 av fru Anér m. fl. (fp) hemställs l.att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär a) att en utredning tillsätts med uppgift att analysera
riskmomenten i samband med oljetransporter i olika former, b) att snara
åtgärder vidtas från svensk sida för att få till stånd en bättre beredskap
för begränsning av oljekatastrofer som kan inträffa i samband med oljeborrningarna
i Nordsjön, c) att förslag föreläggs riksdagen med innebörd
att lagen om förbud mot dumpning av avfall i vatten och lagen om åtgärder
mot vattenförorening från fartyg görs tillämpliga även för plattformar till
havs samt om åtgärder i övrigt för att förebygga skador i samband med
borrning efter olja, d) att Sverige i internationella sammanhang driver kraven
på förbud mot oljeutsläpp i haven och en begränsning av tanktonnagets
storlek, 2. att riksdagen måtte besluta att 9 § lagen om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg ändras så att krav på anläggning för omhändertagande
av oljerester m. m. kan ställas även för annan hamn än allmän
hamn, 3. att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen
anförs angående förbättrat oljeskydd.

Utskottet

I motionen 1974:805, yrkande 1 a, hemställs om en utredning med uppgift
att analysera riskmomenten i samband med oljetransporter i olika former.

Motionärerna anför bl. a. att ingen utredning gjorts som ekonomiskt och
praktiskt belyser oljeskaderiskerna vid olika transportalternativ. En utredning
bör bl. a. analysera riskabla punkter i transportkedjan och leda till förslag
till säkerhetsbestämmelser.

Frågan om riskerna vid oljetransporter har vid upprepade tillfällen behandlats
av riksdagen. Vid 1973 års riksdag prövades sålunda en proposition
(1973:111), angående godkännande av konvention om förhindrande av havsföroreningar
till följd av dumpning av avfall, jämte motioner. Enligt konventionen
skulle dumpning av vissa särskilt angivna miljöfarliga ämnen
och material förbjudas, medan dumpning av andra ämnen och material
skulle få ske endast efter tillstånd av nationell myndighet i fördragsslutande
stat. 1 sitt betänkande i ärendet (JoU 1973:27) anförde jordbruksutskottet

1 Riksdagen 1974. 16 sami. Nr 38

JoU 1974:38

2

bl. a. att man för att komma till rätta med oljeutsläppen var i hög grad
beroende av att internationella överenskommelser kunde träffas härom. Departementschefen
hade i propositionen erinrat om det arbete som bedrevs
inom FN:s sjöfartsorganisation, IMCO, i syfte att begränsa oljeföroreningarna
till havs. I propositionen redovisades vidare att IMCO hösten 1973
skulle komma att vid en särskild konferens behandla havsföroreningar som
uppstår genom sjöfarten. Utskottet erinrade också om ett av föregående
års riksdag godkänt uttalande av vederbörande departementschef att målet
för strävandena på detta område borde vara att allt utsläpp av olja förbjöds
(prop. 1972:38, JoU 1972:36, rskr 1972:234). Den kommande IMCO-konferensen
hade till uppgift att söka åstadkomma en ramkonvention som syftade
till att hindra förorening på grund av utsläpp av olja och andra miljöskadliga
ämnen.

Ett motionsyrkande motsvarande nämnda yrkande 1 a behandlades i detta
sammanhang och avslogs av riksdagen enligt utskottets förslag.

Till det anförda får utskottet foga följande.

Den förenämnda IMCO-konferensen har lett till framläggande år 1973
av en internationell konvention angående förebyggande av förorening från
fartyg. En proposition i anledning av konventionen är att förvänta till 1975
års vårriksdag.

Vidare har i Helsingfors i mars i år hållits en diplomatisk konferens beträffande
skyddet av Östersjöns marina miljö. 1 konferensen deltog representaner
för samtliga Östersjöstater. Konferensen har utarbetat en konventionstext,
och proposition i ämnet kommer att avges till nästa års riksdag.

Vad särskilt gäller olje- och kemikalietransporter på svenskt inre vatten
kan framhållas att sjöfartsverket i samråd med naturvårdsverket avgett ett
betänkande, Miljösäkra transporter i Mälaren och Vänern, som jämte fråga
om utökat lotstvång efter remissbehandling är under beredning i kommunikationsdepartementet.
Det kan vidare nämnas att inom sjöfartsverket pågår
en utredning, farledsutredningen, som avser att utarbeta förslag till normer
för farleder och farledsanordningar.

Beträffande den i motionen berörda frågan om en utredning som praktiskt
och ekonomiskt belyser oljeskaderiskerna vid olika transportalternativ kan
nämnas att en särskild utredning, petroindustriutredningen, behandlar frågor
rörande struktur och utbyggnad av transport, raffinering och förädling av
olja och naturgas. Utredningen skall enligt sina direktiv i sitt arbete beakta
miljövårdsintressena. En delrapport rörande alternativa raffinaderilägen har
nyligen avgivits och utredningsarbetet fortsätter. Spörsmålet om olika transportmetoder
har också behandlats av utredningen om rörtransport av olja
och gas.

Det kan vidare erinras om att 1973 års riksdag antagit en lag om ansvarighet
för oljeskada till sjöss m. m. (prop. 1973:140, LU 1973:40, rskr
1973:398) samt godkänt en europeisk överenskommelse om internationell

JoU 1974:38

3

transport av farligt gods på väg m. m. (prop. 1973:143, TU 1973:24, rskr
1973:334).

Utskottet anser att stora ansträngningar bör göras för att komina till rätta
med de risker för skador som är förenade med oljetransporter. Av det tidigare
anförda framgår att en betydande aktivitet pågår i detta syfte. Utskottet
vill understryka vikten av att de initiativ som sålunda tagits energiskt fullföljs
och att gjorda utredningar bearbetas och där så erfordras kompletteras så
att de kan leda fram till alltmera effektiva åtgärder. Särskild vikt bör härvid
läggas vid de förebyggande åtgärderna. Mot bakgrund av vad riksdagen
och vederbörande departementschef i tidigare sammanhang uttalat bl. a.
beträffande målet för kampen emot oljeföroreningarna till havs - att haven
bör bli helt fria från sådana föroreningar - anser utskottet det emellertid
kunna förutsättas att det fortsatta arbetet på området kommer att från svensk
sida bedrivas intensivt och målmedvetet utan att det i nu förevarande sammanhang
erfordras något särskilt riksdagens uttalande. Utskottet finner således
inte påkallat med någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen
1974:805, yrkande 1 a.

1 motionen 1974:805 tas vidare upp vissa frågor rörande föroreningar i
samband med oljeborrning på havsbotten. Sålunda hemställs i yrkande 1 b
om åtgärder för bättre beredskap för begränsning av oljekatastrofer i samband
med oljeborrningarna i Nordsjön. I yrkande 1 c föreslås att lagarna om förbud
mot dumpning av avfall i vatten och om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg skall göras tillämpliga för plattformar till havs och åtgärder vidtas
för att förebygga skador genom borrning.

Även spörsmål rörande riskerna med oljeborrningar under havsytan har
vid tidigare tillfällen prövats av riksdagen, senast förra året (JoU 1973:27).

I anslutning till den tidigare nämnda propositionen 1973:111 väcktes en
motion med förslag väsentligen motsvarande yrkande 1 c i den nu föreliggande
motionen. 1 en fristående motion gjordes en hemställan motsvarande
förenämnda yrkande 1 b. Utskottet anförde i hithörande frågor bl. a.
att enligt konventionen varje fördragsslutande part skulle vidta de åtgärder
som krävdes för att tillämpa konventionen på bl. a. alla fartyg, luftfartyg
och fasta eller flytande plattformar under dess jurisdiktion, vilka antogs utföra
dumpning. Utskottet förutsatte att de plattformar som för Sveriges del kunde
komma i fråga så gott som alltid skulle vara sådana som används vid utforskning
av kontinentalsockeln eller exploatering av naturtillgångar på denna.
Enligt lagen om kontinentalsockeln krävs tillstånd av Kungl. Maj:t eller
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer för att fä genom borrning eller
på annat sätt utforska kontinentalsockeln. Till sådant tillstånd kan fogas
föreskrift bl. a. till förebyggande av vattenförorening. Brott mot sådan föreskrift
är straffbelagt. Vidare är miljöskyddslagen (1969:387) tillämplig i
fråga om utsläpp från sådan plattform av avloppsvatten, fast ämne eller
gas samt då sådan plattform används på sätt som eljest kan medföra förorening
av vattenområde. Utskottet sade sig utgå från att Kungl. Maj:t

JoU 1974:38

4

följde tillämpningen av nämnda lagar med avseende på möjligheten att
fullgöra dumpningskonventionens krav. Skulle det visa sig erforderligt att
komplettera lagstiftningen för att tillgodose nämnda krav utgick utskottet
från att Kungl. Maj:t skulle förelägga riksdagen förslag härom.

Vad gäller beredskapen mot oljekatastrofer i samband med oljeborrningarna
hänvisade utskottet till att hithörande frågor nyligen hade tagits upp
vid en konferens mellan Nordsjöstaterna i London. Konferensen hade bl. a.
lett till en rekommendation till resp. regeringar att harmonisera sina säkerhetsbestämmelser.
Sverige hade vid överläggningarna om dessa bestämmelser
verkat för att de skulle ligga på en från säkerhetssynpunkt hög nivå.
Vid konferensen hade vidare beslutats att en konvention skulle utarbetas
om skadeståndsansvaret föroljeförorening som uppkommer i samband med
oljeborrning på havsbotten. Arbetet inom det område som konferensen behandlade
fortsatte bl. a. i ett antal arbetsgrupper. Enligt utskottets förslag
lämnades motionsyrkandena utan åtgärd av riksdagen.

Vid 1973 års höstriksdag godkände riksdagen som tidigare nämnts en
proposition (1973:140) med förslag till lag om ansvarighet för oljeskada till
sjöss m. m. I anledning av ett i samband härmed behandlat motionsyrkande
rörande oljeborrningsverksamheten anförde lagutskottet bl. a. att det var
angeläget att en enhetlig reglering på området kom till stånd. I propositionen
hade emellertid föredragande statsrådet hänvisat till att ett internationellt
samarbete påbörjats våren 1973 med syfte att skapa en regional konvention
för Nordsjöområdet om ansvarighet för föroreningsskador av oljeborrning
på kontinentalsockeln. Enligt vad lagutskottet inhämtat hade man beslutat
bilda en arbetsgrupp för ändamålet. Utskottet underströk vikten av att arbetet
på en konvention intensifierades. Med hänsyn till att initiativ tagits från
svensk sida ansågs det dock för det dåvarande inte erforderligt för riksdagen
att göra något särskilt uttalande i ämnet.

Till det nu sagda kan fogas att bl. a. spörsmål om den marina miljön
prövas inom ramen för pågående arbete vid Förenta Nationernas tredje havsrättskonferens.

Även jordbruksutskottet finner de med oljeborrningsverksamheten förknippade
riskerna för miljöskador förtjäna stort beaktande. Spörsmålen på
detta område är i stor utsträckning av internationell räckvidd, och utskottet
vill understryka vikten av att från svensk sida stora ansträngningar görs
att påskynda det arbete som på det internationella planet bedrivs på detta
område. Utskottet anser emellertid det kunna förutsättas att så kommer
att ske utan något särskilt initiativ från riksdagens sida i det nu föreliggande
ärendet. Med hänsyn härtill och till riksdagens tidigare uttalanden i hithörande
frågor finner utskottet således inte tillräckliga skäl föreslå något
särskilt uttalande av riksdagen i anledning av motionen 1974:805, yrkandena
1 b och 1 c.

I yrkandet 1 d hemställs att Sverige driver kraven på förbud mot oljeutsläpp
i haven och frågan om en begränsning av tanktonnagets storlek.

JoU 1974:38

5

Vad gäller kravet på förbud mot oljeutsläpp lår utskottet hänvisa till vad
här tidigare anförts beträffande strävandena inom IMCO i detta syfte och
beträffande tidigare uttalanden av riksdagen och av vederbörande departementschef.
Av dessa uttalanden synes framgå att man på svensk sida
i detta arbete haren uppfattning som i väsentliga avseenden stämmer överens
med den som motionärerna företräder.

Ett vid förra årets riksdag framlagt motionsyrkande beträffande minskning
av tanktonnagets storlek föranledde på utskottets förslag ingen åtgärd (JoU
1973:27). Utskottet hänvisade till att man inom IMCO arbetade med en
reglering i syfte att begränsa storleken av de enskilda oljelasttankarna. I
anledning av det nu föreliggande motionsyrkandet vill utskottet anföra att
en reglering av dessa frågor ingår som ett särskilt avsnitt i den tidigare
nämnda konventionen av år 1973. Utskottet anser inte tillräckliga skäl f. n.
föreligga för någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen 1974:805,
yrkande 1 d.

I yrkande 2 hemställs att 9 § i lagen om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg ändras så att krav på anläggning för omhändertagande av oljerester
m. m. kan ställas även för annan hamn än allmän hamn.

Utskottet vill erinra om att utredningen rörande omhändertagande av
kemiskt avfall har avlämnat ett betänkande, Anläggningar för mottagning
av oljeblandat barlastvatten, m. m. (Ds Jo 1973:4). I betänkandet föreslås
en lagändring motsvarande motionärernas önskemål. Proposition avses bli
framlagd för riksdagen nästa år. I avvaktan härpå har utskottet inte funnit
skäl föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen 1974:805,
yrkande 2.

Utskottet finner motionen i övrigt inte böra föranleda någon riksdagens
åtgärd och hemställer

att motionen 1974:805 i den mån den inte kan anses besvarad
med vad utskottet anfört inte må föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 13 november 1974
På jordbruksutskottets vägnar
UNO HEDSTRÖM

Nänvrandc: herrar Hedström (s), Magnusson i Tanum (s), Jonasson (c),
fru Lundblad (s), fru Anér (fp), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar Pettersson
i Lund (s)*, Wachtmeister i Johannishus (m), Wictorsson (s). Takman (vpk),
Strömberg i Vretstorp (s), fru Fredrikson (c), fru Ohlin (s), herr Andersson
i Ljung (m) och fru Andersson i Trollhättan (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

JoU 1974:38

6

Reservation

av fru Anér (fp) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Ett vid”
och slutar med "yrkande 1 d” bort ha följande lydelse:

Vid förra årets riksdag avvisades ett motionsförslag angående minskning
av tanktonnagets storlek. Utskottet hänvisade i sitt betänkande
(JoU 1973:27) till att frågan om tankstorleken prövades av 1MCO. Emellertid
ligger arbetet inom IMCO f. n. på en reglering som endast avser de
enskilda oljetankarnas storlek, inte tankfartygens. Då tankfartygens egen
storlek är en avgörande faktor när det gäller risker för haveri, dels därför
att det är utomordentligt svårt att snabbt förändra fartygens kurs och hastighet,
dels därför att samtliga eller de flesta oljetankarna i ett stort fartyg
mycket väl kan skadas och springa läck samtidigt, anser utskottet att riksdagen
bör uttala att Sverige i internationella sammanhang bör driva krav
på begränsning av tanktonnagets storlek, och att i avvaktan härpå svensk
sjöfarts- och oljepolitik bör inriktas på att supertankers för olja över huvud
taget inte trafikerar svenska skärgårdsområden, ej heller Östersjön. Utskottet
biträder alltså motionärernas förslag i nu berörda del.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

i anledning av motionen 1974:805 som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört angående tanktonnagets
storlek.

Särskilda yttranden

1. av herr Jonasson (c), fru Anér (fp), fru Olsson i Helsingborg (c), fru Fredrikson
(c) och fru Andersson i Trollhättan (c), som anför:

Då det f. n. pågår överläggningar om internationella regler för oljeborrningar
på kontinentalsockeln påfordrar vi för ögonblicket inga riksdagens
åtgärder men avvaktar resultatet för att senare göra eventuella nya framstötar.

Beträffande oljetransporter till lands och sjöss pågår, som utskottet påpekar
flera olika utredningar där delar av problemet behandlas. Även den
aktuella energidebatten bör komma att föra fram visst material som belyser
oljetransporternas miljöaspekter. I avvaktan på detta ytterligare material avstår
vi f. n. från yrkanden men avser att återkomma när utredningarnas
resultat är mera överblickbart.

2. av herr Takman (vpk) som anför:

Med hänsyn till de många initiativ som tagits och som redovisas i utskottets
betänkande förefaller kravet på en särskild utredning inte vara sär -

JoU 1974:38

7

skilt välmotiverat för närvarande. Utskottet understryker vikten av att dessa
initiativ energiskt fullföljs, men jag är medveten om att även om så
sker blir värdet av insatserna begränsat.

Jag vill erinra om att jag i motion 1973:2007 och i min reservation till
jordbruksutskottets betänkande 1973:27 behandlade problemet med oljekatastroferna
från en annan utgångspunkt. Jag fann det ytterligt angeläget
att åtgärder vidtogs för att förbättra sjöfolkets arbetsförhållanden- och arbetsmiljö.
Dels går utvecklingen mycket snabbt mot starkt ökande farter
och tonnagestorlekar, ökande trafiktäthet i trånga farleder och kraftigt ökande
transportvolymer av petroleum och andra miljöfarliga ämnen. Dels blir
en allt större del av tonnaget undandragen normal kontroll genom att fartygen
registreras under bekvämlighetsflagg, främst av löne- och skatteskäl
men också för att rederierna skall komma undan kostnader för åtgärder
att förbättra arbetsmiljön och öka trafiksäkerheten. Kort tid efter motionen
och reservationen tillsatte kommunikationsministern en utredning rörande
de ombordanställdas arbets- och miljöförhållanden (1973-07-05).

I nämnda motion och reservation refererade jag ett antal tankfartygskatastrofer,
som hade behandlats i utländsk press. De som föranleder publicitet
här eller utomlands är emellertid bara ett fätal av dem som inträffar.
Under de senaste 15 åren har i genomsnitt 14 tankfartyg om året exploderat
enligt en uppgift i The nnclear Debate: A call to reason (Boston 1974).

Besättningarna har i absoluta tal reducerats samtidigt som tankfartygen
blivit många gånger större än för ett par decennier sedan. F. n. finns, enligt
samma källa, 63 tankfartyg på 200 000 dödviktston eller mer i trafik, över
300 i storlek mellan 200 000 och 500 000 ton är under byggnad och ytterligare
ett hundratal är på kontrakt- och planeringsstadiet. Business Week
(20 maj 1973) visade med en belysande sifferserie att kostnaden för oljetransporter
är omvänt proportionell till tankfartygens storlek: från 13 dollar
per ton för att frakta olja i en 47 000-tonnare mellan Persiska viken
och nordatlantiska hamnar i USA till beräknade 5,15 dollar per ton för
de tankfartyg om 500 000 dödviktston som då var på ritborden. Priset för
denna profitjakt är att ett stort antal sjömän omkommer och att förstörelsen
av haven fortsätter i ökat tempo.

Hur väsentligt det än må vara att genom internationella konventioner
och organ söka minska olycksriskerna och nedsmutsningen av haven, är
det osannolikt att man radikalt kan förbättra situationen. Grunden till den
aktuella utvecklingen är att söka i ägandeförhållandena. ”Redarna har skrikit
nog om rationalisering, nu är det tid att rationalisera bort redare och
aktieägare”, konstaterade en av personerna i Ove Allanssons självbiografiska
roman Ombordarna.

GOTAB 74 8145 S Stockholm 1974