Jordbruksutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:107 angående intrång i Abisko nationalpark jämte motioner

Betänkande 1974:JoU24

Jordbruksutskottets betänkande nr 24 år 1974

JoU 1974:24

Nr 24

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av propositionen
1974:107 angående intrång i Abisko nationalpark jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1974:107 har Kungl. Majit (jordbruksdepartementet) föreslagit
riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att medge det intrång i Abisko
nationalpark som enligt vad som framgått av propositionen föranleds av
anläggande av en väg mellan Kiruna och Riksgränsen.

I propositionen föreslås medgivande av visst intrång i Abisko nationalpark
för att göra det möjligt att anlägga en väg mellan Kiruna och Riksgränsen.

Motionerna m. m.

I motionen 1974:1785 av herr Winberg (m) och fru af Ugglas (m) hemställs
att riksdagen avslår Kungl. Majits proposition 1974:107.

1 motionen 1974:1798 av herr Nilsson i Agnäs (m) och fru Kristensson
(m) hemställs att riksdagen med avslag å Kungl. Majits proposition 1974:107
beslutar att överlämna frågan om anläggande av väg genom Abisko
nationalpark till den utredning beträffande fjällområdenas användning som
statens naturvårdsverk och statens planverk bedriver varvid även frågan
bör prövas om det belopp som vägbygget Kiruna—Narvik kan beräknas
kosta kan användas för att skapa varaktiga arbetstillfällen i de kommuner
i Norrbotten som tillhör det inre stödområdet.

I motionen 1974:1824 av herr Andersson i Ljung m. fl. (m) hemställs
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit anhåller att de åtgärder och överväganden
som i motionen anges kommer till utförande innan vägprojektet
Kiruna—Riksgränsen verkställs.

I motionen 1974:1825 av fru Fraenkel (fp) och herr Westberg i Ljusdal
(fp) hemställs A. att riksdagen avslår propositionen 1974:107 om intrång
i Abisko nationalpark, B. att riksdagen hos Kungl. Majit begär att ett program
för sysselsättningsskapande åtgärder inom Norrbottens inland till en
kostnad motsvarande investeringskostnaderna förvägbygget Kiruna —Riksgränsen
i enlighet med vad som anförs i motionen utarbetas och genomförs,
C. att riksdagen hos Kungl. Majit begära» åtgärder vidtas i syfte att förbättra
möjligheterna till persontrafik på Malmbanan, innefattande bl. a. kraftigt

I Riksdagen 1974. 16 sami. Nr 24

JoU 1974:24

2

sänkta biljettpriser och billiga transporter av bilar i speciella biltåg, D. att
riksdagen Tordén händelse tillstånd till intrång i Abisko nationalpark medges
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna 1. vad som i motionen anförts
angående åtgärder för att begränsa skadeverkningarna i samband med vägen,

2. att någon förlängning av Ritsemvägen till Norge ej måtte komma till
stånd.

I motionen 1974:1826 av herr Takman m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
medger visst intrång i Abisko nationalpark för det föreslagna vägbygget
mellan Kiruna och Riksgränsen under förutsättning att följande åtgärder
föreskrivs i tillståndshandlingen: 1. att Torneträsk med tillrinningsområde
skyddas jämlikt 8 ii miljöskyddslagen (enligt naturvårdsverkets framställning
1972-05-22), 2. att den planerade vägbanken med lavinavbärare ersätts
med en tunnel genom fjället Nuolja, 3. att en heltäckande markdispositionsplan
med detaljplanering av vissa delområden utförs i samförstånd
med företrädare för Abisko naturvetenskapliga station (ANS) samt de berörda
samebyarna och att generalplanen underställs regeringens prövning
(10 a ii byggnadslagen), 4. att naturvårdsverket och länsstyrelsen ges i uppdrag
att i samarbete med företrädare för ANS upprätta en speciell eftervårdsplan
för intrånget i Abisko nationalpark, 5. att frågan om anslutningsväg
med parkeringsplatser vid linbanan i nationalparken samt rastställen
och parkeringsplatser inom Rautasvuoma sameby ytterligare utreds i samarbete
med företrädare för ANS och samebyn, 6. att grusfyndigheten vid
Pessisjåkka i överensstämmelse med naturvårdsverkets remissyttrande
1974-02-14 inte får exploateras, 7. att alternativa och kostnadsmässigt fördelaktiga
kollektiva transportmöjligheter, bl. a. persontrafik på järnvägen,
garanteras till och inom området mellan Kiruna och Narvik, 8. att naturvårdsverket
får i uppdrag att i samarbete med länsstyrelsen, Kiruna kommun
samt företrädare för ANS och berörda samebyar utarbeta en plan för turism
och rekreation i området, en planläggning av en mycket restriktiv omfattning
och kanalisering av flyg-, båt- och skotertrafik, samt att denna plan är färdig
och godkänd innan vägen tas i bruk, 9. att forskningsstationen i Abisko
och givetvis också de berörda samebyarna ersätts för kostnader och skador,
inkl. utredningskostnaderna, i samband med vägen, 10. att medel — i överensstämmelse
med naturvårdsverkets remissyttrande — anvisas för vetenskapliga
undersökningar, inventeringar och dokumentation beträffande vägens
inverkan på omgivningen, bl. a. på orkidén Lappyxne (Platanthera oligantha
Turcz), samt andra förändringar genom ökat slitage i nationalparken
och andra utsatta områden (motionärerna innefattar däri samebyarna Rautasvuoma,
Talma och Laevas), 11. att vägförbindelsen till Talma sameby
skyndsamt projekteras och byggs i överensstämmelse med samebyns önskemål
och att elektrifieringen av samebyarna genomförs utan ytterligare
dröjsmål, samt 12. att arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen får i uppdrag
att i samarbete med företrädare för Kiruna kommun och Svenska sa -

JoU 1974:24

3

mernas riksförbund samt samebyarna i Norrbotten skyndsamt utarbeta en
plan för en differentierad närings- och sysselsättningspolitik för de tätorter
i inlandet där samerna är bosatta.

I motionen 1974:1827 av herr Wachtmeister i Johannishus m. fl. (m)hemställsatt
riksdagen med avslag på propositionen 1974:107 om intrång i Abisko
nationalpark hos Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning angående
de kommunikationsproblem som råder i Kirunaområdet.

I ärendet har dessutom till utskottet inkommit skrivelser från Kiruna
naturskyddsförening och KFUK:s och KFUM:s Scoutförbund.

Utskottet

1 propositionen hemställer Kungl. Maj:t om riksdagens bemyndigande
att medge visst intrång i Abisko nationalpark för att göra det möjligt att
anlägga en väg mellan Kiruna och Riksgränsen. Vägens sträckning inom
nationalparken kommer enligt föreliggande plan att nära ansluta till den
befintliga järnvägen och gå mellan denna och Torne träsk. Vägens längd
inom nationalparken kommer att uppgå till ca 5,7 km. Den areal inom
nationalparken som behöver tas i anspråk för vägbygget uppgår till 52 ha.

Abisko nationalpark avsattes år 1909 i syfte att bevara ett nordiskt fjälllandskap
med rik växtlighet. Avgränsningen gjordes så att den befintliga
malmbanan mellan Kiruna och Narvik kom att gå genom norra delen av
nationalparken. Inom nationalparken kom också att ligga Abisko turiststation,
som byggdes uppefter malmbanans tillkomst för att möta den ökande
turismen inom området. Turistanläggningen har sedan successivt byggts
ut. Sålunda har med riksdagens tillstånd i början av 1960-talet bl. a. anlagts
en slalombana med lift på Nuoljas östsluttning.

För forskningen inom fjällområdena har nationalparken varit av stort intresse.
Vid forskningsstationen vid Abisko har naturvetenskaplig forskning
bedrivits sedan början av 1900-talet.

Nationalparken omfattar en areal av 75 kmJ och är därmed den sjätte
i storlek av Sveriges 16 nationalparker. Det nu föreslagna intrånget i nationalparken
får i jämförelse härmed anses ha en begränsad geografisk räckvidd.
Det oaktat är det givetvis viktigt att ingående pröva skälen för och
emot ett ingrepp av så förhållandevis allvarligt slag som en vägbyggnad
innebär med hänsyn till områdets särpräglade karaktär från bl. a. naturvårdsoch
forskningssynpunkter. Även renskötselns intressen i området måste
givetvis ägnas noggrann uppmärksamhet.

Utskottet har besökt området för den planerade vägsträckningen mellan
Kiruna och Riksgränsen. I samband härmed har representanter för Norrbottens
länsmyndigheter och Kiruna kommun lämnat närmare redogörelse
för de synpunkter som från regionalt och lokalt håll lagts på förevarande

1 * Riksdagen 1974. 16 sami. Nr 24

JoU 1974:24

4

fråga. Vidare har företrädare för de ideella naturvårdsintressena och för den
vetenskapliga forskningen inom Abiskoområdet inför utskottet utvecklat
sina synpunkter i ämnet.

Utskottet tår mot bakgrund av det anförda och av vad i ärendet i övrigt
utretts anföra följande.

Flertalet av de instanser som yttrat sig över vägverkets begäran om tillstånd
att för det ifrågavarande vägbyggnadsprojektet få göra visst intrång
i Abisko nationalpark har ställt sig positiva till att vägen kommer till stånd.
Från bl. a. Kiruna kommun och länsstyrelsen i Norrbottens län framhålls
att utvecklingen av samarbetet inom Nordkalotten skulle främjas av den
föreslagna vägen. Vidare betonas att vägen positivt kan påverka en utveckling
och differentiering av näringslivet i Kirunaregionen. Förbättrade rekreationsmöjligheter
för befolkningen i Kiruna liksom en utveckling av turismen
är ytterligare skäl som förs fram av bl. a. de stora löntagarorganisationerna,
som också liksom arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att vägbygget
skulle ge ett väsentligt tillskott av arbetstillfällen i länet.

Vägens inverkan från naturvårdssynpunkt behandlas av flera remissinstanser
bl. a. naturvårdsverket som tillstyrker intrånget. Verket framhåller
samtidigt att olika åtgärder bör vidtas för att så långt möjligt begränsa vägbyggets
inverkan på naturen i området. Enligt andra remissinstanser, såsom
domänverket. Vetenskapsakademien och de ideella naturvårdsorganisationerna,
är emellertid de skador från bl. a. naturvårdssynpunkt och för forskningen,
som vägbygget medför, av den art och omfattning att vägen inte
bör byggas. Svenska samernas riksförbund anser att vägen i sin helhet innebär
så stora olägenheter för rennäringen, att den ej bör komma till stånd.

De skäl som anförts för vägens tillkomst får enligt utskottets uppfattning
anses väga mycket tungt. Utskottet delar sålunda liksom departementschefen
den från flera håll framförda uppfattningen att vägens tillkomst är
av betydande värde för regionen. Vidare bör man som departementschefen
anför se positivt på de förbättrade möjligheter vägen ger för en större allmänhet
att uppleva ett av våra vackraste fjällområden. Såsom framhålls
av bl. a. naturvårdsverket innebär den föreslagna vägsträckningen i nära
anslutning till järnvägen att det direkta ingreppet i betydande utsträckning
kan begränsas. Naturvårdsverket har ansett sig kunna acceptera intrånget
från de synpunkter verket har att företräda. Den arbetsgrupp, med företrädare
för bl. a. naturvården och vetenskapliga intressen, som biträtt under projekteringen
har också enhälligt förordat den nu aktuella vägsträckningen.

I likhet med tidigare intrång skulle således även detta intrång komma att
ske i den nordligaste delen av nationalparken.

Flertalet av de instanser som avstyrkt vägverkets framställning pekar på
de negativa konsekvenser som vägen kan få för den vetenskapliga forskning
som sedan länge bedrivits i detta område. Med hänsyn till det ringa direkta
intrånget och med en planering av utnyttjandet av området bör problemen

JoU 1974:24

5

emellertid enligt departementschefens mening kunna bemästras. Svenska
samernas riksförbund har som nämnts pekat på vägbyggets konsekvenser
för rennäringen. Samernas företrädare ser farorna för näringen i de sekundära
effekterna, dvs. effekterna till följd av vägens nyttjande. I vad gäller vägsträckningen
inom nationalparken har emellertid lantbruksstyrelsen framhållit
att olägenheterna för rennäringen torde vara mycket begränsade.

Utskottet har vid sin bedömning funnit att det inte med fog kan göras
gällande att det ingrepp i Abisko nationalpark, varom nu är fråga, får sådana
följder för nationalparkens värde och allmänna karaktär, att intrånget
med hänsyn härtill bör förhindras.

Utskottet anser vidare, med hänvisning till vad i det föregående anförts,
att motiven för vägens tillkomst är så starka att det intrång i Abisko nationalpark
som föranleds av anläggande av en väg mellan Kiruna och Riksgränsen
bör kunna godtas. I enlighet härmed finner sig utskottet böra med
avstyrkande av motionerna 1974:1785, 1974:1798, 1974:1825 och 1974:1827,
vari yrkats avslag på propositionen, förorda att riksdagen bemyndigar Kungl.
Maj:t att medge ifrågavarande intrång.

När det gäller sådana byggnadsföretag varom här är fråga kan det givetvis
inte undvikas att olägenheter uppstår av olika slag. Det är därvid enligt
utskottets mening angeläget att alla ansträngningar görs för att begränsa
de verkningar på växt- och djurliv samt på landskapsbilden som kan bli
följden av ifrågavarande ingrepp i nationalparken. Utskottet vill härvidlag
starkt understryka departementschefens uttalande om nödvändigheten av
att vägbyggets utformning, schaktningsarbeten m. m. sker på ett sådant
sätt att påverkan på naturen blir så liten som möjligt. Det är också viktigt
att bl. a. parkerings- och rastplatser liksom de åtgärder som krävs för skydd
mot laviner utformas på ett sådant sätt att ingreppen i nationalparken starkt
begränsas.

I detta sammanhang måste, som utskottet förut anfört, självfallet även
samernas berättigade intressen av att kunna bedriva rennäringen under godtagbara
villkor beaktas. I vad gäller denna fråga utgår utskottet i likhet
med departementschefen från att nödvändiga kontakter i sedvanlig ordning
tas av berörda samhällsorgan så att åtgärder kan vidtas för att motverka
olägenheter för renskötseln.

Som framgår av propositionen avses statens naturvårdsverk bl. a. få i uppdrag
att utforma anvisningar rörande arbetenas utförande från naturvårdssynpunkt.
Utskottet vill i anslutning härtill framhålla att naturvårdsverket
i sitt yttrande över vägverkets framställning har betonat nödvändigheten
av att vissa önskemål beaktas för att Abiskoområdets värde för rekreation
och från naturvårdssynpunkt skall kunna bevaras. Enligt verkets mening
bör bl. a. frågorna om parkeringsplatser och anslutningsväg till förefintlig
linbana vid Abisko turiststation ytterligare studeras liksom säkerhetsfrågorna
beträffande laviner. Som redovisas i propositionen är lavinfaran stor inom

Joll 1974:24

6

den del av vägsträckningen som ansluter till Nuoljas östsluttning. I vägförslaget
föreslås därför ett antals, k. lavinavbärare. Dessa föreslås uppbyggda
som enkla åsar med låg höjd. Naturvårdsverket har i detta sammanhang
i likhet med flera andra remissinstanser föreslagit att ett alternativ med
tunnel utreds.

Utskottet ansluter sig till de synpunkter som sålunda framförts av naturvårdsverket
och förutsätter att slutligt beslut om vägbyggnadsföretagets
genomförande inte fattas förrän sådana ytterligare studier rörande alternativa
lösningar m. m. genomförts, som angivits i det föregående.

Utskottet noterar i detta sammanhang med tillfredsställelse att departementschefen
avser att inom kort föreslå Kungl. Maj:t att med stöd av
8 5 miljöskyddslagen meddela förbud mot utsläpp i Torne träsk föra» skydda
sjön mot föroreningar av olika slag.

Från åtskilliga håll har framförts farhågor för att anläggandet av den ifrågavarande
vägen skall leda till en kraftigt ökad snöskotertrafik i områdena
kring den planerade vägsträckningen. Departementschefen har i anledning
härav erinrat om att framförande av motordrivet fordon enligt reglementet
för Abisko nationalpark är förbjudet inom största delen av nationalparken.
Han har vidare erinrat om att en lag om körning i terräng med motordrivet
fordon (1972:606) avseende bl. a. begränsningar i snöskotertrafiken trädde
i kraft i december 1972 och att Kungl. Majit uppdragit åt naturvårdsverket
att noga följa utvecklingen av snöskotertrafiken och att redovisa förslag
till erforderliga åtgärder. Utskottet anser för sin del att skotertrafik inom
nationalparken endast bör fl ske i den omfattning som är motiverad av
behovet att företa oundgängliga nyttotransporter inom området.

Enligt 1 S kungörelsen (1964:825) om tillämpning av naturvårdslagen har
domänverket att i samband med vården och förvaltningen av nationalparken
efter samråd med naturvårdsverket meddela de föreskrifter om ordningen
inom nationalparken, som fordras för att trygga ändamålet med densamma.
Utskottet förutsätter att man vid övervägandena rörande de särskilda föreskrifter
som nödvändiggörs av att allmän vägtrafik på föreslaget sätt kornmeratt
ledas genom nationalparken beaktaralla möjligheter att göra trafikens
inverkan på nationalparken som naturvårds-, rekreations- och forskningsobjekt
så skonsam som möjligt. Som exempel på åtgärder som enligt utskottets
mening bör prövas i detta sammanhang kan nämnas stoppförbud
och hastighetsbegränsning.

Vid riksdagens bifall till vad utskottet förordat angående de villkor m. m.
som bör förknippas med medgivandet av förevarande intrång i Abisko nationalpark
synes merparten av de yrkanden, som härutinnan framförts i
motionerna 1974:1824 och 1974:1826, ha tillgodosetts. Detsamma gäller de
synpunkter som andrahandsvis framförts i motionen 1974:1825 på förevarande
punkt (yrkandet Dl).

Åtskilligt av den kritik som i motionerna - både i dem vari yrkats avslag

JoU 1974:24

7

på propositionen och i motionen 1974:1826, som under vissa villkor biträder
förslaget om intrång - riktas mot Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag
synes företrädesvis vända sig mot den föreslagna vägen Kiruna-Riksgränsen
i sin helhet och mot verkningarna av vägbygget inom hela det område
som kommer att beröras av projektet. Utskottet vill erinra om att frågor
om projektering samt byggande och drift av allmänna vägar regleras i väglagen
och vägkungörelsen. Enligt 11 $ väglagen prövas fråga om byggande
av väg av statens vägverk efter samråd med länsstyrelsen. Har vägverket
och länsstyrelsen olika uppfattning hänskjuts frågan till Kungl. Maj:ts prövning.
I vägkungörelsen finns detaljerade föreskrifter beträffande handläggningen
och samrådsförfarande! då fråga är om byggande av väg. De för
vägbyggandet gällande flerårsplanerna upprättas i enlighet med vägkungörelsens
bestämmelser samt vissa andra föreskrifter för femårsperioder och
förnyas vart tredje år. Fördelningen av investeringsmedei de skilda landsdelarna
och väggrupperna emellan sker vidare på grundval av en noggrann
angelägenhetsgradering och efter vederbörande regionala och lokala vägmyndigheters
hörande - allt i syfte att åstadkomma en så likformig och
rättvis fördelning av vägmedlen som möjligt. Nu gällande flerårs- och fördelningsplaner
avser perioden 1973-1977 och skall revideras år 1975 att
avse perioden 1976-1980.

Med hänsyn till vad nu anförts och då enligt utskottets uppfattning de
av motionärerna i förevarande hänseende aktualiserade frågorna bör prövas
i den för handläggning av vägärenden stadgade ordningen, anser utskottet
att motionen 1974:1826, såvitt den ej direkt berör av vägbyggnaden orsakat
intrång i Abisko nationalpark, ej bör föranleda någon riksdagens särskilda
åtgärd. Såvitt avser frågor rörande renskötseln tillåter sig utskottet även
hänvisa till bestämmelserna i rennäringslagen och rennäringskungörelsen.

Som redovisas i propositionen har naturvårdsverket framställt önskemål
om att Ritsemvägen inte förlängs till Norge utan avstängs från allmän trafik
vid Ritsem. Denna fråga bör emellertid enligt departementschefens mening
inte behandlas i detta sammanhang utan övervägas i anslutning till det
utredningsarbete beträffande fjällområdenas användning som naturvårdsverket
och planverket bedriver på uppdrag av Kungl. Maj:t. Utskottet delar
departementschefens uppfattning och anser därför inte att riksdagen bör
göra något sådant uttalande som föreslås i motionen 1974:1825, yrkande
D 2.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen

1. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag på motionerna
1974:1785,1974:1798,1974:1825, yrkandena A-C,och
1974:1827 bemyndigar Kungl. Maj:t att medge det intrång i
Abisko nationalpark som enligt vad som framgått av det föregående
föranleds av anläggande av en väg mellan Kiruna
och Riksgränsen,

JoU 1974:24

8

2. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna 1974:1824,
1974:1825, yrkande D 1, och 1974:1826 som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört angående anvisningar
för vägarbetenas utförande och föreskrifter för trafiken
genom nationalparken, m. m.,

3. avslår motionen 1974:1825, yrkande D 2.

Stockholm den 16 maj 1974

På jordbruksutskottets vägnar

EINAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c), Magnusson i Tanum (s), Kronmark
(m), fru Theorin (s), herr Lindberg (s), fru Olsson i Helsingborg (c)*, herrar
Wachtmeister i Johannishus (m), Wictorsson (s). Johansson i Holmgården
(c), Takman (vpk), Strömberg i Vretstorp (s), fru Fredrikson (c), fru Ohlin
(s), herrar Stadling (s) och Enlund (fp).

* Ej närvarande vid betänkande^ justering.

Reservation

av herrar Kronmark och Wachtmeister i Johannishus (båda m), som anser
att

dels efter det stycke i utskottets yttrande på s. 4 som slutar med ”i länet”
bort tillfogas en mening av följande lydelse:

Utskottet kan inte underlåta att påpeka det anmärkningsvärda i att militära
myndigheters synpunkter uppenbarligen icke inhämtats.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”De skäl”
och på s. 6 slutar med ”olika slag" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser de lokala önskemålen om en anknytning till det nordnorska
vägnätet väl grundade men är icke övertygat om att byggandet av
den föreslagna mellanriksvägen är det bästa sättet att nå detta mål. Uppgifter
har redan framskymtat i pressen, att man från Gällivare kommun kommer
att kräva förlängning av Ritsemvägen in på norskt område, och utskottet
hyser allvarliga farhågor för att även detta vägbygge kommer att genomdrivas
med exakt samma motivering som i fråga om vägen Kiruna-Narvik.

Så länge icke någon fullständig plan för utnyttjandet av våra fjällområden
föreligger, bör enligt utskottets mening inga omfattande vägbyggnadsarbeten
utföras. De betänkligheter inför konsekvenserna av den nu aktuella vägen
i dess helhet, som från många håll yppats, får emellertid prövas i annat
sammanhang.

JoU 1974:24

9

Utskottet, som blott har att taga ställning till vägens sträckning genom
Abisko nationalpark, har vid sin bedömning funnit, att det ingrepp i nationalparken,
varom nu är fråga, får sådana följder för dennas värde och
allmänna karaktär, att intrånget med hänsyn härtill icke kan medgivas.

Frågan om intrång i nationalparken är enligt utskottets mening både en
principiell och en praktisk angelägenhet.

Enär till nationalpark avsätts områden, vilkas natur skall bevaras till framtiden,
är varje som helst intrång principiellt uteslutet. Om trots detta ett
intrång i nationalparken görs, måste härför ytterst tungt vägande skäl anföras
och inga andra lösningar av det problem, som vållat intrånget, vara tekniskt
möjliga. Att i Sverige upprepade ingrepp i våra nationalparker gjorts utan
stöd av sådana skäl utgör enligt utskottets mening icke något motiv för
nya åtgärder i samma riktning.

Utskottet anser därför, att det nya intrånget i Abisko nationalpark redan
av principiella skäl icke kan medges. Utskottet vill även fästa uppmärksamheten
på den ytterligare försämring av vårt internationella anseende
i berört sammanhang, som ett bifall till propositionen skulle medföra.

Vad vidare den tekniska sidan av saken beträffar nödgas utskottet konstatera,
att det underlag, varpå det haft att grunda sitt bedömande, är helt
otillräckligt och till stor del består av allmänt hållna förslag, åtföljda av
antydningar och önskemål om vidare utredningar. Frågor om parkeringsplatser
och anslutningsväg till linbanan, om lavinavbärare och tunnlar, om
bedömning av vägens miljöeffekter m. m. lämnas sålunda öppna. Det är
icke heller utrett, hur det av naturvårdsverket föreslagna förbudet enligt
8 S miljöskyddslagen mot utsläpp i Torne träsk i praktiken skall bereda ett
ovillkorligt skydd för sjön. Utskottet finner detta, särskilt mot bakgrunden
av den dagliga olyckskrönikan med välta och läckande tankbilar med giftiga
kemikalier, ytterst oroande.

Till de frågor, som ej utretts, hör insättande av biltransport på järnväg
längre eller kortare sträcka. Ett sådant förfaringssätt - som icke är unikt
- skulle undanröja många av invändningarna mot vägbygget i vad avser
Abisko nationalpark, och kostnaderna för lastningsramper, mötesspår o. d.
torde bli relativt måttliga. Utskottet är dock under hänvisning till det bristfälliga
utredningsunderlaget icke berett att nu taga ställning härtill.

dels utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 6 som börjar med ”Enligt
I S” och utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

Enligt 1 S (lika med utskottet) på föreslaget sätt kommeratt ledas

fram till nationalparken beaktar alla möjligheter att göra trafikens indirekta
inverkan på nationalparken som naturvårds-, rekreations- och forskningsobjekt
så skonsam som möjligt.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen med bifall till motionen 1974:1785 och i anledning
av motionerna 1974:1798, 1974:1825 och 1974:1827 avslår propositionen
1974:107samt motionerna 1974:1824och 1974:1826.

JoU 1974:24

10

Särskilt yttrande

av herr Takman (vpk) som anför:

Jag och mina medmotionärer har i motionen 1974:1826 sökt väga mellanriksvägens
positiva effekter mot de negativa och bl. a. refererat de synpunkter
för vägprojektet som en mycket stark opinion i Norrbotten, särskilt
i Kiruna och Malmfälten, har uttryckt. Vi har därför hemställt att riksdagen
medger visst intrång i Abisko nationalpark för det föreslagna vägbygget
mellan Kiruna och Riksgränsen under förutsättning att tolv åtgärder (refererade
på s. 2-3 i detta betänkande) föreskrivs i tillståndshandlingen. Flertalet
av dessa åtgärder sammanfaller med de villkor som statens naturvårdsverk
ställt i sitt remissyttrande 1973-12-20. Vi har vidare tagit hänsyn
till de synpunkter som uttryckts av företrädare för Rautasvuoma sameby
och Svenska samernas riksförbund.

Utskottsmajoriteten har i stort sett understrukit vikten av att samtliga
dessa intressen tillgodoses men har enligt min mening alltför snävt begränsat
sitt yttrande till intrånget i Abisko nationalpark. Även om propositionen
1974:107 formellt gäller endast detta intrång, innebär riksdagens tillstånd
en klarsignal för hela vägprojektet med allt vad detta innebär i form av
direkta verkningar (exploatering av ett smalt område jämsides med järnvägen)
samt följdverkningar (biltrafik, skotertrafik etc.). Man kan därför
inte starkt nog betona vikten av att tillståndet till intrång i nationalparken
blir villkorligt. Det bör ges endast under förutsättning att alla tänkbara åtgärder
vidtas för att förebygga skadeverkningar för forskningen vid Abisko
naturvetenskapliga station (ANS) samt för naturvården och för rennäringen
i hela om rådet mellan Kiruna och Riksgränsen. Jag nöjer mig med att hänvisa
till naturvårdsverkets remissyttrande och till vår utförliga motion. Med hänsyn
till att ANS och de berörda samebyarna här ställs mot mäktiga intressen
bör ekonomisk kompensation utgå inte endast för de direkta och indirekta
skadeverkningar, som blir oundvikliga, utan också för de kostnader som
teknisk och annan utredning nödvändiggör.

På en punkt finner jag det angeläget att här behandla något mer utförligt
den diskussion som förts före och under utskottsbehandlingen. I bl. a. naturvårdsverkets
remissyttrande och i vår motion har en tunnel genom fjället
Nuolja framförts som alternativ till de s. k. lavinavbärarna och vägbanken
i Torne träsk, som ingår i det framlagda vägförslaget. De företrädare för
ANS, naturskyddsföreningen och fältbiologerna, som bereddes tillfälle framlägga
sina synpunkter inför utskottet, anser att tunnelalternativet avgjort
är att föredra framför projektet med lavinavbärareoch vägbank.om intrånget
ändå kommer till stånd.

Tyvärr har tunnelalternativet inte utretts på ett tillfredsställande sätt. Statens
vägverk (vägförvaltningen i Norrbottens län) har i en PM 1974-03-15
redovisat en "översiktlig studie” av tunnelalternativet med en "översiktlig

JoU 1974:24

11

bedömning av möjliga lösningar jämte en översiktlig beräkning av kostnader
för olika alternativ”, men det framhålls redan i inledningen att en utredning
om vägen i tunnel berör ca 10 km av mellanriksvägen och är komplicerad
beträffande både plan- och profilsträckningen och det tekniska utförandet. Tiden
för en tillfredsställande utredning uppskattas till ett år. Flera alternativ
kan tänkas. Det framgår inte klart om de angivna kostnaderna för olika
alternativ helt och hållet utgör merkostnader i förhållande till det vägprojekt
som innefattar lavinavbärare och vägbank eller om en del av dessa kostnader
kan sparas in om man avstår från det framlagda vägprojektförslaget. I alla
händelser medger man att åtminstone något eller några av de sex tunnelalternativen
skulle vara skonsammare för Abisko nationalpark än det konventionella
vägprojektet.

En invändning som framförts under utskottsbehandlingen har att göra
med tunnelprojektets inverkan på grundvattennivån. I en nyss publicerad
utredning av civilingenjör Nils-Erik Lindskoug, PM beträffande behov
av lagstiftning för hänsynstagande till underjordsbyggande, markarbeten,
grundvatten och sättningsproblem (Bilaga 2 till bygglagutredningens betänkande
Markanvändning och byggande. Principer för lagstiftning, SOU
1974:21), har denna fråga utförligt behandlats. Den grundvattensänkning
som blir en omedelbar följd av vissa tunnelbyggen behöver tydligen inte
bli annat än temporär. Genom tätning av tunneln går det att återställa den
ursprungliga grundvattennivån. ”Naturligtvis går det att göra en tunnel absolut
tät genom inklädnad. Denna måste då erfarenhetsmässigt börja och
sluta ovanför grundvattenytan och därtill vara dimensionerad för hela det
vattentryck som råder” (s. 550). Från natur- och miljövårdssynpunkt bör
det alltså inte finnas något vägande hinder mot tunnelalternativet, och
jag förutsätter att man omedelbart inriktar sig på att genomföra detta alternativ
och avstår från det konventionella vägprojektet med lavinavbärare
och vägbank. Det är f. ö. tvivelaktigt om lavinavbärarna kommer att tjäna
det avsedda syftet. Även från denna väsentliga synpunkt är tunnelprojektet
att föredra.

GOT A B 74 7590 S Stockholm 1974