Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående landskapsvård, m. m.

Betänkande 1973:JoU47

Jordbruksutskottets betänkande nr 47 ar 1973

JoU 1973:47

Nr 47

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående
landskapsvård, m. m.

Motionerna

I motionen 1973:338 av herr Strömberg m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att § 7 i
naturvårdskungörelsen ändras i enlighet med vad i motionen anförts.

I motionen 1973:797 av herr Strömberg m. fl. (fp) hemställs, såvitt nu
är i fråga (punkterna 1, 3—4), att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär 1. att
en fortsatt naturvårds- och kulturvårdsinventering genomförs, 3. att
ytterligare studier av kusternas beskaffenhet genomförs som kan ge
underlag för konkreta anvisningar i syfte att trygga behovet av områden
lämpade för bad och friluftsliv, 4. att statens naturvårdsverk låter
verkställa kontinuerlig forskning och fotografisk dokumentation av de
svenska nationalparkerna.

I motionen 1973:934 av herr Svanström (c) och fru Eriksson i
Stockholm (s) föreslås att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om
utredning och förslag till skydd för den svenska eken.

I motionen 1973:1425 av herrar Persson i Heden (c) och Magnusson i
Nennesholm (c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att
naturvårdslagens bestämmelser om täktverksamhet ses över i syfte att ge
kommuner och lantbruksnämnder tillfälle att alltid yttra sig över
ansökningar om matjordstäkt i enlighet med vad som har anförts i
motionen.

Utskottet

Nuvarande bestämmelser om förvaltningen av naturreservaten förslås i
motionen 1973:338 ändrade. F. n. gäller enligt 7§ kungörelsen
(1964:825) om tillämpning av naturvårdslagen (naturvårdskungörelsen)
att naturreservat på statens mark förvaltas av domänverket eller den som
verket efter samråd med naturvårdsverket förordnar därtill. 1 fråga om
naturreservat på annan mark utser länsstyrelsen den som skall utöva vård
och förvaltning. Beträffande kommun tillhörig mark skall kommunen
normalt utses. I övriga fall skall skogsvårdsstyrelsen utses, om uppdraget
inte med större fördel kan anförtros annan. Länsstyrelsen meddelar
bestämmelser om vården och förvaltningen av naturreservatet.

I syfte att åstadkomma en mera enhetlig förvaltning föreslår motionärerna
att förvaltningsansvaret normalt skall ligga på den myndighet som
planerat och genomfört reservatbildningen. Naturreservat på statens mark

1 Riksdagen 1973. 16 sami. Nr 47

JoU 1973:47

2

föreslås sålunda bli förvaltat av naturvårdsverket i samråd med länsstyrelsen,
reservat på kommunal mark av kommunen i samråd med länsstyrelsen
och reservat i övriga fall av länsstyrelsen i samråd med markägaren.

Utskottet får i anledning av motionen erinra om att frågan om
förvaltningen av de enligt naturvårdslagen skyddade naturområdena tagits
upp i direktiven till naturvårdskommittén. Där konstateras att förvaltningen
av dessa naturområden är splittrad. Kommittén har i uppdrag att
pröva om nuvarande ordning är lämplig eller om behov föreligger av en
bättre och mer samordnad förvaltning. Enligt uppgift från naturvårdskommittén
kommer denna fråga att tas upp i ett betänkande som
beräknas komma att lämnas inom de närmaste månaderna. Med
hänvisning till det anförda finner utskottet att motionen 1973:338 inte
bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Enligt motionen 1973:797 är de studier som hittills utförts rörande
naturvårdsobjekt och kusternas beskaffenhet bl. a. i samband med
förberedelsearbetet för den fysiska riksplaneringen otillräckliga. Därför
bör enligt motionen genomföras dels en fortsatt naturvårds- och
kulturvårdsinventering, dels ytterligare studier av kusternas beskaffenhet
som kan ge underlag för konkreta anvisningar i syfte att trygga behovet
av områden lämpade för bad och friluftsliv.

Utskottet får erinra om att åtskilligt inventeringsmaterial rörande i
motionen nämnda områden sammanställts i samband med det hittills
bedrivna riksplanearbetet. Vissa riktlinjer för den fortsatta planeringen på
dessa områden har också godtagits av riksdagen (prop. 1972:111, bil. 2,
CU 1972:35, rskr 1972:348). Beträffande kusterna angavs planeringsriktlinjer
som särskilt avsåg att tillgodose det rörliga friluftslivets behov.
Vidare framhöll civilministern i propositionen 1972:1 11 att det var
angeläget att efter hand komplettera de genomförda inventeringarna. Av
det sagda framgår att nu ifrågavarande motionsyrkanden inte står i
motsättning till vad som uttalades i samband med 1972 års riksdagsbehandling
av den fysiska riksplaneringen. Något särskilt riksdagens
uttalande erfordras därför inte i anledning av motionsyrkandena.

I motionen 1973:797 påpekas att nationalparkerna avsatts bl. a. i
syfte att utgöra referensområden för vetenskapen. Trots detta förekommer
enligt motionärerna forskning i dessa områden endast sporadiskt.
Enligt motionen borde förekommande förändringar kartläggas genom
systematiska undersökningar. Statens naturvårdsverk borde därvidlag
åläggas att låta verkställa kontinuerlig forskning i och avbildning av de
svenska nationalparkerna.

Utskottet får erinra om att motsvarande motionsyrkande behandlades
av riksdagen även föregående år. Jordbruksutskottet (JoU 1972:55)
påpekade därvid att naturvårdsverket enligt naturvårdskungörelsen har
att i mån av tillgång på medel låta utföra sådana vetenskapliga
undersökningar som fordras för bedömning av inträdande förändringar i
naturförhållandena inom nationalparkerna. Vidare redovisades uppgifter
från naturvårdsverket enligt vilka vissa undersökningar genomförts i bl. a.

JoU 1973:47

3

Sareks nationalpark. Utskottet fann att omfattningen av nämnda
forskning blir beroende av hur stor andel av anvisade forskningsmedel
som i konkurrens med andra forskningsprojekt kan avdelas för ändamålet.
På utskottets förslag föranledde motionsyrkandet inte någon
riksdagens åtgärd. Vad som anfördes föregående år gäller enligt utskottets
mening alltjämt. Utskottet avstyrker således bifall till förevarande
yrkande i motionen 1973:797.

Eklundar och ensamma mäktiga ekar utgör enligt motionen 1973:934
ett utomordentligt vackert inslag i den svenska landskapsbilden, ett inslag
som är väl värt att slå vakt om. Trots gällande bestämmelser i
naturvårdslagen förekommer enligt motionen upprörande exempel på
skovling av förnämliga ekbestånd, inte minst i samband med planering
och anläggning av nya bebyggelseområden. Detta har föranlett framställningar
om total fridlysning av eken, vilka dock inte bifallits. Motionärerna
konstaterar att bestämmelserna till skydd för landskapsbilden i 19 §
naturvårdslagen inte är tillämpliga i områden som ingår i fastställd
generalplan, stadsplan eller byggnadsplan. Ett lagligt skydd för bl. a. ekar
skulle enligt motionen behövas även inom sådana områden. Motionen
slutar i en begäran om utredning och förslag till skydd för den svenska
eken.

I anledning av en motion i samma ämne föregående år anförde
jordbruksutskottet (JoU 1972:25) bl. a. att naturvårdsverket nyligen
hade avslagit en begäran om generell fridlysning av ek. I remissyttranden
över framställningen härom hade det övervägande antalet remissinstanser,
bl. a. skogsstyrelsen, domänverket och Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté,
avvisat tanken på en generell fridlysning. Genomgående
hade emellertid framförts uppfattningen att eken är ett värdefullt inslag i
vår landskapsbild.

Utskottet får i anledning av nu föreliggande motion anföra att
virkesförrådet av ek enligt riksskogstaxeringen utgör ca 17 milj. m3 sk
eller 0,7 procent av totalförrådet av skog i landet. Utskottet vill vidare
erinra om att, där det befinns angeläget från landsskapsvårdssynpunkt att
skydda eken, länsstyrelsen kan besluta därom med stöd av naturvårdslagens
bestämmelser om naturreservat, naturminnen och skydd för
landskapsbilden. Landskapsbildsskyddet kan såsom påpekats i motionen
inte tillämpas inom område för vilket gäller fastställd generalplan,
stadsplan eller byggnadsplan. Sådana planer fastställs emellertid med stöd
av byggnadslagen, vilken bl. a. innehåller bestämmelser som avser att
tillvarata miljöaspekterna inom planområdena. Även byggnadsstadgan
(1959:612) innehåller bestämmelser i samma syfte. Med stöd av nu
ifrågavarande bestämmelser torde möjligheter finnas att tillgodose jämväl
önskemål att i förekommande fall skydda såväl enstaka ekar som
ekbestånd. Med hänsyn till det anförda anser utskottet det inte motiverat
att riksdagen nu begär en utredning i ämnet. Motionen 1973:934 avstyrks
således.

Enligt motionen 1973:1425 ger naturvårdslagen och jordhävdslagen

JoU 1973:47

4

inte det skydd mot matjordstäkt som erfordras. Matjordstäkt medges
enligt motionen ibland utan att lokala myndigheter får yttra sig i ärendet.
Motionärerna föreslår att naturvårdslagens bestämmelser om täktverksamhet
ses över i syfte att ge kommuner och lantbruksnämnder tillfälle
att alltid yttra sig över ansökningar om matjordstäkt. Genom ett sådant
förfarande räknar motionärerna med att man skall kunna förhindra
skador på landskapsbilden och andra negativa konsekvenser av matjordstäkt.

Om tillåtligheten av matjordstäkt finns bestämmelser i jordhävdslagen
(1969:698). Även naturvårdslagen (1964:822) kan tillämpas i sammanhanget.
Jordhävdslagen avser att tillvarata jordbrukspolitiska intressen,
medan naturvårdslagen i främsta rummet skall tillgodose naturvårdsintressena.

Beträffande odlad jord som är eller kan bli lämpad för rationell
jordbruksdrift eller som bör hållas i odlat skick för att underlätta
bildandet av rationell brukningsenhet kan lantbruksnämnden enligt 6 §
jordhävdslagen besluta att täkt av matjord inte får ske utan nämndens
tillstånd. Vidare gäller enligt lagens 3 § att lantbruksnämnden, om odlad
jord av nämnt slag lagts ned, kan förelägga innehavaren att återställa
hävden. Jordhävdslagen är inte tillämplig på bl. a. mark som ingår i
fastighet, vilken taxerats som annan fastighet.

Länsstyrelsen kan med stöd av 19 § naturvårdslagen förordna att inom
visst område täkt av matjord ej får utföras utan länsstyrelsens tillstånd i
varje särskilt fall eller, med stöd av 20 § samma lag, föreskriva villkor för
sådan täkt.

Gällande lagar ger således vissa möjligheter att ingripa mot matjordstäkt.
Beslut härom fattas av regionala organ som har goda möjligheter att
skaffa sig information om de lokala förhållandena. Lagstiftningen innebär
emellertid inte något generellt tillståndstvång för matjordstäkt. Sådant
tillståndstvång gäller enligt 18 § naturvårdslagen för täkt av sten, grus,
sand eller lera. Skäl finns enligt utskottets mening för att bringa
matjordstäkterna under bättre kontroll än som f. n. är fallet. Det kan
därför ifrågasättas om inte generellt tillståndstvång borde införas även för
täkt av matjord. Enligt uppgift från naturvårdskommittén kommer denna
fråga att behandlas i det tidigare nämnda betänkande som kommittén
inom en nära framtid avser att lämna. Utskottet utgår från att nu anförda
synpunkter kommer att beaktas vid prövningen av det aviserade
betänkandet från kommittén. Vad utskottet sålunda anfört i anledning av
motionen 1973:1425 bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Maj:t till
känna.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

1. lämnar motionen 1973:338 utan åtgärd,

2. lämnar motionen 1973:797, yrkandena 1, 3 och 4, utan
åtgärd,

3. lämnar motionen 1973:934 utan åtgärd samt

4. i anledning av motionen 1973:1425 som sin mening ger

JoU 1973:47

5

Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört angående
tillståndstvång för matjordstäkt.

Stockholm den 13 november 1973

På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s) Persson i
Skänninge (s)*, fru Theorin (s), herrar Hedin (m), Hedström (s)*,
Jonasson (c), Magnusson i Tanum (s), fru Anér (fp), herr Augustsson (s),
fru Lindberg (s), herrar Kronmark (m), Johansson i Holmgården (c),
Andersson i Storfors (s) och Strömberg (fp).

* Ej närvarande vid betänkandet justering.

GOTAB 73 5399 S Stockholm 1973