Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner rörande vissa rennäringsfrågor

Betänkande 1972:JoU9

Jordbruksutskottets betänkande nr 9 år 1972

JoU 1972:9

Nr 9

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner rörande vissa
rennäringsfrågor.

Motionerna

Till jordbruksutskottet har hänvisats följande av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner

dels motionen 1972:370 av herr Wikner m. fl. (s) vari hemställts att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att åtgärder vidtas dels för att få bort
renarna från skogslandet enligt rennäringslagens bestämmelser, dels för
att underlätta ripjakten enligt vad som i motionen anförts,

dels motionen 1972:557 av herrar Nilsson i Agnäs (m) och Petersson i
Gäddvik (m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller att
AMS-medel får användas för bidrag till samernas egna anläggningar för
fiske och turism.

Utskottet

De frågor som tas upp i förevarande motioner överensstämmer med
eller har nära samband med spörsmål som behandlades i samband med att
riksdagen föregående år antog förslag till rennäringslag (prop. 1971:51,
JoU 1971:37, rskr 1971:216).

Vad först angår förslaget i motionen 1972:557 att AMS-medel skall få
användas för bidrag till samernas egna anläggningar för fiske och turism
får utskottet erinra om vad utskottet förra året anförde i hithörande
ämne. I anledning av vissa motionsyrkanden framhöll utskottet att det
var angeläget att alternativ sysselsättning kunde beredas inom renskötselområdet
för de samer som inte fick tillräcklig sysselsättning inom själva
renskötseln. I propositionen 1971:51 framlades också förslag i syfte att
främja sådan sysselsättning. Sålunda framhölls det att man vid upplåtelser
av renbetesmark för turiständamål borde eftersträva att samerna bereds
arbetstillfällen. Vidare framstod det enligt departementschefen som en
väsentlig uppgift för lantbruksnämnderna att — efter samråd med bl. a.
samerna själva och arbetsmarknadsmyndigheterna — inom renskötselområdet
skapa nya arbetstillfällen för samerna. Utskottet förutsatte i
likhet med rennäringssakkunniga att arbetsmarknadsorganen liksom
dittills skulle komma att göra betydande insatser inom förevarande
område. Utskottet ansåg det även angeläget att effektiva åtgärder vidtogs
i syfte att skapa möjligheter för den övriga bofasta befolkningen att
stanna kvar inom området. I sammanhanget erinrades om att de regionala
handlingsprogram, som var under utarbetande, var avsedda att skapa
klarhet i vilka åtgärder som i angivet hänseende var möjliga att vidta.
Utskottet förutsatte att i berörda länsprogram även sameorternas
speciella problem beaktades. Vad i det föregående anförts fann utskottet

1 Riksdagen 1972. 16 sami. Nr 9

JoU1972: 9

2

bl. a. ge vid handen att ett motionsyrkande motsvarande det nu
föreliggande borde kunna tillgodoses utan något särskilt uttalande från
riksdagens sida. Utskottets uppfattning delades av riksdagen. Något skäl
till ändrat ståndpunktstagande i frågan till följd av motionen 1972:557
synes inte föreligga.

Utskottet vill i förevarande sammanhang nämna att den i december
1970 tillkallade sameutredningen (U 1970:68) bland sina uppgifter har
att i samarbete med utredningn (Jo 1970:22) för planering av turistanläggningar
och friluftsområden m. m. ta upp frågan om att bereda
samerna tillfälle att i ökad utsträckning delta i turismens utveckling inom
samernas kärnområden.

I motionen 1972:370 har hemställts om åtgärder i syfte att dels
förhindra att renar blir kvar i områden nedanför odlingsgränsen under
tider då de enligt rennäringslagen skall ha förflyttats därifrån, dels
underlätta ripjakten inom områden ovanför odlingsgränsen. Utskottet får
i anledning härav anföra följande.

I 3 § rennäringslagen (SFS 1971:437) finns bestämmelser om inom
vilka områden och under vilka tider renskötsel får bedrivas. Enligt dessa
bestämmelser får renskötsel bedrivas hela året i Norrbottens och
Västerbottens läns lappmarker dels ovanför odlingsgränsen, dels nedanför
denna gräns på mark som tillhör staten (kronomark) och renbetesland
där skogsrenskötsel av ålder bedrives under våren, sommaren eller hösten,
på renbetesfjällen i Jämtlands län samt inom de områden i Jämtlands och
Kopparbergs län som särskilt upplåtits till renbete. Under tiden den 1
oktober - den 30 april får renskötsel bedrivas i övriga delar av
lappmarkerna nedanför odlingsgränsen samt inom sådana trakter utanför
lappmarkerna och renbetesfjällen där renskötsel av ålder bedrives vissa
tider av året. Enligt 4 § rennäringslagen kan sist angivna betestid av
lantbruksnämnden förlängas om det behövs på grund av ogynnsamma
väderleks- eller betesförhållanden eller av annat särskilt skäl. Vad gäller
4 § innebar riksdagens beslut en ändring i förhållande till Kungl. Maj:ts
förslag så till vida att riksdagen i likhet med utskottet inte ansåg sig böra
biträda i propositionen 1971:51 förordad begränsning av lantbruksnämnds
rätt att medge förlängning till att endast avse kronomark
samtidigt som samerna när det gällde annan mark skulle vara beroende av
markägarens samtycke till förlängningen. Bakgrunden till riksdagens
beslut var farhågor att i propositionen förordade begränsningar skulle
kunna medföra inte oväsentliga nackdelar för samebyarna.

Ett problem, som orsakas av den extensiva renskötseln, är att enstaka
renar, s. k. strövrenar, i samband med renarnas flyttningar lämnar
hjorden och blir kvar i de områden som passeras vid flyttningen.
Strövrenarna kan orsaka skador på grödan genom bete eller nedtrampning
och kan föra med sig olägenheter för jakten genom att jakt med
hund försvåras. För att komma till rätta med strövrensproblemet stadgas
i 65 § rennäringslagen vissa allmänna bestämmelser om renarnas bevakning
och om flyttning av renar. Sålunda föreskrivs skyldighet för
renskötselutövarna att tillse att renarna såvitt möjligt inte kommer
utanför samebyns betesområde samt att renar vid flyttning inte lämnas

JoU 1972:9

3

kvar på område där renskötsel inte är tillåten. Flyttning av renarna skall
vidare ske i samlade flockar. Äger flyttning rum utanför samebys
betesområde skall flyttningen ske utan onödig tidsutdräkt. Därest renar
likväl kommer att uppehålla sig utanför renskötselområdet eller på mark
inom detta område under tid då renskötsel inte får bedrivas där skall
enligt 71 § i lagen länsstyrelse på framställning av lantbruksnämnd eller
markägare, som lider skada eller olägenhet av någon betydelse, kunna
förordna att renarna skall slaktas och säljas. Dessutom finns i 90 § regler
om skadestånd i anledning av renskador.

Enligt utskottets mening måste det anses för tidigt att nu uttala sig om
huruvida angivna lagbestämmelser och anslutande tillämpningsföreskrifter
ger otillräckliga möjligheter att komma till rätta med i motionen
påtalade olägenheter till följd av att renar uppehåller sig på otillåtet
område. Utskottet är därför inte berett att föreslå någon åtgärd i
anledning av förevarande motionsyrkande.

I anledning av det i motionen 1972:370 framförda yrkandet om viss
vidgad jakträtt inom områden ovanför odlingsgränsen vill utskottet erinra
om att i 32 § rennäringslagen föreskrivs att på sådan kronomark ovanför
odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition och på
renbetesfjällen får nyttjanderätt upplåtas endast om upplåtelsen kan ske
utan avsevärd olägenhet för renskötseln. Avser upplåtelse rätt till jakt och
fiske krävs dessutom att upplåtelsen är förenlig med god jaktvård eller
fiskevård och kan ske utan besvärande intrång i den till samebyarnas
medlemmar hörande rätten till jakt och fiske. Vid antagandet av
rennäringslagen framhölls att avvägningen mellan intresset att använda
renbetesmarkerna för andra ändamål än renskötsel och de renskötande
samernas berättigade anspråk på trygghet i sin näring var en ömtålig
fråga. Detta sammanhängde inte bara med att dessa intressen ofta bryts
utan även med de skiftande förhållanden som råder inom olika
renbetesområden. Departementschefen hade vid avvägning mellan här
ifrågavarande intressen funnit sig sakna anledning att frångå de principer
som låg bakom gällande bestämmelser om nyttjanderättsupplåtelser. De i
32 § föreslagna bestämmelserna innebar att även i fortsättningen upplåtelser
av nyttjanderätter inom de områden som var anvisade till
samernas uteslutande begagnande endast fick avse mindre omfattande
upplåtelser som inte medförde skada för renskötseln. Utskottet erinrade
förra året om att genom uppdragandet av odlingsgränsen avsågs att skapa
ett åt samerna förbehållet område som de skulle få använda till underhåll
för sig och renarna. Vid bedömandet av om upplåtelse åt andra än de
renskötande samerna skall få ske på kronomark ovanför odlingsgränsen
borde med hänsyn härtill enligt utskottets mening rennäringens intressen
komma i första hand. Utskottet delade därför departementschefens
uppfattning att anledning saknades att utforma bestämmelser som
medgav en mer optimal användning av marken.

Utskottet vill erinra om att beslut om bl. a. nu förevarande
upplåtelser skall fattas av lantbruksnämndens rennäringsdelegation, i
vilken ingår tre samerepresentanter. Vid föregående års riksdagsbehand -

JoU1972: 9

4

ling av förslaget till rennäringslag underströks vikten av att, innan beslut
fattas om upplåtelse av nyttjanderätt, därav berörd sameby bereds
tillfälle att yttra sig i ärendet. Det framhölls emellertid också att
nyttjanderättsupplåtelser i fortsättningen inte borde ske i samma begränsade
omfattning som dittills varit fallet. Utskottet erinrade sålunda
bl. a. om att renbetesmarkerna i fjällområdet omfattar så betydande
arealer att det borde finnas utrymme för ett större antal upplåtelser, t. ex.
av fiske, utan att samernas rätt träds för nära.

Mot bakgrunden av vad i det föregående anförts har utskottet ej heller
funnit nu berört yrkande i motionen 1972:370 böra föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer således
att riksdagen

1. lämnar motionen 1972:370 utan åtgärd,

2. anser motionen 1972:557 besvarad med vad utskottet i det
föregående anfört angående främjandet av sysselsättningen
inom renskötselområdet.

Stockholm den 6 april 1972
På jordbruksutskottets vägnar
ERIC MOSSBERGER

Närvarande: herrar Mossberger (s), Persson i Skänninge (s), Johanson i
Västervik (s), Hedström (s), Jonasson (c), Magnusson i Grebbestad (s),
fru Anér (fp)*, herrar Augustsson (s), Takman (vpk), Johansson i
Holmgården (c), Berndtsson i Bokenäs (fp), fru Sundberg (m)*, herrar
Wikner (s), Leuchovius (m) och Stjernström (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1251 S. Stockholm 1972

Jordbruksutskottets betänkande nr 10 är 1972

JoU 1972:10

Nr 10

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående
intensifierad skogsvård i Norrland.

Motionerna

Till jordbruksutskottet har hänvisats följande av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner

dels motionen 1972:66 av herr Öhvall (fp) vari yrkats att riksdagen
hemställer om förslag till genomförande av försöksverksamhet med
intensifierad skogsvård i Norrbottens län,

dels motionen 1972:550 av herr Larsson i Umeå m. fl. (fp) vari yrkats
att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag till genomförande av
åtgärder för en intensifierad skogsvård syftande till en ökad produktion
av vedråvara i Norrland.

Utskottet

Föreliggande motioner innefattar båda förslag till åtgärder i syfte att
öka produktionen av vedråvara i Norrland. I motionen 1972:66 framhålls
att om några få år en kännbar virkesbrist kan leda till nödtvungna
nedskärningar inom industrin och till försämringar av sysselsättningsläget.
I motionen 1972:550 anförs att med redan planerade ut- och ombyggnader
av förädlingsindustrin kommer man, om motåtgärder inte vidtas, att
inom en snar framtid ha ett konstant underskott av vedråvara inom det
norrländska fångstområdet. Motionärerna framhåller att en satsning på
ökad råvaruproduktion för Norrlands del skulle innebära en sysselsättningsstimulans
av sådan storleksordning att en betydande minskning av
nuvarande arbetslöshet skulle nås. Enligt motionen 1972:66 bör för
Norrbottens län av länsstyrelsen inom ramen för Länsprogram 1970
utarbetat skogsvårdsprogram kunna genomföras som försöksverksamhet
utan att färdiga regionalpolitiska handlingsprogram för hela landet
inhämtas.

1 anledning av det anförda vill utskottet först erinra om att, såsom
bl. a. anmälts i årets statsverksproposition (prop. 1972:1, bil. 13, s.
7—8), länsstyrelserna under hösten 1971 redovisat resultaten av arbetet
med utformningen av regionala handlingsprogram (Länsprogram 1970).
Med utgångspunkt i länsprogrammen och annan dokumentation pågår
inom inrikesdepartementet arbete med att utforma ett regionalpolitiskt
handlingsprogram för hela landet. Handlingsprogrammet syftar till att
ange inte bara vilka typer av åtgärder som behöver vidtas i olika regioner
utan också var satsningen skall ske. Enligt inrikesministern avses detta
program föreläggas riksdagen under nästa budgetår.

1 Riksdagen 1972. 16 sami. Nr 10