Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående jordbrukets rationalisering

Betänkande 1972:JoU6

Jordbruksutskottets betänkande nr 6 år 1972 JoU 1972: 6

Nr 6

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner
angående jordbrukets rationalisering.

Motionerna

Till jordbruksutskottet har hänvisats följande av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner

dels motionen 1972:144 av herr Berndtsson i Bokenäs m. fl. (fp) vari
hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till sådan
ändring i bestämmelserna om kreditgarantier att även deltidsjordbrukare
kan komma i åtnjutande av dessa,

dels motionen 1972: 551 av herr Leuchovius m. fl. (m) vari hemställts
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om en sådan ändring av rationaliseringskungörelsen
(1967:453) om statligt stöd till jordbrukets
rationalisering m. m. att exempelvis tioåriga driftslån kan erhållas utan
de nuvarande kraven på t. ex. förvärv eller arrendering av ytterligare
arealer och att mindre rationaliseringsåtgärder kan stödjas utan strikta
krav på långsiktiga lönsamhetskalkyler,

dels motionen 1972: 739 av herr Josefson i Arrie m. fl. (c) vari hemställts
att riksdagen till Kungl. Maj:t uttalar att det fortsatta arbetet för
jordbrukets rationalisering i främsta rummet bör inriktas på åstadkommande
av bärkraftiga och effektiva familjejordbruk i enlighet med vad
som i motionen anförts,

dels motionen 1972: 1244 av herr Fälldin m. fl. (c) vari, såvitt nu är i
fråga, hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär sådana ändringar
i rationaliseringsbestämmelserna a) att deltidsjordbruk erhåller samma
möjligheter till rationaliseringsstöd som övriga jordbruk, b) att rationaliseringspolitiken
inriktas på successiv uppbyggnad av rationella familjeföretag
inom jord- och skogsbruk, c) att kombinationen jord—skog erkänns
som underlag för stödgivning, d) att enskilda personer ges möjlighet
till stöd för förvärv av rena familjeskogsbruk, e) att lantbruksnämnderna
utöver de ekonomiska bedömningarna även skall utgå från naturvårds-
och miljövårdshänsyn vid bedömningen av ett företags möjlighet
till rationaliseringsstöd, f) att stödet till s. k. animaliefabriker upphör,
g) att successiv uppbyggnad av lantbruksföretag godkänns som underlag
för rationaliseringsstöd,

Riksdagen 1972. 16 sami. Nr 6

JoU 1972: 6

2

dels motionen 1972: 1268 av herr Magnusson i Nennesholm m. fl.
(c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning
i syfte att åstadkomma en översyn av bestämmelserna för statlig lånegaranti
vid förvärv av jordbruksfastighet med bostad, även om jordbruket
inte är att betrakta som bärkraftigt jordbruk, och för statliga bostadslån
om den tänkta bostaden ligger utanför planlagt område,

dels motionen 1972: 1283 av herr Olsson i Sundsvall m. fl. (c) vari
hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och
förslag om statligt rationaliseringsstöd till s. k. sambetesföreningar inom
jordbruket.

Utskottet

I här behandlade motioner lämnas förslag som syftar till att ändra
vissa bestämmelser i fråga om stödet till jordbrukets rationalisering.
Åtskilliga av förslagen överensstämmer med motionsyrkanden som
riksdagen tidigare, senast föregående år, behandlat.

Enligt gällande riktlinjer för jordbrukspolitiken skall en fortsatt, snabb
rationalisering av jordbruket främjas. Det innebär bl. a. att statens insatser
på detta område skall medverka till att göra jordbruksföretagen
så effektiva som möjligt. Stöd till uppbyggnad av effektiva jordbruksföretag
bör i princip ske utan begränsning till någon särskild företagsform.
Med tanke på de effektiviseringsvinster som därigenom kan åstadkommas
bör särskilt främjas specialisering och övergång till drift i större
skala inom jordbruksproduktionen. Statligt ekonomiskt stöd bör utgå
endast till jordbruksföretag sorn äger eller kan antagas inom en nära
framtid få förutsättningar för rationell jordbruksdrift.

I motionen 1972: 739, vari omnämns att ca 80 procent av brukningsenheterna
inom det svenska jordbruket består av gårdar med mindre än
20 ha åker, framhålls att det primära målet för strukturrationaliseringen
måste vara att göra sådana enheter bärkraftiga. Möjligheterna härtill
minskar enligt motionärerna i samma mån som stödet förbehålls
redan bärkraftiga enheter. Enligt motionärernas mening ger detta anledning
för riksdagen att uttala att det fortsatta arbetet för jordbrukets
rationalisering i främsta rummet bör inriktas på åstadkommande av bärkraftiga
och effektiva familjejordbruk. Även i motionen 1972: 1244
framförs ett yrkande av motsvarande innebörd. Samtidigt understryks
vikten av att successiv uppbyggnad av lantbruksföretag godkänns som
underlag för statligt ekonomiskt stöd.

Motionsyrkanden av samma innebörd som de nu föreliggande har behandlats
av riksdagen varje år sedan 1967 utan att föranleda någon
riksdagens åtgärd. Det har därvid bl. a. framhållits att kreditgarantiramarna
för jordbrukets rationalisering varit så stora i förhållande till
behovet av garantier för större företag, att familjejordbruken inte kun -

JoU 1972: 6

3

de väntas bli tillbakasätta utan tvärtom fick möjlighet till ökat kreditstöd.

Den hittillsvarande utvecklingen visar också att rationaliseringsverksamheten,
på det sätt 1967 års riksdag antog, kommit att domineras
av arbetet med att bygga upp bärkraftiga familjejordbruk. Stödet har
därvid i stor utsträckning inriktats på en successiv rationalisering. Ramarna
för det ekonomiska stödet har under de senaste åren inte fullt
utnyttjats, varför stödet till uppbyggnad av familjejordbruk inte begränsats
av medelsbrist. Någon anledning för riksdagen att frångå sin
tidigare intagna ståndpunkt i denna fråga föreligger enligt utskottets mening
under angivna förhållanden inte.

1967 års riksdag beslöt att tillkomsten och fortvaron av deltidsjordbruk,
vars innehavare har sin huvudsakliga sysselsättning utanför jordoch
skogsbruksnäringen, inte längre skulle främjas genom ekonomiskt
stöd. I motionen 1972: 144 hemställs om sådan ändring i bestämmelserna
om kreditgarantier att även deltidsjordbrukare skall kunna erhålla
sådant rationaliseringsstöd. Enligt motionen 1972: 1244 bör deltidsjordbruk
erhålla samma möjligheter till rationaliseringsstöd som övriga jordbruk.
Även i motionen 1972: 294 görs uttalanden till förmån för införande
av rationaliseringsstöd till deltidsjordbruk.

I motiveringen till förslagen anför motionärerna bl. a. att ändrad
produktionsinriktning, ökade krav på inkomster och försämrad lönsamhet
inom lantbruket medför ett klart uttalat behov av deltidsarbete vid
sidan av jordbruket. Ett deltidsjordbruk kan med nuvarande produktionsmetoder,
framhålls det, omfatta en betydande åkerareal. Ifrågavarande
mindre och medelstora jordbruk fyller enligt motionärerna en
väsentlig roll för livsmedelsförsörjningen och många av dem kommer
att bestå under överblickbar tid. Enligt motionärerna innebär ett upprätthållande
av deltidsjordbruket en betydande fördel för landsbygden
och för möjligheterna att där bereda service och trivsel.

I anledning av förevarande motionsyrkanden vill utskottet i överensstämmelse
med vad riksdagen uttalat vid tidigare års behandling av
motsvarande yrkande framhålla att bärande skäl talar för att de statliga
resurser, som ställs till förfogande för jordbrukets rationalisering, alltjämt
bör inriktas på uppbyggnad av enheter av sådan storlek, att de har
möjligheter att på sikt bedriva en effektiv och konkurrenskraftig produktion.
Utskottet kan inte finna att i de nu väckta motionerna anförts
sådana skäl som motiverar att riksdagen ändrar inställning till frågan
om stöd åt deltidsjordbruken. Ifrågavarande motionsyrkanden avstyrks

således av utskottet.

I motionen 1972: 1268 har ifrågasatts statligt kreditstöd vid förvärv
av ej bärkraftiga jordbruk främst för bostadsändamål. Eventuellt sådant
stöd bör enligt utskottets mening ej belasta de medelsramar som är av -

JoU 1972: 6

4

sedda för jordbrukets rationalisering. Den i motionen upptagna frågan
hänger emellertid nära samman med de spörsmål glesbygdsutredningen
har att behandla. Utskottet finner med hänvisning härtill att någon
särskild utredning i ämnet ej erfordras. I motionen framfört yrkande
härom avstyrks därför.

I motionen 1972: 1244 föreslås att kombinationen jord-skog erkänns
som underlag för rationaliseringsstöd. Uttalanden av samma innebörd
görs i motionen 1972: 294. I motionerna framhålls att lantbruksföretagen
inte bör delas upp i en jordbruks- och en skogsbruksdel vid tilllämpningen
av rationaliseringsbestämmelsema. Utskottet får härvidlag
erinra om att som villkor för statligt ekonomiskt stöd till kombinerade
jord- och skogsbruk gäller att jordbruksdelen har sådan omfattning och
effektivitet att investeringarna i den delen blir lönsamma. I anledning
av motionsyrkanden av i huvudsak samma innehåll, som de nu behandlade,
uttalade jordbruksutskottet år 1967 att lönsamhetskravet innebär
att i jordbruksdelen insatt arbete och kapital skall ge full timersättning
resp. normal förräntning. Eventuellt bristande lönsamhet i jordbruksdelen
bör inte anses kunna kompenseras genom förekommande överskott
från skogsbruksdelen. Detta skulle givetvis inte hindra att den
som saknar full sysselsättning i jordbruksdelen kan komplettera med
arbete i egen skog, varigenom företaget i sin helhet kan komma att
uppvisa full bärkraft. Nämnda motioner vid 1967 års riksdag föranledde
i övrigt inte någon riksdagens åtgärd. Även därefter, senast föregående
år, har motioner av motsvarande innebörd prövats av riksdagen
utan att föranleda någon åtgärd från riksdagen sida.

Av det nu anförda framgår att rationaliseringsstöd till kombinerade
jord- och skogsbruk kan utgå om bl. a. nyssnämnda lönsamhetskrav är
uppfyllt. Vidare kan statligt stöd under vissa förutsättningar utgå vid
yttre rationalisering i form av tillskottsförvärv av skogsmark till brukningsenhet,
antingen denna består av enbart jordbruksmark, enbart
skogsmark eller en kombination av båda. Utskottet finner för sin del
inte skäl att föreslå någon ändring av angivna riktlinjer för stöd till
kombinerade jord- och skogsbruk, varför utskottet anser att föreliggande
motionsyrkanden bör lämnas utan åtgärd.

Enligt motionen 1972: 1244 bör gällande rationaliseringsbestämmelser
ändras så att utöver den ekonomiska bedömningen lantbruksnämnderna
även skall utgå från naturvårds- och miljövårdshänsyn vid prövning
av ärenden om rationaliseringsstöd. I motionen åberopas den utredning
om landskapsvårdande åtgärder i odlingsbygder som naturvårdsverket
utfört och som anmälts i årets statsverksproposition. Utskottet vill i anledning
härav erinra om att utskottet i sitt betänkande JoU 1972: 1 tillstyrkt
ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag om att försöksverksamhet
med landskapsvårdande åtgärder inom odlingslandskapet igångsätts.

JoU 1972: 6

5

Bl. a. skall därvid prövas lämpligheten av att säkerställa skötseln av
skyddsvärda områden genom avtal med markägaren. I den mån sådant
avtal ger jordbrukaren ett inkomsttillskott i jordbruksdriften, bör detta
tillskott kunna beaktas vid prövning av jordbruksföretagets ekonomiska
resultat i samband med framställning om stöd till rationalisering. Även
i övrigt bör såsom riksdagen tidigare uttalat naturvårdsintressena så
långt möjligt beaktas i arbetet med jordbrukets rationalisering.

Enligt ett annat yrkande i motionen 1972: 1244 bör statligt stöd inte
längre utgå till animalieproduktion utanför jordbruket, dvs. utan samband
med växtodling. Gällande riktlinjer för jordbrukspolitiken innebär
som nämnts att statligt stöd kan utgå till uppbyggnad av rationella jordbruksföretag
utan begränsning till någon särskild företagsform samt att
specialisering och drift i större skala särskilt främjas. Detta innebär
bl. a. att rationaliseringsstöd kan utgå även till sådan animalieproduktion,
som helt eller i huvudsak sker utan anknytning till växtodling inom
företaget. Vid sådan produktion föreligger uppenbara risker för negativ
påverkan på miljön. Frågan om stöd till uppbyggnad av animalieproducerande
företag av denna typ bör därför såsom jordbruksutskottet
tidigare anfört (JoU 1971: 24) noggrant prövas med hänsyn till
bl. a. de sanitära förhållandena. Med tanke på miljöeffekterna bör stödgivningen
till ifrågavarande specialiserade animalieproduktion ske restriktivt.
Då de av lantbruksstyrelsen utfärdade tillämpningsföreskrifterna
på detta område utformats på ett sätt som syftar till att miljöeffekterna
tillfredsställande beaktas vid lantbruksnämndernas prövning
av stödärenden, finner utskottet att några ytterligare åtgärder i anledning
av motionsyrkandet ej erfordras.

I motionen 1972: 1244 föreslås vidare att enskilda personer bör ges
möjlighet att erhålla statligt stöd för förvärv av rena familjeskogsbruk.
Utskottet får hänvisa till att denna fråga prövas av skogspolitiska utredningen.
Motionsyrkandet synes därför i likhet med tidigare väckta
motioner i samma fråga inte påkalla någon åtgärd från riksdagens
sida.

I motionen 1972: 551 förordas regler om vidgad rätt till kreditstöd
till jordbruk. Sålunda föreslås att etablerade jordbrukare vid behov
skall kunna erhålla driftslån, exempelvis som tioåriga amorteringslån,
även utan krav på samband med förvärv eller arrende av tillskottsareal
samt att kreditstöd skall kunna beviljas för finansiering av smärre
rationaliseringsåtgärder utan strikta krav på långsiktig lönsamhet.

Såsom anges i motionen kan garanti för driftslån till etablerade jordbrukare
utgå i samband med yttre rationaliseringsåtgärd av mera väsentlig
omfattning och vid genomgripande produktionsomläggning. Dessutom
infördes föregående år enligt beslut av riksdagen (prop. 1971: 1
bil. 11, JoU 1971: 1, rskr 1971:86) möjlighet att erhålla garanti för

JoU 1972: 6

6

driftslån för att avhjälpa tillfälliga likviditetssvårigheter. Driftslån kan
således redan beviljas utan samband med utvidgning av jordbruksarealen.
Med anledning av yrkandet om kreditstöd till vissa mindre rationaliseringsåtgärder
får utskottet erinra om att ekonomiskt stöd enligt
riksdagsbeslut (prop. 1971: 74, JoU 1971: 33, rskr 1971: 149) numera
kan utgå till investeringar vid vissa i norra Sverige belägna jordbruk
med begränsade utvecklingsmöjligheter. Vidare uttalade sig föredragande
departementschefen i propositionen 1971: 116 för en översyn av rationaliseringsstödet
för att möjliggöra att stöd övergångsvis skulle kunna
utgå till jordbruk med begränsade utvecklingsmöjligheter även i andra
delar av landet. Jordbruksutskottet biträdde detta uttalande (JoU
1971: 43). Den sålunda aviserade översynen har nu verkställts och
ärendet är föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Enligt utskottets mening
bör vid beviljande av statligt ekonomiskt stöd till jordbrukets rationalisering
avsteg ej göras från kravet på att rationaliseringsåtgärd är lönsam
och att brukningsenhet har eller inom en nära framtid får förutsättningar
för rationell drift, såvida inte särskilda skäl talar för ett dylikt
avsteg. Tillräckliga skäl för att frångå huvudprincipen har emellertid
enligt utskottets mening inte anförts i motionen 1972: 551, varför denna
inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Slutligen behandlar utskottet motionen 1972: 1283, vari begärs utredning
och förslag om statligt rationaliseringsstöd till s. k. sambetesföreningar
inom jordbruket. Särskilt framhålls i motionen angelägenheten av
att stöd kan beviljas för anläggande av sambeten, varigenom bildandet
av sambetesföreningar underlättas. Utskottet vill i anledning härav framhålla
att statligt rationaliseringsstöd kan utgå till uppbyggnad av effektiva
jordbruksföretag utan begränsning till någon särskild företagsform.
Stöd kan således redan lämnas till sammanslutningar av jordbrukare
för gemensam betesdrift. Att betesproduktionen endast avser en del av
den produktionskedja, som normalt finns vid ett jordbruksföretag, utgör
enligt lantbruksstyrelsens tillämpningsföreskrifter inget hinder för stödgivning.
Utskottet får i detta sammanhang även erinra om att sambruksutredningen
f. n. utreder frågor rörande samverkan i jordbruksdrift.
Med hänsyn härtill torde syftet med motionen få anses bli tillgodosett
utan särskild åtgärd från riksdagens sida.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen

1. anser motionerna 1972: 1268, 1972: 1283 och 1972: 1244,
sistnämnda motion såvitt, avser ändrade bestämmelser om
stöd till förvärv av familjeskogsbruk och till s. k. animaliefabriker,
besvarade med vad utskottet i det föregående anfört,

JoU 1972: 6

7

2. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört i anledning av motionen 1972: 1244, såvitt däri behandlats
miljöhänsyn vid prövning av ärende om rationaliseringsstöd
till jordbruk,

3. lämnar utan åtgärd motionerna 1972: 739 och 1972: 1244,
sistnämnda motion såvitt avser stöd till successiv uppbyggnad
av familjeföretag,

4. lämnar utan åtgärd motionerna 1972: 144 och 1972: 1244,
sistnämnda motion såvitt avser rationaliseringsstöd till deltidsjordbruk,

5. lämnar utan åtgärd motionen 1972: 1244, såvitt avser rationaliseringsstöd
till kombinerade jord- och skogsbruksföretag,

6. lämnar motionen 1972: 551 utan åtgärd,

7. lämnar utan åtgärd motionen 1972: 1244, såvitt den i övrigt
avser ändringar i bestämmelserna om statligt stöd till jordbrukets
rationalisering.

Stockholm den 21 mars 1972

På jordbruksutskottets vägnar

NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Antby (fp),
Johanson i Västervik (s), Hedin (m), Hedström (s), Jonasson (c)*, Magnusson
i Grebbestad (s)*, Augustsson (s), Kronmark (m), fru Lindberg
(s), herrar Larsson i Borrby (c), Takman (vpk), Berndtsson i Bokenäs

(fp) och fru Theorin (s);

dock att vid behandlingen av motionerna 1972: 739 och 1972: 1244
såvitt avser stöd till uppbyggnad av familjeföretag herrar Leuchovius
(m) och Stjernström (c) deltagit i stället för herrar Kronmark (m) och

Larsson i Borrby (c);

och vid behandlingen av motionen 1972: 1244 såvitt avser ändringar
i rationaliseringsbestämmelserna i övrigt med undantag för stöd till
deltidsjordbruk herr Leuchovius (m) deltagit i stället för herr Kronmark

(m);

och vid behandlingen av motionen 1972: 551 herr Johansson i Holmgården
(c) deltagit i stället för herr Hansson i Skegrie (c);

samt att vid behandlingen av motionen 1972: 1283 herrar Johansson
i Holmgården (c) och Stjernström (c) deltagit i stället för herrar
Hansson i Skegrie (c) och Larsson i Borrby (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

JoU 1972: 6

8

Reservationer

1. beträffande stöd till successiv uppbyggnad av familjeföretag

av herrar Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Hedin (m), Jonasson (c),
Berndtsson i Bokenäs (fp), Leuchovius (m) och Stjernström (c) som anser
att

dels andra stycket i utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
”Enligt gällande riktlinjer för jordbrukspolitiken skall en fortsatt,
snabb rationalisering av jordbruket främjas. Det innebär bl. a. att statens
insatser på detta område skall medverka till att göra jordbruksföretagen
så effektiva sorn möjligt. Samtidigt som rationaliseringsarbetet
särskilt skall främja specialisering och övergång till jordbruksdrift i
större skala, skall möjligheterna till ett successivt uppbyggande av jordbruksföretagen
mot allt effektivare enheter tillvaratas. I anslutning till
dessa uttalanden konstaterade riksdagen att till följd av föreliggande
struktur inom jordbruket ration aliseringsverksamheten under överskådlig
tid väntades komma att domineras av arbetet med att bygga upp
bärkraftiga familjejordbruk.”

dels det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Motionsyrkanden
av” och som på s. 3 slutar med ”förhållanden inte” bort
ha följande lydelse:

”Enligt utskottets uppfattning kan det inte bestridas att den hittillsvarande
tillämpningen av 1967 års riktlinjer synes innebära att förhållandevis
stora enheter ges företräde vid beviljandet av kreditgarantier
för jordbrukets rationalisering, medan mindre och medelstora familjejordbruk
vägras sådant stöd. Det finns därför enligt utskottets mening
skäl för riksdagen att närmare än som skedde år 1967 förtydliga
sin ståndpunkt och uttala sig för att det fortsatta arbetet med jordbrukets
rationalisering även bör inriktas på att av mindre och medelstora
enheter successivt åstadkomma bärkraftiga och effektiva familjejordbruk.
Möjligheter bör även finnas att i vissa fall lämna rationaliseringsstöd
till enheter som inte bedöms kunna utvecklas till helt
fullständiga företag. Det kan exempelvis vara motiverat att av arbetsmarknadsskäl
stödja vissa förbättringar av produktionsbetingelserna.”
dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

”3. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört i anledning av motionerna 1972:739 och 1972:
1244, sistnämnda motion såvitt avser stöd till successiv
uppbyggnad av familjeföretag,”

2. beträffande rationaliseringsstöd till deltidsjordbruk

av herrar Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Hedin (m), Jonasson (c),
Kronmark (m), Larsson i Borrby (c) och Berndtsson i Bokenäs (fp)
som anser att

JoU 1972: 6

9

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”1 anledning”
och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

”Enligt gällande riktlinjer för jordbrukspolitiken bör statligt kreditstöd
lämnas endast till jordbruksföretag vars jordbruksdrift är eller
inom en nära framtid kan göras effektiv och rationell. Från denna utgångspunkt
finns det enligt utskottets mening starka skäl för att stöd
ges även till deltidsjordbruk, vid vilken företagsform driften med hjälp
av modern teknik lika väl som vid andra jordbruk kan göras effektiv.
Det är även, såsom framhållits i motionerna, från flera synpunkter av
värde att på landsbygden ha kvar nu ifrågavarande bebyggelse och befolkning.
Bl. a. lättar detta trycket på bostadsmarknaden i tätorterna.
Genom förbättrade kommunikationsmöjligheter spelar avståndet mellan
exempelvis bostad och arbetsplats allt mindre roll. Genom kombinationen
med jordbruk kan det vidare bli möjligt för hantverkare och andra
yrkesutövare att få en god försörjning. Även från landskapsvårdssynpunkt
är det värdefullt att deltidsjordbruk bevaras. Dessa jordbruks
fortbestånd torde nämligen ofta vara en förutsättning för att bygden
skall kunna hållas levande. Utskottet finner det således angeläget, att
statlig kreditgaranti till de ändamål som anges i kungörelsen (1967:
453) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering m. m. kan ges innehavare
av deltidsjordbruk, även om företaget inte ger denne hans huvudsakliga
sysselsättning. En ändring av bestämmelserna i angivna riktning
bör därför vidtagas.”

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

”4. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört i anledning av motionerna 1972: 144 och 1972: 1244,
sistnämnda motion såvitt avser rationaliseringsstöd till deltidsjordbruk,
”

3. beträffande rationaliseringsstöd till kombinerade jord- och skogsbruksföretag av

herrar Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Hedin (m), Jonasson (c),
Larsson i Borrby (c), Berndtsson i Bokenäs (fp) och Leuchovius (m)
som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Av det”
och slutar med ”utan åtgärd” bort ha följande lydelse:

”De angivna principerna medger att stöd till rationalisering av
kombinerade jord- och skogsbruksföretag kan utgå, dock endast i
vissa fall. Sådana kombinerade företag utgör emellertid i stora delar
av vårt land den mest rationella företagstypen. Vid lönsamhetsprövningen
av en rationaliseringsåtgärd bör enligt utskottets mening i fortsätningen
inte göras en uppspjälkning i en jordbruks- och en skogsdel,
utan företaget bör betraktas som en enhet och totaleffékten för hela

JoU 1972: 6

10

företaget av rationaliseringsåtgärden bör läggas till grund för bedömningen.
”

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

”5. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört i anledning av motionen 1972: 1244, såvitt avser
rationaliseringsstöd till kombinerade jord- och skogsbruksföretag,
”

4. beträffande vidgad rätt till driftslån till jordbrukare, m. m.

av herrar Antby (fp), Hedin (m), Jonasson (c), Kronmark (m), Larsson
i Borrby (c), Johansson i Holmgården (c) och Berndtsson i Bokenäs
(fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Såsom
anges” och på s. 6 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse: ”Redan

etablerade jordbrukare kan erhålla statlig garanti för driftslån
dels i samband med yttre rationaliseringsåtgärd av mera väsentlig
omfattning, dels vid genomgripande produktionsomläggning, dels också
från och med föregående år för att avhjälpa tillfälliga likviditetssvårigheter.
Även i andra fall kan ett driftslån ge positiva effekter för
jordbruksdriften. Driftslån till etablerade jordbrukare bör därför enligt
utskottets mening inte längre förbehållas för de nämnda situationerna
utan bör kunna beviljas även vid andra tillfällen, t. ex. i samband
med smärre investeringar i syfte att åstadkomma bättre arbetsmiljö eller
rationellare drift. Det ligger i linje med vad utskottet i det föregående
anfört om inriktningen av rationaliseringsstödet även på mindre
och medelstora jordbruksföretag samt på deltidsjordbruk att statliga
kreditgarantier kan beviljas i samband med mindre rationaliseringsåtgärder
utan att strikta krav ställs på långsiktig lönsamhet.”

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

”6 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört i anledning av motionen 1972: 551,”

AB Egneilska Boktryckeriet, Stockholm 1972

Jordbruksutskottets betänkande nr 7 år 1972

JoU 1972:7

Nr 7

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner om stöd
till jordbruk för investeringar i vissa rekreationsanläggningar in. ni.

Motionerna

Till jordbruksutskottet har hänvisats följande av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner

dels motionen 1972:1261 av herr Jonasson m. fl. (c) vari hemställts
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning av frågan om
möjligheterna att bevilja jordbrukare lån eller bidrag för uppförande
eller reparation av bostäder för fritidsändamål,

dels motionen 1972: 1304 av herr Åsling m. fl. (c) vari hemställts
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en utredning av möjligheterna att
utveckla turistnäringen i kombination med lantbruket och säkra en
positiv rekreationsmiljö särskilt för barnfamiljerna i enlighet med vad
i motionen anförts.

Utskottet

I motionerna 1972:1261 och 1972:1304 föreslås att frågan om statligt
stöd till investeringar i stugor och rekreationsanläggningar m. m. vid
jordbruksföretagen görs till föremål för utredning. Enligt de båda
motionerna är efterfrågan på bl. a. fritidsbostäder i anslutning till lantbruk
stor. Ett ökande intresse uppges föreligga från jordbrukarnas sida
för att uppföra nya stugor eller reparera sådana bostäder som till följd
av strukturrationalisering blivit lediga. Svårigheter föreligger emellertid
enligt motionärerna ofta att finansiera sådana investeringar. Enligt
motionen 1972: 1304 bör en utredning i ämnet även överväga möjligheterna
att genom särskilt produktionsstöd till lantbruket i bygder av
stort värde från rekreationssynpunkt skapa förutsättningar att bibehålla
en levande bygd och en positiv rekreationsmiljö.

Det stöd som ifrågasätts i motionerna 1972: 1261 och 1972: 1304
synes inte i första hand vara motiverat av lantbrukets behov. I frågan
om det av andra skäl är motiverat att lämna statligt stöd till nu ifrågavarande
typ av fritidsbostäder är utskottet inte berett ta ställning.
Frågan synes ha nära samband med de frågor som är föremål för
prövning av de sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden
m. m. Enligt sina direktiv skall nämligen de sakkunniga
bl. a. undersöka möjligheterna att stimulera fritidsbebyggelse och fri -

Riksdagen 1972. 16 sami. Nr 7