Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion om en utredning angående rutinmässiga undersökningar av avloppsvatten

Betänkande 1972:JoU51

Jordbruksutskottets betänkande nr 51 år 1972

JoU 1972:51

Nr 51

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion om en utredning
angående rutinmässiga undersökningar av avloppsvatten.

Motionen

I motionen 1972:745 av fru Sundberg m. fl. (m) har hemställts att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en utredning och förslag till bestämmelser
gällande rutinmässiga undersökningar på avloppsvatten.

Remissyttrandena

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från socialstyrelsen,
statens livsmedelsverk och statens naturvårdsverk. Se bilaga till detta
betänkande.

Utskottet

I förevarande motion hemställs om utredning och förslag till bestämmelser
gällande rutinmässiga undersökningar på avloppsvatten. Enligt
motionärernas uppfattning är nuvarande regler inte anpassade till dagens
ökade kunskaper om riskerna med utsläpp av olika slags giftiga ämnen,
bl. a. tungmetaller.

Utskottet anser givetvis att en effektiv kontrollverksamhet i syfte att
hindra att miljöskadliga ämnen släpps ut via avloppsvattnet i våra
vattendrag är angelägen. Som socialstyrelsen framhåller finns bl. a. skäl
att intensifiera kontrollen vid de anläggningar varifrån utsläppen sker.

Frågan om en utvidgad och fördjupad kontroll av miljön, avseende
såväl emissioner som immissioner och miljöfarliga produkter, har
emellertid behandlats av miljökontrollutredningen i dess nyligen framlagda
betänkande SOU 1972:31. Utredningen har också diskuterat uppbyggnaden
av ett ADB-baserat informationssystem på miljövårdens område
och avser att inom den närmaste tiden i särskilt betänkande redovisa sina
förslag rörande utformningen av ett sådant informationssystem.

I avvaktan på ställningstagandet till miljökontrollutredningens förslag
finner sig utskottet inte böra påfordra någon särskild åtgärd från
riksdagens sida i anledning av den nu behandlade motionen.

1 Riksdagen 1972. 16 sami. Nr 51

JoU 1972:51

2

Utskottet hemställer alltså

att riksdagen lämnar motionen 1972:745 utan åtgärd.

Stockholm den 7 november 1972

På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i
Skänninge (s), Johanson i Västervik (s)*, Jonasson (c), Magnusson i
Grebbestad (s), fru Anér (fp), herrar Augustsson (s), Larsson i Borrby (c),
fru Lindberg (s), herrar Kronmark (m), Takman (vpk), fru Theorin (s),
herrar Leuchovius (m) och Strömberg (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

JoU 1972:51

3

Bilaga

Yttranden över motionen 1972:745

Socialstyrelsen (9.5.1972)

Styrelsen framhåller att en sådan kontrollverksamhet som motionärerna
avsett i syfte att hindra att miljöskadliga ämnen släpps ut via
avloppsvattnet i vattendrag är angelägen. På grund av de mycket stora
svårigheterna att genomföra kontrollverksamhet vid avloppsreningsanläggningarna
förordar styrelsen emellertid i stället, att kontrollen vid
anläggningar, varifrån utsläppen sker, intensifieras samt att recipienterna
studeras med avseende på avloppsvattnets inverkan. Detta innebär
emellertid inte att behovet av utökad kontroll vid avloppsreningsverken
bortfaller. Störst torde enligt styrelsens mening behovet vara av kontroll
att det inkommande avloppsvattnet inte innehåller för verkets drift
skadliga ämnen. Styrelsen anför i övrigt följande.

Motionärerna framhåller bl. a. att stora ansträngningar måste göras för
att förhindra vattenförstöring och att en förutsättning därför är att man
är medveten om vad avloppsvattenutsläppen innehåller. Motionärerna
anser det nödvändigt att genom noggranna analyser av icke nedbrytbara
ämnen komplettera nuvarande analyser samt att socialstyrelsen utreder
och lägger fram förslag om vilka analyser som rutinmässigt bör utföras av
avloppsvatten.

Socialstyrelsen anser i likhet med motionärerna att ämnen som kan
inverka negativt på recipienterna måste begränsas i avloppsvatten. Detta
blir alltmer angeläget bl. a. eftersom ytvatten i ökad utsträckning
användes som hushållsvatten.

Det stora antalet produkter som kan ha en negativ inverkan på
recipienterna är emellertid mycket stort och ständigt i stigande.
Betydande svårigheter föreligger därför att ange vilka analyser som
generellt bör göras och dess antal torde bli mycket stort. Bland sådana
svårigheter kan även nämnas brist på lämpliga analysmetoder, vilket gäller
bl. a. kvicksilver i de kvantiteter det förekommer i avloppsvatten.
Kostnaderna för en sådan kontrollverksamhet som avses, synes även bli
avsevärda.

För att begränsa utsläpp av de ämnen som avses torde därför i första
hand kontrollverksamheten vid industrier, varifrån dessa utsläpp sker,
intensifieras. Vid tillstånd eller dispensgivning enligt miljöskyddslagstiftningen
att driva anläggningar som faller under nämnda lagstiftning, måste
därför krävas kontrollprogram avseende utsläpp av olika föroreningar
från anläggningen. Det är enligt styrelsens uppfattning väsentligt att man
satsar på denna kontrollverksamhet bl. a. på grund av att man i allmänhet
vet vilka ämnen som är aktuella vid den anläggning som avses. Denna
kontrollverksamhet har emellertid den nackdelen att den endast omfattar
sådana anläggningar som prövats enligt miljöskyddslagstiftningen. En
annan kontrollmöjlighet är att studera avloppsvattnets inverkan på
recipienten. Genom att välja ut olika indikatorer i recipientens ekologiska
system kan man bilda sig en uppfattning om arten och omfattningen av
avloppsvattnets inverkan. Härigenom kan man på tidigt stadium även
upptäcka tidigare okända negativa effekter av i avloppsvattnet ingående
ämnen.

Med en sådan kontrollverksamhet som ovan berörts blir behovet av

JoU 1972:51

4

den avloppsvattenkontroll motionärerna föreslagit mindre. Styrelsen får
emellertid betona att den finner en viss kontrollverksamhet vid avloppsreningsverken
erforderlig utöver den som sker för närvarande, enligt
meddelande V 1 från statens naturvårdsverk ”Anvisningar för driftkontroll
vid kommunala avloppsreningsanläggningar”. Detta gäller främst en
kontrollverksamhet på till verket inkommande avloppsvatten för att
spåra sådana utsläpp som kan inverka menligt på reningsverkets funktion.
Detta gäller framförallt reningsverk med biologisk rening. Genom gifter i
avloppsvattnet kan nämligen sådana verk sättas ur funktion under
avsevärd tid.

I motionen omnämns dåvarande medicinalstyrelsens meddelande nr
112 ”Råd och anvisningar angående bakteriologiska vattenundersökningar”
och meddelande nr 122 ”Råd och anvisningar angående fysikaliskkemiska
vattenundersökningar”. För att undvika missförstånd får styrelsen
framhålla att dessa anvisningar behandlar kontroll av renvatten. De
fysikalisk-kemiska undersökningarna omfattar en rad olika ämnen.
Dessutom anges inledningsvis till dessa anvisningar att om lokala
förhållanden så påkallar eller det eljest vid undersökningen framkommer
skäl att misstänka onormal sammansättning av vattnet skall utvidgning av
vattenundersökning föreslås. Anvisningarna är enligt styrelsens uppfattning
för närvarande inte i behov av någon revidering. Däremot undersöker
styrelsen möjligheterna att förkorta intervallen mellan provtagningstillfällena.
Motionärerna anger som exempel på att de rutinmässiga
analyserna av dricksvatten behöver ses över, det faktum att nitrithalten i
vattenledningsvattnet i vissa delar av landet funnits högre än önskvärt.
Styrelsen kan i anledning därav konstatera att det är på grund av att de
rutinmässiga dricksvattenanalyserna omfattar även nitrat som de höga
nitrathalterna observerats.

Statens livsmedelsverk (24.4.1972)

Livsmedelsverket anför.

Som motionärerna framhåller har under senare år utsläppen av
skadliga ämnen via avloppsvatten i våra sjöar och vattendrag ökat.
Särskilt betänklig är ökningen av de gifter och andra ämnen vilka ej bryts
ner eller reduceras genom vattnets behandling i reningsverk.

Den ökade vattenförbrukningen har också medfört att ytvatten i
större omfattning än tidigare får tillgripas för att klara vattenförsörjningen.
Denna utveckling poängterar ytterligare behovet av bättre
kontroll av vilka skadliga ämnen som tillförs vattendragen. En sådan
kontroll bör inte enbart inriktas på att spåra giftiga ämnen i mera
inskränkt bemärkelse utan utökas till att gälla även andra föroreningar
som kan medföra skador av betydelse. Det kan i sammanhanget påpekas
att man inom socialstyrelsen undersökt på vilket sätt rötslam kan
användas som jordförbättringsmedel. I det betänkande som denna
arbetsgrupp publicerade i juli 1970 (Slam som jordförbättringsmedel)
framhölls att man vid undersökning av från reningsverk utgående
avloppsvatten även efter biologisk rening funnit anmärkningsvärt höga
halter av patogena mikroorganismer och parasitägg. Klorering förekommer
endast sporadiskt under sommarmånaderna. Man framhöll också att
då avloppsvattnet inte låter sig styras och kontrolleras på samma sätt som
slammet, får det anses angeläget att även frågan om avloppsvattnets
hygieniska beskaffenhet blir föremål för undersökning och åtgärder.

JoU 1972:51

5

För närvarande saknas bestämmelser om åsyftade undersökningar av
avloppsvatten. De anvisningar som statens naturvårdsverk lämnat (V 1
1968) gäller enbart undersökningar i samband med driftskontroll vid
reningsverken.

Ur de synpunkter som livsmedelsverket har att beakta, vill verket
starkt uttrycka önskvärdheten av att de frågor som motionärerna berört
klarlägges. För att undvika dubbelarbete bör dock först undersökas i vad
mån dessa frågor berörs i den utredning som för närvarande pågår genom
standardiseringskommissionens försorg och som syftar till att ge förslag
rörande rutinundersökningar för avloppsvatten. Detsamma gäller också
den utredning som miljökontrollutredningen för närvarande gör angående
bedömningsgrunder för miljöfarliga ämnen.

Även om undersökningar av avloppsvatten kommer att ge värdefulla
upplysningar om förekomsten av olika farliga ämnen i recipienten ger de
tyvärr ej direkt svar på den viktiga frågan om vilken, eller vilka, som är
upphov till föroreningarna.

I de tillstånd eller andra beslut rörande utsläpp av avloppsvatten som
fattas med stöd av miljöskyddslagen och därtill hörande bestämmelser
kan omfattningen av avloppsutsläppen regleras i villkoren. I dessa fall är
det således möjligt att direkt förbjuda utsläpp av olika ämnen. Dessa
bestämmelser tillämpas i praktiken mest på sådana fabriker och andra
näringar som står i begrepp att starta en verksamhet. På redan etablerade
företag, vilka torde vara de flesta, kommer mera sällan denna reglering till
stånd.

Det vore därför önskvärt om den undersökning motionärerna begärt
kunde avse att även klarlägga vilka praktiska möjligheter som bör ges
myndigheterna att genom anmälningsskyldighet eller liknande få vetskap
om hantering av sådana speciellt farliga ämnen vilka kan tänkas medfölja
avloppsvattnet och vålla skada. Genom ett sådant förfarande vore det
möjligt att förebygga vissa utsläpp, även från sådana ställen som ej blir
föremål för särskild prövning enligt miljöskyddslagen.

Statens naturvårdsverk (4.5.1972)

Naturvårdsverket anför.

Myndigheters råd och anvisningar angående vattenundersökningar
omfattar i allmänhet dels detaljerade anvisningar för provtagning och
analys, dels föreskrifter beträffande vilka undersökningar som skall
utföras och hur resultaten skall bedömas.

Inom analysmetodområdet sker för närvarande ett intensivt arbete på
att få fram standardiserade undersökningsmetoder. Arbetet har sedan
1970 bedrivits på nordisk bas, men i april 1972 äger ett första möte rum i
Geneve med internationella standardiseringsorganisationen (ISO) för att
dra upp riktlinjerna för två nytillsatta kommittéer — ”Water Purity” och
”Air Purity”. Världshälsoorganisationen (WHO) arbetar på att komplettera
”European Standards for Drinking Water” med en ”European
Manual of Water Analysis”. På metodområdet torde sålunda inte krävas
några ytterligare initiativ, snarast en samordning av pågående aktiviteter.
Då det i stort sett är samma personer som deltar i de olika organisationernas
arbetsgrupper vållar denna dock knappast några problem, och
dubbelarbete bör kunna undvikas. Standardiserade och detaljerade
metodanvisningar bör alltså kunna börja komma i bruk under de
närmaste åren, och vartefter arbetet fortskrider komma att omfatta ett
allt större antal analysmetoder.

JoU 1972:51

6

I maj 1971 tillsattes inom statens naturvårdsverk en projektgrupp med
uppgift att följa verksamheten med tillsyn och kontroll enligt miljöskyddslagen
samt att utarbeta förslag till vidareutveckling av system och
anvisningar för verksamheten. Gruppens huvudarbetsuppgift är att
medverka vid utarbetandet av normalprogram för tillsyn och kontroll av
skilda miljöfarliga anläggningar. Anvisningar för driftkontroll av kommunala
avloppsreningsverk har funnits sedan 1968 och en ny, omarbetad
upplaga utges inom kort.

Frågan om en utvidgad och fördjupad kontroll av miljön, avseende
både emissioner, immissioner och miljöfarliga produkter, behandlas inom
miljökontrollutredningen. I samband härmed diskuteras också uppbyggnaden
av ett ADB-baserat miljövårdens informationssystem (MI). Utan
att föregripa utredningens förslag torde kunna sägas att allt talar för en
betydande satsning på kontrollsidan. Därvid är det väsentligt att berörda
myndigheter tilldelas tillräckliga resurser och i övrigt bereds möjlighet att
snabbt och effektivt genomföra sina uppgifter.

Med hänsyn till det anförda anser naturvårdsverket inte ytterligare
åtgärder vara påkallade.