Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner om vattenvården i Östersjön, m. m.

Betänkande 1972:JoU50

Jordbruksutskottets betänkande nr 50 är 1972

JoU 1972:50

Nr 50

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner om vattenvården
i Östersjön, m. m.

Motionerna

Till jordbruksutskottet har hänvisats följande av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner

dels motionen 1972:538 av herr Ahlmark m. fl. (fp) vari hemställts

1. att riksdagen anhåller hos regeringen om en utredning med syfte att
upprätta en svensk kommission för Östersjön, 2. att riksdagen anhåller
hos regeringen att Sverige tar initiativ till en utredning mellan Östersjöländerna
om inrättandet av en permanent Östersjökonferens,

dels motionen 1972:728 av herrar Börjesson i Glömminge (c) och
Gustafsson i Stenkyrka (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Majit
anhåller om att riktlinjer utarbetas för samhällets åtgärder med syfte att
kartlägga och förebygga föroreningen av Östersjön,

dels motionen 1972:731 av herr Gustafsson i Stenkyrka (c) vari
hemställts att riksdagen till Kungl. Maj :t uttalar att åtgärder vidtages för
inrättande av en marinbiologisk fältstation på Gotland,

dels motionen 1972:736 av herr Hörberg (fp) vari hemställts att
riksdagen begär att Kungl. Majit tar initiativ till erforderliga undersökningar
av möjligheterna till färskvattenexport från Kvarken till den
europeiska kontinenten.

Remissyttrandena

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1972: 731 från
fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk och zoologiska institutionen vid
Stockholms universitet. Se bilaga till detta betänkande.

Utskottet

I samtliga här föreliggande fyra motioner upptas frågor som rör eller
anknyter till föroreningssituationen för vattnet i Östersjön. Sålunda
föreslås utredningar om upprättande av en svensk kommission för
Östersjön och om inrättande av en permanent Östersjökonferens (motionen
1972:538), utarbetande av riktlinjer för samhällets åtgärder i syfte
att kartlägga och förebygga föroreningen av Östersjön (motionen
1972:728), inrättande av en marinbiologisk fältstation på Gotland
(motionen 1972:731) samt undersökning av möjligheterna till färskvattenexport
från Kvarken till den europeiska kontinenten (motionen
1972:736).

Utskottet vill erinra om att frågor rörande föroreningen av Östersjön
vid tidigare tillfällen behandlats av riksdagen, bl. a. år 1971 och

1 Riksdagen 1972. 16 sami. Nr 50

JoU 1972:50

2

innevarande år. I betänkande till 1971 års riksdag (JoU 1971:20) över
motioner i hithörande frågor erinrade jordbruksutskottet bl. a. om att
forsknings- och undersökningsverksamheten beträffande föroreningen av
Östersjön sedan en tid ägnades stor uppmärksamhet. Enligt beslut av
Kungl. Maj:t den 18 december 1968 hade åt naturvårdsverket uppdragits
att vad gäller Östersjön inventera och samordna den pågående forskningsoch
undersökningsverksamheten och att i samråd med berörda myndigheter
och institutioner initiera den ytterligare verksamhet som kunde
behövas. Naturvårdsverket hade uppgivit bl. a. att ett undersökningsprogram
utarbetats, vari klart framträdde behovet av en integrerad
verksamhet med långsiktiga övervakningsundersökningar. Medel hade
satsats på fullföljande av undersökningar rörande vattenutbytesförhållandena
i Östersjön, förekomsten av tritium och fiskproduktionen. Uppföljning
avsågs även ske av undersökningar angående sådana frågor som
transport till Östersjön av organisk substans och närsalter, experimentalekologiska
modellstudier i en typisk Östersjörecipient samt bottensedimentens
kemi och mikrobiologi. Det var vidare angeläget att-sätta i gång
vissa undersökningar i Hanöbukten med hänsyn till utsläppen från
industrierna och att undersöka förändringar i bottenfaunan i Stockholmstrakten
i samband med den pågående moderniseringen av reningsverken.
Härigenom väntades underlag kunna erhållas för framtida jämförelser.
Inom naturvårdsverket hade vidare en arbetsgrupp nyligen påbörjat
forskning om oljebekämpning. Gruppen skulle beakta de internationella
forskningsinsatserna och särskilt ägna sig åt de speciella förhållandena i
Östersjön.

Utskottet fann angivna exempel ge vid handen att forskningsverksamheten
inom landet var av en inte obetydlig omfattning. Utskottet fann
angeläget att de undersökningar som pågick målmedvetet fullföljdes och
att planerade projekt sattes i gång så snart tillgängliga medel gjorde det
möjligt, och utskottet förutsatte att så skulle komma att ske. Utskottet
fann det vara av väsentlig betydelse att detta behov blev tillgodosett och
hälsade därför med tillfredsställelse att utvecklingen på området syntes gå
i denna riktning. Sålunda hade tidigare föreliggande planer på bildande av
ett nordiskt kontaktorgan med uppgift att följa planeringen och
verksamheten på miljövårdsområdet förverkligats. Det samarbete som
inletts ansåg utskottet böra ses som tecken på att insikten vuxit sig allt
starkare om att problemen rörande skyddet av Östersjön endast kunde
effektivt lösas i samverkan mellan samtliga berörda stater.

Utskottet hänvisade också bl. a. till de inom den internationella
sjöfartsorganisationen (IMCO) pågående strävandena att åstadkomma ett
tillfredsställande säkerhetssystem för oljetransportema och anförde
avslutningsvis att de aktualiserade föroreningsproblemen för Östersjön
förtjänade stor uppmärksamhet men att den aktivitet som utvecklades
för lösning av problemen borde leda till att motionernas syften blev
tillgodosedda utan någon riksdagens åtgärd. Vad utskottet anförde
föranledde ingen erinran av riksdagen.

Spörsmål av viss betydelse även för vattenvården i Östersjön har i

JoU 1972:50

3

ett par sammanhang berörts under vårsessionen av innevarande års
riksdag. I sitt betänkande i anledning av dels i statsverkspropositionen
upptaget anslag till Miljövårdsforskning, dels ett i en särskild proposition
föreslaget stöd till kollektiv forskning inom miljövårdsområdet jämte
motioner (JoU 1972:19) fann utskottet bl. a. anledning understryka
vikten av att det internationella forskningssamarbete som inletts för att
komma till rätta med föroreningen av Östersjön fullföljs och att
planerade initiativ till ytterligare åtgärder i detta avseende förverkligas. I
samma betänkande anförde utskottet synpunkter på den splittring på
olika institutioner och organ som förekom inom miljövårdsforskningen.
Naturvårdsverkets forskningsnämnd hade här vissa samordnande uppgifter,
men utskottet ansåg motiverat med en samlad översyn av samordningsproblemen
och föreslog riksdagen att hemställa om en förutsättningslös
utredning i ämnet. Utskottets förslag godkändes av riksdagen.
Utskottet hade vidare under våren att behandla en proposition om
godkännande av ändringar i 1954 års internationella konvention till
förhindrande av havsvattnets förorening genom olja, m. m. jämte
motioner. Utskottet (JoU 1972:36) erinrade härvid om ett uttalande i
propositionen av kommunikationsministern av innebörd att vid IMCO:s
konferens år 1973 i första hand bör prövas möjligheten att införa
totalförbud mot oljeutsläpp för alla vattenområden. Om detta inte är
möjligt, anförde departementschefen, bör åtgärder vidtas för att ge
särskilt känsliga vattenområden, bl. a. Östersjön, sådant skydd. Utskottet
anförde för egen del att Östersjön och Nordsjön är speciellt känsliga
områden som i förevarande sammanhang kräver stor uppmärksamhet och
sade sig förutsätta att från svensk sida stora ansträngningar görs för att på
det internationella planet lösa frågan om totalförbud mot utsläpp och att
därvid bl. a. de speciella förhållandena i fråga om Östersjön och Nordsjön
beaktas. Riksdagen gav i enlighet med utskottets förslag som sin mening
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört i denna fråga.

Utskottet vill beträffande utvecklingen på förevarande område vidare
anföra följande.

Under hösten 1971 anordnades ett sovjetiskt-svenskt symposium
beträffande Östersjöns föroreningsproblem. Överenskommelse träffades
härvid bl. a. om vidgat forskningssamarbete. Enligt vad utskottet erfarit
deltog Finland i symposiet som observatör. En trilateral arbetsgrupp har
bildats, och det har uttalats att gruppen bör stå öppen för alla länder runt
Östersjön.

Östersjöproblemen ägnas stor uppmärksamhet i Nordiska rådet. Det
inom rådet förra året tillkomna ministerrådet har vid sitt möte i
Helsingfors i februari 1972 beslutat att ett nordiskt handlingsprogram på
miljövårdens område skall upprättas och ett av det tidigare nämnda
kontaktorganet uppgjort programförslag föreligger redan. I förslaget
innefattas bl. a. föroreningssituationen i Östersjön.

Naturvårdsverket anför i sina petita för budgetåret 1973/74 att större
delen av de undersökningar verkets forskningsnämnd föreslår utgör
uppföljningar av redan pågående arbeten. Det är mycket angeläget,

1* Riksdagen 1972. sami. Nr 50

JoU 1972:50

4

uttalar verket, att dessa projekt inte behöver avbrytas eller inskränkas.
Verket ansluter sig vidare till nämndens anslagsberäkning, 800 000
kronor, för nya projekt inom Östersjöområdet.

Utskottet vill i förevarande sammanhang slutligen erinra om att
havsresursutredningen, som tillkallats för utredning rörande uppläggningen
av en långsiktig inventering av kontinentalsockelns naturtillgångar,
nyligen avgivit sitt betänkande. Här skall endast nämnas att utredningen
även berört med havsföroreningar förbundna problem. Utredningen
föreslår att en särskild delegation för havsresurser tillsätts och att denna
bl. a. får vissa samordningsuppgifter i havsmiljöfrågor både på det
nationella och det internationella planet. Förslaget är under prövning i
Kungl. Maj:ts kansli.

Utskottet vidhåller sin tidigare uttalade uppfattning att frågorna om
Östersjöns förorening förtjänar den största uppmärksamhet. Det är härvid
av stor vikt att ett intimt, fast samarbete mellan alla berörda stater
kommer till stånd vad gäller såväl forskning på området som praktiska
åtgärder till skydd för Östersjön och för att råda bot på redan skedda
skador. Det framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen att en
avsevärd aktivitet utvecklas för att komma till rätta med de här
föreliggande problemen. Det pågående arbetet bör, såvitt utskottet
kunnat bedöma, leda fram till lösningar såväl av sådana problem av
organisatorisk art som tagits upp i motionen 1972:538 som de spörsmål
angående översiktlig planering m. m. som framförts i motionen
1972:728. Utskottet är medvetet om att speciella svårigheter föreligger
när det gäller att få samtliga Östersjöstater inlemmade i ett fast samarbete
i Östersjö frågorna. Utskottet vill dock starkt understryka vikten av att de
ansträngningar som görs för att åstadkomma en samordning mellan
berörda stater fortsätter. Utskottet finner för sin del anledning anta att
åtgärder i motionernas syfte kommer att vidtas så snart förutsättningar
härför föreligger. Detta skulle bl. a. innebära att de nyssnämnda
motionerna inte bör påkalla någon riksdagens särskilda åtgärd.

I motionen 1972:731 hemställs om ett uttalande om åtgärder för att
på Gotland inrätta en marinbiologisk fältstation. Motionären påtalar den
stora bristen på sådana stationer i Sverige och framhåller betydelsen för
utforskning av Östersjön, bl. a. från föroreningssynpunkt, av en dylik
station. Gotland är, framhåller motionären, från olika synpunkter den
lämpligaste förläggningsplatsen för en sådan anläggning.

I yttranden över motionen tillstyrks förslaget av fiskeristyrelsen och
zoologiska institutionen vid Stockholms universitet. Även statens naturvårdsverk
anser att en forskningsstation på Gotland skulle vara av stort
värde men anför även att det med tanke på det oklara läget i fråga om
forsknings- och laboratorieorganisationen och de begränsade resurserna är
tveksamt om det f. n. är klokt att splittra tillgängliga medel och
etablerade forskargrupper. En station på Gotland synes emellertid, anför
verket, väl motiverad på längre sikt.

Enligt utskottets mening kan skäl anföras för att en marinbiologisk

JoU 1972:50

5

station på Gotland skulle kunna bli av betydande värde för utforskningen
av Östersjön. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att vid den senaste
budgetbehandlingen i riksdagen ett avsevärt förhöjt anslag till Miljövårdsforskning
ställts till naturvårdsverkets förfogande. Utskottet anser sig inte
här böra taga ställning till hur nu nämnda eller andra medel som lämnas
för miljövårdsforskningsändamål i detalj skall utnyttjas. Det synes
emellertid utskottet naturligt att det i motionen föreslagna projektet
prövas vid övervägandena om dispositionen av för hithörande ändamål
tillgängliga medel. Vad utskottet här anfört i anledning av motionen
1972:731 borges Kungl. Maj:t till känna.

1 motionen 1972:736 föreslås slutligen att riksdagen hos Kungl. Maj:t
begär initiativ till undersökning av möjligheten av färskvattenexport från
Kvarken till den europeiska kontinenten.

Motionärens förslag innebär i stort sett att en vägbank skulle byggas
vid Kvarken från Umeå till Vasa. Från vattenområdet norr om Kvarken
skulle sedan de i motionsyrkandet nämnda vattenleveranserna kunna ske.

Utskottet anser sig inte böra föreslå någon riksdagens åtgärd i
anledning av motionen 1972:736.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

1. anser motionen 1972:538 besvarad med vad utskottet anfört,

2. anser motionen 1972:728 besvarad med vad utskottet anfört,

3. i anledning av motionen 1972:731 som sin mening ger Kungl.
Maj :t till känna vad utskottet anfört angående en marinbiologisk
fältstation på Gotland samt

4. lämnar motionen 1972:736 utan åtgärd.

Stockholm den 7 november 1972
På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i
Skänninge (s), Johanson i Västervik (s)*, Jonasson (c), Magnusson i
Grebbestad (s), fru Anér (fp), herrar Augustsson (s), Larsson i Borrby (c),
fru Lindberg (s), herrar Kronmark (m), Takman (vpk), fru Sundberg
(m)*, fru Theorin (s) och herr Strömberg (fp), dock att vid behandlingen
av motionerna 1972:731 och 1972:736 herr Leuchovius (m) deltagit i
stället för fru Sundberg (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

JoU 1972:50

6

Reservation

beträffande frågan om inrättande av en kommission för Östersjön m. m.
av fru Anér (fp) samt herrar Takman (vpk) och Strömberg (fp) som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 4 som börjar med
”Utskottet vidhåller” och slutar med ”särskilda åtgärd” bort ha följande
lydelse:

”Utskottet vidhåller (lika med utskottet) föreliggande

problem. De redovisade uppgifterna visar emellertid att såväl forskningen
som andra aktiviteter i fråga om Östersjöproblemen är splittrade på
många händer. Det är enligt utskottets mening angeläget med en fast
samordning av forskningen, den ekonomiska verksamheten och det
arbete i övrigt som pågår i angelägenheter som gäller Östersjöproblemen.
Enligt utskottets mening skulle en sådan kommission för Östersjön som
motionärerna föreslagit vara ett lämpligt organ för samordning. Utskottet
biträder således detta yrkande i motionen 1972:538. Stor vikt bör även
läggas vid det internationella samarbetet. Detta samarbete bör, som
motionärerna framhållit, ske fortlöpande i form av bl. a. oavbrutna
diskussioner mellan alla Östersjöstater. Frågan om att tillgodose dessa
syften genom tillskapande av en permanent Östersjökonferens bör enligt
utskottets mening på svenskt initiativ utredas i samverkan mellan
Östersjöländerna. Utskottet tillstyrker således förslaget härom i motionen
1972:538. Mot bakgrunden av det anförda finner utskottet inte behövligt
med någon riksdagens särskilda åtgärd i anledning av motionen
1972:728.”

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

”1. med bifall till motionen 1972:538 hos Kungl. Maj:t hemställer
dels om en utredning med syfte att upprätta en svensk
kommission för Östersjön, dels om initiativ till en utredning
mellan Östersjöländerna om inrättande av en permanent
Östersjökonferens,”

JoU 1972:50

7

Bilaga

Yttranden över motionen 1972:731

Fiskeristyrelsen (18.4.1972)

Styrelsen tillstyrker bifall till motionen och anför.

Enligt motionens rubrik föreslås inrättandet av en ”marinbiologisk”
fältstation på Gotland. Av motionen framgår att det rör sig om såväl
biologisk som hydrografisk forskning, varför det kan vara lämpligt att
rubricera stationen mera allmänt som en havsforskningsstation.

En havsforskningsstation på Gotland bör få stor betydelse för
biologiska och hydrografiska undersökningar av Östersjön och för det
internationella samarbetet som sker inom detta forskningsområde. En
institution av ifrågavarande slag torde kunna tjänstgöra som bas för en
rad biologiska och hydrografiska observationsplatser.

Lämpligt läge ur fiskeriforskningens synpunkt för en forskningsstation
av ifrågavarande art syns vara på östra sidan av ön, i första hand på
kuststräckan Östergarn—Ronehamn.

Statens naturvårdsverk (4.5.1972)

Naturvårdsverket anför.

Statens naturvårdsverk har fått Kungl. Maj:ts uppdrag att ta initiativ
till forskning och samordna pågående forsknings- och undersökningsverksamhet
i Östersjön.

Under den tid den samordnade svenska Östersjöforskningen bedrivits
har behovet att mera i detalj studera samspelet mellan organismer och
miljö i en ekologisk modell parallellt med övervakningsundersökningar
kraftigt ökat.

Den svenska Östersjöforskningen omfattar nu studier av de flesta av de
delproblem som ingår i helhetsbilden. De grundläggande undersökningarna
är emellertid mycket omfattande och kostnadskrävande. På grund av
dels medelssituationen, dels de ekologiska modellstudiernas karaktär av
grundforskning, har de ej kunnat rymmas inom ramen för miljövårdsforskningsmedlen.
Ansvaret för denna forskning övertogs därför 1970
delvis av naturvetenskapliga forskningsrådet och ligger numera helt på
rådet.

Detta innebär en inte helt lycklig splittring av forskningsinsatserna. En
samordning har emellertid kunnat åstadkommas vid Askölaboratoriet
med dess väl inarbetade forskarstab. Det är önskvärt att Askölaboratoriet
även i fortsättningen har en stor del av ansvaret för den ekologiska
forskningen i Östersjön.

De undersökningar i Östersjön som naturvårdsverket bedriver genom
sitt undersökningslaboratorium har vanligen varit begränsade till kustnära
områden. Då så bedömts nödvändigt har resorna vid några tillfällen
utsträckts, t. ex. sommaren 1970 till Åland. Vid undersökningarna har
fiskeristyrelsens undersökningsfartyg disponerats.

Genom miljökontrollutredningen står troligen en stor del av miljövårdsforskningen
och laboratorieorganisationen inför en omorganisation,
vars detaljer inte är kända men som bl. a. kan innebära omfördelning av
resurser. Allmänt kan sägas att framtida forsknings- och undersökningsverksamhet
kommer att kräva tillgång till välutrustade fältlaboratorier,
försöksdammar, akvarier och liknande anläggningar hela året om. Även

JoU 1972:50

8

frånsett den generella Östersjöproblematiken synes en marinbiologisk
forskningsstation på Gotland vara väl motiverad på längre sikt.

Med tanke på det oklara läget i fråga om forsknings- och laboratorieorganisationen
och de begränsade resurserna är det emellertid tveksamt om
det för närvarande är klokt med en splittring av tillgängliga medel och
etablerade forskargrupper. Även om sålunda en marinbiologisk forskningsstation
på Gotland vore av stort värde och förslaget bör ges hög
prioritet, bör det dock förverkligas först sedan övrig erforderlig östersjöforskning
kunnat tillgodoses. Vid en ökad satsning på Östersjö forskningen
är det t. ex. nu mera angeläget att få tillgång till mobila enheter än
en fast fältstation.

Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet (3.5.1972)

Institutionen anför.

Av Östersjöns kust utgöres ungefär en tredjedel av svenskt territorium.
Sveriges bidrag till detta havs förorening har uppskattats till ungefär
samma andel. De geografiskt utomordentligt goda förutsättningarna för
en mångsidig östersjöforskning har emellertid utnyttjats i mycket liten
omfattning. Den långa svenska kusten hyser endast en etablerad,
marinbiologisk station. Den dynamiska utsjön saknar helt fast bas. De
båtexpeditioner i Fiskeristyrelsens regi, som årligen utföres från Havfiskelaboratoriet
i Lysekil har kartlagt den successiva och alarmerande
försämringen av Östersjöns bottenvatten men för ett närmare studium av
dess vidare effekter på Östersjöns ekosystem som helhet kräves ett
kontinuerligt studium av de hydrografiska-biologiska-sedimentologiska
systemen och deras hopkoppling. Detta kan endast ske från en landbaserad
station, belägen i undersökningsområdet och med ständig beredskap
och flexibilitet för att följa miljöns dygns- och årsrytmik. Sverige är den
enda baltiska stat, som har dessa förutsättningar genom en ö mitt i Östersjön
— Gotland. Även de övriga staterna har uttryckt sitt intresse för en
havsforskningsstation här, som skulle utgöra ett konkret bidrag till den
internationella östersjöforskning som nu måste intensifieras. En station
på Gotland är inte bara en nödvändig förutsättning för en adekvat insikt i
östersjöproblematiken, den sänker även avsevärt kostnaderna per informations-bit.

En precisering av stationens exakta läge bör ej göras på nuvarande
kunskapsunderlag. Öläget medför givetvis transportproblem. Ett utnyttjande
av de snabba flygtransporterna förutsätter en reducering av de
nuvarande biljettpriserna. Ett eventuellt läge på öns ostkust får kompenseras
med transporter via öns väl utbyggda vägnät. En eventuell
förläggning till Gotlands norra del interfererar med det militära skyddsområdet.
Dessa problem är emellertid små jämfört med de fördelar en
havsforskningsstation mitt i Östersjön erbjuder.

Erfarenheter från Askölaboratoriets framväxt och från sonderingar i
samband med en tilltänkt dotterstation på Gotland i händelse av Trosa
Kraftverks förverkligande kan i övrigt sammanfattas i följande punkter.

1. Stationen bör ha ett forskningsprogram, kompletterande och väl
knutet till övrig såväl svensk som utländsk östersjöforskning. Programmet
bör ej enbart omfatta förhållandena till havs utan integrera utsjöstudier
med intensiva undersökningar av de komplexa och biologiskt viktiga
kustvattnen, av transport av närsalter och biologiskt material, studier av
havsorganismernas migrationsmönster. Förutom en allsidigt sammansatt
forskarstab, ansvarig för programmets kontinuitet bör havsforskningsstationen
vara väl rustad att hysa ”gästande” forskare och forskningsfartyg,

JoU 1972:50

9

oavsett disciplin och nationalitet.

2. Läget bör förutsätta redan förefintlig hamn samt närhet till

samhälle med hyresmarknad, arbetskraft och utbyggt skolsystem.

3. Stationen bör väl tillvarataga möjligheterna att via utställningar,
demonstrationer och föreläsningar tillfredsställa och stimulera allmänhetens
intresse för havet, dess möjligheter och begränsningar.

Med sitt geografiska läge, sina osedvanligt ostörda kustvatten, sin
tillgång på arbetskraft och sitt politiskt sett strategiska läge utgör
Gotland den naturliga basen för den havsforskningsstation som både den
svenska och den internationella östersjöforskningen sedan länge behövt.