Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående skogsbrukspolitiken

Betänkande 1972:JoU46

JoU 1972:45

Kupering av svansen på hund utföres normalt då valpen är två till tre
dygn gammal. Tekniken är mycket enkel och ingreppet synes inte
förorsaka valpen någon smärta eller medföra några negativa följdverkningar.
Uppfödare av hundar av de så kallade kuperingsraserna har i
många fall skaffat sig en betydande erfarenhet av svanskupering, och de
skäl som motionärerna åberopar om ”ett lekmannamässigt förfarande
som dels vållar djuret onödigt lidande, dels förorsakar besvärande
infektioner” synes icke relevanta. Följaktligen saknas anledning att
biträda motionärernas yrkande att ingreppet skulle få företagas enbart av
legitimerad veterinär.

En annan fråga i detta sammanhang, som däremot enligt Svenska
kennelklubbens uppfattning bör göras till föremål för omprövning, gäller
den i nuvarande lagstiftning angivna maximiåldern, 2 månader, vid
ingreppets utförande. Eftersom — såsom ovan nämnts — kupering av
svansen på hund normalt utföres då valpen är två till tre dygn gammal,
synes den i lagen angivna maximiåldern böra sänkas till förslagsvis 7
dygn. 10 §, andra stycket, lagen om djurskydd den 19 maj 1944 skulle i
enlighet med ovan anförda förslag få följande utformning: ”Kupering av
svansen på annat djur må, där djuret uppnått en ålder av 7 dygn, utföras
enbart av veterinär.”

Med hänsyn till vad som ovan anförts hemställer Svenska kennelklubben
att den av herrar Werner och Clarkson framlagda motionen icke
föranleder någon Kungl. Maj:ts åtgärd men att Kungl. Maj:t låter
ompröva utformningen av lagtexten i 10 §, andra stycket, lagen om
djurskydd den 19 maj 1944 enligt ovan anfört förslag.

Göteborgs Offsettrycken AB 72 1455 S Stockholm 1972

Jordbruksutskottets betänkande nr 46 år 1972

JoU 1972:46

Nr 46

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående
skogsbrukspolitiken.

Motionerna

Till jordbruksutskottet har hänvisats följande av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner

dels motionen 1972:146 av herr Persson i Karlstad m. fl. (s) vari
hemställts att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t begära att en
arbetsgrupp tillsättes med uppgift dels att från miljömässiga och
sysselsättningspolitiska utgångspunkter utvärdera erfarenheterna av de
allt vanligare kalhuggningarna av stora skogsarealer, dels att framlägga
förslag till åtgärder i anledning av därvid konstaterade eventuella negativa
verkningar, dels att mot bakgrund av utvärderingen göra en översyn av
tillämpliga delar av lagstiftningen på det aktuella området,

dels motionen 1972:369 av herr Turesson (m) vari hemställts att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en intensifierad upplysningsverksamhet
bland skogsägare och virkesköpare om åtgärder ägnade att minska
förökningsmöjligheterna för skogens skadeinsekter,

dels motionen 1972:552 av herr Magnusson i Kristinehamn m. fl.
(vpk) vari föreslagits att riksdagen hos regeringen hemställer om en
utredning, med betryggande inslag av progressiva forskare, som får i
uppdrag att undersöka det moderna skogsbrukets inverkan på miljön; att
riksdagen hos regeringen hemställer om utarbetande av tillämpningsregler
till gällande lagstiftning som omöjliggör att skogen utsättes för rovdrift;
samt att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till ändring av
gällande lagstiftning på området på så sätt, att samhället ges inflytande
över planeringen på skogsbrukets område med inriktning att förebygga
negativa verkningar för sysselsättningsmöjligheter och befolkningsstruktur,

dels motionen 1972:726 av herr Andersson i Storfors m. fl. (s) vari
hemställts att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t anhålla om en
allsidig utredning gällande skogsgödslingens inverkan på miljön, våra
vattendrag, grundvattnets förorening samt gifternas inverkan på vilddjursstammen
samt på tamboskapen,

dels motionen 1972:742 av herr Strömberg m. fl. (fp) vari hemställts
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att skogsvårdslagen ses över och
moderniseras under beaktande även av naturvårdens och friluftslivets
intressen.

1 Riksdagen 1972. 16 sami. Nr 46

JoU 1972:46

2

Utskottet

I ett antal motioner till årets riksdag behandlas de problem som
sammanhänger med det moderna skogsbrukets inverkan på miljön i olika
hänseenden.

I motionen 1972:146 erinras om att de allt hårdare skogsuttagen
genom kalhuggningsmetoden under senare tid utsatts för allt starkare
kritik. Farhågor har yppats främst rörande skogsbruksmetodernas negativa
effekter på lokalklimat, ekologi, skogsåterväxt, landskapsvård m. m.
Med hänvisning bl. a. till vissa förhållanden inom skogsbruket i norra
Värmland hemställer motionärerna att riksdagen begär att Kungl. Maj:t
tillsätter en arbetsgrupp för att dels från miljömässiga och sysselsättningspolitiska
utgångspunkter utvärdera erfarenheterna av de allt vanligare
kalhuggningarna av stora skogsarealer, dels framlägga förslag till åtgärder i
anledning av därvid konstaterade eventuella negativa verkningar, dels
slutligen mot bakgrund av utvärderingen göra en översyn av lagstiftningen
på det aktuella området. Förslag i samma riktning framförs i motionen
1972:552, vari yrkas att en utredning med betryggande inslag av
progressiva forskare ges uppdrag att undersöka det moderna skogsbrukets
inverkan på miljön och att tillämpningsregler till gällande lagstiftning
utarbetas som omöjliggör att skogen utsätts för rovdrift. Enligt sistnämnda
motion bör vidare samhället ges inflytande över planeringen på
skogsbrukets område för att förebygga negativa verkningar för sysselsättningsmöjligheter
och befolkningsstruktur. Lagstiftningen på skogsbrukets
område berörs också i motionen 1972:742, vari framhålls att tillämpningen
av skogsvårdslagen kraftigt bidrar till att ändra landskapsbild,
miljöförhållanden m. m. Enligt motionärernas mening är det därför
angeläget att skogsvårdslagen ses över och moderniseras under beaktande
av inte endast skogsbrukets utan också naturvårdens och friluftslivets
intressen m. m. I motionen 1972:726 framhålls behovet av speciella
undersökningar gällande skogsgödslingen, och motionärerna hemställer
om en allsidig utredning av skogsgödslingens inverkan på miljön, vissa
vattendrag, grundvattnets förorening samt gifternas inverkan på vilddjursstammen
och på tamboskapen. I motionen 1972:369 slutligen betonas
angelägenheten av att vidta särskilda åtgärder för att förhindra den
förökning av skadeinsekter i skogen som blivit en följd av den numera
allmänt tillämpade skogsskötseltekniken att lämna även grövre röjningsvirke
kvar i skogen. Enligt motionen krävs en intensifierad upplysningsverksamhet
bland skogsägare och virkesköpare i hithörande frågor.

Utskottet vill till en böljan erinra om att motioner behandlande det
moderna skogsbrukets inverkan på miljön vid flera tillfällen under senare
år varit föremål för riksdagens prövning (3LU 1970:70, JoU 1970:41 och
JoU 1971:54). Såväl tredje lagutskottet som jordbruksutskottet har
därvid i av riksdagen biträdda utlåtanden understrukit betydelsen för den
svenska ekonomin av att vi inom landet har ett högrationellt och
effektivt skogsbruk. Som framhålls i nu föreliggande liksom i tidigare
behandlade motioner har skogsbrukets utveckling emellertid haft vissa

JoU 1972:46

3

negativa konsekvenser bl. a. för landskapsbilden. Vid riksdagsbehandlingen
av hithörande frågor har tidigare givits uttryck för uppfattningen
att de miljömässiga olägenheterna av det moderna skogsbruket givetvis
bör i möjlig mån begränsas. Utskottet finner anledning i nu förevarande
sammanhang ånyo understryka detta. I och för sig hyser utskottet
förståelse för att en ökad mekanisering av skogsbruket kan befinnas
nödvändig och att exempelvis trakthyggesbruk tillämpas i viss omfattning.
Det är emellertid härvid enligt utskottets mening synnerligen
angeläget att se till att de rent tekniska och företagsekonomiska
synpunkterna på skogsbrukets bedrivande ej ges en omotiverad tyngd i
förhållande till andra samhälleliga aspekter, exempelvis miljövårdsintresset
och intresset att främja friluftslivet. Redan gällande lagstiftning
erbjuder härvidlag vissa möjligheter att ingripa. Enligt 19 § naturvårdslagen
kan länsstyrelsen sålunda förordna om lokalt tillståndstvång för
arbetsföretag om det finns anledning att anta att åtgärderna skall komma
att väsentligt skada landskapsbilden. Till arbetsföretag bör här räknas
även avverkning och plantering av skog. Länsstyrelsen har vidare en
allmän befogenhet att ingripa mot arbetsföretag som kan komma att
väsentligt ändra landskapsbilden. Det har dock ifrågasatts om ifrågavarande
regler är till fyllest och Kungl. Maj:t har också i direktiven för de år
1970 för översyn av naturvårdslagen tillkallade sakkunniga angivit att
dessa borde pröva om nuvarande skyddsformer var ändamålsenliga för att
tillgodose behovet av en allsidig landskapsvård med hänsyn till den
snabba omvandling som landskapet genomgår. De sakkunniga borde
därvid bl. a. beakta den förändring som sker av landskapet genom
jordbrukets och skogsbrukets rationalisering. Såväl tredje lagutskottet
som jordbruksutskottet har tidigare uttalat sig för att de sakkunniga
enligt direktiven borde undersöka om förordnande om skydd för
landskapsbilden borde kompletteras med möjlighet att utfärda skötselföreskrifter.
Vidare har utskotten ifrågasatt om det inte borde övervägas att
tilldela skogsvårdsstyrelsen en mera aktiv roll vid landskapsvården. Mot
vad utskotten sålunda anfört har riksdagen inte haft något att erinra.

De i förevarande motioner upptagna frågorna är emellertid föremål för
uppmärksamhet även i andra sammanhang. Det bör sålunda erinras om
att statens naturvårdsverk i mars 1971 tillsatte en arbetsgrupp med
representanter även för domänverket, skogsstyrelsen, skogshögskolan och
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund för att söka klarlägga de
speciella naturvårdsfrågor som är förknippade med det moderna skogsbruket.
Enligt vad utskottet erfarit har arbetsgruppen nyligen framlagt en
rapport, som f. n. bearbetas inom naturvårdsverket. Avsikten är att
verket inom kort skall kunna offentliggöra faktamaterial som ger
underlag för en bedömning av följderna från naturvårdssynpunkt av den
förväntade utvecklingen inom skogsbruket. Ett av syftena med arbetet är
enligt naturvårdsverket att belysa det behov av ytterligare utredningar i
ämnet som kan föreligga.

En särskild arbetsgrupp för studium av kalhyggenas omfattning och
verkningar tillsattes i januari innevarande år av jordbruksministern. 1

JoU 1972:46

4

gruppen ingår representanter för jordbruksdepartementet, skogsstyrelsen,
statens naturvårdsverk och arbetsmarknadsverket. En rapport från
nämnda arbetsgrupp kan enligt vad utskottet inhämtat väntas föreligga
omkring stundande årsskifte.

I anledning av motionen 1972:726 vill utskottet erinra om att
riksdagen nyligen antagit en lag om förbud mot spridning av bekämpningsmedel
från luften (prop. 1972:25, Soll 1972:10, rskr 1972:1 12).
Lagen innebär förbud mot sådan spridning av bekämpningsmedel över
skogsmark och annan mark som inte är åkermark. Som framhölls i
propositionen 1972:25 utgör frågan om spridning av bekämpningsmedel
från luften endast en del av den större frågan om användningen av
kemiska medel över huvud taget i vår omgivning. Miljökontrollutredningen
(Jo 1970:20) har nyligen lagt fram förslag till lagstiftning om
kontroll av hälso- och miljöfarliga produkter. Den särskilda frågan om
sättet för spridning av kemiska medel har dock inte behandlats av
utredningen. Chefen för jordbruksdepartementet har därför jämlikt
bemyndigande den 3 mars 1972 tillkallat särskilda sakkunniga med
uppgift att allsidigt utreda frågan om spridning av sådana kemiska medel
som bekämpningsmedel och handelsgödselmedel. Utredningen skall
bedrivas skyndsamt och ske i samråd med bl. a. arbetsmiljöutredningen.

I förevarande sammanhang må vidare erinras om att riksdagen
innevarande år bemyndigat Kungl. Maj:t godkänna avtal mellan staten
och Stiftelsen Skogsteknisk FoU om stöd till kollektiv skogsteknisk
forskning. Avtalet avser tiden den 1 juli 1972 - den 30 juni 1975. Enligt
det ramprogram som skall ligga till grund för forskningsverksamheten
under avtalsperioden syftar verksamheten bl. a. till att anpassa den
skogstekniska utvecklingen till miljövårdens krav.

Vad särskilt angår den i motionen 1972:369 berörda frågan om
åtgärder mot skogens skadeinsekter vill utskottet hänvisa till den
utredning i ämnet som verkställdes föregående år i anledning av då väckt
motion i ämnet (JoU 197 1:54). Enligt vad därvid redovisades anordnade
skogsstyrelsen, i syfte att finna en början till en bredare lösning av nu
ifrågavarande problem, i samarbete med skogshögskolan och Stiftelsen
Skogsarbeten en större skogsskyddskonferens i november 1970 för
representanter för skogsbruk, skogsindustri och forskning. Mötet resulterade
i ett antal rekommendationer som bl. a. gick ut på att skogsbruket
och skogsindustrin skulle försöka åstadkomma en bättre samordning
mellan avverkning, transport och industri för att i görligaste mån undvika
alltför stor lagring av obarkat virkessortiment i skogen under vissa
kritiska perioder. Den centrala konferensen har sedan följts upp av ett
antal regionala överläggningar, och på några håll har länsvisa skogsskyddskommittéer
bildats. Det förutsattes vid förenämnda skogsskyddskonferens
att en ny sådan skulle anordnas inom tre år för genomgång av hur
skyddet mot insekterna utvecklats och för överläggning om de vidare
åtgärder som kunde komma att erfordras.

JoU 1972:46

5

De föreliggande motionerna berör enligt utskottets mening synnerligen
viktiga frågor för vårt skogsbruk och för vår miljö, vilka förtjänar att
följas med stor uppmärksamhet. Av vad som redovisats i det föregående
torde emellertid framgå att såväl Kungl. Maj:t som berörda myndigheter
och organ är väl medvetna härom. Mot bakgrund av de undersökningar
som pågår och de initiativ som i övrigt tagits på förevarande område
finner utskottet inte erforderligt att nu påyrka någon särskild åtgärd i
anledning av dessa motioner.

Utskottet, som jämväl vill erinra om att skogspolitiska utredningen
beräknas slutföra sitt arbete inom kort, hemställer alltså
att riksdagen lämnar utan åtgärd

1. motionen 1972:146,

2. motionen 1972:369,

3. motionen 1972:552,

4. motionen 1972:726 och

5. motionen 1972:742.

Stockholm den 18 oktober 1972

På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i
Skänninge (s), Antby (fp), Johanson i Västervik (s), Hedin (m)*,
Jonasson (c)*, Magnusson i Grebbestad (s), fru Anér (fp), herrar
Augustsson (s)*, Larsson i Borrby (c), fru Lindberg (s), herrar Kronmark
(m), Takman (vpk) och fru Theorin (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herr Takman (vpk) som
dels anför följande:

”Det finns ingen anledning att idealisera skogsarbetet så som det
bedrevs med yxa och såg. Det var ett av de tyngsta av alla kroppsarbeten,
och om det hade funnits en fullständig statistik från decennierna före
1950 skulle den med stor sannolikhet ha visat hur skogsarbetarkåren mer
än de flesta andra arbetargrupper drabbades av olycksfall, förslitning,
sjukdom och tidig arbetsoförmåga. Den mekanisering, som inleddes på
1950-talet genom att motorsågen mera allmänt kom i bruk, medförde
från medicinsk och social synpunkt om möjligt ännu dystrare verkningar.
Under den senaste femårsperioden, fr. o. m. 1967 t. o. m. 1971, dödades
136 personer under skogsarbete, därav 81 under arbete med trädfällning.
Denna statistik är sannolikt ändå ofullständig. Den minskning av

JoU 1972:46

6

dödsolycksfallen i skogen som trots allt noterats de allra senaste åren är
sannolikt endast skenbar. Med den mycket hårda rationalisering som
skogsarbetet genomgått har antalet skogsarbetardagsverken reducerats
mycket kraftigt, och antalet olyckshändelser måste självfallet ställas mot
antalet dagsverken för att man skall kunna bedöma om skogsarbetet
blivit mindre farligt eller - vilket förefaller troligt - ännu mera farligt än
tidigare.

I det kyliga klimat som flertalet skogsarbetare i vårt land arbetar i blir
också yrkessjukdomar vanliga. Efter endast en relativt kort tid i arbete
med motorsåg, ofta endast tio år eller mindre, drabbas skogsarbetarna av
'kärlkramp’ i fingrarna.

Diskussionen om den andra mekaniseringsetappen, den som inleddes
med införandet av tunga maskiner för avverkning, kvistning, barkning
etc., kan följaktligen inte föras utan att man samtidigt diskuterar den
alternativa lösningen, den som representeras av att fortsätta med
motorsågen och ackordsarbete. Det är alldeles uppenbart att man inte
kan tolerera att en arbetargrupp utsätts för de risker som skogsarbetet
under hittillsvarande förhållanden medför.

Huruvida det högmekaniserade skogsarbetet med maskiner av typen
processorer är så föga ansträngande och så föga riskfyllt för arbetarna,
som det nu på sina håll hävdas, kommer man att kunna bedöma säkrare
först om ett tiotal år. En av de övriga centrala frågorna, vilken betydelse
den maskinella kalhuggningen av stora skogsarealer får i ekologiskt
hänseende, kan man heller inte bedöma utan en mångårig kontrolltid.

Motionen 1972:146 berör liksom motionen 1972:552 de ekologiska
aspekterna. Självfallet finns det i många fall anledning att helt avverka
skogen på ett område. Det är inte detta utan de mycket stora kalhyggena
som motionärerna med skärpa kritiserat. Djurlivet förändras. I den
sistnämnda motionen påpekas att kalhuggningama i Norrlands inland
medfört stora problem för renskötseln.

Skogen är en levande miljö som i sin tur har ett stort inflytande på
den omgivande miljön. Den är en av de viktigaste producenterna av
atmosfäriskt syre, den reglerar ytvattnets avrinning och hindrar markerosion,
den dämpar stormar, den har en i industriella samhällen allt
viktigare roll att spela för rekreation och friluftsliv.

Skogen har i stora delar av vårt land också en central ekonomisk roll,
och det är särskilt utifrån denna roll, skogens betydelse för sysselsättningen,
som motionärerna vänder sig mot den abnormt utbredda
kalhuggning som t. ex. Uddeholmsbolaget genomfört i norra Värmland.
Skogsvården missköts. Skogsbolagen bryr sig inte längre om att dika, att
röja bort virkeskvantiteter som betraktas som olönsamma att ta vara på
och som blir utmärkta kläckningsanstalter för skadeinsekter, och de
slarvar med planteringen av ny skog.

Bolagen investerar av sina profiter i industrier utanför skogsområdena,
och det är en ofta väl grundad uppfattning bland ortsbefolkningen att
lokalisering av förädlingsindustrier till dessa områden motarbetas därför
att dessa skulle innebära konkurrens om råvaran.

JoU 1972:46

7

Det är en rationell skogsvård som motionärerna kräver, och jag anser
att utskottet bort ansluta sig till den mening som uttryckts i motionen
1972:552, nämligen att riksdagen hos regeringen bör hemställa om
åtgärder som omöjliggör rovdrift av skogen samt om förslag till ändring
av gällande lagar så att samhället ges mera makt över planeringen på
skogsbrukets område med inriktning på att förebygga negativa verkningar
för sysselsättningsmöjligheter och befolkningsstruktur.”
dels anser att utskottet under punkten 3 bort hemställa

”att riksdagen bifaller motionen 1972:552 i vad avser tillämpningen
av gällande skogsvårdslagstiftning och förslag till
ändrad lagstiftning på området samt lämnar motionen i övrigt
utan åtgärd,”