Jordbruksutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:7 angående ytterligare anslag till vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin jämte motioner

Betänkande 1972:JoU4

Jordbruksutskottets betänkande nr 4 år 1972 JoU 1972: 4

Nr 4

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1972: 7 angående ytterligare anslag till vatten- och luftvårdande
åtgärder inom industrin jämte motioner.
Propositionen

Kungl. Maj:t har i propositionen 1972: 7 under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 21 januari 1972
föreslagit riksdagen att till Bidrag till vatten- och luftvårdande åtgärder
inom industrin på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1971/72
anvisa ett reservationsanslag av 200 milj. kr.

Enligt propositionen avses ifrågavarande medel stå till förfogande för
tillfälligt höjda bidrag till vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1972: 1475 av herrar Eriksson i Ulfsbyn (c) och Andersson
i Billingsfors (s) vari hemställts att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Maj:t proposition 1972:7 beslutar, att som sin mening uttala
att medel ställs till förfogande för bidrag till planerade vatten- och luftvårdande
åtgärder inom industrin i Dalsland i enlighet med vad som har
anförts i motionen,

dels motionen 1972: 1476 av herrar Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställts
att riksdagen i skrivelse till regeringen begär skyndsam plan för
och igångsättning av utbyggnad av statliga och kommunala miljövårdsarbeten
samt att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts proposition 1972: 7,
dels motionen 1972: 1477 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp) vari
hemställts att riksdagen vid behandling av propositionen 1972: 7 måtte
besluta att till Bidrag till vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin
på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar ett
reservationsanslag av 350 000 000 kr.,

dels motionen 1972: 1478 av herr Åsling (c) vari hemställts att riksdagen
vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition 1972: 7 beslutar
att till Bidrag till vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin på
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisa ett i förhållande
till Kungl. Maj:ts förslag med 100 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag
av 300 000 000 kr.,

dels motionen 1972: 1479 av herrar Sellgren (fp) och Larsson i Umeå

1 Riksdagen 1972. 16 sami. Nr 4

JoU 1972: 4

2

(fp) vari hemställts att riksdagen till Bidrag till vatten- och luftvårdande
åtgärder inom industrin på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1971/72 anvisar ett i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med 100 milj.
kr. förhöjt reservationsanslag av 300 milj. kr.

Utskottet

I syfte att snabbt förbättra sysselsättningssituationen beslöt 1971 års
höstriksdag om särskilda konjunkturstimulerande åtgärder inom bl. a.
miljövårdsområdet. Statsbidragen till vatten- och luftvårdande åtgärder
inom industrin höjdes till högst 75 °/o under tiden den 1 november 1971
—den 30 juni 1972. Samtidigt vidtogs också åtgärder för att påskynda
myndigheternas handläggning av hithörande ärenden.

Med hänsyn till att en betydande del — omkring 110 milj. kr. — av
anslaget Bidrag till vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin
var odisponerad när det förhöjda bidraget infördes ansågs någon ytterligare
medelsanvisning då inte behövlig. Naturvårdsverket, som handhar
bidragstilldelningen, har emellertid anmält bl. a. att antalet ansökningar
om bidrag starkt ökat den senaste tiden. Hittills har 92 milj. kr. beviljats
i förhöjda bidrag. Inneliggande ansökningar om sådana bidrag motsvarar
ett totalt bidragsbelopp av 163 milj. kr., vartill kommer ett bidragsbehov
för de ytterligare ansökningar om förhöjt bidrag som kan väntas.

I den nu föreliggande propositionen framhåller chefen för jordbruksdepartementet
att det är nödvändigt att ytterligare medel anvisas för
ifrågavarande bidrag. För innevarande budgetår bör, anför departementschefen,
200 milj. kr. anvisas på tilläggsstat till bidrag till vattenoch
luftvårdande åtgärder inom industrin. Härigenom kommer för den
tid under vilken förhöjda bidrag kan utgå 310 milj. kr. att stå till förfogande.
Bidragsgivningen bör inriktas på de objekt som snabbast ger
sysselsättningseffekt.

I motionen 1972: 1476 yrkas att riksdagen dels avslår propositionen
1972: 7, dels hos Kungl. Maj:t begär en plan för och igångsättning av
statliga och kommunala miljövårdsarbeten. Utskottet anser sig inte
böra biträda detta avslagsyrkande. Vid sådant förhållande finner utskottet
inte heller motionsyrkandet i återstående del böra föranleda
någon riksdagens åtgärd.

I motionen 1972: 1475 hemställs att riksdagen skulle särskilt uttala
sig för bidrag till vatten- och luftvårdande åtgärder i fråga om industrin
i Dalsland. Utskottet vill inte bestrida att de i motionen påtalade förhållandena
inom arbetsmarknaden i och för sig kan motivera bidrag
från förevarande anslag. Ansökningar härom torde emellertid böra prövas
i samma ordning som gäller för ansökningar från andra håll. Utskottet
finner därför att motionen inte bör föranleda någon riksdagens
åtgärd.

JoU 1972: 4

3

I motionerna 1972: 1477, 1972: 1478 och 1972: 1479 slutligen hemställs
att det av Kungl. Maj:t föreslagna anslagsbeloppet, 200 milj. kr.,
höjs till resp. 350, 300 och 300 milj. kr. Det förefaller inte osannolikt
att i propositionen upptaget belopp ej kommer att vara till fyllest men
utskottet finner sig inte ha tillräckligt underlag för att kunna biträda
motionsyrkandena. Om det — till fullföljande av förenämnda beslut av
1971 års riksdag — skulle visa sig erforderligt med ytterligare medelsanvisning
för att tillgodose behov som prövas angelägna, bl. a. från
arbetsmarknadssynpunkt, förutsätter utskottet att Kungl. Maj:t för riksdagen
framlägger förslag härom på tilläggsstat för innevarande budgetår.

Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte anledning till erinran
mot Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet får således hemställa

att riksdagen

1. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1972:7
och med avslag på motionen 1972: 1476 och, såvitt nu är i
fråga, motionerna 1972: 1477, 1972: 1478 och 1972: 1479 till
Bidrag till vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin
på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar
ett reservationsanslag av 200 000 000 kr..

2. lämnar motionen 1972: 1475 utan åtgärd,

3. i anledning av motionerna 1972: 1477, 1972: 1478 och 1972:
1479, samtliga motioner såvitt i övrigt är i fråga, som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande
eventuell ytterligare medelsanvisning för ifrågavarande
ändamål.

Stockholm den 23 februari 1972

På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson
i Skänninge (s), Antby (fp), Hedin (m), Hedström (s), Magnusson
i Grebbestad (s), Larsson i Borrby (c), fru Lindberg (s), herrar Takman
(vpk), Andersson i Storfors (s), fru Olsson i Helsingborg (c)*, fru Theorin
(s), herrar Leuchovius (m) och Strömberg (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herr Takman (vpk) som anser att utskottets yttrande fr. o. m. det
stycke på s. 2 som börjar med ”1 motionen 1972: 1476” och utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:

JoU 1972: 4

4

”1 motionen 1972: 1476 (lika med utskottet) kom munala

miljövårdsarbeten.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att regeringens förslag
om 200 milj. kr. som ytterligare bidrag till industrins miljö vårdsåtgärder
ligger i linje med den politik gentemot det privata näringslivet som
regeringen har drivit under senare år. Grundlinjen i denna politik
har varit att direkt statligt stöd lämnats till i främsta rummet de större
företagens verksamhet. Staten har fungerat som kreditgivare till och
samarbetspart med storfinansen och i allt fler fall ställt upp som garant
för företagens profiter samt aktivt understött den folkomflyttning
som storfinansen dikterat.

Många industrier har kunnat öka sina profiter genom att underlåta
att vidta nödvändiga förebyggande åtgärder mot miljöförstöring. Innebörden
av regeringens förslag är att industrierna nu skall kunna öka
sina profiter även därigenom att de erhåller statsbidrag för att vidta
åtgärder mot sin miljöskadliga verksamhet. Genom dessa bidrag undgår
de i stor utsträckning att bekosta åtgärder som måste anses vara nödvändiga
förutsättningar för den verksamhet de bedriver.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att den som bedriver industriell
verksamhet som medför skador på den omgivande miljön är
skyldig att svara för vad det kostar att eliminera skadorna och riskerna
för skador. Undantag från denna princip bör medges endast när det
gäller sådana mindre företag, som saknar ekonomiska möjligheter att
genomföra nödvändiga miljöskyddsåtgärder. De bör då kunna få bidrag
ur redan anvisat anslag.

Redan en flyktig genomgång av naturvårdsverkets handlingar visar
att det i allmänhet inte är sistnämnda typ av företag som hittills fått
huvudparten av bidragssumman. Tvärtom är det tydligt att storfinansen
har hållit sig väl framme och att många av de statsunderstödda miljövårdsåtgärderna
legat färdigprojekterade och mycket snart skulle ha
blivit genomförda, även om de inte uppmuntrats med generösa statsbidrag.
Grängesbergskoncernen har fått mer än 14 milj. kr., Boliden
mellan 8 och 9 milj. kr., SCA och Stora Kopparberg nära 8 milj. kr.
vartdera, Sandvikens järnverk 5 milj. kr. osv. Utskottet ansluter sig till
motionärernas uppfattning att en sådan inkomstfördelning till storfinansens
förmån inte bör förekomma. Som det nu är tvingas i sista hand
folket att betala både kapitalets miljöförstöring och åtgärderna för att
minska eller eliminera denna miljöförstöring. I vissa fall skulle det möjligen
kunna vara motiverat med statliga lån till industrier som vidtar
nödvändiga vatten- och luftvårdande åtgärder. Men i första hand krävs
en skärpning av miljöskyddslagstiftningen och en effektivare tillsyn av
att bestämmelserna följs.

Den centrala motiveringen för propositionen är det dåliga sysselsättningsläget.
Som motionärerna framhållit är det nödvändigt med åtgär -

JoU 1972: 4

5

der mot den arbetslöshet som den kapitalistiska ekonomin har påtvingat
folket. Det är också nödvändigt att vidta radikala åtgärder för att skydda
miljön och restaurera den miljö som förstörts och förstörs. Skärpta åtgärder
mot industrins miljöförstöring bör, som i det föregående påpekats,
vidtas utan kostnader för staten, utom i fråga om sådana
mindre industrier där de ekonomiska förutsättningarna för en självsanering
saknas. Åtgärder mot arbetslösheten kan i stället kombineras
med miljövårdsåtgärder, som måste vidtas på det statliga och kommunala
planet. Med en politik av detta slag skulle samhällsnyttiga arbeten
skapas och miljön förbättras.

Utskottet hemställer i överensstämmelse med det anförda

att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1476 dels avslår
Kungl. Maj:ts proposition 1972: 7 samt motionerna 1972: 1475,
1972: 1477, 1972: 1478 och 1972: 1479, dels i skrivelse till
Kungl. Maj:t begär en skyndsam plan för och igångsättning
av utbyggnad av statliga och kommunala miljövårdsarbeten.”

MARCUS BOKTR. STHLM 1 972 720056