Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående vissa jaktfrågor

Betänkande 1971:JoU30

Jordbruksutskottets betänkande nr 30 år 1971

JoU 1971:30

Nr 30

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående
vissa jaktfrågor.

Till jordbruksutskottet har hänvisats följande av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner
dels motionen 1971: 425 av herrar Nilsson i Kalmar och Wikner
(båda s) vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar
att åldersgränsen i vapenförordningens tillämpningsföreskrifter ändras
från 21 till 19 år för innehav och bruk av jaktstudsare klass 1, 2 och 3,
dels motionen 1971: 1051 av herrar Wemer i Malmö och Komstedt
(båda m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om
översyn av gällande jaktvårdsbestämmelser, syftande till bl. a. en komplettering
med föreskrifter om kompetensprov för jägare.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1971: 425 från statens
naturvårdsverk, rikspolisstyrelsen och Svenska jägareförbundet. Se bilaga
till detta utlåtande.

Utskottet. Mot bakgrund av den alltmer ökade omfattning och betydelse
som jakten fått som rekreation och fritidssysselsättning framhålls
i motionen 1971: 1051 behovet av skärpta säkerhetsbestämmelser i fråga
om rätten till innehav och bruk av jaktvapen. Motionärerna, som nämner
att vissa kunskapsprov numera krävs för varje nytillkommen älgjägare,
anser att tiden är mogen att införa kompetensbevis för all slags jakt på
villebråd. En översyn av gällande jaktvårdsbestämmelser, syftande till en
komplettering av desamma med föreskrifter om kompetensprov för
jägare föreslås därför.

Villkoren för innehav och bruk av jaktvapen berörs från en annan
synpunkt i motionen 1971: 425, vari tas upp frågan om en sänkning av
åldersgränsen för innehav och bruk av jaktstudsare från nuvarande 21 år
till 19 år. Enligt motionen bör riksdagen uttala sig för en ändring av
vapenförordningens tillämpningsföreskrifter i angiven riktning. I motiveringen
till förslaget hänvisar motionärerna till den nyligen vidtagna
sänkningen av rösträtts- och myndighetsåldern m. m.

Utskottet vill framhålla att de i motionerna aktualiserade problemen
redan är föremål för överväganden i olika sammanhang. Sålunda har
den år 1967 tilkallade jaktmarksutredningen, som enligt direktiven har att
bl. a. överväga former för att ge ökade jaktmöjligheter åt jägare som inte
äger jaktmark, enligt vad i annat sammanhang omnämnts för riksdagen

Riksdagen 1971.16 sami. Nr 30

JoU 1971: 30

2

(3LU 1970: 67) i sitt arbete tagit upp även frågan om kompetensprov för
jägare. Utredningen beräknas enligt vad som framgår av årets riksdagsberättelse
slutföra sitt arbete år 1971.

Som bl. a. statens naturvårdsverk anför i remissyttrandet över motionen
1971: 425 har frågan om sänkning av åldersgränsen för innehav av kulvapen
givetvis ett visst samband med arbetet inom jaktmarksutredningen.
Frågan är emellertid också föremål för särskilda överväganden vid den
översyn av vapenförordningen som pågår inom justitiedepartementet med
en inom departementet i juni 1968 upprättad promemoria som grund
(stene. Ju 1968: 13). Även i sistnämnda hänseende kan enligt vad utskottet
erfarit resultatet av pågående översyn väntas föreligga inom en
nära framtid.

Under hänvisning till det anförda finner utskottet de nu behandlade
motionerna inte påkalla någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Utskottet
hemställer alltså
att riksdagen lämnar motionerna 1971: 425 och 1971: 1051 utan åtgärd.

Stockholm den 27 april 1971

På jordbruksutskottets vägnar

NILS G. HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit: herrar Hansson i Skegrie
(c), Mossberger (s), Antby (fp), Johanson i Västervik (s), Magnusson i
Grebbestad (s), Augustsson (s), fru Lindberg (s), herr Takman (vpk), fru
Thorsson (s)*, herr Berndtsson i Bokenäs (fp), fru Sundberg (m)*, herr
Leuchovius (m)*, fru Theorin (s), herrar Persson i Heden (c) och Sternström
(c)*.

*) Ej närvarande vid justeringen

Bilaga

Yttranden över motionen 1971: 425
Statens naturvårdsverk (24.3.1971)

Naturvårdsverket framhåller inledningsvis att det är en viss skillnad
mellan att hantera vapen under militärtjänst och att bruka gevär under
jakt. I det förra fallet sker användningen oftast under direkt kontroll.

JoU1971: 30

3

Vid jakt är det däremot naturligt att vederbörande är ensam. Jaktutövning
ställer dessutom särskilda krav på det personliga omdömet och
mognaden. Många gånger är det inte enbart en fråga om att hantera
vapnet på bästa sätt utan också om att avgöra om skott över huvud
taget skall lossas. Dylika valsituationer förekommer normalt inte under
militärtjänst.

Naturvårdsverket påpekar vidare att de prov motionärerna hänvisar
till, f. n. endast förekommer när det är fråga om förvärv av kulvapen
med ammunition tillhörande klass 1, dvs. sådan ammunition, som får
användas vid jakt efter t. ex. älg. Motsvarande prov förekommer inte
i fråga om andra kulvapen. Verket har dock erfarit att jaktmarksutrednmgen
överväger bl. a. ytterligare kompetensprov, eventuellt avseende
alla kulvapen som används vid jakt.

Naturvårdsverket har emellertid inga erinringar mot en lämplig sänkning
av åldersgränsen för innehav av kulvapen för jaktändamål, vilket
verket framfört i yttrande över en inom justitiedepartementet upprättad
promemoria angående viss översyn av vapenförordningen. Det synes dock
tveksamt, framhåller naturvårdsverket, om sänkning skall ske så långt
som till 18 år eller enbart till gällande myndighetsålder. Vissa skäl talar
för samma åldersgräns för förvärv av såväl hagelsom kulvapen. En och
samma åldersgräns bör vidare gälla för alla slag av kulvapen, dvs. även
vapen med ammunition tillhörande klass 4. En sänkning av åldersgränsen
för innehav av sådant vapen torde ej innebära någon olägehet, då både
lämplighets- och behovsprövningen härvidlag redan är synnerligen sträng.

Med hänsyn till att frågan om ändring av åldersgränsen för innehav
av kulvapen dels är föremål för övervägande vid pågående omarbetning
av vapenförordningen, dels har visst samband med arbetet inom jaktmarksutredningen,
finner naturvårdsverket dock inte nu frågan mogen
för slutligt ställningstagande.

Rikspolisstyrelsen (2.4.1971)

Rikspolisstyrelsen anför.

Som skäl för sitt yrkande anför motionärerna dels sänkningen av
rösträtts- och myndighetsåldern, dels att de manliga ungdomarna inkallas
till militärtjänst ofta långt före 21 års ålder, varvid de ges utbildning
i kulvapnens bruk dels ock den betryggande kontroll av sökandens
lämplighet, som sker vid polismyndighetens behandling av ifrågavarande
ärenden.

Genom beslut av 1969 års riksdag sänktes den civilrättsliga myndighetsåldern
från 21 till 20 år. Samtidigt vidgades i åtskilliga hänseenden
behörigheten för ungdomar i åldern 18—20 år.

Styrelsen finner med hänsyn till vad som ovan framhållits en viss sänkning
av åldersgränsen för innehav och bruk av jaktstudsare motiverad.
Tillräckliga skäl föreligger emellertid icke enligt styrelsens uppfattning att
sätta åldersgränsen lägre än myndighetsåldern 20 år.

JoU 1971: 30

4

Den i motionen åberopade utbildningen i kulvapnens bruk under
militärtjänsten torde i och för sig inte motivera en lägre åldersgräns än
20 år. Det torde även böra observeras att i fall, där sökanden äger sådan
erfarenhet i bruk av skjutvapen att risk för missbruk kan anses utesluten,
möjlighet finnes att meddela tillstånd även för den som inte uppnått den
föreskrivna åldern.

Svenska jägareförbundet (12.3.1971)

Jägareförbundet föreslår för sin del att ifrågavarande motion tillstyrkes
på sådant sätt att åldersgränsen för innehav av kulvapenför jaktändamål
sättes til! 18 år, dvs. samma ålder som erfordras för tillstånd att inneha
hagelgevär, och överlämnas till Kungl. Maj:t. Jägareförbundet anför
därutöver.

Svenska jägareförbundet föreslog denna ordning i skrivelse till herr
statsrådet och chefen för Kungl, justitiedepartementet den 28 mars 1968,
varvid förbundet framhöll följande i denna fråga.

»Gällande åldersbestämmelser för förvärv av jaktvapen anges i anvisningarna
till vapenförordningen till 18 år för hagelgevär och 21 år för
studsare. Jägareförbundet ifrågasätter om 21 års ålder skall krävas för
tillstånd att inneha studsare, särskilt som för förvärv av klass 1-studsare
numera fordras avlagt prov för Svenska jägareförbundets älgskyttemärke
i brons, vilket prov omfattar såväl en praktisk som en teoretisk del. Förbundet
finner 18 år vara en lämplig åldersgräns för förvärv av såväl
hagelgevär som studsare.»

Svenska jägareförbundet vill härutöver framhålla, att jaktstudsamas
farlighetsgrad gentemot hagelgeväret synes överskattad i den nuvarande
vapenlagstiftningen. På kortare avstånd torde hagelgeväret många gånger
vara farligare än kulvapnet och vidare bör i sammanhanget observeras
hagelvapnens säkringssystem som ofta är underlägsna kulvapnens.

En åldersskillnad för förvärv av hagelgevär respektive studsare om
ett år kan knappast vara meningsfull. Individens utveckling vad avser
ansvarskännande m. m. under ett år torde i detta sammanhang vara helt
betydelselöst. Svenska jägareförbundet vidhåller således, att åldersgränsen
för både hagel- och kulgevär bör sättas till 18 år.

Enligt under hand erhållna uppgifter har redan ett antal polismyndigheter
i samband med sänkningen av rösträtts- och myndighetsåldern
frångått det tidigare 21-årskravet och tillämpar för sin del åldersgränsen
20 år. Detta innebär att bestämmelserna varierar från polisdistrikt till
polisdistrikt, vilket starkt talar för enhetliga bestämmelser gällande hela
landet.

Svenska jägareförbundet får emellertid framhålla, att de i motionen
nämnda proven för tillstånd att inneha kulvapen endast måste fullgöras
för erhållande av klass 1-vapen, dvs. sådana vapen till vilka finnes ammunition
som är tillåten för jakt efter björn, älg och hjort.

Inom justitiedepartementet pågår för närvarande en översyn av vapenförordningen
med en i departementet i juni 1968 upprättad promemoria
som grund.

N. O. Mauritzons Boktryckeri AB, Stockholm 1971