Jordbruksntskottets betänkande i anledning av motioner angående kostnadsfördelningen inom miljövården

Betänkande 1971:JoU17

Jordbruksutskottets betänkande nr 17 år 1971 JoU 1971:17

Nr 17

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående kostnadsfördelningen
inom miljövården.

Till jordbruksutskottet har hänvisats följande av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner

dels motionen 1971:414 av herr Grebäck m. fl. vari hemställts att
riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om tilläggsdirektiv
för den sittande vattenlagsutredningen om en skyndsam utredning
av kostnadsansvaret vid skötsel och vård av vattendrag,

dels motionen 1971: 1007 av herr Hedin m. fl. vari hemställts att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om att en parlamentarisk
utredning snarast tillsättes med uppgift att framlägga förslag till fördelning
av kostnadsansvaret för miljövårdande åtgärder,

dels motionen 1971: 1026 av herr Larsson i Borrby m. fl. vari hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att principerna
för kostnadsfördelningen inom miljövården blir föremål för utredning.

Utskottet. För att eliminera skadeverkningarna av den miljöförstöring
som hittills i alltför hög grad fått fortgå och för att så långt möjligt förebygga
sådana skadeverkningar i framtiden krävs snabba och effektiva
åtgärder av olika slag. Samhället har här ett betydande ansvar. Kungl.
Maj:t och riksdag har också under betydande enighet under senare år
tillskapat olika instrument i syfte att möjliggöra effektiva insatser på
området. Bland de mera framträdande initiativen i sammanhanget må
nämnas tillskapandet av statens naturvårdsverk samt de till länsstyrelserna
knutna naturvårdssektionerna. Lagstiftningen har gjorts mera effektiv
genom införandet av den nya miljöskyddslagen. Samtidigt har en
översyn påbörjats av naturvårdslagen. Statliga ekonomiska stödåtgärder
har beslutats i syfte att stimulera kommuner och industrier att vidta
alltmer långtgående reningsåtgärder. Vidare har forskningen på förevarande
område byggts ut.

Otvivelaktigt bör hittills genomförda reformer och åtgärder ha bidragit
till att skapa en bättre grund för de fortsatta miljövårdsinsatserna.
För att de genomförda reformerna skall ge en verklig stimulans åt kommuner,
industrier och andra inblandade parter att vidtaga effektiva åtgärder
härvidlag krävs dock att de ekonomiska konsekvenserna kan i

1 Riksdagen 1971.16 sami. Nr 17

JoU 1971:17

2

nöjaktig grad klarläggas, och likaså bör kostnadsansvaret givetvis fördelas
så rättvisande som möjligt mellan olika intressenter. I de motioner
som behandlas i detta betänkande tar man upp detta problem. Motionärerna
påpekar den betydande oklarhet som för närvarande råder i
dessa frågor och i en motion, 1971: 414, som närmast tar sikte på
kostnadsansvaret vid skötsel och vård av vattendrag, framhålls att vissa
bestämmelser i vattenlagen får anses direkt ägnade att motverka strävandena
till aktiva miljövårdsinsatser. Motionärerna syftar därvid på
den gamla regeln att frågan om skötseln och underhållet av vattendragen
helt är en angelägenhet för ägarna till den mark som kan beräknas
ha torrläggningsbåtnad av företagna åtgärder. Denna begränsning
framstår enligt motionärerna som helt orimlig, då den ekonomiska
nyttan av en åtgärd ur torrläggningssynpunkt är av helt underordnad
betydelse jämfört med vattendragens värde ur allmän synpunkt såsom
recipient för spillvattenutsläpp, som vattenförsörjningsunderlag, som
rekreationsobjekt eller över huvud taget ur allmän naturvårdssynpunkt.
Motionärerna anser att vattenlagsutredningen bör få direktiv att skyndsamt
utreda möjligheterna till att skapa tidsenligare regler i fråga om
kostnadsansvaret vid skötsel och vård av vattendrag.

Utskottet kan i allt väsentligt instämma i de synpunkter som anförts
av motionärerna och anser att snabba åtgärder bör vidtas i syfte att
ersätta vattenlagens nuvarande bestämmelser beträffande båtnadsbegreppet
med regler, bättre avpassade för nuvarande förhållanden. Utskottet
vill erinra om att vattenlagen under de cirka femtio år som lagen
varit i kraft vid ett flertal tillfällen ändrats och kompletterats. Under
de senaste femton åren har lagen ändrats i syfte att bereda ökat skydd
dels för vissa allmänna intressen såsom naturskyddsintresset och fisket,
dels för vattenförsörjningen. Vidare har bl. a. reglerna om avloppsvatten,
bygdekraft och regleringsavgifter reviderats. En revidering av vattenlagens
båtnadsregler framstår som ett naturligt komplement till dessa
förnyelsesträvanden. Den år 1968 tillsatta vattenlagsutredningen, som
har att se över vattenlagen, skall i första hand behandla frågor som
hänger samman med de organisatoriska formerna för tillståndsgivningen
i vattenmål. Behovet av ändrade lagregler härvidlag har bl. a. mot bakgrund
av behovet av en översiktlig planering vid utbyggnaden av vattenkraft
framstått som särskilt angeläget. Utredningen är emellertid oförhindrad
att behandla även andra frågor som lämpligen kan prövas i
sammanhanget. Enligt utskottets uppfattning faller den i motionen 1971:
414 väckta frågan naturligt inom ramen för vattenlagsutredningens uppdrag.
Med understrykande av vikten att det nu aktualiserade spörsmålet
bringas till en snar lösning föreslår utskottet att riksdagen hos Kungl.
Maj:t anhåller att motionen 1971: 414 överlämnas till vattenlagsutredningen
för övervägande. Utredningen bör vara oförhindrad att, om så
befinns möjligt och lämpligt, avge delbetänkande i ämnet.

JoU 1971: 17

3

I de båda motionerna 1971: 1007 och 1971: 1026 tas frågan om kostnadsfördelningen
inom miljövården upp ur något vidare aspekter. I
dessa motioner betonas sålunda behovet av utredning rörande fördelningen
av kostnaderna mellan det allmänna och det enskilda då det gäller
åtgärder i miljöbevarande eller miljöförbättrande syfte. Även om
motionärerna synes eniga om att huvudprincipen bör vara att den som
orsakat miljöskador även skall svara för kostnaderna i samband med
skadornas avhjälpande finner de det i åtskilliga fall, särskilt när det gäller
redan befintliga miljöskador som uppkommit till följd av otillräcklig
kunskap på området vara omöjligt att tillämpa angivna princip fullt ut.
Den svenska industrins konkurrensförmåga kan vidare enligt motionärernas
mening allvarligt komma att minskas vid alltför rigorösa krav
på miljöskyddande åtgärder, vilket talar för att staten påtar sig en väsentlig
del av kostnadsansvaret. Motionärerna pekar i sammanhanget på
att riksdagen genom det införda bidraget till vatten- och luftvårdande
åtgärder inom industrin även accepterat en sådan delaktighet i kostnadsansvaret
från det allmännas sida. En närmare penetrering av hithörande
frågor än vad som hittills skett är enligt motionärernas uppfattning
angelägen. En annan fråga som bör undersökas i sammanhanget
anges i motionen 1971: 1026 vara den speciella skada och indirekta
kostnadsbelastning som kan drabba enskilda i form av mistade utkomstmöjligheter
till följd av samhällets krav i miljövårdshänseende eller
därför att de måste upphöra med verksamheten på grund av produktionens
särskilda miljöfarlighet.

Utskottet vill erinra om att motsvarande motionsyrkanden tidigare
varit föremål för riksdagens prövning, senast förra året. Av de remissinstanser
som vid sistnämnda tillfälle yttrade sig över då ifrågavarande
motioner ställde sig Sveriges industriförbund och styrelsen för Svenska
kommunförbundet tveksamma till om i vart fall då en utredning skulle
påfordras rörande kostnadsfördelningen mellan det allmänna och det
enskilda på miljövårdsområdet. Inom Kommunförbundets styrelse var
dock meningarna delade och en betydande minoritet ansåg att styrelsen
bort tillstyrka den av motionärerna föreslagna utredningen. Naturvårdsverket
erinrade för sin del om att verket tidigare föreslagit en utredning
rörande kommunernas uppgifter och befogenheter enligt naturvårdslagen.
Enligt verkets mening skulle en undersökning av principerna för
fördelning av kostnader mellan det allmänna och industrin lämpligen
kunna tas upp som en andra etapp inom en sålunda föreslagen utredning.
Riksförbundet Landsbygdens folk fann för sin del en utredning
av kostnadsfördelningen inom miljövården motiverad, närmast mot bakgrund
av att lantbruket enligt förbundets mening är i ett sämre läge än
industrin i förevarande avseende.

Utskottet får vidare erinra om att utskottet i anslutning till behandlingen
av vissa motioner till 1969 års riksdag betonade att med ökade

JoU 1971:17

4

insatser från samhällets sida på miljövårdens område följer ökade krav
på noggrann planering och en väl genomförd samordning av olika åtgärder.
Utskottet framhöll att det därvid var av vikt att kostnadsutvecklingen
noggrant följs och att fördelningen mellan stat och kommun av
samhällets kostnader för miljövården avvägs på ett ändamålsenligt sätt.
Motsvarande synpunkter gör sig givetvis gällande även beträffande frågan
om fördelning av ansvar och kostnader för miljövården mellan det
allmänna och enskilda intressen. Kostnadsansvaret för de åtgärder som
måste vidtagas för att rätta till befintliga brister är emellertid som
framhållits i det föregående ingalunda klart. Som motionärerna anfört
torde det nu vara hög tid att bl. a. närmare klarlägga frågan om hur
kostnadsfördelningen mellan allmänna och enskilda intressen i olika situationer
skall ske. Utskottet finner för sin del angeläget att en parlamentarisk
utredning får i uppdrag att snarast utreda hithörande spörsmål.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen

1. anhåller att Kungl. Maj:t överlämnar motionen 1971: 414 till
vattenlagsutredningen för att tagas under övervägande i enlighet
med vad utskottet i det föregående anfört,

2. i anledning av motionerna 1971: 1007 och 1971: 1026 anhåller
om utredning och förslag till kostnadsfördelning mellan det allmänna
och enskilda i fråga om åtgärder i miljöbevarande och
miljöförbättrande syfte.

Stockholm den 16 mars 1971
På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit: herrar Hansson i Skegrie
(c), Mossberger (s), Persson i Skänninge (s), Johanson i Västervik (s),
Hedin (m), Magnusson i Grebbestad (s), Wirtén (fp), Augustsson (s),
Kronmark (m), fru Lindberg (s), herrar Larsson i Borrby (c), Takman
(vpk), fru Thorsson (s), herr Johansson i Holmgården (c) och fru Anér
(fp).

Reservation

av herrar Mossberger, Persson i Skänninge, Johanson i Västervik, Magnusson
i Grebbestad, Augustsson, fru Lindberg och fru Thorsson (samtliga
s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som börjar på s. 3 med ”Utskottet
vill” och som slutar på s. 4 med ”hithörande spörsmål” bort ha följande
lydelse:

JoU 1971:17

5

”Utskottet vill (lika med utskottet) på miljövårds området.

Naturvårdsverket erinrade för sin del om att verket tidigare
föreslagit en utredning rörande kommunernas uppgifter och befogenheter
enligt naturvårdslagen. Enligt verkets mening skulle en undersökning
av principerna för fördelning av kostnader mellan det allmänna
och industrin lämpligen kunna tas upp som en andra etapp inom
en sålunda föreslagen utredning. Riksförbundet Landsbygdens folk fann
dock en utredning av kostnadsfördelningen inom miljövården motiverad,
närmast mot bakgrund av att lantbruket enligt förbundets mening
var i ett sämre läge än industrin i förevarande avseende. Bland de skäl
som anfördes mot att ta upp förevarande kostnadsfördelningsspörsmål
till prövning kan nämnas svårigheterna att dra upp generella riktlinjer
för en ansvarsfördelning i samband med återställningsåtgärder av olika
slag, t. ex. restaurering av förorenade vattendrag. Det framhölls sålunda
att orsakskedjan ofta kan vara vitt förgrenad och oklar. Bl. a. ansåg
Svenska kommunförbundet det härvid ligga i sakens natur att man förhandlingsvägen
måste söka åstadkomma någon form av ansvarsfördelning
mellan sannolika skadevållare, eventuella enskilda intressenter och
samhället. Vad beträffar det ekonomiska ansvaret för skador som pågående
och framtida utsläpp kan förorsaka framhöll Industriförbundet
att den nya miljöskyddslagen innehöll en uttömmande reglering av ersättningsfrågorna.
Rent allmänt erinrades också i remissyttrandena om
att såväl miljöskyddslagen som bestämmelserna om statsbidrag till industrin
för vissa vatten- och luftvårdande åtgärder endast varit i tilllämpning
kort tid och att det därför ännu var svårt att på grundval av
erfarenheterna av dessa bestämmelser dra några säkra slutsatser för
det framtida handlandet. Vid behandlingen av nämnda motioner betonade
jordbruksutskottet att med ökade insatser från samhällets sida på
miljövårdens område följer ökade krav på en noggrann planering och en
väl genomförd samordning av olika åtgärder. Utskottet har också
framhållit att det därvid är av vikt att kostnadsutvecklingen noggrant
följs och att fördelningen mellan stat och kommun av samhällets kostnader
för miljövården avvägs på ett ändamålsenligt sätt. Motsvarande
synpunkter gjorde sig enligt utskottet givetvis gällande även beträffande
frågan om fördelning av ansvar och kostnader för miljövården mellan
det allmänna och enskilda intressen. Utskottet ansåg emellertid i likhet
med Kommunförbundet och Industriförbundet någon särskild utredning
av kostnadsansvaret på förevarande område knappast fylla någon
uppgift. Riksdagen delade utskottets uppfattning och lämnade motionerna
utan åtgärd.

Utskottet, som utgår från att Kungl. Maj:t och berörda myndigheter
och organ med uppmärksamhet följer dessa frågor och vidtar de åtgärder
som kan befinnas erforderliga, anser att det inte heller nu finns
anledning att från riksdagens sida begära en särskild utredning i äm -

JoU 1971:17 6

net. Utskottet föreslår därför att motionerna 1971: 1007 och 1971:
1026 lämnas utan åtgärd.”
dels att utskottets hemställan under 2. bort ha följande lydelse:

”2. lämnar motionerna 1971: 1007 och 1971: 1026 utan åtgärd.”

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 7I00U