Jakt och viltvård
Betänkande 2009/10:MJU13
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 27 januari 2010
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Nej till motioner om jakt- och viltvård (MJU13)
Riksdagen sa nej till sju motioner gällande jakt och viltvård. Förslagen, som lämnades in under den allmänna motionstiden 2009, berör bland annat frågor om jakt ovan odlingsgränsen, jakt inom EU och jakttider för vissa fågelarter.
- Utskottets förslag till beslut
- Avslag på samtliga motioner.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 5
Motioner från ledamöterna
- Motion 2009/10:MJ279 av Alf Eriksson m.fl. (S) Nationell viltvård
- Motion 2009/10:MJ365 av Cecilia Widegren (M) Utökad jakt
- Motion 2009/10:MJ396 av Krister Hammarbergh (M) Avskaffande av s.k. dubbelregistrering vid älgjakt
- Motion 2009/10:MJ415 av Karl Gustav Abramsson m.fl. (S) Fjälljakt
- Motion 2009/10:MJ453 av Ulrika Carlsson i Skövde och Karin Nilsson (C) Fällor vid vildsvinsjakt
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2009-11-19
Justering: 2009-12-10
Trycklov till Gotab och webb: 2009-12-18
Trycklov: 2009-12-18
Trycklov: 2010-01-18
Justering: 2009-12-10
Trycklov till Gotab och webb: 2009-12-18
Trycklov: 2009-12-18
Trycklov: 2010-01-18
Reservationer: 2
Betänkande 2009/10:MJU13
Betänkande 2009/10:MJU13
Alla beredningar i utskottet
2009-11-19
Nej till motioner om jakt- och viltvård (MJU13)
Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger nej till sju motioner gällande jakt och viltvård.
Förslagen, som lämnades in under den allmänna motionstiden 2009, berör bland annat frågor om jakt ovan odlingsgränsen, jakt inom EU och jakttider för vissa fågelarter.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2010-01-27
Debatt om förslag 2009/10:MJU13
Webb-tv: Jakt och viltvård
Dokument från debatten
- 2010-01-27Protokoll 2009/10:64
Protokoll från debatten
Anf. 44 Helén Pettersson i Umeå (S)
Herr talman! Så har vi återigen samlats i kammaren för att debattera ett betänkande om jakt och viltvård, och återigen är det fjälljakten som står i fokus.
Fjälljakten har varit en av de frågor som engagerat mycket under denna mandatperiod och även föranlett ett flertal debatter i kammaren. Vid varje debatt vi haft har jag lyft fram nya exempel som bevisar att regeringens sätt att hantera frågan varit felaktigt. Varenda gång har jag från de borgerliga partiernas företrädare fått höra att de egentligen skulle vilja ändra beslutet med att det inte går. Nu gör jag ett försök till, denna gång med ytterligare nya exempel på att det är både rimligt och i vissa fall önskvärt med nationella särregler för jakt på vissa marker.
Eftersom frågan har debatterats många gånger ska jag ge en mycket kortfattad bakgrund, och jag hänvisar de intresserade till tidigare protokoll för fler fakta, allt för att något hålla nere debattiden.
Beslutet om att öppna den svenska fjälljakten för samtliga jägare inom EU har lett till många protester och engagerat många, både jägare och boende, i fjällvärlden. Jägare, boende, samer och oppositionen i riksdagen står samlade i sin kritik av regeringen i denna fråga.
Bakgrunden är att när EU-kommissionen ställde en försiktig skriftlig fråga till regeringen om de svenska särreglerna, om de kunde strida mot tjänstedirektivet, valde regeringen att ändra reglerna i stället för att, som man gjort i andra länder, förklara varför man hade olika regler för boende i Sverige och andra jägare inom EU.
De länder som förklarat varför de har speciella regler har fått behålla dem. I Sverige försökte man inte ens. Argumentationen från regeringen var att man inte ville hamna i strid med EU. För det första fanns det inget fog för sådana farhågor. För det andra anser jag att när regeringen lägger sig platt för EU är det lika illa som att EU skulle besluta om våra jaktfrågor. Effekten blir densamma.
Vad har effekten av detta beslut blivit? Jo, den svenska fjällvärlden och ripstammen har fått utstå stora påfrestningar. Ingen i denna kammare ska komma och påstå att en fri fjälljakt gynnar vare sig den känsliga fjällmiljön eller ripstammens utveckling. Vittnesmål om nedskräpning, överskjutning och utmattade hundar, som i värsta fall lämnas kvar på fjället, finns det en hel del av. Områden avlyses efter ett fåtal dagars jakt för att trycket på området varit för hårt.
Vi har olika jaktetik i olika länder. Det kan vi inte bortse från. Den svenska jägarexamen är oerhört omfattande, och jaktetik är ett stort inslag i den. Med detta sagt vill jag absolut inte förbjuda utländska jägare i Sverige, men jag vill att den jakten ska ske under kontrollerade former och med medföljande guide. Det är märkligt att den borgerliga majoriteten inte kan hålla med mig om det.
Herr talman! Finland och Norge är två länder som har kommissionens stöd för särregler för de i landet boende jägarna. I EU-kommissionens egna rekommendationer för jakt och jaktturism står det till och med klart och tydligt att lokala i landet boende jägare bör ha exklusiva rättigheter till jakt på statens mark. Det står också att jaktarrangörer kan få acceptera begränsningar i tillgången till jakt och att de kan få acceptera att deras avgifter blir högre än andras.
Dessa rekommendationer i sig slår hål på samtliga regeringens argument. Vi har alltså konkreta exempel - vi har Norge, vi har Finland, det finns fler. Vi har också kommissionens egna rekommendationer. Men det räcker inte. Regeringen tänker ändå inte ändra tillbaka reglerna.
Jag tänker komma med ytterligare ett, eller kanske till och med två, exempel som ligger betydligt närmare till hands att titta på än de andra.
Om man tittar på vilka regler vi har i Sverige för jakt på allmänt vatten, kobbar och skär finner man något tämligen intressant. Denna jakt är helt förbehållen dem som bor eller, i vissa län, är verksamma i skärgården eller vid kusten. Det är väldigt intressant. Samma sak gäller för jakt på före detta kronoholmar längs västkusten.
Om man tittar på regler för fiske i Vänern kan man också se klart och tydligt i reglerna under rubriken "Vem får fiska?" att svenska medborgare får fiska med handredskap och efter registrering även med rörligt fiskeredskap. För utländska medborgare som stadigvarande är bosatta i Sverige gäller samma regler som för svenska medborgare. Andra utländska medborgare får endast fiska med handredskap. I övrigt måste utländska medborgare ha tillstånd av länsstyrelsen.
Men vad är nu det här? Och hur förklarar ni från den borgerliga majoriteten att vi har särregler på jakt och fiske baserade på boende i Sverige, ni som så tydligt så många gånger har hävdat att det är omöjligt? Och inte står EU och knackar på dörren på grund av det här. Vill ni veta varför de inte gör det? De bryr sig inte!
Herr talman! Här kommer min enkla analys av alla turer kring fjälljakten. Vi har en regering som har gjort det till en konstform att skylla ifrån sig. Är det inte på EU man skyller så är det på någonting annat. Om man verkligen läser protokollen från alla de debatter vi har haft i den här frågan genom åren ser man att borgarnas argumentation har förskjutits i takt med att oppositionen har kommit med tydligare argument.
Samtidigt vill man gärna, för att inte komma på kant med den stora svenska jägarkåren, försöka låta påskina att man egentligen inte ville ändra reglerna men var tvungen. Man var tvungen för att EU sade så. Nej, det var kanske att ta i. Man var tvungen att ändra reglerna ifall EU möjligen kanske eventuellt skulle kunna ha invändningar.
Nu har det visat sig att EU inte hade några invändningar. Både Finland och Norge har fått okej för att behålla särregler som till och med är starkare än de regler som vi hade före 2007.
För att tala klarspråk betyder detta att regeringen kan ändra tillbaka reglerna. Men regeringen vill inte göra det.
Jag har till den samlade borgerliga skaran här i kammaren i dag en enda enkel fråga, som jag tycker att det är dags att jag får svar på: Varför vill inte regeringen ändra tillbaka reglerna till dem som gällde före 2007?
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 2.
Anf. 45 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Inledningsvis vill jag ställa mig bakom betänkandets slutsatser och yrkar bifall till förslaget i detsamma.
Den oinvigde kan tro att det här betänkandet bara handlar om fjälljakt. Men då har man förmodligen inte läst hela betänkandet, eller ännu värre, kanske inte förstått att det handlar om något lite vidare. Därför tänkte jag trötta er med att försöka beskriva helheten i miljö- och jordbruksutskottets betänkande. Det handlar om subsidiaritetsprincipen, alltså EU-nivåns inflytande över den svenska jakten, om allmänna jaktfrågor, om fjälljakten och om älg. Det är alltså ett något vidare spektrum än oppositionen orkat hantera.
Herr talman! Jag börjar med EU-nivån. För närvarande pågår en angelägen och oerhört viktig, tror jag, uppföljning om biologisk mångfald. Den här processen byggs upp genom att de olika länderna inom EU lämnar in sina underlag för att man ska kunna göra en total sammanställning över hur vi har lyckats med att bevara den biologiska mångfalden, som i grunden är utomordentligt viktig för de kommande generationerna.
Det är också mot den bakgrunden man har den så kallade subsidiaritetsprincipen, ett fint ord för lägsta-nivå-principen. Det handlar om att inget beslut ska fattas på en högre nivå än vad som är absolut nödvändigt. Den här linjen hävdar Sverige med emfas vid alla tillfällen när detta är uppe. Senast det var väldigt tydligt var när man skulle inskränka handeln med sälprodukter därför att man på något ställe på jorden inte avlivar djuren på ett acceptabelt sätt. Där hävdade Sverige att man ska ha möjlighet att sälja sälprodukter om de är tillkomna på ett sätt som är helt okej, vilket är fallet när det gäller den svenska säljakten, som i och för sig är ganska begränsad, men ändå. Där stod Sverige på sig ända in i slutet, men vi lyckades inte få tillräckligt med gehör.
Det som till yttermera visso har givit den här kammaren plus kamrarna i de övriga 26 parlamenten i EU möjlighet att hävda subsidiaritetsprincipen är det nya Lissabonfördraget, som ger oss möjlighet att överpröva de förslag som kommer. Jag hoppas nu att vi kan hjälpas åt att driva detta aktivt.
Det om EU-nivån. Det är alltså ett samspel med andra, och vi hävdar vår möjlighet att besluta så långt det är möjligt på EG-nivå.
När det gäller de allmänna jaktfrågorna är det främst korp, morkulla, gäss och vildsvinsfällor som ingår i betänkandet.
Korpen, som är en kraftfull fågel och ett ganska utvecklat rovdjur, eftersom den är så pass kraftfull som den är, är skyddad enligt fågeldirektivet. I grunden är alla fåglar skyddade, men om de finns på bilaga 2 till fågeldirektivet finns det förutsättningar för att man ska kunna jaga dem. Nu är det så att korpen inte ingår där, därför att den anses vara så pass skyddsvärd inom Europa att vi bara kan använda skyddsjakt för att hantera den. Grunden för skyddsjakt när det gäller korp och övriga fåglar är om människors hälsa är i farozonen, flygsäkerhet, grödskador, boskap, skog, fiske och vatten, flora och fauna. Det är de grundläggande möjligheterna för att få idka skyddsjakt.
Regeringen har lyssnat på de rättmätiga krav som ställs här i Sverige på att kunna öka möjligheten till skyddsjakt. I en ny förordning som kom så sent som den 1 juli i fjol har man för att förtydliga lagen utökat möjligheten att idka skyddsjakt även vid viltuppfödning och vid hönsgårdar och dessutom 200 meter därifrån. I den nya förordningen har man också givit möjlighet till licensjakt på korpen. Med det, herr talman, vill jag påstå att det finns en bra möjlighet att åstadkomma en förbättring för dem som har bekymmer med för talrik korpförekomst.
Morkullan har varit en symbolfråga sedan vi kom med i EU. Vi hade tidigare som bekant en sommarjakt på den här fågeln. Det var i huvudsak när hanarna sträckte i juli som man idkade den här jakten. För närvarande har vi i norra Sverige jakt från den 21 augusti till den 31 oktober. I södra Sverige är det till och med en månad längre. Det är alltså inte så att det inte finns jakttider på morkullan. Det beslut som den förra regeringen fattade den 1 juli 1999 bottnade i att man gjorde ett försök under två år och kom fram till att det var tveksamt om den här jakten uppfyllde de krav som EU ställde. Det var därför man förbjöd den. Den nuvarande regeringen gör samma bedömning.
Jag kan vid sidan om säga att enligt det jag har hört från bland annat EU-håll finns det risk för att det blir inskränkningar på höstjakten om vi kräver sommarjakt på morkullan. Huruvida det är sant eller inte vet jag inte, men det är den typ av information som har kommit till mina öron.
Gässen är flyttfåglar som skapar störst problem där de först anländer, alltså i kusttrakterna i vårt land, eftersom de oftast flyger långa sträckor över vatten och naturligtvis behöver landa för att äta och vila upp sig. När de kommer i stora skaror kan de skapa väldigt stora bekymmer lokalt, dels genom att de äter, dels genom att de stampar ned grödor på ett ganska tydligt sätt.
Även här har regeringen hörsammat de krav som man ställer genom att i en förordning från den 1 juli 2009 skapa en utökad jakttid när det gäller grågåsen och kanadagåsen, som är de största bekymren. Dessutom har man i samma förordning ökat skyddsjaktsmöjligheten till hela året. Tidigare var den begränsad till vissa delar av året.
Jag var så sent som för bara ett par veckor sedan nere i Blekinge och fick mig då till del hur man hanterade detta där. Jag vågar påstå att ett bra samarbete mellan markägarna och länsstyrelsen har gjort att man där på ett mycket bra sätt kan hantera det hela. Alltså har regeringen lyssnat och inom ramen för skyddet ändå skapat förutsättningar för att frågan ska kunna hanteras.
När det gäller vildsvinsfällorna, som också finns med i betänkandet, arbetar Naturvårdsverket just nu med att ta fram ett underlag för hur de ska vara utformade och om det över huvud taget är lämpligt. Vi ska ha klart för oss att vildsvinet är ett ganska lättstressat djur, vilket gör att det finns de som ifrågasätter möjligheten att använda fälla. Där får Naturvårdsverket återkomma.
När det gäller fjälljakten kan jag säga att den långa inledning som vi fick höra för en liten stund sedan var behäftad med felaktigheter. Jag kan bara säga att grunden för hela diskussionen uppkommer när man kombinerar jakten med en tjänst. Då hamnar den under tjänstedirektivet. Själva jakten som sådan faller inte under tjänstedirektivet.
Jag tycker att det är väldigt bra om man har läst Justitiekanslerns beslut när det gäller skadeståndsanspråk mot svenska staten. Detta beslut fattades den 15 januari 2008. Jag är inte säker på att Helén Pettersson har läst det. Jag skulle rekommendera det till läsning.
Justitiekanslern har på ett utomordentligt bra sätt beskrivit den situation som nationen Sverige befinner sig i och hur den frågan hanteras. Man tar just fasta på EU-domstolen och vad de har kommit fram till där. Men det är klart, har man inte läst detta kan jag också förstå de argument som framförs i kammaren.
Det man har försökt göra är att åstadkomma någon förbättring i så måtto att man har infört länskort, vilket gör att innehavaren alltså har möjlighet att billigare komma åt jakten i de aktuella områdena. Det är också inom ramen för tjänstedirektivet. Just nu ska Statens jordbruksverk följa upp hela den här frågan.
Avslutningsvis, herr talman, kan jag när det gäller älgen bara säga att den frågan för närvarande bereds i Regeringskansliet. Den finns med på propositionslistan från Jordbruksdepartementet. Jag kan också passa på tillfället att säga att den som önskar få mer information om den kommande älgjakten är välkommen till jakt- och fiskeklubbens informationskväll i kväll kl. 18.
Anf. 46 Helén Pettersson i Umeå (S)
Herr talman! Tack Bengt-Anders Johansson för en väldigt intressant genomgång av jaktpolitiken i Sverige i de frågor där vi är överens. Visst ingår det flera frågor i betänkandet, men eftersom det bara finns två reservationer från oppositionen som vi inte är överens om är det väl rimligt att använda debattiden till att uppehålla sig vid just de frågorna i stället för att bara prata om de saker som vi är överens om. Men jag har full förståelse för att Bengt-Anders Johansson inte vill prata om fjälljaktsbeslutet.
Återigen kommer frågan om tjänstedirektivet upp. Jag trodde att vi en gång för alla hade avverkat att den kopplingen inte finns. Det finns uppenbarligen inga som helst argument kvar från borgarna längre, även om Bengt-Anders Johansson försöker vifta med dokument från lite varstans för att försöka bevisa motsatsen. Hur kommer det sig, Bengt-Anders Johansson, att det här i så fall bara skulle gälla den svenska fjälljakten? Detta skulle vara den enda jaktformen i hela Europa med särregler för boende. Det är bara i denna form det inte går att ha särregler för de boende i Sverige. Jag tycker att vi gång efter gång har sett exempel på att det inte håller.
Jag läste en väldigt intressant debattartikel av Bengt-Anders Johansson och Erik A Eriksson före jul där de lyfter fram Danmark som ett exempel på ett land där man har ändrat reglerna för jakt. Jag tycker att det skulle vara intressant att höra lite grann om varför Bengt-Anders Johansson lyfte fram just Danmark i den debattartikeln.
Anf. 47 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Det finns en väldigt bra genomgång av våra nordiska grannländer och deras sätt att förhålla sig. I grund och botten handlar det om huruvida den här jakten är ihopkopplad med en tjänst eller inte. Det är precis det som är den springande punkten.
Det papper som jag viftade med är Justitiekanslerns beskrivning av ett skadeståndsanspråk. Det är alltså ett skarpt läge. Det är ett helikopterföretag som har ställt ett skadeståndsanspråk, i detta fall på över 500 000 kronor, till svenska staten på grund av uteblivna intäkter. Justitiekanslern beskriver hela den bakomvarande historien och säger också att det inte är jakten i sig det handlar om utan om kombinationen. Om inte det har gått upp för de socialdemokratiska ledamöterna måste ni läsa denna skrift så att ni åtminstone litar på Justitiekanslern, att det är den kopplingen som gör det så svårt.
Däremot kan vi, precis som jag har visat med årskorten, ta regionala hänsyn. Det är precis vad länsstyrelsen har gjort i de tre länen, precis det. Vi tar vara på våra möjligheter inom ramen för den gemensamma lagstiftningen. Det är klart att om man bortser från att det är kopplat till en tjänst kan man komma till precis den slutsats som Helén Pettersson, Socialdemokraterna, gör. Det är fullt förståeligt, men vi som har regeringsmakten måste ta hänsyn till helheten och stå upp för den.
Är det möjligen så att Helén Pettersson har pengar för att kunna betala det ena skadeståndsanspråket efter det andra? Detta var bara ett, till ett enda företag, som kostade över en halv miljon. Jag tror att det är ett ärende till som är avgjort. Det är möjligt att Socialdemokraterna har det i budgeten. Är det så? Har ni pengar i budgeten för att betala skadestånd?
Anf. 48 Helén Pettersson i Umeå (S)
Herr talman! Det var ett av de mest märkliga inläggen från Bengt-Anders Johansson.
Det mesta i vårt samhälle är någonstans i slutänden knutet till en tjänst. Hela diskussionen om helikopterföretaget och den skadeståndsersättning som de faktiskt fick ut är jag mycket väl medveten om. Vi har också diskuterat detta tillräckligt många gånger här i kammaren för att vi ska kunna lägga det åt sidan.
Nu pratar vi om jakten. Detta måste gå att lösa på något annat vis. Jag lyfte tidigare fram Danmark. Jag kan inte låta bli att göra det. Det var väldigt intressant när den borgerliga majoriteten använde det som ett exempel på att man även i andra länder har ändrat lagstiftningen på grund av den försiktiga fråga som även de har fått från EU.
Sanningen att säga ändrade man lagstiftningen i Danmark från den 1 oktober i fjol. Man ändrade lagstiftningen från att de som var boende i Danmark skulle ha jaktmöjligheter till att även de som arbetar i Danmark, och som på något sätt faller under EU:s tjänstedirektiv, också skulle få tillgång till jakt. Men det krävs en nära anknytning till Danmark.
Jag tycker att det är en väldigt bra lösning som man har klarat i Danmark. Om man lyfter fram det som ett exempel från den borgerliga majoritetens sida och tycker att det är ett bra förslag skulle jag gärna diskutera varför vi inte kan göra så i Sverige också.
Anf. 49 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Nu har inte Helén Pettersson fler repliker, men jag kan inte tolka det hon säger på annat sätt än att Helén Pettersson menar att den svenska Justitiekanslern har handlat fel, att han inte har tillvaratagit svenska statens intressen. Det måste bli slutsatsen eftersom Helén Pettersson totalt bortser från den juridiska tolkning som är gjord dels med Justitiekanslern som utgångspunkt, dels i samråd med Europadomstolen. Det är notabelt att socialdemokratiska representanter struntar i Justitiekanslerns tyngd i den här frågan.
Jag vågar påstå att i den mån det, utan att kränka den gemensamma EU-lagstiftningen, finns vägar framåt är vi väldigt öppna för det. Jag är inte säker på att den väg som Helén Pettersson beskriver här är prövad än på Europanivå. Jag känner också till att lagen har ändrats, men jag tror inte att den är prövad. Det är först när den är prövad som vi vet om den håller.
Socialdemokratin litar alltså inte på den svenska justitiekanslern. Det är både anmärkningsvärt och notabelt.
Anf. 50 Erik A Eriksson (C)
Det vore bra om enskilda myndighetsbeslut inte recenseras i kammaren.
Anf. 52 Helén Pettersson i Umeå (S)
Herr talman! Tack, Erik A Eriksson, för en kanske något spretig redogörelse för fjälljaktshistorien!
Jag konstaterar att det finns lite olika argumentation. Precis som jag sade i mitt inledningsanförande förskjuts borgerlighetens argumentation på det här området, där Bengt-Anders Johansson hänvisar till en regel och Erik A Eriksson till en annan. Det är ganska uppenbart för oss som lyssnar att ni inte riktigt har kläm på vad det egentligen är som ligger till grund för detta beslut.
Bengt-Anders Johansson hänvisade till JK, vars beslut kom ett år efter regeringens ändring av lagen och vilket så klart baserade sig på regeringens uppfattning i frågan.
Erik A Eriksson säger att det kunde ha varit en s-regering som satt när situationen uppkom. Jag önskar verkligen att det hade varit det! När situationen uppkom var det så att det kom ett brev från EU-kommissionen där man frågade varför vi hade nationella särregler för boende i Sverige. Vi hade svarat på det. En s-regering hade kunnat skicka ett brev till kommissionen och förklara varför, och därmed hade frågan varit utagerad. Nu blev det inte så.
Erik A Eriksson hävdar också att de svenska juristerna var eniga om att det var tvunget att göra detta. Samtidigt har jurister i alla andra länder, inte minst de skandinaviska, nu kommit fram till att det går alldeles utmärkt att ha särregler för nationellt boende. Då undrar jag om Erik A Eriksson anser att jurister i andra länder är mindre kompetenta än de svenska.
Den stora frågan är, Erik A Eriksson: Om det är möjligt att ändra tillbaka till reglerna till det som gällde före 2007, skulle Erik A Eriksson då vilja göra det?
Anf. 53 Erik A Eriksson (C)
Herr talman! Huruvida mitt anförande är spretigt eller inte - vi ledamöter har friheten att ha spretiga anföranden. Jag skulle vilja att du inte recenserar mig utan hellre bemöter mina argument - det känns trevligare. Om de är bra eller mindre bra kan man också fundera över, men jag tror inte att vi ska betygssätta varandra.
Däremot tycker jag att de frågor du ställer är kloka och vettiga på många sätt. Men jag är inte helt övertygad om att Socialdemokraterna hade skött den här frågan på ett annat sätt. Detta är naturligtvis hypotetiskt. Men det kan man säga i efterhand, det vill säga när man inte är i situationen och inte har ansvaret. Jag är glad att vi fick den här lösningen.
Du frågar om jag skulle kunna göra det annorlunda. Tja, jag tycker att det var en ganska bra tingens ordning tidigare och fungerade ganska bra. Om man inte hade rotat till det hade situationen inte uppkommit. Det lokala ansvaret fanns ju, och det finns fortfarande ett lokalt ansvar. Det som är positivt, om något är positivt, är att lokalt boende människor får jaga. De kan lösa detta kort. Men om det inte finns någon ripa kan de inte jaga, och inte någon annan heller.
Hur det där ska vara framöver får vi väl se, men som det är i dag finns det inget förslag att vi ska återgå till det som var tidigare. För mig känns det inte heller som en utgångspunkt i första hand, eftersom de lokalt boende har möjlighet att jaga. Det tycker jag är viktigast, vilket jag sade även i mitt anförande.
De andra länderna: Ja, det må vara upp till respektive land att bedöma. Men jag skulle vilja veta vilka texter som Helén Pettersson lutar sig emot i detta fall. Det kan ju vara så att den enda jurist som visade detta hade rätt. Vilken text är det som Helén Pettersson och Socialdemokraterna - inte Miljöpartiet då - lutar sig emot? Det hade varit intressant att veta.
Anf. 54 Helén Pettersson i Umeå (S)
Herr talman! Tack så väldigt mycket, Erik A Eriksson, för klarläggandet att det inte längre ens är en vilja från den borgerliga majoriteten att återinföra de regler som fanns före 2007! Jag tror att det är väldigt många som har varit intresserade av att få höra det, och nu kom äntligen svaret: Det finns ingen anledning att göra det eftersom de boende har tillgång till jakten. Därmed var det sagt.
Därmed kan jag koppla tillbaka till det Erik A Eriksson sade i sitt anförande om en spretig opposition, apropå att betygssätta varandra. Han kallar oss spretiga, men vi har en gemensam reservation i detta betänkande. Den reservationen går ut på att riva upp 2007 års beslut och återgå till 2006 års regler. Om detta är vi överens.
Det är väldigt intressant att vi äntligen, efter snart fyra års debatt i frågan, har kommit fram till skiljelinjerna. Regeringen vill inte längre ändra tillbaka beslutet till det som gällde före 2007, och en samlad opposition vill göra det.
Vi agerade även från socialdemokratiskt håll innan regeringen fattade sitt beslut när det började, som Erik A Eriksson sade, rota till sig i frågan. Vi kom redan då med propåer om hur vi skulle ha agerat. Det finns inga tveksamheter om hur vi skulle ha agerat om vi hade haft regeringsmakten när denna så kallade situation uppkom.
Tack för en bra debatt! Det är bra med tydliggöranden i politiken. Jag tror att det är många som är glada för att ha fått det nu.
Anf. 55 Erik A Eriksson (C)
Herr talman! Jag vill också tacka.
Däremot ska vi inte dra för snabba växlar av den här debatten eftersom det inte är i dag vi avgör frågan. Det kan jag för all del tycka är synd, för frågan avgörs i princip varje dag lokalt utifrån länsstyrelsernas beslut. Vi tycker att det är jätteviktigt att det får fortsätta så.
Om enigheten handlar om att man ska säga att man egentligen är helt emot den lösning som finns i dag, den lösning som vi införde, känner jag att det kanske inte handlar om så mycket annat än om enighet i en text. Men i realiteten känner vi oss väldigt tveksamma när man säger att det var galenskap att släppa småviltsjakten på samiska marker fri över huvud taget. Det var inte ett citat, men det är andemeningen. Det känner vi oss inte trygga i. Men vi ser fram mot fortsatta debatter i detta ärende. Jag vidhåller, herr talman, att det är de boende i områdena som i första hand ska ha tillgång till jakten.
Anf. 56 Irene Oskarsson (Kd)
Herr talman! Det är ett tunt betänkande räknat i antal sidor och antal motioner, men det är inte desto mindre viktigt.
Det är lite intressant att oppositionen hittills i debatten har företrätts av en socialdemokrat, som har fokuserat på en motion i betänkandet.
I detta betänkande behandlas många viktiga frågor. Det är den biologiska mångfalden, hur Sverige ska ta ansvar för den och vad som är subsidiärt för oss. Vad är det vi ska hantera här i kammaren, och vad är det andra ska hantera på regional nivå och på internationell nivå?
Den ena reservationen i betänkandet berör fjälljakten och förutsättningarna för den. Vi har under debattens gång hört att Socialdemokraterna vill ha en annan tingens ordning än vad som gäller i dag.
Herr talman! Jag skulle kunna göra det enkelt för mig och be kansliet lägga ett kopieringspapper på mitt anförande från den 29 april förra året. Egentligen är det precis samma sak vi säger i dag som vi sade då, förutom att Bengt-Anders Johansson har gett oss en föredömlig genomgång av vad regeringen har gjort sedan dess och är på väg att göra.
När det gäller den biologiska mångfalden har vi ett gemensamt ansvar. Det finns inte landsgränser eller länsgränser. Naturens gränser kan möjligtvis ses i klimatzoner. Därför är det viktigt att vi tar det arbetet på allvar, och det har regeringen gjort, inte minst under det ordförandeskap som vi nu har lämnat bakom oss. Man har drivit på ett ansvarsfullt arbete för att vi ska ta den biologiska mångfaldens frågor på allvar.
Det gäller då att varje land måste besluta utifrån sina förutsättningar om viltvård och andra viktiga frågor. Då måste hänsyn naturligtvis också tas till de olika förutsättningar som finns inom unionen. Där jobbar Sveriges regering, både miljöministern och jordbruksministern, med de frågorna. Bengt-Anders har på ett föredömligt sätt redogjort för att vi har kommit en bit på väg.
Vi har under de här åren försökt anpassa jakten till den verklighet som råder här i Sverige.
Så kommer vi då till dagens stora fråga. Min fundering är om Helén Pettersson ser fler dimensioner i denna fråga. Precis som förra året säger jag att jag är varken jägare eller norrlänning, men jag dristar mig i alla fall att ha synpunkter i frågan. Det gäller nämligen att hitta former för den här jakten som vi kan leva med och, framför allt, som de kan leva med som finns i det område där jakten ska bedrivas.
Jag konstaterade att en del hade hänt under året när jag i går gick in på länsstyrelsernas hemsida och fick se just det som vi hörde tidigare. Nu finns möjligheten för invånare i respektive län och för kommuninvånare att ha särskilda jaktkort och därmed få sitt jaktintresse tillgodosett.
Det som ingen har nämnt i dag är det uppdrag som Naturvårdsverket har att följa detta. 2009-2011 görs en speciell uppföljning av ripan. Projektet ska analysera hur den mår på statens mark. Syftet är att ge generella förvaltningsprinciper för småviltsjakt i fjällen och även ta reda på under vilka förutsättningar som jakt behöver begränsas. Detta är spännande att följa, tycker jag.
I detta sammanhang vill jag som kristdemokrat säga att jag känner mig trygg med det arbete som regeringen bedriver. Jag är trygg med att vi har en regering som står för ett förvaltarskap och att bruka utan att förbruka. Det är en regering som står för att arbeta för ett väl fungerande skydd för den biologiska mångfalden på europeisk och internationell nivå men även här hemma. Det är en regering som arbetar med att på EU-nivå driva på för att jakten ska få ta nationella hänsyn på det sätt som är möjligt - faunan ser olika ut i Italien och Norrland - och för att vi ska få utveckla en turistnäring som innefattar jaktturism såväl i Sverige som annorstädes. Detta är något som vi har tappat bort i den här debatten.
Vi ska ge länsstyrelserna och övriga myndigheter de redskap de behöver för att fatta kloka beslut. Där har vi gjort mycket i den senaste propositionen, där debatten här i kammaren tyvärr i stort sett handlade bara om varg. Det är synd att vi blir lite ensidiga i talarstolen ibland när vi ska beskriva vad vi gör.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner.
Anf. 57 Helén Pettersson i Umeå (S)
Herr talman! Jag kan inte låta bli att ställa några frågor till Irene Oskarsson om det som har framkommit också i andra inlägg, nämligen att det är så bra att de boende nu får möjlighet att jaga och så vidare.
Om man tittar på hur det de facto har fallit ut kan man se att det exempelvis i Jämtland inte blev någon ripjakt i år, för man befarade på länsstyrelsen att det skulle bli ett för starkt tryck från de utifrån kommande jägarna. Därför blev det ingen jakt. I andra län har det inte funnits plats för de boende att jaga, för det har sålts upp till 10 000 dygnskort till andra. Att gå ut i ett tältläger för att jaga när man är boende i området är varken trevligt eller attraktivt, och det är inte bra jakt. I vissa fall är det rent farligt.
Jag vill bara veta hur Irene Oskarsson ser på detta.
Anf. 58 Irene Oskarsson (Kd)
Herr talman! Jakt är ett viktigt intresse för väldigt många människor, både för dem som bor i ett område och dem som inte gör det. Vi har gett de förutsättningar som är möjliga för att de som bor i området ska ha fördelar av att faktiskt vara boende där. Bengt-Anders Johansson redogjorde för detta. Nu hörde jag inte riktigt vad talmannen kommenterade efter anförandet. Bengt-Anders Johansson redogjorde för ett beslut som är mycket tydligt i vad som tangerar detta.
Utifrån vad Helén Pettersson tidigare var inne på är det väl frågan om det inte är fler som efter den här debatten kommer att väcka talan på andra områden än just det som gäller jakt. Vi lever ju i ett Europa där vi ska ha fri rörlighet för tjänster och kunna verka och utföra vårt företagande i Italien såväl som i Stockholm eller i Norrlands inland.
Anf. 59 Helén Pettersson i Umeå (S)
Herr talman! Jag känner att jag måste få klargöra en sak när det gäller JK-frågan. JK grundade sitt beslut på regeringens ställning i frågan över ett år efter att regeringen hade ändrat besluten. JK grundade sin utredning på den utredning som regeringen och Jordbruksverket hade gjort i samband med att man ändrade beslutet. Det hela vilar alltså på regeringens beslut, och det är regeringens beslut som vi i grunden tycker är felaktigt.
Om inte regeringens beslut hade fattats hade JK heller inte kunnat komma fram till sitt domslut, som jag ser det.
Det skulle vara intressant att resa i fjällvärlden tillsammans med Irene Oskarsson och träffa de boende i områdena för att få höra hur det egentligen är under ripjaktsdagarna däruppe. Det är då de boende helst åker därifrån, för det kommer så mycket folk. Jag tror inte alls att de boende är särskilt nöjda med det upplägg som råder nu. Men jag är också intresserad av att höra om Irene Oskarsson och Kristdemokraterna står bakom Centerpartiets syn att det ska vara de boende i fjällområdena som har förtur till denna jakt.
Anf. 60 Irene Oskarsson (Kd)
Herr talman! Jag tar gärna emot den resan och följer gärna med på jakt, som sörlänning men på de premisser som vi har beslutat är möjliga.
Jag tror också, och det var därför jag lyfte fram vad Naturvårdsverket håller på med, att det är viktigt att vi ser till att vi i första läget ska förvalta den fauna vi har på ett klokt sätt. Det görs.
Sedan har vi gett förutsättningar för de boende att komma i åtnjutande av detta. Jag tror inte att Helén Pettersson i Umeå tolkade Erik A Eriksson riktigt rätt, men det får väl tas upp i en diskussion mellan er båda. Den kan inte föras nu. Min och Kristdemokraternas syn i detta är att vi naturligtvis vill att Sveriges invånare ska ha goda förutsättningar, men vi vill inte göra det på bekostnad av de regler som ska fungera för alla i unionen.
Anf. 61 Nina Larsson (Fp)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. Jag är sist ut i denna debatt och ska nog fatta mig kort.
EU är ett samarbete utöver det vanliga. Det är en riktig framgångssaga som har möjliggjort för oss att tillsammans arbeta för framtiden, för en bättre värld. För Folkpartiet liberalerna är Europeiska unionen ett viktigt verktyg för att skapa ömsesidig förståelse för de utmaningar som vi gemensamt står inför.
Det gäller kontakter och påtryckningar runt om för mänskliga rättigheter världen över. Det gäller utmaningen att motverka jordens temperaturhöjning. Och det gäller vår strävan att över hela Europa och över hela världen skapa en fri och öppen marknad för handel med varor och med tjänster.
För oss i Folkpartiet liberalerna är också den biologiska mångfalden oerhört grundläggande. Den är nära kopplad till hur vår natur klarar olika prövningar, inte minst när det gäller att motverka jordens temperaturhöjning. Att vi gemensamt kan arbeta för den biologiska mångfalden i EU är ytterst positivt.
Men i detta betänkande kan vi se att Socialdemokraterna försöker ta populistiska poänger genom en reservation. Man menar att man ska binda upp regeringen att alltid verka för att frågorna när det gäller detta inte alls hör hemma på EU-nivå, utan det ska enbart hamna på nationell nivå.
Här är inte oppositionen enig. Det är egentligen inte ett problem för mig. Jag är helt övertygad om att man blir enig så småningom, när det närmar sig valet. Mitt problem är vad man blir enig om. Och då tror jag inte att Socialdemokraterna har särdeles mycket att sätta till när det gäller olika delar i de här frågorna.
Vi har ett gemensamt ansvar för vår jord. Då gäller naturligtvis också att vi ska ta geografiska hänsyn. När det gäller traditioner ska sådana hänsyn också tas. Det görs redan i dag, i synnerhet genom Lissabonfördraget. Nu är subsidiaritetsprincipen, den så kallade närhetsprincipen, också starkare.
Lissabonfördraget har faktiskt gjort EU lite bättre eller ganska mycket bättre, om man ska vara nogräknad. Detta gäller även inom området viltvård.
Folkpartiet vill ha en hållbar jakt som tar hänsyn till gemensamma åtaganden, den biologiska mångfalden. Det gäller såväl svenska som utländska jägare. Det är viktigt att vi sköter jakten på ett hållbart sätt. Det är också helt grundläggande när det gäller hur vi har ställt oss i de här frågorna och när vi yrkar bifall till förslaget i detta betänkande.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2010-01-27
Förslagspunkter: 3, Acklamationer: 2, Voteringar: 1
Protokoll med beslut
- 2010-01-27Protokoll 2009/10:64
Riksdagsskrivelser
Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Jakt och viltvård på EU-nivå
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2009/10:MJ279.- Reservation 1 (s)
Allmän jakt m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2009/10:MJ365 yrkandena 2-4 och 2009/10:MJ453 yrkande 1.Fjälljaktsreformen m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2009/10:MJ396 och 2009/10:MJ415.- Reservation 2 (s, v, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (s, v, mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 0 106 0 24 m 84 0 1 12 c 19 0 0 10 fp 20 0 0 8 kd 21 0 0 3 v 0 19 0 3 mp 0 17 0 2 Totalt 144 142 1 62
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.