Jakt och viltvård

Betänkande 2008/09:MJU11

1, Förslag, Genomförd
2, Beredning, Genomförd
3, Debatt, Genomförd
4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat: 29 april 2009

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF

Jakt och viltvård(pdf, 89 KB)

Webbsida

Visa hela dokumentet för Betänkande 2008/09:11 Jakt och viltvård

Beslut

Nej till motioner om jakt och viltvård (MJU 11)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2008 om jakt och viltvård. Det huvudsakliga skälet är att det redan pågår arbete i de frågor motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om jakt inom EU, jakttider för vissa fågeljakter, skyddsjakt på småvilt och eftersökningar av trafikskadat vilt.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag.

Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 11

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2009-03-12
Justering: 2009-04-02
Trycklov till Gotab och webb: 2009-04-15
Trycklov: 2009-04-15
Trycklov: 2009-04-21

Reservationer: 4
Betänkande 2008/09:MJU11

Alla beredningar i utskottet

2009-03-12

Nej till motioner om jakt och viltvård (MJU 11)

Utskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2008 om jakt och viltvård. Det huvudsakliga skälet är att det redan pågår arbete i de frågor motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om jakt inom EU, jakttider för vissa fågeljakter, skyddsjakt på småvilt och eftersökningar av trafikskadat vilt.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2009-04-29

Debatt om förslag 2008/09:MJU11

Webb-tv: Jakt och viltvård

Dokument från debatten

2009-04-29Protokoll 2008/09:109

Protokoll från debatten

Helén Pettersson i Umeå (S)

Anf. 64 Helén Pettersson i Umeå (S)

Herr talman! I dag ska vi debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 11 om jakt och viltvård. Många av de motioner som har väckts i år har redan behandlats med hjälp av förenklad beredning, men det är några motioner som antingen är nya eller av någon anledning har lyfts fram i debatten igen. Jaktfrågorna är viktiga för Socialdemokraterna. Jakt och viltvård är en viktig del av många människors vardag. Det finns ungefär 300 000 personer i Sverige som löser jaktkort varje år. 13 procent av den svenska befolkningen lever i hushåll där någon jagar. Jakt och viltvård är en tradition att bevara. Samtidigt finns det en tydlig koppling till fritids- och turistnäring som erbjuder stora utvecklingsmöjligheter. På det sättet har jakt och viltvård också en stor betydelse för sysselsättningen på landsbygden. Herr talman! Inom politikområdet jakt är det dock inte bara den traditionella jakten som behandlas. En av de frågor som behandlas i det här betänkandet är eftersök av trafikskadat vilt. Vilt i trafiken är ett stort och ökande problem. Vi ser nu att det är en markant ökning av viltolyckor med till exempel vildsvin, i takt med att den stammen ökar, utöver de problem som vi redan tidigare har haft med viltolyckor. Varje år inträffar ungefär 40 000 viltolyckor som registreras av polisen. Det är mycket mer än vad folk i allmänhet tror. Oftast skadas djuret illa utan att det dör. Då måste man anordna ett eftersök. Eftersöken utförs nästan uteslutande av jägare, och det sker helt på ideell basis. Många viltolyckor sker på nätterna. Jägare med egna tränade hundar - tränade på deras egen bekostnad - kan få gå på eftersök hela nätterna utan att få en krona i ersättning, för att sedan åka direkt till jobbet på morgonen. Vi ska vara glada att vi har folk som ställer upp och spårar lidande djur under de förutsättningar vi erbjuder. En proposition från regeringen om hur man närmare skulle reglera frågorna om eftersök och de ekonomiska ersättningarna var utlovad till den 20 januari i år. Någonstans har regeringen gått bet, för det finns fortfarande ingen proposition i sikte. I betänkandet skrivs det att ersättningen till jägarna ska tas från Viltvårdsfonden. Jag ser det som ett olyckligt förslag. Viltvårdsfonden finansieras av jägarna själva - det är deras avgifter till jaktkorten som går in i Viltvårdsfonden. Regeringen tycker alltså att jägarna själva ska betala för de eftersök som de på sin fritid utför under Rikspolisstyrelsens ansvar. Jag vill gärna höra en logisk förklaring från de borgerliga ledamöterna i utskottet om hur de har tänkt. Herr talman! Så till frågan om fjälljakten. Det är en fråga som har engagerat mig och många jägare under den här mandatperioden och som har föranlett ett antal debatter även i denna kammare. Sedan frågan var uppe till diskussion och beslut senast har det framkommit en del nya uppgifter, vilket har föranlett mig att väcka frågan på nytt. För att göra en väldigt lång historia kort ligger bakgrunden till problematiken i ett beslut som regeringen fattade våren 2007 om att ändra i rennäringsförordningens 3 §. Med anledning av att det totala jakttrycket var extremt högt i den svenska fjällvärlden fanns ett behov av att införa regleringar av den. I enlighet med praxis i andra EU-länder samt rennäringsförordningens dåvarande skrivning gavs svenska jägare förtur till jakten men detta utan att för den skull neka jägare boende i andra länder att jaga här. Däremot fanns det krav på medföljande jaktguide. Dessa regler gjorde att jakten blev mer kontrollerad och gav ett mindre tryck på vilt och fauna i fjällen. Det var regler som jägare och boende i fjällmiljöerna var mycket nöjda med. Dessa regler föranledde EU-kommissionen att göra en mycket försiktig förfrågan till den svenska regeringen om man möjligen stred mot bestämmelserna i tjänstedirektivet. Regeringen reagerade med att mycket snabbt ändra i rennäringsförordningen så att alla jägare inom EU fick jaga i de svenska fjällen, utan guide om man så ville, och på samma förutsättningar som jägare boende i Sverige. Reaktionerna på det beslutet blev många och starka både från jägare och från rennäringens företrädare. Vi visste ju hur det hade sett ut innan reglerna infördes. I det här betänkandet kan man läsa: "Ändringen i 3 § rennäringsförordningen skedde efter en grundlig analys som utfördes av såväl Kommerskollegium som Regeringskansliet .." Denna så kallade grundliga analys från Regeringskansliet har dock inte funnits att tillgå för dem som har efterfrågat den. De har fått svaret att den inte finns. Det är intressant, tycker jag. Trots påtryckningar från alla håll vill regeringen inte ändra på beslutet från 2007. Anledningen sägs vara att man är rädd för en anmälan till EG-domstolen. Men sedan det här beslutet fattades har Finland anmälts till kommissionen för att de har särregler som gynnar de i Finland boende medborgarna gentemot andra medborgare när det gäller den finska jakten. Finland argumenterade för sina regler i ett svar till kommissionen och fick rätt. Det besked Finland har fått är att det är okej att ha särregler för jakt som gynnar de boende i Finland. Inte heller detta föranledde vår borgerliga regering att riva upp sitt beslut. Man ville inte göra det med enbart det finska fallet som stöd, säger man. Efter Finland har det inkommit en klagan på Norge för att de har särregler för boende i Norge. På den norska statsallmänningen får den som har bott i Norge i ett år lösa jakt- och fiskekort. Den som är norsk medborgare och bor i ett annat land har däremot inte rätt att göra det. Norge gjorde som Finland: Man svarade kommissionen och argumenterade för de särregler man hade för de boende i Norge. Även Norge fick rätt i sin sak. I en skrivelse från Efta som har kommit till Norge i januari i år fastslås att EU får ha särregler för dem som bor i landet och att det inte på något sätt strider mot EU:s definition av frihet för tjänster. EU har alltså återigen fastslagit att statens försäljning av jaktkort inte ligger inom fördraget. Både Norge och Finland argumenterade för sin sak, och de har fått rätt. Sverige försökte inte ens argumentera - man lade sig platt, till synes helt utan anledning. I EU-kommissionens European Charter on Hunting and Biodiversity - rekommendationer för jakt och jaktturism som handlar om ett hållbart nyttjande av känsliga marker, rekommendationer som de antog bara dagarna efter att regeringen ändrade i rennäringens 3 § - står det mycket klart och tydligt skrivet att lokala i landet boende jägare bör och kan ha exklusiva rättigheter till jakt. Det står även tydligt skrivet att jaktarrangörer kan få acceptera begränsningar i tillgång till jakt och att de kan få acceptera att deras avgifter är högre än andras. Dessa rekommendationer i sig slår hål på alla regeringens argument i den här frågan. Konsekvenserna av de ändrade reglerna har inte heller låtit vänta på sig. Andelen jägare som inte bor i Sverige och som jagar i svenska fjällen ökar, och när det inte längre finns regler för medföljande guider blir det konsekvenser även av det. Många vittnesmål finns om hur det ibland blir ett enormt jakttryck på små områden. 40-50 jägare kan ibland befinna sig på ytor där det vore mer rimligt med en handfull jägare. I Jämtland fanns det under förra säsongen jaktområden som fick avlysas efter en veckas jakt därför att trycket hade varit för hårt på marken. Statistik visar att en svensk jägare i snitt fäller en ripa per dag när man är ute och jagar, och en utomnordisk jägare tar i snitt fyra. Statistiken visar också att återrapporteringen av jakten är väldigt bristfällig. Närmare 50 procent av de jägare som inte bor i Sverige rapporterar inte in sin jakt. I Västerbottens län var det under förra jaktsäsongen över 50 procent av de jägare som löste jaktkort som kom från andra länder. Trycket på fjällvärlden och riporna är stort. Under nästa säsong har Norge infört restriktioner på grund av en allt svagare ripstam. I Norge finns 100 000 ripjägare. I Finland införs ännu striktare restriktioner under nästa säsong. Men till Sverige är alla välkomna. Tror regeringen att de svenska fjällen tål hur stort tryck som helst? I Sverige har vi en god etisk jaktkultur och en mycket gedigen jägarexamen. De vittnesmål som kommer från fjällvärlden nu visar något helt annat än vad vi är vana vid. Det är trångt på fjället. Det är jakthundar som drivs till utmattning och i vissa fall till och med lämnas kvar på fjället när husse åker hem. Det är olaga jakt på fridlysta fåglar. Man lämnar sopberg efter sig. Man har ett omotiverat högt jaktuttag. Allt detta visar på ett starkt behov av medföljande jaktguider. Herr talman! Argumenten för ett återinförande av de regler som gällde före 2007 är många. Nu är det upp till bevis. Jag vet att det finns flera borgerliga ledamöter som också vill se ordning och reda i fjälljaktsfrågan. Det har uttryckts ett antal gånger. I dagens votering är det bara att välja knapp, så kan problemen rättas till. I oppositionen är vi eniga. Jägarorganisationerna håller med. Samernas riksförbund håller med. Regeringen står ensam, och står envist fast vid ett felaktigt beslut. Bevisen som nu finns för att Sverige inte bröt mot några som helst EU-regler före 2007 är tydliga, och de ligger på bordet. I dag har vi möjlighet att sätta stopp och punkt för den här debatten en gång för alla. Herr talman! Den sista punkten jag vill nämna är också kopplad till EU, och det gäller jaktfrågornas roll inom EU i stort. EU-ländernas geografiska förutsättningar är enormt olika, likaså tillgången på vilt, jakttraditioner och jaktetik. Alltmer hör vi dock hur man diskuterar vilt- och jaktfrågor i EU-sammanhang, och diskussioner förs om gemensamma krav och villkor i olika jaktrelaterade frågor. Det är inte rimligt med de extremt olika förhållanden och förhållningssätt som ryms inom EU. Vi anser att regeringen vid ministermöten och i sina kontakter med EU-kommissionen ska hävda bestämt att dessa frågor är nationella och ska lämnas utanför den gemensamma lagstiftningen. Jag yrkar härmed bifall till reservationerna nr 1 och 2, även om jag självklart står bakom samtliga socialdemokratiska reservationer. (Applåder) I anförandet instämde Anders Ygeman och Jan-Olof Larsson (båda s).

Tina Ehn (Mp)

Anf. 65 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! Betänkandet är en sammanställning av flera motioner från allmänna motionstiden, som vi har på hösten här i riksdagen. Det är lite olika dignitet på dessa, kan man kanske tycka, men inte minst intressanta att läsa. Jakt är en viktig företeelse för många. Det skänker mer än jaktbyte, det skänker naturupplevelser och det är en källa till gemenskap. Detta förstår jag och Miljöpartiet mycket väl. Samtidigt är det inte alltid lätt att förstå varför man inte kan utveckla andra metoder när det blir ett problem, en konflikt mellan djur och mänsklig verksamhet. Det är inte alltid en lösning som håller i längden att döda ett djur eftersom det kommer fler efter. Jag har skrivit motioner om fåglar och smådjur kontra skyddsjakt, och jag kan tycka att det just i dessa fall verkligen behövs lite fler idéer än att skjuta bort problemen. Att vara riksdagsledamot är minst sagt fascinerande. Man lär sig nya saker, och man blir både förvånad och förbryllad ibland. Men att lära sig nytt är viktigt. Jag som har en specialutbildning inom fårskötsel trodde att jag hade kunskap om de svenska fårraserna, men jag hade inte kunskap om att det finns vilda får i Sverige. Jag visste inte att det finns mufflonfår i Sverige. Att det finns behornade får av typ gute vet jag men inte att det finns mufflon som anses vara föregångaren till tamfåret. Att vi har sådana får både i Sörmland och på västkusten var ny kunskap för mig. Nåväl, dessa djur, mufflon, ingår alltså i det som räknas som vilt och som kan trafikskadas. I bemötandet på bland annat den reservation som s har verkar det som att det ligger förslag om en schablonersättning från Viltvårdsfonden i ett kommande förslag, om jag förstår det rätt. Beträffande fjälljaktsreformen skulle jag vilja tydliggöra varför jag ställer mig bakom det förslag som s har, och detta har jag uttryckt i ett särskilt yttrande i detta betänkande. Jag ser detta förslag som ett första steg att reformera rennäringslagstiftningen i aktuellt avseende. Med EU-medlemskapet sägs följa krav på att låta utländska jägare jaga på samma villkor som svenska. Samtidigt ser vi att utvecklingen med jägare från hela EU i vissa fall skapar problem som inte förutsågs tillräckligt i den förändring av rennäringsförordningen som skedde 2007. Vi ser från Miljöpartiet att det i det fortsatta arbetet finns behov av ytterligare reformering av småviltsjaktens förvaltning. Grundproblemet är att den fria småviltsjakten på samiska marker över huvud taget släpptes fri, inte vilken nationalitet jägarna har. Fjälljaktsreformen, som den dåvarande borgerliga regeringen beslutade om 1993, är upprinnelsen till en försämring av fjälljakten. Från Miljöpartiet förespråkar vi det som kallas Tåssåsensmodellen. Den lösning som vi förespråkar är att låta samebyarna själva administrera och upplåta jakten med ett begränsat antal jägare åt gången på marker enligt det system som Tåssåsens sameby praktiserat 1987-1995 och 2003-2008. Men vi ser också fungerande och bra lösningar där lokala jakt- och fiskeföreningar sköter förvaltningen. Allmän jakt och skyddsjakt: Jag har väckt två motioner under allmänna motionstiden runt ett par lite mindre frågor, kan man tycka, om jakt på hermelin och på ekorre. Jag undrar hur många som sett en hermelin eller en ekorre. Ekorrar var mycket vanligare förr, liksom hermelinen som är en smågnagare som gillade våra öppna lager av säd som fanns runt gårdarna. I dag har vi fortfarande kvar rätten till skyddsjakt på dessa två mycket sällsynta djur, och det därför att de kan orsaka skada, vilket är underligt och fel. Småfåglarna är också ett område som diskuteras, och jag har fått glada uppmuntrande ord från ornitologiska föreningar som sagt att det är bra att denna fråga lyfts fram. Det är märkligt att ha en jakt på småfåglar som samtidigt är hotade och som man från andra håll försöker arbeta för att utöka individantalet av. Att det kan vara problem med fåglar som smutsar ned och som ockuperar byggnader är ett faktum, men det märkliga i dessa motioner, alla från allmänna motionstiden, är att ingen talar om allt det förebyggande som man kan göra med ögonattrapper, skrämsel, ballonger, reflexer. Det finns en uppsjö av idéer och praktiska exempel. Det svenska landskapet förändras ständigt. Förändringarna orsakas ofta av den markanvändning som vi har inom jord- och skogsbruk eller andra näringar, vägar, infrastruktur och de pågående klimatförändringarna. Alla förändringar är inte av ondo för miljön, men de påverkar ändå den biologiska mångfalden på ett eller annat sätt. Naturvårdsverket har utvecklat ett rikstäckande miljöövervakningsprogram, kallat Nationell inventering av landskapet i Sverige, NILS. Programmet följer tillstånd och förändringar i det svenska landskapet och ger även svar på hur omdaningarna påverkar förutsättningarna för växter och djur. Men redan i dag vet vi att flera landlevande arter tar stryk av förändringarna i miljön. Ett tydligt exempel är att många vanliga småfåglar har gått tillbaka rejält i omfattning de senaste 30 åren. Fåglarna i jordbruksområden är särskilt utsatta. Det står på Naturvårdsverkets hemsida att sämst går det för fåglarna i jordbrukslandskapet som stadigt minskar i antal. Det är sånglärka, gulsparv, gulärla, stare, pilfink och några av jordbruksfåglarna. Alla dessa har gått starkt tillbaka. Avslutningsvis ställer jag mig bakom Miljöpartiets reservationer men yrkar bifall till reservation 2.

Bengt-Anders Johansson (M)

Anf. 66 Bengt-Anders Johansson (M)

Herr talman! Först yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet i sin helhet och avslag på samtliga reservationer. Jag tänkte att jag skulle uppehålla mig vid fem punkter: jaktens betydelse generellt, lite grann vad alliansen har levererat och naturligtvis betänkandets innehåll, lite grann vad som är på gång just nu och lite grann vad vi syftar på att åstadkomma i framtiden. Beträffande jaktens betydelse är jakten en stor upplevelse för dem som ägnar sig åt jakt, inte minst på kunskapssidan. För att kunna jaga i Sverige fordras det att man har en kunskap som gör att man vet vad man sysslar med. Det är en oerhört stor tillgång att detta krav kom till. Socialt är det viktigt att kunna umgås otvunget och tillsammans med meningsfränder i frisk natur. Det finns en folkhälsoaspekt som inte är att förringa. Det är ca 7 miljoner jaktdagar som den samlade svenska jaktkåren har per år. Jakten har betydelse också när det gäller att reglera och hålla stammarna på en lämplig och vettig nivå, att vi via jakten kan se till att vi får en tillväxt av önskade djurslag. Det visar inte minst björnförvaltningen. Det handlar om en balans. Det handlar i grund och botten om att det finns fodertillgång i naturen, det finns bytesdjur och det finns rovdjur. Balansen måste hållas på ett sådant sätt att det kan finnas utrymme för meningsfull jakt för människor. Ett annat värde är det rent ekonomiska. Jakten anses av oberoende forskare vara värd över 3 miljarder per år, vilket jag tycker är notabelt. Den inbringar 15 miljoner kilo viltkött i det svenska folkhushållet, ungefär 2 kilo per person. Detta är naturligt ekologiskt kött, inte så att säga konstruerat ekologiskt. Det uppfyller devisen: Bruka utan att förbruka. Jakten har en självklar ställning i det svenska samhället. Vi har på dessa två och ett halvt år levererat. Vi levererade ganska snabbt ett mer resonabelt sätt att hantera ammunitionsbly än det absoluta stopp som skulle ha varit för handen redan nu. Det bygger på att man inte har lyckats förstå skillnaden mellan biotillgängligt bly och metalliskt bly. Orsaken till detta är en djurskyddstanke, nämligen att det inte finns någon annan vettig metall att använda som ger samma djuretiska värde som just bly. Intill dess det inte finns något bra alternativ är det klokt av alliansregeringen att se till att vi får använda det. Kommer det ett fullgott alternativ kommer jägarna självklart att gå över till det. När det gäller § 28 har det i decennier varit efterfrågat att den skulle öppna för en möjlighet att försvara sina tamdjur. Den regelförändring som regeringen nu har vidtagit bygger alltså på sunt förnuft. Den förutvarande regeringen var fullständigt tondöv när det gällde att lyssna på människor och deras förtvivlan över att stillatigande behöva se när deras djur massakrerades. Detta har alliansregeringen ändrat på. Vi har också underlättat vildsvinsjakten, bland annat genom möjligheten att använda belysning i samband med den. Jag påstår att alliansregeringen och allianspartierna har levererat mer på två och ett halvt år än vad den socialdemokratiska regeringen med stödpartierna gjorde på tolv år, och det tycker jag att medborgarna bör höra för att de ska förstå skillnaden. Det gör skillnad. I betänkandet som vi i dag hanterar tas frågan om eftersök efter trafikskadat vilt upp. Naturligtvis är det viktigt att ha vissa grundläggande fakta, nämligen att det alltid är bilförarna eller motorcykelförarna, människan, som är orsak till viltolyckor. Det står nämligen i trafikkungörelsen att man inte får framföra ett fordon snabbare än att man kan stanna. Alltså är det väldigt tydligt fastlagt vem det är som ansvarar för skadan, nämligen vi människor. Därför är det viktigt att vi har ordning och reda när det gäller eftersöket, och det inte minst av djurskyddsskäl. Det ska kunna gå snabbt och det ska vara effektivt för att minska lidandet för djur som är skadade. Detta har varit ett frivilligt åtagande som har pågått alldeles för länge. Därför är jag överens med tidigare talare om att vi måste se till att få en ändring. Då är det naturligtvis inte rimligt att det är jägarna själva som ska stå för detta. Det pågår just nu ett arbete för att hitta en lösning som gör att vi kan få en annan tingens ordning. Dessutom kommer man att ta upp möjligheten att gå över annans mark när inte markägaren är anträffbar, vilket också är viktigt för att minska tiden och förkorta djurets lidande. Fjälljakten har tagit stort utrymme i debatten så här långt. Det är en fråga som hamnade rakt i knäet på alliansregeringen. Det var ingenting som alliansregeringen tog upp själv. Det var alltså ett mål på gång i EU-domstolen. Ett svenskt helikopterföretag hade synpunkter på att vi hade olika regler, vilket kunde vara ett handelshinder rent tjänstemässigt, inte i själva upplåtelsen av jakträtten men tjänsterna kopplade till den. I den samlade bedömning som gjordes av bland annat Kommerskollegium men också av juristerna på UD - UD är i högsta grad inblandat i denna fråga - och juristerna på Jordbruksdepartementet kom man samfällt fram till att det här klarar inte Sverige att driva. Alltså gjorde man förändringen, och därvid är vi. Jag kan bara nämna att Danmark nu är på gång att ändra av precis samma skäl, vilket stöder att den svenska linjen förmodligen är den korrekta. Sedan detta inträffade finns det en positiv särbehandling i så måtto att de som bor i fjällkommuner har möjlighet att köpa årskort, vilket inte andra har, och det är gott och väl. Förmodligen är också länskort på gång, men detta är någonting som länsstyrelserna håller i. Det är ingenting som regeringen stadgar om. När vi då kommer till jakt och EU tycker jag att det är viktigt att framhålla just nu att det är naturvårdsdirektivet som ligger till grund för mycket av de frågor vi diskuterar. Det är bland annat art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet som göms bakom detta. Det pågår för närvarande en utvärdering, och jag hyser gott hopp om att vi med den som grund har möjlighet att få en bättre tingens ordning, att vi i ökad utsträckning kan få en nationell bestämmanderätt. Där vill jag också påpeka att vi har ett ganska tydligt ställningstagande från utskottets sida med i betänkandet där vi förutsätter att man ska kunna ta ökade regionala hänsyn. Avslutningsvis kan jag nämna lite grann om vad som är på gång. Jag kan då konstatera att en rovdjursproposition är under beredning och framtagning. Avsikten är att den ska presenteras här i början på juni. Också frågan om vildsvinsförvaltning bearbetas för närvarande, inte förvaltningen som sådan utan råd och anvisningar, inte minst när det gäller utfodring, för det finns en hel del att säga om det. Det pågår just nu en utredning om älgförvaltningen som ska ta sin grund i en mer biologisk utgångspunkt för älgens förvaltning än vad tidigare förvaltningsmetoder har gjort, vilket är bra. Och naturligtvis ska vi komma i mål med eftersöksfrågan. Det som har sagts tidigare är att man övergångsvis skulle kunna använda Viltvårdsfonden. Det har aldrig varit tanken att den ska kunna användas i längden. Men jag hoppas på att detta kommer till allmänhetens kännedom snart. Slutligen, herr talman, ser jag framför mig att vi med hjälp av jakten ska få en ökad biologisk mångfald. Vi ska också kunna ha en meningsfull jakt i det här landet. Och det ska vara mindre EU-påverkan på vårt sätt att jaga. Jag utgår från att om vi ger ett ökat ansvar till markägarna i detta kan vi också få en bättre balans mellan betesdjur och rovdjur, en meningsfull jakt och människors möjligheter att uppleva den fina natur vi har. (Applåder)

Helén Pettersson i Umeå (S)

Anf. 67 Helén Pettersson i Umeå (S)

Herr talman! Jag vill börja med att påminna Bengt-Anders Johansson om att när det gäller § 28 gick vi till val på precis samma ändring som ni, och det vet ni mycket väl. Trafikskadat vilt - jätteintressant! Jättebra att du håller med mig om att det som står i betänkandet och som vi behandlar i dag inte är riktigt bra, att det är Viltvårdsfonden som ska bekosta ersättningarna. Jag undrar: När kommer propositionen? Sedan vecklar Bengt-Anders Johansson in sig i något resonemang om att det skulle ha pågått något fall i EU-rätten om helikopterföretag. Det är inte riktigt det som har hänt. I diskussionen som vi har haft tidigare har man alltid landat i att anledningen till den här förändringen var att man fick en förfrågan från EU-kommissionen. Allting annat är efterhandskonstruktioner. Om helikopterföretagen och deras klagan ska få styra de svenska reglerna för jakt börjar jag bli väldigt bekymrad. Om helikopterföretagen enligt den borgerliga regeringen ska ses som en vidare tjänst kopplad till jakt, ska i så fall också taxichaufförens transporter av norrmän och italienare från flygplatsen i Kiruna till sina destinationer göra det. Varför har inte de fått ersättning? Det gäller i så fall också den lokala Icahandlaren. Var går gränsen? Vad är det som enligt er är tjänster knutna till jakt? Enligt EU-kommissionen finns det ingenting som är det. Inget hindrar helikopterföretag att köra ut utländska turister i fjällen. Frågan är: Ska folk jaga där eller inte?

Bengt-Anders Johansson (M)

Anf. 68 Bengt-Anders Johansson (M)

Herr talman! Vi kan börja med § 28. Ja, det är ju jättebra att vi har en bred politisk överensstämmelse i sak i den frågan. Jag kan dock notera att så länge Helén Petterssons parti, Socialdemokraterna, ensamt var regeringsbärare och hade möjlighet att ändra den varje torsdag när det var regeringssammanträde hände ingenting på tolv år. Nu har det hänt i två steg när det gäller alliansregeringen. För två år sedan infördes ett försök som föll väldigt väl ut, och detta permanentades den 16 april i år. Jag tycker bara att det finns skäl för lyssnarna att veta att det gör skillnad vem det är som regerar landet. När det gäller eftersöksbiten kan det ibland vara bättre att ägna någon minut extra åt ett förslag och att det blir riktigt bra än att hafsa i väg det. Jag har goda förhoppningar om att eftersöksfrågan kommer att vara löst inom en inte alltför avlägsen framtid, och då på ett sätt som jag tror att också Helén Pettersson kommer att vara nöjd med. Förmodligen kommer hon att säga: Ja, det skulle vi också ha gjort. I så fall är det bra, därför att då är vi överens i sak. När det gäller fjälljaktsfrågan är det egentligen rätt ointressant att veta vilka tjänster det handlar om och var gränsen egentligen går. Frågorna som ställdes till Sverige var föranledda av frågor från svenska företag, oberoende av vilka det var. De lät berätta att de inte kunde tillhandahålla samma tjänster till utländska gäster för att de skulle kunna jaga vid samma tidpunkter eftersom de inte har samma förutsättningar som svenskar. I det läget gjorde tre oberoende juristgrupper inom olika departement och på Kommerskollegium exakt samma bedömning.

Helén Pettersson i Umeå (S)

Anf. 69 Helén Pettersson i Umeå (S)

Herr talman! Ja, Sverige fick en förfrågan från EU-kommissionen. Varför svarade inte den svenska regeringen och försökte förklara varför vi hade särregler för jägare som inte är boende i Sverige? Man försökte inte ens argumentera. Det hamnar inte direkt i en EG-domstol, även om den borgerliga regeringen verkar tro det i denna typ av ärenden. Man kan ha en brevväxling innan. Det hade inte den svenska regeringen. Man gick direkt in och ändrade i rennäringsförordningen. Det var mycket märkligt. Regeringen har argumenterat att man inte kan tänka sig att riva upp beslutet bara med stöd av det som har hänt i Finland. Nu presenterar jag här att man har fått ett svar till Norge också. Hur många svar ska ni ha från EU om att det är okej att ha särregler för jakt för boende inom landet innan ni kan tänka er att ens överväga att riva upp detta beslut? Det är mycket märkligt att man fortsätter argumentera utan att ha något som helst på fötterna i frågan. När det gäller rovdjuren har ni levererat § 28. Du får använda vilken politisk polemik du vill om vad vi har gjort och inte gjort, Bengt-Anders Johansson. Vi fattade beslut i juni före valet om att vi skulle ändra § 28. Vad har ni mer levererat? Det är ganska blekt. Däremot har ni retat upp många i jaktfrågor, i allt från ert velande om rovdjuren till fjälljakten. Rovdjuren, vill jag bara påpeka, hör inte hemma i denna debatt. Dem debatterar vi under området Biologisk mångfald och inte under området Jakt. Så ser ordningen ut. Jag vet att många är besvikna efter era storstilade vallöften. Det är dags att leverera. Varför inte göra det i dag?

Bengt-Anders Johansson (M)

Anf. 70 Bengt-Anders Johansson (M)

Herr talman! Jag tackar för vänlig inbjudan att få möjlighet att leverera. Nu är det så vist ordnat att vi levererar i den takt vi tycker är lämplig. Det tänker vi göra även fortsättningsvis. Jag vågar påstå att hittills är den svenska jägarkåren mycket belåten med de förslag som har lagts fram och de beslut som är fattade. Det är dock möjligt att Helén Pettersson inte träffar rätt sorts jägare. Varför svarade inte Sverige? Alltid när man kommunicerar med domstolen handlar det om vilka förutsättningar som finns för att klara hem ett ärende eller inte. Det är möjligt att Helén Pettersson och Socialdemokraterna skulle ha varit beredda att köra över Kommerskollegium, UD:s och Jordbruksdepartementets jurister som alla har kommit till samma ståndpunkt. Det är mycket möjligt, men jag tror inte att ni skulle ha gjort det. Det finns inget tillfälle historiskt då Socialdemokraterna har gått emot tjänstemännen när det gäller europeiska frågor. Jag bara säger det. Närvaron i EU var inte heller lika vital under er som den är under alliansregeringen. Nu har vi fått en möjlighet att påverka i högre grad eftersom vi finns på plats på ministernivå i större utsträckning. Dessutom driver vi frågorna på ett sådant sätt att vi har en möjlighet att påverka. Jag vill bara nämna det i förbifarten. Rovdjuren hör i högsta grad hemma i denna debatt. Förvaltning av rovdjur sker också genom jakt. Det hoppas jag att Helén Pettersson är informerad om. Vi reducerar inte stammen med biologisk mångfald utan med jakt. Det gör vi på lo, järv, varg och björn.

Erik A Eriksson (C)

Anf. 71 Erik A Eriksson (C)

Herr talman, ärade ledamöter och svenska medborgare i vårt gamla land! Behövs jakt och viltvård? Ja, det gör det i sanning. Det behöver också uppmärksammas i en debatt här i kammaren med anledning av ett betänkande som utgår från motioner från allmänna motionstiden. Vi har tidigare i debatten hört frågor och uttalanden om vad som ingår och inte ingår i betänkandet. Jag skulle vilja säga att det är ganska mycket som ryms inom jakt och viltvård. Jakten är en förutsättning för en god viltvård. Jag vill lyfta fram alla de människor som är engagerade och framföra ett tack till våra jägare i Sverige som tillsammans med andra organiserade och oorganiserade människor på olika sätt tar ett stort ansvar för viltvården. Det är väl värt att nämna det och tacka för deras engagemang. De offrar mycket fritid och lägger ned ganska mycket pengar på detta för att de har ett stort intresse för en levande fauna och biologisk mångfald och för att få möjligheten att fortsätta den kulturella del som jakten är i vårt gamla land. I betänkandet finns ett antal reservationer. Jag tänker kommentera dem lite grann. Allra först vill jag säga att jag helt biträder det som Bengt-Anders så föredömligt anförde. Rovdjuren har verkligen med viltvård att göra. Att vi nu får en acceptans för rovdjursstammarna, inte minst vargen, bevisas inte minst genom den överenskommelse som Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Samernas Riksförbund, Sveriges Jordägareförbund och Svenska Kennelklubben har gjort om att acceptera flyttning av varg i Sverige för att kunna uppnå den gynnsamma bevarandestatusen. Det har man gjort för att komma vidare i en fråga. De har visat på ett tydligt engagemang och ett kurage som förpliktar även från politikens sida. Vad har politiken då gjort? Jo, alliansregeringen och Centerpartiet har förändrat § 28 i jaktförordningen. Det är vi glada och stolta över. Jag ber inte ett dugg om ursäkt för det. Det skulle ha varit gjort för länge sedan. Det har många av oss ledamöter i miljö- och jordbruksutskottet sagt. Men nu har det skett och det har fått en bred acceptans. Försökstiden har visat att man inte har missbrukat paragrafen. Det är viktigt att ha med sig i det fortsatta arbetet när vi diskuterar viltvård. Det här med rovdjursstammarna är viktigt, för det har bäring på övriga stammar som vi diskuterar - om vi ska kunna få en acceptans och ett intresse i samhället. Det är viktigt att vi får ett intresse för viltvårdsfrågorna. Sälen är en fråga som vi inte har debatterat så mycket i denna debatt, men den kommer att bli viktig när vi debatterar fisket. Jag vill nämna sälen som ett rovdjur nu när torsken kommer tillbaka. Arbetet med propositionen vad gäller vargen är runt knuten; det är jag glad för. När det gäller eftersök av trafikskadat vilt nämndes förut Viltvårdsfonden. Något som alliansregeringen och Eskil Erlandsson tidigt gjorde var att plocka bort pengar som gick från Viltvårdsfonden till ett antal anslagsområden som egentligen inte hade bäring på viltvården i första hand. Det tyckte jag var bra. Nu går jägarnas pengar till det som de ska gå till i första hand. Det är möjligt att det finns mer att göra på detta område och att vi kommer att behöva ändra inriktning ytterligare en gång. Det får vi se. Men det var resolut och klokt gjort av jordbruksministern och alliansregeringen. Att eftersöksarbetet är viktigt har Bengt-Anders Johansson också betonat. Det kommer en proposition inom kort, så egentligen skulle vi kanske ha haft den här debatten om ett par veckor för att ha en tydligare möjlighet både för oss och för oppositionen att debattera innehållet i den. Men nu är vi där vi är. Jag är i alla fall trygg i att det kommer en bra proposition som kommer att höja värdet på dem som gör insatser vad gäller eftersök. Jag går över till fjälljaktsreformen som har orsakat en hel del debatt, oro och diskussioner. Efter att regeringen beslutat ändra 3 § i rennäringsförordningen är det inte längre möjligt att begränsa jaktupplåtelse beroende på om man är bosatt i Sverige eller inte. För oss i Centerpartiet och för alliansen har ingången varit att det i första hand ska gälla de människor som är bosatta i området. De undantagen kan vi göra. Det är viktigt att säga det. Man kan fundera över vad som hänt tidigare. Vad har den tidigare regeringen gjort för att vi inte skulle hamna i den situation som vi nu hamnade i? Det är också en fråga som man kan lyfta upp och fundera över. Var det så himla bra förut när vi märkte att bubblan sprack, när vi fick den här diskussionen och blev tvungna att fatta något slags beslut? Den ändring som gjordes för att undvika att Sverige skulle gå till EG-domstolen gjorde att vi fick en diskussion och Sverige fick visa hur man vill gå till väga för att komma vidare. Man visade på ett lokalt ansvar. Det tycker jag är positivt. Vi kan prata om Finland. Norge har också nämnts. Danmark står runt knuten, som tidigare talare nämnde. Men vi bor i Sverige. Vi tar ansvar för våra frågor i Sverige. Det måste kunna ske i dialog. Regeringen har hela tiden sagt att upplåtelse inte är en tjänst, men det blir ett indirekt hinder för att sälja andra tjänster. Frågan är om vi tycker att det ska finnas utveckling och företagande i hela Sverige. Ska vi anse att det inte är rätt? Alliansregeringen tycker att det är viktigt. Jobblinjen gäller även här. Ett fritt företagande ska gälla. Nu finns det en möjlighet till undantag för kommunkort. Det finns även en möjlighet för länskort. Det är bra. De senaste två åren har det, som angavs tidigare i debatten, inte fällts så mycket ripa. Det har ju varit en minskning. Kontrollen är rigorös. Det är ju inte fri jakt rakt över. När man märker en begränsning av fågel slår man stopp, såvitt jag begriper så svealänning jag är. Det är viktigt att komma vidare också i den frågan. Det är viktigt att vi tidigt är med och utformar direktiven och är aktiva i direktiven när det gäller jakten inom EU. EU försökte stoppa Sveriges möjlighet att flytta och jaga duvhök. Det har regeringen också lyckats med. Det är också en framgång. Det visar att om man är aktiv i EU-arbetet kan man nå resultat. Det ska vi fortsätta med. Det vill alliansregeringen. Det tycker jag är positivt. Den fria jakten, som nämndes tidigare, vill vi värna om. Alternativet är ett samhälle med människor som inte vill ta ansvar, engagera sig och upplåta sin tid till att sköta vår fauna och vårt vilt. Det alternativet är inte positivt. Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Erik A Eriksson (C)

Anf. 72 Erik A Eriksson (C)

Herr talman! Vi bor i Sverige, säger Erik. Vi bor i Sverige och vi har regler för de svenska förhållandena. Hela debatten, och hela den retorik som dina allianskolleger har använt sig av i två år, handlar ju om något helt annat: Vi är en del av EU och måste följa EU:s regler. Vi kan inte bestämma över detta själva. Det är väldigt intressant att höra din vinkling. Jag undrar verkligen om du tycker att vi skulle ha gjort de här förändringarna även om kommissionen inte hade skrivit ett brev till oss. Vad gjorde den förra regeringen? Det kan jag berätta. Den förra regeringen godkände att man hade särregler för boende i Sverige. Den förra regeringen såg till att man fick ha jaktguider med sig så att inte den svenska fjällvärlden skulle bli utsatt för onödigt stort tryckt. Man införde möjligheter till regler som gynnade alla. Det var vad den förra regeringen gjorde. Bubblan som hamnade i vårt knä, pratade Erik A Eriksson om. Den existerade inte när vi lämnade ifrån oss makten. Det är något som kom när ni kom in. Ni kan inte skylla oss för något som har med ert felaktiga beslut att göra.

Bengt-Anders Johansson (M)

Anf. 73 Bengt-Anders Johansson (M)

Herr talman! Jag är glad att Helén Pettersson ställer frågorna, och att hon gör det på det här sättet. Vi har tagit ansvar för den här frågan och rett ut den tillsammans med Jordbruksdepartementet och Utrikesdepartementet. Det hade varit klädsamt om Socialdemokraterna hade funderat över hur man själv hade gjort i den här situationen. Vi kan ta regionala hänsyn. Länsstyrelsen kan tillsammans med Jordbruksverket ta regionala hänsyn och gör det också. Är inte det tillräckligt? Vi kan ju bråka om vilka nationaliteter som åker buss med SL i Stockholm - eller åker buss i Norrland för att ta ett enklare exempel. Vi kan inte diskriminera andra EU-medborgare. Det är inte för att vi har tvingats till det. Det är för att vi aktivt vill gå före. Vi vill visa att vi är beredda att ta ansvar. Jag förstår retoriken från Socialdemokraterna. Man är besviken för att man har tappat regeringsmakten. Man har gjort det bland annat på frågor som rör jakten och landsbygdsutvecklingen. Det är klart att man då höjer tonen i den här frågan. Det viktigaste är väl att det finns ripa på fjället, att det är möjligt med jakt för människor som bor lokalt och att vi kan göra det undantaget. Det kan vi i dag. Det tycker jag är bra. Jag ser inte något konstigt i det. Vi bor i Sverige. Vi är en del av EU. Vi har ett mycket stort ansvar. Jag menar att vi - bubblor eller inte, ripor eller inte - måste följa fågeldirektiv och habitatdirektiv när det gäller den biologiska mångfalden. Om vi är aktiva och proaktiva som i exemplet om duvhöken som jag nämnde i mitt anförande, har vi möjlighet att reglera detta. En borgerlig regering som införde fri fjälljakt tycker jag visar vem som slog an tonen först. Jag tror inte att vi vinner så mycket på att käbbla om detta. Nu måste vi gå vidare. Jag är glad att länskorten är nästa steg.

Bengt-Anders Johansson (M)

Anf. 75 Bengt-Anders Johansson (M)

Herr talman! I Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets reservation står det att regeringen ändrade rennäringsförordningen - jag läser innantill - "på ett sätt som gjorde vår svenska fjällvärld till en jaktmark som är öppen för alla EU-medborgare. Därmed beslutade regeringen att på samma villkor ge såväl svenska som utländska jägare tillgång till småviltsjakten i den svenska fjällvärlden." Det är väl gott så långt. Vi hörde att Helén Pettersson i sitt anförande basunerade ut att människor som inte är svenska medborgare skräpar ned i fjället, skitar ned, åker taxi och flyger och härjar, lever om och skjuter fler ripor än någon kan räkna. Vad är det? Misstror ni utländska medborgare? Jag tycker att det är skamligt. Är det samma diskussion som om den asociala dumpningen när det gällde människor som ska komma hit och ta våra jobb? Jag tycker att det är mycket märkligt. Jag ställer mig inte bakom er reservation. Jag kommer inte att rösta för den. I sitt anförande nämner Helén Pettersson att man är överens i vänsterkartellen som leds av Socialdemokraterna. Hur överens är man när Miljöpartiet säger att grundproblemet är att den fria småviltsjakten på samiska marker över huvud taget släpptes helt fri, inte vilken nationalitet som jägaren har. Frågan är om detta är överensstämmande. Frågan kommer att fortsätta att behandlas. Jag är nöjd att vi har kommit vidare. Jag tycker att jägarna har en möjlighet lokalt att engagera sig och vara företagare på sikt. Jag tackar för debatten.

Erik A Eriksson (C)

Anf. 74 Erik A Eriksson (C)

Herr talman! Det är viktigt att det finns ripa på fjället. Det är därför jag står här. Jag tycker att det är bra med de svar som Erik ger oss. Det tydliggör att detta är ett ideologiskt ställningstagande. Den borgerliga regeringen vill ha fri jakt på fjällen, och skulle inte ha infört regleringar även om man hade kunnat. Jag tycker att det är skönt att någon tog bladet från munnen och sade som det är och inte hela tiden försöker skylla på EU. Visst har vi funderat på vad vi skulle ha gjort i ert ställe. Det är också därför jag står här. Det är det jag har argumenterat om hela tiden. Varför försökte man inte ens argumentera? Varför försökte man sig inte ens på en dialog med kommissionen om detta innan man ändrade reglerna? Det är helt obegripligt för mig. Länskort som det nu öppnas för - du talade tidigare om dem som kommunkort - är ett steg framåt. Jag blir lite förvirrad, men det klarnar förstås också eftersom det är ett ideologiskt ställningstagande som ligger till grund. Om det inte har hänt något under de senaste två åren som gör att man kan ändra beslutet om fjälljakten kan man undra varför det helt plötsligt för ett år sedan var omöjligt att ha länskort eftersom det också skulle strida mot EU:s bestämmelser, medan det i år går bra. Det är mycket intressant. Någonting måste ha hänt, men ni vill inte erkänna vad.

Helén Pettersson i Umeå (S)

Anf. 76 Nina Larsson (Fp)

Herr talman! Vi debatterar betänkandet Jakt och viltvård . För mig som värnar biologisk mångfald är viltvård en självklar del i jakten. Det är det som får det hela att gå runt. Man verkar tillsammans i en symbios. För mig har det alltid varit fullständigt självklart att på vintern utfodra allt från gråsparv till rådjur. Det ingår för att man sedan också ska kunna åtnjuta den fritidssysselsättning som jakten är men också för att man, inte att förglömma, ska få god och bra mat på bordet. Detta har alltid varit något fullständigt självklart. Jakten är också en näringskälla för fritids- och turistföretag. Det är en fantastisk möjlighet för entreprenörer att faktiskt utveckla och driva företag i landsbygden på många håll i Sverige. Det är någonting som vi kan och bör vidareutveckla på många olika sätt. Detta betänkande innehåller en rad olika frågor, som vi har hört. Mycket klokt har sagts från denna talarstol från de senaste talarna. Men jag ska börja med att tala lite grann om eftersök av trafikskadat vilt. Som ledamot i trafikutskottet vet jag att detta är en otroligt viktig fråga, och jag instämmer med föregående talare om att arbetet med denna fråga har tagit alldeles för lång tid. Jag vet inte hur många år som den tidigare regeringen har haft på sig för att ordna upp detta. Jo förresten, det vet jag. Det var närmare bestämt tolv år sedan som det senast var på gång, men ingenting hände. Jag som folkpartist som stöder alliansregeringen är glad att man inom en mycket snar framtid kommer att leverera även inom detta område. Det är otroligt efterlängtat för alla de självuppoffrande jägare som ger sig ut mitt i natten och tar med sig hunden för att hjälpa till och även för att stötta de människor som faktiskt många gånger har varit med om en ganska otäck händelse. Den verksamheten är otroligt viktig. För Folkpartiet är det också glädjande att alliansregeringen har levererat även inom andra områden. Som vi har hört gäller det inte minst § 28 i jaktförordningen, blyförbudet och jakt på vildsvin. Inom kort kommer också en rovdjursproposition att läggas fram, även om inte just detta betänkande gäller just rovdjursfrågorna. Men allt detta hänger samman. Det ena ansluter gärna till det andra. EU ska göra hälften så mycket dubbelt så bra. Det är en slogan som en av våra folkpartikandidater brukar propagera för inför det stundande valet till Europaparlamentet som är den 7 juni. Det ställer jag verkligen helhjärtat upp på. Närhetsprincipen ska gälla. Det är någonting som alliansregeringen också arbetar för. Detta arbete är något som vi alla måste trycka på. Men vi kan också påverka. Vi kan definitivt påverka. Detta visar att valet som pågår från den 20 maj till den 7 juni är så otroligt viktigt även i dessa frågor som rör jakt och viltvård. Det är klart att den absoluta huvuddelen av besluten som rör dessa frågor inte ska fattas på EU-nivå utan i Sverige. Så är det bara. Det är någonting som vi aktivt arbetar för. Bland EU:s medlemsländer har man olika traditioner när det gäller många saker. Vi tycker att mycket är konstigt på andra håll, och det finns de som tycker att mycket är konstigt hos oss också. Men det är ingen anledning för att förbjuda att saker och ting uträttas i Spanien eller i Sverige. Detta gäller allt, och det gäller också inom jakten. Det är klart att ordning och reda ska gälla även på fjället. Som folkpartist är jag en ivrig påhejare av ordning och reda och lugn och ro även i fråga om annat. Detta gäller också jakt- och viltvårdsfrågorna. Herr talman! Slutligen vill jag säga att det är glädjande att stå här och diskutera en sådan här fråga och att vi på allianssidan faktiskt levererar gång efter annan. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Irene Oskarsson (Kd)

Anf. 77 Irene Oskarsson (Kd)

Herr talman! Det är få ämnen som kan röra upp så mycket känslor som jakt och jakträtt. Man kan sitta en hel natt utan att nicka till om man pratar om jakt. Jakt är någonting som vi har berört många gånger i den här talarstolen. Jag kan konstatera att inläggen från partiföreträdare före mig i denna debatt till största delen har skett från jägare. Vi är många som har jakten som ett intresse på olika sätt. Men i mitt fall kan jag inte åberopa någon praktisk erfarenhet utom att jag har drevat, som det heter hemma. Det heter väl att man går i drevet, om man ska vara lite mer formell. Jag har då fått lära mig att - ursäkta uttrycket - hålla käften. Det sade de unga grabbarna till mig när de tog med mig upp i tornet. De sade: Sätt dig där och var tyst, Irene! Eftertanke är nämligen också en viktig erfarenhet. Det har jakten gett många möjligheter till. Jakt är, som tidigare talare har sagt, en del av viltvården som vi bedriver. Till syvende och sist har vi genom månghundraårig, eller tusenårig, påverkan på naturen faktiskt äntligen kommit till en samsyn om att vi på ett ansvarsfullt sätt måste förvalta de resurser som finns. När det gäller hur det sedan kan gå till kanske vi ibland skiljer oss åt lite grann i uppfattning. Men att förvaltarskapet måste finnas där är vi överens om. Den kår som är stor och som vi benämner jägare gör också stor samhällsnytta, vilket övriga talare tidigare också har berört. Men det finns en del som jag tror är än viktigare och som jag önskar att jägarna kanske lägger än mer kraft på och det är att ge det uppväxande släktet en god utbildning och kunskap i viltvård och i naturskötsel. Det är många som den vägen har fått en betydligt större förståelse för sambanden i naturen. Jag tycker att föregående talare lyfte fram detta på ett alldeles utmärkt sätt. Det är också jägarkåren och jägarna som blir kallade vid viltolyckor för att spåra upp det skadade viltet och kanske också ta hand om den skadade föraren. Det har hänt mer än en gång. Utifrån detta vill jag också instämma i att det är glädjande att regeringen inom kort kommer att lägga fram en proposition på riksdagens bord i denna fråga. Det är nämligen ett oerhört viktigt arbete som görs och som måste kompenseras på ett lämpligt sätt. Det behöver bli betydligt tydligare regler om hur man kan få passera på annans mark och hur man kan få jobba tillsammans för att lösa dessa frågor än vad som är fallet i dag. Då är det väl bra med eftertänksamhet och klokskap? Någon talade om ålder och vishet. Men det är väl klokt med en regering som tänker efter före och ber juristerna titta på alla teknikaliteter så att detta inte kommer i efterhand? När det väl är framme och propositionen är framlagd här utgår jag från att vi i denna kammare kommer att ha en rörande gemensam syn på att detta är ett bra förslag som ger just den ersättning och det erkännande som jägarkåren är värd och att det faktiskt är andra som ska stå för fiolerna och inte jägarkåren själv. Herr talman! Fjälljakten tycks vara ett oerhört kärt ämne i denna kammare. Jag kan börja med att påpeka att vi kristdemokrater anser, precis som föregående talare har sagt, att Sverige till allra största del ska förfoga över frågorna som rör jakt. Jag säger "till allra största del" därför att det finns saker på gemenskapsnivå som vi har ställt oss bakom, till exempel art- och habitatdirektivet som faktiskt reglerar vad vi kan göra och inte göra. Tjänstedirektivet påverkar också jakten. För att återgå till art- och habitatdirektivet kan vi konstatera att där beskrivs uttryckligen vilka arter som är hotade, hur vi kan hantera eventuell tillåten jakt eller vad som över huvud taget inte får jagas. Det gäller då inte minst dem som flyger över våra huvuden och som inte känner några landgränser. I det här sammanhanget är det också viktigt att påtala att regeringen på EU-nivå har tagit initiativ till att få till stånd en dialog om hur det kan bli en tydlig översyn av de här direktiven. När de tillskapades var EU inte vad EU i dag är. Det var en betydligt mindre geografi, och en helt annan flora och fauna än den flora och fauna som i dag finns inom nuvarande EU-gränser skulle hanteras. Alltså måste vi också där, precis som regeringen nu gör, driva på i frågan om en översyn. Jag kommer nu tillbaka till fjälljakten. Helén Pettersson har i dag, precis som flera gånger tidigare, lyft fram frågan här i kammaren. Jag har inte deltagit i tidigare interpellationsdebatter men har med glädje i efterhand läst om vad som där sagts. Jag har lärt mig rätt mycket av dem. Jag dristar mig till att citera vad jordbruksministern för ett tag sedan sade i en av interpellationsdebatterna. Det rör då den så kallade Finlandsfrågan: "Vad är då skillnaden mot det svenska förhållandet? Ja, anmälningarna mot Sverige gällde i stället att turistföretag här i Sverige inte hade möjlighet att tillhandahålla jakttjänster åt dem som är bosatta i Sverige i förhållande till dem som är bosatta någon annanstans, till exempel utomlands. Bestämmelserna begränsade möjligheten att erbjuda tjänster inom jaktturismen, såsom transporter, inkvartering, logi och mat, på ett annat sätt än för människor som var bosatta i vårt land. Sådana erbjudanden är tjänster och är, utan någon som helst tvekan, tjänster i EG-fördragets mening." Alltså är vi där hänvisade till det regelverk som finns och som vi har ställt upp på. Då får vi väl försöka påverka det så som vi nu gör genom att ta till vara det som står om att vi har möjlighet att ta regionalpolitiska hänsyn. Såvitt jag i går kväll kunde konstatera när jag som inte ens svealänning utan som götalänning gick in och tittade på de norra länsstyrelsernas hemsidor är det väldigt olika hur duktig man är på att marknadsföra de här frågorna - detta sagt inom parentes, men det kan ni som har kontakter med länen i fråga ta med er hem. Det står tydligt att man har kommunala särskiljningar. Man jobbar också med de så kallade länskorten i det här sammanhanget och kan alltså ta regionala hänsyn beroende var i landet det är. Därmed tycker jag att man har hittat en konstruktiv lösning på de här frågorna. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner. (Applåder)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2009-04-29

Förslagspunkter: 4, Acklamationer: 2, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

2009-04-29Protokoll 2008/09:109

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Eftersök av trafikskadat vilt
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ213, 2008/09:MJ354, 2008/09:MJ366 och 2008/09:MJ370 yrkandena 5 och 6.
Reservation 1 (s)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 0 97 0 33
m 72 0 0 25
c 21 0 0 8
fp 21 0 0 7
kd 20 0 0 4
v 2 0 14 6
mp 12 1 0 6
Totalt 148 98 14 89
Ledamöternas röster
Fjälljaktsreformen
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ370 yrkande 12 och 2008/09:MJ477.
Reservation 2 (s, v, mp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (s, v, mp)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 0 98 0 32
m 73 0 0 24
c 21 0 0 8
fp 21 0 0 7
kd 20 0 0 4
v 0 17 0 5
mp 0 13 0 6
Totalt 135 128 0 86
Ledamöternas röster
Jakt inom EU
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ214, 2008/09:MJ360 och 2008/09:MJ378.
Reservation 3 (s)
Allmän jakt och skyddsjakt
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ381, 2008/09:MJ437 och 2008/09:MJ440.
Reservation 4 (mp)

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s)
Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
s	0	97	0	33
m	72	0	0	25
c	21	0	0	8
fp	21	0	0	7
kd	20	0	0	4
v	2	0	14	6
mp	12	1	0	6
Totalt	148	98	14	89

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (s, v, mp)
Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	0	98	32
m	73	0	24
c	21	0	8
fp	21	0	7
kd	20	0	4
v	0	17	5
mp	0	13	6
Totalt	135	128	86

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Jakt och viltvård

Ärendet är avslutat

Utskottens betänkanden

Beslut

Nej till motioner om jakt och viltvård (MJU 11)

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Alla beredningar i utskottet

Nej till motioner om jakt och viltvård (MJU 11)

Debatt, Genomförd

Webb-tv: Jakt och viltvård

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 64 Helén Pettersson i Umeå (S)

Anf. 65 Tina Ehn (Mp)

Anf. 66 Bengt-Anders Johansson (M)

Anf. 67 Helén Pettersson i Umeå (S)

Anf. 68 Bengt-Anders Johansson (M)

Anf. 69 Helén Pettersson i Umeå (S)

Anf. 70 Bengt-Anders Johansson (M)

Anf. 71 Erik A Eriksson (C)

Anf. 72 Erik A Eriksson (C)

Anf. 73 Bengt-Anders Johansson (M)

Anf. 75 Bengt-Anders Johansson (M)

Anf. 74 Erik A Eriksson (C)

Anf. 72 Helén Pettersson i Umeå (S)

Anf. 73 Erik A Eriksson (C)

Anf. 74 Helén Pettersson i Umeå (S)

Anf. 75 Erik A Eriksson (C)

Anf. 76 Nina Larsson (Fp)

Anf. 77 Irene Oskarsson (Kd)

Beslut, Genomförd

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Eftersök av trafikskadat vilt

Beslut:

Utskottets förslag:

Fjälljaktsreformen

Beslut:

Utskottets förslag:

Jakt inom EU

Beslut:

Utskottets förslag:

Allmän jakt och skyddsjakt

Beslut:

Utskottets förslag:

Utskottens betänkanden