Jakt och viltvård

Betänkande 1997/98:JoU19

Jordbruksutskottets betänkande 1997/98:JOU19

Jakt och viltvård

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1997/98
JoU19

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 34 motionsyrkanden från allmänna motionstiden om olika
jakt- och viltvårdsfrågor. De flesta motionerna tar upp frågor som riksdagen i
stor enighet har delegerat till regeringen och berörda myndigheter. Det gäller
t.ex. frågor om skyddsjakt på skarv och säl samt jakttider m.m. för olika
djurarter. Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
Till betänkandet fogas fyra reservationer och fem särskilda yttranden.

Motionerna

1997/98:Jo405 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skyddsjakt på säl.
1997/98:Jo901 av Gudrun Lindvall och Thomas Julin (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den s.k. forskningsjakten på säl,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jakt på säl i vatten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en analys över vilka som skall ha ersättning för sälskador och
storleken på denna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvidgning av sälskyddsområden.
1997/98:Jo902 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om björnjakt.
1997/98:Jo903 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jakt på enkelbeckasin i Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en undersökning för att klarlägga varför enkelbeckasinen har minskat
så kraftigt i antal.
1997/98:Jo904 av Olle Lindström och Ulla Löfgren (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglerad
allmän jakt på säl.
1997/98:Jo905 av Lars Björkman och Ola Karlsson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att allmän
jakttid på korp återinförs.
1997/98:Jo906 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
ytterligare verkningsfulla åtgärder, allmän jakt, för att begränsa och
balansera utbredningen av mellanskarv i Kalmarsund och i övriga berörda
områden.
1997/98:Jo907 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jakt på tjäder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en bevarandeplan för tjädern.
1997/98:Jo908 av Axel Andersson och Karl Hagström (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
att snarast införa jakt på gråsäl i Bottniska viken (från Upplandskusten och
norrut).
1997/98:Jo909 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med
förslag till ett nytt upplåtelsesystem för småviltsjakt ovan odlingsgränsen och
i renbetesfjällen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att denna jakt måste vara ekologiskt hållbar och ta hänsyn både till
naturskyddets intressen och jägarnas önskan att få jaga,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de nämnda rovdjurens behov av ripa, i första hand jaktfalkens,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ordet viltvård bör bytas mot faunavård för ett vidare ekologiskt
synsätt.
1997/98:Jo910 av Kent Olsson och Stig Grauers (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skyddsjakt på säl,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av ersättningsreglerna för viltskador.
1997/98:Jo911 av Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot jakt på
grävling i gryt, jaktträning i konstgryt och privat innehav av grävlingar.
1997/98:Jo913 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av älgjaktens
bedrivande under de senaste 30 åren.
1997/98:Jo914 av Siw Persson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att jaktbeslut skall, ur djurskyddssynpunkt, grunda sig på samma
djursyn som ligger till grund för djurskyddslagen, nämligen att man skall se på
djur som individer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att jaktbeslut måste underställas miljöbedömning.
1997/98:Jo915 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att skyddsjakt må införas i
vårt land på vildlevande minkar.
1997/98:Jo916 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av ett
faunaråd.
1997/98:Jo917 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att jakten skall vara långsiktigt ekologiskt hållbar och att detta
skall säkerställas genom årliga inventeringar av de arter man vill jaga,
2. att riksdagen hos regeringen begär att jaktlagen och tillhörande
förordning ses över i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jakt på arter uppförda på Artdatabankens hotlista,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jakt under häckningstid,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jakt på arter där populationerna minskar.
1997/98:Jo918 av Lennart Daléus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalbefolkningens jakträtt på
allmänt vatten.
1997/98:Jo919 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om användning av blyhagel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jakt med hagel i fågelflockar.

Utskottet

Skyddsjakt på säl och skarv m.m.
Frågor om skyddsjakt på skarv och säl har behandlats av utskottet vid ett par
tillfällen de senaste åren, se betänkandena 1995/96:JoU12 s. 3 f. och
1996/97:JoU19 s. 5 f. Utskottet vill återigen påpeka att dessa frågor har
delegerats till regeringen och berörda myndigheter, dvs. Naturvårdsverket och
länsstyrelserna.
Naturvårdsverket har enligt jaktförordningen (1987:905) möjlighet att ge
tillstånd till skyddsjakt på säl om det bedöms nödvändigt. Givetvis måste
beaktas att sådan skyddsjakt utförs på ett sätt som är etiskt försvarbart och
åstadkommer minsta möjliga lidande för djuren. I Naturvårdsverkets regi har
bedrivits viss försöksverksamhet med skyddsjakt på säl. Utskottet förutsätter
att erfarenheterna av denna verksamhet läggs till grund för fortsatta
överväganden om skyddsjakten och att en rimlig avvägning kan göras mellan
fiskenäringens intressen och bevarandeintressen. Någon ytterligare åtgärd med
anledning av motionerna Jo405 (m) yrkande 8, Jo901 (mp) yrkandena 1 och 2,
Jo904 (m), Jo908 (s) och Jo910 (m) yrkande 1, som alla behandlar frågor om jakt
på säl, bör inte vidtas för närvarande.
Regler om ersättning för de skador som orsakas av vilt finns i 29 a §
jaktförordningen. Av bestämmelsen framgår att ersättning får i mån av tillgång
på medel lämnas av statsmedel om det är uppenbart oskäligt att den skadelidande
själv svarar för den kostnad som skadan föranleder. Vidare framgår av
bestämmelsen att Naturvårdsverket meddelar föreskrifter om sådan ersättning.
Utskottet har inhämtat att det vid Naturvårdsverket pågår en översyn av
ersättningsreglerna. Motionerna Jo901 (mp) yrkande 3 och Jo910 (m) yrkande 2,
som båda påtalar behovet av en översyn av ersättningsreglerna vid sälskador,
får därmed anses tillgodosedda och kan lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
Frågan om sälskyddsområden diskuteras i motion Jo901 (mp) yrkande 4.
Motionärerna anför att sälskyddsområdena bör utvidgas med en zon där man får
vistas, men där fiske får ske på egen risk.
Av 14 b § naturvårdslagen (1964:822) framgår att om det behövs särskilt skydd
för en djur- eller växtart inom ett visst område får regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer meddela föreskrifter som inskränker rätten till
bl.a. jakt eller fiske. Enligt 15 § naturvårdsförordningen (1976:484) är det
länsstyrelsen som meddelar sådana föreskrifter. Utskottet konstaterar således
att dessa frågor hanteras av behöriga myndigheter i den ordning som gäller för
förvaltningsbeslut i enskilda fall. Utskottet avstyrker motion Jo901 (mp)
yrkande 4.
I motion Jo906 (c) påtalas behovet av allmän jakt för att begränsa och
balansera utbredningen av mellanskarv.
Som utskottet tidigare påpekat (se bet. 1995/96:JoU12 s. 4 och 1996/97:JoU19
s. 5) avskaffades den allmänna jakttiden på skarv fr.o.m. den 15 juni 1995 till
följd av en ändring i jaktförordningen. Förändringen genomfördes för att
anpassa svenska regler till direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar
(fågeldirektivet). Den 29 juni 1997 ändrades fågeldirektivet på det sättet att
den art av skarv som förekommer i Sverige inte längre upptas i direktivets
bilaga 1 (se kommissionens direktiv 97/49/EG). Det innebär att det inte längre
uppställs lika stränga krav som tidigare när det gäller åtgärder för bevarande
av skarvens livsmiljö m.m. Eftersom skarv inte upptagits i direktivets bilaga 2
är det dock inte möjligt att tillåta allmän jakt på skarv. Däremot är
skyddsjakt tillåten enligt vad som beskrivs nedan.
Om det på grund av ett viltbestånds storlek finns påtagliga risker för
allvarliga skador av vilt, får enligt 7 § jaktlagen (1987:259) den myndighet
som regeringen bestämmer besluta om jakt för att förebygga eller minska dessa
risker. Med stöd av 24 § jaktförordningen får Naturvårdsverket eller
länsstyrelsen besluta om sådan jakt. Enligt 29 § jaktförordningen får
länsstyrelsen ge tillstånd till skyddsjakt på vissa, annars fredade, djur, om
det behövs för att hindra att dessa orsakar avsevärda skador eller olägenheter
på grund av beståndens storlek eller av andra skäl.
Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket vid olika tillfällen har
diskuterat de problem som stora skarvkolonier medför med berörda intressenter.
Sedan år 1994 har ett forskningsprojekt pågått, som har till syfte att öka
kunskapen om skarven och dess inverkan på fiskbestånden. Vidare har inhämtats
från Naturvårdsverket att arbete med en åtgärdsplan för hantering av
skarvfrågan pågår vid danska miljöministeriet och att denna åtgärdsplan väntas
under första kvartalet 1998. Planen skall bl.a. behandla vilka metoder som bör
användas för att komma till rätta med skarvproblemet. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet motion Jo906 (c).
I motion Jo905 (m) anförs att allmän jakttid på korp bör återinföras. Även
när det gäller korp följer emellertid av EU:s fågeldirektiv att allmän jakt
inte är tillåten. Som ovan anförts innebär jaktförordningen att länsstyrelsen,
om det behövs för att bl.a. förebygga skador, kan ge tillstånd till jakt efter
vissa, annars fredade, djur. Motionen avstyrks.
Enligt motion Jo915 (m) måste skyddsjakt införas på vildmink. Utskottet vill
erinra om att enligt jaktförordningen infaller allmän jakttid för mink under
tiden den 1 augusti-den 30 april. På holmar och skär är skyddsjakt med hänsyn
till fågellivet tillåten året om. Vidare har utskottet inhämtat att
Länsstyrelsen i Stockholms län utarbetat en minkpolicy för Stockholms skärgård
samt fattat beslut om jakt under år 1998 efter mink på allmänt vatten.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motion Jo915 (m)
lämnas utan vidare åtgärd.

Jakt på enkelbeckasin m.fl. arter
I motionerna Jo903 (mp) yrkande 1 och Jo907 (mp) yrkande 1 anförs att
enkelbeckasin respektive tjäder måste fridlysas. Vidare anförs i motion Jo903
(mp) yrkande 2 att en undersökning bör göras för att klarlägga varför
enkelbeckasinen minskat så kraftigt i antal. I motion Jo907 (mp) yrkande 2
föreslås att en bevarandeplan tas fram för tjädern.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att riksdagen i 29 § jaktlagen
har bemyndigat regeringen att bl.a. meddela föreskrifter om de tider när olika
slag av vilt får jagas inom skilda delar av landet. Naturvårdsverket har det
centrala myndighetsansvaret för både jakt- och faunavårdsfrågorna. När det
gäller enkelbeckasin har utskottet dessutom inhämtat från Naturvårdsverket att
arten är föremål för särskild uppmärksamhet. Med det anförda föreslår utskottet
att motionerna Jo903 (mp) och Jo907 (mp) lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
I motion Jo917 (mp) yrkande 1 anförs att jakt skall vara ekologiskt hållbar
och att detta skall säkerställas genom årliga inventeringar av de arter man
vill jaga. Motionären föreslår att jaktlagen och tillhörande förordning ses
över (yrkande 2). Vidare yrkar motionären att de arter som finns på den s.k.
Artdatabankens lista inte borde få jagas (yrkande 3) och att jakt inte bör vara
tillåten beträffande arter vars population minskar (yrkande 5).
Utskottet delar motionärens uppfattning att jakt skall bedrivas på ett
ekologiskt hållbart sätt. Utskottet erinrar om att det i 4 § jaktlagen stadgas
bl.a. att viltet skall vårdas i syfte dels att bevara de viltarter som tillhör
landets viltbestånd och de fågelarter som tillfälligt förekommer naturligt i
landet, dels främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig
utveckling av viltstammarna. Som ovan anförts har riksdagen i 29 § jaktlagen
bemyndigat regeringen att bl.a. meddela föreskrifter om de tider när olika slag
av vilt får jagas inom skilda delar av landet, och det är Naturvårdsverket som
har det centrala myndighetsansvaret för både jakt- och faunavårdsfrågorna.
Utskottet har inhämtat att jakttiderna ses över med några års mellanrum efter
förslag av Naturvårdsverket. Jakttiderna kan dessutom ändras även vid andra
tillfällen om behov uppstår. Enligt utskottets uppfattning saknas det därför
anledning att nu göra en översyn av regleringen. Det bör tilläggas att
utskottet helt nyligen behandlat motionsyrkanden (mp) om ekologiskt hållbar
jakt m.m. i betänkande 1997/98:JoU11. Riksdagsdebatten i ärendet ägde rum den 4
februari. Vidare kommer utskottet inom kort att behandla motioner om biologisk
mångfald m.m. i ett betänkande om vissa miljöpolitiska frågor (JoU26). Motion
Jo917 (mp) yrkandena 1 och 2 avstyrks.
Jordbruksministern anförde den 6 mars 1997 i ett svar på interpellation
1996/97:175 att Naturvårdsverket med jämna mellanrum fastställer en förteckning
över hotade, sällsynta eller hänsynskrävande arter av ryggradsdjur i Sverige,
den s.k. rödlistan. Underlaget till förteckningen tas fram av Artdatabanken vid
Sveriges lantbruksuniversitet på uppdrag av Naturvårdsverket. Rödlistan
innehåller fem olika hotkategorier, nämligen försvunna (kategori 0), akut
hotade, sårbara, sällsynta samt hänsynskrävande. Kategori 4, hänsynskrävande,
innebär att arten inte är hotad, sårbar eller sällsynt men att den kräver en
artvis utformad hänsyn. Vidare anförde jordbruksministern att hon inte såg
något skäl att automatiskt ta bort den allmänna jakttiden för en art som
återfinns i kategorin hänsynskrävande.
Utskottet avstyrker motion Jo917 (mp) yrkandena 3 och 5 i den mån de inte kan
anses tillgodosedda med det anförda.
Frågor om skyddsjakt under häckningstid m.m. diskuteras i motion Jo917 (mp)
yrkande 4. Motionären anför att jakt under häckningstid och rätten att förstöra
fåglars bon och ägg strider mot EU:s fågeldirektiv och yrkar att sådana
förfaranden förbjuds.
Riksdagen beslöt våren 1997 att ändra 4 § jaktlagen så att det tydligare
framgår att fågeldirektivet samt art- och habitatdirektivets bestämmelser har
genomförts i Sverige (se bet. 1996/97:JoU15).
Enligt artikel 5 i fågeldirektivet är det inte tillåtet att avsiktligt
förstöra eller skada fåglars bon och ägg eller bortföra deras bon. Det är som
huvudregel inte heller tillåtet att avsiktligt störa fåglarna under deras
häcknings- och uppfödningsperiod. Vidare framgår av artikel 7 punkt 4 i
fågeldirektivet att medlemsstaterna särskilt skall se till att jakt inte sker
under uppfödningssäsongen eller under häckningens olika stadier. Beträffande
flyttfåglar skall medlemsstaterna särskilt se till att de arter som berörs av
jaktbestämmelser inte jagas under häckningen eller under återvändandet till
häckningsplatserna. Av artikel 9 framgår att undantag från de nu nämnda
artiklarna bl.a. kan göras av hänsyn till människors hälsa och säkerhet, av
hänsyn till flygsäkerheten, för att förhindra allvarlig skada på gröda, boskap,
skog, fiske och vatten och för att skydda flora och fauna. Vidare stadgas att
vissa uppgifter skall anges i undantagen samt att medlemsstaterna skall lämna
en rapport till kommissionen om genomförandet av artikeln.
Enligt 23 a § jaktförordningen gäller som en allmän princip att skyddsjakt
endast får bedrivas om det resultat som eftersträvas med jakten inte kan uppnås
på något annat tillfredsställande sätt. Vidare följer av 23 b §
jaktförordningen att skyddsjakt på myndighets initiativ får meddelas av hänsyn
till människors hälsa eller säkerhet, av hänsyn till trafik- eller
flygsäkerheten, för att förhindra allvarlig skada på gröda, boskap, skog,
fiske, vatten eller annan egendom eller för att skydda värdefull flora eller
fauna och bevara livsmiljöer. Skyddsjakt på enskilds initiativ får bedrivas
enligt 26 § jaktförordningen samt bilaga 4 till denna förordning. En
förutsättning härför är dock att fråga är att förebygga skador av vilt. Av det
anförda framgår enligt utskottets uppfattning att jaktförordningens
bestämmelser om skyddsjakt står i överensstämmelse med fågeldirektivet. Motion
Jo917 (mp) yrkande 4 avstyrks.
I motion Jo919 (mp) yrkande 2 anförs att jakt med hagel i fågelflockar inte
borde vara tillåten eftersom det orsakar lidande för fåglar som beskjutits utan
att dö. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att det i 27 § jaktlagen
bl.a. stadgas att jakten skall bedrivas på ett sådant sätt att viltet inte
utsätts för onödigt lidande och att det av 45 § samma lag framgår att den som
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot detta stadgande kan straffas om
inte ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken. Något särskilt förbud
mot att jaga med hagel i fågelflockar anser utskottet inte vara påkallat.
Motionen avstyrks i denna del.
Frågor rörande träning av hund för grytjakt på grävling har behandlats av
utskottet vid flera tillfällen de senaste åren (se bet. 1993/94:JoU27 s. 11,
1995/96:JoU12 s. 8 och 1996/97:JoU19 s. 9). Utskottet har vid samtliga
tillfällen avstyrkt motioner om förbud mot jakt på grävling i gryt, jaktträning
i konstgryt och privat innehav av grävlingar. Utskottet har vid de tidigare
behandlingarna anfört bl.a. att det i jaktförordningen intagits en paragraf,
16 a §, med skärpta regler för hur hundar skall tränas för grytjakt och hur
sådana gryt skall vara utformade. Utskottet har också påtalat att frågan
delegerats till berörda myndigheter. Vidare har utskottet uttalat att frågan
huruvida träning och prov för grythundar är förenlig med djurskyddslagens
(1988:534) bestämmelser utretts av Jordbruksverket år 1993 samt att
Jordbruksverket ansett att det är nödvändigt att grythundar tränas och testas
under ordnade former innan de används för praktisk jakt. Av de ovan nämnda
betänkandena framgår också att Svenska kennelklubben utarbetat bestämmelser för
grythundsarbete.
Enligt vad utskottet inhämtat pågår en översyn av frågan om grytprov vid
Statens jordbruksverk. Med hänsyn härtill och till vad som ovan anförts saknas
skäl att föreslå någon åtgärd med anledning av motion Jo911 (s) om förbud mot
jakt på grävling i gryt, jaktträning i konstgryt och privat innehav av
grävlingar. Motionen avstyrks.

Övrigt
Enligt motion Jo913 (kd) bör en samlad utvärdering göras av effekterna av
älgjaktens bedrivande under de senaste 30 åren. Denna fråga behandlades av
utskottet i betänkande 1996/97JoU:19 s. 16. Utskottet anförde bl.a. att frågor
rörande älgjaktsområden behandlats senast i samband med att riksdagen fattade
beslut om att avskaffa s.k. generellområden (bet. 1993/94:JoU27) och att det
inte fanns anledning att föreslå en utvärdering av effekterna av olika
älgjaktssystem. Utskottet finner inte anledning att nu göra någon annan
bedömning. Motionen avstyrks.
I motion Jo914 (fp) yrkande 1 anförs att den djursyn som ligger till grund
för djurskyddslagen även skall ligga till grund för jaktbeslut. Djuren bör
enligt motionären ses som individer.
I 27 § jaktlagen stadgas att jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts
för onödigt lidande. Av 28 § samma lag framgår vidare att om vilt har skadats
vid jakt skall jägaren snarast vidta de åtgärder som behövs för att djuret
skall kunna uppspåras och avlivas. I förarbetena till jaktlagen (prop.
1986/87:58 s. 80) understryks vidare djurskyddets stora betydelse och vikten av
att detta blir vägledande för varje moment i jakten. Djurskyddsaspekterna är
således beaktade i jaktlagen. Med hänsyn till det anförda avstyrks motion Jo914
(fp) yrkande 1.
I motion Jo909 (mp) anförs att regeringen snarast bör återkomma till
riksdagen med förslag till ett nytt upplåtelsesystem för småviltsjakt ovan
odlingsgränsen och i renbetesfjällen (yrkande 1). Vidare framhålls i motionen
att småviltsjakt måste vara ekologiskt hållbar och ta hänsyn till både
naturskyddets intressen och jägarnas önskan att få jaga (yrkande 2).
Motionärerna framhåller vidare behovet av att tillgodose de i motionen nämnda
rovdjurens behov av ripa och då speciellt de arter som är beroende av ripa
under senhösten, i första hand jaktfalken (yrkande 3).
Utskottet instämmer i vad som anförs i motionen om att småviltsjakt ovan
odlingsgränsen måste vara ekologiskt hållbar och ta hänsyn till både
naturskyddets intressen och jägarnas önskan att få bedriva jakt. Likaså delar
utskottet uppfattningen att det är angeläget att följa utvecklingen av vissa
rovdjur, t.ex. jaktfalken, och dess behov av ripa. Utskottet har inhämtat att
regeringen uppdragit åt Sametinget att, efter samråd med berörda myndigheter
och intresseorganisationer, ta fram förslag till förändringar av upplåtelsesy-
stemet för småviltsjakt och fiske på statens mark ovanför odlingsgränsen och på
renbetesfjällen. Uppdraget skall redovisas senast den 1 april 1998.
Utskottet vill också påpeka att regeringen den 11 december 1997 beslutat om
ändring av 3 § rennäringsförordningen (1993:384). Ändringen innebär att rätt
till småviltsjakt och handredskapsfiske på statens mark ovanför odlingsgränsen
och på renbetesfjällen, som inte bedrivs yrkesmässigt, skall upplåtas endast
till den som är fast bosatt i Sverige. Vidare har paragrafen ändrats så att
sådan upplåtelse kan begränsas om jakten eller fisket inverkar menligt på
miljön, turismen eller andra intressen. Ändringarna träder i kraft den 1 juli
1998. Motion Jo909 (mp) yrkandena 1-3 avstyrks i den mån den inte kan anses
tillgodosedd med det anförda.
I motion Jo909 (mp) yrkande 4 anförs att ordet viltvård bör bytas mot
faunavård för ett vidare ekologiskt synsätt. Ett likalydande yrkande
behandlades i betänkande 1996/97:JoU19 s. 12. Utskottet anförde då att det inte
gick att utläsa om motionärerna önskade byta ut jaktlagens begrepp viltvård
eller om önskemålet var att mönstra ut begreppet i det svenska språkbruket för
att ersätta det med faunavård. Enligt utskottet rörde det sig i båda fallen om
en närmast semantisk fråga, och utskottet framhöll att riksdagen i det senare
fallet knappast torde med laga verkan kunna inskränka rätten att använda viss
terminologi. Inte heller denna gång framgår det av motionen om den syftar till
en författningsändring eller någon annan offentligrättslig åtgärd. Utskottet
finner ingen anledning att frångå sin tidigare bedömning. Motion Jo909 (mp)
yrkande 4 avstyrks.
Ett fristående faunaråd bör enligt motion Jo916 (mp) inrättas. Ett sådant råd
skulle enligt motionären ges möjlighet att yttra sig i frågor rörande jakttider
och annat som rör det vilda. Motionären påpekar att jaktfrågor bereds i den
s.k. Jakttidsberedningen, som avger yttrande till Naturvårdsverket inför
regeringens beslut. Ett problem är enligt motionären att Jakttidsberedningen är
knuten till Jägareförbundet och att Jägareförbundets styrelse har sista ordet i
de synpunkter som lämnas till Naturvårdsverket. Motionären anför att en
beredning som Jakttidsberedningen borde vara fristående utan koppling till
någon annan organisation.
Frågan om jaktens administration har nyligen varit föremål för överväganden i
en statlig utredning, SOU 1997:91 Jaktens villkor. Enligt utredningen bör
statlig verksamhet på jaktens och viltvårdens område bedrivas i myndighetsform.
Utredningen anför vidare (s. 385) att det bör vara en gemensam uppgift för
berörda myndigheter, markägare, jägare och andra intressenter att i sin
verksamhet verka för att målen för jakten och viltvården uppnås. Enligt
utredningen finns det däremot inte behov av en s.k. riksviltnämnd, som Jägarnas
riksförbund föreslagit. Utredningen remissbehandlas för närvarande. Eftersom
jaktens administration således är föremål för översyn är utskottet inte berett
att föreslå några förändringar beträffande dessa frågor. Motion Jo916 (mp)
avstyrks.
I motion Jo902 (m) anförs att tillvaratagandet av kött och skinn från björnar
är omgärdat av sådana byråkratiska regler att värdet riskerar att förfaras.
Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket numera ändrat de villkor som
gäller vid skyddsjakt på björn. Det är således numera tillåtet att efter
inhämtande av intyg från Jordbruksverket försälja björnkött och försälja eller
byta björnskinn. Med det anförda föreslår utskottet att motion Jo902 (m) lämnas
utan riksdagens vidare åtgärd.
Enligt motion Jo919 (mp) yrkande 1 måste all användning av blyhagel försvinna
på sikt. Ett första och mycket angeläget steg är enligt motionären ett
generellt förbud för användning av blyhagel vid jakt i våtmarker, sjöar och hav
samt på skjutbanor. För annan användning anser motionären att en
avvecklingsplan bör tas fram. Även i motion Jo914 (fp) yrkande 2 diskuteras
jakt med blyhagel. Motionären påtalar att det inte är rimligt att tillåta
spridning av enorma mängder bly i naturen och anför att jaktbeslut måste
underordnas miljöbedömning.
Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket fattat beslut om förbud mot
användning av blyhagel vid jakt efter änder och gäss. Förbudet träder i kraft
den 1 juli 1998. Härutöver kan nämnas att motioner om förbud mot blyhagel
behandlats av utskottet i bl.a. betänkandena 1995/96:JoU10 s. 14 och
1997/98:JoU4 s. 10 f. Också dessa frågor har delegerats av riksdagen. Vidare
stadgas i 27 § jaktlagen att jakten skall bedrivas så att människor och egendom
inte utsätts för fara. Utskottet är inte berett att härutöver föreslå att en
särskild regel om miljöbedömning införs i jaktlagen. Motionerna Jo919 (mp)
yrkande 1 och Jo914 (fp) yrkande 2 avstyrks i den mån de inte kan anses
tillgodosedda med det anförda.
Jakträtten på allmänt vatten diskuteras i motion Jo918 (c). Motionären
påtalar att förslag förts fram i SOU 1997:91 Jaktens villkor, om att göra
jakten på allmänt vatten allmänt tillgänglig. Med anledning härav anförs i
motionen att jakträttigheterna först skall tillfalla bofast befolkning i
skärgården, med rätt eller skyldighet att upplåta den i andra hand.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att det i den ovan nämnda
utredningen visserligen föreslås att jaktförordningen ändras på ett sådant sätt
att den enskilde får utökade möjligheter att jaga fågel och mink på sådant
allmänt vatten och sådana holmar som avses i 12 § andra stycket jaktlagen.
Utredningen föreslår dock att länsstyrelsen, med hänsyn till respektive läns
speciella förhållanden, får möjlighet att genom föreskrifter begränsa den
utvidgade jakten på fågel och mink. Sådana begränsningar får göras med hänsyn
till den bofasta kust- och skärgårdsbefolkningen, naturvården, turismen eller
friluftslivet och kan avse större eller mindre områden av länet. Såvitt gäller
övrigt vilt föreslås inte någon ändring, utan länsstyrelsen får genom beslut i
det enskilda fallet eller genom föreskrifter upplåta rätt till jakt på annat
vilt än fågel och mink. Om länsstyrelsen anser att dessa upplåtelser bör
begränsas till antalet skall enligt utredningen företräde ges personer som är
bofasta i skärgården eller vid kusten. Som ovan anförts remissbehandlas
utredningen för närvarande.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Jo918 (c).

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande skyddsjakt på säl
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo405 yrkande 8, 1997/98: Jo901
yrkandena 1 och 2, 1997/98:Jo904, 1997/98:Jo908 samt 1997/98:Jo910 yrkande
1,
2. beträffande ersättning för sälskador
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo901 yrkande 3 och 1997/98:Jo910
yrkande 2,
3. beträffande sälskyddsområden
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo901 yrkande 4,
4. beträffande allmän jakt på skarv
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo906,
5. beträffande allmän jakt på korp
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo905,
6. beträffande skyddsjakt på mink
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo915,
7. beträffande jakt på enkelbeckasin och tjäder
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo903 yrkande 1 och 1997/98:Jo907
yrkande 1,
res. 1 (mp) - delvis
8. beträffande minskad förekomst av enkelbeckasin
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo903 yrkande 2,
res. 1 (mp) - delvis
9. beträffande bevarandeplan för tjädern
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo907 yrkande 2,
res. 1 (mp) - delvis
10. beträffande jakt på s.k. hänsynskrävande arter m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo917 yrkandena 1-3 och 5,
res. 2 (mp)
11. beträffande skyddsjakt under häckningstid
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo917 yrkande 4,
12. beträffande jakt med hagel i fågelflockar
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo919 yrkande 2,
res. 3 (mp)
13. beträffande förbud mot jakt på grävling i gryt m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo911,
14. beträffande älgjakten
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo913,
15. beträffande djurskyddsaspekter i jaktlagen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo914 yrkande 1,
16. beträffande småviltsjakten
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo909 yrkandena 1-3,
res. 4 (mp)
17. beträffande viltvård och faunavård
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo909 yrkande 4,
18. beträffande inrättande av faunaråd
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo916,
19. beträffande tillvaratagandet av kött och skinn från björnar
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo902,
20. beträffande förbud mot blyhagel m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo914 yrkande 2 och 1997/98:Jo919
yrkande 1,
21. beträffande jakträtt på allmänt vatten
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo918.

Stockholm den 5 mars 1998

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson
(s), Göte Jonsson (m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson
(s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s),
Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander
(c), Michael Hagberg (s), Ola Sundell (m) och Lennart Fremling (fp).

Reservationer

1. Jakt på enkelbeckasin och tjäder, minskad förekomst av enkelbeckasin och
bevarandeplan för tjädern (mom. 7, 8 och 9)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Regeringen säger sig vilja skapa ett ekologiskt hållbart samhälle. Det måste i
det sammanhanget också vara av yttersta vikt att vi hanterar naturen på ett
sådant sätt att den rikedom som finns i dag finns kvar för kommande
generationer och naturligtvis också ökar. Ett samhälle kan inte bli långsiktigt
hållbart om naturens resurser, basen för hela vår existens, minskar. Jakten
måste ses i det sammanhanget. Den blir bara långsiktigt hållbar om endast
?räntan? tas, men ?kapitalet? består. Med det menas att antalet föräldradjur
inte får minska från en vår till en annan. Viss variation är naturligtvis
ofrånkomligt, men det kan regleras genom ett mindre uttag kommande jaktsäsong.
I motionerna 1997/98:Jo903(mp) och 1997/98:Jo907(mp) tas två arter upp, för
vilka det börjar bli mycket tveksamt om det finns en ?ränta? att ta ut. Det
gäller enkelbeckasin och tjäder.
För enkelbeckasin är det uppenbart att något tär på ?kapitalet?. Antalet
häckande par minskar hela tiden och har så gjort under de senaste 20 åren i
Sverige. Så sker även i andra länder. I södra och mellersta England har arten
gått tillbaka sedan 1950-talet. Även i Holland, Belgien, Norge, Danmark,
Tyskland och Litauen finns samma tillbakagång dokumenterad. Arten har också
uppmärksammats i EU som en art som skall stå under särskild uppsikt.
I Sverige har arten minskat med 75 % sedan mitten av 70-talet. Orsaken till
tillbakagången är osäker, men en trolig orsak kan vara utdikningen av sumpskog.
Under de senaste 20 åren har 350 000 hektar sumpskog försvunnit. De 4 200
hektar våtmark som enligt Naturvårdsverket skall tillskapas i
jorbruksmarkslandskapet under de kommande 5 åren kan svårligen ersätta dessa.
Det finns således ingen ?ränta? att ta ut vid jakt på enkelbeckasin, och som
det ser ut nu är en snabb återhämtning av arten knappast att vänta.
Miljöpartiet anser därför att jakten på enkelbeckasin skall upphöra.
Enkelbeckasinen är en liten fågel. Bortsett från den långa näbben är den stor
som en stare och väger ca 100 g. Den skjuts under flytten då den rastar i
sankmarker. Enkelbeckasinen jagas i hela landet från slutet av augusti till
slutet av november, i sydligaste länen till slutet av december. Enligt
Jägareförbundets statistik sköts under jaktåret 1995/96 600 enkelbeckasiner.
I det förslag till nya jakttider, som Naturvårdsverket presenterade i april
1996, omnämns enkelbeckasinen som en art som flera remissinstanser vill skall
undantas från jakt. Trots detta kvarstår jakten på enkelbeckasin efter
regeringens beslut i juni 1996.
Enkelbeckasinen är nära släkt med dubbelbeckasinen, en sällsynt art som
häckar i fjällen. Dubbelbeckasinen finns på Artdatabankens rödlista i
hotkategori Hänsynskrävande. Man räknar med att det finns ca 2 000 individer av
arten. Dubbelbeckasinen jagas inte, men arten är mycket svår att skilja åt i
fält från enkelbeckasinen och blir troligen skjuten av misstag. I utvärderingen
av småviltsjakten ovan odlingsgränsen, som överlämnades till departementet i
april 1996, påtalas detta.
Jakten på enkelbeckasin kan i dag inte sägas vara långsiktigt hållbar. Vad än
skälet till den kraftiga tillbakagången är måste det vara uppenbart att ett
jakttryck knappast hjälper upp situationen. Ska enkelbeckasinen kunna bevaras i
den svenska faunan för framtiden måste dessutom åtgärder till för att återskapa
biotoper som gått förlorade. Det kommer säkert att ta tid. För att bevara det
som nu finns måste arten fredas från jakt.
Vi anser vidare att Naturvårdsverket skall ges i uppdrag att utreda varför
enkelbeckasinen går tillbaka och att ta fram en handlingsplan för hur
bevarandet skall gå till.
Även för tjädern är situationen akut. Tjädern har minskat i antal rejält
sedan 1970-talet i hela landet. På många marker som förr höll mycket tjäder
finns i dag nästan inga kvar alls. Man anser att så mycket som 80-90 % har
försvunnit i vissa trakter. På småländska höglandet, där det bedrivs forskning
på tjäder, konstateras att endast 20 % av den stam som fanns på 1970-talet
finns kvar i dag. Den troliga orsaken till detta är det moderna skogsbruket,
som inte sparar ett så varierat landskap som tjädern behöver. I Artdatabankens
hotlista klassas tjädern i klass 4 Hänsynskrävande. Man vet att den har mycket
speciella krav på sin biotop. Det ska vara en gammal skog med en mosaik av
olika biotoper.
Trots den här alarmerande minskningen av tjäderstammen finns allmän jakt på
fåglarna. Jakttiden är mycket generös. I Götaland tillåts allmän jakt 25
augusti-30 september och dessutom tuppjakt under hela januari månad. I Svealand
och Norrland är den allmänna jakttiden 25 augusti-15 november med tuppjakt
dessutom 16 november-31 januari, det vill säga totalt hela fem månader på året.
Några län, Gotland, Kristianstad och Malmöhus har andra tider.
Enligt jaktstatistiken skjuts nästan 30 000 fåglar per år. Det är svårt att
uppskatta stammen. I Artdatabankens Rödlistade ryggradsdjur i Sverige
uppskattas stammen till ca 200 000 vuxna fåglar.
Miljöpartiet anser inte att det är ekologiskt långsiktigt hållbart att ha
jakt på en art som minskar i antal, som tjädern gör. Vi föreslår därför att
jakt på tjäder inte skall tillåtas förrän man vet mer om hur, var och varför
stammen minskar. Vi vill vidare att man skall samla naturvårdsorganisationer,
fågelskådare, forskare och jägare till en ?hearing? om tjädern och situationen
i landet och dra i gång inventeringar av tjäder. Dessa åtgärder bör leda till
en bevarandeplan för tjädern. Därefter bör det finnas underlag för en samlad
bedömning av eventuell jakt, baserad på inventeringar som bör vara årliga och
med den beskattning som populationen kan klara. Ambitionen måste vara att få
tjäderstammen att öka för att säkerställa att den finns kvar för framtiden.
Även framtidens barn måste ha möjlighet att höra tjäderspel en tidig vårmorgon.
Vad här anförts med anledning av motionerna Jo903 (mp) och Jo907 (mp) bör ges
regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser jag
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande jakt på enkelbeckasin och tjäder
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo903 yrkande 1 och 1997/98:Jo907
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande minskad förekomst av enkelbeckasin
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo903 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande bevarandeplan för tjädern
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo907 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,

2. Jakt på s.k. hänsynskrävande arter m.m. (mom. 10)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Jakten i Sverige borde bestämmas utifrån en inventering av de arter som man
vill jaga. Risk finns annars att jakten inte blir långsiktigt ekologiskt
hållbar. Jakt bör därför inte tillåtas på de arter som finns i Artdatabankens
lista över hotade arter. Inte heller bör jakt vara tillåten på arter där
populationerna minskar. Beträffande skyddsjakt föreskrivs numera i jaktlagen
att sådan jakt får bedrivas ?om sådana skador inte kan motverkas på annat
tillfredsställande sätt?. Utifrån denna lagändring ifrågasätter jag
skyddsjakten i bilaga 4 till 26 § jaktförordningen eftersom de där angivna
motiven för att få bedriva skyddsjakt är mer diffust hållna, t.ex. ?behövs för
att förhindra skador?, ?tillgodose lantbruk och viltvård? osv. Vidare måste
jakt under häckning och yngeltid och förstörande av bon och ägg upphöra. En
översyn av både jaktlagen och jaktförordningen är nödvändig. Översynen bör
göras utifrån Naturvårdsverkets miljökvalitetsmål. Det innebär att jakt i
Sverige får bedrivas om den är motiverad ur antingen en nyttoaspekt eller en
skadeaspekt och om den sker på ett sådant sätt att den biologiska mångfalden
upprätthålls och gynnas. De arter för vilka jakten inte kan motiveras utifrån
detta mål bör avföras ur jaktbestämmelserna. Vad här anförts med anledning av
motion 1997/98: Jo917 (mp) yrkande 1-3 och 5 bör ges regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 10 bort
ha följande lydelse:
10. beträffande jakt på s.k. hänsynskrävande arter m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo917 yrkandena 1-3 och 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

3. Jakt med hagel i fågelflockar (mom. 12)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Fåglar som blivit beskjutna med hagelgevär och fått hagel i sig utan att dö
utsätts för lidande. Jakten orsakar därmed ett lidande som inte är acceptabelt.
Straffbestämmelsen i 45 § jaktlagen förutsätter för sin tillämpning att uppsåt
eller grov oaktsamhet visas, vilket i sin tur kan leda till bevissvårigheter.
Enligt min mening bör därför ett särskilt stadgande införas i jaktlagen som
innebär att jakt med hagel i fågelflockar förbjuds. Vad här anförts med
anledning av motion 1997/98:Jo919 yrkande 2 bör ges regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 12 bort
ha följande lydelse:
12. beträffande jakt med hagel i fågelflockar
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo919 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,

4. Småviltsjakten (mom. 16)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
År 1993 infördes ett nytt upplåtelsesystem för småviltsjakt. Systemet innebär
att i princip vem som helst kan lösa jaktkort för att jaga ripa och annat
småvilt. Regleringsmöjligheterna är små och den ?fria? småviltsjakten ställer
frågan om jakt och naturskydd på sin spets. Det är främst de revirhävdande,
äldre jaktfalkarna, men även kungsörnspar, som är beroende av ripor vintertid,
i synnerhet som häckningen startar redan i april medan full vinter fortfarande
råder i fjällen. Ett konkret alternativ till det upplåtelsesystem för
småviltsjakt som vi har i dag bör presenteras. Jakt är, i likhet med skogsbruk,
en exploatering av en förnybar resurs och jakt har, liksom skogsbruket,
ekologiska effekter. På grund av detta måste jakten regleras och begränsas.
Småviltsjakten skall vara ekologiskt anpassad och ta hänsyn både till
naturskyddets intressen och jägarens önskan att få jaga. Bl.a. borde
jaktområdet vara högst 100 kvadratkilometer och populationsuttaget genom jakt i
ett enskilt område bör som huvudregel inte överstiga 20 %. Vidare bör ca 20 %
av den tillgängliga jaktmarken, i första hand naturreservaten, avsättas som
jaktfria områden. Jakttrycket bör bestämmas efter årets reproduktion hos
riporna. Biotopmanipulerande åtgärder som att fälla björkar, gödsla och bränna
ris får ej förekomma. Normalt skall inte heller rovdjursbekämpning förekomma.
Jaktstarten bör senareläggas till omkring mitten av september och jakten bör
avslutas senast den 31 januari. I vissa fall kan s.k. ?bag limit? övervägas,
dvs. en begränsning av jaktuttaget så att varje jägare bara får skjuta ett
visst antal fåglar per dag. Slutligen bör fortlöpande årliga inventeringar av
jagade arter och predatorer genomföras i både områden där det jagas och i
referensområden. Vad här anförts med anledning av motion 1997/98:Jo909 (mp)
yrkandena 1-3 bör ges regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 16 bort
ha följande lydelse:
16. beträffande småviltsjakten
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo909 yrkandena 1-3 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.

Särskilda yttranden

1. Skyddsjakt på säl
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Ola Sundell (alla m) anför:
Frågor om skyddsjakt och jakttider på olika djurarter har delegerats till
regeringen och berörda myndigheter dvs. Naturvårdsverket och länsstyrelserna.
Vad det gäller de kraftigt ökande bestånden av säl och de allt större skador
dessa medför för det yrkesmässiga fisket, är det viktigt att kunna decimera
sälstammen till en ur skadesynpunkt acceptabel nivå. Detta innebär att
kontinuerliga inventeringar av de olika sälbeståndens utveckling måste ske och
att skyddsjakt alternativt allmänna jakttider införs i områden där detta är
biologiskt motiverat. Det är naturligtvis viktigt att i den mån möjlighet till
jakt införs skall denna ske inom ramen för en hållbar utveckling.

2. Skyddsjakt på säl
Gudrun Lindvall (mp) anför:
I motion 1997/98:Jo901 (mp) framförs synpunkter på säl, säljakt och möjligheter
att minska konflikter mellan säl och fiskare.
Efter mycket påtryckningar tillät Naturvårdsverket i våras så kallad
forskningsjakt på säl i Östersjön. Tanken var att försöka skjuta bort de sälar,
som specialiserat sig på att vittja fiskarnas nät. Under sommaren då jakten
bedrivits har denna jaktform kommit att splittra den ledningsgrupp, som fanns
för projektet. Två sälforskare har hoppat av.
Att skjuta säl i vattnet är mycket svårt. Risken är mycket stor att sälen
skadeskjuts och någon möjlighet till eftersök för att lindra plågor finns inte.
Enligt uppgift har under sommaren 34 skott avlossats mot 27 sälar. Man tror sig
ha dödat 16, men endast kunnat bärga 6 djur.
Ovanstående visar med all tydlighet att jakt på säl i vatten inte kan
försvaras ur ett etiskt perspektiv. En jakt med sådan uppenbar risk för
skadeskjutning och därmed lidande för djuret anser vi skall stoppas.
Forskare oroar sig över upptäckten att sälen inom vissa områden har nya
allvarliga sjukdomar. Att sälstammen har ökat de senaste åren innebär därför
inte att stammen blivit så stor att den är tryggad. Sälen är mycket rörlig och
förflyttar sig över stora områden. På några områden har stora flockar säl
samlats tidvis. Det är där som fiskare har besvär av sälen. Den plundrar och
trasar sönder deras redskap.
Vi anser att alltför lite gjorts för att anpassa redskap, fiskemetoder och
fångstplatser för att lösa den konflikt som finns mellan ett värnande av sälen
och de yrkesfiskare som får stora skador på sina redskap. Det förebyggande
arbetet måste intensifieras och medel anslås för detta.
Vi anser också att det behöver genomföras en analys över vilka som skall ha
ersättning för sälskador och storleken på den ersättningen. Det är viktigt att
den ekonomiska ersättningen och hjälp till ett fiske med metoder som förhindrar
eller minskar sälskador riktas till de yrkesfiskare som är mest utsatta.
Samtidigt anser vi att sälskyddsområdena bör utvidgas med en zon där man får
vistas, men där fiske får ske på egen risk. Det är inte rimligt att ett fiske i
närheten av ett sälreservat skall kunna ge ersättning för skador och förlorad
fångst och bidra till kravet på en avskjutning av sälbeståndet.
Det är nödvändigt att finna metoder att kunna ha kvar de hotade djurarterna
trots att dessa, som i detta fall säl, kan orsaka problem för människan.
Eftersom frågan om jakt på säl nu bereds i Regeringskansliet reserverar vi
oss inte, men avser att återkomma i frågan om det blir nödvändigt.

3. Förbud mot jakt på grävling i gryt m.m.
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Miljöpartiet delar de uppfattningar som framförs i motion Jo911 (s) beträffande
jakt i gryt, jaktträning och innehav av grävling.
Jakten på grävling och räv i gryt är inte speciellt vanlig i dag. Såväl räv
som grävling kan jagas på andra sätt, om det skulle vara nödvändigt. Grävlingen
har mycket regelbundna vanor och kan jagas vid de stigar som leder från grytet.
Arten är dessutom mycket lätt att fånga i fälla. Det är dock mycket svårt att
motivera jakt på grävling eftersom grävlingens stapelföda är daggmask.
Förutom att grytjakten inte är nödvändig är den en grym form av jakt. Kampen
mellan grythunden och djuret blir ofta blodig, naturligtvis till en del
beroende på vilken hundras som används. Denna typ av jakt kan inte anses etiskt
försvarbar.
Det privata innehavet av grävling är en förutsättning för grytproven i
konstgryt. De allra flesta som tränar sina hundar i konstgryt har ingen tanke
på att släppa ner hunden i ett naturgryt. Man gör det för att dels få veta om
individen har kvar de för rasen typiska egenskaperna, dels för att få meriter
på hunden. Vi anser att detta inte kan motivera den stress och det lidande
grävlingen utsätts för.
Eftersom Jordbruksverket ser över frågan om grytprov reserverar vi oss inte i
detta betänkande.

4. Inrättande av faunaråd
Gudrun Lindvall (mp) anför:
I motion Jo916 (mp) tas frågan om faunaråd upp.
Jakten i Sverige diskuteras i olika sammanhang. I och med det allt ökande
intresset för djur och natur anser alltfler att jakten inte är en angelägenhet
enbart för jägarna. Vi delar ju alla det vilda och naturligtvis är det ett
högst legitimt krav att även naturvården skall påverka jakten.
I dag bereds jaktfrågor i den så kallade Jakttidsberedningen, som avger
yttrande till Naturvårdsverket inför regeringens beslut. I Jakttidsberedningen
ingår jägare och naturvårdsintresserade föreningar. Problemet är att
Jakttidsberedningen är knuten till Jägareförbundet, och Jägareförbundets
styrelse har sista ordet i de synpunkter som lämnas till Naturvårdsverket.
Det här är inte bra och har kritiserats hårt från naturvårdshåll.
Naturligtvis måste en beredning som Jakttidsberedningen vara fristående utan
koppling till någon organisation. I detta fall ges alltså jägarna möjlighet
till en helt annan påverkan än naturvården.
Det är hög tid att inrätta ett faunaråd, som är fristående och som ges
möjlighet att yttra sig i frågor rörande jakttider och annat som rör det vilda.
Ett sådant råd kan antingen yttra sig direkt till regeringen eller till
Naturvårdsverket.

5. Förbud mot blyhagel m.m.
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Bly i hagel har diskuterats länge. Det används ca 3 miljoner blyhagelpatroner
med blyhagel årligen, vilket betyder att det sprids ca 100 ton bly per år i
naturen i samband med jakt. På skjutbanor sprids 400-500 ton bly. Eftersom
allting vi släpper ut i naturen sprider sig och ingenting försvinner så kommer
blyet i blyhagel att vandra runt i näringskedjorna. Bly bioackumuleras och är
giftigt. Det kan skada nervsystemet, påverka blodbildningen, ge njurskador och
orsaka skador på foster. Det är en metall där målet måste vara att den inte
används.
I Kemikalieinspektionens rapport 10/90 Begränsningsuppdraget föreslogs att
blyhagel och blyhagelpatroner inte skulle få tillverkas, importeras eller
saluföras från den 1 januari 1996. Samma krav återfinns i Naturvårdsverkets och
Kemikalieinspektionens gemensamma redovisning Begränsningsuppdraget. Så blev
det emellertid inte.
Den 1 juli 1998 inträder förbud mot hagel vid jakt på gäss och änder. Det är
ett mycket välkommet beslut eftersom jakt med blyhagel i våtmark är olämpligt.
Tidigare har blyhagelförbud rått endast i 30 våtmarker skyddade enligt
Ramsarkonventionen.
Så lite som tre blyhagel kan döda en gräsand, och änder uppfattar ofta
blyhagel som mat och sväljer dem. Många fåglar blir blyförgiftade eftersom de
blir skadeskjutna, men överlever själva skottet. Detta orsakar naturligtvis
stora plågor. Undersökningar i Danmark visar att en stor del av gässen som
skjuts har varit påskjutna och har blyhagel i kroppen.
Blyhagel och jakt i våtmarker hör inte ihop. Sverige borde som andra länder
ha en konsekvent lagstiftning med förbud för all jakt med hagel i våtmark. Om
det föreslagna förbudet kommer att få den konsekvensen är det mycket bra.
Vi anser vidare att vid lerduveskjutbanor och andra skjutbanor borde
blyhagel förbjudas. Enligt beräkningar sprids i storleksordningen 1 ton bly per
30-40 000 skjutna skott per 10 hektar. Det innebär 0,1 kg/m2, det vill säga 100
gånger mer än den naturliga förekomsten i marken. Det borde inte accepteras i
ett land som säger sig vilja bli ekologiskt långsiktigt hållbart. Att sprida
bly är inte hållbart.
Vi anser att all användning av blyhagel måste försvinna på sikt, såväl av
miljöskäl som av jaktetiska skäl.
Vi ser steget att förbjuda hagel vid jakt på änder och gäss som ett framsteg
för Miljöpartiet, men anser det inte tillräckligt. Vi avser att återkomma i
frågan på andra sätt.