Jakt och viltvård

Betänkande 1993/94:JoU1

Jordbruksutskottets betänkande 1993/94:JOU01

Jakt och viltvård

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motioner
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1993/94
JoU1

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande ett antal motioner om
jakt och viltvård, som väcktes under allmänna motionstiden 1993.
Flera motioner utgör direkta upprepningar av motioner som
behandlats tidigare under denna valperiod. Utskottet gör vissa
uttalanden om den pågående översynen av
jaktvårdsområdeslagstiftningen, om vårjakt på sjöfågel och om
ersättningssystemet för viltskador. I övrigt avstyrks motionerna
med hänvisning bl.a. till tidigare ställningstaganden.

Till betänkandet har fogats två reservationer, tre särskilda
yttranden och en meningsyttring.

Motioner

1992/93:Jo619 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om vårjakt på ejder.

1992/93:Jo801 av Bengt Silfverstrand och Kurt Ove Johansson
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bevarandet av den skånska
kronhjortsstammen.

1992/93:Jo802 av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en ny och mera
allsidigt sammansatt jaktvårdsorganisation.

1992/93:Jo803 av Sigrid Bolkéus och Åke Selberg (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jakt på hanfågel av ejder.

1992/93:Jo804 av Arne Jansson (nyd) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att reglerna om stötande hund avskaffas.

1992/93:Jo805 av Wiggo Komstedt (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar ändra övergångsbestämmelserna till
jaktlagen (1987:259) så att tilldelningen för s.k. B-områden vid
älgjakt blir ett vuxet djur och en kalv,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förlängd
jakttid för s.k. B-områden i enlighet med vad som anförts i
motionen.

1992/93:Jo806 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om priskontroll på jakträttsupplåtelser.

1992/93:Jo807 av Jan Erik Ågren (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om den generella älgjakten.

1992/93:Jo808 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändringar i
jaktvårdsområdeslagstiftningen som i största möjliga
utsträckning begränsar tvångsmöjligheterna gentemot
fastighetsägarna.

1992/93:Jo809 av Håkan Holmberg och Siw Persson (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en förändring av jakt- och viltvårdens
organisation.

1992/93:Jo810 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en utredning om vildgässkadorna på
jordbruket i enlighet med vad som anförts i motionen.

1992/93:Jo811 av Liisa Rulander (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ersättning för viltskada på jordbruksgröda.

1992/93:Jo812 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jakt på hanfågel av ejder.

1992/93:Jo813 av Jan Fransson och Inge Carlsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att Svenska
jägareförbundet får i uppdrag att komma med förslag som dämpar
prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i jaktlagen att
besittningsskyddet även kommer att omfatta kortvarigare
upplåtelser än ett år,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om avveckling av ersättningssystemet för
skador.

Skrivelse

Kvismarens Vattenavledningsföretag har den 27 maj 1993 skrivit
till jordbruksutskottet och anfört synpunkter på problemen med
vildgässskador i Kvismaredalen.

Utskottet

Lagstiftning och administration m.m.

Motionerna

I motion Jo802 av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (s)
yrkas att en ny och mer allsidigt sammansatt
jaktvårdsorganisation inrättas. Motionen utgör i huvudsak en
upprepning av en motion som behandlades i betänkandet
1992/93:JoU4. Motionärerna anser bl.a. att den nya
jaktvårdsorganisationen bör vara fristående från jägarintressena
och att den t.ex. kan få formen av ett Statens faunaråd. Detta
råd bör bestå av representanter för Naturvårdsverket,
naturvårdsorganisationerna, friluftslivet, djurskyddet,
forskningen, skogs- och jordbruket samt jägarorganisationerna.

Även i motion Jo809 av Håkan Holmberg och Siw Persson (fp)
anförs kritiska synpunkter på det förhållandet att
jägarintressena, främst genom Svenska Jägareförbundet, har stort
inflytande på utformningen av det praktiska jakt- och
viltvårdsarbetet. En organisation som bildats av en viss
intressegrupp bör enligt motionärerna inte samtidigt ha en
ställning som påminner om en statlig myndighet. I dag finns
också åtskilliga andra organisationer som har synpunkter på jakt
och viltvård. Dessa bör både reellt och formellt ha samma
ställning vid beredningen av dessa frågor som Jägareförbundet.
Inför nästa jaktvårdsberedning bör regeringen ta initiativ till
en förändring i denna riktning.

I motion Jo808 av Sigge Godin (fp) yrkas förslag till
ändringar i jaktvårdsområdeslagstiftningen som i största möjliga
utsträckning begränsar tvångsmöjligheterna gentemot
fastighetsägarna. Enligt motionen har lagen om jaktvårdsområden
förorsakat vissa missförhållanden, bl.a. genom att ägare av
mindre fastigheter tvingats in i ett jaktvårdsområde. Det
innebär i sin tur att den enskilde markägaren mister rätten att
själv förfoga över jakten på sin fastighet eller att upplåta
jakträtten till utomstående.

Utskottets överväganden

Med hänvisning till utskottets tidigare ställningstaganden
under denna valperiod avstyrker utskottet motionerna Jo802 och
Jo809 (se 1991/92:JoU5 och 1992/93:JoU4).

När det gäller skyddet för den enskilda jakträtten -- däri
inbegripet olika typer av inskränkningar, medlemskap i
jaktvårdsområden m.m. -- hänvisar utskottet till sina uttalanden
i betänkandet 1992/93:JoU4 s. 3 f. Utskottet framhöll därvid
att jaktlagstiftningen lett till inskränkningar av bl.a. mindre
markägares möjligheter att själva förfoga över jakten på sina
jaktmarker. Framför allt i lagen (1980:894) om
jaktvårdsområden fanns det bestämmelser som har ifrågasatts
på den grunden att de ger relativt långtgående inskränkningar i
enskildas jakträtt. Enligt vad utskottet erfarit hade emellertid
Statens naturvårdsverk fått i uppdrag att se över denna lag.
Utskottet framhöll att det var angeläget att översynen
genomfördes men ansåg i övrigt att den då aktuella motionen inte
borde föranleda någon riksdagens åtgärd.

I anslutning till den nu behandlade motionen, Jo808, har
utskottet informerats om att Naturvårdsverkets översyn av lagen
alltjämt pågår och att även Svenska Jägareförbundet påbörjat en
utredning i samma ämne. Utskottet vill i detta sammanhang
understryka det angelägna i att översynen slutförs och
förutsätter att resultatet av översynen snarast redovisas för
riksdagen. I avvaktan på att så sker anser utskottet att motion
Jo808 tills vidare inte bör föranleda någon särskild åtgärd.

Prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser, besittningsskydd

Motionerna

I motion Jo806 av John Andersson (-) yrkas att regeringen får
i uppdrag att lämna förslag som dämpar prisutvecklingen på
jakträttsupplåtelser, dvs. någon form av priskontroll. Liknande
synpunkter framförs i motion Jo813 av Jan Fransson och Inge
Carlsson (s). Enligt yrkande 1 i motionen bör regeringen
aktualisera det uppdrag som Svenska Jägareförbundet har att
lämna förslag som dämpar prisutvecklingen. I båda motionerna
kritiseras det förhållandet att staten som markägare går i täten
med höga och ibland orimliga priser på jaktarrenden.

Enligt yrkande 2 i motion Jo813 bör riksdagen stärka
besittningsskyddet för dem som innehar jaktmark med
nyttjanderätt. Detta kan ske genom att besittningsskyddet
utsträcks till att gälla även upplåtelser med kortare
varaktighetstid än ett år.

Utskottets överväganden

Utskottet hänvisar till sin behandling av motsvarande motioner
hösten 1992 (se 1992/93:JoU4 s. 5 f.). I betänkandet underströk
utskottet bl.a. jakträttsupplåtelsernas karaktär av
civilrättsliga överenskommelser där grundprincipen måste vara
att avtalsfrihet råder. Beträffande besittningsskyddet framhöll
utskottet att en förstärkning av detta skydd knappast skulle
leda till ett ökat utbud av jakttillfällen utan snarare kunde
befaras få motsatt effekt.

När det gäller besittningsskydd för jakträttsupplåtelser med
kortare varaktighet än ett år vill utskottet tillägga att
motionsförslaget kan ge upphov till svårlösta praktiska och
juridiska problem. Det beror bl.a. på att besittningsskyddet
innefattar ett krav på uppsägning från markägarens sida för
att avtalet skall upphöra att gälla eller villkoren ändras.
Enligt gällande regler i 15 § jaktlagen är uppsägningstiden två
månader. Problemen med uppsägning blir av lätt insedda skäl
särskilt komplicerade vid korttidsupplåtelser. En annan olöst
fråga är i vad mån besittningsskyddet för en viss, kortare
upplåtelseperiod skall avse motsvarande tidsperiod under ett
påföljande jaktår eller om upplåtelsen skall fortsätta att gälla
direkt efter utgången av den första avtalsperioden. Det bör
tilläggas att nu gällande regler innebär att
nyttjanderättshavaren, när tvist uppstår om avtalets
förlängning, bibehåller sin jakträtt enligt det ursprungliga
avtalet till dess frågan är slutgiltigt avgjord av arrendenämnd
eller domstol. Vid korttidsupplåtelse torde det emellertid ofta
förhålla sig så att en direkt förlängning av upplåtelsen kan
vara ointressant från jaktlig synpunkt för nyttjanderättshavaren
eftersom de tillåtna jakttiderna för de flesta viltarter är
begränsade till vissa perioder under jaktåret. De problem som
utskottet här i korthet redovisat ger ytterligare stöd för
antagandet att ett system med utvidgat besittningsskydd inte
skulle leda till ökat utbud av -- eller ens ökad efterfrågan på
-- jakttillfällen.

Vad gäller prisutvecklingen för jaktarrenden erinrar utskottet
om att Svenska Jägareförbundet enligt ett regeringsbeslut år
1988 har att följa prisutvecklingen och vid behov anmäla i
vilken utsträckning åtgärder behöver övervägas. Någon sådan
anmälan har ej inkommit till regeringen. Med anledning av
uppdraget genomför förbundet en utredning om ett
klassificeringssystem för jaktmarker som också innefattar en
undersökning av hur jaktarrendepriserna fördelar sig regionvis
mellan olika markägarkategorier.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo806 och Jo813
yrkandena 1 och 2.

Älgjakten

Motionerna

I motion Jo805 av Wiggo Komstedt (m) yrkas att
övergångsbestämmelserna till jaktlagen ändras så att
tilldelningen för s.k. B-områden blir ett vuxet djur och en
kalv. Härigenom skulle B-områdena likställas med de s.k.
generellområdena, som enligt övergångsreglerna finns kvar till
utgången av år 1994. Vidare yrkas att jakttiden för B-områdena
förlängs, dock utan någon närmare precisering i motiveringen
till motionen.

I motion Jo807 av Jan Erik Ågren (kds) yrkas att rätten att
fälla vuxet djur på de s.k. generellområdena bibehålls även
efter år 1994. I annat fall kommer många markägare och
arrendatorer med mindre markinnehav att förlora möjligheten att
bedriva jakt efter vuxet djur.

Utskottets överväganden

För information om nu gällande bestämmelser rörande älgjakten
hänvisar utskottet till betänkandet 1991/92:JoU5.
Det bör tilläggas att de s.k. generellområdena utgör områden som
för 1987 års jakt registrerats som älgjaktsområde med generell
tilldelning för jakt. På dessa marker får älgjakt ske enligt
äldre bestämmelser till utgången av år 1994.

Under riksmötet 1991/92 beslutade riksdagen på förslag från
regeringen om vissa riktlinjer för älgjakten (se 1991/92:JoU5).
Beslutet syftade främst till att öka möjligheten att bilda
större, stabila älgskötselområden. Dessa områden skulle i hög
grad bygga på frivillig samverkan mellan jakträttsinnehavarna.

De båda jägarorganisationerna, Svenska Jägareförbundet och
Jägarnas riksförbund/Landsbygdens jägare har utarbetat ett
gemensamt förslag om utformningen av den framtida älgjakten.
Förslaget omfattar både generellområdenas ställning i
jakthänseende och de s.k. B-områdena. Förslaget överlämnades
till jordbruksministern i samband med en uppvaktning den 6
oktober 1993.

Utskottet utgår från att regeringen i sedvanlig ordning prövar
det förslag som framlagts om älgjaktens utformning och föreslår
att motionerna Jo805 och Jo807 lämnas utan någon vidare åtgärd i
avvaktan på resultatet av denna prövning.

Jakt på kronhjort och rådjur

Motionerna

I motion Jo801 av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (s)
anförs att den skånska kronhjortsstammen är starkt hotad. Trots
det godkände riksdagen år 1991 ett regeringsförslag som innebär
att jakten på kronhjort generellt utvidgades till tiden 16
augusti -- 28 februari. De nya bestämmelserna riskerar, som
flera viltexperter och naturvårdssakkunniga påpekat, att få
förödande konsekvenser för den skånska kronhjortsstammen.
Motionärerna anser att flera åtgärder bör vidtas för att skydda
stammen, bl.a. i form av jakttidsbegränsning, ökat inflytande
för naturvårds- och djurskyddsintressen samt övergång från
allmän jakt till hårt kontrollerad licensjakt i de skånska
landskapen.

I motion Jo804 av Arne Jansson (nyd) kritiseras utformningen
av en detaljföreskrift i jaktförordningen, som gäller jakt på
rådjur med stötande hund. Som stötande hund definieras i
förordningen hund som inte driver eller förföljer vilt mer än
högst fem minuter. Motionären anser att denna förordning är
omöjlig att efterleva eftersom det i praktiken inte går att
bedöma hur länge hunden drivit rådjur eller om den drivit annat
vilt. Han påpekar också att det inte finns någon påföljd till
detta stadgande och föreslår att reglerna om jakt med stötande
hund avskaffas.

Utskottets överväganden

Frågor om kronhjortsjakten behandlades senast i betänkandet
1992/93:JoU4, med hänvisning till riksdagens beslut om
kronhjortsjakten vid riksmötet 1991/92. Riksdagsbeslutet
grundades bl.a. på att kronhjortsskadorna på framför allt
granskog tenderade att öka. Enligt beslutet (se 1991/92:JoU5 s.
13 f.) skulle jakt på kronhjort i princip vara möjlig under
tiden 16 augusti -- 28 februari. Inom områden som ansågs tåla
ett kronhjortsbestånd borde licensjakt få bedrivas inom
särskilda av länsstyrelsen bestämda områden. På övrig mark
skulle allmän jakt få bedrivas.

I samband med den nu aktuella motionen har utskottet inhämtat
att det nya systemet för kronhjortsjakt av olika skäl inte kunde
genomföras som planerat under det första jaktåret. I dag har
emellertid stora delar av Skånelänen avsatts som
kronhjortsområde. Inom kronhjortsområde får endast
licensjakt förekomma. De berörda länsstyrelserna kan således
reglera avskjutningen med hänsynstagande till å ena sidan
behovet av att begränsa kronhjortsskadorna, å andra sidan
intresset att bevara en livskraftig skånsk kronhjortsstam. Med
hänvisning härtill avstyrks motion Jo801.

I anslutning till motion Jo804 vill utskottet liksom tidigare
erinra om att motionen berör en detaljföreskrift i
jaktförordningen där beslutanderätten -- liksom i många andra
jaktfrågor -- av riksdagen delegerats till regeringen.
I den paragraf som motionären åsyftar finns bestämmelser om
användningen av ställande hund, drivande hund, stötande hund,
skällande hund och stående hund och dessutom om grythund. Det
stycke som avser stötande hund innehåller ett förtydligande inom
parentes att det gäller hund som inte driver eller förföljer
vilt mer än högst fem minuter. Som framgår av det anförda rör
det sig om utpräglade jakttekniska detaljbestämmelser som enligt
utskottets mening, med hänsyn till kraven på en rationell
arbetsfördelning mellan statsmakterna, knappast kan bli föremål
för någon ingående sakbehandling i riksdagen. Den speciella
kompetens som krävs för att från olika synpunkter bedöma t.ex.
riktigheten av definitionen av stötande hund finns bl.a. hos
Naturvårdsverket och jägarorganisationerna.

Inom Naturvårdsverket arbetar man för närvarande på ett
förslag till ändringar i jaktförordningen, som bl.a. syftar till
att ändra eller förtydliga definitionen av olika slags
jakthundar. Utskottet förutsätter att de problem som motionären
påtalar får sin lösning i detta sammanhang. Därmed påkallar
motion Jo804 inget initiativ från riksdagens sida.

Ejderjakten

Motionerna

I tre motioner förordas att regeringen utarbetar förslag om en
begränsad vårjakt/senvinterjakt på ejder. Dessa är Jo619 av Carl
G Nilsson (m), Jo803 av Sigrid Bolkéus och Åke Selberg (s) samt
Jo812 av Sven-Olof Petersson (c). När det gäller skälen för ett
återinförande av denna jakt är motionerna tämligen samstämmiga.
Man framhåller bl.a. att ejderbeståndet ökat kraftigt och att en
begränsad jakt kan bidra till en friskare och mer livskraftig
stam. Vidare åberopas att ejderjakten har ett stort kulturellt
värde och rekreationsvärde för den bofasta befolkningen i
skärgården. Motionärerna är i huvudsak eniga om att en vårjakt
på ejder skulle bedrivas under stor restriktivitet och i första
hand förbehållas den bofasta skärgårdsbefolkningen.

Utskottets överväganden

Utskottet och riksdagen har under en följd av år avvisat
framlagda förslag om vårjakt på ejder. Frågan var aktuell bl.a.
vid riksmötet 1977/78, då riksdagen behandlade en proposition
med förslag om införande av begränsad vårjakt på sjöfågel
(JoU1977/78:9). I detta sammanhang biföll riksdagen en
reservation i utskottets betänkande som avstyrkte propositionens
förslag. Därefter har frågan aktualiserats i stort sett årligen
i motioner. Som huvudskäl för att avstyrka framlagda förslag om
vårjakt på sjöfågel har utskottet framhållit principen att jakt
inte bör tillåtas under viltets föryngringstid. Dessutom skulle
en sådan jakt utgöra en belastning för Sveriges del i det
internationella samarbetet på naturvårdens och miljövårdens
områden (se 1992/93:JoU4, 1991/92:JoU5, 1989/90:JoU4 m.fl.
betänkanden).

Sedan utskottet senast behandlade frågan mer utförligt har
Svenska Jägareförbundet låtit genomföra en utredning med förslag
om vårjakt efter sjöfågel. Utredningen innehåller en utförlig
genomgång av argumenten för och emot vårjakt på sjöfågel. Den
utmynnar i ett detaljerat förslag från förbundets sida, daterat
den 27 februari 1992, om licensierad vårjakt efter hanfågel av
ejder. Det skulle röra sig om personliga tillstånd, meddelade av
Naturvårdsverket och fördelade genom sjöjaktvårdsföreningarna
till personer bosatta i skärgården (öar utan fast
vägförbindelse).

Vidare bör nämnas att regeringen den 27 maj 1993 beslutat att
en särskild utredare skall kartlägga förutsättningarna för en
levande skärgård samt bedöma behovet av och föreslå de
förändringar som är angelägna för att underlätta bosättning och
företagande i skärgårdsområdena (dir. 1993:62).

Utskottet delar i viss mån de synpunkter som motionärerna
framfört om jaktens betydelse för skärgårdsbefolkningens
levnadsförhållanden och möjligheterna att bibehålla en levande
bosättning i skärgården. Det förslag som Svenska Jägareförbundet
utarbetat förtjänar därför att övervägas ytterligare. Med hänsyn
till vad utskottet anfört om jaktens betydelse för
skärgårdsbefolkningen bör det i första hand ankomma på den
ovannämnda utredningen att undersöka förutsättningarna för att
återinföra en sådan jaktmöjlighet med utgångspunkt i förbundets
förslag. Utskottet utgår från att utredningen självmant tar upp
frågan och föreslår ej något särskilt riksdagsuttalande i ämnet.
Med det anförda bör motionerna kunna anses besvarade.

Viltskador

Motionerna

I motion Jo810 av Roland Larsson (c) anförs att betande
vildgäss blivit ett allt större problem för jordbruket, bl.a.
kring sjöarna Tåkern och Boren i Östergötland. De enskilda
lantbrukarna har mycket svårt att skydda sig mot dessa
viltskador. De får också själva bära hela förlusten, utom i
mycket speciella undantagsfall. Riksdagen bör hos regeringen
begära en utredning om vildgässkadorna på jordbruket.

I motion Jo811 av Liisa Rulander (kds) behandlas viltskadorna
i allmänhet. Motionären framhåller att många enskilda
jordbrukare kommer att drabbas hårt ekonomiskt av viltskador på
jordbruksgrödor. Efter 1991 års beslut om
viltskadeersättningarna har ersättningsmöjligheterna i stort
sett försvunnit. Enligt motionen är det angeläget att det också
i framtiden finns en möjlighet att få ersättning för denna typ
av skador.

Enligt motion Jo813 av Jan Fransson och Inge Carlsson (s),
yrkande 3, bör ersättningssystemet för viltskador avvecklas
tidigare än riksdagen beslutat -- helst redan i år. Som
motivering anförs att risken för ett omfattande missbruk innan
systemet avvecklas är uppenbar. Det gäller framför allt
ersättning för skada av älg, dovhjort och kronhjort.

Utskottets överväganden

Motioner om viltskador behandlades senast i betänkandena
1991/92:JoU5 och 1992/93:JoU4.

Fram till den 1 januari 1995 gäller för närvarande
bestämmelserna i viltskadeförordningen (1980:400, omtryckt
1987:1124) i fråga om rätten att erhålla ersättning för vissa
viltskador. När det gäller skador av annat vilt än älg,
kronhjort och dovhjort föreskrivs i 14 § att ersättning får för
särskilt fall lämnas av statsmedel eller ur jaktvårdsfonden om
det är uppenbart oskäligt att den skadelidande själv svarar för
de kostnader som skadan föranleder. På samma villkor får bidrag
lämnas till åtgärder för att förebygga sådana skador.

I betänkandet 1991/92:JoU5 behandlade utskottet ett förslag
från regeringen om riktlinjer för viltskadeersättningen. En
grundtanke i 1991 års beslut är att viltskador skall förebyggas
genom att viltstammarna hålls nere genom en lämpligt avpassad
jakt. Enligt riksdagsbeslutet upphör möjligheten att få
ersättning för skada av dovhjort, kronhjort och älg den 1
januari 1995. Vid samma tidpunkt skall även möjligheten att få
bidrag till förebyggande åtgärder mot skada av jaktbart vilt
eller ersättning för skada av sådant vilt upphöra. Enligt
föredragande statsrådet borde möjligheten att erhålla ersättning
för viltskada finnas kvar enbart när det gäller skador av de
arter där på grund av beståndens ringa storlek jakt inte är
tänkbar i någon form. Som exempel nämndes tranor och sälar.

I anslutning till de nu aktuella motionerna får utskottet
anföra följande.

Utskottet ställer sig av flera skäl avvisande till möjligheten
att nu med kort varsel genomföra en snabbare avveckling av
ersättningssystemet än vad riksdagen beslutade för mindre än två
år sedan. Som framgår av redovisningen ovan är det en grundtanke
bakom riksdagens beslut att markägarna skall förebygga
viltskador genom bl.a. en lämpligt avpassad avskjutning av de
skadegörande viltstammarna. Den avveckling som föreslås i
motionen skulle kunna genomföras tidigast den 1 januari 1994,
vilket skulle innebära att berörda jakträttsinnehavare fick
starkt begränsade möjligheter att förbereda sig för avvecklingen
genom t.ex. ökat jakttryck eller skadeförebyggande åtgärder. Det
kan tilläggas att Naturvårdsverket för närvarande utarbetar en
handbok i skadeförebyggande åtgärder, som beräknas bli färdig i
god tid före den 1 januari 1995.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Jo813 yrkande 3.

När det gäller det framtida ersättningssystemet vill utskottet
förorda att det även fortsättningsvis ges möjlighet till
ersättning för vissa viltskador när det framstår som uppenbart
oskäligt att den enskilde själv skall svara för kostnaderna. Som
anfördes i samband med 1991 års beslut gäller det i första hand
skador av sådana viltarter där på grund av beståndens ringa
storlek jakt inte är tänkbar i någon form. Enligt utskottets
mening bör man i denna skälighetsprövning kunna ta hänsyn till
även andra faktorer, såsom omfattningen av inträffade skador och
vilka praktiska möjligheter det föreligger att genomföra en
effektiv skyddsjakt för att förebygga skador. Utskottet delar
därvid motionärernas uppfattning att det finns anledning att
särskilt uppmärksamma de skador som jordbruket drabbas av genom
vissa arter av betande vildgäss. Liksom tidigare förutsätter
utskottet att regeringen nu uppmärksammar problemen och följer
utvecklingen när det gäller viltskador i jord- och skogsbruket.
Utöver dessa uttalanden bör motionerna Jo810 och Jo811 inte
föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Hemställan

1. beträffande jaktvårdsorganisationen

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo802 och
1992/93:Jo809,

2. beträffande jaktvårdsområdeslagstiftningen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo808,

3. beträffande prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser
m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo806 och
1992/93:Jo813 yrkandena 1 och 2,

res. 1 (s)

4. beträffande älgjakt

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo805 och
1992/93:Jo807,

5. beträffande den skånska kronhjortsstammen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo801,

6. beträffande jakt med stötande hund

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo804,

7. beträffande vårjakt på ejder

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo619, 1992/93:Jo803
och 1992/93:Jo812,

8. beträffande avveckling av viltskadeersättningen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo813 yrkande 3,

9. beträffande ersättning för viltskada i vissa fall

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo810 och
1992/93:Jo811.

res. 2 (c)

Stockholm den 26 oktober 1993

På jordbruksutskottets vägnar

Margareta Winberg

I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar
Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Åke
Selberg (s), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr (m), Kaj Larsson
(s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Lena Klevenås (s),
Lennart Fremling (fp), Lennart Daléus (c), Carl Olov Persson
(kds) och Christer Windén (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser m.m. (mom. 3)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge
Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar
med "Vad gäller" och slutar med "och 2" bort ha följande
lydelse:

Som framhålls i motionen har riksdagen vid flera tillfällen i
stor enighet uttalat sitt stöd för att folkrörelseengagemanget i
jakten och viltvården skall bibehållas och utvecklas. En annan
målsättning har varit att samhället skall medverka till att
skapa goda förutsättningar för jakten och viltvården. Dessa
målsättningar riskerar nu att gå om intet på grund av de
kraftiga prishöjningarna på jakträttsupplåtelser. Särskilt
anmärkningsvärt är att staten nu genom Domän AB går i täten med
höga och ibland orimliga priser på jaktarrenden. Även
skogsbolagen och kyrkan tillämpar en prispolitik som kan
ifrågasättas. Den förda prispolitiken har lett till stora
påfrestningar på rättsväsendet genom att ett mycket stort antal
tvistiga ärenden förts till arrendenämnderna för prövning av
villkoren för jakträttsupplåtelser. De flesta gäller jaktmarker
där Domän AB är upplåtare. En ännu allvarligare konsekvens är
att jakten genom den beskrivna utvecklingen kommer att i allt
högre grad förlora sin förankring hos den lokala befolkningen på
landsbygden. Utskottet delar därför motionärernas åsikt att man
nu måste överväga åtgärder för att dämpa prisutvecklingen.
Regeringen bör snarast aktualisera det uppdrag från år 1988 som
lämnats till Svenska Jägareförbundet och begära förslag från
förbundet om åtgärder som kan dämpa prisutvecklingen på
jaktarrenden. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:

3. beträffande prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser
m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo813 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
samt lämnar motionerna 1992/93:Jo806 och 1992/93:Jo813 yrkande 2
utan vidare åtgärd,

2. Ersättning för viltskada i vissa fall (mom. 9)

Lennart Daléus (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "När det" och på s. 10 slutar med "riksdagens sida" bort ha
följande lydelse:

När det -- -- -- (lika med utskottet) -- -- -- betande
vildgäss. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo810
och Jo811 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:

9. beträffande ersättning för viltskada i vissa fall

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo810 och
1992/93:Jo811 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Besittningsskydd vid jakträttsupplåtelser

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge
Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s)
anför:

Det är naturligtvis tillfredsställande att utskottet är
överens om motiven bakom besittningsskyddet att arrendatorerna
skall kunna disponera jaktmarken under en längre tidsperiod. Med
hänvisning till svårlösta praktiska och juridiska problem
avvisas tyvärr förslaget att i lagtexten ge ett klart uttryck
för att besittningsskyddet även skall omfatta upplåtelser
understigande ett år. Enligt vår mening får dock inte
svårigheterna överdrivas. I den praktiska tillämpningen av
besittningsskyddet torde med fog kunna hävdas att arrendatorer
som under en följd av år disponerat jakträtt genom upplåtelser
för kortare tid än ett år även borde omfattas av ett
besittningsskydd. Det hade varit värdefullt om riksdagen gjort
ett uttalande med denna innebörd.

2. Jakt med stötande hund

Christer Windén (nyd) anför:

Det är min uppfattning att bestämmelserna i jaktförordningen
om jakt med stötande hund är omöjliga att efterleva i praktiken.
Flummiga orealistiska teoretiska ramar skapar bara ett löjets
skimmer över lagstiftningen. Det har upplysts att
Naturvårdsverket arbetar med en översyn av reglerna om
jakthundar som bl.a. syftar till ett enklare system för
definiering av olika typer av jakthundar. Med hänsyn till
frågans stora betydelse för jägarkåren kommer jag att noga följa
den pågående översynen och vid behov återkomma till frågan.

3. Ersättning för viltskada i vissa fall

Carl Olov Persson (kds) anför: Jag instämmer i majoritetens
förslag men vill ytterligare understryka att för den enskilde
som drabbas av viltskador kan de ekonomiska konsekvenserna bli
mycket allvarliga. En jordbrukare med liten areal har ingen
möjlighet att genom avskjutning få ned skaderiskerna. Som
utskottet framhåller kan det i vissa situationer anses uppenbart
oskäligt att den skadelidande själv skall svara för kostnaderna
vid inträffad viltskada. Det är angeläget att denna av utskottet
uttalade uppfattning kommer till uttryck i tillämpningen av det
nya ersättningssystemet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Jan Jennehag (v) anför:

Enligt min mening borde utskottet, liksom reservanterna i
reservation 1, med anledning av motion Jo813 yrkande 1 ha
beslutat om ett tillkännagivande om åtgärder mot
prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser (hemställan mom. 3).