Jakt och viltvård
Betänkande 1993/94:JoU1
Jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JOU01
Jakt och viltvård
Innehåll
1993/94 JoU1
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande ett antal motioner om jakt och viltvård, som väcktes under allmänna motionstiden 1993. Flera motioner utgör direkta upprepningar av motioner som behandlats tidigare under denna valperiod. Utskottet gör vissa uttalanden om den pågående översynen av jaktvårdsområdeslagstiftningen, om vårjakt på sjöfågel och om ersättningssystemet för viltskador. I övrigt avstyrks motionerna med hänvisning bl.a. till tidigare ställningstaganden.
Till betänkandet har fogats två reservationer, tre särskilda yttranden och en meningsyttring.
Motioner
1992/93:Jo619 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vårjakt på ejder.
1992/93:Jo801 av Bengt Silfverstrand och Kurt Ove Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarandet av den skånska kronhjortsstammen.
1992/93:Jo802 av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ny och mera allsidigt sammansatt jaktvårdsorganisation.
1992/93:Jo803 av Sigrid Bolkéus och Åke Selberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt på hanfågel av ejder.
1992/93:Jo804 av Arne Jansson (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna om stötande hund avskaffas.
1992/93:Jo805 av Wiggo Komstedt (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar ändra övergångsbestämmelserna till jaktlagen (1987:259) så att tilldelningen för s.k. B-områden vid älgjakt blir ett vuxet djur och en kalv,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förlängd jakttid för s.k. B-områden i enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:Jo806 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om priskontroll på jakträttsupplåtelser.
1992/93:Jo807 av Jan Erik Ågren (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den generella älgjakten.
1992/93:Jo808 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i jaktvårdsområdeslagstiftningen som i största möjliga utsträckning begränsar tvångsmöjligheterna gentemot fastighetsägarna.
1992/93:Jo809 av Håkan Holmberg och Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förändring av jakt- och viltvårdens organisation.
1992/93:Jo810 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om vildgässkadorna på jordbruket i enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:Jo811 av Liisa Rulander (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning för viltskada på jordbruksgröda.
1992/93:Jo812 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt på hanfågel av ejder.
1992/93:Jo813 av Jan Fransson och Inge Carlsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att Svenska jägareförbundet får i uppdrag att komma med förslag som dämpar prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i jaktlagen att besittningsskyddet även kommer att omfatta kortvarigare upplåtelser än ett år,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avveckling av ersättningssystemet för skador.
Skrivelse
Kvismarens Vattenavledningsföretag har den 27 maj 1993 skrivit till jordbruksutskottet och anfört synpunkter på problemen med vildgässskador i Kvismaredalen.
Utskottet
Lagstiftning och administration m.m.
Motionerna
I motion Jo802 av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (s) yrkas att en ny och mer allsidigt sammansatt jaktvårdsorganisation inrättas. Motionen utgör i huvudsak en upprepning av en motion som behandlades i betänkandet 1992/93:JoU4. Motionärerna anser bl.a. att den nya jaktvårdsorganisationen bör vara fristående från jägarintressena och att den t.ex. kan få formen av ett Statens faunaråd. Detta råd bör bestå av representanter för Naturvårdsverket, naturvårdsorganisationerna, friluftslivet, djurskyddet, forskningen, skogs- och jordbruket samt jägarorganisationerna.
Även i motion Jo809 av Håkan Holmberg och Siw Persson (fp) anförs kritiska synpunkter på det förhållandet att jägarintressena, främst genom Svenska Jägareförbundet, har stort inflytande på utformningen av det praktiska jakt- och viltvårdsarbetet. En organisation som bildats av en viss intressegrupp bör enligt motionärerna inte samtidigt ha en ställning som påminner om en statlig myndighet. I dag finns också åtskilliga andra organisationer som har synpunkter på jakt och viltvård. Dessa bör både reellt och formellt ha samma ställning vid beredningen av dessa frågor som Jägareförbundet. Inför nästa jaktvårdsberedning bör regeringen ta initiativ till en förändring i denna riktning.
I motion Jo808 av Sigge Godin (fp) yrkas förslag till ändringar i jaktvårdsområdeslagstiftningen som i största möjliga utsträckning begränsar tvångsmöjligheterna gentemot fastighetsägarna. Enligt motionen har lagen om jaktvårdsområden förorsakat vissa missförhållanden, bl.a. genom att ägare av mindre fastigheter tvingats in i ett jaktvårdsområde. Det innebär i sin tur att den enskilde markägaren mister rätten att själv förfoga över jakten på sin fastighet eller att upplåta jakträtten till utomstående.
Utskottets överväganden
Med hänvisning till utskottets tidigare ställningstaganden under denna valperiod avstyrker utskottet motionerna Jo802 och Jo809 (se 1991/92:JoU5 och 1992/93:JoU4).
När det gäller skyddet för den enskilda jakträtten -- däri inbegripet olika typer av inskränkningar, medlemskap i jaktvårdsområden m.m. -- hänvisar utskottet till sina uttalanden i betänkandet 1992/93:JoU4 s. 3 f. Utskottet framhöll därvid att jaktlagstiftningen lett till inskränkningar av bl.a. mindre markägares möjligheter att själva förfoga över jakten på sina jaktmarker. Framför allt i lagen (1980:894) om jaktvårdsområden fanns det bestämmelser som har ifrågasatts på den grunden att de ger relativt långtgående inskränkningar i enskildas jakträtt. Enligt vad utskottet erfarit hade emellertid Statens naturvårdsverk fått i uppdrag att se över denna lag. Utskottet framhöll att det var angeläget att översynen genomfördes men ansåg i övrigt att den då aktuella motionen inte borde föranleda någon riksdagens åtgärd.
I anslutning till den nu behandlade motionen, Jo808, har utskottet informerats om att Naturvårdsverkets översyn av lagen alltjämt pågår och att även Svenska Jägareförbundet påbörjat en utredning i samma ämne. Utskottet vill i detta sammanhang understryka det angelägna i att översynen slutförs och förutsätter att resultatet av översynen snarast redovisas för riksdagen. I avvaktan på att så sker anser utskottet att motion Jo808 tills vidare inte bör föranleda någon särskild åtgärd.
Prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser, besittningsskydd
Motionerna
I motion Jo806 av John Andersson (-) yrkas att regeringen får i uppdrag att lämna förslag som dämpar prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser, dvs. någon form av priskontroll. Liknande synpunkter framförs i motion Jo813 av Jan Fransson och Inge Carlsson (s). Enligt yrkande 1 i motionen bör regeringen aktualisera det uppdrag som Svenska Jägareförbundet har att lämna förslag som dämpar prisutvecklingen. I båda motionerna kritiseras det förhållandet att staten som markägare går i täten med höga och ibland orimliga priser på jaktarrenden.
Enligt yrkande 2 i motion Jo813 bör riksdagen stärka besittningsskyddet för dem som innehar jaktmark med nyttjanderätt. Detta kan ske genom att besittningsskyddet utsträcks till att gälla även upplåtelser med kortare varaktighetstid än ett år.
Utskottets överväganden
Utskottet hänvisar till sin behandling av motsvarande motioner hösten 1992 (se 1992/93:JoU4 s. 5 f.). I betänkandet underströk utskottet bl.a. jakträttsupplåtelsernas karaktär av civilrättsliga överenskommelser där grundprincipen måste vara att avtalsfrihet råder. Beträffande besittningsskyddet framhöll utskottet att en förstärkning av detta skydd knappast skulle leda till ett ökat utbud av jakttillfällen utan snarare kunde befaras få motsatt effekt.
När det gäller besittningsskydd för jakträttsupplåtelser med kortare varaktighet än ett år vill utskottet tillägga att motionsförslaget kan ge upphov till svårlösta praktiska och juridiska problem. Det beror bl.a. på att besittningsskyddet innefattar ett krav på uppsägning från markägarens sida för att avtalet skall upphöra att gälla eller villkoren ändras. Enligt gällande regler i 15 § jaktlagen är uppsägningstiden två månader. Problemen med uppsägning blir av lätt insedda skäl särskilt komplicerade vid korttidsupplåtelser. En annan olöst fråga är i vad mån besittningsskyddet för en viss, kortare upplåtelseperiod skall avse motsvarande tidsperiod under ett påföljande jaktår eller om upplåtelsen skall fortsätta att gälla direkt efter utgången av den första avtalsperioden. Det bör tilläggas att nu gällande regler innebär att nyttjanderättshavaren, när tvist uppstår om avtalets förlängning, bibehåller sin jakträtt enligt det ursprungliga avtalet till dess frågan är slutgiltigt avgjord av arrendenämnd eller domstol. Vid korttidsupplåtelse torde det emellertid ofta förhålla sig så att en direkt förlängning av upplåtelsen kan vara ointressant från jaktlig synpunkt för nyttjanderättshavaren eftersom de tillåtna jakttiderna för de flesta viltarter är begränsade till vissa perioder under jaktåret. De problem som utskottet här i korthet redovisat ger ytterligare stöd för antagandet att ett system med utvidgat besittningsskydd inte skulle leda till ökat utbud av -- eller ens ökad efterfrågan på -- jakttillfällen.
Vad gäller prisutvecklingen för jaktarrenden erinrar utskottet om att Svenska Jägareförbundet enligt ett regeringsbeslut år 1988 har att följa prisutvecklingen och vid behov anmäla i vilken utsträckning åtgärder behöver övervägas. Någon sådan anmälan har ej inkommit till regeringen. Med anledning av uppdraget genomför förbundet en utredning om ett klassificeringssystem för jaktmarker som också innefattar en undersökning av hur jaktarrendepriserna fördelar sig regionvis mellan olika markägarkategorier.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo806 och Jo813 yrkandena 1 och 2.
Älgjakten
Motionerna
I motion Jo805 av Wiggo Komstedt (m) yrkas att övergångsbestämmelserna till jaktlagen ändras så att tilldelningen för s.k. B-områden blir ett vuxet djur och en kalv. Härigenom skulle B-områdena likställas med de s.k. generellområdena, som enligt övergångsreglerna finns kvar till utgången av år 1994. Vidare yrkas att jakttiden för B-områdena förlängs, dock utan någon närmare precisering i motiveringen till motionen.
I motion Jo807 av Jan Erik Ågren (kds) yrkas att rätten att fälla vuxet djur på de s.k. generellområdena bibehålls även efter år 1994. I annat fall kommer många markägare och arrendatorer med mindre markinnehav att förlora möjligheten att bedriva jakt efter vuxet djur.
Utskottets överväganden
För information om nu gällande bestämmelser rörande älgjakten hänvisar utskottet till betänkandet 1991/92:JoU5. Det bör tilläggas att de s.k. generellområdena utgör områden som för 1987 års jakt registrerats som älgjaktsområde med generell tilldelning för jakt. På dessa marker får älgjakt ske enligt äldre bestämmelser till utgången av år 1994.
Under riksmötet 1991/92 beslutade riksdagen på förslag från regeringen om vissa riktlinjer för älgjakten (se 1991/92:JoU5). Beslutet syftade främst till att öka möjligheten att bilda större, stabila älgskötselområden. Dessa områden skulle i hög grad bygga på frivillig samverkan mellan jakträttsinnehavarna.
De båda jägarorganisationerna, Svenska Jägareförbundet och Jägarnas riksförbund/Landsbygdens jägare har utarbetat ett gemensamt förslag om utformningen av den framtida älgjakten. Förslaget omfattar både generellområdenas ställning i jakthänseende och de s.k. B-områdena. Förslaget överlämnades till jordbruksministern i samband med en uppvaktning den 6 oktober 1993.
Utskottet utgår från att regeringen i sedvanlig ordning prövar det förslag som framlagts om älgjaktens utformning och föreslår att motionerna Jo805 och Jo807 lämnas utan någon vidare åtgärd i avvaktan på resultatet av denna prövning.
Jakt på kronhjort och rådjur
Motionerna
I motion Jo801 av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (s) anförs att den skånska kronhjortsstammen är starkt hotad. Trots det godkände riksdagen år 1991 ett regeringsförslag som innebär att jakten på kronhjort generellt utvidgades till tiden 16 augusti -- 28 februari. De nya bestämmelserna riskerar, som flera viltexperter och naturvårdssakkunniga påpekat, att få förödande konsekvenser för den skånska kronhjortsstammen. Motionärerna anser att flera åtgärder bör vidtas för att skydda stammen, bl.a. i form av jakttidsbegränsning, ökat inflytande för naturvårds- och djurskyddsintressen samt övergång från allmän jakt till hårt kontrollerad licensjakt i de skånska landskapen.
I motion Jo804 av Arne Jansson (nyd) kritiseras utformningen av en detaljföreskrift i jaktförordningen, som gäller jakt på rådjur med stötande hund. Som stötande hund definieras i förordningen hund som inte driver eller förföljer vilt mer än högst fem minuter. Motionären anser att denna förordning är omöjlig att efterleva eftersom det i praktiken inte går att bedöma hur länge hunden drivit rådjur eller om den drivit annat vilt. Han påpekar också att det inte finns någon påföljd till detta stadgande och föreslår att reglerna om jakt med stötande hund avskaffas.
Utskottets överväganden
Frågor om kronhjortsjakten behandlades senast i betänkandet 1992/93:JoU4, med hänvisning till riksdagens beslut om kronhjortsjakten vid riksmötet 1991/92. Riksdagsbeslutet grundades bl.a. på att kronhjortsskadorna på framför allt granskog tenderade att öka. Enligt beslutet (se 1991/92:JoU5 s. 13 f.) skulle jakt på kronhjort i princip vara möjlig under tiden 16 augusti -- 28 februari. Inom områden som ansågs tåla ett kronhjortsbestånd borde licensjakt få bedrivas inom särskilda av länsstyrelsen bestämda områden. På övrig mark skulle allmän jakt få bedrivas.
I samband med den nu aktuella motionen har utskottet inhämtat att det nya systemet för kronhjortsjakt av olika skäl inte kunde genomföras som planerat under det första jaktåret. I dag har emellertid stora delar av Skånelänen avsatts som kronhjortsområde. Inom kronhjortsområde får endast licensjakt förekomma. De berörda länsstyrelserna kan således reglera avskjutningen med hänsynstagande till å ena sidan behovet av att begränsa kronhjortsskadorna, å andra sidan intresset att bevara en livskraftig skånsk kronhjortsstam. Med hänvisning härtill avstyrks motion Jo801.
I anslutning till motion Jo804 vill utskottet liksom tidigare erinra om att motionen berör en detaljföreskrift i jaktförordningen där beslutanderätten -- liksom i många andra jaktfrågor -- av riksdagen delegerats till regeringen. I den paragraf som motionären åsyftar finns bestämmelser om användningen av ställande hund, drivande hund, stötande hund, skällande hund och stående hund och dessutom om grythund. Det stycke som avser stötande hund innehåller ett förtydligande inom parentes att det gäller hund som inte driver eller förföljer vilt mer än högst fem minuter. Som framgår av det anförda rör det sig om utpräglade jakttekniska detaljbestämmelser som enligt utskottets mening, med hänsyn till kraven på en rationell arbetsfördelning mellan statsmakterna, knappast kan bli föremål för någon ingående sakbehandling i riksdagen. Den speciella kompetens som krävs för att från olika synpunkter bedöma t.ex. riktigheten av definitionen av stötande hund finns bl.a. hos Naturvårdsverket och jägarorganisationerna.
Inom Naturvårdsverket arbetar man för närvarande på ett förslag till ändringar i jaktförordningen, som bl.a. syftar till att ändra eller förtydliga definitionen av olika slags jakthundar. Utskottet förutsätter att de problem som motionären påtalar får sin lösning i detta sammanhang. Därmed påkallar motion Jo804 inget initiativ från riksdagens sida.
Ejderjakten
Motionerna
I tre motioner förordas att regeringen utarbetar förslag om en begränsad vårjakt/senvinterjakt på ejder. Dessa är Jo619 av Carl G Nilsson (m), Jo803 av Sigrid Bolkéus och Åke Selberg (s) samt Jo812 av Sven-Olof Petersson (c). När det gäller skälen för ett återinförande av denna jakt är motionerna tämligen samstämmiga. Man framhåller bl.a. att ejderbeståndet ökat kraftigt och att en begränsad jakt kan bidra till en friskare och mer livskraftig stam. Vidare åberopas att ejderjakten har ett stort kulturellt värde och rekreationsvärde för den bofasta befolkningen i skärgården. Motionärerna är i huvudsak eniga om att en vårjakt på ejder skulle bedrivas under stor restriktivitet och i första hand förbehållas den bofasta skärgårdsbefolkningen.
Utskottets överväganden
Utskottet och riksdagen har under en följd av år avvisat framlagda förslag om vårjakt på ejder. Frågan var aktuell bl.a. vid riksmötet 1977/78, då riksdagen behandlade en proposition med förslag om införande av begränsad vårjakt på sjöfågel (JoU1977/78:9). I detta sammanhang biföll riksdagen en reservation i utskottets betänkande som avstyrkte propositionens förslag. Därefter har frågan aktualiserats i stort sett årligen i motioner. Som huvudskäl för att avstyrka framlagda förslag om vårjakt på sjöfågel har utskottet framhållit principen att jakt inte bör tillåtas under viltets föryngringstid. Dessutom skulle en sådan jakt utgöra en belastning för Sveriges del i det internationella samarbetet på naturvårdens och miljövårdens områden (se 1992/93:JoU4, 1991/92:JoU5, 1989/90:JoU4 m.fl. betänkanden).
Sedan utskottet senast behandlade frågan mer utförligt har Svenska Jägareförbundet låtit genomföra en utredning med förslag om vårjakt efter sjöfågel. Utredningen innehåller en utförlig genomgång av argumenten för och emot vårjakt på sjöfågel. Den utmynnar i ett detaljerat förslag från förbundets sida, daterat den 27 februari 1992, om licensierad vårjakt efter hanfågel av ejder. Det skulle röra sig om personliga tillstånd, meddelade av Naturvårdsverket och fördelade genom sjöjaktvårdsföreningarna till personer bosatta i skärgården (öar utan fast vägförbindelse).
Vidare bör nämnas att regeringen den 27 maj 1993 beslutat att en särskild utredare skall kartlägga förutsättningarna för en levande skärgård samt bedöma behovet av och föreslå de förändringar som är angelägna för att underlätta bosättning och företagande i skärgårdsområdena (dir. 1993:62).
Utskottet delar i viss mån de synpunkter som motionärerna framfört om jaktens betydelse för skärgårdsbefolkningens levnadsförhållanden och möjligheterna att bibehålla en levande bosättning i skärgården. Det förslag som Svenska Jägareförbundet utarbetat förtjänar därför att övervägas ytterligare. Med hänsyn till vad utskottet anfört om jaktens betydelse för skärgårdsbefolkningen bör det i första hand ankomma på den ovannämnda utredningen att undersöka förutsättningarna för att återinföra en sådan jaktmöjlighet med utgångspunkt i förbundets förslag. Utskottet utgår från att utredningen självmant tar upp frågan och föreslår ej något särskilt riksdagsuttalande i ämnet. Med det anförda bör motionerna kunna anses besvarade.
Viltskador
Motionerna
I motion Jo810 av Roland Larsson (c) anförs att betande vildgäss blivit ett allt större problem för jordbruket, bl.a. kring sjöarna Tåkern och Boren i Östergötland. De enskilda lantbrukarna har mycket svårt att skydda sig mot dessa viltskador. De får också själva bära hela förlusten, utom i mycket speciella undantagsfall. Riksdagen bör hos regeringen begära en utredning om vildgässkadorna på jordbruket.
I motion Jo811 av Liisa Rulander (kds) behandlas viltskadorna i allmänhet. Motionären framhåller att många enskilda jordbrukare kommer att drabbas hårt ekonomiskt av viltskador på jordbruksgrödor. Efter 1991 års beslut om viltskadeersättningarna har ersättningsmöjligheterna i stort sett försvunnit. Enligt motionen är det angeläget att det också i framtiden finns en möjlighet att få ersättning för denna typ av skador.
Enligt motion Jo813 av Jan Fransson och Inge Carlsson (s), yrkande 3, bör ersättningssystemet för viltskador avvecklas tidigare än riksdagen beslutat -- helst redan i år. Som motivering anförs att risken för ett omfattande missbruk innan systemet avvecklas är uppenbar. Det gäller framför allt ersättning för skada av älg, dovhjort och kronhjort.
Utskottets överväganden
Motioner om viltskador behandlades senast i betänkandena 1991/92:JoU5 och 1992/93:JoU4.
Fram till den 1 januari 1995 gäller för närvarande bestämmelserna i viltskadeförordningen (1980:400, omtryckt 1987:1124) i fråga om rätten att erhålla ersättning för vissa viltskador. När det gäller skador av annat vilt än älg, kronhjort och dovhjort föreskrivs i 14 § att ersättning får för särskilt fall lämnas av statsmedel eller ur jaktvårdsfonden om det är uppenbart oskäligt att den skadelidande själv svarar för de kostnader som skadan föranleder. På samma villkor får bidrag lämnas till åtgärder för att förebygga sådana skador.
I betänkandet 1991/92:JoU5 behandlade utskottet ett förslag från regeringen om riktlinjer för viltskadeersättningen. En grundtanke i 1991 års beslut är att viltskador skall förebyggas genom att viltstammarna hålls nere genom en lämpligt avpassad jakt. Enligt riksdagsbeslutet upphör möjligheten att få ersättning för skada av dovhjort, kronhjort och älg den 1 januari 1995. Vid samma tidpunkt skall även möjligheten att få bidrag till förebyggande åtgärder mot skada av jaktbart vilt eller ersättning för skada av sådant vilt upphöra. Enligt föredragande statsrådet borde möjligheten att erhålla ersättning för viltskada finnas kvar enbart när det gäller skador av de arter där på grund av beståndens ringa storlek jakt inte är tänkbar i någon form. Som exempel nämndes tranor och sälar.
I anslutning till de nu aktuella motionerna får utskottet anföra följande.
Utskottet ställer sig av flera skäl avvisande till möjligheten att nu med kort varsel genomföra en snabbare avveckling av ersättningssystemet än vad riksdagen beslutade för mindre än två år sedan. Som framgår av redovisningen ovan är det en grundtanke bakom riksdagens beslut att markägarna skall förebygga viltskador genom bl.a. en lämpligt avpassad avskjutning av de skadegörande viltstammarna. Den avveckling som föreslås i motionen skulle kunna genomföras tidigast den 1 januari 1994, vilket skulle innebära att berörda jakträttsinnehavare fick starkt begränsade möjligheter att förbereda sig för avvecklingen genom t.ex. ökat jakttryck eller skadeförebyggande åtgärder. Det kan tilläggas att Naturvårdsverket för närvarande utarbetar en handbok i skadeförebyggande åtgärder, som beräknas bli färdig i god tid före den 1 januari 1995.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Jo813 yrkande 3.
När det gäller det framtida ersättningssystemet vill utskottet förorda att det även fortsättningsvis ges möjlighet till ersättning för vissa viltskador när det framstår som uppenbart oskäligt att den enskilde själv skall svara för kostnaderna. Som anfördes i samband med 1991 års beslut gäller det i första hand skador av sådana viltarter där på grund av beståndens ringa storlek jakt inte är tänkbar i någon form. Enligt utskottets mening bör man i denna skälighetsprövning kunna ta hänsyn till även andra faktorer, såsom omfattningen av inträffade skador och vilka praktiska möjligheter det föreligger att genomföra en effektiv skyddsjakt för att förebygga skador. Utskottet delar därvid motionärernas uppfattning att det finns anledning att särskilt uppmärksamma de skador som jordbruket drabbas av genom vissa arter av betande vildgäss. Liksom tidigare förutsätter utskottet att regeringen nu uppmärksammar problemen och följer utvecklingen när det gäller viltskador i jord- och skogsbruket. Utöver dessa uttalanden bör motionerna Jo810 och Jo811 inte föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
Hemställan
1. beträffande jaktvårdsorganisationen
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo802 och 1992/93:Jo809,
2. beträffande jaktvårdsområdeslagstiftningen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo808,
3. beträffande prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo806 och 1992/93:Jo813 yrkandena 1 och 2,
res. 1 (s)
4. beträffande älgjakt
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo805 och 1992/93:Jo807,
5. beträffande den skånska kronhjortsstammen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo801,
6. beträffande jakt med stötande hund
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo804,
7. beträffande vårjakt på ejder
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo619, 1992/93:Jo803 och 1992/93:Jo812,
8. beträffande avveckling av viltskadeersättningen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo813 yrkande 3,
9. beträffande ersättning för viltskada i vissa fall
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo810 och 1992/93:Jo811.
res. 2 (c)
Stockholm den 26 oktober 1993
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Åke Selberg (s), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr (m), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Lena Klevenås (s), Lennart Fremling (fp), Lennart Daléus (c), Carl Olov Persson (kds) och Christer Windén (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser m.m. (mom. 3)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Vad gäller" och slutar med "och 2" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motionen har riksdagen vid flera tillfällen i stor enighet uttalat sitt stöd för att folkrörelseengagemanget i jakten och viltvården skall bibehållas och utvecklas. En annan målsättning har varit att samhället skall medverka till att skapa goda förutsättningar för jakten och viltvården. Dessa målsättningar riskerar nu att gå om intet på grund av de kraftiga prishöjningarna på jakträttsupplåtelser. Särskilt anmärkningsvärt är att staten nu genom Domän AB går i täten med höga och ibland orimliga priser på jaktarrenden. Även skogsbolagen och kyrkan tillämpar en prispolitik som kan ifrågasättas. Den förda prispolitiken har lett till stora påfrestningar på rättsväsendet genom att ett mycket stort antal tvistiga ärenden förts till arrendenämnderna för prövning av villkoren för jakträttsupplåtelser. De flesta gäller jaktmarker där Domän AB är upplåtare. En ännu allvarligare konsekvens är att jakten genom den beskrivna utvecklingen kommer att i allt högre grad förlora sin förankring hos den lokala befolkningen på landsbygden. Utskottet delar därför motionärernas åsikt att man nu måste överväga åtgärder för att dämpa prisutvecklingen. Regeringen bör snarast aktualisera det uppdrag från år 1988 som lämnats till Svenska Jägareförbundet och begära förslag från förbundet om åtgärder som kan dämpa prisutvecklingen på jaktarrenden. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo813 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar motionerna 1992/93:Jo806 och 1992/93:Jo813 yrkande 2 utan vidare åtgärd,
2. Ersättning för viltskada i vissa fall (mom. 9)
Lennart Daléus (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "När det" och på s. 10 slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse:
När det -- -- -- (lika med utskottet) -- -- -- betande vildgäss. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo810 och Jo811 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande ersättning för viltskada i vissa fall
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo810 och 1992/93:Jo811 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Besittningsskydd vid jakträttsupplåtelser
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anför:
Det är naturligtvis tillfredsställande att utskottet är överens om motiven bakom besittningsskyddet att arrendatorerna skall kunna disponera jaktmarken under en längre tidsperiod. Med hänvisning till svårlösta praktiska och juridiska problem avvisas tyvärr förslaget att i lagtexten ge ett klart uttryck för att besittningsskyddet även skall omfatta upplåtelser understigande ett år. Enligt vår mening får dock inte svårigheterna överdrivas. I den praktiska tillämpningen av besittningsskyddet torde med fog kunna hävdas att arrendatorer som under en följd av år disponerat jakträtt genom upplåtelser för kortare tid än ett år även borde omfattas av ett besittningsskydd. Det hade varit värdefullt om riksdagen gjort ett uttalande med denna innebörd.
2. Jakt med stötande hund
Christer Windén (nyd) anför:
Det är min uppfattning att bestämmelserna i jaktförordningen om jakt med stötande hund är omöjliga att efterleva i praktiken. Flummiga orealistiska teoretiska ramar skapar bara ett löjets skimmer över lagstiftningen. Det har upplysts att Naturvårdsverket arbetar med en översyn av reglerna om jakthundar som bl.a. syftar till ett enklare system för definiering av olika typer av jakthundar. Med hänsyn till frågans stora betydelse för jägarkåren kommer jag att noga följa den pågående översynen och vid behov återkomma till frågan.
3. Ersättning för viltskada i vissa fall
Carl Olov Persson (kds) anför: Jag instämmer i majoritetens förslag men vill ytterligare understryka att för den enskilde som drabbas av viltskador kan de ekonomiska konsekvenserna bli mycket allvarliga. En jordbrukare med liten areal har ingen möjlighet att genom avskjutning få ned skaderiskerna. Som utskottet framhåller kan det i vissa situationer anses uppenbart oskäligt att den skadelidande själv skall svara för kostnaderna vid inträffad viltskada. Det är angeläget att denna av utskottet uttalade uppfattning kommer till uttryck i tillämpningen av det nya ersättningssystemet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Jan Jennehag (v) anför:
Enligt min mening borde utskottet, liksom reservanterna i reservation 1, med anledning av motion Jo813 yrkande 1 ha beslutat om ett tillkännagivande om åtgärder mot prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser (hemställan mom. 3).