Intresserepresentation i vissa myndighetsstyrelser m.m.

Betänkande 1991/92:KU36

Konstitutionsutskottets betänkande 1991/92:KU36

Intresserepresentation i vissa myndighetsstyrelser m.m. (prop. 1991/92:123)

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation
• Bilaga 1

1991/92
KU36

Sammanfattning

I proposition 1991/92:123 föreslås att
intresserepresentationen slopas i vissa statliga myndigheters
styrelser inom arbetsmarknadsområdet. I stället skall för
ledningen av dessa myndigheter gälla de allmänna riktlinjer för
styrelsernas sammansättning i myndigheterna under regeringen som
riksdagen har godkänt genom det s.k. verksledningsbeslutet.
Vidare föreslås vissa ändringar i lagen (1962:381) om allmän
försäkring i fråga om förfarandet när ledamöter utses i
socialförsäkringsnämnderna. Ändringarna avses gälla från
den 1 juli 1992. I ärendet föreligger tre motioner.

Konstitutionsutskottet har, efter att ha inhämtat yttranden
från socialförsäkringsutskottet och arbetsmarknadsutskottet,
avstyrkt motionsyrkandena och i huvudsak tillstyrkt
propositionens förslag. De socialdemokratiska ledamöterna har
reserverat sig; vidare föreligger en meningsyttring.

Propositionen

I proposition 1991/92:123 om slopande av
intresserepresentation i vissa statliga myndigheters styrelser
har regeringen (finansdepartementet) föreslagit att riksdagen

1. antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. godkänner att intresserepresentationen i vissa statliga
myndigheters styrelser slopas i enlighet med vad som sägs i
propositionen.

Propositionens lagförslag framgår av bilaga 1.

Motionerna

1991/92:K20 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om bibehållandet av intresserepresentationen i arbetslivscentrum
och övriga myndigheter.

1991/92:K21 av Thage G Peterson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar att avslå proposition 1991/92:123.

1991/92:K22 av Harriet Colliander (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att intresserepresentationen snarast bör
avskaffas i myndigheters styrelser, i domstolar eller i
domstolsliknande organ.

Ärendets beredning

Utskottet har inhämtat yttranden från
socialförsäkringsutskottet (1991/92:SfU2y) och
arbetsmarknadsutskottet (1991/92:AU6y). Yttrandena fogas till
betänkandet som bilaga 2 och 3.

Utskottet

Bakgrund

För ledningen av andra statliga myndigheter än affärsverk och
nämnder finns i princip tre grundmodeller. En innebär att
verkschefen ensam har den yttersta beslutanderätten, en annan
att det vid sidan av verkschefen också finns ett rådgivande
organ. Den tredje och vanligaste modellen vid medelstora och
större myndigheter är en verksstyrelse med verkschefen som
ordförande. Genom verksledningsbeslutet (prop. 1986/87:99,
KU29, rskr. 226) fastställdes även riktlinjer för hur
myndigheternas ledning borde utformas.

Vad gäller styrelsernas sammansättning låg det enligt
propositionen inte något allmänt intresse i att eftersträva
representativitet i styrelsen för olika grupper i samhället. I
vissa speciella undantagsfall, där det föreligger stora fördelar
i att intresseavvägningar och samförstånd kan uppnås på
myndighetsnivån, fanns emellertid skäl att sätta samman
styrelserna så att intressena balanserades. Därvid nämndes
arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen och
AMU-styrelsen; även i statens jordbruksnämnd borde liksom
tidigare olika berörda intressen bli representerade.

Konstitutionsutskottet framhöll i sitt betänkande att
lekmannastyrelsens sammansättning måste bestämmas från fall till
fall med beaktande av de uppgifter som myndigheten i fråga har.
Beträffande vissa styrelser på arbetsmarknads- och
jordbruksområdet borde, som föreslagits i propositionen,
dittillsvarande form för intresserepresentation finnas kvar.
Även i andra styrelser kunde det enligt utskottet bli aktuellt
att hämta styrelseledamöter från intresseorganisationer på grund
av den sakkunskap som är representerad där. Utskottet förutsatte
emellertid att det allmänna medborgerliga omdöme som företräds
av personer i de folkvalda församlingarna skulle få en stark
representation i lekmannastyrelserna.

I en vpk-motion hade tanken på intresseföreträdare avvisats.
M-motionärer, vilka förordat att lekmannastyrelserna endast hade
en rådgivande roll, såg inte skäl för någon särlösning på
arbetsmarknads- och jordbruksområdet. På dessa punkter förelåg
reservationer vilka avslogs.

Utskottsmajoriteten godkände således propositionens förslag
till riktlinjer beträffande styrelsernas sammansättning (mom.
33) och riksdagen följde utskottet.

Myndighetschefens samt styrelsens ansvar och uppgifter har
sedermera preciserats i verksförordningen (1987:1100) och i
instruktioner för myndigheterna.

Regeringen beslutade i februari 1992 att tillsätta en
utredning (Fi 1992:03) med uppgift att se över
förvaltningsmyndigheternas ledningsformer m.m. Utredningen skall
enligt sina direktiv (dir. 1992:10) -- mot bakgrund av att de
allmänna villkoren för de statliga myndigheternas verksamhet
successivt har förändrats, varvid nämns fortlöpande delegering
av verksamhetsansvar och ekonomiskt ansvar -- bl.a. utreda
verksstyrelsens relation till verkschefen och dess ställning i
myndigheten. Behovet av lekmannastyrelser skall prövas
förutsättningslöst. En annan utgångspunkt skall vara att
intresserepresentation inte bör finnas på ledningsnivå. I
förekommande fall skall sådan representation äga rum i
rådgivande organ. För vissa domstolsliknande eller
rättstillämpande organ kan, om särskilda skäl föreligger,
intresserepresentation likväl övervägas att behållas.
Utredningen skall även pröva om en återgång till kollegium som
ledningsform i vissa myndigheter kan vara ändamålsenlig.
Uppdraget bör i sin helhet vara slutfört före utgången av 1992.

I detta sammanhang kan erinras om att verksledningsbeslutet
inte gäller domstolar. Den nyss berörda utredningen avser
emellertid som nämnts även vissa domstolsliknande eller
rättstillämpande organ m.m. Frågor om domstolarnas organisation
behandlades tidigare inom domstolsutredningen. Dess uppdrag i
denna del återkallades emellertid i november 1991, och frågorna
-- däribland om specialdomstolarna -- bearbetades i stället inom
justitiedepartementet (prop. 1991/92:100, bilaga 3, s. 9). I
departementspromemorian Domstolsväsendet -- organisation och
administration i framtiden (Ds 1992:38) konstateras att starka
skäl talar för att specialdomstolarna avskaffas och att deras
verksamheter inordnas i de vanliga domstolarna. En närmare
utredning av dessa frågor kommer inom kort att äga rum inom
justitiedepartementet. Redan nu föreslås i promemorian att
regeringsrätten fr.o.m. den 1 juli 1993 i princip tar över
försäkringsöverdomstolens uppgift att vara högsta instans inom
socialförsäkringsområdet. Departementspromemorian har
remitterats.

Närmare om propositionen m.m.

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) begärde i en skrift till
regeringen i februari 1991 att intresserepresentationen i vissa
verksstyrelser m.m. skulle avskaffas. Samtidigt förklarade
föreningen att man inte hade för avsikt att vidare medverka i
nominering av ledamöter i myndighetsstyrelser. Sedan årsskiftet
1991/1992 är till följd av detta platser i vissa styrelser
vakanta.

Vad gäller regionala och lokala styrelser har regeringen efter
framställningar från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och
arbetarskyddsstyrelsen (ASS) i ett beslut i januari 1992
konstaterat, att det förhållandet att SAF inte lämnat några
förslag inte hindrar att AMS och ASS utser andra personer i
länsarbetsnämnder resp. yrkesinspektionsnämnder.

I propositionen anför finansminister Anne Wibble att det
enligt hennes mening är av avgörande betydelse för en effektiv
och väl fungerande förvaltning att den styrs utan hänsyn till
organisationers och andra intressegruppers särintressen. En
intresserepresentation i beslutande organ i förvaltningen kan
leda till diffusa ansvarsförhållanden och en oklar
rollfördelning mellan myndigheter och intresseorganisationer;
myndigheternas verksamhet kan komma att utvecklas i korporativ
riktning.

Principen om intresserepresentation i vissa styrelser är att
se som en del av de riktlinjer för myndigheternas ledning som
riksdagen godkände i samband med verksledningsbeslutet.
Regeringen anser sig därför på kort sikt -- dvs. vid sidan av
den tillsatta utredningen -- förhindrad att, utan en ny anmälan
för riksdagen, genomföra mera omfattande förändringar av
styrelseformerna för de berörda myndigheterna. Mot bakgrund av
en inom regeringskansliet utarbetad, remissbehandlad promemoria
föreslås förändringar vilka begränsas till de fall som
aktualiserats med anledning av att SAF inte längre medverkar vid
nomineringar. Styrelseledamöter kan visserligen utses även om en
intresseorganisation inte har lämnat något förslag. Då uppnås
emellertid enligt propositionen inte den avsedda balansen mellan
olika intressegrupper.

Till följd av det anförda föreslås att riksdagen godkänner att
riktlinjerna i verksledningsbeslutet, till den del de avser
intresserepresentation, upphävs. Därigenom kommer huvudprincipen
i verksledningsbeslutet för myndighetsstyrelsers sammansättning
att gälla för de styrelser som hittills har haft
intresserepresentation. Det blir därefter en uppgift för
regeringen att för dessa myndigheter bestämma hur ledningen
skall utformas. Därvidlag nämns att regeringen kommer att ta
ställning till huruvida de här aktuella myndigheterna skall vara
s.k. enrådighetsverk eller ha styrelse eller rådgivande organ
eller eventuellt en kombination av de olika modellerna.
Myndigheter med omfattande verksamhet eller medelsförvaltning
förutskickas emellertid ha en lekmannastyrelse.

Som en särskild fråga tas upp frågan om representation på kort
sikt i socialförsäkringsnämnderna. Den tidigare nämnda, nyligen
tillsatta utredningen skall även ta upp frågan om representation
på lång sikt i socialförsäkringsnämnderna.

Lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) har i 18 kap.
bestämmelser om allmänna försäkringskassor, vilka finns i varje
landstingskommun resp. i kommun som inte tillhör en
landstingskommun. I en allmän försäkringskassa skall finnas en
styrelse och en eller flera socialförsäkringsnämnder. De senare
har till uppgift att avgöra frågor om rätt till förtidspension,
särskild efterlevandepension, handikappersättning, vårdbidrag
och vissa andra förmåner. Regeringen utser nämndens ordförande.
Av de övriga ledamöterna utses tre av riksförsäkringsverket
(RFV) efter förslag av organisationer på arbetsmarknaden och
ytterligare tre av landstinget (kommunfullmäktige). Vidare finns
sex suppleanter vilka utses på motsvarande sätt (18 kap. 20 §).
RFV har hittills inhämtat förslag från SAF, Företagarnas
riksorganisation och LRF samt från LO, TCO och SACO innan de nu
aktuella ledamöterna och suppleanterna utses.

För tiden från den 1 juli 1992 är ett tiotal ledamots- och
suppleantplatser i socialförsäkringsnämnderna vakanta till följd
av den ståndpunkt SAF har intagit.

Enligt propositionen skall riksförsäkringsverket som hittills
utse tre ledamöter och tre suppleanter i
socialförsäkringsnämnderna. I syfte att på kort sikt lösa den
uppkomna situationen förordas emellertid den ändringen att
verket får möjlighet att utse ledamöter och suppleanter utan att
inhämta förslag från någon organisation. Detta förutsätter den
ändring i 18 kap. 20 § AFL som framgår av bilaga 1.

Det finns för närvarande 26 allmänna försäkringskassor och 167
socialförsäkringsnämnder i landet. Enligt ett nyligen framlagt
och av riksdagen godtaget förslag om ändring i 18 kap. 1, 7 och
20§§AFL öppnas en möjlighet att slå samman såväl
försäkringskassor som socialförsäkringsnämnder (prop.
1991/92:106, SfU8, rskr. 232). I sådant fall beslutar regeringen
om fördelningen mellan landsting resp. mellan landsting och
kommun när det gäller val av de ledamöter dessa organ skall
utse. Författningsändringarna skall träda i kraft den 1 juli
1992.

Vidare skall ILO-konventionen nr 88 om den offentliga
arbetsförmedlingens organisation uppmärksammas. Den förutsätter
bl.a. en avgiftsfri offentlig arbetsförmedling. Enligt
konventionen skall lämpliga anordningar vidtas för att genom
rådgivande nämnder trygga samverkan med representanter för
arbetsgivare och arbetstagare vid den offentliga
arbetsförmedlingens organiserande och verksamhet samt när
riktlinjer dras upp för dess fortsatta utveckling (artikel 4). I
proposition 1991/92:123 slås fast att de förpliktelser som
Sverige har tagit på sig genom att tillträda konventionen lika
väl kan tillgodoses genom rådgivande organ, knutna till en
myndighets ledning. I det sammanhanget framhålls i propositionen
också att rådgivande organ eller referensgrupper kan vara ett
värdefullt tillskott till ledningskompetensen även hos andra
myndigheter.

Ett särskilt avsnitt i propositionen har rubriken Nuvarande
omfattning av intresserepresentation. Där redovisas en genomgång
av de författningsbestämmelser där ordningen med
intresserepresentation eller annan medverkan i
nomineringsförfarandet för arbetsmarknadens parter finns
inskrivna. Resultatet blev sammanfattningsvis att sådana
bestämmelser finns i 21 författningar, varav sju är lagar. Det
anges att flera rör domstolar eller andra, i vissa fall
domstolsliknande, organ med rättstillämpande funktioner. Dessa
har i propositionen inte bedömts vara aktuella i detta
sammanhang med undantag för socialförsäkringsnämnderna.
Sju förordningar har däremot bedömts vara relevanta i
sammanhanget. De organ med intresserepresentation som berörs är:
arbetarskyddsstyrelsen, arbetstidsnämnden och
yrkesinspektionsnämnderna, arbetsmiljöinstitutets styrelse,
AMU-styrelsen och de regionala AMU-myndigheternas styrelser,
arbetslivscentrums styrelse, AMS styrelse, AMS
personalansvarsnämnd, länsarbetsnämnderna och
arbetsförmedlingsnämnderna, den centrala arbetslivsfondens
styrelse och de regionala arbetslivsfondernas styrelser samt
arbetsmiljöfondens styrelse.

Motionerna m.m.

Arbetslivscentrum tillkom 1976 för att bedriva
tvärvetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete, bl.a. i
frågor om inflytande i arbetslivet. Åtta av styrelsens tio
ledamöter representerar arbetsmarknadens parter. Riksdagen har
beslutat att arbetslivscentrum skall omorganiseras till ett
renodlat forskningsinstitut (prop. 1990/91:69, AU16, rskr. 166).
Denna omstrukturering pågår för närvarande, och den nya
organisationen beräknas kunna träda i kraft den 1 juli 1992
(prop. 1991/92:100, bilaga 11, s. 30).

Motion K20 av Bo Finnkvist m.fl. (s) gäller
intresserepresentationen såväl i arbetslivscentrums styrelse som
i övriga nu aktuella myndigheter. Just på arbetsforskningens
område måste enligt motionärerna en utomvetenskaplig prövning
vara stark och kontinuerlig. Det är därför viktigt att parterna,
som har nära tillgång till problemen i arbetslivet, bereds
möjligheter att delta i styrelsen. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om att intresserepresentationen bör bibehållas
i arbetslivscentrums styrelse och i övriga nu aktuella
myndigheters styrelser; av detta följer att propositionen bör
avslås i denna del.

I motion K21 av Thage G Peterson m.fl. (s) framhålls att
propositionen är ett rent beställningsverk av SAF. Något annat
motiv för regeringsförslagen än att SAF inte längre vill vara
representerat i de aktuella organen redovisas inte. Motionärerna
delar inte heller uppfattningen att principen om
intresserepresentationen med dess krav på balans står och faller
med att de berörda intresseorganisationerna deltar i
nomineringsförfarandet. Ledamöter som representerar det privata
näringslivet kan utses utan förslag från SAF. Vidare betonas den
särskilda betydelsen av att socialförsäkringsnämnderna har
tillgång till den kompetens som arbetsmarknadens parter tillför.
Därvid erinras om att arbetsgivarna har fått ett utökat ansvar i
rehabiliteringsfrågor, vilket gör det än mer angeläget att
representanter från näringslivet finns med i
socialförsäkringsnämnderna. Slutligen anförs att -- bortsett
från de principiella invändningarna -- det inte finns något skäl
att föregripa den utredning som skall behandla bl.a.
intresserepresentationen. I motion K21 yrkas således avslag på
propositionen.

Motion K22 av Harriet Colliander (nyd) vidgar
frågeställningen. Det påpekas att intresserepresentation i dag
förekommer i domstolar och domstolsliknande organ med
rättstillämpande funktioner. Dessa omfattas emellertid inte av
propositionens förslag. I motionen anförs att det
korporativistiska samhället måste brytas upp. Därför förordas
ett tillkännagivnade om att intresserepresentationen snarast bör
avskaffas i myndigheters styrelser, i domstolar eller i
domstolsliknande organ -- i vart fall komma till användning
endast i sådana fall där det befinns oundgängligen nödvändigt.
Regeringen bör enligt motionen återkomma till riksdagen med ett
sådant förslag.

Utskottets bedömning

Förvaltningsmyndigheternas ledningsformer m.m. på lång sikt
ses över av en särskild utredning. En sådan genomlysning kommer
även att omfatta behovet av lekmannastyrelser och frågan om
intresserepresentation. Utskottet delar emellertid den åsikt som
har kommit till uttryck i propositionen om att den nu uppkomna
situationen kräver åtgärder på kort sikt, eftersom den enligt
verksledningsbeslutet för vissa fall eftersträvade balansen
mellan olika intressegrupper inte kan upprätthållas.

Med intresserepresentation förstås i det nu aktuella
sammanhanget att representanter för arbetsmarknadens parter
utses som ledamöter m.m. i styrelser efter att ha nominerats av
resp. organisation. De föreslagna förändringarna i fråga om
intresserepresentationen i vissa statliga myndigheters styrelser
-- samtliga på arbetsmarknadsområdet -- är mot den angivna
bakgrunden befogade.

Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande i anslutning till
en ILO-konvention på arbetsförmedlingsområdet berört behovet av
rådgivande organ eller referensgrupper. Dessa kan vara ett
värdefullt tillskott till ledningskompetensen även hos andra
myndigheter. Genom sådana organ finns förutsättningar för att
ett väl fungerande samarbete, som kan ha etablerats i
hittillsvarande styrelsearbete, kan fortsätta. Därmed bör enligt
konstitutionsutskottets mening också redovisade betänkligheter
mot att slopa intresserepresentationen i vissa fall kunna
undanröjas.

Utskottet har således inte något att invända mot vad
regeringen har föreslagit beträffande intresserepresentationen i
vissa statliga myndigheters styrelser på arbetsmarknadsområdet.
På grund härav samt då det inte finns några skäl att göra avsteg
från de nu redovisade principiella övervägandena beträffande
arbetslivscentrum avstyrker utskottet motion K20 och motion K21
i denna del.

I propositionen föreslås även en ändring i 18 kap. 20 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL), som gäller
socialförsäkringsnämndernas sammansättning. Utskottet gör
här en motsvarande bedömning. Det kan erinras om vad
socialförsäkringsutskottet har uttalat i sitt yttrande. De
synpunkter som i denna del har förts fram i motion K21 kan
beaktas av riksförsäkringsverket när verket skall utse ledamöter
och suppleanter i nämnderna. Därvid bör eftersträvas att få även
representanter för näringslivet att åta sig uppdrag i nämnderna
för att sammansättningen skall bli så allsidig som möjligt.

Med det anförda tillstyrks propositionen och avstyrks motion
K21 även i denna del. Utskottet har emellertid, med beaktande av
riksdagens beslut den 29 april 1992 (prop. 1991/92:106, SfU8,
rskr. 232) om ändringar med verkan från den 1 juli 1992 i bl.a.
18 kap. 20 § AFL -- promulgerade genom ett regeringsbeslut den
7 maj 1992, SFS 1992:275 -- gjort därav föranledda ändringar i
propositionens lagförslag.

Enligt direktiven till utredningen om
förvaltningsmyndigheternas ledningsformer m.m. skall en
utgångspunkt vara att intresserepresentation inte bör finnas på
ledningsnivå. Genom utredningen och de överväganden i övrigt som
pågår när det gäller intresserepresentation i domstolar är
enligt utskottets mening motion K22 i huvudsak tillgodosedd.
Något uttalande behövs således inte från riksdagens sida och
motionen kan därför avstyrkas.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande intresserepresentation i vissa statliga
myndigheters styrelser på arbetsmarknadsområdet
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:K20 och motion
1991/92:K21 i denna del godkänner vad som förordats i
propositionen,

res. (s) - delvis
2. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:K21 i denna del
samt med anledning av regeringens förslag antar följande förslag
till lag om ändring i lagen (1992:275) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:275) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 20 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring i paragrafens lydelse enligt lagen (1992:275)
om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap.
20 §

En En
socialförsäkringsnämnd socialförsäkringsnämnd
skall bestå av sju skall bestå av sju
ledamöter. Av dessa utses ledamöter. Av dessa utses
en ledamot, som skall vara en ledamot, som skall vara
nämndens ordförande, av nämndens ordförande, av
regeringen. Av de övriga regeringen. Av de övriga
ledamöterna utses tre av ledamöterna utses tre av
riksförsäkringsverket riksförsäkringsverket
efter förslag av och väljs tre av
organisationer på landstinget. Om kassans
arbetsmarknaden och väljs verksamhetsområde utgörs
tre av landstinget. Om kassans av en kommun, skall tre
verksamhetsområde utgörs ledamöter väljas av
av en kommun, skall tre kommunfullmäktige i
ledamöter väljas av stället för av
kommunfullmäktige i landstinget. Om en kassas
stället för av verksamhetsområde
landstinget. Om en kassas bestämts av regeringen
verksamhetsområde enligt 1 §, beslutar
bestämts av regeringen regeringen om fördelningen
enligt 1 §, beslutar mellan landsting respektive
regeringen om fördelningen mellan landsting och kommun
mellan landsting respektive när det gäller val av de
mellan landsting och kommun tre sistnämnda
när det gäller val av de ledamöterna. Nämnden
tre sistnämnda utser inom sig en vice
ledamöterna. Nämnden ordförande.
utser inom sig en vice
ordförande.

För var och en av de av För var och en av de av
riksförsäkringsverket riksförsäkringsverket
utsedda ledamöterna skall, utsedda ledamöterna skall
efter förslag i samma verket utse en suppleant.
ordning som enligt första För de ledamöter som har
stycket, en suppleant utses. valts av landstinget eller
För de ledamöter som har kommunfullmäktige skall
valts av landstinget eller lika många suppleanter
kommunfullmäktige skall väljas.
lika många suppleanter
väljas.

Bestämmelserna i 7 § fjärde stycket om val av ledamöter eller
suppleanter i styrelse för allmän försäkringskassa skall
tillämpas vid landstingets och kommunfullmäktiges val av
ledamöter eller suppleanter i socialförsäkringsnämnd.

res. (s) - delvis

3. beträffande intresserepresentation i övrigt
att riksdagen avslår motion 1991/92:K22.

res. (s) - delvis

Stockholm den 19 maj 1992

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Birger
Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina Rönnung (s), Ylva
Annerstedt (fp), Sören Lekberg (s), Torgny Larsson (s), Harriet
Colliander (nyd), Inger René (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s),
Henrik S Järrel (m), Elvy Söderström (s), Jan Bergqvist (s),
Christina Linderholm (c) och Roland Lében (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Sören Lekberg, Torgny
Larsson, Lisbeth Staaf-Igelström, Elvy Söderström och Jan
Bergqvist (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar
med "Förvaltningsmyndigheternas ledningsformer" och på s. 8
slutar med "därför avstyrkas" bort ha följande lydelse:

Regeringen hävdar att principen om intresserepresentation i
vissa styrelser på arbetsmarknadsområdet inte längre kan
upprätthållas i och med att SAF inte längre vill delta i
nomineringen av styrelseledamöter. Utskottet kan inte ansluta
sig till denna uppfattning. Inte heller kan utskottet godta
regeringens slutsats att det inte längre finns motiv för att
undanta dessa styrelser från vad som följer av
verksledningsbeslutet.

Enligt utskottets mening måste propositionen betecknas som ett
rent beställningsverk från SAF. I en framställning förra året
till den dåvarande regeringen angav SAF som sin uppfattning att
intresseorganisationer inte bör representeras i beslutande
myndighetsstyrelser utan enbart ha en rådgivande funktion. SAF
vill således inte längre vara representerad i beslutande organ
och fullföljer denna ståndpunkt med att underlåta att nominera
styrelseledamöter till platser som skall återbesättas. Av detta
agerande från SAF:s sida följer med regeringens synsätt att
principen om intresserepresentation med krav på balans mellan
olika intressegrupper inte längre kan upprätthållas. Utskottet
har som nämnts en annan mening.

Det är i och för sig riktigt att det har varit en strävan att
få en intresserepresentation som är balanserad mellan
arbetsmarknadens parter. När nu en part inte längre vill vara
representerad, kan detta emellertid inte rimligen anföras som
motiv för att slopa representationen också för övriga parter och
därmed låta SAF ensam avgöra om intresserepresentationen skall
vara kvar. Det är av stort värde att arbetsmarknadens parter
också i fortsättningen kan nominera ledamöter i styrelserna på
arbetsmarknadsområdet. Ledamöter som representerar det privata
näringslivet kan utses utan SAF:s medverkan.

Utöver de ovan anförda principiella invändningarna mot
regeringens förslag kan hänvisas till den kommitté som
regeringen nyligen har tillsatt för en översyn av myndigheternas
ledningsformer m.m. Enligt direktiven ingår även frågan om
intresserepresentation. Förslag med den inriktning regeringen
har aktualiserat i den föreliggande propositionen bör lämpligen
bedömas i samband med övervägandena kring de förslag kommittén
kommer att avge.

Det anförda gäller med minst lika stor tyngd beträffande
socialförsäkringsnämnderna. För deras del tillkommer att
den kunskap om arbetsmarknadsmässiga förhållanden, som
arbetsmarknadens parter tillför, har kommit att få särskild
betydelse genom arbetsgivarnas nyligen utökade ansvar för
rehabiliteringsfrågor.

Av det anförda följer att utskottet kan ge sin anslutning till
motionerna K20 och K21. Utskottets sammanfattande bedömning blir
således att riksdagen, med bifall till motion K21 och med
anledning av motion K20, bör avslå proposition 1991/92:123.

Mot angiven bakgrund föreligger inte heller anledning att
tillmötesgå synpunkterna i motion K22, vilken därför avstyrks.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande intresserepresentation i vissa statliga
myndigheters styrelser på arbetsmarknadsområdet
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K21 i denna del
samt med anledning av motion 1991/92:K20 avslår proposition
1991/92:123 i denna del,

2. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K21 i denna del
avslår propositionens lagförslag,

3. beträffande intresserepresentation i övrigt
att riksdagen avslår motion 1991/92:K22.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Johan Lönnroth (v) anför:

Enligt Vänsterpartiets mening är för statliga myndigheter den
parlamentariska lekmannastyrelsen bäst skickad som form för
politisk insyn samt för att garantera uppföljningen av
riksdagens och regeringars beslut. Jag är därför av principiella
skäl motståndare till intresserepresentation.

Bilaga 1

Socialförsäkringsutskottets yttrande

1991/92:SfU2y
Bilaga 2
Slopande av intresserepresentation i vissa statliga
myndigheters styrelser

Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 2 april 1992 beslutat bereda
socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1991/92:123 om slopande av intresserepresentation i
vissa statliga myndigheters styrelser jämte motioner i frågan.

Socialförsäkringsutskottet, som begränsar sitt yttrande till
frågan om slopande av intresserepresentationen i
socialförsäkringsnämnderna vid de allmänna försäkringskassorna,
får anföra följande.

Allmänna försäkringskassor, f.n. 26 stycken, finns i varje
landstingskommun resp. i kommun som inte tillhör en
landstingskommun. I en allmän försäkringskassa skall finnas en
styrelse och en eller flera socialförsäkringsnämnder.

Enligt ett nyligen framlagt och av riksdagen antaget förslag
om ändring i 18 kap. 1, 7 och 20§§lagen (1963:362) om allmän
försäkring (AFL) öppnas en möjlighet att slå samman såväl
försäkringskassor som socialförsäkringsnämnder
(prop.1991/92:106, SfU8, rskr. 232) Författningsändringarna
skall träda i kraft den 1 juli 1992.

Förtroendemannainflytandet i försäkringskassornas beslutande
organ ansågs redan vid tillkomsten av AFL ha stor betydelse.
Varje försäkringskassa fick en styrelse med befogenhet att, i
den mån inte annat var särskilt föreskrivet, besluta i de
ärenden som kassan hade att behandla. För beslut i ärenden
angående förtidspensioner m.m. skulle det finnas en eller flera
pensionsdelegationer i varje kassa. Dessutom skulle det finnas
försäkringsnämnder för varje kommun inom kassans geografiska
område. I pensionsdelegationerna ingick bl.a. två av
riksförsäkringsverket utsedda ledamöter som skulle ha särskild
erfarenhet av arbetsförhållanden.

Pensionsdelegationerna och försäkringsnämnderna avskaffades år
1987 och ersattes av socialförsäkringsnämnder (prop. 1985/86:73,
SfU 12, rskr. 142). Socialförsäkringsnämnderna, f.n. 167
stycken, avgör frågor om rätt till förtidspension, särskild
efterlevandepension, handikappersättning, vårdbidrag och vissa
andra förmåner. Nämnderna består av sju ledamöter. Regeringen
utser nämndens ordförande. Av de övriga ledamöterna utses tre av
riksförsäkringsverket (RFV) efter förslag av partsorganisationer
på arbetsmarknaden och väljs tre av landstinget, eller om
kassans verksamhetsområde utgörs av en kommun, av
kommunfullmäktige. Vidare finns sex suppleanter vilka utses på
motsvarande sätt. RFV har hittills inhämtat förslag från Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Företagarnas riksorganisation och
LRF samt från LO, TCO och SACO innan de nu aktuella ledamöterna
och suppleanterna utses.

I förarbetena till bestämmelserna om socialförsäkringsnämnder
sägs att nämnderna beslutar i ärenden vilka har stor betydelse
för den försäkrade från trygghets- och försörjningssynpunkt
samtidigt som ärendena ofta inrymmer betydande inslag av
skälighetsbedömningar. Nämnderna bör ha en så bred och allsidig
representation som möjligt från det egna försäkringsområdet. I
första hand bör således personer som är bosatta inom nämndens
område komma i fråga. Av de tre personer som utses av RFV bör
två föreslås från arbetstagarsidan och en från den inte
offentliga arbetsgivar- eller egenföretagarsidan. Därigenom
tillgodoses enligt förarbetena behovet av kunskap om
arbetsmarknadsmässiga förhållanden. Det framhölls särskilt att
dessa och övriga ledamöter, vilka ej utses av regeringen, inte
skall agera som representanter för det ena eller andra intresset
utan utifrån sina erfarenheter och kunskaper objektivt bedöma
ärendena.

Riksdagen gjorde på förslag av socialförsäkringsutskottet en
ändring i det av regeringen framlagda lagförslaget för att klart
markera att även representanter för egenföretagarsidan kunde
beredas plats i nämnderna.

Av den förevarande propositionen 1991/92:123 framgår att SAF i
en framställning till regeringen i februari 1991 begärde att
intresserepresentationen i vissa verksstyrelser m.m. skulle
slopas. Samtidigt förklarade föreningen att man inte hade för
avsikt att vidare medverka i nominering av ledamöter i
myndighetsstyrelser. Framställningen avsåg även
socialförsäkringsnämnderna. Inom regeringskansliet utarbetades
därefter en regeringspromemoria, Intresserepresentation i vissa
verksstyrelser m.m.

Enligt promemorian bör i ett längre perspektiv
intresserepresentationen ses som en fråga rörande de allmänna
principerna för myndigheternas ledning och som därför bör
övervägas i den nyligen tillsatta utredningen (Fi 1992:03, dir.
1992:10) med uppdrag att se över förvaltningsmyndigheternas
ledningsformer m.m. På kort sikt bör, enligt promemorian, om
regeringen redan nu önskar frångå principen om
intresserepresentation i fråga om de aktuella verksstyrelserna
m.m., frågan anmälas för riksdagen med förslag att den
huvudregel som riksdagen ställde sig bakom år 1987 för
verksstyrelsernas sammansättning, nämligen att det inte skall
finnas intresserepresentanter i verksstyrelserna, tillämpas
också på de aktuella myndigheterna.

I promemorian framhålls att av de 21 författningar, som
innehåller bestämmelser om organ med intresserepresentation
såvitt rör arbetsmarknadens parter, rör flera domstolar eller
andra, i vissa fall domstolsliknande, organ med rättstillämpande
funktioner, vilka inte bedöms aktuella i sammanhanget. Vad angår
den särskilda typ av aktuella myndigheter som
socialförsäkringsnämnderna utgör konstateras att deras
arbetsuppgifter närmast är domstolsliknande. Enligt promemorian
bör de bedömas på samma sätt som andra liknande organ med rent
rättstillämpande uppgifter och där intresserepresentation
förekommer. I promemorian föreslås därför att någon ändring
beträffande socialförsäkringsnämnderna inte bör aktualiseras i
detta sammanhang.

Vid remissbehandlingen av promemorian har förslaget att
behålla intresserepresentationen i socialförsäkringsnämnderna
avstyrkts av statskontoret och SAF medan
Försäkringskasseförbundet instämt i promemorians förslag. SAF
har ansett att nämnderna är att betrakta som vilka myndigheter
som helst och att det inte finns något skäl att särbehandla dem.

I syfte att på kort sikt lösa problem med tillsättningen av
vakanta ledamots- och suppleantplatser från den 1 juli 1992 i
socialförsäkringsnämnderna föreslås i propositionen att RFV
även fortsättningsvis -- utan att inhämta förslag från någon
organisation -- skall utse tre ledamöter och tre suppleanter i
socialförsäkringsnämnderna. I propositionen erinras därvid om
att det av förarbetena till gällande regler om
socialförsäkringsnämndernas sammansättning framgår att man
eftersträvar en bred och allsidig representation från olika
verksamhetsområden, bl.a. arbetsmarknadsområdet, och att det
understryks att ledamöterna som RFV utser på förslag av
organisationer på arbetsmarknaden inte skall agera som
intresserepresentanter. Enligt propositionen bör även med den
föreslagna ordningen kraven på ledamöterna i fråga om
erfarenheter m.m. vara desamma som hittills.

I motion K21 av Thage G Peterson m.fl. (s) påpekas att
ledamöter som representerar det privata näringslivet kan utses
utan förslag från SAF. Såvitt rör socialförsäkringsnämndernas
sammansättning framhåller motionärerna att det är av stor
betydelse att nämnderna har tillgång till den kompetens som
arbetsmarknadens parter tillför. De pekar bl.a. på att
arbetsgivarna genom nyligen genomförda reformer fått ett utökat
ansvar i rehabiliteringsfrågor, varför det är om möjligt ännu
mer angeläget att representanter för näringslivet finns med i
nämnderna. Motionärerna hänvisar till den nyligen tillkallade
kommittén med uppgift att se över förvaltningsmyndigheternas
ledningsformer m.m., bl.a. just frågan om
intresserepresentation, och menar att det inte finns något skäl
att nu bryta ut dessa frågor. Motionärerna hemställer att
riksdagen avslår propositionen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt
att socialförsäkringsnämnderna har tillgång till den kompetens
som arbetsmarknadens parter tillför, eftersom erfarenheter från
arbetslivet är av stor betydelse för bedömningen av de ärenden
som nämnderna fattar beslut i. Utskottet har samtidigt
förståelse för att regeringen ansett att den uppkomna
situationen inom socialförsäkringsnämnderna på kort sikt bör
lösas på det sätt som föreslagits i propositionen. De synpunkter
som motionärerna fört fram kan emellertid enligt utskottets
uppfattning beaktas av riksförsäkringsverket när verket skall
utse ledamöter och suppleanter i socialförsäkringsnämnderna.
Verket bör därvid sträva efter att även få representanter för
näringslivet att åta sig uppdrag i nämnderna för att
sammansättningen skall bli så allsidig som möjligt.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att enligt lagen
(1978:28) om försäkringsdomstolar skall de icke lagfarna
ledamöterna i försäkringsöverdomstolen, som är högsta instans
för avgöranden av frågor som socialförsäkringsnämnderna fattar
beslut om, ha särskild erfarenhet av arbetsförhållanden eller
eljest ha kunskaper av värde för domstolens arbete.

Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att
konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med de
redaktionella ändringar i förslaget som föranleds av riksdagens
ovan nämnda nyligen fattade beslut om ändring i 18 kap. 20 §
samma lag. Motion K21 i nu behandlad del kan i väsentliga delar
tillgodoses med vad utskottet anfört om de ledamöter och
suppleanter i socialförsäkringsnämnderna som skall utses av
riksförsäkringsverket.

Stockholm den 7 maj 1992

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Gullan Lindblad

I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Margit
Gennser (m), Birgitta Dahl (s), Börje Nilsson (s), Lena Öhrsvik
(s), Nils-Olof Gustafsson (s), Leif Bergdahl (nyd), Gustaf von
Essen (m), Maud Björnemalm (s), Liselotte Wågö (m), Widar
Andersson (s), Ingela Mårtensson (fp), Rune Backlund (c), Märtha
Gårdestig (kds) och Yngve Wernersson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

1991/92:AU6y
Bilaga 3
Intresserepresentationen i vissa statliga myndigheters
styrelser

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1991/92:123 om slopande
av intresserepresentation i vissa statliga myndigheters
styrelser samt de med anledning av propositionen väckta
motionerna 1991/92:K20 av Bo Finnkvist m.fl. (s.), K21 av Thage
G Peterson m.fl. (s) och K22 av Harriet Colliander (nyd).

Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna att
intresserepresentationen i vissa statliga myndigheters styrelser
skall slopas i enlighet med vad som förordas i propositionen.
Arbetsmarknadsutskottet yttrar sig över detta förslag och
motionsyrkandena i vad avser myndigheterna på
arbetsmarknadsområdet.

Bakgrund

Aktuella myndigheter

Med intresserepresentation avses här att representanter för
arbetsmarknadens parter ingår som ledamöter i myndigheternas
styrelser efter att ha nominerats till sina uppdrag av resp.
huvudorganisation.

Av förteckningen över verksinstruktioner (motsvarande) på s.
11 i propositionen framgår att regeringsförslaget berör följande
myndigheter på arbetsmarknadsområdet:

1. Arbetsmarknadsverket

AMS styrelse och personalansvarsnämnd, länsarbetsnämnderna
(LAN) och arbetsförmedlingsnämnderna,

2. AMU-gruppen

(Centrala) AMU-styrelsen och (de regionala) AMU-myndigheternas
styrelser,

3. Arbetarskyddsverket

Arbetarskyddsstyrelsen (ASS), arbetstidsnämnden och
yrkesinspektionsnämnderna (YI),

4. Arbetsmiljöinstitutet

5. Arbetsmiljöfonden (AMFO)

6. Arbetslivscentrum (ALC)

7. Arbetslivsfonden

Centrala fondstyrelsen och de regionala fondstyrelserna.

Partsrepresentationen i dessa myndigheter framgår av följande
sammanställning:

Partssammansättning i verksstyrelser på arbetsmarknadsområdet

AMS LAN AMU AMU ALC AMFO
centralt regionalt
______________________________________________________

Led. totalt 14 10 15 9 12 15
LO 3 2 3 2 2 3
TCO 2 1 2 1 1 2
SACO 1 1 1 - 1 1
SAF 3 2 2 1 1 3
Off. arb.givare 3 2 2 - 3 3

ASS YI Arb.miljö- Arbetslivsfonden
institutet centralt regionalt
___________________________________________________________

Led. totalt 11 11 17 14 12
LO 2 3 2 2 2
TCO 1 1 1 1 1
SACO 1 1 1 1 1
SAF 2 2 2 2 2
Off. arb.givare 1 3 2 2 2

SAF:s framställning till regeringen

Det upplyses i propositionen att Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF) i februari 1991 hemställt hos
regeringen bl.a. att åtgärder vidtas för att ändra
sammansättningen av statliga myndigheters styrelser så att SAF
inte längre skall vara företrädd i dessa styrelser. Vidare
anmäls att SAF i skrivelsen angett ett antal
myndighetsstyrelser, i vilka SAF inte skall företrädas fr.o.m.
ingången av år 1992, samt att SAF inte heller har nominerat
några styrelseledamöter till platser som skulle återbesättas den
1 januari 1992. Dessa platser är nu vakanta.

1986 års beslut om sammansättningen av AMS styrelse och
länsarbetsnämnderna

Med anledning av proposition 1985/86:138 om
arbetsmarknadsverkets ansvarsområde m.m. uttalade riksdagen på
förslag av utskottet (AU14 s. 17) att det fanns mycket som
talade för att sammansättningen av AMS styrelse borde avspegla
den trepartssamverkan mellan staten samt arbetstagar- och
arbetsgivarorganisationerna som den svenska
arbetsmarknadspolitiken så mycket är beroende av. Vidare
uttalades att regeringen, såsom förutskickades i den då
föreliggande propositionen, borde ha frihet att utforma
styrelsens sammansättning utan bindning till tidigare
riksdagsbeslut. Därmed åsyftades ett tidigare riksdagsuttalande
om att jordbruksnäringen borde vara företrädd i styrelsen.

Uttalandena om AMS styrelse skulle också ha tillämpning på
länsarbetsnämnderna.

1987 års verksledningsbeslut

I detta beslut (prop. 1986/87:99, KU29, rskr. 226) angavs att
det i centrala myndigheter förutom verkschefen normalt skulle
finnas en lekmannastyrelse. När det gällde styrelsernas
sammansättning anförde föredraganden, dåvarande civilminister
Holmberg, som sin bedömning (prop. s. 92) att ledamöterna borde
utses efter de personliga förutsättningarna att fylla
uppgifterna. Nomineringsförfarandet borde inte regleras, men
regeringen borde då det är lämpligt använda sig av bl.a.
riksdagspartiernas och intresseorganisationernas personkännedom
och utse ledamöter efter deras förslag. I vissa speciella
undantagsfall borde styrelserna sättas samman så att intressen
balanseras.

Frågan om intresserepresentation utvecklades av föredraganden
enligt följande (prop. s. 93):

Det ligger inget allmänt intresse i att eftersträva
representativitet för olika grupper i samhället. Ledamöterna
skall utses efter de personliga förutsättningarna att fylla
uppgiften. Det ligger däremot i sakens natur att regeringen
många gånger har anledning att använda sig av t.ex.
intresseorganisationernas personkännedom och utnämna ledamöter
på förslag av dessa, i förlitande på att nominerade personer har
de nödvändiga kvalifikationerna. Men ledamöterna har alltid sitt
uppdrag från regeringen.

Föredraganden fortsatte:

I vissa speciella undantagsfall, där det ligger stora fördelar
i att intresseavvägningar och samförstånd kan uppnås på
myndighetsnivån, finns emellertid skäl att sätta samman
styrelserna så att intressena balanseras.

Jag vill således vad gäller arbetsmarknadsområdet slå vakt om
den ordning som gäller i dag för främst arbetsmarknadsstyrelsen,
arbetarskyddsstyrelsen och AMU-styrelsen. Detta medför i och för
sig en form av intresseavvägning, som skiljer sig från andra
myndigheters, genom att regeringen lämnar delar av den
beslutskompetens som myndigheten förfogar över öppna för
överläggningar mellan dem som berörs. Men eljest skulle de
oundvikliga intressekonflikterna inom myndigheternas
verksamhetsområde ständigt föras till regeringsnivån för
avgörande där. Trepartssamverkan på myndighetsnivån erbjuder i
dessa speciella fall mycket stora fördelar både när det gäller
möjlighet till förankring av beslut och när det gäller
administrativ smidighet.

Proposition 1991/92:123

Som inledningsvis nämnts vill regeringen att riksdagen skall
godkänna att riktlinjerna i 1987 års verksledningsbeslut skall
upphävas till den del de förutsätter intresserepresentation.
Förslaget innebär att arbetsmarknadsparternas rätt att nominera
ledamöter i de ovan redovisade myndigheterna på
arbetsmarknadsområdet kommer att upphöra. Som skäl härför anger
regeringen sammanfattningsvis, att intresserepresentationen
tjänar syftet att i de verksstyrelser det här gäller få till
stånd en balansering av olika intressen. Principen om
intresserepresentation med dess krav på balans, sägs det vidare,
står och faller med att de berörda intresseorganen deltar i
nomineringsförfarandet. SAF deltar inte längre i nomineringen.
Därmed kan principen om intresserepresentation inte längre
upprätthållas.

I propositionen sägs vidare att om riksdagen godkänner
regeringens förslag är det en uppgift för regeringen att i fråga
om de aktuella myndigheterna bestämma hur ledningen skall
utformas med utgångspunkt i huvudprincipen för
verksledningsbeslutet. Det innebär att regeringen kommer att ta
ställning till huruvida myndigheterna skall vara enrådighetsverk
eller ha styrelse eller rådgivande organ eller eventuellt
kombinationer av de olika modellerna. Avslutningsvis framhålls
att det är naturligt att myndigheter med omfattande verksamhet
eller medelsförvaltning har en lekmannastyrelse.

Motionerna

Thage G Peterson m.fl. (s) yrkar i motion K21 avslag på
proposition 123. Motionärerna anser att propositionen kan
betecknas som ett rent beställningsverk av SAF. De bestrider att
principen om intresserepresentation med dess krav på balans,
såsom sägs i propositionen, står och faller med att de berörda
intresseorganisationerna deltar i nomineringsförfarandet.
Ledamöter som representerar det privata näringslivet kan utses
utan förslag från SAF. Det skulle vara orimligt att SAF:s beslut
att ensidigt dra sig tillbaka skulle leda till att också
löntagarnas representation slopas. Det skulle i praktiken
innebära att SAF kan avgöra om intresserepresentationen skall
finnas kvar.

Motionärerna erinrar vidare om tillkomsten av den nya
kommittén med uppgift att se över myndigheternas ledningsformer
m.m. De frågor regeringen har tagit upp bör bedömas i sammanhang
med att utredningen lämnat sina förslag.

Bo Finnkvist m.fl. (s) föreslår i motion K20 ett
tillkännagivande till regeringen om att intresserepresentationen
skall behållas i arbetslivscentrum och övriga myndigheter.
Motionärerna framhåller den betydelse LO:s och övriga
arbetsmarknadsparters medverkan i styrelsen har för
forskningsarbetet på arbetslivscentrum.

Harriet Colliander (nyd) förordar i motion K22 att riksdagen
skall begära att regeringen snarast återkommer till riksdagen
med förslag om att avskaffa intresserepresentationen i
myndigheters styrelser samt i domstolar och domstolsliknande
organ.

Utskottets överväganden

Regeringen hävdar i den föreliggande propositionen att
principen om intresserepresentation i de styrelser på
arbetsmarknadsområdet som det här gäller inte längre kan
upprätthållas. Utskottet anser att regeringen har fog för sin
ståndpunkt i och med att SAF inte längre vill delta i
nomineringen av styrelseledamöter. Vidare instämmer utskottet i
regeringens slutsats att det därmed inte längre finns motiv för
att undanta dessa styrelser från de regler för
styrelsesammansättning som numera gäller inom statsförvaltningen
i övrigt.

I den socialdemokratiska utskottsgruppsmotionen argumenteras
för att intresserepresentationen skall finnas kvar. Motionärerna
förutsätter därvid att ledamöter som skall företräda det privata
näringslivet utses utan förslag från SAF. En sådan ordning
skulle innebära för den privata arbetsmarknadens del att
arbetstagarsidan i styrelserna representeras av ledamöter som
företräder medlemskollektiven i LO, TCO och SACO, under det att
det privata näringslivets företrädare inte längre representerar
arbetsgivarkollektivet inom SAF utan verkar utifrån personliga
mandat. Därmed uppnås för den betydelsefulla privata
arbetsmarknaden uppenbarligen inte en intresseavvägning i det
ovan redovisade verksledningsbeslutets mening. Det är dessutom
tveksamt om den ordning motionärerna förespråkar tillgodoser
kraven i de ILO-konventioner utskottet berör nedan.

Utskottet kan inte heller dela motionärernas uppfattning att
arbetet inom den nyligen tillsatta kommittén för översyn av
myndigheternas ledningsformer m.m. skulle vara ett hinder för
att på kort sikt vidta åtgärder i den situation som uppstått
genom SAF:s agerande.

Motionärernas allmänna synpunkter på värdet av att
arbetsmarknadens parter medverkar i arbetet inom styrelserna för
myndigheterna på arbetsmarknadsområdet kan utskottet däremot
instämma i. Utskottet vill framhålla att vad ovan förordats inte
innebär att dessa parter och den sakkunskap de representerar i
fortsättningen utestängs från detta arbete. Man får utgå från
att myndigheterna på arbetsmarknadsområdet även i fortsättningen
kommer att ha lekmannastyrelser. När dessa styrelser skall
tillsättas med ledamöter som har de personliga förutsättningar
som behövs för att fullgöra uppdraget ligger det enligt
utskottets mening i sakens natur att regeringen utnyttjar bl.a.
den personkännedom som finns inom organisationerna på
arbetsmarknaden -- jfr de tidigare refererade uttalandena i
proposition 1986/87:99 s. 93. Men ledamöterna har, som också
framhölls i samma proposition, "alltid sitt uppdrag från
regeringen".

Dessutom finns, som påpekas i den nu aktuella propositionen
123, möjlighet att i stället till verksledningarna knyta
rådgivande organ eller referensgrupper, i vilka
arbetsmarknadsparterna blir företrädda. Med en sådan anordning
uppfylls Sveriges åtaganden enligt den i propositionen nämnda
ILO-konventionen nr 88 om samverkan med representanter för
arbetsgivare och arbetstagare vid den offentliga
arbetsförmedlingens organiserande och verksamhet m.m. I denna
konvention förutsätts att det för det angivna syftet finns
rådgivande nämnder. Om intresserepresentationen i dessa nämnder
heter det i konventionen att "arbetsgivarnas och arbetarnas"
representanter skall "utses till lika antal efter samråd med de
representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna där
sådana finnes".

Utskottet vill påpeka att man i detta sammanhang har att
beakta även ILO-konventionen nr 150 om arbetsmarknadsförvaltning
(se prop. 1978/79:148, AU35, rskr. 305). Enligt artikel 5 i
denna konvention förutsätts att samråd, samarbete och
förhandlingar sker mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och "de
mest representativa arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationerna". I denna konvention är kravet på
att organisationerna skall vara företrädda inte undantagslöst.
Alternativt kan nämligen "då så är lämpligt" den avsedda
samverkan ske med "representanter för arbetsgivare och
arbetstagare".

Det särskilda undantag för arbetslivscentrum som förordas i
motion K20 är enligt utskottets uppfattning inte motiverat.

Vad ovan anförts innebär sammanfattningsvis att utskottet inte
har någon invändning mot att regeringen får det godkännande som
begärs i proposition 123 när det gäller de myndigheter på
arbetsmarknadsområdet som utskottet här yttrar sig om samt att
motionerna K20 och K21 avstyrks.

Avslutningsvis har utskottet att yttra sig över motion K22
(nyd) och det riksdagsinitiativ som där förordas för att helt
avskaffa intresserepresentationen i statliga myndigheter,
domstolar och domstolsliknande organ.

I början av detta yttrande har utskottet räknat upp de
myndigheter på arbetsmarknadsområdet som omfattas av förslaget i
proposition 123. Utöver dessa myndigheter berör motionen inom
samma område även arbetsdomstolen, statens nämnd för
arbetstagares uppfinningar, nämnden för
styrelserepresentionsfrågor och jämställdhetsnämnden. Dessutom
kan nämnas att ILO-kommittén och delegationen för
hybrid-DNA-frågor har partsrepresentation.

Utskottet noterar att domstolarnas organisation för närvarande
ses över inom justitiedepartementet "utifrån ett brett
perspektiv" (se prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 9). Översynen sägs
omfatta även specialdomstolarna. Frågan om
intresserepresentation i vissa domstolsliknande eller
rättstillämpande organ ingår i den förutnämnda nya kommitténs
uppdrag att överväga. Med hänvisning härtill anser utskottet för
sin del, att det inte finns skäl att föreslå någon åtgärd med
anledning av motionen.

Stockholm den 7 maj 1992

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Ingela Thalén

Närvarande: Ingela Thalén (s), Anders G Högmark (m), Kjell
Nilsson (s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte
Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds),
Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson
(fp), Johnny Ahlqvist (s), Kent Olsson (m), Berit Andnor (s) och
Sigge Godin (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande meningar

1. Godkännande av att intresserepresentationen slopas i vissa
myndigheter

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet
Utskottets överväganden som börjar med "Regeringen hävdar" och
slutar med "K21 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Regeringen hävdar att principen om intresserepresentation i
styrelser på arbetsmarknadsområdet inte längre kan upprätthållas
i och med att SAF inte längre vill delta i nomineringen av
styrelseledamöter. Utskottet kan inte ansluta sig till denna
uppfattning. Inte heller kan utskottet godta regeringens
slutsats att det inte längre finns motiv för att undanta dessa
styrelser från de allmänna riktlinjer som gäller för
sammansättningen av styrelser inom statsförvaltningen.

Enligt utskottets mening måste propositionen betecknas som ett
rent beställningsverk från SAF. I en framställning förra året
till den dåvarande regeringen angav SAF som sin uppfattning att
intresseorganisationer inte bör representeras i beslutande
myndighetsstyrelser utan enbart ha rådgivande funktion. SAF vill
inte längre vara representerad i beslutande organ och fullföljer
denna ståndpunkt med att underlåta att nominera
styrelseledamöter till platser som skulle återbesättas den 1
januari 1992. Av detta agerande från SAF:s sida följer med
regeringens synsätt att principen om intresserepresentation med
krav på balans mellan olika intressegrupper inte längre kan
upprätthållas. Utskottet har som nämnts en annan mening.

Det är i och för sig riktigt att det har varit en strävan att
få en intresserepresentation som är balanserad mellan
arbetsmarknadens parter. När nu en part inte längre vill vara
representerad kan detta inte rimligen anföras som motiv för att
slopa representationen också för övriga parter och därmed låta
SAF ensam avgöra om intresserepresentationen skall vara kvar.
Det är av stort värde att arbetsmarknadens parter också i
fortsättningen kan nominera ledamöter i styrelserna på
arbetsmarknadsområdet. Ledamöter som representerar det privata
näringslivet kan utses utan SAF:s medverkan.

I propositionen anges som en mer allmän motivering till
förslagen att en intresserepresentation i beslutande organ kan
leda till diffusa ansvarsförhållanden och en oklar
rollfördelning mellan myndigheter och intresseorganisationer.
Det sägs vidare att myndigheternas verksamhet kan komma att
utvecklas i korporativ riktning, och det tilläggs att detta
säkerligen inte var avsett med 1987 års verksledningsbeslut.

Med anledning härav bör påpekas att intresserepresentation har
funnits i exempelvis AMS och arbetarskyddsstyrelsen alltsedan
dessa myndigheter inrättades i slutet av 1940-talet. Det är
alltså fråga om en partssamverkan som har pågått under
decennier, och utskottet vill bestämt bestrida att den skulle
motivera farhågor av de i propositionen nämnda slagen. Det är
tvärtom utskottets övertygelse att denna partssamverkan har
varit och förblir av stor betydelse vid det praktiska
genomförandet av den svenska arbetsmarknads- och
arbetslivspolitiken.

Utöver de ovan anförda principiella invändningarna mot
regeringens förslag kan hänvisas till den kommitté som
regeringen nyligen har tillsatt för översyn av myndigheternas
ledningsformer m.m., vari enligt direktiven även ingår frågan om
intresserepresentation. Förslag med den inriktning regeringen
har aktualiserat i den föreliggande propositionen bör lämpligen
bedömas i sammanhang med övervägandena kring de förslag
kommittén kommer att avge.

Av vad utskottet ovan uttalat följer att utskottet kan ge sin
anslutning till vad som anförts och yrkats i den
socialdemokratiska utskottsgruppsmotionen K21 och i sak också
till förslagen i motion K20 (s). Utskottets sammanfattande
bedömning blir därmed att utskottet för sin del anser att
riksdagen med bifall till motion K21 och med anledning av motion
K20 bör avslå proposition 1991/92:123 i nu behandlade delar.

2. Åtgärder för att helt avskaffa intresserepresentation i
myndigheter, domstolar m.m.

Laila Strid-Jansson (nyd) anser att den del av utskottets
yttrande i avsnittet Utskottets överväganden som börjar med
"Utskottet noterar" och slutar med "av motionen" bort ha
följande lydelse:

Med regeringens förslag att slopa intresserepresentationen i
styrelserna för ett antal myndigheter på arbetsmarknadsområdet
och i socialförsäkringsnämnderna har tagits i och för sig
betydelsefulla steg i riktning mot att bryta upp det
korporativistiska samhälle som har utvecklats i Sverige. Det är
också positivt att regeringen har tillsatt en kommitté som skall
se över myndigheternas ledningsformer m.m.

Riksdagen bör driva på denna utveckling genom att i enlighet
med yrkandet i motion K22 (nyd) i ett uttalande till regeringen
understryka betydelsen av att intresserepresentationen avskaffas
helt i myndigheternas styrelser, i domstolar eller i
domstolsliknande organ, såvida inte representationen i enstaka
fall bedöms vara oundgängligen nödvändig för verksamhetens
bedrivande. Samtidigt bör för regeringen framhållas det
angelägna i att förslag med denna inriktning snarast läggs fram
för riksdagen.