Internationella miljöfrågor

Betänkande 1993/94:UU4

Utrikesutskottets betänkande 1993/94:UU4

Internationella miljöfrågor

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1993/94
UU4

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas ett antal motioner från den
allmänna motionstiden 1992/93 angående internationella
miljöfrågor. Två motioner från skilda partier poängterar behovet
av internationella kontroll- och sanktionsmöjligheter. Två andra
motioner tar upp frågan om kvinnans roll i det internationella
miljöarbetet. Även frågan om uppföljningen av FN:s konferens om
miljö och utveckling återfinns i en motion. Två motioner
behandlar inrättandet av FN-organ i Sverige på miljöområdet.

Motionerna

1992/93:U630 av Ian Wachtmeister och Christer Windén (nyd)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att svenska staten med kraft bör
verka för att en internationell miljödomstol inrättas.

1992/93:U635 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ett svenskt initiativ för en internationell miljö- och
kvinnokonferens.

1992/93:U638 av Dan Ericsson i Kolmården m.fl. (kds) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige bör verka för att en ung
delegat ges representation i FN-kommissionen och/eller det
rådgivande expertorganet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av kvinnlig representation i
FN-kommissionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om NGO-medverkan i svenska delegationer vid
de uppföljande konferenserna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om NGO-medverkan vid rapportering till
kommissionen om hur Agenda 21 följs upp,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att säkerställa NGO:s möjlighet att delta
i beslutsprocessen på lokal, nationell och regional nivå, samt
tillse NGO:s möjligheter att delta i mekanismer eller förfarande
som upprättas för att genomföra Agenda 21,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att Sverige verkar för att
reformeringen av GEF fortsätter, samt för att den formella
makten över programmen ligger hos GEF:s participants assembly,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att lyfta fram frågor om
frihandelns baksida samt verka för att kommissionen för hållbar
utveckling uppmanas att nogsamt följa upp dessa frågor,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om att Sverige i internationella fora bör
verka för en breddad säkerhetspolitisk analys,

1992/93:U641 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om internationella sanktionsmöjligheter på
miljöområdet.

1992/93:U656 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige bör verka för att fler
miljökonferenser skall ske på ministernivå,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige skall verka för att miljömålen
i internationella överenskommelser görs realistiska beträffande
vad som kan förväntas genomföras och uppnås, så att man kan få
med fler länder i miljöarbetet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige skall verka för att skärpa
kontrollen av att internationella avtal och regler efterlevs
genom att låta någon av FN:s organisationer, t.ex. UNEP, fungera
som kontrollmyndighet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige bör verka för införandet av
förbättrade sanktionsmöjligheter, t.ex. i form av handelshinder,
för de fall då internationella avtal och regler inte följs.

1992/93:Ub904 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att stödja ett FN-institut för
miljövårdsteknik i Malmö.

1992/93:A440 av Mats Hellström m.fl. (s) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär initiativ för
etableringar av FN-organ för vatten- och luftvårdsfrågor till
Stockholm.

Utskottet

Sammanfattning av motionerna

I motion 1992/93:U630 (nyd) anser motionärerna att Sverige
skall verka för att en internationell miljödomstol
inrättas. Domstolen bör ha global omfattning, alternativt vara
en ren Europadomstol.

Den skall kunna ta emot anmälningar från länder, företag,
organisationer och enskilda. Inrättandet av en miljödomstol
skulle bl.a. bidra till att öka allmänpreventionen mot att begå
miljöbrott.

I en socialdemokratisk motion, 1992/93:U641, konstateras att
en rad internationella överenskommelser ingås på miljöområdet.
En ansenlig mängd handlingsprogram och överenskommelser som inte
är bindande bidrar också till att stärka den internationella
miljörätten. En brist i regelsystemet är enligt motionärerna att
sanktionsmöjligheter ofta saknas. Om det internationella
samarbetet skall bli effektivt, bör sanktionsmöjligheterna
avsevärt utvecklas. Mot bakgrund av Sveriges långa erfarenhet av
internationellt samarbete borde Sverige ta initiativ till att en
modell utvecklas för effektivare uppföljning av olika
avtalstyper inkluderande sanktionsmöjligheter.

Ett liknande resonemang förs i motion 1992/93:U656 (nyd)
yrkande 4. Internationellt accepterade avtal och regler måste
följas för att önskvärda resultat skall uppnås. Ökad kontroll
för efterlevnad av avtalen behövs. Någon av FN:s organisationer,
t.ex. UNEP, bör fungera som kontrollmyndighet.
För att förbättra efterlevnaden av avtalen anförs i yrkande 5
att Sverige bör verka för införandet av förbättrade
sanktionsmöjligheter, t.ex. i form av handelshinder, för de fall
då internationella avtal och regler inte följs.

Enligt 1992/93:U635 (-) var kvinnors deltagande i olika
processer ett tema vid FN:s konferens om miljö och utveckling i
Rio de Janeiro sommaren 1992. Motionären konstaterar att den
manliga dominansen under konferensen var massiv. Kvinnans stora
roll i utvecklings- och miljöarbetet borde bättre belysas. En
konferens inriktad på konkreta exempel på kvinnligt
miljöarbete världen över borde anordnas. Sverige bör ta
initiativ till att en sådan konferens äger rum. Det är då
angeläget att kvinnor från hela världen ges ekonomiska
möjligheter att delta i en sådan konferens.

Även motion 1992/93:U638 (kds) pekar på vikten av kvinnans
roll i miljöarbetet. I yrkande 2 anförs att Sverige bör verka
för att den kvinnliga representationen i samband med
bildandet av FN:s kommission för hållbar utveckling tillgodoses.
I samma motion framhävs också vikten av att en
ungdomsdelegat (yrkande 1) finns representerad i denna
kommission och/eller rådgivande expertorganet. Värdet av ett
deltagande från företrädare för icke-statliga organisationer
(NGO) betonas i yrkande 3. I delegationerna till de
efterföljande konferenserna på miljöområdet bör någon svensk
NGO-representant ingå. Inför rapporteringen till FN-kommissionen
är det angeläget att Sverige låter företrädare för icke-statliga
organisationer lämna synpunkter (yrkande 4). Vidare är det
viktigt att säkerställa NGO:s möjligheter att delta i
beslutsprocessen på lokal, nationell och regional nivå. NGO bör
beredas tillfälle att delta i genomförandet av Agenda 21
(yrkande 5).

I motionen (yrkande 6) anförs vidare behovet av att Sverige
verkar för att reformeringen av den globala miljöfaciliteten
(Global Environment Facility, GEF) fortsätter samt att den
formella makten över fonden läggs hos GEF:s deltagande
församling. U-ländernas delaktighet i GEF måste öka.
Motionärerna pekar i yrkande 7 på att det är angeläget att lyfta
fram frågor om frihandelns baksida samt verka för att
FN-kommissionen nogsamt följer dessa frågor. För att på
internationell nivå verka för avspänning, större ekonomisk
rättvisa och militär nedrustning bör Sverige aktivt bidra till
debatten om en breddad säkerhetspolitisk analys i
FN-kommissionen (yrkande 8).

I motion 1992/93:U656 (nyd) anförs att antalet
miljökonferenser liksom antalet avtal angående miljö ökar. Trots
detta ser världen från miljösynpunkt ut som den gör. I det andra
yrkandet föreslås därför att Sverige bör verka för att
internationella konferenser i ökad utsträckning äger rum på
ministernivå. Sådana konferenser kan bidra till att mer
långtgående resultat uppnås snabbare. Enligt motionens yrkande 3
är det viktigt att Sverige verkar för att miljömålen i
internationella överenskommelser görs realistiska beträffande
vad som kan förväntas genomföras och uppnås, så att man kan få
med fler länder i miljöarbetet.

Motion 1992/93:Ub904 (fp) yrkande 6 tar upp den utbildning som
Lunds universitet, länsstyrelsen i M-län och Malmö stad planerar
att genomföra tillsammans med FN-organen Unesco och Unido på
miljöområdet. Utbildningen inriktas i första hand på de baltiska
länderna. Faller utbildningsprogrammet väl ut är avsikten att
utveckla Lund/Malmö till ett internationellt kunskapscentrum på
miljöområdet. Motionärerna anser att Sverige bör stödja ett
FN-institut för miljövårdsteknik i Malmö.

I motion 1992/93:A440 (s) framhävs betydelsen av
Stockholmsregionens roll som norra Europas centrum för
högteknologi, utbildning och forskning. Stockholm har genom
Sveriges insatser i det globala miljövårdsarbetet skaffat sig
internationell respekt, och Stockholm Environment Institute kan
ge inspiration till ett FN-engagemang. I yrkande 4 hemställs att
riksdagen hos regeringen begär initiativ för etablering av
FN-organ för vatten- och luftvårdsfrågor i Stockholm.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar inledningsvis att Sverige på olika sätt
har varit pådrivande såväl i den förberedande processen som
under själva konferensen om miljö och utveckling -- UNCED. I
förberedelsearbetet ingick bl.a. att framställa
nationalrapporter som överlämnades till konferensens
generalsekreterare. Den svenska nationalrapporten (SOU 1991:55)
utarbetades i samråd med den nationalkommitté (ME 1990:01) som
inrättats i februari 1990. Rapporten presenterades i samband med
världsmiljödagen den 5 juni 1992.

FN:s konferens om miljö och utveckling ägde rum i Rio de
Janeiro 3--14 juni 1992. 181 stater var representerade, i
allmänhet på ministernivå. Vid det avslutande toppmötet deltog
stats- och regeringschefer från ca 120 länder. Tre grundläggande
texter antogs vid konferensen: Rio-deklarationen om miljö och
utveckling, Agenda 21 och Skogsprinciperna.

Rio-deklarationen reflekterar:
grundläggande principer som växt fram i det internationella
miljösamarbetet (försiktighetsprincipen, internationalisering av
miljökostnader, förorenarens ansvar, förhindrande av överföring
till andra länder av skadliga verksamheter eller ämnen)
de senaste årens internationella utveckling och
säkerhetspolitiska tänkande (öppet ekonomiskt system,
demokratiska principer, miljöförstöring som säkerhetshot)
förberedelserna för konferensen (rätten till utveckling,
fattigdomsproblemet, u-ländernas förhållanden, gemensamt men
differentierat ansvar för jordens ekosystem).

Agenda 21 utgör ett långsiktigt handlingsprogram för miljö
och utveckling med utblick mot 2000-talet. Det behandlar bl.a.
sociala och ekonomiska dimensioner, förvaltning av de fysiska
resurserna, olika gruppers och kategoriers roller samt medel för
genomförandet. Det innehåller 40 kapitel, vartdera indelat i ett
eller flera programområden, och utgör sammanlagt ett mycket
omfattande dokument.

Agenda 21 tar särskilt upp sambandet mellan fattigdom och
miljö å ena sidan och å andra sidan de ekonomiska förbindelserna
mellan u-länder och i-länder, inte minst handel, skulder och
överföring av finansiella resurser. Agenda 21 behandlar också
formerna för FN:s framtida arbete rörande miljö och utveckling.

Principuttalandet om skogsfrågor syftar till ett hållbart
utnyttjande av världens skogar vid vilket skogens alla
funktioner skyddas.

Utskottet yttrade sig (1992/93:UU2y) positivt över den
ambition regeringen gav uttryck för i skrivelsen 1992/93:13 om
FN:s konferens om miljö och utveckling år 1992 -- UNCED -- när
det gäller hur Rio-besluten skall förverkligas i Sverige och hur
det internationella uppföljningsarbetet skall fortlöpa.
Utskottet vidhåller denna inställning.

Utskottet instämmer i mycket av vad som framförs i motionerna
om de internationella miljöfrågorna. Flera motionärer framhåller
att det är angeläget att överenskomna avtal och principer dels
förverkligas, dels respekteras både nationellt och regionalt.
Utskottet delar generellt den syn som framförs i motionerna
1992/93:U641 (s) och 1992/93:U656 (nyd) yrkande 4 på att
utveckla en effektivare kontroll och efterlevnad av
internationella avtal och regler inom ramen för respektive
konventioner.

De internationella miljöavtalen innehåller inte alltid så
konkreta åtaganden om åtgärder till skydd för miljön som Sverige
skulle önska. Även parternas rättigheter och skyldigheter under
avtalen uttrycks ofta i allmänna ordalag. Med det finns
undantag. Både Montreal-protokollet om ämnen som bryter ned
ozonlagret och svavelprotokollet till ECE-konventionen om
långväga gränsöverskridande luftföroreningar anger exakt i
procent hur stora minskningar av utsläppen av enskilda ämnen
parterna skall ha uppnått till vissa angivna datum. I sådana
fall är det relativt enkelt att fastställa om en part fullgör
sina åtaganden.

För att säkerställa efterlevnaden av avtal som innehåller
förbud mot visst agerande, t.ex. dumpning av radioaktivt avfall
i haven, krävs däremot någon form av verifikation. Sådana
förfaranden har det hittills varit svårt att få in i
internationella miljöavtal.

I de globala miljöavtalen väljer man hellre att främja
efterlevnaden än att försöka straffa parter som inte fullgör
sina åtaganden. Att straffa en part som bryter mot ett
miljöavtal är, enligt utskottets bedömning, meningsfullt om
straffet kan förväntas leda till bättre efterlevnad. Hos
utvecklingsländer och länder i Östeuropa beror brister i
efterlevnaden snarare på bristande förmåga och bristande
resurser än på bristande vilja. Utskottet anser det vara
ändamålsenligt att bygga in mekanismer för stöd till sådana
länder i form av tekniskt och finansiellt bistånd och
överförande av tekniskt kunnande. Mer utvecklade länder borde
däremot kunna straffas om de systematiskt undviker att fullgöra
sina åtaganden.

Dessa viktiga frågor behandlas bl.a. inom ramen för FN:s
miljöstyrelse, UNEP (United Nations Environment Programme).
Utskottet förutsätter att regeringen där, men även i andra
lämpliga fora, kommer att fortsätta verka för effektivare
miljöavtal. Det är angeläget, anser utskottet, att Sverige
fortsätter att verka för en effektivare kontroll och vara
pådrivande i arbetet med att införa mekanismer för bättre
efterlevnad i avtalen. I de pågående förhandlingarna om ett nytt
svavelprotokoll bör detta vara en viktig svensk fråga.

Vad beträffar förslaget om inrättandet av en internationell
miljödomstol som framförs i motion 1992/93:U630 (nyd) vill
utskottet erinra om att folkrättsbrott på miljöområdet kan
anhängiggöras hos den Internationella domstolen i Haag.

Därmed får motion 1992/93:U630 (nyd), motion 1992/93:U656
(nyd) yrkandena 4 och 5 samt motion 1992/93:U641 (s) anses
besvarade.

I enlighet med rekommendationen i Agenda 21, kapitel 38,
beslöt FN:s generalförsamling i resolution 47/191 hösten 1992
att en särskild kommission för hållbar utveckling skulle
inrättas under det Ekonomiska och sociala rådet. Kommissionen
skall följa upp besluten och rekommendationerna från konferensen
om miljö och utveckling. En huvuduppgift för kommissionen är att
granska själva genomförandet av Agenda 21 och då särskilt hur
staterna uppfyller sina åtaganden, inklusive åtaganden på det
finansiella området. Kommissionen skall enligt
generalförsamlingsbeslutet mötas en gång om året. Kommissionen
hade sitt första konstituerande möte våren 1993 i New York. På
det andra mötet som också ägde rum i New York samma vår
fastställdes kommissionens arbetsprogram. Arbetsprogrammet
omfattar årlig genomgång av de sociala och ekonomiska
dimensionerna av hållbar utveckling. Det omfattar också
uppgifterna att internationalisera samarbetet för att påskynda
hållbar utveckling i utvecklingsländerna, att bekämpa fattigdom,
att förändra konsumtionsmönster och att analysera den
demografiska utvecklingens inverkan på miljön. Vidare står
frågor som finansiell och teknologisk överföring,
beslutsfattande i nationella och internationella strukturer och
stärkandet av viktiga samhällsgruppers roll i miljöarbetet på
kommissionens dagordning. Härutöver innefattar dagordningen en
punkt om tematisk behandling av hela Agenda 21. Frågor om
sambandet mellan handel och miljö diskuteras aktivt inom OECD
och GATT, men även i UNCTAD. Inte desto mindre finner utskottet
det värdefullt att föra fram handel och miljö som ett tänkbart
ämne för tematisk behandling i kommissionen.

I samband med inrättandet av kommissionen beslöts också att
dagordningen för varje kommissionsmöte skall innefatta ett s.k.
högnivåsegment i vilket ministrar skall delta. Utskottet har
inhämtat att drygt ett 30-tal ministrar deltog i kommissionens
senaste möte i juni 1993.

Utskottet har erfarit att ett tredje möte med kommissionen
kommer att äga rum i maj 1994. Under detta möte skall de 53
medlemsländerna i kommissionen diskutera ovannämnda frågor i
substans. Sverige är inte medlem av kommissionen men kan som
observatör aktivt delta och påverka skeendet. Utskottet utgår
från att regeringen driver på arbetet i de olika ämnena.

Utskottet noterar i detta sammanhang att FN:s
generalsekreterare i enlighet med rekommendationerna i
Rio-besluten i juli 1993 inrättade en s.k. High Level Advisory
Board on Sustainable Development. I denna styrelse ingår 21
personer från såväl utvecklingsländer som industriländer, alla
med erfarenhet av miljöarbete. Sverige representeras av
riksdagsledamoten Birgitta Dahl. Styrelsen skall fungera som
generalsekreterarens rådgivande organ i de globala
miljöfrågorna.

Inom ramen för det paneuropeiska samarbetet anordnades, enligt
vad utskottet erfarit, en miljöministerkonferens i Luzern i
april 1993. På konferensen beslöts bl.a. att nästa möte skall ta
upp frågan om samarbetsformer för ekonomier som är i ett
övergångsskede.

UNEP:s miljöstyrelse möts vartannat år. Representationen är
vid dessa möten som regel på ministernivå.

Med det ovan anförda bedömer utskottet bl.a. antalet möten på
hög nivå som relativt väl tillgodosett. Motion 1992/93:U656
(nyd) yrkande 2 och motion 1992/93:U638 (kds) yrkande 7 får
betraktas som besvarade.

Utskottet delar i viss mån motionärernas syn som framförs i
yrkande 3 i motion 1992/93:U656 (nyd) om miljömålen i
internationella överenskommelser. Det är viktigt att miljömålen
görs realistiska. Samtidigt vill utskottet betona vikten av att
miljömålen inte sätts för lågt. De skall vara ägnade att driva
miljöarbetet framåt. Utskottet konstaterar att UNCED med aktiv
svensk medverkan får anses ha lyckats slå fast de nära sambanden
mellan miljö och utveckling, uttryckt i begreppet hållbar
utveckling.

Därmed får motion 1992/93:U656 (nyd) yrkande 3 anses besvarat.

Utskottet anser det väsentligt att såväl kvinnor som ungdomar
fortsätter att vara representerade i FN:s arbete för att främja
miljö och utveckling. Utskottet konstaterar att det under
UNCED-processen fanns en stor lyhördhet för de svenska
frivilligorganisationerna (NGO). Som brukligt vid större
FN-möten deltog en ungdomsrepresentant och representanter för
NGO i den svenska delegationen i såväl förberedelsemötena som
under själva konferensen. Utskottet utgår från att regeringen
fortsätter på den inslagna vägen och aktivt verkar för att bl.a.
ungdomar och andra NGO-företrädare kan beredas möjlighet att
delta i kommissionens arbete inom de ramar som finns.

Vad beträffar förslaget i motion 1992/93:U635 (-) om att
Sverige bör ta initiativ till en konferens inriktad på konkreta
exempel på kvinnligt miljöarbete konstaterar utskottet att
Sverige sedan länge aktivt arbetar för att synliggöra kvinnans
roll i samhällsutvecklingen och för att kvinnofrågorna även
uppmärksammas i internationella fora. Detta gäller inte minst
inom ramen för det svenska biståndsarbetet och i det
multilaterala arbetet inom FN. Utskottet har i ett flertal
betänkanden, bl.a i sitt senaste biståndsbetänkande
(1992/93:UU15) och i sitt betänkande om mänskliga rättigheter
(1992/93:UU3), mycket tydligt markerat den vikt utskottet lägger
vid kvinnofrågan.

Utskottet instämmer i motionärens konstaterande att kvinnans
roll i miljöarbetet, framför allt kvinnans erfarenhet i
jordbruket och i livsmedelsproduktionen i utvecklingsländerna,
är betydande. Sverige har inom ramen för FN:s kvinnokommission
medverkat till att resolutioner om kvinnans roll i ett lands
utvecklingsprocess antas och förverkligas i såväl FN-systemet
som nationellt och regionalt. Själva ämnet kvinnor och miljö
behandlas varje år i FN:s kvinnokommission. Vid kommissionsmötet
1992 utgjorde ämnet en särskild punkt på dagordningen. Ett av
målen i kvinnokommissionens arbete är att göra kvinnor delaktiga
i hela utvecklingsprocessen, vilket också innefattar kvinnligt
deltagande i miljöarbetet. Under UNEP:s första möte efter UNCED
lade Sverige tillsammans med de nordiska länderna fram en
resolution med innebörd att UNEP skall integrera
kvinnoperspektivet i all programverksamhet. Vidare uppmanas UNEP
att stärka kvinnorepresentationen i sitt sekretariat och att
arbeta fram förslag om integration av kvinnor och miljö i den
hållbara utvecklingsprocessen. Kvinnans roll i miljöarbetet
kommer att diskuteras vid FN:s världskvinnokonferens som äger
rum i Peking i september 1995 och till vilken kvinnokommissionen
är förberedande organ. Sverige driver också frågan om kvinnors
representation i FN i stort mycket hårt. Sverige är t.ex. varje
år medförslagsställare på en resolution i generalförsamlingen
angående förbättrandet av kvinnans ställning i FN.

I beslutet om inrättandet av kommissionen för hållbar
utveckling (resolution 47/191, som nämnts ovan) hänvisar
generalförsamlingen till vikten av jämställdhet mellan kvinnor
och män och kvinnans deltagande i miljöarbetet. Vidare anförs
att det är viktigt att kvinnor utses på poster i det sekretariat
i FN som skall betjäna kommissionen. Sverige medverkade aktivt
till att dessa skrivningar fördes in i resolutionen. Utskottet
utgår från att regeringen fortsätter sina ansträngningar i detta
avseende.

Därmed betraktar utskottet motion 1992/93:U635 (-) och motion
1992/93:U638 (kds) yrkandena 1--5 som besvarade.

I yrkande 6 i motion 1992/93:U638 (kds) omtalas behovet av att
reformera programmet för den globala miljöfaciliteten (GEF) och
att den formella makten över programmen läggs i GEF:s
församling. Vidare vill motionärerna se ett ökat
u-landsdeltagande.

GEF upprättades i juli 1991 för att hjälpa utvecklingsländerna
med åtgärder på fyra huvudområden: globala klimatförändringar,
internationella vatten, biologisk mångfald samt
ozonskiktsproblematiken. Ansvaret för GEF delas av Världsbanken,
UNDP och UNEP.

Utskottet konstaterar att Sverige aktivt medverkar i
förhandlingarna om en omstrukturering av GEF med sikte på att få
en så effektiv styrning av den som möjligt. Formerna för GEF:s
styrning och förhållandet till de två konventionerna om klimat
och biologisk mångfald diskuteras för närvarande, enligt vad
utskottet har erfarit, inför ett beslut som förhoppningsvis
skall antas i december 1993. Tanken är att GEF skall användas
som finansiell mekanism i dessa konventioner. GEF utformad på
detta sätt utgör därmed en bas för reformeringen. Utskottet har
vidare erfarit att förhandlingar om att fylla på medel i GEF
pågår parallellt med förhandlingarna om omstruktureringen.
Utskottet utgår från att regeringen fortsätter sina
ansträngningar på detta område så att GEF effektivt kompletterar
det arbete som bedrivs inom andra internationella organ. Det är
också angeläget att verka för ett aktivt u-landsdeltagande i
GEF.

Därmed anser utskottet motion 1992/93:U638 (kds) yrkande 6 som
besvarat.

Utskottet delar motionärernas uppfattning som framförs i
motion 1992/93:U638 (kds) yrkande 8 att det inte längre är
enbart de traditionella faktorerna som påverkar fred och
säkerhet. För varaktig fred måste hänsyn även tas till faktorer
som ekonomisk och social utveckling och mänskliga rättigheter.
Förhindrandet av spridning av massförstörelsevapen och
motverkande av förekomsten av terrorism är liksom kampen för att
rädda vår miljö angelägna i ett bredare angreppssätt för att nå
fred, säkerhet och utveckling. FN:s generalförsamling har i
samband med behandlingen av An Agenda for Peace anslutit sig
till ett säkerhetsbegrepp som även inbegriper miljö. En aktiv
uppföljning av Agenda 21 i Kommissionen för hållbar utveckling,
men även i FN:s fackorgan och andra internationella och
regionala fora, kommer att bli ett viktigt instrument i det
fortsatta arbetet för en hållbar utveckling.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att Sverige under
förberedelsearbetet inför UNCED riktade uppmärksamheten på
möjligheterna att använda militär teknik och kunskaper för
miljöändamål. Av regeringens skrivelse 1992/93:13 om UNCED
framgår att Sverige drivit frågan om militära aktiviteter och
miljön. Utskottet konstaterade i yttrande 1992/93:UU2y att detta
arbete inte rönte större framgångar. Utskottet har erfarit att
Sverige tillsammans med de nordiska länderna i UNEP:s senaste
möte lade fram ett förslag som innebär att medlemsstaterna skall
uppmanas att arbeta fram nationella miljöplaner för sina
militära sektorer. Utskottet välkomnar detta initiativ som får
ses som ett led i att följa upp beslutet i Agenda 21 om
militärens hantering av miljöfarligt avfall.

Utskottet vill vidare peka på vikten av att belysa de
säkerhetspolitiska konsekvenserna av utarmningen av den globala
miljön samt risken för potentiella miljöhot.

Utskottet anser mot denna bakgrund motion 1992/93:U638 (kds)
yrkande 8 som besvarat.

FN och dess olika program men även fackorganen har under
senare tid kommit att spela en ökande roll i bl.a. ett stort
antal regionala konflikter. Världsorganisationens ökande
arbetsuppgifter och de ökande kostnader som medföljer gör att
reformarbetet i FN är en mycket angelägen fråga. Sverige spelar
en framträdande roll i denna diskussion i syfte att
effektivisera olika verksamheter. Riktmärket för Sverige är ett
aktivt deltagande i de organisationer vi är medlemmar i och i de
program som vi ekonomiskt och på annat sätt stöder. Stockholm
Environment Institute är ett institut som på ett förtjänstfullt
och kompetent sätt medverkat i UNCED-processen och som kommer
att fortsätta att delta i uppföljningen av UNCED. Mot denna
bakgrund anser sig utskottet inte kunna biträda förslaget i
motion 1992/93:Ub904 (fp) yrkande 6 om att Sverige bör stödja
ett FN-institut för miljövårdsteknik i Malmö. Av samma skäl
anser sig utskottet inte heller kunna biträda förslaget som
framförs i motion 1992/93:A440 (s) om att etablera ett FN-organ
för vatten- och luftvårdsfrågor i Stockholm.

Följaktligen avstyrks motion 1992/93:Ub904 (fp) yrkande 6 och
motion 1992/93:A440 (s) yrkande 4.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande en internationell miljödomstol och
förbättrade sanktionsmöjligheter
att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U630, 1992/93:U641
och 1992/93:U656 yrkandena 4--5 besvarade med vad utskottet
anfört,

2. beträffande kvinnor och miljö
att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U635 och
1992/93:U638 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,

3. beträffande ungdomsdelegater och NGO
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U638 yrkandena 1 och
3--5 besvarade med vad utskottet anfört,

4. beträffande reformering av den globala miljöfaciliteten
(GEF)
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U638 yrkande 6 besvarat
med vad utskottet anfört,

5. beträffande miljö och frihandel
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U638 yrkande 7 besvarat
med vad utskottet anfört,

6. beträffande säkerhetspolitisk analys
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U638 yrkande 8 besvarat
med vad utskottet anfört,

7. beträffande internationella konferenser på ministernivå
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U656 yrkande 2 besvarat
med vad utskottet anfört,

8. beträffande miljömålen
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U656 yrkande 3 besvarat
med vad utskottet anfört,

9. beträffande FN-institut för miljövårdsteknik i Malmö och
FN-organ för vatten och luftvårdsfrågor i Stockholm
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub904 yrkande 6 och
1992/93:A440 yrkande 4.

Stockholm den 19 oktober 1993

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Alf
Wennerfors (m), Maj Britt Theorin (s), Karl-Erik Svartberg (s),
Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Lars Moquist
(nyd), Viola Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina
Svensson (s), Peeter Luksep (m), Berndt Ekholm (s), Bertil
Persson (m), Birgitta Hambraeus (c) och Lena Boström (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.