Immunitet för stater och deras egendom

Betänkande 2009/10:JuU2

2009/10:JuU2 Immunitet för stater och deras egendom

Justitieutskottets betänkande

2009/10:JuU2

Immunitet för stater och deras egendom

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2008/09:204 Immunitet för stater och deras egendom.

Propositionens huvudsakliga förslag är att riksdagen godkänner att Sverige ratificerar FN:s konvention om immunitet för stater och deras egendom och att riksdagen antar regeringens förslag om lag om immunitet för stater och deras egendom, genom vilken konventionen föreslås bli tillämplig lag i Sverige genom inkorporering. Vidare föreslås att ett tillägg görs till 4 kap. 1 § sjölagen (1994:1009) med hänvisning till den föreslagna lagen om immunitet för stater och deras egendom.

Det har inte väckts några motioner med anledning av propositionen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Immunitet för stater och deras egendom

Riksdagen

1. godkänner att Sverige ratificerar FN:s konvention om immunitet för stater och deras egendom,

2. godkänner att Sverige vid ratifikationen av konventionen avger förklaringar avseende tolkningen av konventionens bestämmelser om immunitet ratione personae, dess tillämpning på militär verksamhet och dess förhållande till en framtida internationell utveckling avseende skyddet för de mänskliga rättigheterna,

3. antar regeringens förslag till

a. lag om immunitet för stater och deras egendom, och

b. lag om ändring i sjölagen (1994:1009).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:204 punkterna 1–3.

Stockholm den 19 november 2009

På justitieutskottets vägnar

Thomas Bodström

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Thomas Bodström (s), Inger Davidson (kd), Henrik von Sydow (m), Krister Hammarbergh (m), Margareta Persson (s), Ulrika Karlsson i Uppsala (m), Karl Gustav Abramsson (s), Inge Garstedt (m), Christer Adelsbo (s), Helena Bouveng (m), Lena Olsson (v), Kerstin Haglö (s), Otto von Arnold (kd), Mehmet Kaplan (mp), Karin Nilsson (c), Helena Bargholtz (fp) och Torgny Johansson (s).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

FN:s generalförsamling antog den 4 december 2004 konventionen om immunitet för stater och deras egendom (United Nations Convention on Jurisdictional Immunities of States and their Property). Sverige undertecknade konventionen den 14 september 2005. Konventionen, som hitintills har ratificerats av enbart sex stater, träder i kraft 30 dagar efter det att trettio stater ratificerat konventionen. Den 9 november 2006 beslutade regeringen att ge en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag till hur konventionen kan införlivas i svensk rätt. Utredningen överlämnade i december 2007 betänkandet Immunitet för stater och deras egendom (SOU 2008:2).

I betänkandet föreslås att Sverige ratificerar FN-konventionen och att denna införlivas i svensk rätt genom s.k. inkorporering. Betänkandet har remissbehandlats (dnr UD2008/1468/FMR).

Regeringen har inhämtat yttrande från Lagrådet. Lagförslagen har justerats i enlighet med Lagrådets synpunkter.

Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Ingen motion har väckts med anledning av propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionens huvudsakliga förslag är att riksdagen godkänner att Sverige ratificerar FN:s konvention om immunitet för stater och deras egendom och att riksdagen antar regeringens förslag om lag om immunitet för stater och deras egendom, genom vilken konventionen föreslås bli tillämplig lag i Sverige genom inkorporering. Propositionen baseras på betänkandet Immunitet för stater och deras egendom (SOU 2008:2). Vidare föreslås att ett tillägg görs till 4 kap. 1 § sjölagen (1994:1009) med hänvisning till den föreslagna lagen om immunitet för stater och deras egendom.

Förenta nationernas (FN:s) konvention om immunitet för stater och deras egendom utgör i huvudsak en kodifiering av gällande sedvanerätt. Konventionen anger som allmän princip att en stat åtnjuter immunitet i förhållande till andra staters domstolar enligt vad som anges i konventionen. I konventionen anges också ett antal fall där immunitet inte får åberopas, exempelvis i tvister som rör en stats affärstransaktioner med utländska fysiska eller juridiska personer. Konventionen innehåller också bestämmelser om staters immunitet mot tvångsåtgärder i samband med domstolsförfaranden och om hur delgivning ska ske med en annan stat samt regler för när tredskodom kan meddelas.

Konventionen påverkar inte den immunitet som statschefer åtnjuter i kraft av sin ställning (ratione personae) och inte heller gällande regleringar om diplomatisk och konsulär immunitet eller den immunitet som enligt folkrätten åtnjuts av en stat avseende statliga luftfartyg eller rymdföremål. Konventionen omfattar inte straffrättsliga förfaranden och anses inte heller omfatta militär verksamhet. Konventionen påverkar inte redan befintliga internationella överenskommelser som har samband med de frågor som regleras i konventionen. I de förhållanden som inte regleras i konventionen fortsätter folkrättens sedvanerättsliga regler att gälla.

Utskottets överväganden

Immunitet för stater och deras egendom

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen godkänner att Sverige ratificerar FN:s konvention om immunitet för stater och deras egendom och att Sverige vid ratifikationen av konventionen avger de förklaringar som regeringen föreslagit samt antar regeringens lagförslag.

Bakgrund

Det har i fråga om statsimmunitet saknats någon allmän internationell överenskommelse. Däremot finns ett antal bilaterala överenskommelser som reglerar frågor om statsimmunitet mellan de berörda staterna. Vidare finns internationella konventioner, som till viss del reglerar statsimmunitet i fråga om fartyg och luftfartyg, bl.a. en internationell konvention från år 1926 (sluten i Bryssel) med vissa gemensamma bestämmelser i fråga om statsfartygs fri- och rättigheter. År 1972 tillkom också en regional konvention i ämnet, den europeiska konventionen om statsimmunitet, med generella regler för statsimmunitet som gäller mellan konventionsstaterna. Den konventionen har emellertid bara ratificerats av åtta europeiska stater.

Det saknas även i princip vägledande avgöranden från internationella domstolar. Det är i stället i nationell lagstiftning och i avgöranden från nationella domstolar som ämnet behandlas. Det är alltså genom en jämförelse mellan de regionala eller bilaterala överenskommelser som finns, ILC:s – FN:s folkrättskonvention, International Law Commission – mångåriga arbete inför den nu aktuella FN-konventionen och nationell lagstiftning och nationella domstolars avgöranden som eventuella allmänna folkrättsliga regler i fråga om statsimmunitet kan fastställas.

I dag tillämpar svenska domstolar huvudsakligen sedvanerätt och tidigare svensk domstolspraxis i frågor om statsimmunitet.

Förslag

Propositionens huvudsakliga förslag är att riksdagen godkänner att Sverige ratificerar FN:s konvention om immunitet för stater och deras egendom samt att riksdagen antar regeringens förslag om lag om immunitet för stater och deras egendom, genom vilken konventionen föreslås bli tillämplig lag i Sverige genom inkorporering. Propositionen baseras på betänkandet Immunitet för stater och deras egendom (SOU 2008:2). Vidare föreslås att ett tillägg görs till 4 kap. 1 § sjölagen (1994:1009) med hänvisning till den föreslagna lagen om immunitet för stater och deras egendom.

Förenta nationernas (FN:s) konvention om immunitet för stater och deras egendom utgör i huvudsak en kodifiering av gällande sedvanerätt. Konventionen anger som allmän princip att en stat åtnjuter immunitet i förhållande till andra staters domstolar enligt vad som anges i konventionen. I konventionen anges också ett antal fall där immunitet inte får åberopas, exempelvis i tvister som rör en stats affärstransaktioner med utländska fysiska eller juridiska personer. Konventionen innehåller också bestämmelser om staters immunitet mot tvångsåtgärder i samband med domstolsförfaranden och om hur delgivning ska ske med en annan stat samt regler för när tredskodom kan meddelas.

I konventionens artikel 3.2 anges att den inte rör den immunitet som gäller för statschefer i kraft av deras ställning (ratione personae). Artikeln nämner endast statschefer. För att undvika otydlighet och förhindra onödiga tolkningsfrågor föreslår regeringen att Sverige i samband med ratificeringen avger en förklaring angående tolkningen av den nämnda bestämmelsen. Det bör anges att Sverige inte anser att konventionen är tillämplig i fall där det finns särskilda regleringar om immunitet och privilegier som kan tillkomma regeringschefer, utrikesministrar och övriga representanter för staten, i den utsträckning de åtnjuter immunitet och privilegier enligt folkrätten i övrigt. Konventionen påverkar således inte den immunitet som statschefer åtnjuter i kraft av sin ställning och inte heller gällande regleringar om diplomatisk och konsulär immunitet eller den immunitet som enligt folkrätten åtnjuts av en stat avseende statliga luftfartyg eller rymdföremål.

Av arbetet som föregick konventionen framgår att den inte skulle omfatta militär verksamhet. Detta kommer emellertid inte till uttryck i konventionens text. Regeringen föreslår därför att Sverige vid antagandet av konventionen ska avge en förklaring med den innebörden att Sverige anser att konventionen inte är tillämplig på militär verksamhet, inklusive väpnade styrkors verksamhet under en väpnad konflikt (som dessa begrepp förstås i internationell humanitär rätt) och åtgärder som en stats väpnade styrkor vidtar i tjänsten.

Konventionen omfattar inte heller straffrättsliga förfaranden.

Frågan om huruvida främmande stater kan åtnjuta immunitet även i rättsliga förfaranden som rör kränkningar av de mänskliga rättigheterna behandlas inte i konventionen. Då det är möjligt att en rättsutveckling mot minskad omfattning av statsimmuniteten för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna skulle kunna ske genom dels Europadomstolens praxis, dels praxisutveckling i andra forum, bör Sverige enligt regeringens förslag avge en förklaring om att Sverige inte anser att konventionen påverkar en framtida folkrättslig utveckling avseende skyddet för de mänskliga rättigheterna.

Konventionen påverkar inte redan befintliga internationella överenskommelser som har samband med de frågor som regleras i konventionen. I de förhållanden som inte regleras i konventionen fortsätter folkrättens sedvanerättsliga regler att gälla.

Utskottets ställningstagande

Propositionen har inte föranlett något motionsyrkande eller några andra invändningar under utskottsbehandlingen. Utskottet kan inte komma till någon annan slutsats än att den aktuella FN-konventionen bör ratificeras och att de föreslagna förklaringarna bör avges samt att den föreslagna lagstiftningen bör antas.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen dels godkänner att Sverige ratificerar FN:s konvention om immunitet för stater och deras egendom samt att Sverige vid ratifikationen av konventionen avger de förklaringar som regeringen föreslagit, dels antar de i propositionen framlagda lagförslagen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2008/09:204 Immunitet för stater och deras egendom:

1.	Riksdagen godkänner att Sverige ratificerar FN:s konvention om immunitet för stater och deras egendom (avsnitt 7.1).
2.	Riksdagen godkänner att Sverige vid ratifikation av konventionen avger förklaringar avseende tolkningen av konventionens bestämmelser om immunitet ratione personae, dess tillämpning på militär verksamhet och dess förhållande till en framtida internationell utveckling avseende skyddet för de mänskliga rättigheterna (avsnitt 7.1).
3.	Riksdagen antar regeringens förslag till 1.    lag om immunitet för stater och deras egendom, 2.    lag om ändring i sjölagen (1994:1009).

Bilaga 2

Regeringens lagförslag