ILOs konventioner nr 168 och 167

Betänkande 1990/91:AU9

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1990/91:AU09

ILOs konventioner nr 168 och 167

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motion
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1990/91
AU9

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag i
proposition 1989/90:64 att riksdagen godkänner en konvention om
främjande av sysselsättning och skydd vid arbetslöshet, som
utarbetats inom Internationella arbetsorganisationen (ILO).
Utskottet lämnar utan erinran vad som i övrigt anförts om de
instrument som antagits vid den internationella
arbetskonferensen år 1988. En motion med yrkande om godkännande
av en konvention om säkerhet och hälsa vid byggnads- och
anläggningsarbete avstyrks av utskottet. Vänsterpartiet
reserverar sig mot detta.

Propositionen

I proposition 1989/90:64 med anledning av vissa beslut fattade
av Internationella arbetskonferensen vid dess sjuttiofemte möte
föreslår regeringen att riksdagen godkänner den av
arbetskonferensen år 1988 antagna konventionen (nr 168) om
främjande av sysselsättning och skydd vid arbetslöshet. Genom
propositionen ges riksdagen tillfälle att ta del av även den av
konferensen antagna rekommendationen (nr 176) i samma ämne samt
konventionen (nr 167) och rekommendationen (175) om säkerhet och
hälsa vid byggnads- och anläggningsarbete.

Motion

Motion 1989/90:A123 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ratifikation av konventionen 167.

Utskottet

Av propositionen framgår att Internationella arbetskonferensen
-- Internationella arbetsorganisationens (ILO) beslutande organ
-- vid sitt sjuttiofemte möte år 1988 antog dels en konvention
(nr 167) och en rekommendation (nr 175) om säkerhet och hälsa
vid byggnads- och anläggningsarbete, dels en konvention (nr 168)
och en rekommendation (nr 176) om främjande av sysselsättning
och skydd vid arbetslöshet.

Konventionen nr 167 och rekommendationen nr 175 om säkerhet
och hälsa vid byggnads- och anläggningsarbete

Konventionen, som kompletterar av ILO tidigare antagna
dokument, gäller all byggverksamhet. Medlemsstat som ratificerar
konventionen förbinder sig att anta sådan lagstiftning, som
syftar till att säkerställa att åtgärder vidtas för att
förebygga ohälsa eller olycksfall på byggarbetsplatsen.
Bestämmelserna skall genomföras med stöd av nationell
lagstiftning eller kollektivavtal eller på annat sätt som är
lämpligt med hänsyn till nationella förhållanden. Vid
tillämpningen av konventionen skall vederbörlig hänsyn tas till
relevant internationell standard.

I konventionen regleras arbetsgivares och ensamföretagares
skyddsansvar. Den innehåller särskilda bestämmelser om
samordningsansvar för skyddsåtgärder på gemensamma
byggarbetsställen. Den som har sådant ansvar, normalt
huvudentreprenören, kan utse annan att svara för samordningen,
då den enligt huvudregeln samordningsansvarige inte är
närvarande på byggarbetsplatsen. Den sistnämnda bestämmelsen
skall ges verkan i den utsträckning det är förenligt med
nationell lagstiftning. Konventionen ställer krav på att de som
utformar och planerar ett byggnadsprojekt skall beakta
arbetsmiljörisker, som kan tänkas uppkomma under byggnads- och
anläggningsskedet. Konventionen reglerar även arbetstagares
skyddsansvar. Vidare anger den en rad detaljerade och specifika
krav på olika skyddsåtgärder. Arbetstagare skall ges erforderlig
utbildning i arbetsmiljöfrågor. Konventionen föreskriver lagfäst
skyldighet att anmäla arbetsskada och olycksfall till myndighet.
Ett inspektionssystem för tillsyn skall inrättas av
medlemsstaterna. Slutligen föreskrivs att arbetsgivaren skall
tillhandahålla personlig skyddsutrustning för arbetstagarna.

Rekommendationen kompletterar konventionen med mer detaljerade
anvisningar.

Arbetsmarknadsministern bedömer att förutsättning för en
ratifikation av konventionen nr 167 inte föreligger för
närvarande. I propositionen sägs visserligen att det är önskvärt
att Sverige tillträder konventionen, som står i överensstämmelse
med den svenska grundsynen på arbetsmiljöpolitikens innehåll.
Konventionens krav uppfylls i huvudsak av svensk lagstiftning.
Vissa avvikelser föreligger emellertid. De krav som
konventionens artikel 9 ställer på konstruktörer och projektörer
att beakta arbetsmiljörisker, som kan aktualiseras under
byggnads- och anläggningsarbete, saknar för närvarande
motsvarighet i arbetsmiljölagen. Arbetsmarknadsministern
hänvisar till det arbete som pågår i arbetsgruppen (A 1987:D)
för översyn av vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen. Gruppen
har fått i uppdrag att bl.a. utreda frågan om ett skyddsansvar
för arkitekter, konstruktörer och andra som medverkar vid
projektering av en byggnad eller anläggning. Enligt
arbetsmarknadsministern bör frågan om ratifikation av
konventionen anstå till dess att arbetsgruppens förslag har
beretts i arbetsmarknadsdepartementet.

I motion A123 framför Lars Werner m.fl. (vpk) att de hinder
som föreligger mot ratifikation av konventionen bör kunna
undanröjas genom att svensk lagstiftning bringas i
överensstämmelse med kraven i konventionens artikel 9.

Den nämnda arbetsgruppen har i sitt betänkande nr 4 lämnat
vissa förslag avseende arbetsmiljöansvar vid projektering, m.m.
(Ds 1990:6). Gruppen förordar att det i arbetsmiljölagen förs in
en bestämmelse att byggherrar och även tillverkare av
prefabricerade byggnader skall se till att arbetsmiljösynpunkter
beaktas vid projekteringen av byggnader och anläggningar.
Arbetsmiljöansvar bör också slås fast för arkitekter,
konstruktörer och andra som i egenskap av konsulter eller
liknande medverkar vid projekteringen. Enligt arbetsgruppens
mening täcker de föreslagna bestämmelserna de krav som
konventionen nr 167 ställer vad avser regler om projektansvar.

Arbetsgruppens förslag bereds för närvarande i
arbetsmarknadsdepartementet. Enligt vad utskottet inhämtat avser
regeringen att under innevarande riksmöte föreslå riksdagen
vissa ändringar i arbetsmiljölagen som tar sikte på ansvar vid
projektering m.m.

Utskottet anser det önskvärt att Sverige tillträder
konventionen nr 167 men delar bedömningen i propositionen att
hinder för närvarande föreligger för ratifikation. Med hänsyn
till vad som upplysts om det arbete som pågår i
regeringskansliet är något initiativ inte påkallat från
riksdagens sida för att undanröja ratifikationshindret. Med det
anförda tillstyrks propositionen i denna del och avstyrks motion
1989/90:A123.

Konventionen nr 168 och rekommendationen nr 176 om främjande
av sysselsättning och skydd vid arbetslöshet

Konventionen kompletterar ett antal tidigare antagna
ILO-instrument. Varje medlemsstat skall vidta lämpliga åtgärder
för att samordna socialförsäkringssystem och
sysselsättningspolitik. Socialförsäkringssystemet, i synnerhet
arbetslöshetsersättningen, bör enligt konventionen vara så
utformat att det bidrar till att främja full, produktiv och
fritt vald sysselsättning och inte tar bort incitamenten för att
arbeta eller erbjuda arbete. Bestämmelserna i konventionen skall
genomföras enligt landets praxis i fråga om samråd och samarbete
med parterna på arbetsmarknaden. Särskilda program bör upprättas
för att åstadkomma ytterligare arbetstillfällen för
identifierade grupper av utsatta personer. Den genom
arbetslöshetsersättning skyddade personkretsen bör omfatta minst
85 % av alla anställda. Ersättning skall utgå vid hel
arbetslöshet samtidigt som varje medlemsstat bör söka utvidga
ersättningen att gälla vid partiell arbetslöshet och
permittering. Konventionen föreskriver viss miniminivå på
arbetslöshetsersättningen. Huvudregeln är att ersättning skall
betalas ut under hela den tid som arbetslösheten varar. Vissa
begränsningar är dock möjliga.

Rekommendationen kompletterar konventionen med vissa mer
preciserade anvisningar.

Konventionens krav vad gäller arbetsmarknadspolitikens
inriktning i stort och särskilda arbetsmarknadspolitiska program
för utsatta grupper är enligt propositionen väl uppfyllda i
svensk lagstiftning. I propositionen noteras med
tillfredsställelse att främjande av produktiv sysselsättning
getts en framträdande plats, såsom svenska remissorgan förordat.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner konventionen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande konventionen nr 168 om främjande av
sysselsättning och skydd vid arbetslöshet
att riksdagen godkänner konventionen,

2. beträffande övriga instrument
att riksdagen dels avslår motion 1989/90:A123, dels
utan erinran mot vad som i propositionen i övrigt anförts om de
vid Internationella arbetskonferensens sjuttiofemte möte antagna
instrumenten lägger propositionen i motsvarande delar till
handlingarna.
res. (v)

Stockholm den 4 oktober 1990

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Elver Jonsson

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Marianne
Stålberg (s), Lahja Exner (s), Anders G Högmark (m), Gustav
Persson (s), Sten Östlund (s), Mona Saint Cyr (m), Kersti
Johansson (c), Karl-Erik Persson (v), Anna Horn af Rantzien
(mp), Eivor Husing (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Yngve Wernersson
(s), Sigge Godin (fp), Gunilla Andersson (s) och Kjell Ericsson
(c).

Reservation

Övriga instrument (mom. 2)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 3
med "Utskottet anser" och slutar med "motion 1989/90:A123" bort
ha följande lydelse:

De hinder som föreligger mot ratifikation av konventionen 167
om säkerhet och hälsa vid byggnads- och anläggningsarbete bör
enligt utskottets mening undanröjas genom att arbetsmiljölagen
tillförs regler med krav på att de som utformar och planerar ett
byggnadsprojekt skall beakta säkerhet och hälsa för de
arbetstagare som sysselsätts vid projektets utförande.
Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med
förslag om godkännande av konventionen.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:

2. beträffande övriga instrument
att riksdagen dels med bifall till motion 1989/90:A123 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
konventionen nr 167, dels utan erinran mot vad regeringen i
övrigt anfört om de vid Internationella arbetskonferensens
sjuttiofemte möte antagna instrumenten lägger propositionen i
motsvarande delar till handlingarna.