Herrelösa fastigheter samt ansvar för konkurskostnader

Betänkande 2004/05:BOU3

Bostadsutskottets betänkande2004/05:BOU3

Herrelösa fastigheter samt ansvar för konkurskostnader

---

Sammanfattning
I betänkandet behandlar bostadsutskottet regeringens förslag till
riksdagen i proposition 2004/05:35 Herrelösa fastigheter samt ansvar för
konkurskostnader jämte motioner som väckts med anledning av propositionen.
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår
samtliga motionsförslag.
Regeringens förslag avser frågor om fastigheter som ägs av upplösta
juridiska personer, s.k. herrelösa fastigheter. Syftet med de förslag
som lämnas är dels att skapa regler för hantering av herrelösa fastigheter,
dels att motverka uppkomsten av dem.
Enligt regeringens förslag skall god man kunna utses för upplösta
juridiska personer i mål och ärenden om expropriation. Genom förslaget
blir det möjligt att expropriera herrelösa fastigheter. Motsvarande
ordning kommer även att gälla för inlösen enligt plan- och bygglagen.
Det innebär att det blir möjligt att definitivt ta hand om fastigheter
som blivit herrelösa.
Det föreslås också en regel som innebär att konkursförvaltare, som lägger
ut av egna medel för att försöka sälja fastigheter, i sista hand skall
få sina utlägg ersatta av staten. Förslaget avser att motverka att
konkursförvaltare avstår från att försöka sälja fast egendom på grund av
risken att inte ersättas för utlägg.
I propositionen behandlas också frågan om ansvar för konkurskostnader
när en konkurs upphävs av högre rätt. Regeringen föreslår att den
borgenär som ansökt om konkurs i vissa fall skall svara för konkurskostnaderna
när konkursen upphävs av högre rätt. Detta skall gälla när konkursbeslutet
inte kan anses bero på omständigheter gäldenären svarar för.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 maj 2005.
Till betänkandet har 5 reservationer och 2 särskilda yttranden fogats.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Begreppet herrelösa fastigheter
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo3 yrkande 1.
Reservation 1 (kd)

2. Regeringens lagförslag i fråga om herrelösa fastigheter
Riksdagen antar regeringens förslag till1. lag om ändring i
expropriationslagen (1972:719) och2. lag om ändring i konkurslagen (1987:672)
i denna del.Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:35 i denna
del.
Reservation 2 (c)

3. Herrelösa fastigheter med visst värde
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo1.
Reservation 3 (m, c)

4. Det kommunala ansvaret för herrelösa fastigheter
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo2 och 2004/05:Bo3 yrkandena 2-4.

Reservation 4 (kd)
Reservation 5 (c)

5. Regeringens lagförslag i övrigt
Riksdagen antar regeringens förslag tilllag om ändring i konkurslagen
(1987:672) i den mån lagförslaget inte omfattas av vad utskottet föreslagit
ovan.Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:35 i denna del.

Stockholm den 15 mars 2005
På bostadsutskottets vägnar

Ragnwi Marcelind
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ragnwi Marcelind (kd),
Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Marietta de Pourbaix-Lundin (m),
Nina Lundström (fp), Siw Wittgren-Ahl (s), Maria Öberg (s), Peter
Danielsson (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c), Ewa Thalén Finné
(m), Sten Lundström (v), Helena Hillar Rosenqvist (mp), Maria Hassan
(s), Pia Nilsson (s), Tomas Agenberg (s) och Stefan Wikén (s).

Redogörelse för ärendet
Efter ett förslag från lagutskottet anmodade riksdagen år 1998 regeringen
att i lämpligt sammanhang föranstalta om erforderligt utredningsarbete
för att få problemen med övergiven (herrelös) egendom i samband med
konkurs allmänt belysta och behovet av lagstiftning klargjort (rskr.
1997/98: 157, bet. 1997/98:LU14). I Justitiedepartementet hölls i
december 2000 ett möte med konkursförvaltare och representanter för
myndigheter och organisationer där frågan om herrelös egendom, särskilt
herrelösa fastigheter, uppmärksammades. Syftet med mötet var att få
kännedom om hur vanligt det är att bl.a. fastigheter blir herrelösa,
vilka problem som då uppstår och hur man skulle kunna komma till rätta
med problemen. Efter mötet bildades en arbetsgrupp med företrädare för
Justitie-, Finans- och Miljödepartementen. I gruppen har övervägts de
frågor och förslag som behandlades vid mötet. Resultatet av arbetsgruppens
överväganden presenterades i promemorian Herrelösa fastigheter samt
ansvar för konkurskostnader (Ds 2003:64). I promemorian behandlades
ytterligare en fråga, nämligen hur ansvaret för konkurskostnader skall
fördelas när ett konkursbeslut upphävs av högre rätt. Promemorian har
remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet
(Ju 2004/152/L2).
Regeringens i detta ärende lämnade förslag till lagändringar återfinns
jämte motiveringar och vissa bedömningar i närliggande frågor i proposition
2004/05:35. Lagförslagen har även tagits in som bilaga 2 i detta betänkande.

Lagrådet har granskat lagförslagen, och dess yttrande finns intaget i
propositionen (bilaga 5).
Propositionens huvudsakliga innehåll
I proposition 2004/05:35 Herrelösa fastigheter samt ansvar för
konkurskostnader lämnar regeringen förslag till riksdagen om ändringar i
expropriationslagen (1972:719) och konkurslagen (1987:672).
Regeringens förslag avser frågor om fastigheter som ägs av upplösta
juridiska personer, s.k. herrelösa fastigheter. Syftet med de förslag
som lämnas är dels att skapa regler för hantering av herrelösa fastigheter,
dels att motverka uppkomsten av dem.
Enligt förslaget skall en god man kunna utses för upplösta juridiska
personer i mål och ärenden om expropriation. Genom förslaget blir det
möjligt att expropriera herrelösa fastigheter. Motsvarande ordning kommer
även att gälla för inlösen enligt plan- och bygglagen. Det innebär att
det blir möjligt att definitivt ta hand om fastigheter som blivit
herrelösa.
Det föreslås också en regel som innebär att konkursförvaltare, som lägger
ut av egna medel för att försöka sälja fastigheter, i sista hand skall
få sina utlägg ersatta av staten. Förslaget avser att motverka att
konkursförvaltare avstår från att försöka sälja fast egendom på grund av
risken att inte ersättas för utlägg.
I propositionen behandlas också frågan om ansvar för konkurskostnader
när en konkurs upphävs av högre rätt. Regeringen föreslår att den
borgenär som ansökt om konkurs i vissa fall skall svara för konkurskostnaderna
när konkursen upphävs av högre rätt. Detta skall gälla när konkursbeslutet
inte kan anses bero på omständigheter gäldenären svarar för.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 maj 2005.

Utskottets överväganden
Herrelösa fastigheter
Begreppet herrelösa fastigheter
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om att regeringen skall verka för
att begreppet herrelösa fastigheter ersätts av ett genusneutralt begrepp.
Jämför reservation 1 (kd).
I fastighetsregistret finns alla fastigheter antecknade med uppgift om
vem som är ägare. Det fastighetsrättsliga systemet förutsätter att alla
fastigheter ägs av någon. En fastighet kan inte kastas bort som en lös
sak och ägaren anses inte kunna ensidigt avsäga sig äganderätten. För
att någon skall upphöra att vara fastighetsägare måste det alltså finnas
någon annan som tar över äganderätten till fastigheten.
Vanligtvis representerar en fastighet ett betydande värde och övergår
till en ny ägare genom köp. Den kan emellertid även övergå i annans ägo
på annat sätt, t.ex. genom gåva eller bodelning.
Det finns ett flertal regler om att juridiska personer i olika situationer
är skyldiga att upplösas. Åtskilliga juridiska personer upplöses dessutom
på grund av att ägarna eller medlemmarna inte önskar fortsätta med den
verksamhet som bedrivs. När juridiska personer skall upplösas finns
regler för hur det skall förfaras med deras egendom. Regleringen är i
viss mån komplicerad och kan ge upphov till tillämpningssvårigheter.
Gemensamt för reglerna är att de syftar till att den juridiska personens
egendom skall avyttras och att de medel som flyter in fördelas mellan
dem som har fordringar på den juridiska personen eller dess ägare eller
medlemmar. När en juridisk person upplöses och en fastighet som ägs av
denna inte går att avyttra anses den upplösta juridiska personen kvarstå
som fastighetens ägare. Fastigheter som ägs av upplösta juridiska
personer har kommit att kallas herrelösa fastigheter. I propositionen har
det begreppet använts för att beteckna denna företeelse.
Att en fastighet inte går att sälja i samband med upplösningen av en
juridisk person beror på att fastigheten saknar värde eller att ägandet
av den innebär en belastning. Den vanligaste orsaken till detta anses
vara att fastigheten är miljöskadad eller i vart fall belastad på något
sätt. En köpare blir därmed tvungen att sanera fastigheten eller vidta
någon annan åtgärd för att försätta fastigheten i godtagbart skick.
Inte sällan grundas sådana skyldigheter på offentligrättsliga bestämmelser
om miljö- och personskydd. Kostnaderna för att vidta nödvändiga åtgärder
kan överstiga värdet av fastigheten i åtgärdat skick. Det s.k.
efterbehandlingsansvaret i miljöbalken kan sålunda bidra till att miljöskadade
fastigheter inte går att sälja. Efterbehandlingsansvaret innebär att en
förvärvare av en fastighet normalt måste räkna med att få betala för
sådana åtgärder som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att
skada eller olägenhet uppstår för människors hälsa eller för miljön.
Svårigheter att avyttra fastigheter förekommer även när förelägganden
om rivning eller andra åtgärder har utfärdats enligt plan- och bygglagen
(1987:10). Säljs en fastighet som omfattas av ett sådant föreläggande,
blir den nye ägaren ansvarig för att åtgärderna vidtas. Ytterligare en
orsak till att en fastighet inte kan säljas kan vara att det inte finns
någon marknad för försäljning av vissa fastigheter. Det kan bero på att
det råder lågkonjunktur eller på strukturell regional avfolkning. En
särskild omständighet som kan bidra till att fastigheter lämnas osålda
är att en konkursförvaltare inte alltid ersätts för utlägg i samband
med försök att sälja fastigheter, vilket kan motverka en del försäljningsförsök.

I motion 2004/05:Bo3 (kd) yrkande 1 föreslås ett riksdagens tillkännagivande
om att regeringen skall verka för att begreppet herrelösa fastigheter
ersätts av ett genusneutralt begrepp. Beteckningen anses bl.a. utgöra
ett i raden av språkliga och begreppsliga hinder för jämställdhetsarbetet.

Begreppet herrelös finns inte i någon nu i Sverige gällande lag eller
förordning. Däremot förekommer det inom EG-rätten i ett par rättsakter
(både direktiv och förordning) dock i annat sammanhang än det i
propositionen aktuella.
Utskottet kan i likhet med regeringen konstatera att fastigheter som
ägs av upplösta juridiska personer har kommit att kallas herrelösa
fastigheter. Det är inte ovanligt att ord och begrepp vid närmare eftertanke
visar sig ha en koppling till manligt eller kvinnligt kön men att de
genom sin användning inte uppfattas som könsbundna. Ordet herrelös är
ett sådant ord. I propositionen används begreppet herrelös fastighet
för en speciell företeelse, och det finns naturligtvis praktiska
hänsynstaganden bakom detta. Utskottet förordar att detta begrepp används
även fortsättningsvis. Med hänvisning till detta avstyrker utskottet
kd-motionen.
Särskild företrädare för upplösta juridiska personer och ersättning
till konkursförvaltare för kostnader för att sälja fast egendom(propositionens
avsnitt 4.2 och 3)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens lagförslag i denna del. Jämför reservation
2 (c).
Regeringen har föreslagit att en god man skall kunna förordnas för en
upplöst sammanslutning vid expropriation och vid inlösen enligt plan-
och bygglagen. Enligt förslagen skall arvode till den gode mannen i
första hand tas ur expropriationsersättningen. I andra hand kommer
arvodet att betalas av kommunen. Regeringen föreslår också att staten,
i sista hand, skall ersätta en konkursförvaltares utlägg för försäljning
av fast egendom.
För att en expropriation skall kunna genomföras krävs att någon kan
företräda fastighetsägaren i expropriationsförfarandet. Genom förslaget
om möjligheterna till förordnande av en god man blir det alltså möjligt
att expropriera herrelösa fastigheter. Motsvarande ordning kommer även
att gälla för inlösen enligt plan- och bygglagen. Det innebär att det
blir möjligt att definitivt ta hand om fastigheter som blivit herrelösa.

Förslaget om att staten i sista hand skall stå för en konkursförvaltares
utlägg avser att motverka att konkursförvaltare avstår från att försöka
sälja fast egendom på grund av risken att inte ersättas för sina utlägg.

Enligt propositionens lagförslag skall de nya reglerna träda i kraft
den 1 maj 2005.
Inte någon av de följdmotioner som väckts står mot de lagförslag som
propositionen innehåller.
Utskottet föreslår att riksdagen på de i propositionen angivna skälen
antar regeringens lagförslag i denna del. Det gäller dels förslaget
till lag om ändring i expropriationslagen (1972:719), dels förslaget
till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) i vad det avser lydelserna
av 14 kap. 2 och 14 §§ jämte ikraftträdandebestämmelse.
Herrelösa fastigheter med visst värde
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om ett klargörande av var gränsen
går för när expropriation inte skall få komma till stånd när det finns
en köpare till fastigheten. Jämför reservation 3 (m, c) och särskilt
yttrande 1 (fp).
I motion 2004/05:Bo1 (m) lämnas förslag som innebär att rättsläget skall
klargöras i fråga om var gränsen går för när en expropriation inte skall
komma till stånd på grund av att det finns en köpare till fastigheten
och fastigheten således har ett visst värde. Gränsdragningsproblematiken
omfattar samtidigt frågan om när ett likvidationsförfarande kan inledas.
Såsom utskottet förstår motionen fokuserar förslaget på den situationen
att det egentliga vederlaget utgörs av kostnaden för att åtgärda
förhållanden som ligger bakom att fastigheten blivit herrelös, t.ex.
miljösanera fastigheten. Enligt motionärerna måste i det fall det finns
en intresserad köpare en expropriation kunna undvikas och en regelrätt
försäljning i stället kunna ske (förslag om tillkännagivande).
Regeringen har när det gäller frågeställningarna om det finns tillräckliga
skäl att gå fram med förslaget om god man m.m. behandlat den situation
motionärerna tagit upp, dvs. att det finns en köpare till en herrelös
fastighet eller någon som är villig att ta emot en sådan fastighet som
gåva. Regeringen anför bl.a. följande.
Vissa skäl talar mot en möjlighet att utse en god man för den upplösta
juridiska personen i den situationen. Det framstår exempelvis inte som
lämpligt att en god man skall behöva avgöra fastighetens värde. Gör den
gode mannen en felaktig bedömning, riskerar han skadeståndskrav från
ägare och panthavare. En bedömning av fastighetens värde bör i stället
göras av en domstol, inom ramen för expropriation eller inlösen. Om
någon är beredd att betala för fastigheten, kan dessutom förutsättningarna
för likvidation ofta vara uppfyllda, och för att fördela en eventuell
köpeskilling torde likvidation i de flesta fall vara nödvändig. Med
hänsyn härtill finns det inte skäl att införa en möjlighet att förordna
god man för privata rättshandlingar.
Lagrådet har anmärkt att det genom anpassningar i aktiebolagslagen kunde
åstadkommas en ordning där en likvidator skulle kunna förordnas att
företräda ett upplöst aktiebolag i en situation som den nu aktuella.
Regeringen beslutade den 6 maj 2004 att inhämta Lagrådets yttrande över
ett förslag till ny aktiebolagslag. Med hänvisning till sitt kommande
yttrande över förslaget har Lagrådet förordat att frågan om god man i
expropriationsförfaranden skall övervägas på nytt i anslutning till den
fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet om ny aktiebolagslag.
Regeringen konstaterar dock att det som är utmärkande här är att den
efter konkurs upplösta associationen innehar en fastighet med "negativt"
värde. För att en likvidator skall kunna förordnas och likvidation kunna
ske efter en konkurs som avslutats utan överskott har det hittills
ansetts att konkursgäldenärens kvarvarande tillgångar måste ha ett
positivt värde. I regeringens lagrådsremiss om en ny aktiebolagslag
föreslås inte någon ändring av gällande rätt härvidlag. Det går inte nu
att bedöma om den fortsatta beredningen av ärendet kommer att leda till
någon sådan ändring av de aktiebolagsrättsliga reglerna som Lagrådet
överväger att föreslå. Det bör också beaktas att systemet med god man
redan finns i dag på ett näraliggande rättsområde och att det inte, i
och för sig, torde vara någon risk att regelverken skulle behöva bli
motstridiga ifall också möjligheten till likvidation utvidgas enligt
Lagrådets eventuella förslag. Den gode mannens uppgift är att tillvarata
huvudmannens intressen i en väl specificerad rättslig angelägenhet,
medan en likvidators uppgift är att likvidera tillgångarna och fördela
medel till aktieägarna. Om ersättning undantagsvis skulle utgå till det
upplösta bolaget i expropriationsärendet, kan en likvidator ta vid i
syfte att fördela köpeskillingen. Regeringen anser alltså att det finns
tillräckliga skäl för att nu gå fram med förslaget om god man.
Det skall här anmärkas att propositionen med förslag till ny aktiebolagslag
vid tidpunkten för detta betänkandes justering beslutats av regeringen
men ännu inte avgivits till riksdagen.
Som regeringen påpekat kan förutsättningarna för likvidation ofta vara
uppfyllda om någon är beredd att betala för en herrelös fastighet. Det
torde knappast finnas anledning att anta annat än att det endast i något
sällsynt undantagsfall skulle uppkomma en konkurrenssituation mellan en
kommun som vill expropriera en herrelös fastighet och en annan intressent
som är villig att sanera fastigheten och mer eller mindre endast med
denna insats som "vederlag" önskar överta fastigheten. Enligt utskottets
mening synes m-motionens förslag i det väsentliga gå ut på att expropriation
skall undvikas i ett fall som detta. En förändring av aktiebolagslagens
likvidationsregler i enlighet med vad Lagrådet sedermera förordat i
sitt yttrande över förslaget till ny aktiebolagslag skulle kunna ge ett
ökat utrymme för att i vissa situationer få till stånd ägarförändringar
beträffande herrelösa fastigheter utan att ett expropriationsförfarande
måste tillgripas. Regeringens proposition med förslag till ny aktiebolagslag
förväntas inom kort läggas på riksdagens bord. Enligt vad utskottet
erfarit har regeringen i detta förslag beaktat Lagrådets synpunkter om
utformningen av bestämmelserna om likvidation i fråga om ett bolag som
upplösts efter konkurs. Lagförslaget har utformats så att ett beslut om
likvidation skall fattas inte bara om det efter konkursens avslutande
återstår tillgångar som inte omfattas av konkursen utan även om talan
väcks mot bolaget eller det av annat skäl uppkommer behov av en
likvidationsåtgärd.
Mot den nu givna bakgrunden saknas enligt utskottets mening anledning
att gå motionärerna till mötes. Däremot kan det finnas skäl att återkomma
till den frågeställning som väckts genom motionen när tillräckliga
erfarenheter vunnits av de nya regler riksdagen kan komma att anta.
Motionen avstyrks.
Det kommunala ansvaret för herrelösa fastigheter
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen i fråga om det kommunala ansvaret
för herrelösa fastigheter. Jämför reservationerna 4 (kd) och 5 (c) samt
särskilt yttrande 2 (fp).
I motion 2004/05:Bo3 (kd) yrkande 2 föreslås lagstiftning som utvidgar
den kommunala skyldigheten att åtgärda problem som hänger samman med
herrelösa - eller som det i motionen sägs ej säljbara - fastigheter
samt statlig finansiering av denna verksamhet (förslag avseende ett
tillkännagivande om att regeringen skall lägga fram förslag). I samma
motion - yrkande 3 - lämnas förslag om att den s.k. tioprocentsregeln
som gäller för bidrag från Naturvårdsverkets anslag för sanering av
förorenade områden skall avskaffas (förslag om tillkännagivande).
Förslagen syftar i de ekonomiska delarna till att öka kommunernas möjligheter
att ta sig an problemen med de herrelösa fastigheterna. I motionen lämnas
vidare - yrkande 4 - förslag om en utvidgning av statens stöd till
omstrukturering av kommunala bostadsföretag till att också omfatta privata
bostadsföretag. Syftet är härvidlag att förebygga uppkomsten av herrelösa
fastigheter. Motionärerna hänvisar i delar till vad Lagrådet anfört i
sitt yttrande över de lagförslag som remitterats dit av regeringen.
I motion 2004/05:Bo2 (c) föreslås åtgärder som friskriver kommunerna
från saneringskostnader i linje med vad Lagrådet yttrat om någon form
av statsbidrag för miljösanering eller en obligatorisk försäkring för
saneringskostnader (förslag om tillkännagivande). Förslaget avser att
komma till rätta med att kommunerna av ekonomiska skäl har ett mycket
begränsat intresse av att åtgärda problemen med herrelösa fastigheter.
Enligt motionärerna bör ansvaret för herrelösa fastigheter i första
hand vara statligt.
Lagrådet konstaterade i sitt yttrande att det av olika remissyttranden
framgår att kommunernas intresse av att expropriera herrelösa fastigheter
kommer att vara mycket litet, eftersom kommunen då som ägare av fastigheten
drar på sig ett saneringsansvar enligt 10 kap. 3 § miljöbalken men inte
annat än vid synnerliga skäl kan få statliga bidrag till fullgörandet
av sitt åliggande. Dessutom kan straffansvar enligt 29 kap. 1 § miljöbalken
komma i fråga. Om fastigheten inte exproprieras kommer kommunen sällan
att vara skyldig att omedelbart sanera fastigheten på grund av bestämmelserna
i 1 kap. 2 § och 3 kap. 1 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, och
kommunen kan då skjuta problemet på framtiden. Vidare anförde Lagrådet
att om målet är att sanera fastigheter med negativt värde på grund av
miljöfarligt avfall krävs det därför andra åtgärder än förordnande av
någon som kan företräda den upplösta juridiska personen i ett
expropriationsmål. Lagrådet hänvisade till remissyttranden där det fanns
uppslag om hur detta skulle kunna ordnas. Det effektivaste instrumentet
anses i dessa vara en ändring av reglerna om statsbidrag till
saneringskostnader eller en obligatorisk försäkring som täcker
saneringskostnader.
Även för situationen att fastighetens värde inte är negativt men ett
saneringsbehov föreligger fanns enligt Lagrådet flera beaktansvärda
förslag i remissyttrandena om hur ändringar i konkurslagen eller
förmånsrättslagen skulle kunna främja att konkursbon tar itu med saneringen.
Lagrådet underströk att det är angeläget att dessa mer långtgående
överväganden tas upp i ett senare sammanhang.
Utskottet kan konstatera att staten har åtagit sig en betydande del av
kostnaderna för sanering av förorenade områden, särskilt i fall där
varken verksamhetsutövare eller ägare kan göras ansvariga. Medel för
detta ändamål har anslagits till Naturvårdsverket, som i sin tur
kanaliserar dem till länsstyrelserna. Enligt förordningen (2004:100) om
statsbidrag till åtgärder för utredning och efterbehandling av förorenade
områden får anslagen användas för bl.a. undersökningar och
efterbehandlingsåtgärder av förorenade områden. Bidrag får lämnas om ansvar
enligt
miljöbalken eller motsvarande äldre lagstiftning inte kan utkrävas eller
om den eller de som är ansvariga för att bekosta åtgärderna inte kan
betala eller om det annars finns synnerliga skäl. Regeringen har i
propositionen bedömt att det ofta torde finnas möjlighet för den kommun
som exproprierat en fastighet som enligt miljöbalkens regler behöver
saneras att få betydande statligt stöd. Vad gäller motionsyrkandet om
den s.k. tioprocentsregeln så har miljö- och jordbruksutskottet tidigare
under riksmötet tagit ställning till ett motsvarande förslag. Utskottet
som avstyrkte motionen anförde (bet. 2004/05:MJU1):
Som framgår av skrivelsen [2003/04:141 Sanering och återställning av
förorenade områden - resultatredovisning] är en faktor som påverkar
möjligheten att nå miljökvalitetsmålet svårigheten att hitta villiga
huvudmän för genomförande av efterbehandlingsprojekt med huvudsakligen
statlig finansiering. Naturvårdsverket menar att många kommuner anser
sig sakna tillräcklig kompetens och resurser för att bära de kostnader
saneringen för med sig eftersom statsbidrag lämnas med högst 90 % av
kostnaden i enlighet med bidragsförordningen (SFS 2004:100). I rapporten
Vägskäl för bostadsbristen har Länsstyrelsen i Stockholms län lämnat
förslag till förändringar i bidragsförordningen för förorenade områden
i syfte att stimulera bostadsbyggande. Rapporten bereds för närvarande
i Regeringskansliet. Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att
motion[en] ... bör lämnas utan vidare åtgärd.
I den ovannämnda rapporten konstateras att saneringen av förorenad mark
är förenad med mycket stora kostnader och att det inte är rimligt att
begära att bostadsexploateringar skall bära dessa kostnader. Regeringen
föreslås förändra regelverket så att det tydligt framgår att bostadsbyggande
är ett kriterium för prioritering av statligt stöd för marksanering.
Rapporten bereds alltjämt i Regeringskansliet.
Staten har också åtagit sig ett visst ansvar för kostnader för
bostadsbyggnader. År 1998 inrättade regeringen i enlighet med riksdagens
beslut Delegationen för stöd till vissa kommuner med bostadsåtaganden
(Bostadsdelegationen) för att tillfälligtvis hantera frågor om stöd
till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet. Bostadsdelegationens
verksamhet övertogs år 2002 av den nyinrättade Statens bostadsnämnd.
Nämndens verksamhet syftar till att underlätta ekonomiskt nödvändig
omstrukturering av kommunala bostadsbolag. För att uppnå det syftet kan
ekonomiskt stöd under vissa villkor lämnas till kommuner. Det handlar
primärt om stöd till kommuner som har särskilt stora problem med vakanser
i bostadsbeståndet, orsakade av vikande befolkningsunderlag. Målet för
nämndens verksamhet är att medverka till att ge de kommunala bostadsföretagen
långsiktigt hållbara ekonomiska förutsättningar för en kostnadseffektiv
bostadsförvaltning som är anpassad till den förväntade befolkningsutvecklingen.
Nämnden skall vidare medverka till att kommunala borgensåtaganden för
lån till bostadsrättsföreningar kan avvecklas. Stöd i form av bidrag
får lämnas om de ekonomiska åtagandena i samband med dessa åtgärder
medför en alltför tung börda för kommunen och i den mån inte annat stöd
är tillräckligt. Bostadsutskottet har tidigare under riksmötet behandlat
ett motionsförslag som omfattade att privata värdar inte skall missgynnas
när det gäller ett statligt stöd till bostadsföretag i kommuner med
bostadsöverskott. Utskottet ställde sig bakom den för stödet nu gällande
ordningen. Motionen avstyrktes av utskottet (bet. 2004/05:BoU1).
Det kan konstateras att kommunerna har ett ansvar för de räddningsinsatser
som kan behöva vidtas på herrelösa fastigheter. Om de olägenheter som
fastigheterna för med sig inte är av sådan art att någon räddningsinsats
är påkallad, finns dock oftast inte någon skyldighet för staten eller
kommunerna att agera, men kommunerna kan välja att åtgärda problemen.
Men även när en kommun vill åtgärda problemen, kan det i praktiken vara
svårt att få till stånd förändringar, om det inte finns någon företrädare
för fastighetsägaren. Det regeringsförslag som utskottet tidigare i
detta betänkande tillstyrkt avser att ge kommunerna ett verktyg för att
komma till rätta med de problem som är förbundna med de herrelösa
fastigheterna.
Det finns en rad tänkbara åtgärder både för att motverka uppkomsten av
herrelösa fastigheter och stärka kommunernas förmåga och vilja att ta
sig an de fastigheter som blivit herrelösa. En del sådana åtgärder har
det lämnats förslag om i motionerna. Därutöver nämns i propositionen
ett förslag om att miljöbalken skulle kunna ändras så att kommuner som
förvärvar förorenade fastigheter i syfte att sanera dem inte blir
rättsligt ansvariga för efterbehandlingen. Det är en fråga som regeringen
avser att behandla i samband med den senare i vår kommande
miljömålspropositionen.
Regeringen uttalar vidare i den nu behandlade propositionen att det
kan finnas anledning att i lämpligt sammanhang och ur ett annat perspektiv
återkomma till frågan om hur ansvar och kostnader för offentligrättsliga
krav lämpligen skall fördelas i insolvenssituationer.
Gemensamt för ett par av de nu i motionerna väckta frågorna är att de
lämpligen bör tas upp i annat sammanhang. Bidragsfrågorna bör enligt
utskottets mening således behandlas i samband med budgeten och där
avgöras ihop med andra frågor som rör respektive stödform. Det har varit
fallet tidigare under riksmötet vad gäller de i motionerna lämnade
förslagen om förändringar av saneringsbidraget och stödet till de kommunala
bostadsföretagen. De mer generella frågorna om ett ökat respektive
minskat statligt eller kommunalt ansvar jämte underbyggande stödformer
i kd- och c-motionerna kan utskottet inte nu ställa sig bakom. Enligt
utskottets mening bör i varje fall utfallet av de av utskottet tillstyrkta
lagändringarna och de överväganden som kommer att göras i miljömålspropositionen
om kommunernas efterbehandlingsansvar avvaktas. Kd- och c-motionerna
avstyrks således i sin helhet.
Regeringens lagförslag i övrigt
Ansvaret för konkurskostnader när högre rätt upphäver ett beslut om
konkurs (propositionens avsnitt 5)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens lagförslag i denna del.
Enligt regeringens förslag skall, om ett beslut om konkurs upphävs av
högre rätt, sökanden ersätta konkursgäldenären för konkurskostnader som
inte kan hänföras till omständigheter som beror på gäldenären. Ikraftträdande
föreslås ske den 1 maj 2005, och det lämnas också förslag om en
övergångsbestämmelse.
Det har inte väckts någon mot regeringsförslaget stående motion.
Utskottet tillstyrker på de i propositionen angivna skälen regeringens
lagförslag i denna del.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Begreppet herrelösa fastigheter, punkt 1 (kd)
av Ragnwi Marcelind (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo3
yrkande 1.
Ställningstagande
Proposition 2004/05:35 har av regeringen givits namnet Herrelösa
fastigheter samt ansvar för konkurskostnader. Att beteckningen herrelös
används för fastigheter som ägs av upplösta juridiska personer motiveras
med att dessa "har kommit att kallas" just så. Denna manliga beteckning
för fastighetsägare är dels föråldrad med utgångspunkt i dagens faktiska
ägandeförhållanden, dels ett i raden av språkliga och begreppsliga hinder
för jämställdhetsarbetet. Jag anser att statsmakterna skall bidra till
ett förändrat språkbruk, i synnerhet som begreppet herrelösa i propositionen
åtföljs av upprepade referenser till fastighetsägare som han eller honom.

Jag anser därför att regeringen, såväl i propositioner som i andra
sammanhang, bör verka för att uttrycket herrelösa fastigheter ersätts av
ett genusneutralt begrepp.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo3 (kd)
yrkande 1.

2. Regeringens lagförslag i fråga om herrelösa fastigheter, punkt 2
(c)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2
borde ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
konkurslagen (1987:672) i denna del och avslår regeringens förslag till
lag om ändring i expropriationslagen (1972:719).
Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2004/05:35 i
denna del.

Ställningstagande
När juridiska personer som står som ägare till fastigheter upplöses kan
detta resultera i att dessa fastigheter blir s.k. herrelösa. Detta gäller
framför allt när fastigheten saknar värde eller t.o.m. har ett negativt
värde på grund av kostnader för rivning eller sanering. Rättsläget har
hittills kunnat betecknas som ett vakuum där kommunen har haft ansvar
för att inte några akuta faror skall uppkomma, men det har saknats
verktyg för att lösa problemen på ett långsiktigt sätt.
Som svar på de problem som de herrelösa fastigheterna utgör har regeringen
först och främst föreslagit att överförmyndaren skall kunna förordna en
god man att företräda den upplösta juridiska personen när kommuner
förväntas vilja expropriera en herrelös fastighet.
När en fastighet med saneringsbehov blir exproprierad kommer den nya
ägaren att bli ansvarig för att åtgärda miljöproblemen. Detta följer av
miljöbalkens regler om efterbehandlingsansvar. Den nye ägaren har i och
för sig enligt balken rätt att utkräva ekonomiskt ansvar från tidigare
ägare. Erfarenheten har dock visat att dessa återkrav, där de över huvud
taget haft framgång, varit förknippade med stora svårigheter, avsevärda
processkostnader och lång tidsutdräkt. Som en mängd remissinstanser har
påpekat kommer det att leda till ett mycket begränsat intresse från
kommunernas sida att faktiskt åtgärda problemen kring herrelösa fastigheter.
På detta replikerar regeringen att syftet med föreliggande lagförslag
"främst är att tillhandahålla en rättslig möjlighet att hantera herrelösa
fastigheter". Min förhoppning har varit att regeringens förslag i fråga
om de herrelösa fastigheterna skulle syfta till att faktiskt åtgärda de
verkliga problemen, inte att skapa ett teoretiskt regelverk som aldrig
kommer att utnyttjas.
I propositionen förutsätter regeringen, åtminstone indirekt, att ansvaret
för herrelösa fastigheter ligger på kommunerna. Jag menar att detta
inte alls är a priori givet utan att det är fråga om ett statligt ansvar
i första hand.
Ett av regeringens i propositionen lämnade förslag ligger i linje med
vad jag nyss sagt. Det gäller förslaget som garanterar en konkursförvaltare
ersättning avseende utlägg för att få till stånd försäljning av
konkursboets fastigheter. Syftet med detta förslag är att skapa bättre
förutsättningar för förvaltare att sälja fastigheter som annars skulle
kunna bli herrelösa. Är förvaltaren tvungen att göra utlägg av egna
medel för att kunna genomföra en försäljning av fast egendom bör således
utläggen ersättas av staten, om de varken kan utgå ur egendomens avkastning
eller köpeskilling eller ur boet i övrigt. Jag tillstyrker således
förslaget till lag om ändring i 14 kap. 2 och 14 §§ konkurslagen.
Mot bakgrund av vad jag tidigare anfört bör regeringens lagförslag i
övrigt i fråga om herrelösa fastigheter inte genomföras. Jag föreslår
således avslag på propositionens lagförslag i denna del.
Regeringen bör enligt min mening återkomma med förslag som garanterar
en lösning av problemen med herrelösa fastigheter genom att staten tar
det huvudsakliga ansvaret. Det skall alltså inte vara fråga om en
verkningslös pappersprodukt. Jag återkommer till frågan om verkningsfulla
åtgärder vid utskottets behandling av motion 2004/05:Bo2 (c).

3. Herrelösa fastigheter med visst värde, punkt 3 (m, c)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Peter Danielsson (m), Rigmor
Stenmark (c) och Ewa Thalén Finné (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo1.

Ställningstagande
En förutsättning för att en fastighet skall bli herrelös är att dess
ägare är en juridisk person som upplöses. Upplösning av juridiska
personer kan i huvudsak ske genom konkurs eller likvidation. Efter avslutad
konkurs kan ett likvidationsförfarande inledas till exempel om det finns
någon tillgång som inte omfattas av konkursen. På motsvarande sätt gäller
att en avslutad likvidation kan återupptas.
Propositionen tar sikte på situationer där en juridisk person upplösts
och lämnar efter sig en osåld fastighet. I majoriteten av de fall som
berörs torde en intresserad köpare saknas. Det kan emellertid inträffa
att en intressent träder fram efter det att en juridisk person upplösts.
Denna situation har enligt vår uppfattning inte tillräckligt beaktats
i regeringens proposition.
Regeringen antyder i propositionen att om en intresserad köpare finns
så måste fastigheten anses ha ett förmögenhetsvärde och att förutsättningarna
för ett likvidationsförfarande därmed skulle vara för handen. På så
sätt skulle expropriationsförfarandet undvikas. Men om en intressent
erbjuder sig att ta över fastigheten för exempelvis en krona, kan
fastigheten då anses ha ett förmögenhetsvärde?
Nu förespeglas vissa förändringar av aktiebolagslagens likvidationsregler
vilka kan underlätta vissa överlåtelser av herrelösa fastigheter.
Rättsläget måste emellertid alltjämt betraktas som oklart, bl.a. mot
bakgrund av att det nu aktuella regeringsförslaget inte beretts ihop
med förslaget till förändringarna av aktiebolagslagen. Lagrådet har ju
också haft den uppfattningen att förslaget om god man borde övervägas
på nytt i anslutning till den fortsatta beredningen av lagstiftningen
om en ny aktiebolagslag. Dessutom torde det ju vara så att det inte
enbart är upplösta aktiebolag som står som ägare till herrelösa fastigheter.

De nya av utskottet i detta lagstiftningsärende tillstyrkta lagreglerna
bör inte ge upphov till nya oklarheter. Av den anledningen vill vi att
rättsläget klargörs genom regeringens försorg. Frågan om vilken hänsyn
det i ett expropriationsmål kommer att tas till att det finns en annan
intressent bör besvaras. Vidare vill vi ha svar på vad en sådan intressent
kan vidta för åtgärder för att före kommunen få förvärva fastigheten.
Den analys vi önskar se genomförd skall vara klargörande för frågan om
vilka lagändringar som behövs för att en expropriation skall kunna
undvikas och att en regelrätt försäljning i stället kunna ske, om det
finns en intressent men det endast är fråga om ett formellt köp med en
symbolisk köpesumma. Frågan om det finns en intressent som är villig
att ta emot fastigheten som gåva men samtidigt är beredd att sanera
fastigheten eller vidta annan åtgärd som ligger bakom att fastigheten
blivit herrelös, t.ex. rivning av en obrukbar byggnad eller annan
anläggning torde därigenom också bli besvarad.
Vi vill påpeka att det både av stats- och kommunalekonomiska skäl finns
ett värde i att privata intressenter tar sig an herrelösa fastigheter
snarare än att de exproprieras av kommunen. Detta säger vi med tanke på
den av regeringen i propositionen angivna utgångspunkten att den
tillämpliga expropriationsgrunden utgörs av att det gäller att försätta
eller hålla en fastighet i tillfredsställande skick när grov vanvård
föreligger eller kan befaras uppkomma.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo1 (m).
Det är minst sagt förvånande att varken regeringen eller utskottet
genomfört eller önskar genomföra en gemensam analys av verkningarna av
de nya "godmansreglerna" och de förväntade nya likvidationsreglerna.
Det tillhör god och av grundlagen omhuldad lagstiftningsteknik att en
analys avser hur nya föreskrifter förhåller sig till varandra och om de
kan antas tillgodose angivna syften (jfr regeringsformens regler om vad
Lagrådets granskning skall avse). Lagrådet har också givit uttryck för
att övervägandena av de båda frågeställningarna i förhållande till
problematiken med herrelösa fastigheter bör ske i ett sammanhang.

4. Det kommunala ansvaret för herrelösa fastigheter, punkt 4 (kd)
av Ragnwi Marcelind (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo3
yrkandena 2-4 och bifaller delvis motion 2004/05:Bo2.
Ställningstagande
Herrelösa fastigheter medför runt om i landet betydande olägenheter och
utgör i många fall stora miljöproblem. Det gäller särskilt fastigheter
som på grund av förekomsten av miljöfarligt avfall har ett negativt
värde och därför inte ens kan skänkas bort. Dagens regelverk innebär
att situationer ofta uppstår där inte någon tar ansvar för de åtgärder
i form av upprustning, rivning eller sanering som är nödvändiga från
miljö- eller säkerhetssynpunkt.
De förändringar som föreslås av regeringen för hantering av herrelösa
fastigheter, och för att motverka uppkomsten av dem, utgör endast små
steg framåt. Det finns enligt mig skäl att ta betydligt större steg och
utveckla det allmännas ansvarstagande. Kommunerna bör åläggas ett större
ansvar för de herrelösa fastigheterna, och staten bör bidra till
finansieringen av de åtgärder kommunen vidtar för att fullgöra detta
ansvarstagande.
Regeringen konstaterar att kommunerna har ansvar för de räddningsinsatser
som kan behöva vidtas vid olyckor och överhängande fara för olyckor. Om
olägenheterna inte är av sådan art att någon räddningsinsats är påkallad,
finns oftast inte någon skyldighet för kommunerna att agera, men som
regeringen påpekar kan kommunerna välja att åtgärda problemen.
Staten har i dag inte något uttalat ansvar för de typiska problem som
de herrelösa fastigheterna för med sig. På ett par närliggande områden
har staten emellertid ett visst ansvar. Det handlar dels om stödet genom
Naturvårdsverket för kostnader för marksanering av miljöskadade fastigheter,
dels om ekonomiskt stöd till bostadsbolag för att omstrukturera
fastigheter, vilket ofta innebär rivning. De åtgärder som regeringen
vidtagit för att uppfylla dessa båda åtaganden är dock bristfälligt
utformade.
Propositionens otillräckliga förslag innebär att en god man skall kunna
förordnas att företräda den upplösta juridiska person som äger en
herrelös fastighet. För att regeringens förslag skall få effekt förutsätts
att kommunerna är beredda att expropriera fastigheterna för att sanera
dem. Ändå konstaterar regeringen att flera remissinstanser anser att
den föreslagna nyordningen kommer att få liten betydelse, eftersom
kommunerna oftast inte har någon ekonomisk möjlighet att ta på sig
ansvaret för fastigheterna.
Lagrådet påtalar att det av remissvaren framgår att kommunernas intresse
av att expropriera herrelösa fastigheter kommer att vara mycket litet.
Skälet till detta är att kommunen som ägare av fastigheten drar på sig
ett saneringsansvar men inte annat än vid synnerliga skäl kan få statliga
bidrag till fullgörandet av sitt åliggande. Om målet är att sanera
fastigheter med negativt värde på grund av miljöfarligt avfall, menar
Lagrådet att det krävs andra åtgärder än förordnande av någon som kan
företräda den upplösta juridiska personen i ett expropriationsmål.
Lagrådet påtalar att enligt remissvaren det effektivaste instrumentet
anses vara en ändring av reglerna om statsbidrag till saneringskostnader
eller en obligatorisk försäkring som täcker saneringskostnader.
Regeringen medger också i propositionen, med hänvisning till Naturvårdsverkets
och Kommunförbundets remissyttranden, att ekonomiska överväganden i
kombination med den nuvarande utformningen av regelsystemet om miljöbalkens
efterbehandlingsansvar kan avhålla kommuner från att utnyttja den
möjlighet som öppnas genom propositionens lagförslag. Genom att expropriera
en miljöbelastad fastighet kommer den nya ägaren att bli
efterbehandlingsansvarig
enligt miljöbalken. Detta medför att kommuner inte kommer att vilja
expropriera fastigheter som behöver saneras.
Trots att regeringen identifierar de grundläggande ekonomiska problemen
nöjer man sig med att gång på gång upprepa att syftet med propositionen
är att tillhandahålla en rättslig möjlighet att hantera herrelösa
fastigheter och att det bör lämnas till varje berörd kommun att avgöra om
möjligheten skall utnyttjas. Kommunernas ansvar och möjligheter behöver
enligt min mening förstärkas. Den passivitet som regeringen uppvisar
vad gäller de grundläggande problemen är inte acceptabel. Det krävs
beslut i riksdagen som kan råda bot på de situationer där det varken
finns någon ekonomisk möjlighet eller något intresse från kommunernas
sida att expropriera berörda fastigheter. Den närmast teoretiska möjlighet
som regeringen nu vill införa måste åtföljas av praktiska möjligheter.

En lagändring bör komma till stånd som ger kommunerna ett större ansvar
att åtgärda problem med herrelösa fastigheter. Kommunerna skall dock
inte enbart ges ett ökat ansvar, utan det krävs också ökade kommunala
möjligheter. Detta bör åstadkommas genom att staten tillhandahåller
resurser i form av ekonomiska bidrag. Regeringen bör utarbeta förslag
till lagstiftning om en utvidgad kommunal skyldighet att åtgärda problem
som hänger samman med herrelösa fastigheter jämte förslag till en statlig
finansiering av detta.
Staten har åtagit sig vissa kostnader för sanering av förorenade områden,
särskilt i fall där varken verksamhetsutövare eller ägare kan göras
ansvariga. Medel för detta ändamål har anslagits till Naturvårdsverket,
som i sin tur kanaliserar dem till länsstyrelserna. Anslagen får
användas för bl.a. undersökningar och efterbehandlingsåtgärder, dvs.
sanering.
Naturvårdsverket har påtalat svårigheten att hitta villiga huvudmän för
genomförande av efterbehandlingsprojekt, eftersom statsbidrag enligt
bidragsförordningen (SFS 2004:100) lämnas för högst 90 % av kostnaden.
Det innebär att 10 % eller mer av ett efterbehandlingsprojekts
totalkostnad skall finansieras av den kommunala huvudmannen. Naturvårdsverket
har dessutom föreslagit att kommuner som förvärvar fastigheter i syfte
att sanera dem skall undantas från miljöbalkens efterbehandlingsansvar,
eftersom det skulle öka kommunernas vilja att expropriera herrelösa
fastigheter. Kristdemokraterna har tidigare utan att vinna gehör föreslagit
att den s.k. 10-procentsregeln skall avskaffas. Tandlösheten i den
föreliggande propositionen visar dock tydligt på behovet av att denna
regel vid beviljande av statsbidrag för sanering av förorenade områden
bör avskaffas.
Som konstateras i propositionen har staten också åtagit sig ett visst
ansvar för kostnader för bostadsfastigheter som behöver rivas eller på
annat sätt åtgärdas med syfte att underlätta ekonomiskt nödvändig
omstrukturering av kommunala bostadsbolag. Ekonomiskt stöd kan under vissa
villkor lämnas till kommuner. Det handlar primärt om stöd till kommuner
som har särskilt stora problem med vakanser i bostadsbeståndet, orsakade
av vikande befolkningsunderlag. En stor brist i detta stödsystem är att
det uteslutande riktar sig till kommunala bostadsföretag. De herrelösa
fastigheterna är dock i huvudsak privatägda och nås inte av regeringens
stödsystem. Möjligheterna att förebygga uppkomsten av herrelösa fastigheter
skulle förbättras om också privata fastighetsägare hade möjlighet till
detta omstruktureringsstöd. Då skulle staten kunna medverka till rivning
eller andra åtgärder redan innan ett företag med tomma fastigheter går
i konkurs eller på annat sätt upplöses. Jag anser således att statens
stöd till omstrukturering av kommunala bostadsföretag skall utvidgas
till att omfatta också privata bostadsföretag.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo3 (kd)
yrkandena 2-4 och bifaller delvis motion 2004/05:Bo2 (c).
Jag anser av skäl som jag redovisat i en tidigare reservation som fogats
till detta betänkande att begreppet herrelös egentligen bör utmönstras.
Överröstad i denna fråga har jag valt att i denna reservation följa
majoritetens bruk av begreppet.

5. Det kommunala ansvaret för herrelösa fastigheter, punkt 4 (c)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo2,
bifaller delvis motion 2004/05:Bo3 yrkandena 2 och 3 samt avslår motion
2004/05:Bo3 yrkande 4.
Ställningstagande
En lösning på problemen med herrelösa fastigheter torde, såsom Lagrådet
i sitt remissyttrande påpekar, finnas i antingen någon form av statsbidrag
för miljösanering eller en obligatorisk försäkring för saneringskostnader.
Hur problemen med herrelösa fastigheter skall kunna åtgärdas måste
utredas ytterligare. Själv vill jag inte binda mig vad gäller valet av
åtgärder. Regeringen bör enligt min mening återkomma med förslag som
garanterar en lösning av problemen med herrelösa fastigheter genom att
staten tar det huvudsakliga ansvaret, i varje fall ekonomiskt. Det skall
alltså inte vara fråga om en verkningslös pappersprodukt såsom propositionens
förslag som egentligen inte består av mycket annat än ett par paragrafer
om möjligheterna att förordna en god man. Också Lagrådets övriga påpekanden,
bl.a. om hur ändringar i konkurslagen och förmånsrättslagen skulle
kunna främja att konkursbon tar itu med saneringen av sina fastigheter
bör uppmärksammas på nytt av regeringen när den utarbetar nya förslag
om problemen med de herrelösa fastigheterna. Det förebyggande arbetet
är nog så viktigt och torde friskriva kommunerna från framtida kostnader.

Regeringen bör alltså återkomma till riksdagen med förslag på åtgärder
som friskriver kommuner från saneringskostnaderna.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo2 (c),
bifaller delvis motion 2004/05:Bo3 (kd) yrkandena 2 och 3 samt avslår
motion 2004/05:Bo3 (kd) yrkande 4.

Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett följande särskilda yttranden.
I rubriken anges inom parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i yttrandet.

1. Herrelösa fastigheter med visst värde, punkt 3 (fp)
Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp) anför:
Lagrådets synpunkter på utformningen av bestämmelserna om likvidation
i fråga om ett bolag som upplösts efter konkurs utlovas bli beaktade i
regeringens förslag till ny aktiebolagslag som förväntas läggas på
riksdagens bord inom kort. Detta förslag har inte varit tillgängligt vid
utskottets ställningstagande till den i detta betänkande behandlade
propositionen. Enligt utskottet kan lagförslaget komma att utformas så
att ett beslut om likvidation skall kunna fattas inte bara om det efter
konkursens avslutande återstår tillgångar som inte omfattas av konkursen
utan även om talan väcks mot bolaget eller det av annat skäl uppkommer
behov av likvidationsåtgärd. Vi anser att utskottet i denna del visar
en osäkerhet kring hur Lagrådets synpunkter på utformning av bestämmelserna
om likvidation i fråga om ett bolag som upplöst efter konkurs verkligen
blir tillgodosett. Vår uppfattning är att noggranna överväganden bör
ske av Lagrådets synpunkter och att dessa överväganden skall omfatta en
analys av hur dels reglerna om godmansförordnande (som möjliggör
expropriation), dels de nya likvidationsreglerna verkar både var för sig
och tillsammans när det gäller att komma till rätta med problematiken
avseende de herrelösa fastigheterna. Vi avser att återkomma till denna
frågeställning vid riksdagens behandling av ny aktiebolagslag. Enligt
vår mening borde regeringen ha gjort den efterfrågade analysen i ett
sammanhang innan den bestämt sig för att lägga fram förslaget om utvidgade
möjligheter att förordna god man.

2. Det kommunala ansvaret för herrelösa fastigheter, punkt 4 (fp)
Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp) anför:
Folkpartiet liberalerna anser att den lagändring som utskottet ställt
sig bakom i detta betänkande är ett steg - om än litet - i rätt riktning
när det gäller att lösa problemen med herrelösa fastigheter som är i
behov av miljösanering.
Vi anser det som naturligt att ansvaret ligger på kommunal nivå eftersom
det är lokalt man har den bästa kunskapen i fråga om problematiken i
varje enskilt fall.
Möjligheten att utse en god man för upplösta juridiska personer i samband
med en expropriation ger kommunerna ytterligare ett verktyg att förvärva
herrelösa fastigheter. Vi anser att en kommuns beslut att försöka
genomföra ett förvärv inte skall styras av tvingande lagstiftning om ett
ökat kommunalt ansvarstagande för herrelösa fastigheter. Kommunen skall
i stället, som en del av det kommunala självstyret, själv vid varje
tillfälle få göra bedömningen om den skall försöka få en expropriation
till stånd. Vid denna bedömning kommer naturligtvis kommunen också att
ta hänsyn till sitt grundläggande ansvar för att vidta åtgärder för att
skydda människors liv och hälsa samt egendom och miljö.
När det gäller frågorna om kommunernas rättsliga saneringsansvar efter
att ett fastighetsförvärv skett och om kostnadsfördelningen mellan stat
och kommun för vidtagna saneringsåtgärder avser vårt parti att återkomma
i samband med behandlingen av miljömålspropositionen respektive
statsbudgeten.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2004/05:35 Herrelösa fastigheter samt ansvar för
konkurskostnader:
Riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i expropriationslagen (1972:719),
lag om ändring i konkurslagen (1987:672).
Följdmotioner
2004/05:Bo1 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om situationen när det finns en intressent till en herrelös
fastighet.
2004/05:Bo2 av Rigmor Stenmark m.fl. (c):
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag som friskriver
kommuner från saneringskostnader i linje med vad som anförts nedan och
i remissyttrande från Lagrådet.
2004/05:Bo3 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen skall verka för att begreppet herrelösa
fastigheter ersätts av ett genusneutralt begrepp.
2. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med
förslag till lagstiftning om en utvidgad kommunal skyldighet att åtgärda
problem som hänger samman med ej säljbara fastigheter som ägs av upplösta
juridiska personer samt med förslag till en statlig finansiering av
detta.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett avskaffande av den s.k. 10-procentsregeln vid
beviljande av statsbidrag för sanering av förorenade områden.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att statens stöd till omstrukturering av kommunala
bostadsföretag skall utvidgas till att omfatta också privata bostadsföretag.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag