Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning
Betänkande 2008/09:KU10
- 1, Förslag
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 28 januari 2009
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
KU:s administrativa granskning av regeringens arbete (KU10)
Konstitutionsutskottet (KU) har gjort en administrativ granskning av regeringens och ministrarnas arbete. KU har bland annat granskat Regeringskansliets utveckling, regeringsprotokollen och handläggningen av vissa förvaltningsärenden. KU uppmärksammar vikten av att Regeringskansliets svar till Riksrevisionen kommer in i tid för att underlätta myndighetens granskning. Utskottet konstaterar också att beredningskravet för regeringsärenden uppfylls på olika sätt för olika typer av regeringsärenden. Utskottet har inga invändningar mot detta men vill ändå betona vikten av god planering och framförhållning för att undvika tidsnöd. Utskottet har även undersökt beredningen av vissa frågor i EU-samarbetet, hanteringen av rambeslut från EU och regeringens information till riksdagen i EU-frågor. Sammanfattningsvis har granskningen utmynnat i att regeringens information till riksdagen i EU-frågor har förbättrats ju längre tid som Sverige har varit medlem i EU. Utskottet menar ändå att informationen och rutinerna kan förbättras ytterligare.
- Utskottets förslag till beslut
- Utskottet anmäler enligt 12 kap. 2 § regeringsformen resultatet av granskningen för riksdagen
- Riksdagens beslut
- Kammaren lade utskottets anmälan till handlingarna.
Ärendets gång
Förslag
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2008-12-09
Justering: 2008-12-11
Trycklov till Gotab och webb: 2009-01-12
Trycklov: 2009-01-12
Justering: 2008-12-11
Trycklov till Gotab och webb: 2009-01-12
Trycklov: 2009-01-12
Betänkande 2008/09:KU10
Alla beredningar i utskottet
2008-09-18, 2008-10-14, 2008-10-16, 2008-10-21, 2008-10-30, 2008-11-11, 2008-11-13, 2008-11-20, 2008-11-27, 2008-12-04, 2008-12-09
KU:s administrativa granskning av regeringens arbete (KU10)
Konstitutionsutskottet (KU) har gjort en administrativ granskning av regeringens och ministrarnas arbete. KU har bland annat granskat Regeringskansliets utveckling, regeringsprotokollen och handläggningen av vissa förvaltningsärenden. KU uppmärksammar vikten av att Regeringskansliets svar till Riksrevisionen kommer in i tid för att underlätta myndighetens granskning. Utskottet konstaterar också att beredningskravet för regeringsärenden uppfylls på olika sätt för olika typer av regeringsärenden. Utskottet har inga invändningar mot detta men vill ändå betona vikten av god planering och framförhållning för att undvika tidsnöd.
Utskottet har även undersökt beredningen av vissa frågor i EU-samarbetet, hanteringen av rambeslut från EU och regeringens information till riksdagen i EU-frågor. Sammanfattningsvis har granskningen utmynnat i att regeringens information till riksdagen i EU-frågor har förbättrats ju längre tid som Sverige har varit medlem i EU. Utskottet menar ändå att informationen och rutinerna kan förbättras ytterligare.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2009-01-21
Debatt om förslag 2008/09:KU10
Webb-tv: Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning
Dokument från debatten
- 2009-01-21Protokoll 2008/09:60
Protokoll från debatten
Anf. 138 Berit Andnor (S)
Herr talman! Det här är kanske den mindre spektakulära delen av konstitutionsutskottets granskning. Den ska vi nu ge oss in i. Det gäller alltså den allmänna granskningen av regeringens, som man kanske kan uttrycka det, inre arbete.
Sköter man det administrativa? Finns det protokoll? Sker samråd i EU-frågor med riksdagen? Följer man riktlinjer och policybeslut i verksamheten? Det är den här typen av frågor som vi ställer oss i den här granskningen. Det kanske inte är så publikfriande, men inte desto mindre väldigt viktigt.
Det är också genom det här arbetet som vi får möjlighet till en kontinuitet i granskningen som kanske till en del saknas när vi gör de enskilda nedslagen i regeringens arbete, som när vi baserar arbetet på anmälningar från riksdagsledamöter.
Vi kan till exempel följa hur antalet anställda i Regeringskansliet utvecklats under åren. Vi välkomnar från utskottet resultatinformationen att Regeringskansliets verksamhet har förbättrats, men vi understryker också vikten av en fortlöpande utveckling så att den också ger det mest relevanta underlaget för vår granskning. Vi kan konstatera att regeringsbesluten har minskat i antal, vilket ska ställas mot den kraftiga utökningen av Regeringskansliets tjänstemän som har skett under det senaste året och som också planeras.
Trots ett kraftigt anslagssparande på nära 1 miljard satsas i år ytterligare 1 miljard på utökning av antalet tjänstemän. Det är ingen som ifrågasätter dessa förstärkningar inför ordförandeskapet i Europeiska unionen, inte heller i kansliet för krishantering som har byggts upp, men den här planerade utökningen saknar proportioner.
Vi socialdemokrater har motsatt oss denna satsning. Vi anser att pengar i jobbkrisens Sverige kan användas på ett mycket bättre sätt, till exempelvis investeringar i kompetensutveckling och utbildning.
Herr talman! Många svenskar är engagerade i olika föreningsstyrelser runt om i landet. Många protokoll skrivs och justeras i dessa sammanhang. Där är det självklart att endast den som har närvarat vid ett sammanträde kan justera protokollet. Ett enigt konstitutionsutskott noterar det självklara att endast de statsråd som har varit närvarande vid regeringssammanträdet kan justera regeringsprotokoll.
Ett mer bekymmersamt område för vår granskning gäller beredningstvånget. Regeringen ska enligt regeringsformen bereda alla sina ärenden. Det här kravet är dock inte särskilt detaljreglerat i formell mening utan lämnar ett utrymme för tolkningar. Genom åren har också många ärenden om beredningskravet anmälts till konstitutionsutskottet för granskning. Med dessa granskningsresultat har med tiden också en praxis byggts upp.
Årets granskning av beredningskravet är ju ett första steg i en mer omfattande granskning av enskilda regeringsförslag som fortsätter nästa år. Jag tycker ändå att det finns anledning att säga, mot bakgrund av det som vi nu har på vårt bord, att det som har skett, och som vi tidigare har sett, under den nuvarande borgerliga regeringen är en mer extensiv tolkning av beredningskravet än vad tidigare praxis har tillåtit.
När det gäller lagstiftning på skatteområdet ser den nya praxisen ut ungefär som följande. De fyra borgerliga partierna gör upp om hur de vill ha det. Överenskommelsen skickas sedan ut på remiss en vecka i stället för som brukligt är tre månader. Remissen går dessutom bara till ett begränsat antal mottagare än vad som är brukligt. Det säger sig självt att kvaliteten på lagförslagen blir lidande av detta. Viktiga synpunkter på - men också förslag till förbättringar av - den borgerliga uppgörelsen kan tappas bort på grund av den ordningen. Det finns egentligen inga sakskäl till varför regeringen gör så. Men det kan förklaras med att man bedömer att den interna uppgörelsen är så bräcklig att den inte bör utsättas för alltför mycket granskning innan den går till riksdagen för beslut.
Det är förvisso så att en koalitionsregering ska vårda sina överenskommelser, men detta får inte ske till priset av en försämrad kvalitet på de förslag som lämnas till riksdagen. Effekten blir att beslut fattas utan att konsekvenserna har kunnat förutses. Särskilt allvarligt är detta när det gäller beslut inom skatteområdet. Det är viktigt med en gedigen beredningsprocess, och det är naturligtvis oerhört allvarligt när detta inte fungerar på det sätt som är avsett.
Jag tror att det vore en olycklig väg att gå att tro att det här kan lösas på ett bra sätt genom mer detaljreglering i lagstiftningen. Regeringen måste ha ett utrymme att regera på. Men det ställer också krav på att regeringen har sina prioriteringar klara för sig. Riksdagen har rätt att kräva ett fullgott underlag för de beslut som regeringen vill att den ska fatta. Det är där kravet måste stå över behovet av vårdandet av regeringspartiernas överenskommelse.
Herr talman! Sedan hösten 2006 har vi en ny ordning för hur regeringen ska informera och samråda med riksdagen i EU-frågor. Vi ägnar en stor del av betänkandet till att gå igenom hur detta sker. Även här kan vi konstatera att det finns en del ytterligare att göra för att det här ska fungera tillfredsställande. Det är bland annat svårigheter för regeringen att upprätthålla de tidsfrister som är satta för avlämnandet av skriftliga faktapromemorior till riksdagen. Vi kan ändå konstatera att informationen har förbättrats genom åren under de 15 år som vi har varit medlemmar i EU. Det ska naturligtvis bli speciellt intressant att nästa år få följa upp om informationen ytterligare har förbättrats efter att Sverige har varit ordförandeland i EU och Regeringskansliet kraftigt har byggts ut, som nu kommer att ske.
Vi i utskottet välkomnar de planerade förbättringar av Regeringskansliet när det gäller hanteringen av allmänna handlingar som avser beredning och förhandling av enskilda EG-direktiv.
Slutligen ska jag säga ett par ord om vår granskning av rutiner i Regeringskansliet i fråga om Riksrevisionens granskningar. Utskottet uttalar sig enigt om att det är angeläget att Riksrevisionen ges bästa möjliga förutsättningar att fullgöra sina granskningar. Riksrevisionens roll måste respekteras. Deras önskemål om tillgång till bland annat handlingar måste tillgodoses. Vi återkommer till frågan med anledning av det ännu inte avslutade ärendet som gäller utförsäljningen av Telia, och vi gör därför inte ytterligare uttalanden.
Med det här, herr talman, yrkar jag bifall till den reservation som vi har i betänkandet.
I detta anförande instämde Phia Andersson (s).
Anf. 139 Marianne Berg (V)
Herr talman! Då har vi kommit till det sista betänkandet, KU10,
Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning
.
Herr talman! I detta betänkande, som kanske inte är någon kioskvältare, är utskottet enigt i sina ställningstaganden. Endast på en punkt skiljer det sig, nämligen granskningen. Ett lagförslag på skatteområdet, som har sin grund i en överenskommelse mellan regeringspartierna under budgetförhandlingarna, är föremål för en förkortad remissomgång. Remisstiden har varierat mellan sju och tio dagar, och antalet remissinstanser har varit begränsat. Det anser Vänsterpartiet inte är godtagbart.
Det här är i och för sig ingen nyhet vad gäller högerregeringens nonchalans mot beredningskravet i regeringsformen. Det har vi varit med om många gånger tidigare. Regeringens agerande urholkar syftet med beredningskravet. Syftet är ju att ge regeringen så utomordentligt bra underlag som möjligt inför ett beslut. Det är också enormt viktigt ur ett demokratiskt perspektiv liksom ur ett rättssäkerhetsperspektiv.
Vänsterpartiet anser inte att det är tillräckligt med den remisstid som jag nämnde tidigare på sju-tio dagar. Vi anser inte heller att det är okej att antalet remissinstanser har begränsats. Syftet med beredningskravet har inte uppfyllts. Ett så kallat förenklat remissförfarande kan göras vid hastigt uppkomna situationer. Det har vi varit med om under hösten. Men detta ärende kan definitivt inte tolkas som en hastigt uppkommen situation. Det gäller faktiskt skatteområdet.
Herr talman! Utskottet har också granskat Regeringskansliets utveckling, rutiner i Regeringskansliet i fråga om Riksrevisionens granskningar och regeringens avlämnande av propositioner till riksdagen. Jag väljer här kort att beröra det sistnämnda, det vill säga regeringens avlämnande av propositioner till riksdagen.
Enligt riksdagsordningen 3 kap. 5 § bör regeringen lämna propositioner på sådana tider att en anhopning av arbete hos riksdagen om möjligt undviks, och regeringen ska samråda med talmannen om detta.
Det är inget nytt att den nuvarande regeringen, likväl som den tidigare, inte på ett tillfredsställande sätt kunnat planera propositionsavlämnandet så att anhopning inte förekommer. I denna granskning, som gäller riksmötet 2007/08, har det åter visat sig att en mängd propositioner har hopat sig vid och inför stoppdagen. Det finns naturligtvis fall där regeringen inte kan styra över propositionsavlämnandet, men oavsett det behövs det en bättre planering. Det har utskottet också tagit upp i sitt ställningstagande.
Jag hoppas att vi nu och framöver ska se en klar förbättring. Det underlättar arbetsbördan väsentligt för oss alla. Men mest underlättar det för de mindre partierna i riksdagen. När anhopningarna sker är det en enorm skillnad att vara 22 ledamöter, 97 eller 130. Det säger sig självt, men jag vill gärna påpeka det här och nu.
Jag yrkar bifall till reservationen i betänkandet.
Anf. 140 Mikael Johansson (Mp)
Herr talman! Marianne Berg nämnde att det här betänkandet knappast är en kioskvältare. Det går väl knappast att benämna det så om man ser till hur konstitutionsutskottet har namngett det:
Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning
. Men en sak vill jag nog påstå: Det är en väldigt vacker färg.
För tids vinnande, herr talman, tänkte jag inte upprepa den utmärkta argumentering som ordföranden Berit Andnor hade, utan jag vill instämma i den till 99 procent och bara yrka bifall till reservationen, liksom tidigare talare har gjort.
Anf. 141 Margareta Cederfelt (M)
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslagen i konstitutionsutskottets betänkande.
Som tidigare talare har sagt handlar det här betänkandet om en granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringens handläggning. I det stora hela är det ett enigt konstitutionsutskott som står bakom betänkandet. Det föreligger också en reservation.
Den granskning av regeringen som vi gör i konstitutionsutskottet är delad i två delar. Det vi håller på med nu är höstgranskningen, och snart inleder vi vårgranskningen, som ju handlar om en granskning av statsråden och deras agerande.
Dagens betänkande omfattar åtta områden, och för den som inte sitter i utskottet men är intresserad av att läsa mer finns det gula betänkandet att läsa. Jag ska uppehålla mig vid några av de frågor som utskottet har granskat. Mina partikolleger i alliansen kommer att fokusera mer på andra områden.
Den granskning som vi gör nu avser hösten 2007 och våren 2008. Sammanfattningsvis, herr talman, anser jag liksom övriga ledamöter i KU att det är angeläget att regeringen utför sitt arbete i enlighet med gällande lagstiftning och författningar, att arbetet vilar på saklig grund, att det är rättssäkert och att det ger möjlighet till uppföljning.
Därför är det också viktigt att riksdagens ledamöter, revisorer, journalister och allmänhet kan granska regeringens arbete och att man kan se vilka beslut som har fattats, hur återrapportering har skett och hur den ekonomiska rapporteringen har varit. Därför ser jag det som positivt att KU i stora delar har en samsyn. Men det är också viktigt att vi lyfter fram de frågor som vi tycker att regeringen ska förbättra och att vi gör det precis som vi har gjort tidigare år.
Självklart ska det vara så också när det gäller alliansens regering, precis som tidigare regeringar, att närvaroprincipen gäller för att justera protokoll. Den fråga som jag har tagit upp rör ett protokoll, och jag är övertygad om att vad vi säger i konstitutionsutskottet kommer att beaktas av regeringen. Det är en erfarenhet vi har av såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar att det finns ett stort intresse av att ta till sig de synpunkter vi framför i konstitutionsutskottet.
Höstgranskningens olika delar är skilda, men de hänger också ihop. Det handlar om handläggningen av ärenden, och det handlar till viss del om statsrådens tjänsteutövning. Därför kan jag, som jag sade tidigare, se att det är positivt att det finns endast en reservation och att vi är eniga i utskottet. Det visar att vi har gjort bedömningar som i det stora hela är relativt lika.
När det gäller propositionsavlämnandet säger ett enigt utskott att det är angeläget att regeringen lämnar realistiska bedömningar av när propositionerna kan avlämnas, detta just för att riksdagen ska ha möjlighet att ge propositionerna en korrekt hantering i utskotten.
Den gjorda granskningen visar att avlämnandet av propositioner och skrivelser riksdagsåret 2007/08 håller sig inom de tidsintervaller som tillämpats under åren. Den statistik jag har tagit del av rör åren 2000-2008.
Tyvärr - jag säger tyvärr, för det är väldigt tråkigt - är det en ständigt återkommande fråga vid KU:s granskningar just att regeringarna har svårigheter att hålla sina tidsramar. Man kan å andra sidan vända på frågan och säga att just svårigheten för regeringarna att hålla de givna tidsramarna visar på den komplexitet som föreligger vid utarbetandet av propositioner. Men frågan är likafullt oerhört central för riksdagens arbete.
Ytterligare ett avsnitt i betänkandet handlar om Riksrevisionens granskningar. Riksrevisionen är en relativt ny myndighet. Den inrättades 2003 med uppgift att bland annat granska regeringens verksamhet. Riksrevisorerna beslutar enligt 12 kap. 7 § regeringsformen självständigt hur granskningen ska bedrivas och om slutsatserna av sin granskning.
Att granska en verksamhet är en grannlaga uppgift. Den kan tyckas okomplicerad, men vid närmare beaktande innehåller en granskning åtskilliga parametrar där det kan råda olika uppfattningar om vissa.
Jag vill betona att Riksrevisionen är oberoende och också har en självständighet när det gäller sin granskning.
Den fråga som framför allt berörs här gäller försäljningen av statens aktier i Telia Sonera. Jag kommer inte att gå in på Riksrevisionens utlåtande i det här sammanhanget eftersom, precis som utskottets ordförande har sagt, konstitutionsutskottet ska återkomma till ärendet i vårgranskningen. Här är det också angeläget att vi som konstitutionsutskott inte föregriper den granskning som vi precis har inlett utan att vi låter den ha sin gång och debatterar ärendet när det är dags.
Det sista och tredje område jag avser att beröra i mitt anförande gäller beredningskravet. Betydelsen av regeringens beredning av ärenden kan inte nog understrykas. Beredningen är reglerad i 7 kap. regeringsformen. Visst är regeringsformen i det här avseendet ganska knapphändigt utformad, men så ska det vara för att regeringen också ska ha handlingsutrymme och kunna anpassa sitt arbete utifrån ärendenas skiftande karaktär och komplexitet.
Om vi nu går tillbaka till den granskning som konstitutionsutskottet har gjort kan vi se att det handlar om 24 olika ärendetyper. Precis som förväntat varierar beredningen för olika typer av ärenden. I den här granskningen har utskottet inte haft något att invända mot det som har framkommit. Ja, oppositionen har reserverat sig när det gäller den förkortade remissomgång som har förekommit i samband med budgetpropositionen.
Jag anser, precis som majoriteten i utskottet, att det är angeläget att förslag inom skatteområdet är ordentligt belysta. Det är också uppfattningar som vi moderater tidigare har framfört när vi har granskat den dåvarande socialdemokratiska regeringen.
Jag tror också att det är viktigt att se att remissförfarandet kan utvecklas. Här knyter jag an till Grundlagsutredningen, som har tagit fasta på behovet av att utveckla just beredningsförfarandet på skatteområdet när det är en nytillträdd regering. Där har man valt att betona att flytta fram den allmänna valdagen från den tredje söndagen i september till den andra söndagen just för att den nytillträdda regeringen ska få mer tid för sitt budgetarbete.
Man kan hävda att detta inte har något med den nuvarande granskningen att göra, men det har det såtillvida att det handlar om budgeten, om tidsmarginalen för att bereda budgeten. Jag är övertygad om att det med den förändring som Grundlagsutredningen har föreslagit också finns möjligheter att detta kommer att ge effekter på det arbete som alla regeringar använder när det gäller att bereda sin budget.
I ärlighetens namn: Jag kan inte riktigt förstå varför oppositionen har reserverat sig här. Låt mig gå tillbaka till de uppgifter som har samlats in. Remissförfarandet har, skulle jag vilja säga, inte varit så dåligt. Remisstiden för regeringens propositioner har varierat. Det finns en stor variation. Totalt handlar det om remisstider på mellan 28 och 216 dagar. Det är mycket.
Om vi nu tittar på budgetförfarandet kan vi se att remissinstanserna i två av tre fall har uppgått till 31 respektive 35. I ett ärende har antalet remissinstanser varit begränsat till 4. Förfarandet har varit skriftligt, precis så som sägs. I det ärende där remisshanteringen var begränsad till fyra remittenter har det också förekommit kontakter genom tidigare upparbetade kontaktvägar, alltså sedan tidigare remissrundor.
Med detta kan jag inte se att det har varit begränsningar. Betänk att remissinstansernas antal har uppgått till 31 respektive 35. Är inte det rätt mycket? Det genomsnittliga antalet remittenter har varit 52, och med tanke på hur begränsat tidsförloppet är när det handlar om att bereda budgeten tycker jag att detta har varit fullgott.
Nu börja herr talman klubba och ge synpunkter på att jag ska sluta mitt anförande. Jag får återkomma om jag har ytterligare inlägg.
Anf. 142 Berit Andnor (S)
Herr talman! Vi ska återkomma till frågan om beredning: Detta är ju ett första steg i en mer omfattande granskning som utskottet gör där vi kommer att gå in i de enskilda ärendena. Jag ska inte föregripa den. Jag vill bara säga att frågan om brister i regeringens beredning av ärenden inte är någon ny sak, Margareta Cederfelt. Det vi pratar om här just nu handlar om att man från Regeringskansliet själv har uppgivit att just när det gäller skattefrågor, som är ett resultat av budgetförhandlingar och som har aviserats i budgetpropositionen, har man förkortat remisstiden till mellan sju och tio dagar, och man har begränsat antalet remissinstanser. Detta är inte vilka frågor som helst. Det är oerhört viktiga frågor med stora effekter både för enskilda, samhällsekonomin, företag och så vidare.
Vår uppfattning är att det agerandet inte står i överensstämmelse med regeringsformen. Detta får bara tillgripas i undantagsfall. Att regeringen är en koalitionsregering är ju ingen förklaring. Den borgerliga majoriteten nöjer sig med att skriva att man vill "framhålla vikten av god planering även i fråga om förslag på skatteområdet". Jag tycker inte att detta kan beskrivas som något annat än som att konstitutionsutskottets borgerliga majoritet har en bristande förmåga att fullgöra sitt granskande uppdrag när man på nytt visar denna flathet mot den borgerliga regeringen, i stället för att beakta de tidigare uttalanden som man kan läsa sig till på s. 59-60.
Frågan till den borgerliga majoriteten är fortfarande: Ska inte regeringsformens beredningskrav och KU:s uttalande gälla oavsett regeringarnas sammansättning?
Anf. 143 Margareta Cederfelt (M)
Herr talman! Beredningskravet är oerhört angeläget. Men precis som Berit Andnor har framfört tidigare är det inte direkt angivet i grundlagen hur beredningen ska ske. Jag vill dock betona, precis som jag sade från talarstolen, att när det gäller skattefrågan och budgetfrågorna har det tillämpats ett beredningsförfarande. 31 respektive 35 remissinstanser har uttalat sig vid två tillfällen. Vid ett tredje tillfälle, då det handlade om sådant som var av mer teknisk karaktär, var antalet remissinstanser begränsat till 4, och det skedde kontinuerliga kontakter.
Låt oss gå tillbaka till detta med 31 respektive 35. Det kan väl ändå inte betraktas som ett fåtal? Jag ser detta som omfattande remissinstanser. Jag vill betona att vi från majoriteten har påtalat behovet av en omfattande beredning gentemot tidigare regeringar. Vi säger det nu också. Men utifrån de sifferuppgifter som finns i utskottets betänkande och de svar som konstitutionsutskottet har inhämtat är jag inte beredd att dela Berit Andnors uppfattning.
Anf. 144 Berit Andnor (S)
Herr talman! Jag är inte förvånad över att Margareta Cederfelt inte delar oppositionens uppfattning i denna fråga. När det gäller beredningen av ärenden rent allmänt - vilket vi kommer tillbaka till under våren och också har diskuterat tidigare i denna kammare - finns det väldigt mycket synpunkter som gäller bristande beredning.
Det är väldigt allvarligt. Just när det gäller denna specifika fråga, remisstiden och begränsningen av antalet remissinstanser, nöjer sig den borgerliga majoriteten i utskottet med att säga, och jag upprepar det: Vi vill framhålla vikten av god planering även i fråga om förslag på skatteområdet.
Det är det ni säger. Det är ingenting annat, Margareta Cederfelt, än en ganska stor flathet som här redovisas. Jag vill hänvisa till vad konstitutionsutskottet tidigare uttalat i samband med att granskningar har genomförts av beredningen av ärenden. Det är att läsa innantill. Det står mycket tydligt att just när det gäller skatteärenden är det oerhört viktigt att man i många fall använder sig av en lagrådsremiss. Det är vad utskottet uttalat.
Min fråga till Margareta Cederfelt kvarstår: Är måttstocken olika för en socialdemokratisk regering och för en borgerlig regering? Finns det andra krav att ställa när det gäller en socialdemokratisk regering än vad det gör när det gäller en borgerlig regering? Det som vi i oppositionen reagerade mot under förra årets granskning var att den borgerliga majoriteten ju har så olika måttstock. Just i det här fallet tycker jag, Margareta Cederfelt, att den borgerliga majoriteten borde ha kunnat vara tydligare och ansluta sig till den slutsats som vi har kommit till i oppositionen.
Anf. 145 Margareta Cederfelt (M)
Herr talman! Att läsa innantill - jag skulle vilja rikta denna uppmaning också till Berit Andnor. Jag nämnde här tidigare och jag upprepar: 31 respektive 35 remissinstanser. Kan detta betraktas som lite? Anser Berit Andnor att detta antal är ett begränsat antal remittenter?
Jag nämnde också tidigare att medianen är 52 remissinstanser. Kan detta betraktas som lite? Jag kan inte se det. Vilka typer av organisationer återfinns bland remittenter? Ja, det handlar om myndigheter, universitet, olika företag, organisationer, föreningar och personer med specialkunskaper. Det är viktigt med ett beredningskrav, och det är någonting som vi eftersträvar inom alliansen.
Anf. 146 Annie Johansson (C)
Herr talman! En av konstitutionsutskottets viktigaste uppgifter är att kontrollera och granska regeringen och regeringsärenden. Den granskningen är indelad i den allmänna granskningen, som vi av tradition gör på hösten, och den särskilda granskningen, som är den medialt intressanta och den mest kända och som görs på våren, med tillhörande offentliga utfrågningar, av statsrådens tjänsteutövning och dess förenlighet med grundlagarna.
Även om KU10, som i dag debatteras, är omfattande är det förmodligen ingen kioskvältare ens för de mest inbitna. Däremot är KU:s granskning inom just detta område oerhört värdefull för det interna arbetet i Regeringskansliet och är ofta en god vägledning för de tjänstemän som berörs.
I detta betänkande är vi också i väsentlig grad överens. Mitt anförande blir därför i vissa delar en upprepning av vad samtliga de tidigare talarna har sagt. Anledningen till att jag ändå väljer att gå upp är att den allmänna granskningen är en av våra kärnuppgifter, och jag vill också visa att även om det inte är någon kö till tryckeriet är det i alla fall en lång kö till talarstolen.
Denna granskning meddelas nu, som sig bör, riksdagen, och jag ställer mig bakom de slutsatser som majoriteten i konstitutionsutskottet nu lägger fram.
När vi analyserar granskningen som rör regeringens sammansättning och regeringsarbetets organisation välkomnar utskottet den öppenhet som regeringens redovisning av detta bidrar till. Samtidigt understryker vi att det är viktigt att utvärdera så att man använder relevanta nycklar. Vi ser också i år en ökning av politiskt tillsatta tjänstemän. Konstitutionsutskottet ser behovet i och med EU-ordförandeskapet men markerar också att det inte förväntas vara en ökning som varar över tid.
Herr talman! För att inte riksdagens ledamöter och tjänstemän ska gå på knäna i april varje år, framför allt på grund av oppositionens svar på regeringens propositioner, är det viktigt att den propositionsförteckning som regeringen ger ut varje riksmöte följs för att undvika den anhopning som annars uppstår. Förutsebarhet är viktig för en så jämn arbetsbelastning som möjligt. Det är också viktigt ur ett konstitutionellt perspektiv. Propositionerna förtjänar en grundlig behandling i riksdagsarbetet.
Propositionsförteckningarna är här centrala. Våren 2006 hade KU en granskning på samma tema. I den svarspromemoria som då inkom framhölls just svårigheten att undvika viss anhopning vid stoppdagen. En av dem är att riksdagen främst behandlar propositioner under våren, att det är snäva tidsramar för propositioner som avser genomförande av EU-direktiv och att avlämnandetidpunkten är svår att justera samt att ställningstaganden i olika skattefrågor i budgetpropositionen medför att utrymmet för den efterföljande beredningsprocessen fram till konkreta lagstiftningsförslag är begränsat. Därför är det svårt att tidigarelägga dessa. En senareläggning skulle också innebära en avsevärd fördröjning av ikraftträdandet.
Utöver dessa faktorer framhöll före detta statsminister Göran Persson att det parlamentariska system som vi har gör det möjligt att förankra förslag i utskottsgrupper, och då måste det förankringsarbetet ligga i februari och mars.
Herr talman! Konstitutionsutskottet vidhöll 2006 sina tidigare ställningstaganden och anmärkte på att de åtgärder som regeringen vidtagit för att undvika en anhopning inte varit verkningsfulla. Det ställningstagandet gäller även för denna aktuella granskning. Utskottet förutsätter att regeringen beaktar alla möjligheter att lämna propositionerna i enlighet med förteckningen så att anhopning undviks.
Utöver den särskilda granskningen av statsrådens tjänsteutövning är det vanligt att många granskningsanmälningar rör just beredningen av olika ärenden och om regeringsformens 7:2 uppfylls. Regeringen ska innan den fattar beslut i ett ärende ha inhämtat behövliga yttranden och upplysningar från myndigheter, organisationer och andra aktörer.
Konstitutionsutskottet har valt att titta på beredningskravet nu även i den allmänna granskningen i två steg, varav detta är det första. I detta betänkande har vi tittat på hur beredningskravet fullgörs för en rad olika ärendetyper, närmare bestämt 24 stycken. Utskottet har också i detta betänkande gjort en sammanställning av vad KU tidigare tyckt i beredningsfrågor för att försöka skapa en enhetlig praxis. Syftet med detta är att titta på flera olika ärendetyper och göra denna sammanställning för att ge en mer nyanserad och bredare bild av fullgörandet av beredningskravet.
Regeringsformens 7:2 gäller självklart i samtliga ärendetyper där regeringen fattar beslut. Det är av stor vikt att det är en ordentlig beredning och att upplysningar inhämtas. Dock är det viktigt att framhålla att detta krav inte är absolut. Man ska enbart inhämta behövliga upplysningar, och den bedömningen gör regeringen.
Vi ser också att beredningen skiljer sig åt mellan olika ärendetyper, men det är naturligt eftersom man följer typernas olika särart. Utskottets majoritet framhåller dock att det är viktigt med god planering, framför allt vad gäller skatteområdet, där det under både föregående och nuvarande regering har varit en väldigt kort beredningstid.
Om just detta har oppositionen skrivit en reservation, trots att även majoriteten påtalat vikten av att just på skatteområdet tänka på beredningskravet och att undvika en förkortad remissomgång och trots att det var just den förra regeringen som påtalade problematiken kring skatteområdet vid förra granskningen 2006. Det jag kan konstatera är att det inte skiljer sig åt i ställningstagandena konstitutionellt sett utan i avseende på hur man motiverar bedömningen.
Anf. 147 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Jag ska inte orda så mycket om det här eftersom klockan börjar bli mycket. Jag vill bara peka på ett par saker i betänkandet.
Det ena är att vi har granskat hur regeringen har hanterat EU-frågorna i förhållande friksdagen. Det är ett intressant område som kanske borde ge anledning för riksdagen som sådan att börja fundera på frågan. Vi gör ingen utvärdering av hur riksdagen fungerar i sammanhanget, utan det är regeringen vi fokuserar på. Men den granskning som vi har gjort pekar på att det finns anledning att fundera vidare på hur processen går till i riksdagen och om man kanske borde göra en utvärdering av den reform som genomfördes efter valet 2006 genom ett andra beslut.
Sedan har vi det här med beredningskravet, och jag ska säga något om den diskussionen. Nu säger Berit Andnor att regeringen gör en extensiv tolkning av beredningskravet. I en replik sade hon att regeringens agerande inte är i överensstämmelse med regeringsformen. Då studsade jag lite och tittade genast i reservationen, och där står det inte så. Det står om syftet med regeringsformen, och där har vi en vidare tolkningsram. Berit Andnor säger också att regeringen måste ha ett utrymme.
Regeringen har det formella ansvaret för beredningsprocessen. Och vi var överens för något år sedan, när vi tittade just på behövlighetskriteriet, om att det är regeringen som avgör behövligheten. Men KU har ett antal gånger kritiserat korta remisstider, och det finns ingen anledning att hålla inne med detta. Sju till tio dagar är inte bra.
Marianne Berg säger att det inte är godtagbart. Frågan är om det är ett korrekt uttryck att det inte är godtagbart. Det är inte önskvärt med korta remisstider. Hon säger också att det inte är någon nyhet vad gäller högerregeringar, som hon uttryckte det. Men jag skulle vilja säga att det inte är någon nyhet alls, oavsett regering.
Berit Andnor talar också om detta med olika måttstockar. Jag tycker att det var intressant, för det var en tanke som slog mig för några dagar sedan. Jag har här i min hand en motion från 2002/03 av Britt Bohlin med flera som är undertecknad av representanter för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Den innehöll diverse förslag, för det var en uppföljning och förändring av budgetpropositionen. Den innebar skattehöjningar med 9 miljarder kronor. Hur lång var beredningstiden för de 9 miljarderna? Herr talman, den var noll dagar.
Anf. 148 Berit Andnor (S)
Herr talman! Ja, vi är helt överens, Ingvar Svensson, om att det finns möjlighet att tolka de här reglerna och att det också är regeringen som har möjlighet att göra det. Jag var väldigt tydlig med det. Jag är inte ute efter att vi exakt ska reglera detta.
Däremot när det gäller det som står i regeringsformen, den praxis som har utvecklats och som konstitutionsutskottet har varit med och skapat genom uttalanden har meningen varit, vad jag har läst mig till i alla fall, att beredningsarbetet ska vara omfattande. Det innebär också att ett förenklat remissförfarande endast bör tillgripas i undantagsfall, till exempel i en hastigt uppkommen situation där det krävs ett snabbt agerande av regeringen. Om detta är vi helt överens. Men det är ju inte det som det är frågan om här, utan det är skatteärenden som har aviserats i budgetpropositionen och som präglas av att vi har en regering som är en koalitionsregering. Det är min poäng. Det är budgetförhandlingarna som uppenbarligen pågår som innebär att det drar ut på tiden. Det i sin tur innebär att det traditionella remissförfarandet inte kan genomföras. Det innebär att beslutsunderlaget som vi får till oss här i riksdagen inte har tillräcklig kvalitet. Det innebär i sin tur att de beslut som fattas i denna riksdag kanske måste rivas upp, eftersom det slarvas och hafsas över just i beredningsdelen. Det här är ju viktiga frågor. Det rör skattefrågor, det rör enskilda personer, det rör hela samhällsekonomin, det rör företag.
Det kan inte vara godtagbart, Ingvar Svensson, med en remisstid på sju till tio dagar. Jag tyckte nästan att Ingvar Svensson sade det. Ska inte Ingvar Svensson bestämma sig nu och ansluta sig till den reservation som vi från oppositionen har?
Anf. 149 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Det är en intressant diskussion om ordet godtagbart. Berit Andnor sade i en tidigare replik att hanteringen inte är i överensstämmelse med regeringsformen, vilket antydde att det skulle vara fråga om ett lagbrott. Men så står det inte i reservationen. Om det inte är godtagbart är det samma sak som att det inte är acceptabelt utifrån regeringsformens lydelse? Så långt kan man ju inte gå i det här sammanhanget. Jag sade att det inte är önskvärt utifrån regeringsformens krav på remissförfarande att det är så korta remisstider, och KU har ett antal gånger påpekat detta.
Som jag sade i mitt inlägg är problemet med korta remisstider ingen som helst nyhet. Det gäller oavsett regering. Det vet förmodligen Berit Andnor av rent praktiska erfarenheter.
Anf. 150 Berit Andnor (S)
Herr talman! Vad säger egentligen Ingvar Svensson? Vilken fot ska Ingvar Svensson stå på egentligen? Han säger att det inte är önskvärt. Jag tycker, som vi skriver i oppositionen, att det inte är godtagbart eller i överensstämmelse med syftet med beredningskravet i regeringsformen.
Syftet med att ha ett remissförfarande är att man ska skaffa sig ett så bra underlag som möjligt. Själva anledningen till att remisstiden blir så kort är att man har för långdragna budgetförhandlingar inom koalitionsregeringen. Det är effekterna av att vi har en koalitionsregering som uppenbarligen har svårt att komma fram till beslut. Det är det som det handlar om.
Tycker Ingvar Svensson att det är ett skäl som konstitutionsutskottet ska acceptera att man har svårt att komma överens om hur skattelagstiftningen ska se ut inom den borgerliga regeringen? Ska jag tolka Ingvar Svensson så? Ja, men då är det nog godtagbart med sju till dagar och att man begränsar remissinstanserna. Ska jag tolka Ingvar Svensson på det sättet? Det kan väl knappast vara på det sättet?
Det är där min lilla kommentar kommer in om skillnaden i måttstock från Ingvar Svenssons sida och den borgerliga majoriteten i övrigt. Vad är det egentligen som gäller? Beror det på vilken regering som sitter vid makten för tillfället? Eller bör det inte vara så, Ingvar Svensson, att det som konstitutionsutskottet uttalar ska gälla oavsett hur sammansättningen i regeringen ser ut?
Anf. 151 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! På den sista punkten vill jag hålla med dig, Berit Andnor, men annars behöver jag kanske inte göra det.
Hon undrade vilken fot jag står på. Ja, det är inte vänsterfoten, men det är heller inte högerfoten. Jag står med båda fötterna på jorden i den här frågan.
Vi är faktiskt kritiska mot den korta remisstiden i majoritetsyttrandet. Och jag tycker egentligen inte att det fanns någon anledning över huvud taget att ha en reservation i det här sammanhanget. Problemet för den nuvarande regeringen och för alla tidigare regeringar att man är för dålig på att hantera de här sakerna.
Berit Andnor pekade på att det nu finns en koalitionsregering och att det skulle vara särskilt problematiskt. Man kan väl säga att det inte var mindre problematiskt när det fanns en regering med samverkanspartier.
Det här är inte önskvärt. Man måste eftersträva att ha goda remisstider, och det är KU:s åsikt nu när det gäller den nuvarande regeringen och har varit när det gällt de tidigare regeringarna. Det finns inte olika måttstockar i majoritetens ställningstagande här. Däremot kan man möjligtvis fundera på om det finns i reservationen.
Anf. 152 Karl Sigfrid (M)
Herr talman! Undersökningar har visat att ungefär 80 procent av de beslut som fattas i den här kammaren och i andra nationella parlament runt om i Europa syftar till att anpassa lagen till EU:s regelverk. De beslut som fattas av Europaparlamentet och ministerrådet just nu kommer att resultera i nya svenska lagar om ett par år. Därför är den del av granskningen som rör information om EU:s beslutsprocesser av stor betydelse.
Det är regeringen som ansvarar för att informera riksdagen om vad som sker i EU-parlamentet. Syftet med informationen är inte bara att riksdagsledamöter ska kunna följa EU:s processer utan också att diskussionerna ska komma medborgarna till del.
En utmaning i det avseendet är att EU:s beslutsprocesser framstår som ganska svårbegripliga, både för allmänheten och för de riksdagsledamöter som försöker följa ett direktiv eller rambeslut på vägen genom EU-maskineriet. Den som försöker sätta sig in i ett EU-ärende konfronteras med begrepp som A-punkter, B-punkter, falska B-punkter, utskottsrapportörer, skuggrapportörer, Corepermöten och så vidare.
Regeringen har tillsammans med riksdagen och partierna en skyldighet att så gott det går skapa en tydlig bild av allt detta. Partierna har dessutom en skyldighet att förtydliga sina positioner och att redovisa för väljarna hur de förvaltar sina mandat.
För att den allmänna debatten ska bli meningsfull och kunna resultera i en mer genomtänkt svensk position måste regeringens information om EU-ärenden komma tidigt i processen, alltså innan man har fattat beslut och innan positionerna är låsta.
Om vi menar allvar med att medborgarna ska vara involverade i EU-samarbetet måste vi också lägga upp arbetet på ett sätt som gör att medborgarnas engagemang får konsekvenser för den förda politiken. Det är få människor som är intresserade av att engagera sig i processer om de är uppgjorda och avgjorda på förhand.
Enligt regeringsformen ska regeringen identifiera de frågor som kan vara av intresse för riksdagen. I de frågorna ska regeringen ge en fullständig bild av vilka ståndpunkter som den intar. Ståndpunkterna bör självklart beskrivas konkret och i stor detalj.
Enligt nya riksdagsordningen ska riksdagens utskott själva välja ut frågor som man tycker är särskilt viktiga och begära information om dem. Men i och med att det är regeringen som kontrollerar informationen till riksdagen kan riksdagsutskotten lätt hamna i ett moment 22. Om de inte känner till regeringens förehavanden vet de inte heller vilken information de ska begära. I samma beroendetillstånd befinner sig allmänheten. Därför är det viktigt att regeringen tar sin informationsplikt på allvar.
Även en ståndpunkt som tidigare har förankrats i riksdagen kan behöva förankras igen innan den förs fram i EU-kretsen. Det gäller exempelvis om ståndpunkten förankrades för så länge sedan att det kan råda oklarheter om huruvida den fortfarande är aktuell eller om det sker annat som skapar osäkerhet om vad regeringens ståndpunkt är. Naturligtvis ska ståndpunkter inte bara redovisas på förhand utan också återrapporteras i efterhand.
Lika viktigt som att regeringen informerar andra om vad som sker och vad den gör är att den håller sig själv informerad, det vill säga att den tar sig tid att lyssna. Innan EU-beslut fattas ska därför remissinstanser få ge sin syn på politiska förslag, även i EU-sammanhang. Det är en förutsättning för att styrkor och svagheter i de svenska ståndpunkterna ska bli ordentligt belysta.
I samband med dramatiska händelser, till exempel terrorhandlingar, är det lätt hänt att politiker som ska visa sig handlingskraftiga agerar förhastat och ignorerar behovet av att granska lagstiftningens negativa sidoeffekter. Ofta kommer de negativa sidoeffekterna i form av en urholkad rätt till privatliv och beskuren yttrandefrihet. Det är i just de situationerna, när förtroendevalda har en tendens att agera irrationellt och driva igenom alltför långtgående lagstiftning, som beredningskravet verkligen behövs.
Med det instämmer jag i bifallsyrkandet till utskottets förslag.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2009-01-28
Protokoll med beslut
- 2009-01-28Protokoll 2008/09:64
Riksdagsskrivelse
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.