Godtrosförvärv

Betänkande 1997/98:LU17

Lagutskottets betänkande 1997/98:LU17

Godtrosförvärv

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1997/98
LU17

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet två motioner från den allmänna motionstiden
år 1996 som rör godtrosförvärv av lösöre.
Utskottet avstyrker bifall till motionerna.
Till betänkandet har fogats en reservation.

Motionerna

1996/97:L902 av Lars Björkman och Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna om godtroköp i syfte att
stärka ursprungsägarens ställning i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:L903 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en
vindikationsregel skall införas i godtrosförvärvslagen som omfattar, förutom
stöldgods, egendom som har frånhänts ägaren genom rånbrott, tillgrepp av
fortskaffningsmedel och egenmäktigt förfarande.

Utskottet

Regler om godtrosförvärv finns i lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre,
vilken trädde i kraft den 1 januari 1987 (prop. 1985/86:123, bet. LU 1986/87:4,
rskr. 1986/87:6). Godtrosförvärvslagen bygger på den s.k. extinktionsprincipen,
som innebär att en förvärvare, under förutsättning att han eller hon är i god
tro, blir ägare till egendomen även om den förvärvas från någon som inte hade
rätt att överlåta den. Bestämmelserna innefattar i huvudsak en kodifiering av
de rättsregler på området som utbildats i rättspraxis. Lagen innebär emellertid
också en skärpning och precisering av de krav som ställs på en förvärvare av
lösöre för att denne skall anses vara i god tro. Sålunda skall enligt 3 § en
förvärvare anses ha varit i god tro endast om det är sannolikt att egendomens
beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och omständigheterna i
övrigt var sådana att han inte borde ha insett att överlåtaren saknade rätt att
förfoga över egendomen. Regeln, som kom till bl.a. i syfte att motverka handeln
med stöldgods, kan sägas innebära att, om situationen vid köpetillfället på
något sätt avviker från vad som kan anses normalt, krav ställs på särskild
försiktighet hos förvärvaren.
Godtroskravet innebär en långtgående skyldighet att vid förvärvet iaktta
aktsamhet beträffande överlåtarens rätt att förfoga över egendomen. Bedömningen
av om förvärvaren har varit tillräckligt aktsam skall göras i två led. Först
skall förvärvaren göra sannolikt att vissa omständigheter förelåg, dvs. hur det
gick till vid förvärvet. Därefter skall man bedöma om dessa omständigheter är
sådana att förvärvaren kan anses ha uppfyllt kraven på aktsamhet vid förvärvet.
Aktsamhetskravet skall anpassas efter egendomens beskaffenhet, de förhållanden
under vilka egendomen bjöds ut och omständigheterna i övrigt.
Kraven på aktsamhet för ett giltigt godtrosförvärv ställs högre än de krav
som avgör om en förvärvare av egendomen gjort sig skyldig till häleri. Den
straffrättsliga och den civilrättsliga bedömningen skall sålunda göras efter
olika måttstockar. Detta kan få till följd att åtalet mot en förvärvare för
häleri lämnas utan bifall men att förvärvaren ändå inte skall anses ha gjort
ett civilrättsligt giltigt godtrosförvärv.
I ett avseende är extinktionsprincipen modifierad. Godtrosförvärvslagen
innehåller nämligen regler om att den som på grund av någon annans
godtrosförvärv har förlorat äganderätten till viss egendom har rätt att få
denna tillbaka mot lösen. Den som vill lösa till sig egendomen skall kräva
tillbaka den från innehavaren inom tre månader från det att han fick eller
måste antas ha fått kännedom om dennes innehav (4 §). Lösenbeloppet skall
motsvara ägarens kostnader för förvärvet av egendomen och dess förbättring.
Vidare skall hänsyn tas till förändringar i penningvärdet. Beloppet behöver
dock aldrig överstiga sakens värde i den allmänna handeln (5 §). Rätten till
lösen torde ha störst betydelse när det gäller personliga föremål med värden
utöver de rent ekonomiska, museiföremål och annat, där en utgiven
försäkringsersättning inte medger ersättningsköp.
Regeringen tillkallade år 1993 en särskild utredare för att se över
godtrosförvärvslagen. Enligt direktiven (dir. 1993:102) var utredarens
huvuduppgift att utvärdera tillämpningen av lagen såvitt gäller godtrosförvärv
av stöldgods och utreda om reglerna bör ändras i syfte att motverka handeln med
stöldgods. Utredningen, som antog namnet Godtrosförvärvsutredningen, skulle
bl.a. överväga fördelar och nackdelar med en lagstiftning som i fråga om
stöldgods baseras på den s.k. vindikationsprincipen i stället för
extinktionsprincipen. En tillämpning av vindikationsprincipen beträffande
stöldgods skulle innebära att den bestulnes äganderätt till godset skulle
bestå, oavsett om någon annan hade förvärvat egendomen i god tro, och att den
bestulne alltså skulle ha rätt att få tillbaka det stulna utan att betala
lösen.
Godtrosförvärvsutredningen avlämnade i maj 1995 betänkandet (SOU 1995:52)
Godtrosförvärv av stöldgods? I betänkandet föreslås bl.a. en skärpning av
kriterierna för god tro i 3 §. Däremot föreslås inga förändringar i fråga om de
grundläggande principerna för godtrosförvärv. Betänkandet är nu föremål för
beredning inom Regeringskansliet, och en proposition har aviserats till den 25
maj innevarande år.
Frågan om ändrade regler när det gäller godtrosförvärv av stöldgods tas upp i
motion L902 av Lars Björkman och Elizabeth Nyström (m). Motionärerna yrkar att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna om godtrosförvärv i syfte
att stärka ursprungsägarens ställning. Kia Andreasson m.fl. (mp) begär i motion
L903 att en vindikationsregel införs i godtrosförvärvslagen. Regeln skall
omfatta stöldgods och annan egendom som varit föremål för tillgreppsbrott. I
båda motionerna kritiseras de nuvarande reglerna på området, vilka motionärerna
anser vara svåra att tillämpa. Bestämmelserna bidrar dessutom, enligt
motionärernas mening, till att det blir alltför lätt att avyttra stöldgods.
Dessutom anser motionärerna att det är kränkande för den bestulne att inte få
tillbaka det stulna om detta skulle komma till rätta.
Frågan om en översyn av lagen om godtrosförvärv av lösöre har behandlats av
riksdagen vid ett flertal tillfällen med anledning av motioner i ämnet, senast
hösten 1994 (se bet. 1994/95:LU2). Utskottet konstaterade att syftet med den då
aktuella motionen var tillgodosett genom den pågående utredningen. Motionen
avstyrktes och riksdagen följde utskottet (rskr. 1994/95:28).
Utskottet anser att resultatet av det fortsatta beredningsarbetet inom
Regeringskansliet med anledning av betänkandet Godtrosförvärv av stöldgods bör
avvaktas innan några ställningstaganden från riksdagens sida kommer till stånd.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna L902 och L903.

Hemställan

Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:L902 och 1996/97:L903.
res. 1 (mp)

Stockholm den 10 mars 1998

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad
(s), Carin Lundberg (s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson
(s), Eva Arvidsson (s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger
Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Anders Ygeman (s), Tomas Högström (m),
Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c) och Marietta de Pourbaix-Lundin (m).

Reservation

Godtrosförvärv av stöldgods
Yvonne Ruwaida (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?och L903? bort ha följande lydelse:
Utskottet kan för sin del instämma i motionärernas uppfattning om att
godtrosförvärvslagen är förenad med tillämpningsproblem. Framför allt kan
kritik riktas mot lagen eftersom den inte i tillräckligt hög grad försvårar
handeln med stöldgods. Innehållet i de nuvarande bestämmelserna medför nämligen
att det ofta är svårt för den som blivit bestulen att få tillbaka det stulna
även om egendomen skulle komma till rätta. Detta förhållande torde vidare många
gånger upplevas som kränkande för den som blivit bestulen. På grund av
lagstiftningens karaktär är det också få civilrättsliga tvister som över huvud
taget blir föremål för domstolsprövning.
Mot den nu angivna bakgrunden förordar utskottet i likhet med motionärerna
att en vindikationsregel införs i godtrosförvärvslagen när det gäller egendom
som frånhänts den rättmätige ägaren genom stöld, rån, tillgrepp av
fortskaffningsmedel eller egenmäktigt förfarande. Enligt utskottets mening
torde en sådan ordning vara väl förankrad i det allmänna rättsmedvetandet.
Vad utskottet nu anfört om behovet av ändringar i godtrosförvärvslagen bör
riksdagen, med bifall till motion L903 och med anledning av motion L902, som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:L903 och med anledning av
motion 1996/97:L902 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.