Godkännande av konventionen om biologisk mångfald

Betänkande 1993/94:JoU4

Jordbruksutskottets betänkande 1993/94:JOU04

Godkännande av konventionen om biologisk mångfald

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Utskottet
• Hemställan

1993/94
JoU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1992/93:227 om
godkännande av konventionen om biologisk mångfald. Vidare
behandlas sex motionsyrkanden från den allmänna motionstiden
1993. Samtliga motionsyrkanden avstyrks bl.a. med hänvisning
till konventionen och till en aviserad proposition om
uppföljning av FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de
Janeiro år 1992 (UNCED).

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner konventionen om
biologisk mångfald. I likhet med regeringen anser utskottet att
Sverige tills vidare inte bör godta någon av konventionens
metoder för bindande tvistlösning men bör deklarera sin avsikt
att tills vidare inte reglera tillträde till genetiska resurser.

Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande (s).

Propositionen

Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet) föreslår i
proposition 1992/93:227 att riksdagen godkänner den den 22 maj
1992 antagna konventionen om biologisk mångfald.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Inledning

Beslutet från Förenta nationernas konferens om miljö och
utveckling i Rio de Janeiro år 1992 framhåller att mänsklig
verksamhet måste bygga på de ekologiska grunderna och anpassas
till de ekologiska ramarna. Vid konferensen enades de deltagande
staterna om den s.k. Riodeklarationen och om ett
handlingsprogram, Agenda 21, samt ett icke bindande
auktoritativt uttalande om principer för en global enighet om
skötsel, bevarande och hållbart nyttjande av skogar. Två
konventioner undertecknades, en om biologisk mångfald och en om
klimatförändringar. Konferensen tilldrog sig ett intresse utan
motstycke i internationellt samarbete. En politisk enighet om
allvaret i världens miljösituation och behovet av kraftfulla
åtgärder manifesterades.

Konventionen om biologisk mångfald

Utgångspunkter

Styrelsen för FN:s miljöprogram (UNEP) beslutade den 25 maj
1989 att inleda förhandlingar om en konvention om biologisk
mångfald. Konventionsförhandlingar inleddes i februari 1990.
Efter sex förhandlingsmöten kunde den mellanstatliga
förhandlingskommittén för en konvention om biologisk mångfald
den 22 maj 1992 i Nairobi nå överenskommelse om konventionens
text. Texten antogs samma dag.

Konventionen öppnades för undertecknande av FN:s
generalsekreterare i Rio de Janeiro den 5 juni 1992 vid FN:s
konferens om miljö och utveckling.

Sverige undertecknade konventionen den 8 juni 1992 med stöd
av regeringsbeslut den 27 maj 1992. Den 31 maj 1993 hade 163
stater samt EG undertecknat konventionen. Konventionen träder i
kraft när 30 stater har ratificerat den. Den 31 maj 1993 hade
17 stater ratificerat konventionen, varför det finns goda
förhoppningar att konventionen kan träda i kraft redan under
början av år 1994.

Förhandlingsprocessen

Mandatet för förhandlingarna innebar att dessa skulle behandla
den biologiska mångfalden i ett brett socio-ekonomiskt
sammanhang och att således ett hållbart utnyttjande av den
biologiska mångfalden skulle bli en central uppgift för
konventionen. Frågan om bioteknik skulle tas upp i
förhandlingarna.

Under förhandlingarna kunde det ursprungliga utkastet till
konventionstext förändras steg för steg. Det hållbara
utnyttjandet av den biologiska mångfaldens komponenter i de
ekonomiska samhällssektorerna fördes in som en central uppgift
för konventionens parter, parallellt med åtgärder för att skydda
värdefulla naturområden. Beslut om åtgärder hänvisades till
nationell nivå. Konventionen kunde därmed bli den länderstyrda
processkonvention som Sverige och övriga nordiska länder
eftersträvade.

Andra frågor som krävde långvariga förhandlingar gällde
tillträde till genetiska resurser, tekniköverföring till
u-länderna, bioteknikens säkerhetsfrågor samt frågan om
konventionens finansiella mekanism.

Ett genombrott skedde tidigt i förhandlingarna för linjen att
de genetiska resurserna inte längre skulle behandlas som
mänsklighetens gemensamma arvedel. Denna principöverenskommelse
innebär att nationella regeringar ges rätt att besluta om
tillträde till genetiska resurser. Krav får ställas att
tillträde skall ske efter i förväg lämnat medgivande av den part
som tillhandahåller de genetiska resurserna. Där tillträde
medges, skall det ske på ömsesidigt överenskomna villkor.
Fördelning på ett skäligt och rättvist sätt av resultaten av
forskning och utveckling samt av vinster uppkomna genom
kommersiellt eller annat nyttjande av genetiska resurser ingår
också som en del av denna principlösning.

I-länderna kunde under förhandlingarna säkra skyddet och
respekten för immaterialrättigheterna, liksom etablerandet av
den av Världsbanken, UNEP och UNDP gemensamt förvaltade Globala
miljöfonden (GEF) som konventionens interimistiska
finansieringsmekanism.

Sammanfattning av konventionen

Beträffande inledningen, som omfattar 24 punkter, kan
nämnas betydelsen av att förutse, förebygga och angripa
orsakerna till förlust av biologisk mångfald vid källan. En
annan punkt återger försiktighetsprincipen, dvs. bristen på full
vetenskaplig säkerhet skall inte tas till intäkt för att
uppskjuta åtgärder för att undvika eller minimera hot mot
biologisk mångfald.

I artikel 1 anges målen för konventionen, vilka är att
bevara den biologiska mångfalden, att hållbart nyttja dess
beståndsdelar och att rättvist fördela de vinster som uppstår
vid nyttjandet av genetiska resurser. I artikeln framhålls också
vissa medel av betydelse vid eftersträvandet av målen.

Artikel 3 är en identisk återgivning av texten till
princip 21 ur den deklaration som antogs vid FN:s konferens år
1972 om den mänskliga miljön, den s.k. Stockholmsdeklarationen.
Principen säger att stater dels har den suveräna rätten att
nyttja sina naturresurser, dels har ansvar för att tillse att
verksamheten inom deras territorier inte förorsakar skada på
andra staters territorium.

Artikel 4 anger konventionens tillämpningsområde genom
att reglera räckvidden av en parts åtaganden under konventionen
i förhållande till partens territoriella jurisdiktion.
Artikel 5 utgör en allmän uppmaning till samarbete.

Artikel 6 innehåller grundläggande åtaganden rörande
åtgärder för bevarande av biologisk mångfald. Varje part skall
utveckla nationella strategier, planer eller program för
bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald samt
integrera bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald
i relevanta sektoriella eller tvärsektoriella planer, program
och politiska riktlinjer.

Enligt artikel 7 skall varje fördragsslutande part,
såvitt möjligt och om så är lämpligt, identifiera komponenter av
biologisk mångfald av betydelse för mångfaldens bevarande och
hållbara nyttjande. Part skall också övervaka de identifierade
komponenterna med särskild uppmärksamhet riktad mot de
komponenter som är hotade eller erbjuder den största potentialen
för hållbart nyttjande. Även processer och aktiviteter som har
eller kan ha betydande skadliga effekter på biologisk mångfald
skall identifieras och övervakas.

Artikel 8 anger åtgärder för bevarande in situ, dvs. i
naturliga livsmiljöer eller miljöer där arter utvecklat sina
särskiljande egenskaper. Åtgärderna skall vidtas såvitt möjligt
och lämpligt och skall avse inrättande av ett system för
skyddade områden, utarbetande av riktlinjer för urval av
skyddade områden, reglering eller förvaltning av biologiska
resurser i syfte att säkerställa bevarande och hållbart
nyttjande, främjande av skyddet av ekosystem, naturliga
livsmiljöer och bibehållande av livskraftiga populationer,
främjande av miljöanpassad och hållbar utveckling i områden i
anslutning till skyddade områden, rehabilitering och
återställande av skadade ekosystem och främjande av
återhämtningen hos hotade arter, reglering, hantering eller
kontroll av de risker som är förbundna med användningen och
frisläppandet av biotekniskt modifierade organismer,
förhindrande av införsel, kontroll eller utrotning av främmande
arter som hotar ekosystem, livsmiljöer eller arter, strävande
efter förenlighet mellan nuvarande nyttjande av biologisk
mångfald och bevarande och hållbart nyttjande, utarbetande av
lagstiftning för skydd av hotade arter samt, i de fall skadliga
processer eller aktiviteter identifierats enligt artikel 7,
reglering av dessa.

Artikel 9 innehåller bestämmelser om åtgärder för
bevarande ex situ, dvs. bevarande av komponenter av biologisk
mångfald utanför deras naturliga livsmiljöer. Även här skall
åtgärderna vidtas såvitt möjligt och lämpligt och i huvudsak för
att komplettera in situ-åtgärder.

I artikel 10 anges åtgärder för hållbart nyttjande av
biologiska resurser och enligt artikel 11 skall varje
fördragsslutande part såvitt möjligt och lämpligt vidta åtgärder
som stimulerar till bevarande och hållbart nyttjande av
biologisk mångfald (styrmedel).

Artikel 12 rör forskning och utbildning och innehåller
åtaganden att inrätta program för vetenskaplig och teknisk
utbildning och träning i identifiering, bevarande och hållbart
nyttjande av biologisk mångfald, att tillhandahålla stöd till
sådana åtgärder för u-ländernas särskilda behov, att främja och
uppmuntra forskning som bidrar till bevarande och hållbart
nyttjande av biologisk mångfald, särskilt i u-länder, samt att
främja och samarbeta om användningen av vetenskapliga framsteg
vid utvecklande av metoder för bevarande och hållbart nyttjande
av biologisk mångfald.

Enligt artikel 13 skall parterna främja och uppmuntra
förståelse för betydelsen och behovet av åtgärder för bevarande
av biologisk mångfald samt att sådan information sprids i
massmedia och tas in i undervisningsplaner.

Artikel 14 stadgar att parterna, såvitt möjligt och om så
är lämpligt, skall införa lämpliga procedurer för
miljökonsekvensbeskrivningar för sådana projekt som kan få
betydande skadlig inverkan på biologisk mångfald. Vederbörlig
hänsyn skall tas till de miljömässiga konsekvenserna av program
och åtgärder som kan ha betydande skadliga effekter på biologisk
mångfald. Informationsutbyte skall främjas.

I artikel 15 anges bestämmelser för tillträde till
genetiska resurser. Här slås fast att befogenheten att besluta
om tillträde till genetiska resurser vilar hos nationella
regeringar. Vidare åläggs varje part att sträva efter att
underlätta tillträde till genetiska resurser. Konventionen
omfattar endast sådana resurser som tillhandahållits av part som
är ursprungsland för resurserna eller som förvärvat dem i
enlighet med konventionen. Parter skall vidare sträva efter att
utveckla och genomföra vetenskaplig forskning med deltagande av
den tillhandahållande parten och om möjligt i denna parts land.

Artikel 16 anger åtaganden rörande tillträde till och
överföring av teknologi. Med teknik avses även bioteknik.
Parterna åtar sig att tillhandahålla och/eller underlätta
tillträde till och överföring av relevanta tekniker.
Tekniköverföringen till u-länder skall tillhandahållas och/eller
underlättas på skäliga och mest gynnsamma villkor. Teknik under
patent och andra immaterialrättigheter kan endast överföras på
villkor som är förenliga med ett adekvat och effektivt skydd av
dessa rättigheter. Part skall vidta lagstiftningsmässiga,
administrativa eller politiska åtgärder, om så är lämpligt, i
syfte att tillhandahållande part, särskilt u-länder, medges
tillträde till och överföring av teknik, inkl.
immaterialrättsligt skyddad teknik. Ömsesidigt överenskomna
villkor skall gälla för överföringen, liksom förenlighet med
internationell rätt.

Avsikten med artikel 17 är att underlätta utbyte av
offentligt tillgänglig information om resultat av teknik och
vetenskaplig forskning, utbildnings- och
miljöövervakningsprogram samt ursprungsbefolkningars kunskaper.
U-ländernas särskilda behov skall beaktas.

Artikel 18 rör tekniskt och vetenskapligt samarbete och
stadgar att de fördragsslutande parterna skall främja
internationellt tekniskt och vetenskapligt samarbete, i
synnerhet med u-länder. Parterna skall besluta om hur en
institution för kunskapsförmedling (en s.k. clearing-house
mechanism) skall inrättas för att främja och underlätta
samarbete och utarbeta samarbetsmetoder för utveckling och
användning av teknik. Slutligen åtar sig parterna att främja
gemensamma forskningsprogram och samriskföretag (s.k. joint
ventures).

I artikel 19 behandlas hantering av bioteknik och
fördelning av dess vinster. Om så är lämpligt skall
lagstiftningsmässiga, administrativa eller politiska åtgärder
vidtas, liksom praktiskt genomförbara åtgärder. Tillträde till
resultat och vinster skall ske på ömsesidigt överenskomna
villkor. Vid export av organismer skall varje part
tillhandahålla all tillgänglig information om den potentiellt
skadliga effekten, om den användning och om de
säkerhetsbestämmelser som gäller för hantering av organismerna i
fråga.

Artikel 22 reglerar konventionens förhållande till andra
internationella avtal och i artiklarna 23 och 24 upprättas
en partskonferens som högsta beslutande organ för konventionen
resp. ett sekretariat.

I artikel 27 regleras hur tvistlösning skall gå till i
frågor rörande konventionens tolkning eller tillämpning. Tvister
skall söka lösas genom förhandling mellan berörda parter, och om
detta misslyckas kan parterna söka medlarhjälp. Om även detta
misslyckas skall tvisten lämnas till förlikning såvida parterna
inte enas om annat. Ett alternativ till förlikning ger part
möjlighet att acceptera bindande tvistlösning i form av
skiljedom och/eller hänskjuta tvisten för avgörande till
Internationella domstolen i Haag.

Sveriges ratifikation av konventionen

Miljöministern föreslår att Sverige skall tillträda
konventionen men tills vidare inte godta någon av konventionens
metoder för bindande tvistlösning. Vidare skall Sverige
deklarera sin avsikt att tills vidare inte reglera tillträde
till genetiska resurser.

Motion väckt under allmänna motionstiden 1993

1992/93:Jo630 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att tillsätta en kommission för
uppföljning av UNCED,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om europeiska konferenser för uppföljning av
UNCED,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om militären och miljön,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fortsatta internationella förhandlingar
kring skogsfrågorna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om konventionen till skydd för den biologiska
mångfalden,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Riodeklarationen.

Skrivelse

Sveriges industriförbund har i skrivelse framfört sina
synpunkter på konventionens grundläggande principer om
immaterialrättsligt skydd vid tillträde till och överföring av
teknologi.

Utskottet

Propositionen

I propositionen föreslår miljöministern att Sverige tillträder
konventionen men tills vidare inte godtar någon av konventionens
metoder för bindande tvistlösning. Vidare föreslås att Sverige
deklarerar sin avsikt att tills vidare inte reglera tillträde
till genetiska resurser.

Enligt miljöministern täcker nuvarande svensk lagstiftning,
med ett undantag, konventionens bestämmelser. Undantaget gäller
den informationsplikt som enligt artikel 19.3 åläggs part vid
export av biotekniskt modifierade organismer. I detta avseende
avser regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om
nödvändig reglering i samband med behandlingen av frågan om
svensk lagstiftning för reglering av användning och frisläppande
av biotekniskt förändrade organismer.

Miljöministern gör den bedömningen att konventionens
bestämmelser är så utformade att skyddet för de immateriella
rättigheterna inte riskerar att urholkas. I artikel 16 fastslås
att tillträde till och överföring av teknik inom konventionens
ram skall ske "på villkor som är förenliga med ett adekvat och
effektivt skydd av immaterialrättigheter". Vidare skall
tekniköverföring äga rum på ömsesidigt överenskomna villkor.
Stadgandet i artikelns punkt 5 att parterna skall samarbeta för
att försäkra att immaterialrättigheter stödjer och inte strider
mot konventionens mål, framför allt målet om en "skälig och
rättvis" fördelning av de nyttigheter som skapas vid
användningen av genetiska resurser, innebär enligt
miljöministern inte heller några krav inom konventionens ram på
beslut som kan urholka det immaterialrättsliga skyddet.

I propositionen framhålls att konventionen inte medger
reservationer. Sverige kan således inte genom ett
tolkningsuttalande med rättslig verkan fastslå en tolkning som
från svensk sida bedöms var den rätta. Beslut i tolkningsfrågor
kommer att fattas antingen i enskilda fall av partskonferensen
eller i ett bredare sammanhang genom antagande av protokoll
eller annex till konventionen. I-länderna kommer att tillse att
beslut av partskonferensen om tolkningar av konventionens
stadganden, som inte sker genom annex eller protokoll, skall
fattas med samstämmighet. Sverige kommer inte att godta något
annat än samstämmighetsbeslut (konsensus) i dessa frågor. Om
tolkning sker genom annex eller protokoll har varje part som
inte vill godta tolkningen rätten att inte biträda protokollet
eller annexet. Sverige kan således inte tvingas anta en tolkning
inom konventionen som vi inte anser vara riktig.

Sverige bör enligt miljöministern tills vidare inte acceptera
någon av de bindande tvistlösningsmekanismerna. Det kan
visserligen inte uteslutas att vårt land genom vår generella
förklaring om acceptans av domstolens kompetens i rättstvister
avseende bl.a. tolkningen av detta fördrag trots detta skulle
kunna bli underkastat den Internationella domstolens kompetens.
Med hänsyn till konventionens natur finner miljöministern det
emellertid osannolikt att en situation skulle uppstå, i vilken
den Internationella domstolen, med hänvisning till Sveriges
generella förklaring, skulle hävda kompetens gentemot Sverige i
en tvist under konventionen om biologisk mångfald.

I fråga om en eventuell reglering av insamling av genetiskt
material i Sverige gör miljöministern den bedömningen att det
inte är motiverat att nu införa en sådan reglering. De praktiska
svårigheterna med att på ett tillfredsställande sätt kontrollera
en reglering av insamling av genetiskt material i Sverige är
betydande. Endast bråkdelar av en organism är med dagens teknik
tillräckliga för att man skall kunna tillgodogöra sig den
tekniska informationen. Det kan dock inte uteslutas att
genetiskt material av betydande förädlingsvärde kan finnas även
i Sverige. Frågan om en svensk reglering får därför bedömas när
närmare erfarenhet vunnits av den praktiska tillämpningen av en
sådan reglering i länder med mer betydande genetiska tillgångar,
vilka kan förväntas införa sådan reglering inom kort.

Konventionen har redan ratificerats av 17 länder. För
ikraftträdande krävs 30 ratifikationer. Miljöministern
framhåller det som angeläget att alla ansträngningar görs för
att främja ett snabbt ikraftträdande av konventionen. För att
Sverige skall uppfylla konventionens mål och förpliktelser bör
arbete snarast inledas med att utarbeta en samlad svensk
politik. Sedan många år tillbaka pågår ett omfattande arbete
inom alla de områden som berörs av konventionen. Miljöministern
uttalar därför sin avsikt att inom kort återkomma till
regeringen med förslag om en svensk strategi för bevarande av
biologisk mångfald.

Motionen

I sin partimotion Jo630 från den allmänna motionstiden
våren 1993 begär Socialdemokraterna att en kommission tillsätts
för uppföljning av UNCED. Kommissionen bör ha en bred
sammansättning med representanter för politiker, folkrörelser,
näringsliv, fackliga organisationer och vetenskap (yrkande 2).
Regeringen bör sondera förutsättningarna för europeiska
konferenser för uppföljning av UNCED. Det är enligt motionärerna
motiverat med en bredare uppföljning med deltagande av
parlamentariker och representanter för NGO:s (Non Governmental
Organizations) och andra delar av samhället (yrkande 3). Det
framhålls som angeläget att regeringen nu skärper insatserna när
det gäller användning av militära resurser för miljöändamål i
syfte att inom FN-systemet förankra de förslag som framlagts i
FN:s studie på området. Regeringen bör rapportera till riksdagen
vilka initiativ som tagits med anledning av ÖB:s programarbete
inom miljöområdet (yrkande 4). I samband med uppföljningen av
principdeklarationen om skogsfrågorna bör regeringen verka för
att förhandlingsarbetet fortsätter (yrkande 5). Regeringen bör
snarast redovisa hur förpliktelserna gentemot konventionen om
biologisk mångfald skall kunna uppfyllas och i detta syfte
utarbeta en nationell plan. Riksdagen bör få möjlighet att
snarast ratificera konventionen. Regeringen bör verka för ett
effektivt internationellt monitoringsystem och söka påverka
USA:s nya administration att underteckna konventionen
(yrkande 6). Vidare bör regeringen verka för att
Riodeklarationen utvecklas till en bindande stadga som kan antas
av FN:s generalförsamling år 1995 (yrkande 7).

Utskottets överväganden

Utskottet ansluter sig till miljöministerns förslag att
Sverige tillträder konventionen. Enligt vad utskottet erfarit
har nyligen 30 ratifikationer uppnåtts. Konventionen kommer
därför att träda i kraft redan den 29 december 1993.

Som anförs i propositionen innebär inte stadgandet i
artikel 16 om partssamarbete för att försäkra att
immaterialrättigheter stödjer och inte strider mot konventionens
mål några krav inom konventionens ram på beslut som kan urholka
det immaterialrättsliga skyddet. Utskottet gör således samma
bedömning som miljöministern när det gäller skyddet för de
immateriella rättigheterna. Eftersom Sveriges inställning bör
vara att inte godta något annat än samstämmighetsbeslut
(konsensus) i tolkningsfrågor kan vårt land inte heller tvingas
anta en tolkning inom konventionen när det gäller
immaterialrättsliga frågor som vi inte anser vara riktig. I
likhet med miljöministern finner utskottet det osannolikt att en
situation skulle uppstå, i vilken den Internationella domstolen,
med hänvisning till Sveriges generella förklaring att acceptera
domstolens kompetens i rättstvister avseende bl.a.
fördragstolkning, skulle hävda kompetens gentemot Sverige i en
tvist under konventionen om biologisk mångfald. Sverige bör
därför tills vidare inte acceptera någon av de bindande
tvistlösningsmekanismerna. Mot bakgrund av betydande praktiska
svårigheter att på ett tillfredsställande sätt kontrollera en
reglering av insamling av genetiskt material i Sverige bör en
reglering av tillträdet till genetiska resurser inte införas på
nuvarande stadium. Som miljöministern anför bör frågan tas under
övervägande först när vi kan ta del av erfarenheterna i länder
med mer betydande genetiska tillgångar.

Med anledning av motion Jo630 yrkande 6 vill utskottet anföra
följande. Regeringen har nyligen framlagt en proposition om en
svensk strategi för biologisk mångfald som kommer att behandlas
av utskottet. Enligt vad utskottet erfarit är en s.k.
landsstudie, dvs. kartläggning av behovet av åtgärder inom
skilda samhällssektorer, under utarbetande och förväntas
redovisas före årsskiftet 1993/94. Konventionen om biologisk
mångfald innehåller inte något stadgande om ett internationellt
monitoringsystem. Genom konventionens artiklar om nationell
övervakning, rapporteringsskyldighet och samarbete för såväl in
situ- som ex situ-bevarande finner utskottet emellertid att
syftet med motionsyrkandet i denna del kommer att bli
tillgodosett utan inrättande av det särskilda monitoringsystem
som efterlyses i motionen. Det bör framhållas att Sverige under
arbetet med konventionen mycket aktivt har drivit dessa frågor,
och utskottet förutsätter att regeringen även i fortsättningen
kommer att bibehålla sin höga ambitionsnivå härvidlag. Utskottet
vill i sammanhanget erinra om det globala
miljöövervakningssystem som har upprättats inom UNEP och som
redan i dag står till medlemsländernas förfogande. Den 4 juni
1993 undertecknade USA:s regering konventionen men ställer vissa
villkor beträffande klarläggande och tolkning inför en
ratifikation. Den amerikanska administrationen har i
sammanhanget uttalat sin avsikt att spela en ledande roll inte
bara i arbetet med att nå samstämmighet när det gäller
konventionen utan även i det artbevarande arbetet i stort. Med
det anförda finner utskottet syftet med motion Jo630 yrkande 6
i allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte medföra
någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Det har kommit till utskottets kännedom att de frågor som tas
upp i motionens yrkanden 2, 3, 4, 5 och 7 kommer att behandlas
i en till december 1993 aviserad proposition om uppföljning av
UNCED. I avvaktan härpå bör motionen i dessa delar inte
föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande konventionen om biologisk mångfald

att riksdagen godkänner den den 22 maj 1992 antagna
konventionen om biologisk mångfald,

2. beträffande uppföljning av UNCED m.m.

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo630 yrkandena 2, 3, 4,
5, 6 och 7.

Stockholm den 9 november 1993

På jordbruksutskottets vägnar

Margareta Winberg

I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar
Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s),
Bengt Rosén (fp), Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s),
Mona Saint Cyr (m), Kaj Larsson (s), Max Montalvo (nyd),
Ulla Pettersson (s), Carl G Nilsson (m), Lena Klevenås (s),
Sverre Palm (s) och Carl Olov Persson (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Särskilt yttrande

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Ulla Pettersson, Lena Klevenås och Sverre Palm
(alla s) anför:

I samband med proposition 1992/93:227 om godkännande av
konventionen om biologisk mångfald har utskottet behandlat
partimotion Jo630 (s) från allmänna motionstiden i år. I
motionen föreslås en rad åtgärder för uppföljning av FN:s
miljökonferens UNCED i juni 1992. Vi finner det anmärkningsvärt
att regeringen trots den tid som förflutit inte har vidtagit
några åtgärder av det slag som föreslås i motionen, bl.a. en
uppföljningskommission, initiativ till europeiska konferenser
samt användning av militära resurser för miljöändamål. I
motionen krävs också en nationell plan för hur konventionen om
biologisk mångfald skall kunna uppfyllas.

Under innevarande höst har en proposition med förslag om en
nationell strategi för biologisk mångfald avlämnats och en
proposition om uppföljning av UNCED aviserats. Vi noterar att de
frågor som motionen tar upp således kommer att behandlas av
riksdagen i andra sammanhang samt att regeringens senfärdighet
på området är olycklig.