Fulufjällets nationalpark

Betänkande 2001/02:MJU19

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande2001/02:MJU19

Fulufjällets nationalpark

---

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens proposition
2001/02:116 om inrättande av Fulufjällets
nationalpark. En motion har väckts med anledning av
propositionen.

Fulufjället är ett isolerat fjällmassiv i den
sydligaste delen av den svenska fjällkedjan. Det är
väl avgränsat och har en karakteristisk profil. Den
föreslagna nationalparken omfattar en areal av
38 483 hektar, varav kalfjäll och fjällhed utgör
24 460 hektar, barrskog 7 210 hektar, fjällbjörkskog
4 110 hektar och våtmarker 2 030 hektar. Övrig areal
utgörs av sjöar, vattendrag och kulturmark.
Kalfjället utgörs huvudsakligen av en flack högplatå
på ca 900 meter över havet vilken reser sig ur
omgivande barrskog. Platån har i öster och söder
dramatiskt branta, skogbeklädda sidor. Flera
vattendrag har skurit sig djupt ned i
sandstensplatån och bildar smala branta dalar. Några
av de mest välutvecklade rasbranterna finns vid
Njupeskär, vars vattenfall med sina 90 meters höjd,
varav 70 meter fritt fall, är Sveriges högsta. I
norr finns ett omfattande sjösystem på den flacka
platån. Syftet med nationalparken är att bevara ett
sydligt fjällområde med särpräglad vegetation och
stora naturvärden i väsentligt oförändrat skick.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och
föreslår att riksdagen medger att den mark som
staten äger inom det i propositionen angivna området
i Älvdalens kommun avsätts som Fulufjällets
nationalpark. Motionen avstyrks.
I betänkandet finns ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Fulufjällets nationalpark

Riksdagen medger att den mark som staten äger
inom det i propositionen angivna området i
Älvdalens kommun avsätts som Fulufjällets
nationalpark. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2001/02:116.

2. Dialog med ortsbefolkning, markägare och
övriga berörda

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ27 (m).

Stockholm den 9 april 2002

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Ulf Björklund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulf
Björklund (kd), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson
(m), Kaj Larsson (s), Jonas Ringqvist (v), Ingvar
Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Carl G Nilsson (m),
Ingemar Josefsson (s), Ann-Kristine Johansson (s),
Per-Samuel Nisser (m), Maria Wetterstrand (mp),
Eskil Erlandsson (c), Michael Hagberg (s), Willy
Söderdahl (v) och Ester Lindstedt-Staaf (kd).

2001/02

MJU19

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I proposition 2001/02:116 föreslår regeringen att
riksdagen medger att Fulufjället i Älvdalens kommun
avsätts som Fulufjällets nationalpark. Förslagen i
propositionen har utformats i samarbete med
Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Med anledning av
propositionen har en motion väckts.

Bakgrund

Enligt miljöbalken kan skyddet för särskilt
värdefulla områden säkerställas genom att de avsätts
som nationalpark, naturreservat eller
kulturreservat. För att bevara ett större
sammanhängande område av en viss landskapstyp i dess
naturliga tillstånd, eller i väsentligt oförändrat
skick, kan mark eller vattenområde som tillhör
staten avsättas till nationalpark. Det finns 27
nationalparker i Sverige varav en stor del
inrättades i början av 1900-talet. Sedan år 1962 har
11 nationalparker tillkommit. Av dessa är Söderåsens
nationalpark den senast tillkomna (prop.
2000/01:82, bet. 2000/01:MJU17, rskr. 2000/01:204).
Naturvårdsverket har utarbetat en nationalparksplan
för Sverige. I denna föreslås en utvidgning av
antalet nationalparker i landet så att de
representerar ett urval av särskilt skyddsvärda
områden. I planen föreslås bl.a. att Fulufjället
avsätts som nationalpark. Riksdagen har genom
ställningstagande till propositionen Svenska
miljömål (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6,
rskr. 1998/99:
183) beslutat att fjällen skall ha en hög grad av
ursprunglighet vad gäller biologisk mångfald,
upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden.
Verksamheter i fjällen skall bedrivas med hänsyn
till dessa värden och så att en hållbar utveckling
främjas. Särskilt värdefulla områden skall skyddas
mot ingrepp och andra störningar.

Naturvårdsverket har i en skrivelse till
regeringen den 13 december 2001 föreslagit att
Fulufjällets nationalpark inrättas.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen medger att
Fulufjället i Älvdalens kommun avsätts som
Fulufjällets nationalpark. Syftet med nationalparken
är att bevara ett sydligt fjällområde med särpräglad
vegetation och stora naturvärden i väsentligt
oförändrat skick.

Utskottets överväganden

Fulufjällets nationalpark

Utskottets förslag i korthet

Utskottet ansluter sig till regeringens
överväganden och tillstyrker att det angivna
området i Älvdalens kommun avsätts som
Fulufjällets nationalpark. Den med anledning
av propositionen väckta motionen (m) avstyrks
med hänvisning till bl.a. att det
förberedande arbetet med Fulufjällets
nationalpark präglats av strävan att förankra
nationalparksförslaget hos markägare, ortsbor
och övriga berörda.

Utskottets ställningstagande

I propositionen görs följande beskrivning av det
berörda naturområdet. Fulufjället är ett isolerat
fjällmassiv i den sydligaste delen av den svenska
fjällkedjan. Fjället fortsätter västerut in i Norge.
Det är väl avgränsat och har en karakteristisk
profil. Kalfjället är en flack högplatå på ca 900
meter över havet vilken reser sig ur omgivande
barrskog. Platån är i norr tämligen slät, i övrigt
svagt böljande med mjuka toppar som högst når en
höjd av 1 044 meter. Platån har i öster och söder
dramatiskt branta, skogbeklädda sidor. Flera
vattendrag har skurit sig djupt ned i
sandstensplatån och bildar smala, branta dalar.
Några av de mest välutvecklade rasbranterna finns
vid Njupeskär, vars vattenfall med sina 90 meters
höjd, varav 70 meter fritt fall, är Sveriges
högsta. I norr finns ett omfattande, hydrologiskt
intressant sjösystem på den flacka platån. Den
föreslagna nationalparken omfattar en areal av
38 483 hektar, varav kalfjäll och fjällhed utgör
24 460 hektar, barrskog 7 210 hektar,
fjällbjörkskog 4 110 hektar och våtmarker 2 030
hektar. Övrig areal utgörs av sjöar, vattendrag och
kulturmark. Fulufjället är i det närmaste helt
uppbyggt av dalasandsten. Diabas finns i
fjällsluttningarna. Fjället täcks i sin helhet av
morän med hög blockhalt. Vissa områden på kalfjället
är nästan vegetationsfria blockhav. Fulufjället
ligger längre från hav än något annat område i
Skandinavien. Det har därmed ett utpräglat
kontinentalt klimat. Detta tillsammans med den
fattiga sandstensberggrunden har givit upphov till
en kalfjällsvegetation av ljung-, gräs- och lavhedar
som är unik för den svenska fjällvärlden. Av
särskilt intresse är de vidsträckta gräshedarna med
enstaka enbuskar, liksom de lavrika
hedbjörkskogarna. Ovanliga är också de mycket väl
utväxta, svällande mattorna av renlav och
fönsterlav. De är en följd av att Fulufjället inte
används för renbete, vilket i sin tur gör fjället
till ett värdefullt referensområde för studier av
renbeteseffekter i fjällen. De djupa dalgångarna
och de branta sidorna hyser frodiga, ofta
urskogsartade, grova granskogar med inslag av
björk. Flera växtarter har svensk sydgräns på
Fulufjället. Rena urskogar utan spår av avverkning
finns bland annat mot kalfjället och i dalgångar.
Högörter som stormhatt och tolta växer i
ravinskogarna, där diabas i berggrunden i
kombination med rörligt markvatten ger gynnsamma
förhållanden för växtlivet. Det gäller särskilt
mossor, lavar och svampar som förekommer med ett 60-
tal rödlistade arter. Fulufjället är ett av landets
mossrikaste områden. Här finns mer än en tredjedel
av landets mossarter. Exempelvis har
taigabjörnmossan bara en annan känd lokal i landet.
Fulufjället är förhållandevis fattigt på våtmarker,
särskilt fjällplatån där blockigheten och
dräneringsförhållandena är sådana att de motverkar
myrbildning. Nedanför sluttningen i öster finns
dock ett vidsträckt, orört och mycket vackert
fattigkärr med flarkbildningar. Myren har ett rikt
fågelliv. I nordost finns sluttande källkärr med en
rik flora, och på fjällets norra del finns ett
trågformat myrområde som med omgivande gammeltallar
har ett anslående skönhetsvärde. Fulufjället är ett
viktigt område för björn. Även lo förekommer längs
sluttningarna, medan järv och varg uppträder
sporadiskt. De frodiga och orörda dalgångarna
erbjuder goda betesmarker för älg. Fulufjället är
känt för sin goda älgstam med stora tjurar.
Fågelfaunan är artrik och präglar fjället. Flera
häckande arter har sin sydgräns här, t.ex. bergand,
alfågel och sjöorre. Smalnäbbad simsnäppa, småspov
och brushane är karaktärsarter i sjö- och
myrlandskapet. Blåhake sjunger i videsnåren och
ringtrast häckar i ravinerna. Goda bestånd finns av
dalripa. Kungsörn och fjällvråk förekommer i
området. I skogslandet kan besökaren möta den
orädda lavskrikan. De urskogsartade skogarnas
torrakor, högstubbar och lågor hyser en artrik
skalbaggsfauna. I sjöarna i norr, bl.a. Rösjöarna,
förekommer harr, röding och öring. Fulufjället är
rikt på välutvecklade geomorfologiska bildningar av
stort vetenskapligt värde. Från inlandsisens
avsmältning härrör t.ex. slukåsar, sluk- och
skvalrännor, inklusive det ovanliga fenomenet
korsande rännor. Även flytjordsvalkar, stenströmmar
och strukturmark förekommer. Flera v-formade
klippkanjoner finns i branterna, där Njupeskärs
vattenfall utgör ett skolexempel på bakåtskridande
erosion. Av stort intresse är partierna på södra
fjället där marken är bevarad från den förra
mellanistiden, dvs. att området inte har skalats
bort av den senaste inlandsisen, vilken avsmält
stillaliggande. En av naturen nyskapad attraktion
är effekterna av den stora ursköljningen i augusti
år 1997. Då medförde ett mycket intensivt regnväder,
troligen föll 400 mm på några timmar, att
vattendrag på fjällets östra och södra sida svällde
till formliga älvar. De sköljde ur dalgångarna och
drog med sig 10 000-tals kubikmeter skog och
uppskattningsvis 50 000 kubikmeter grus och sten.
Resultatet är dramatiskt och fantasieggande:
gigantiska brötar av döda träd, nybildade
deltalandskap och mark som inte varit blottad sedan
istiden. Forskningen har nu unika möjligheter att
studera erosionseffekter och återkolonisation av
djur och växter. Bara ett fåtal fornlämningar är
kända inom nationalparksområdet. Fynd av pilspetsar
och fångstgropar i närheten vittnar dock om att
området har utnyttjats av jägarfolk sedan
stenåldern, bland annat för vildrensjakt. De fasta
bosättningarna tillkom först under 1700- och 1800-
talen, flertalet med ursprung i fäbodbruket. Några
fäbodplatser, med byggnader av varierande kvalitet
och värde, finns inom nationalparken. Lavtäkt
förekom på fjällplatån för att dryga ut
tamboskapens vinterfoder. Slåtter av myrar och längs
bäckar har skett i skogslandet. I södra delen finns
rester av ett brynstensbrott.

Vidare framhålls bl.a. att Fulufjället är
attraktivt för det rörliga friluftslivet, både
sommar och vinter. På grund av den flacka
fjällplatån är det relativt lätt att röra sig i
området. Led- och stugsystemet är väl utbyggt och
nyligen upprustat. Omfattande ledpartier är spångade
för att kanalisera friluftslivet och skydda känslig
natur. Goda förutsättningar finns för att uppleva
stillhet, avskildhet och orörd natur. Njupeskärs
vattenfall är ett högklassigt och lättillgängligt
besöksmål, liksom erosionsspåren vid Göljån. Viktiga
friluftsaktiviteter i Fulufjället är, förutom
vandring och skidåkning, bärplockning på de rika
hjortronmyrarna, isklättring i Njupeskärs
vattenfall, ädelfiske från uthyrningsbåtar under
sommaren och vintertid från is, samt älgjakt och
snöskoterkörning. Nationalparken är tänkt att delas
in i zoner med olika föreskrifter som reglerar
aktiviteter och förutsättningar för upplevelser.
Sammanfattningsvis anser regeringen att
Fulufjället har höga naturvärden främst knutna till
dess speciella geologi, morfologi och vegetation.
Området har också kulturmiljövärden främst knutna
till tidigare fäboddrift. Motsvarigheter till
fjällhedarna och de djupa lavmattorna finns inte
någon annanstans i landet. Naturen har starka drag
av orördhet och fria vidder. Njupeskärs vattenfall
är en stor sevärdhet. Området ger goda möjligheter
till attraktiva turer i lättillgänglig fjällterräng.
Fulufjället är väl lämpat som den svenska
fjällkedjans sydligaste nationalpark.
Utskottet ansluter sig till regeringens
överväganden och tillstyrker att det i propositionen
angivna området i Älvdalens kommun avsätts som
Fulufjällets nationalpark.
I den med anledning av propositionen väckta motion
MJ27 (m) framhålls bl.a. betydelsen av en
konstruktiv dialog med ortsbefolkning, markägare och
berörda då det gäller bildandet av Fulufjällets
nationalpark. Enligt motionären måste man vid
genomförandet ta mycket stora hänsyn till markägare
och boende i området.

Som framhålls i propositionen är syftet
med Fulufjällets nationalpark att i
väsentligen orört skick bevara ett
sydligt fjällområde med särpräglad
vegetation och stora naturvärden i
övrigt. Syftet är även att ta till vara
områdets kulturhistoriska värden och att
ge förutsättningar för besökarnas
upplevelser av stillhet, avskildhet och
orördhet i kombination med att i lämplig
grad underlätta för allmänheten att
uppleva parkens natur- och
kulturmiljövärden. För att uppnå syftet
bör inte exploaterande verksamhet eller
verksamhet som kan skada mark och
vegetation tillåtas. Vidare bör det
förhindras att friluftsliv och skyddsvärt
djurliv störs. Som redovisas i
propositionen kommer området att delas in
i zoner vad gäller nyttjande och skydd
för att tillgodose såväl skyddsanspråk
som önskemål om vissa aktiviteter.
Parkens kärnområde, motsvarande ca 60 %
av parkens areal, avses bli en orörd zon
utan några verksamheter som stör natur
och naturupplevelser. Utgångspunkten har
varit att behålla det för
lokalbefolkningen viktigaste nyttjandet
men i övrigt låta området vara så
opåverkat som möjligt. Genom indelningen
i zoner får de flesta intressenter sina
mest angelägna önskemål tillgodosedda,
men inom skilda delar av nationalparken.
Vidare framhålls att renbete normalt inte
skall tillåtas inom nationalparken. Detta
är i överensstämmelse med den deklaration
som upprättades under år 1993 (den s.k.
Idredeklarationen om markanvändningen i
Älvdalens kommuns fjällvärld). Som
regeringen anför får denna fråga liksom
frågor om kulturmiljövärdena samt övriga
markanvändningsfrågor hanteras närmare i
arbetet med föreskrifter och
skötselplanen för parken. Det
förberedande arbetet med Fulufjällets
nationalpark har som regeringen
framhåller präglats av en strävan att
förankra nationalparksförslaget hos
ortsbor och kommunala företrädare.
Delaktighet, dialog, underifrånperspektiv
och konkreta satsningar på bl.a.
anläggningar, infrastruktur och
nätverksbyggande har varit nyckelord i
processen. Med det anförda föreslår
utskottet att motion MJ27 (m) lämnas utan
riksdagens vidare åtgärd.

Särskilt yttrande

Skötselplan för Fulufjällets nationalpark

av Ulf Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf
(kd).

Inrättandet av Fulufjällets Nationalpark har beretts
väl. Kristdemokraterna instämmer i bedömningen att
hanteringen varit föredömlig. Samerna är en av
intressenterna när det gäller inrättandet av
Fulufjällets Nationalpark. En avgörande del för vår
bedömning av ärendet är att samerna ansåg sig ha
fått sina intressen tillgodosedda. Enligt
propositionen är det så. Bland annat skulle
Idredeklarationen följas. Samtidigt som
propositionen framlades och gick till
utskottsbehandling var skötselplanen för
Fulufjällets Nationalpark ute på remiss. I arbetet
med skötselplanen har dock Naturvårdsverket inte
fört samtal med Idre Sameby som underlag för arbetet
medan samtal förts med flera andra parter. Samerna
anser att man i den planen inte fullt ut beaktar
innehållet i Idredeklarationen. Kristdemokraterna
utgår från att Idredeklarationen följs i enlighet
med förslaget i propositionen.

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Regeringen (Miljödepartementet) föreslår i
proposition 2001/02:116 att riksdagen medger att den
mark som staten äger inom det angivna området i
Älvdalens kommun avsätts som Fulufjällets
nationalpark.

Följdmotionen

2001/02:MJ27 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en konstruktiv dialog med
ortsbefolkning, markägare och berörda då det gäller
bildandet av Fulufjällets nationalpark.