Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning

Betänkande 1996/97:JuU5

Justitieutskottets betänkande 1996/97:JUU05

Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1996/97
JuU5

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet
ett regeringsförslag om att
giltighetstiden för lagen med särskilda
bestämmelser om tvångsmedel i vissa
brottmål och lagen om hemlig
kameraövervakning skall förlängas till
utgången av år 1998.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag.
Till betänkandet har fogats en
reservation från vardera (v) samt (mp)
och en reservation från dessa båda
partier gemensamt.

Propositionen

I proposition 1996/97:26
(Justitiedepartementet) har regeringen
föreslagit att riksdagen antar
regeringens förslag till
1. lag om fortsatt giltighet av lagen
(1952:98) med särskilda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmål,
2. lag om fortsatt giltighet av lagen
(1995:1506) om hemlig kameraövervakning.
Lagförslagen har fogats till
betänkandet, se bilaga.

Motionerna

1996/97:Ju9 av Kia Andreasson m.fl. (mp)
vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1996/97:26.

1996/97:Ju10 av Alice Åström m.fl. (v)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en redovisning som
styrker behovet av 1952 års
tvångsmedelslag,
2. att riksdagen beslutar att avslå
förlängning av lagen om hemlig
kameraövervakning enligt vad i motionen
anförts om skydd för mänskliga fri- och
rättigheter.

Utskottet

Lagen (1952:98) med särskilda
bestämmelser om tvångsmedel i vissa
brottmål (1952 års lag) innehåller
tilläggs- och undantagsbestämmelser till
den grundläggande regleringen i
rättegångsbalken (RB) i fråga om
straffprocessuella tvångsmedel. Lagen,
som är tidsbegränsad, gäller vid
förundersökning angående vissa brott mot
rikets säkerhet och vissa andra grova
brott. Efter den senast gjorda
förlängningen gäller lagen till utgången
av år 1996 (prop. 1995/96:14, JuU11,
rskr. 125).
1952 års lag gäller vid förundersökning
angående dels allmänfarliga brott, t.ex.
mordbrand och sabotage, dels vissa
högmålsbrott såsom uppror och olovlig
kårverksamhet, dels vissa brott mot
rikets säkerhet, t.ex. spioneri. Lagen
gäller också försök, förberedelse och
stämpling till dessa brott om sådan
gärning är straffbar. I förhållande till
regleringen i RB innebär lagen utvidgade
möjligheter att använda tvångsmedlen
häktning, beslag, kvarhållande av
postförsändelse m.m. samt hemlig
teleavlyssning och hemlig
teleövervakning.
SÄPO-kommittén kom i sitt
slutbetänkande (SOU 1990:51)
Säkerhetspolisens arbetsmetoder,
personalkontroll och meddelarfrihet fram
till slutsatsen att det föreligger ett
permanent behov av sådana särskilda
möjligheter till tvångsmedelsanvändning
som 1952 års lag tillhandahåller. På
sikt borde bestämmelserna enligt
kommittén inarbetas i RB.
Säkerhetspolisen har i en skrivelse den
21 augusti 1996 till regeringen, under
åberopande av att 1952 års lag är av
utomordentlig vikt för Säkerhetspolisens
verksamhet, framhållit att lagen bör ges
fortsatt giltighet. Säkerhetspolisen har
därvid anfört att lagen är en nödvändig
grund för Säkerhetspolisens bekämpning
av brott mot rikets säkerhet och att
lagens bestämmelser om möjligheter till
tvångsmedel har utnyttjats i stor
omfattning.
I likhet med Säkerhetspolisen anser
regeringen att 1952 års lag fortfarande
behövs.
Lagen (1995:1506) om hemlig
kameraövervakning trädde i kraft den 1
februari 1996 (prop. 1995/96:85, JuU11,
rskr. 125). Härigenom infördes ett nytt
straffprocessuellt tvångsmedel som
innebär att polisen under vissa
förutsättningar har möjlighet att
bedriva spaning mot personer genom att
använda dolda, fjärrmanövrerade
övervakningskameror. Reglerna ansluter
nära till bestämmelserna om hemlig
teleavlyssning. Hemlig kameraövervakning
innebär att fjärrstyrda TV-kameror,
andra optisk-elektroniska instrument
eller därmed jämförbara utrustningar
används för optisk personövervakning vid
förundersökning i brottmål utan att
upplysning om övervakningen lämnas.
Lagen om hemlig kameraövervakning är
tidsbegränsad och gäller, liksom 1952
års lag, till utgången av år 1996.
Regeringen har från Rikspolisstyrelsen
inhämtat att domstolarna under den tid
som lagen varit i kraft givit tillstånd
till hemlig kameraövervakning i 12 fall,
varav 10 fall avsåg misstanke om grovt
narkotikabrott eller grov varusmuggling.
Övriga fall avsåg misstanke om grovt rån
och försök till mord eller mordbrand.
Rikspolisstyrelsen har framhållit att
erfarenheterna av den nya lagen än så
länge är begränsade men att en generell
uppfattning är att spaningsmetoden är
personalbesparande och ett bra
spaningskomplement.
Enligt regeringens mening är det
viktigt att polis och åklagare efter
tillstånd från domstol kan använda
hemlig kameraövervakning för att utreda
grova brott. Regeringen anser därför att
lagens giltighetstid bör förlängas.
Regeringen anför i sammanhanget att
den, i enlighet med vad som anfördes i
propositionen om en lag om hemlig
kameraövervakning (prop. 1995/96:85 s.
37 f, se även JuU11 s. 11 f), kommer att
lämna en redovisning för lagens
tillämpning på motsvarande sätt som sker
beträffande RB:s regler om hemlig
teleavlyssning och hemlig
teleövervakning. En redovisning av detta
slag beträffande hemlig
kameraövervakning under år 1996 kommer
alltså att lämnas under år 1997.
Regeringen beslutade den 12 september i
år direktiv för en särskild utredare
(dir. 1996:64) som skall utreda ett
antal frågor om kriminalpolisiära
arbetsmetoder som faller inom ramen för
straffprocessuella tvångsmedel. I
uppdraget ingår bl.a. att se över 1952
års tvångsmedelslag och lämna förslag
till hur lagens bestämmelser kan
permanentas och arbetas in i
rättegångsbalken. Utredaren skall vidare
lämna förslag till ändringar av lagen om
hemlig kameraövervakning enligt de
riktlinjer som angavs redan i
propositionen om en lag om hemlig
kameraövervakning (prop. 1995/96:85 s.
24 f), t.ex. att det borde vara möjligt
att ta hänsyn till hur övervakningen är
tänkt att gå till i praktiken. Utredaren
skall också överväga om inte hemlig
kameraövervakning bör kunna tillåtas i
större omfattning än vad som är fallet i
dag. Om översynen av lagen ger anledning
till det skall utredaren lämna förslag
till hur reglerna kan permanentas och
arbetas in i rättegångsbalken. Ett
betänkande skall avlämnas före den 1
mars 1998.
Enligt regeringen bör, med hänsyn till
utredningens arbete och beredningen av
detta, giltighetstiden för såväl 1952
års lag som lagen om hemlig
kameraövervakning förlängas med två år
eller till utgången av år 1998.
Två motioner har väckts med anledning
av propositionen. I motion Ju9 (mp)
yrkas att propositionen skall avslås.
Motionärerna hävdar att 1952 års lag ger
Säkerhetspolisen för stora befogenheter,
och de anför vidare att metoden att
tidsbegränsa lagar bör användas med
försiktighet och endast när det är
oundgängligen nödvändigt. I motion Ju10
(v) yrkas avslag på propositionens
förslag om att förlänga giltighetstiden
för lagen om hemlig kameraövervakning.
Lagen är enligt motionärerna alltför
integritetskränkande, och de
ifrågasätter om den inte står i strid
med regeringsformen och den europeiska
konventionen till skydd för mänskliga
fri- och rättigheter. Motionärerna
efterlyser också en redovisning som
visar att det finns ett behov av 1952
års lag.
Utskottet vill först i fråga om behovet
av den reglering som 1952 års lag
innehåller i likhet med föregående år
(1995/96:JuU11 s. 15) erinra om SÄPO-
kommitténs ovan redovisade
ställningstagande.
Utskottet instämmer i regeringens
bedömning att giltighetstiden för lagen
bör förlängas. Med hänsyn till det
pågående utredningsarbetet och den
beredning som sedan skall följa bör
lagen, som regeringen föreslagit, gälla
till utgången av år 1998. Motion Ju9 i
denna del avstyrks.
När det gäller frågan om redovisningen
för tillämpningen av 1952 års lag kan
utskottet erinra om att det i ett
initiativärende år 1982 om
parlamentarisk kontroll i fråga om
telefonavlyssning efterlyste en årlig
redovisning till riksdagen men från
redovisningen undantog sådana brottmål
som avses i denna lag. Utskottet
uttalade att det härvidlag liksom eljest
självt kan inhämta den information som
anses behövlig (JuU 1981/82:54 s. 5; jfr
1988/89:JuU21 s. 9 f och 1990/91:JuU6 s.
3). Utskottet brukar också regelmässigt
och med viss periodicitet inhämta
upplysningar i här aktuella hänseenden
vid besök hos Säkerhetspolisen eller vid
utfrågning med företrädare för
Säkerhetspolisen. Utskottet har dessutom
planerat att inom ramen för sitt arbete
med uppföljning och utvärdering göra en
granskning av handläggningen av ärenden
enligt 1952 års lag (se 1995/96:JuU18 s.
5). Härtill kommer att 1952 års lag, som
ovan nämnts, nu ses över av en särskild
utredare. Någon granskning härutöver
behövs knappast nu, och utskottet
avstyrker motion Ju10 i här aktuell del.
Vad beträffar frågan om lagen om hemlig
kameraövervakning är förenlig med
regeringsformen, bl.a. det i 2 kap. 23 §
regeringsformen grundlagsfästa skyddet
mot lagstiftning som strider mot
Europakonventionen, vill utskottet
hänvisa till vad som uttalades vid
lagens tillkomst (1995/96:JuU11 s. 11).
I ärendet anförde utskottet att Lagrådet
haft att granska huruvida de i
propositionen föreslagna lagarna var
förenliga med grundlagarna. Utskottet
kunde konstatera att Lagrådet inte
funnit skäl till erinran mot förslagen.
Utskottet vidhåller också vad det
anförde vid samma tillfälle om att det
från kriminalpolitisk synpunkt är
angeläget att hemliga
övervakningskameror kan ingå som ett
tekniskt hjälpmedel vid utredning av så
grova brott som regleringen tar sikte
på.
Utskottet instämmer med det anförda i
regeringens bedömning att även
giltighetstiden för lagen om hemlig
kameraövervakning bör förlängas till
utgången av år 1988. Motionerna Ju9 och
Ju10 i denna del avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande redovisning av
tillämpningen av 1952 års lag
att riksdagen avslår motion
1996/97:Ju10 yrkande 1,
res. 1 (v)
2. beträffande förlängning av
1952 års lag
att riksdagen med avslag på motion
1996/97:Ju9 i denna del antar det
genom proposition 1996/97:26
framlagda förslaget till lag om
fortsatt giltighet av lagen (1952:98)
med särskilda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmål,
res. 2 (mp)
3. beträffande förlängning av
lagen om hemlig kameraövervakning
att riksdagen med avslag på
motionerna 1996/97:Ju9 i denna del
och 1996/97:Ju10 yrkande 2 antar det
i propositionen framlagda förslaget
till lag om fortsatt giltighet av
lagen (1995:1506) om hemlig
kameraövervakning.
res. 3 (v, mp)

Stockholm den 31 oktober 1996

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik
(m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe
Sörestedt (s), Göran Magnusson (s),
Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m),
Märta Johansson (s), Margareta Sandgren
(s), Siw Persson (fp), Ann-Marie
Fagerström (s), Alice Åström (v), Pär
Nuder (s), Maud Ekendahl (m), Kia
Andreasson (mp), Jeppe Johnsson (m) och
Görel Thurdin (c).

Reservationer

1. Redovisning av tillämpningen av 1952
års lag (mom. 1)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 3 börjar med När det gäller
och på s. 4 slutar med aktuell del
bort ha följande lydelse:
1952 års tvångsmedelslag innehåller
bestämmelser om straffprocessuella
tvångsmedel som är betydligt mer
ingripande för den enskilde än vad som
gäller enligt rättegångsbalken. I
propositionen redovisas endast att
Säkerhetspolisen anser att lagen är av
utomordentlig vikt för dess verksamhet.
Detta underlag är enligt utskottets
mening helt otillräckligt när beslut
skall fattas om en så ingripande
lagstiftning, och utskottet anser att
regeringen i lämpligt sammanhang snarast
skall inkomma med en utförlig
redovisning av i vilken utsträckning
lagen använts och varför den behövs.
Detta bör riksdagen med anledning av
motion 1996/97:Ju10 yrkande 1 som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande redovisning av
tillämpningen av 1952 års lag
att riksdagen med anledning av motion
1996/97:Ju10 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. Förlängning av 1952 års lag (mom. 2)

Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 3 som börjar med Utskottet vill
och slutar med del avstyrks bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att bestämmelserna i
1952 års lag inte är tillräckligt
utförliga och att de ger
Säkerhetspolisen alltför stora
befogenheter. Utskottet har dessutom den
principiella uppfattningen att
bestämmelser om ingripande
tvångsmedelsanvändning skall finnas i
rättegångsbalken och inte i
tidsbegränsade lagar av tillfällig
karaktär. Mot denna bakgrund anser
utskottet, i linje med vad som framförs
i motion 1996/97:Ju9 i denna del, att
propositionens förslag om en förlängning
av giltighetstiden för 1952 års lag inte
bör tillstyrkas.

dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:
2. beträffande förlängning av 1952
års lag
att riksdagen med bifall till motion
1996/97:Ju9 i denna del avslår det i
proposition 1996/97:26 framlagda
förslaget till lag om fortsatt
giltighet av lagen (1952:98) med
särskilda bestämmelser om tvångsmedel
i vissa brottmål,

3. Förlängning av lagen om hemlig
kameraövervakning (mom. 3)

Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 4 som börjar med Vad beträffar
och slutar med del avstyrks bort ha
följande lydelse:
Utskottet konstaterar att lagen om
hemlig kameraövervakning innehåller
bestämmelser som medger ett betydande
mått av kränkning av medborgarnas
integritet.
I jämförelse med vad som är fallet
beträffande hemlig telefonavlyssning
föreligger i fråga om hemlig
kameraövervakning ett betydligt större
mått av integritetskränkning och därmed
en konflikt med bestämmelserna i 2 kap.
6 § regeringsformen om skydd mot hemlig
avlyssning eller upptagning av
telefonsamtal eller annat förtroligt
meddelande. Enligt 2 kap. 12 §
regeringsformen får begränsningar av
detta skydd endast göras för ändamål som
är godtagbara i ett demokratiskt
samhälle och får aldrig gå utöver vad
som är nödvändigt med hänsyn till
ändamålet som föranlett den. En prövning
av huruvida dessa förutsättningar
föreligger har enligt utskottets mening
inte skett.
I 2 kap. 23 § regeringsformen stadgas
att lag eller annan föreskrift inte får
meddelas i strid med Sveriges åtaganden
på grund av den europeiska konventionen
till skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande
friheterna. Artikel 8 i konventionen
stadgar att envar har rätt till skydd
för sitt privat- och familjeliv, sitt
hem och sin korrespondens. Det saknas
enligt utskottets mening överväganden om
förenligheten mellan den aktuella lagen
och ifrågavarande artikel.
Utskottet anser i enlighet med vad som
anförs i motionerna Ju9 och Ju10 att det
inte är klarlagt att det föreligger
något behov av hemlig kameraövervakning.
Inte heller har utformningen av
regleringen eller dess konsekvenser
blivit föremål för tillräckligt
genomgripande analyser. Utskottet är
därför inte berett att tillstyrka att
lagens giltighetstid förlängs.

dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:
3. beträffande förlängning av lagen
om hemlig kameraövervakning
att riksdagen med bifall till
motionerna 1996/97:Ju9 i denna del och
1996/97:Ju10 yrkande 2 avslår det i
propositionen framlagda förslaget till
lag om fortsatt giltighet av lagen
(1995:1506) om hemlig kameraövervakning.

Regeringens lagförslag

2.1 Förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen (1952:98) med
särskilda bestämmelser om tvångsmedel i
vissa brottmål

Härigenom föreskrivs att lagen
(1952:98) med särskilda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmål, som gäller
till utgången av år 19961, skall
fortsätta att gälla till utgången av år
1998.

2.2 Förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen (1995:1506) om hemlig
kameraövervakning

Härigenom föreskrivs att lagen
(1995:1506) om hemlig kameraövervakning,
som gäller till utgången av år 1996,
skall fortsätta att gälla till utgången
av år 1998.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 1
Utskottet 2
Hemställan 4
Reservationer 5
1. Redovisning av tillämpningen av
1952 års lag (mom. 1) 5
2. Förlängning av 1952 års lag
(mom. 2) 5
3. Förlängning av lagen om hemlig
kameraövervakning (mom. 3) 6
Bilaga
Regeringens lagförslag 7
_______________________________
1 Lagens giltighetstid senast förlängd
1995:1511.