Förstärkt tillsyn över finansiella företag

Betänkande 1995/96:NU23

Näringsutskottets betänkande 1995/96:NU23

Förstärkt tillsyn över finansiella företag

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1995/96
NU23

Ärendet

I detta betänkande behandlas proposition
1995/96:173 om förstärkt tillsyn över
finansiella företag och två motioner som
väckts med anledning av propositionen.

En skrivelse har inkommit med anledning
av ärendet.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de av regeringen
framlagda förslagen till skärpta
bestämmelser för tillsynen av
finansiella företag. Förändringarna
berör ett stort antal av de lagar som
reglerar verksamheten på de finansiella
marknaderna i Sverige. Klarare regler
införs för prövningen av lämpligheten
hos dem som leder verksamheten i ett
finansiellt företag eller ingår i dess
styrelse. Skärpta regler skall gälla för
prövning av ägare med kvalificerat
innehav av aktier eller andelar i ett
finansiellt företag.
Ägarprövningsreglerna kompletteras med
bestämmelser som skall förhindra att ett
finansiellt företag ingår i en
svåröverskådlig företagsgrupp.
Revisorerna åläggs
rapporteringsskyldighet beträffande
vissa förhållanden i finansiella
företag.

I en motion argumenteras för att
reglerna för finansieringsverksamhet
skall ändras i syfte att underlätta
sådan verksamhet. Utskottet avstyrker
motionen med hänvisning till pågående
utredningsarbete. I en annan motion sägs
att omfattningen av revisorernas
rapporteringsplikt till
Finansinspektionen borde vara större.
Utskottet gör bedömningen att det i
praktiken inte föreligger någon
avgörande skillnad mellan motionärens
synpunkter och regeringens förslag i
denna del och avstyrker därmed motionen.

Propositionen

I proposition 1995/96:173 föreslås att
riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617),

2. lag om ändring i
bankaktiebolagslagen (1987:618),

3. lag om ändring i sparbankslagen
(1987:619),

4. lag om ändring i lagen (1995:1570)
om medlemsbanker,

5. lag om ändring i aktiekontolagen
(1989:827),

6. lag om ändring i lagen (1992:1610)
om kreditmarknadsbolag,

7. lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse,

8. lag om ändring i
försäkringsrörelselagen (1982:713),

9. lag om ändring i lagen (1972:262) om
understödsföreningar,

10. lag om ändring i lagen (1990:1114)
om värdepappersfonder,

11. lag om ändring i lagen (1992:701)
om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa,

12. lag om ändring i lagen (1980:1097)
om Svenska skeppshypotekskassan,

13. lag om ändring i lagen (1994:759)
om Sveriges allmänna hypoteksbank,

14. lag om ändring i lagen (1996:38) om
ändring i bankrörelselagen (1987:617),

15. lag om ändring i lagen (1950:272)
om rätt för utländska försäkringsföretag
att driva försäkringsrörelse i Sverige.

Lagförslagen, som granskats av Lagrådet,
återges i bilaga 1.

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av
propositionen är följande:

1995/96:N34 av Bengt Harding Olson (fp)
vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
skärpning av revisorernas
rapporteringsskyldighet,

2. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
kraftfull förstärkning av
finanstillsynen,

3. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
Finansinspektionens centrala roll.

1995/96:N35 av Per Bill (m) vari yrkas
att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om regler
för finansieringsverksamhet,

2. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
beakta direktiv vad gäller
finansieringsverksamheten.

Utskottet

Bakgrund

EU antog i juni 1995 det s.k. BCCI-
direktivet (95/26/EG) med bestämmelser
om förstärkt tillsyn över finansiella
företag, om placering av finansiella
företags huvudkontor, om utbyte mellan
myndigheter av sekretessbelagd
information samt om skyldighet för
revisorer att rapportera till
tillsynsmyndigheterna. Direktivet har
fått sitt namn efter Bank for Credit and
Commerce International (BCCI), som var
en företagsgrupp med ett holdingbolag
stationerat i Luxemburg och två
dotterbanker auktoriserade i Luxemburg
respektive på Caymanöarna. Dessa
dotterbanker hade i sin tur dotterbolag
och filialer med global spridning.
Problemet med företagsgruppen, som
numera är upplöst, var att dess
huvudsakliga verksamhet inte bedrevs i
de två länder där moderbankerna var
auktoriserade och att den hade en sådan
organisationsstruktur att ingen
myndighet tog det fulla tillsynsansvaret
för hela gruppen. Avsikten med BCCI-
direktivet är att förbättra
tillsynsmyndigheternas möjligheter att
bedriva en effektiv tillsyn över
finansiella företag. Direktivet skall
vara införlivat i respektive
medlemslands nationella lagstiftning
senast den 18 juli 1996.

Finansdepartementet uppdrog i juni 1995
åt en utredningsman (justitie-rådet
Torkel Gregow) att föreslå bl.a. hur
direktivets bestämmelse om förstärkt
tillsyn över finansiella företag skall
genomföras i svensk lagstiftning.
Utredningsmannen avlämnade i december
1995 en promemoria om ägar-prövning och
vissa andra frågor beträffande banker
och vissa andra finansiella företag.
Inom Finansdepartementet har utretts
utformningen av bestämmelserna i
direktivet om huvudkontorets placering
samt om informationsutbyte och
sekretess. Vidare har det ingått i
uppdraget (dir. 1995:86) för den s.k.
Banklagskommittén - under ordförandeskap
av landshövding Gösta Gunnarsson - att
utarbeta de förslag som föranleds av
BCCI-direktivets bestämmelser om
revisorers skyldighet att rapportera
vissa iakttagelser till
tillsynsmyndigheten. Detta uppdrag har
redovisats i delbetänkandet
Rapporteringsskyldighet för revisorer i
finansiella företag (SOU 1995:106).

I proposition 1995/96:173 lägger
regeringen fram förslag som berör ett
stort antal av de lagar som reglerar
verksamheten på de finansiella
marknaderna i Sverige. Klarare regler
införs för prövningen av lämpligheten
hos dem som leder verksamheten i ett
finansiellt företag och som ingår i dess
styrelse. Likaså skall skärpta regler
gälla för prövning av ägare med
kvalificerat innehav av aktier eller
andelar i ett finansiellt företag.
Vidare kompletteras
ägarprövningsreglerna med bestämmelser
som förhindrar att ett finansiellt
företag ingår i en så svåröverskådlig
företagsgrupp att Finansinspektionen
inte kan bedriva en effektiv tillsyn. En
rapporteringsskyldighet till
Finansinspektionen införs för revisorer
beträffande vissa förhållanden i
finansiella företag.

De föreslagna ändringarna, som omfattar
ändringar i 15 olika lagar, föreslås
träda i kraft den 1 juli 1996.

Tillsyn av de finansiella marknaderna

I propositionen påpekas att banker och
andra kreditinstitut har en central
uppgift i det finansiella systemet. Det
är av vikt för kapitalförsörjningen i
samhället, anför regeringen, att
rörelsen bedrivs på ett
tillfredsställande sätt. Det är
väsentligt att olämpliga personer
förhindras att utöva inflytande över
t.ex. en banks verksamhet. Enligt
regeringen måste den allmänna principen
om näringsfrihet vika i viss mån
eftersom bankväsendet är av stor
betydelse för samhället i dess helhet.
Banklagstiftningen innehåller därför
bestämmelser om prövning av lämpligheten
hos dem som skall äga större poster
aktier eller andelar i en bank.
Regeringen menar emellertid att
regleringen av ägarprövningen i den
nuvarande lagstiftningen inte uppfyller
de krav som bör ställas på en sådan.
Detta gäller även beträffande dels
möjligheten för tillsynsmyndigheten att
ingripa mot en ägare som har visat sig
olämplig, dels utformningen av de
sanktionsmedel som står till buds i
tillsynsarbetet. Motsvarande behov av
förstärkta tillsynsåtgärder föreligger
på värdepappers- och
försäkringsområdena. Skärpta krav på
ägar- och ledningsprövning skall därför
införas i den lagstiftning som reglerar
dessa verksamheter.

I motion 1995/96:N34 (fp) framhålls att
kontrollen kan ses som ett utflöde av
statens ansvar för finansmarknaden. En
fungerande tillsyn, sägs det, motiveras
av de speciella skyddsintressen som
finns på finansområdet. Dessa intressen
handlar främst om vikten av stabilitet i
det finansiella systemet. Detta kräver
ett gott konsumentskydd och effektivitet
i det finansiella systemet. Mot bakgrund
av finansmarknadernas tillväxt är det
dock staten som måste säkerställa att en
adekvat finansiell tillsyn upprätthålls,
anför motionären och menar att det nu
gäller att kraftfullt och offensivt
satsa på en förstärkning av tillsynen på
alla nivåer. Den bästa modellen för en
fungerande finanstillsyn är enligt
motionären en kombination av offentlig
tillsyn genom myndigheter och egen
tillsyn genom branschen. Mot denna
bakgrund argumenteras i motionen för en
kraftfull resursförstärkning till
Finansinspektionen. En hänvisning görs
till inspektionens systerorganisationer
i Europa, som uppges ha erhållit och
kommer under de närmaste åren att
erhålla kraftiga resursförstärkningar.
Motionären anser att Finansinspektionen
under senare år påförts nya
arbetsuppgifter utan vidföljande
resursökningar. Han anför att en adekvat
operativ tillsyn enligt god
internationell standard förutsätter att
inspektionen tilldelas ytterligare
resurser.

I propositionen gör regeringen
bedömningen att de aktuella förslagen
torde innebära endast en måttlig
arbetsökning för Finansinspektionen.
Sammantaget, menar regeringen, finns det
skäl att utgå från att förslagen inte
motiverar ökade resurser till
inspektionen. I stället ämnar regeringen
närmare analysera ambitionsnivå och
resursbehov för tillsynen över de
finansiella företagen i samband med
prövningen av den fördjupade
anslagsframställning för perioden
1997-1999 som inspektionen nyligen
avlämnat till regeringen.

Frågan om en förbättrad tillsyn
behandlas också av den tidigare nämnda
Banklagskommittén. Av direktiven framgår
att kommittén skall värdera
angelägenhetsgraden i olika
tillsynsuppgifter. Kommitténs
överväganden skall göras mot bakgrund av
en analys över vilka resurser som
fordras för att ett tillsynsarbete i
enlighet med kommitténs slutsatser skall
kunna utföras. Inte bara den önskvärda
ambitionsnivån skall anges, utan också
tillsynsarbetets inriktning vid en
oförändrad resursnivå för inspektionen.
Vidare skall övervägas i vilken form
riktlinjerna för inriktningen på
tillsynsarbetet skall läggas fast.
Bestämmelser för inspektionens
grundläggande uppgifter bör anges i lag,
anförs det i direktiven. Samtidigt skall
kommittén överväga graden av
flexibilitet i dessa regler.
Utredningsarbetet skall vara avslutat
före utgången av år 1996.

Utskottet vill i likhet med motionären
understryka vikten av att de finansiella
marknaderna lyder under en god tillsyn
från statens sida. Finansinspektionens
tillsynsverksamhet är härvid av stor
betydelse. Som utskottet tidigare
konstaterat (se bet. 1993/94:NU18 s. 16)
har myndigheten vidtagit omfattande
åtgärder för att förbättra sina
möjligheter att utföra en effektiv
operativ och finansiell tillsyn. De nu
aktuella lagförslagen med bl.a. skärpta
krav på ägarprövning skapar goda
förutsättningar för Finansinspektionen
att ytterligare utveckla sin tillsyn.
Bättre instrument kan nu utarbetas för
tillsynsarbetet, samtidigt som
arbetsmetoder som hänger samman med
tillämpningen av det äldre regelverket
kan tas bort. Detta torde innebära att
en förstärkt verkan i tillsynen kan
uppnås inom ramen för i stort sett
oförändrade resurser. Formerna för det
framtida tillsynsarbetet övervägs för
närvarande inom ramen för
Banklagskommitténs arbete. Resultatet av
kommitténs överväganden bör avvaktas
innan några mer preciserade
ställningstaganden kan göras vad gäller
tillsynens inriktning och omfattning.
Den närmare analysen av inspektionens
resursbehov bör också anstå i avvaktan
på resultatet av den fördjupade prövning
av inspektionens verksamhet som
regeringen nu genomför. Överväganden i
den frågan får göras efter det att
regeringens budgetförslag för budgetåret
1997 avlämnats till riksdagen. Med det
anförda avstyrker utskottet motion
1995/96:N34 (fp) i här aktuell del.

Rapporteringsplikt för revisorer

Enligt regeringens förslag skall
bestämmelser om rapporteringsskyldighet
till Finansinspektionen införas för
externa revisorer i banker,
kreditmarknadsbolag, försäkringsbolag,
understödsföreningar, värdepappersbolag,
fondbolag och hypoteksinstitut. BCCI-
direktivets artikel 5 innebär en
miniminivå i fråga om rapporteringsplikt
för revisorer i finansiella företag och
skall införas i svensk lagstiftning.
Innebörden i förslaget är att en revisor
i ett finansiellt företag skall vara
skyldig att omgående till
Finansinspektionen rapportera
förhållanden som bl.a. kan utgöra en
väsentlig överträdelse av de
författningar som reglerar finansiella
företags verksamhet och som kan påverka
det finansiella företagets fortsatta
drift negativt. Regeringens förslag
innehåller dock inte någon sanktion mot
de revisorer som underlåter att fullgöra
den nämnda rapporteringsskyldigheten. I
propositionen påpekas att den i BCCI-
direktivet stadgade rapporteringsplikten
till tillsynsmyndigheten innebär en
delvis ny och aktivare revisorsroll.

Bestämmelser om revision finns bl.a. i
aktiebolagslagen (1975:1385)
bankrörelselagen (1987:617),
försäkringsrörelselagen (1982:713) och
lagen (1972:262) om
understödsföreningar. Vissa
utredningsarbeten har nyligen avslutats
i vilka revisorernas uppgifter och
ansvar i företagen analyserats från
olika utgångspunkter.
Aktiebolagskommittén har i ett
delbetänkande om aktiebolagets
organisation (SOU 1995:44) lagt fram
förslag till ändringar i
aktiebolagslagen vad gäller bl.a.
bestämmelserna om revision och särskild
granskning. I betaltjänstutredningens
slutbetänkande Betaltjänster (SOU
1995:69) föreslås utökade skyldigheter
och en viss tillkommande
rapporteringsplikt för revisorer i
företag som utför betaltjänster. De
aktuella utredningsförslagen är för
närvarande under beredning i
regeringskansliet. Enligt regeringens
uppfattning är det lämpligt att dessa
föreslagna förändringar - så långt
möjligt - bereds i ett sammanhang och
att nu endast BCCI-direktivets
miniminivå genomförs i denna del.

I motion 1995/96:N34 (fp) anförs att
regeringens förslag borde vara mer
långtgående beträffande revisorernas
rapporteringsplikt. Motionären anser
dessutom att regeringens förslag på
flera viktiga punkter ligger under
direktivets miniminivå. Detta beror
enligt motionären på en tvivelaktig
översättning av direktivet på flera
punkter. Regeringen har därigenom
begränsat rapporteringsskyldighetens
omfattning på ett sätt som står i strid
mot direktivet; i stället borde
regeringen ha utgått från den tolkning
av direktivet som Bank-lagskommittén har
gjort i sitt tidigare nämnda
delbetänkande.

Utskottet kan för sin del inte se att
det i praktiken föreligger någon
avgörande skillnad mellan de synpunkter
som framförs i motionen och det förslag
som regeringen har lagt fram vad gäller
innehållet i revisorernas
rapporteringsskyldighet. Enligt uppgift
är det enbart på marginella punkter som
Banklagskommittén avviker från den
miniminivå som direktivet anger. Den
skillnad som föreligger mellan
kommitténs förslag och regeringens
ställningstagande i denna del torde
främst vara om också erinran, förutom
anmärkning, från revisorns sida skall
utgöra grund för rapporteringsplikt till
Finansinspektionen. Utskottet delar på
denna punkt regeringens bedömning att
begreppet erinran har ett mycket brett
tillämpningsområde och att ett
inkluderande av detta begrepp i
lagstiftningen kan ge upphov till
tillämpningssvårigheter. Någon
motsvarande lagfäst rapporteringsplikt
med anledning av erinran förekommer ej
heller i de övriga medlemsländerna.
Enligt utskottets uppfattning innebär
inte regeringens förslag någon
begränsning av
rapporteringsskyldighetens omfattning i
förhållande till den nivå som anges av
BCCI-direktivet. Utskottet hänvisar
också till att det pågår en beredning i
regeringskansliet angående revisorernas
rapporteringsplikt med anledning av de
tidigare nämnda utredningsförslagen.

Med det sagda avstyrker utskottet
motion 1995/96:N34 (fp) i här berörd
del.

Regler för finansieringsverksamhet

Lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag
trädde i kraft den 1 januari 1994.
Syftet med lagen var att inordna
huvuddelen av reglerna för
finansieringsföretag utanför
banksystemet i en gemensam lag (prop.
1992/93:89, bet. NU9). Sålunda
sammanfördes i denna lag enhetliga
regler för sådana kreditinstitut vars
verksamhet tidigare reglerades i lagen
(1963:76) om kreditaktiebolag eller
lagen (1988:606) om finansbolag.
Regelverket i lagen gäller oberoende av
till vilka ändamål krediter ges, dvs.
oavsett om det gäller krediter till
konsumtion, bostäder, näringsliv eller
kommuner.

Beslutet om den nya
kreditmarknadsbolagslagen innebar ett
genomförande av EG:s första och andra
banksamordningsdirektiv (77/780/EEG
resp. 89/646/EEG), vars syfte är att
samordna lagar och andra författningar
som reglerar rätten att starta och driva
kreditinstitut. Med kreditinstitut avses
enligt förstnämnda direktiv ett företag
som bedriver verksamhet som består i att
ta emot insättningar eller andra
återbetalbara medel från allmänheten och
att bevilja krediter för egen räkning.
Av kreditmarknadsbolagslagen framgår att
all yrkesmässig finansieringsverksamhet
kräver tillstånd från
Finansinspektionen. Enligt lagen skall
ett institut för att få tillstånd att
påbörja kreditverksamhet ha ett eget
bundet kapital som uppgår till minst
motsvarande fem miljoner ecu (för
närvarande ca 42 miljoner kronor). För
vissa kategorier av kreditinstitut kan
lägre krav på startkapital ställas, dock
aldrig understigande 1 miljon ecu.

Till kreditmarknadsbolagslagen fogades
vissa övergångsbestämmelser. Av dessa
följde att den som när lagen trädde i
kraft den 1 januari 1994 drev
finansieringsverksamhet som inte
fordrade tillstånd enligt
finansbolagslagen - bl.a. företag vars
balansomslutning inte översteg 50
miljoner kronor och som inte riktade sin
verksamhet till konsumenter - fick
fortsätta med verksamheten t.o.m. den 31
december 1994, eller, om ansökan om
tillstånd getts in inom denna tid, tills
dess ansökan prövats slutligt (punkt 5 i
övergångsbestämmelserna). Denna
övergångstid har senare genom ett
initiativ av utskottet (bet.
1994/95:NU29) utsträckts fram t.o.m. den
30 juni 1996.

I den nu aktuella propositionen
konstateras att det finns ett stort
antal bolag som är undantagna från
tillståndskrav enligt finansbolagslagen.
Dessa bolag, som ofta är små och lokalt
förankrade, kan utgöra viktiga
affärspartner till framför allt de små
och medelstora företagen, påpekas det.
Regeringen föreslår därför att
övergångsbestämmelserna i
kreditmarknadsbolagslagen skall ändras
så att tidsfristen förlängs fram till
den 31 december 1996. Av en nyligen
avlämnad remiss till Lagrådet framgår
att regeringen har för avsikt att
föreslå en ytterligare förlängning av
tiden i den aktuella
övergångsbestämmelsen fram t.o.m. den 31
december 1998. En proposition på
grundval av lagrådsremissen väntas bli
avlämnad till riksdagen i slutet av maj
1996.

Direktivets definition av
kreditinstitut skiljer sig från vad som
enligt lagen om kreditmarknadsbolag
utgör ett s.k. kreditmarknadsbolag. Ett
sådant bolag är enligt nämnda lag ett
företag som fått tillstånd att bedriva
finansieringsverksamhet. Med
finansieringsverksamhet i lagens mening
avses näringsverksamhet vars ändamål är
att lämna kredit, ställa garanti för
kredit, förmedla kredit till konsumenter
eller medverka till finansiering genom
att förvärva fordringar eller upplåta
lös egendom till nyttjande. På vilket
sätt denna verksamhet finansieras saknar
betydelse i fråga om kravet på
tillstånd. Inte heller skiljer sig
rörelsereglerna åt beroende på om
företaget lånar medel från allmänheten
eller ej. Den svenska regleringen har
alltså, påpekar regeringen i den nu
aktuella propositionen, ett vidare
tillämpningsområde än vad som krävs
enligt EG:s banksamordningsdirektiv.

I lagen om kreditmarknadsbolag har
angivits vissa fall när
finansieringsverksamhet inte omfattas av
lagens tillämpningsområde. Bland annat
krävs inte tillstånd om
finansieringsverksamheten bedrivs av
statlig eller kommunal myndighet, om det
är fråga om handelskrediter eller om en
grupp näringsidkare med
intressegemenskap tillgodoser ett
finansieringsbehov och finansieringen av
verksamheten inte sker med medel som
lånats upp från allmänheten. Vidare
undantas sådan finansieringsverksamhet
som drivs av de regionala
utvecklingsbolagen, dvs. ALMI
Företagspartner AB. Av propositionen
framgår att regeringen har för avsikt
att utöka kretsen över verksamheter som
inte skall behöva vara
tillståndspliktig. I den nyss nämnda
lagrådsremissen föreslås att vissa
riskkapitalbolag och vissa stiftelser
skall undantas från
kreditmarknadsbolagslagens
tillämpningsområde.

I motion 1995/96:N35 (m) konstateras
att regeringen föreslår att det
nuvarande undantaget i
kreditmarknadsbolagslagen förlängs till
slutet av år 1996. Sannolikt innebär
detta, anför motionären, att lagen
kommer att fungera med
undantagslösningen i ytterligare flera
år. I stället borde regeringen ha
föreslagit grundläggande förändringar av
lagen vad gäller synen på vanliga
företags och kreditmarknadsföretags
möjligheter att bedriva
finansieringsverksamhet. Möjligheterna
för vanliga företag att finansiera sin
verksamhet genom att låna pengar av
varandra är, menar motionären, kraftigt
inskränkta med nuvarande lagstiftning.
Det faktum att det saknas en långsiktig
lösning vad gäller lagstiftningen för
finansieringsverksamhet gör att
företagsamheten på området inte kan
utvecklas, sägs det. I EU:s regler finns
ingenting som hindrar att den svenska
lagen utformas så att företag ges större
rätt att disponera sin likviditet. EU:s
banksamordningsdirektiv föreskriver att
endast finansieringsföretag som
refinansierar sin verksamhet genom att
ta emot insättningar från allmänheten
skall omfattas av en reglering. Mot
denna bakgrund föreslås i motionen att
det skall uppdras åt regeringen att
snarast skapa ett klarare regelverk på
detta område i syfte att underlätta
företagens finansieringsverksamhet.
Härvid borde EU:s
banksamordningsdirektiv beaktas.

Av propositionen framgår att det i
olika sammanhang riktats kritik mot
kreditmarknadsbolagslagens utformning.
De synpunkter som refereras i
propositionen ansluter till dem som
framförs i den nu aktuella motionen.
Regeringen instämmer i uppfattningen att
det finns motiv att se över lagen men
anser dock att översynen fordrar en
analys med ett brett perspektiv. Den
tidigare nämnda Banklagskommittén har i
uppdrag att pröva om
finansieringsverksamhet som inte
fullgörs genom upplåning från
allmänheten skall omfattas av det
regelverk som följer av bl.a. EG:s
banksamordningsdirektiv. Kommittén
skall, som redan nämnts, enligt sina
direktiv slutföra sitt arbete vid
utgången av år 1996. Med hänsyn till de
ingående överväganden som skall göras
menar dock regeringen att en ny
lagstiftning knappast kan träda i kraft
före årsskiftet 1998/99.

I denna fråga har utskottet tidigare
anfört (bet. 1994/95:NU29 s. 3) att det
kan medföra vissa nackdelar att de av
EG:s bestämmelser som gäller för
kreditinstitut blir tillämpliga på
samtliga bolag som bedriver
tillståndspliktig
finansieringsverksamhet enligt den nu
gällande kreditmarknadsbolagslagen.
Utskottet hänvisade till att regeringen
enligt uppgift övervägde att genomföra
en kartläggning av hur begreppet
kreditinstitut avgränsas i olika länder
inom EU och av om det förekommer att
andra typer av institut fullgör
uppgifter som i Sverige endast får
utföras av kreditmarknadsbolag. Beroende
på utfallet av en sådan kartläggning
kunde det enligt utskottet finnas skäl
att ändra området för tillståndspliktig
finansieringsverksamhet i Sverige eller
modifiera reglerna för vissa slag av
sådan verksamhet.

Utskottet konstaterar att de problem
som tas upp i motionen är kända och att
Banklagskommittén har i uppdrag att på
ett allsidigt sätt överväga frågan.
Utskottet ser ingen anledning till att
föregripa kommitténs arbete. Samtidigt
har utskottet inte ändrat uppfattning i
sakfrågan. Om studierna visar att sådana
begränsningar föreligger för svenska
företag att bedriva
kreditmarknadsverksamhet så att
tillgången på potentiellt riskkapital
väsentligt påverkas, jämfört med vad som
gäller i andra EU-länder, bör sådana
olikheter elimineras. Med det sagda
avstyrks motion 1995/96:N35 (m).

Lagförslagen

De föreslagna lagändringarna tillstyrks
av utskottet. Dock föreslår utskottet
vissa justeringar i regeringens förslag
beträffande kreditmarknadsbolagslagen
och lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse. Ändringen är
likalydande och innebär att även
verkställande direktörens
ställföreträdare innefattas i de
aktuella bestämmelserna i båda lagarna.
Utskottets förslag till ny lydelse av
berörda paragrafer i nämnda lagar
framgår av bilagorna 2 och 3. Vidare
föreslår utskottet vissa redaktionella
förändringar i de två nyss nämnda
lagarna, med innebörd som framgår av
utskottets hemställan under moment 4.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tillsyn av de
finansiella marknaderna

att riksdagen avslår motion
1995/96:N34 yrkandena 2 och 3,

2. beträffande
rapporteringsplikt för revisorer

att riksdagen avslår motion
1995/96:N34 yrkande 1,

3. beträffande regler för
finansieringsverksamhet

att riksdagen avslår motion
1995/96:N35,

4. beträffande lagförslagen

att riksdagen antar de i proposition
1995/96:173 framlagda förslagen till

a) lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617),

b) lag om ändring i
bankaktiebolagslagen (1987:618),

c) lag om ändring i sparbankslagen
(1987:619),

d) lag om ändring i lagen
(1995:1570) om medlemsbanker,

e) lag om ändring i aktiekontolagen
(1989:827),

f) lag om ändring i lagen
(1992:1610) om kreditmarknadsbolag,
dock med ändring

dels att 5 kap. 17 § erhåller lydelse
enligt Utskottets förslag i bilaga
2,

dels att ordet som i 1 kap. 1 §
andra stycket 1 skall utgå,

g) lag om ändring i lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse, dock med
ändring

dels att 6 kap. 9 § erhåller lydelse
enligt Utskottets förslag i bilaga 3,

dels att hänvisningen i 2 kap. 5 b §
till 4 a § skall ändras till
5 a § ,

h) lag om ändring i
försäkringsrörelselagen (1982:713),

i) lag om ändring i lagen (1972:262)
om understödsföreningar,

j) lag om ändring i lagen
(1990:1114) om värdepappersfonder,

k) lag om ändring i lagen (1992:701)
om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa,

l) lag om ändring i lagen
(1980:1097) om Svenska skeppshypoteks-
kassan,

m) lag om ändring i lagen (1994:759)
om Sveriges allmänna hypoteksbank,

n) lag om ändring i lagen (1996:38)
om ändring i bankrörelselagen
(1987:617),

o) lag om ändring i lagen (1950:272) om
rätt för utländska försäkringsföretag
att driva försäkringsrörelse i Sverige.

Stockholm den 23 maj 1996

På näringsutskottets vägnar

Christer Eirefelt

I beslutet har deltagit: Christer
Eirefelt (fp), Karin Falkmer (m),
Reynoldh Furustrand (s), Mikael Odenberg
(m), Sylvia Lindgren (s), Kjell Ericsson
(c), Barbro Andersson (s), Chris Heister
(m), Lennart Beijer (v), Dag Ericson
(s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp),
Göran Hägglund (kds), Nils-Göran
Holmqvist (s), Laila Bäck (s) och Frank
Lassen (s).

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i
bankrörelselagen (1987:617)

2 Förslag till lag om ändring i
bankaktiebolagslagen (1987:618)

3 Förslag till lag om ändring i
sparbankslagen (1987:619)

4 Förslag till lag om ändring i lagen
(1995:1570) om medlemsbanker

5 Förslag till lag om ändring i
aktiekontolagen (1989:827)

6 Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1610) om kreditmarknadsbolag

7 Förslag till lag om ändring i lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse

8 Förslag till lag om ändring i
försäkringsrörelselagen (1982:713)

9 Förslag till lag om ändring i lagen
(1972:262) om understödsföreningar

10 Förslag till lag om ändring i lagen
(1990:1114) om värdepappersfonder

11 Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:701) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa

12 Förslag till lag om ändring i lagen
(1980:1097) om Svenska
skeppshypotekskassan

13 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:759) om Sveriges allmänna
hypoteksbank

14 Förslag till lag om ändring i lagen
(1996:38) om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)

15 Förslag till lag om ändring i lagen
(1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva
försäkringsrörelse i Sverige

Av utskottet föreslagen ändring i
regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag

Regeringens förslag
Utskottets förslag

5 kap.

17 §

Ett tillstånd att driva
finansieringsverksamhet som har lämnats
ett kreditmarknadsbolag skall återkallas
av Finansinspektionen om

1. bolaget inte inom ett år efter
beviljande av tillstånd har börjat driva
sådan rörelse som tillståndet avser,
eller om bolaget dessförinnan förklarat
sig avstå från tillståndet,

2. bolaget under en sammanhängande tid
av ett år inte drivit sådan rörelse som
tillståndet avser,

3. bolaget genom att överträda en
bestämmelse som avses i 16 § eller på
annat sätt visat sig olämpligt att utöva
sådan rörelse som tillståndet avser,

4. bolagets kapitalbas understiger det
minsta belopp som krävs enligt 4 kap. 1
§ andra eller tredje stycket och bristen
inte har täckts inom tre månader från
det att den blev känd för bolaget,

5. bolagets egna kapital understiger
två tredjedelar av det registrerade
aktiekapitalet och bristen inte har
täckts inom tre månader efter det att
den blev känd för bolaget, eller
6. någon som ingår 6. någon som ingår
i bolagets i bolagets

styrelse eller är styrelse eller är
verkställande verkställande

direktör inte direktör eller
uppfyller de krav dennes
som ställföreträdare
inte uppfyller de
anges i 2 kap. 1 § krav som
första stycket 4.
anges i 2 kap. 1 §
första stycket 4.
Om det är Om det är
tillräckligt får tillräckligt får
inspektionen i de inspektionen i de
fall som anges i fall som anges i
första stycket 2 första stycket 2
eller 3 i stället eller 3 i stället
för att återkalla för att återkalla
tillståndet meddela tillståndet meddela
varning. I fall som varning. I fall som
avses i första avses i första
stycket 4 och 5 får stycket 4 och 5 får
inspektionen medge inspektionen medge
förlängd tid för förlängd tid för
täckande av täckande av
bristen, om det bristen, om det
finns särskilda finns särskilda
skäl. I fall som skäl. I fall som
avses i första avses i första
stycket 6 får stycket 6 får
tillstånd tillstånd
återkallas bara om återkallas bara om
Finansinspektionen Finansinspektionen
först beslutat att först beslutat att
anmärka på att anmärka på att
personen ingår i personen ingår i
styrelsen eller är styrelsen eller är
verkställande verkställande
direktör och han direktör eller
eller hon, sedan en dennes
av inspektionen ställföreträdare
bestämd tid av och han eller hon,
högst tre månader sedan en av
gått, fortfarande inspektionen
finns kvar i bestämd tid av
styrelsen eller är högst tre månader
verkställande gått, fortfarande
direktör. finns kvar i
styrelsen eller är
verkställande
direktör eller
dennes
ställföreträdare.

Om tillståndet - - - - - - skall ske.

Ett beslut - - - - - - fortsätta
verksamheten.

Av utskottet föreslagen ändring i
regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse

Regeringens förslag Utskottets förslag

6 kap.

9 § 8

Tillstånd som - - - - - - tillståndet
avser.

Ett värdepappersbolags - - - - - - att
återkallas.

Ett värdepappersbolags tillstånd skall
dessutom återkallas om:

1. bolagets kapitalbas understiger det
minsta belopp som föreskrivs i
5 kap. 1 § andra stycket och bristen
inte har täckts inom tre månader efter
det att den blev känd för bolaget, eller
2. någon som ingår 2. någon som ingår
i bolagets styrelse i bolagets styrelse
eller är eller är
verkställande verkställande
direktör inte direktör eller
uppfyller de krav dennes
som anges i 2 kap. ställföreträdare
1 § första stycket inte uppfyller de
4. krav som anges i 2
kap. 1 § första
I fall som avses i stycket 4.
tredje stycket 2
får tillstånd I fall som avses i
återkallas bara om tredje stycket 2
Finansinspektionen får tillstånd
först beslutat att återkallas bara om
anmärka på att Finansinspektionen
personen ingår i först beslutat att
styrelsen eller är anmärka på att
verkställande personen ingår i
direktör och han styrelsen eller är
eller hon, sedan en verkställande
av inspektionen direktör eller
bestämd tid av dennes
högst tre månader ställföreträdare
gått, fortfarande och han eller hon,
finns kvar i sedan en av
styrelsen eller är inspektionen
verkställande bestämd tid av
direktör. högst tre månader
gått, fortfarande
finns kvar i
styrelsen eller är
verkställande
direktör eller
dennes
ställföreträdare.

8 Senaste lydelse 1995:1597.

Innehållsförteckning

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 2

Utskottet 2

Bakgrund 2

Tillsyn av de finansiella
marknaderna 3

Rapporteringsplikt för revisorer 5

Regler för finansieringsverksamhet 6

Lagförslagen 8

Hemställan 9

Bilagor

1. Regeringens lagförslag 11

2. Av utskottet föreslagen ändring i
regeringens förslag till lag om
ändring i lagen om
kreditmarknadsbolag 63

3. Av utskottet föreslagen ändring i
regeringens förslag till lag om ändring
i lagen om värdepappersrörelse 65