Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Betänkande N:o

Betänkande 1871:Tfu2 Första kammaren

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Betänkande N:o

1

RJ:o 2.

Ank. till Riksd. Kansli den 17 April 1871, kl. 2 e. ru,

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Betänkande (N:o 2)
i anledning af Herr Casparssons motion (N:o 37) om
revision af gällande föreskrifter rörande eder,

Under åberopande deraf, att sedan Rikets Ständer uti särskilda, den 22
Februari 1854 och den 21 Oktober 1863 aflåtna, underdåniga skrivelser hos
Kongl Maj:t framställt önskan om en revision af gällande föreskrifter i afseende
å eder och deras användande, den sålunda begärda åtgärden hittills inskränkt
sig till embets- och tjensteeden, hvarjemte, med anledning af Riksdagens
år 1867 aflåtna skrifvelse, nytt formulär för vittneseden blifvit i nåder faststäldt;
men att, då en inskränkning i edgångarnas antal och en revision af edgångsformulären
jemväl i andra afseender. syntes önskvärd och åt behofvet
påkallad, enär den mångenstädes rådande såväl ringaktningen för edens helgd
och betydelse, som ock motviljan för dess begående, ehuru till grunduppfattning
alldeles motsatta, syntes ega eu gemensam orsak i de missbruk och öfverdrifter
vid edens användande och tillämpning, hvartill lagstiftningen gjort sig
skyldig, denna för samhällets andliga helsa och utveckling vigtiga fråga syntes
förtjena att ånyo af representationen upptagas; — har motionären, med hänvisning
derjemte till den närmare utveckling af ämnet, som förefunnes i ett af
Justitie Kanslers-embetet den 29 April 1865 deri afgifvet underdånigt utlåtande,
i förevarande ämne väckt motioner, ej mindre vid 1869 och 1870 årens
riksdagar, hvilka motioner då varit till Lag-Utskottet remitterade, men ej hunnit
af detsamma till Riksdagens pröfning öfverlemnas, än äfven vid innevarande
Bih. till Riksd. Frat 1871. 8 Samt, 2 Åfd. 1 Band. 2 Käft.

2 Första Kammarens Tillfälliga UtsJeotts Betänkande N:o ,

riksdag; och har uti denna sednare motion föreslagits, det måtte Riksdagen
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla:

att en allmän revision af nu gällande föreskrifter i afseende å eder,
åsyftande en inskränkning i deras användande, måtte ega rum;

att, der edsförpligtelse fortfarande skall afgifvas, orden: “svar vid Gud
och Hans heliga Evangelium“ måtte utbytas emot orden: svär inför Gud; samt
att de sista bekräftelseorden i de nu gällande edsformulär^! helst måtte alldeles
uteslutas, eller, derest några sådana ord anses nödvändigt böra qvarstå,
de måtte utbytas mot eu bön eller begäran om Guds bistånd, til) att troget
hålla det, hvarpå löfte aflagts;

att tro- och huldhetsed icke ånyo affordras den, som samma ed till den
regerande Konungen förut aflagt;

att alla ernbets- och tjenstemannaeder afskaffas, men i stället, när och
på sätt i instruktion, reglemente eller annorledes af Kongl. Maj:t bestämmes,
vid tillträdet af befattningen erinran meddelas åt ernbets- eller tjen.stemannen
angående hans åligganden jemte det ansvar försummande deraf medför;

att slutligen den läkare åliggande skyldighet att åt embetsutlåtande
gifva ytterligare edlig bekräftelse äfven upphör, men att dessa utlåtanden deremot,
likasom öfriga Kongl. Maj:t pröfvar nödigt bestämma, skola undertecknas
sålunda: “Detta utlåtande (intyg) är afgifvet under den ansvarighet lag stadgar“,
eller ock skrifvas å papper, hvarå dylik mening öfverst å första sidan är
tryckt eller lithografierad.

Uti ofvanberörda, af Rikets Ständer afiåtna, underdåniga skrifvelse!'' hade
revision af föreskrifterna om edgång påkallats icke blott i anledning af förut
ofta anförda skäl för inskränkning uti eders användande, utan ock på grund
af framställda anmärkningar mot ett öfverflödigt upprepande af åtskilliga eder,
såsom tro- och huldhets- samt tjensteeden och den särskilda edsbekräftelse, vissa
läkare egde att vid embetsutlåtanden skriftligen afgifva; hvarföre Rikets Ständer
i den sednare skrifvelsen uttalat såsom önskvärdt, att en sådan förändring
kunde tillvägabringas, hvarigenom dels eu gång aflagd embetsed blefve gällande
för alla offentliga sysslor af hufvudsakligen enahanda beskaffenhet, dels ock
läkare, i likhet med statens ernbets- och tjensteman, finge, på grund af muntligt
aflagd läkareed, åtnjuta det vitsord, dem såsom sådane tillkomme, utan att
vidare behöfva iakttaga föreskriften att åt meddelade embetsutlåtanden gifva
ytterligare bekräftelse genom en upprepad skriftlig edsförpligtelse. Dessutom
framställdes erinran mot vidlyftigheten och svårfattligheten af åtskilliga gällande
edsformulär.

I anledning af dessa skrivelser infordrade Kongl. Maj:t Justitie Kanslersembetets
utlåtanden, som afgåfvos den 21 Juni 1859 öfver den förra skrifvelsen
och den 29 April 1865 öfver den sednare.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Betänkande N:o 2. 3

Uti sistberörda utlåtande, som finnes motionen bilagdt och i sammanhang
dermed uttryckt, tillstyrkte Justitie Kanslers-embetet, under förutsättning
att dess yttrande icke vore påkalladt, angående de eder, hvarom grundlagarne
eller Riksakten stadga, på anförda skäl, till hvilka Utskottet endast hänvisar,
det täcktes Kongl. Maj:t besluta:

att frågan om afskaffande, ändring eller inskränkning i de eder, hvilka
omförmälas i allmänna lagen, eller öfriga, jemlikt 87 § Regeringsformen, tillkomna
stadganden, må ånyo upptagas, vid den pröfning, som sannolikt snart
måste företagas utaf Lagberedningens år 1849 afgifna förslag till Rättegångsbalk;

att vid denua pröfning må komma under öfvervägande, huruvida icke,
åtminstone alltid i de fall, der edgång icke af någondera parten äskas, i stället
för ed, blott afgifves på “heder och samvete", lemnad försäkran, samt om icke,
der edsförpligtelse skall fortfarande afgifvas, formuläret bör ändras t. ex. på det
sätt, att det vanliga slutet, “så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ", borttages,
och orden “svär vid Gud och Hans Heliga Evangelium" utbytas emot
orden “svär inför Gud";

att i stället för den nu brukliga tro- och huldhetsed skall afgifvas en
försäkran af föreslagen lydelse;

att sådan försäkran af hvarje person endast en gång åt hvarje Konung
afgifves;

att alla ernbets- och tjenstemannaeder afskaffas, men i stället, när och
på sätt i instruktion, reglemente eller annorledes af Kongl. Maj:t bestämmes,
vid tillträdet af befattningen erinran meddelas åt ernbets- eller tjenstemannen
angående hans åligganden jemte det ansvar, försummande deraf medför;

att alla andra nuvarande, här ofvan icke omnämnda, i den ordning 89
§ Regeringsformen omförmäler, tillkomna föreskrifter angående edgångs afläggande,
förklaras hafva upphört att gälla; samt

att till följd deraf den läkare åliggande skyldighet, att åt embetsutlåtande
gifva ytterligare edlig bekräftelse äfven upphör, men att dessa utlåtanden
deremot, likasom de öfriga Kongl. Maj:t pröfvar nödigt nu eller framdeles
bestämma, skola undertecknas sålunda: “Detta embetsutlåtande (intyg) är afgifvet
under den ansvarighet lag stadgar" eller ock skrifvas å papper, hvarå
dylik mening öfverst å första sidan är tryckt eller lithografierad.

Enligt de upplysningar, som Utskottet på officiel väg erhållit, har Kongl.
Maj:t, i anledning af hvad sålunda i frågan förekommit, meddelat följande beslut:

På föredragning af Chefen för Civil-departementet, den 29 Juni 1866,
fann Kongl. Maj:t de af Justitie Kanslers-embetet väckta frågorna om tro och
huldhetsedens utbytande emot allenast en försäkran af föreslaget innehåll och
om afskaffande af alla ernbets- och tjenstemannaeder icke böra för det då varande
till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda; hvaremot Kong!. Maj:t beha -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotta Betänkande N:o 2.

gade dels fastställa förändradt edsformulär för civile embets- och tjensteman
samt betjente, dels ock förordna, att, utan rubbning af gällande bestämmelse
om särskild ed för Stats Rådets ledamöter, civile embets- och tjensteman samt
betjente, hvilka en gång i denna egenskap aflagt embets- och fjensteed, derefter
icke skulle, i följd af befordran eller transport till annan civil befattning, aflägga
förnyad sådan ed, varande nådig kungörelse härom införd i N:o 43 af
Svensk författningssamling för 1866. Beträffande den af Rikets Ständer väckta
fråga om ändring eller borttagande af vissa i särskilda författningar förekommande
edsformulär, förklarade Kong!. Maj:t derjemte, “att afgörandet deraf finge
för hvarje fall blifva beroende på förnyad anmälan af vederbörande Departementschef,
vare sig i sammanhang med förslag till ändring i andra delar af
de författningar, hvaruti sådana edsformulär förekomma, eller, om så nödigt
aktades, oberoende af dylika förslag."

Derefter har Ivongl. Maj:t i Stats-Råd den 9 Oktober 1866, efter beredning
af Cheferne för Landt- och Sjöförsvars-departeinenten, fattat nådigt beslut
om utfärdande af den i N:o 51 af samma års författningssamling intagna kungörelse
angående förändradt formulär för krigsmannaed, jemte dermed förenade
särskilda bestämmelser, likartade med de här ofvan anförda för civil embetsed!
tjensteed, samt den 6 påföljde November låtit sig föredragas den till Justitie-departementet
hörande del af frågan om upphäfvande af föreskriften för
visse läkare att åt embetsutlåtanden, som afgåfvos för att komma under domstols
pröfning, gifva ytterligare bekräftelse genom upprepad skriftlig edsförpligtelse;
hvarvid Kongl. Maj:t af anförda skäl funnit frågan om upphäfvande af
ifrågavarande föreskrift för det då varande icke böra till någon åtgärd föranleda.

Efter inhemtande genom Ecklesiastikdepartementet af vederbörandos utlåtanden,
dels i fråga om upphörande af skyldigheten för den, som till student
antages, att aflägga studented, och dels angående lämpligheten af ett mindre
vidlyftigt formulär till ed för barnmorskor, än det förut gällande, har Kongl.
Maj:t den 4 Januari 1868 upphäft den i 101 § af statuterna den 2 April 1852
för universiteten i Upsala och Lund innefattade föreskrift om studented, samt
gifvit nämnda § en i följd deraf förändrad lydelse, hvarom nådig kungörelse
finnes införd i N:o 3 af 1868 års författningssamling; men deremot den 27 Oktober
1870, med afseende å hvad Sundhets kollegium anfört och då de mindre
väsendtliga ändringar, Kollegium ansett kunna ske i edsformuläret för barnmorskor,
ej syntes böra föranleda till särskild åtgärd, förklarat frågan derom för
det dåvarande böra förfalla.

Inom Utrikes- och Finans-departementen har frågan icke föranledt någon
åtgärd.

Utskottet har härförutan inhemtat. att det år 1868 församlade Kyrkomötet,
som till behandling förehaft flera motioner om revision af föreskrifterna

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Betänkande N:o 2. 5

dels om edgångar i allmänhet och dels särskild! om presteden, äfvensom angående
den sednares afskaffande, i underdånig skrifvelse den 6 -Oktober sistnämnda
år hos Kongl. Maj:t anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta ett
nytt formulär till presteden, samt i nåder stadga, att prest, efter vid inträde i
prestembetet en gång aflagd prested, ej vid tillträde till eller ombyte af församlingstjenst
må åläggas ny edgång; hvarefter denna underdåniga skrifvelse remitterats
till yttrande af den s. k. Kyrkolags-komitéen, på hvars utlåtande
jemväl frågan om revision af öfriga ecklesiastika eder synes för närvarande vara
beroende.

Vidare får Utskottet erinra att, sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse
den 13 Maj 1867 hos Kongl. Maj:t anmält sitt beslut om förändring af gällande
formulär för vittneseden, Kongl. Maj:t under den 5 November samma år godkänt
detta beslut och låtit derom under N:o 69 i Svensk författningssamling
för nämnda är utfärda Förordning.

Af förestående redogörelse visar sig, att Kongl. Maj:t i vissa delar redan
tillmötesgått de från representationens sida gjorda framställningar om inskränkning
i eders användande, hvarpå torde få grundas en förväntan, att den af
begge Statsmakterna sålunda delade åsigt om önskvärdheten af en sådan inskränkning
framgent torde göra sig gällande och föranleda Kongl. Maj:t att,
så snart lämpligen ske kan, meddela ytterligare beslut i enahanda syfte. Då
frågan om eu revision af föreskrifterna om edgång sålunda i vissa delar så
nyligen varit föremål för Kong!. Maj:ts pröfning och derpå i andra delar ännu
kaD anses vara beroende, hemställer Utskottet,

l:o.

att någon förnyad underdånig framställning om en allmän
revision i förevarande ämne för det närvarande icke må af
Riksdagen beslutas.

I motionens andra punkt framställes förslag om ändring af de i nu
gällande formulär för våra flesta eder föreskrifna bekräftelseorden. Kyrkomötet
i sin ofvanberörda, till Kyrkolags-komitéen remitterade, underdåniga skrifvelse
om utfärdande af ett nytt formulär för presteden, gjorde hufvudsakligen
enahanda framställning i afseende å de sista bekräftelseorden i nämnda ed,
som motionen innefattar i afseende å eder i allmänhet. Kyrkomötet anförde
härvid bland annat: att embetseden rätteligen endast borde utgöra ett allmänt
uttryck af och högtidligt löfte i afseende, å den egentliga och hufvudsakliga
uppgiften för det embete, vid hvars tillträdande den skulle afläggas; att Kyrkomötet
ansåge den nu brukliga eden, enligt sitt syfte och då den rätt förstodes.
innebära ett sådant löfte, under åkallan af Guds bistånd att det rätteligen hålla;

6

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Betänkande ,N:o 2.

men att “då edens slutord både kunde föranleda och verkligen föranledt ett
sådant missförstånd, såsom skulle den, som aflägger eden, afsåga sig all vidare
hjelp af Gud till lif och själ, om han på något sätt bruste i dess uppfyllande,
edens förenämnda mening torde böra i sjelfva edsformulär tydligare uttryckas".

Utskottet vill icke bestrida, att någon förändring i afseende å de nu
brukliga bekräftelseorden väl vore önsklig. Också hafva dessa ord blifvit uteslutna
ur åtskilliga eder, till exempel i 9 § Riksakten, 54 § Regeringsformen
och nu sednast ur den i Tryckfrihetsförordningen förekommande jurymannaed.
Då emellertid motionärens förslag jemväl omfattar de i grundlagarne i öfrigt
föreskrifna eder, i hvilka de ifrågavarande bekräftelseorden bibehållits, men en
underdånig framställning om deras borttagande i dessa eder synes Utskottet
lämpligen böra föregås af Riksdagens eget derom för dess del fattade beslut,
efter frågans handläggning i Konstitutions-Utskottet; och då det är att förvänta,
att frågan om förändring af presteden och bekräftelseorden dervid skall, efter
behandling af Kyrkolags-komitéen, snart vinna en lycklig lösning, samt att derefter
förändringar i den syftning, motionären afsett, med jemförelsevis mindre
svårighet torde i afseende å öfriga eder kunna åvägabringas, tillstyrker Utskottet,

2:o.

att motionen i denna del icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Utskottet har ansett sig kunna antaga, att tro- och huldhetsed till
samma regerande Konung icke ånyo aflordras den, som sådan ed till honom
aflagt, i annan händelse, än när civil eller militär embets- och tjensteed tilllika
skall afläggas. Efter de föreskrifter i afseende å sistnämnda eder, som,
nå sätt ofvan förmälts, numera äro gällande, torde ett upprepande af tro- och
huldhetseden hädanefter endast undantagsvis förekomma; och då motionärens
syfte att åstadkomma en inskränkning i användande af nämnda ed sålunda i
väsendtlig mån redan vunnits hemställer Utskottet,

3:o.

att den af motionären i förevarande hänseende påyrkade
framställning ej må ega rum.

Då Kongl. Maj:t, på sätt ofvan är nämndi, så nyligen pröfvat den af
motionären nu åter väckta frågan om afskaffande af alla embets- och tjensieeder,
och då motionären ej tillika ifrågasatt borttagandet af åtskilliga likartade
eder'' t, ex. domareeden, likasom ej eller af tro- och huldhetseden, som med de
förstnämnda vanligen står i sammanhang, hemställer Utskottet,

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Betänkande N:o 2- 7

4:o.

att motionen icke eller i denna del må bifallas.

Slutligen har motionären föreslagit, att den läkare åliggande skyldighet
att åt embetsutlåtanden skriftligen gifva ytterligare edlig bekräftelse måtte upphöra.
Angående tillkomsten af föreskrifterna härom torde Utskottet böra meddela,
att sedan åtskilliga provincial-medici i medlet af förra århundradet hos
dåvarande Collegium Medicum klagat deröfver, att de vid utgifvandet af besigtningsattester
öfver döda kroppar och andra deras embete åtföljande vittnesbörder,
till följd af hvad uti 17 Kap. 26 § Rättegångsbalken stadgats derom,
att skriftligt vittnesbörd ej må ega vitsord, utan parterne å ömse sidor hålla
det gildt eller det besvuret varder, blifvit af domare antydde, att dessa attester
för hvarje gång beediga, så att genom resor till domstol åtskilliga andra embetssysslor
och sjukbesök måst eftersättas, samt Kollegium detta förhållande
hos Kong!. Maj:t anmält, med hemställan tillika, att sedan i det för provincialmedici
upprättade edsformulär^ en försäkran rörande attesters sannfärdiga utgifvande
blifvit inryckt, provincial-medici likasom stadsfysici och andre embetsman
i riket, sedan de hos Landshöfdingen eden afiagt, måtte undslippa att
afgifna attester för hvarje gång särskilt beediga, så förordnade Kongl. Maj:t
i nådigt bref den 14 Februari 1758, att provincial-medici, sedan de embetsedeu
afiagt, må slippa att deras attester vid domstol beediga, emot det att de vid
samma attester tilläde nu ifrågavarande bekräftelse-klausul. Af förekommen
anledning meddelades ytterligare genom Kongl. brefvet den 24 Augusti 1784
att provincial-medici och stadsfysici skulle, i fråga om underdomares sjukdomsförfall,
vara frikallade från lifligt beedigande af attester, som de derom utgåfvo,
då de dem med förutnämnda slutmening och edliga förpligtelse underskrefvo.
Enahanda föreskrift om läkare-attesters bekräftande hade ock blifvit införd uti
den för provincial-medici den 29 Juli 1774 utfärdade instruktion och finnes
jemväl upptagen uti den för provincial-läkare ännu gällande instruktion af den
13 Juni 1822. Genom Kongl. brefvet den 14 November 1821 förklarades, att
alla vid Fältläkare-kåren anställde ordinarie läkare, då de voro kirurgie magistrar,
böra ega lika vitsord, som provincial-läkare och stadsfysici, så att de
skulle vara frie från skyldigheten att personligen inställa sig vid domstol att
beediga deras i medicolegala mål utfärdade attester, då dessa voro så inrättade,
som för giltigheten af provincial-medici attester stadgats.

Då, på sätt ofvan är nämndt, Kongl. Maj:t nyligen förklarat en dylik
framställning, som den i motionens sista punkt föreslagna, icke böra för det
dåvarande till någon åtgärd föranleda; och då borttagandet af ifrågavarande
föreskrift måhända borde föregås af en ändring eller förklaring af ofvanberörda
stadgande i 17 Kap. 26 § Rättegångsbalken, hvarom det icke torde tillkomma

& Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Betänkande N:o 2.

detta Utskott, utan Lag-Utskottet, att bestämdt förslag till Riksdagen afgifva,
tillstyrker Utskottet,

ko.

att hvad i förevarande ämne blifvit af motionären föreslaget,
ej må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den .4 April 1871.

På Utskottets vägnar:

N. S. von Kock.

Herr von Hofsten har anmält att lian i förestående ärendes behandling
inom Utskottet ej deltagit.

Stockholm, tryckt hos Bergström & Lindroth 1871.