Försäljning av kronoholmarna

Betänkande 1991/92:FiU1

Finansutskottets betänkande 1991/92:FIU01

Försäljning av kronoholmarna

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionen
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1991/92

FiU1

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet en motion i vilken
föreslås att husägare på kronoholmarna skall få möjlighet att
friköpa kronoholmsmarken. Speciellt behandlar motionären
förhållandena på Käringön. Utskottet konstaterar att om inget
s.k. riksintresse föreligger finns möjligheter för enskild
person att friköpa kronoholmsmark. På den i motionen nämnda
Käringön förbereds möjligheter att få disponera marken genom
tomträtt. Därigenom ges husägarna bl.a. möjlighet att belåna sin
fastighet. Avsikten är att tomträttsinstitutet också skall gälla
Gullholmen.

Utskottet gör i betänkandet med anledning av motionen ett
tillkännagivande till regeringen med den innebörden att det vid
ett försäljningsärende bör åvila den berörda myndigheten att som
säljare påvisa bevarandeintressen som motiverar ett fortsatt
statligt ägande av kronoholmsmark.

I en reservation från utskottets socialdemokratiska ledamöter
avstyrks motionen.

Motionen

I detta betänkande behandlas motion 1990/91:Fi706 av Hugo
Hegeland (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om förslag till
försäljning till husägarna på förmånliga villkor av de
kronoholmar som är bebodda och som inte utgör ett viktigt
intresse för statligt ägande.

I motion Fi706 anförs att på Käringön besitter husägarna sina
hus utan kontraktuellt förhållande till staten såvitt gäller
markutnyttjande. Husens sanitära förhållanden har skötts i
samverkan med Orusts kommun. Uppenbarligen saknas, sägs det i
motionen, varje statligt intresse i att äga Käringön liksom
många andra kronoholmar. Det finns goda skäl att anta att den
statliga förvaltningen av kronoholmarna kostar stora pengar utan
minsta nytta för staten. Enligt motionären saknas helt uppenbart
skäl att behålla den statliga inblandningen i förvaltningen av
de flesta bebodda kronoholmarna. Regeringen bör därför vidta
åtgärder för att överföra förvaltningen av de bebodda
kronoholmarna till dem som bebor dessa. Skulle t.ex.
säkerhetsskäl utgöra grund för ett statligt ägande och ansvar
för förvaltningen skall detta preciseras såsom ett undantag från
huvudprincipen.

Utskottet

Med de s.k. kronoholmarna avses statliga holmar och skär som
varken hör under något hemman eller innehas under särskilda
villkor. Till kronoholmarna räknas också vissa andra öar som
tillhör eller får anses tillhöra staten. År 1986 beslutade
riksdagen om riktlinjer för kronoholmarnas framtida disposition
(prop. 1985/86:110, FiU32, rskr. 263). Enligt beslutet skall
kronoholmarna förvaltas rationellt och upplåtas på
marknadsmässiga villkor. Genom beslutet övertog domänverket
förvaltningen av vissa kronoholmar.

Det finns i dag 200 bebyggda kronoholmar med ca 1 000
bosättningar. Antalet bosättningar på Käringön och Gullholmen
uppgår till ca 340. Domänverket uppger att av tidigare utförda
enkäter framgår att ca hälften av ägarna till hus på ofri grund
är intresserade av att köpa mark.

Riksdagsbeslutet rörande kronoholmarnas förvaltning innebär
inte att det finns något hinder för att ge utrymme för både
statlig och privatägd mark på samma holme. I det nämnda
betänkandet uttalas emellertid att presumtionen bör vara att
kronoholmsmark inte bör säljas. Om en enskild person vill köpa
mark åligger det denne att visa att statliga intressen
(exempelvis naturvårdsintressen eller kulturhistoriska motiv)
inte berörs av en överlåtelse. I praktiken innebär detta att om
en enskild person vill förvärva mark på en kronoholme gör
domänverket en prövning av bevarandeintressena. Genom ett
remissförfarande till berörda myndigheter (exempelvis
fortifikationen, naturvårdsverket, riksantikvarieämbetet,
länsstyrelsen) prövas om ett sådant riksintresse föreligger att
marken även fortsättningsvis bör vara i statlig ägo. Om inget
riksintresse föreligger och om inte vederbörande kommun finner
några skäl till att utnyttja sin företrädesrätt kan marken
säljas.

Vad gäller den i motionen nämnda Käringön pågår för närvarande
ett arbete med fastighetsbildning. Avsikten är att genom
tomträttsinstitutet upplåta mark till de personer som äger husen
på ön. Härigenom tillgodoses bl.a. husägarens möjlighet att
använda sin fastighet i belåningssyfte, exempelvis för att kunna
genomföra en nödvändig renovering och modernisering av
fastigheten. Även på Gullholmen kommer husägare att erbjudas
tomträtt.

Inom regeringskansliet förbereds en bolagisering av vissa
statliga myndigheter och affärsverk, bl.a. domänverket. Därvid
kommer den nuvarande förvaltningen av kronoholmarna med
domänverket som huvudman att prövas.

Utskottet förutsätter att den till enskilda husägare redan
påbörjade överlåtelsen av kronoholmsmarken fortsätter, där inte
specifikt starka statliga bevarandeintressen omöjliggör detta.
Den hittills gällande principen -- att egendomen inte bör säljas
och att det ankommer på köparen att visa att inga
bevarandeintressen berörs negativt (jfr FiU 1985/86:32 s. 5) --
bör enligt utskottets mening inte längre gälla. Det bör sålunda
ankomma på den berörda myndigheten att som säljare påvisa
bevarandeintressen som motiverar fortsatt statligt ägande.

Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi706 bör av
riksdagen ges regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Fi706 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
försäljning av kronoholmsmark.

res. (s)

Stockholm den 7 november 1991

På finansutskottets vägnar

Per-Ola Eriksson

I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Hans
Gustafsson (s), Bengt Wittbom (m), Allan Larsson (s), Tom Heyman
(m), Lisbet Calner (s), Stefan Attefall (kds), Bo G Jenevall
(nyd), Arne Kjörnsberg (s), Roland Larsson (c), Sonia Karlsson
(s), Lennart Hedquist (m), Alf Egnerfors (s), Börje Nilsson (s)
och Carl B Hamilton (fp).

Reservation

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Lisbet Calner, Arne
Kjörnsberg, Sonia Karlsson, Alf Egnerfors och Börje Nilsson
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar
med "Utskottet förutsätter" och på s. 3 slutar med "till känna"
bort ha följande lydelse:

Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi706.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen avslår motion 1990/91:Fi706.