Försäkringsförmedling

Betänkande 2004/05:FIU26

Finansutskottets betänkande2004/05:FIU26

Försäkringsförmedling

---

Sammanfattning
Finansutskottet behandlar i betänkandet regeringens proposition 2004/05:133
Försäkringsförmedling. Regeringen föreslår bl.a. en ny lag om
försäkringsförmedling. Genom lagen genomförs EG-direktivet om
försäkringsförmedling.
Syftet med direktivet är bl.a. att förbättra kundskyddet, ytterligare
underlätta verksamhet över gränserna och reglera all distribution av
försäkringar som sker utanför försäkringsföretagen.
Förslaget innebär bl.a. att
hårdare krav ställs på dem som förmedlar försäkringar,
försäkringsförmedling bara får utövas efter tillstånd av Finansinspektionen,

en försäkringsförmedlare ska uppfylla särskilda krav på kunskap och
kompetens,
kundskyddet blir bättre genom att det föreskrivs vilken information som
en försäkringsförmedlare ska lämna till sina kunder, t.ex. informera om
priset för försäkringsförmedlingen,
försäkringsförmedlaren ska anpassa sin rådgivning efter kundens önskemål
och behov samt rekommendera lösningar som är lämpliga för kunden,
Finansinspektionen ska utöva tillsyn över alla försäkringsförmedlare
medan Bolagsverket ska sköta registreringen,
det skapas goda förutsättningar för en ökad konkurrens och
det blir ett gemensamt regelverk för den verksamhet som utövas av alla
slags försäkringsförmedlare.
Ingen motion har väckts i ärendet.
Den nya lagen och övriga lagförslag föreslås träda i kraft den 1 juli
2005. Regeringen föreslår att vissa övergångsregler ska gälla såväl för
de försäkringsmäklare som regleras enligt äldre lagstiftning som för de
övriga försäkringsförmedlare som bedriver förmedlingsverksamhet vid
lagens ikraftträdande.
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag och föreslår att riksdagen
antar regeringens lagförslag, dock med den ändringen att övergångsbestämmelserna
till lagen om försäkringsförmedling förlängs med tre månader såvitt
avser punkterna 3 och 4. Därmed får de som i dag utövar försäkringsförmedling
fortsätta att göra detta till den 1 april 2006.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

En ny lag om försäkringsförmedling
Riksdagen antar de av regeringen framlagda förslagen till
1. lag om försäkringsförmedling, med den ändringen såvitt avser
övergångsbestämmelserna punkterna 3 och 4 att orden "den 31 december 2005"
skall bytas ut mot "den 31 mars 2006".
2. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
3. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
4. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,
5. lag om ändring i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt,
6. lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister.

Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2004/05:133.

Stockholm den 12 maj 2005
På finansutskottets vägnar

Arne Kjörnsberg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Arne Kjörnsberg (s),
Mikael Odenberg (m), Carin Lundberg (s), Karin Pilsäter (fp), Sonia
Karlsson (s), Kjell Nordström (s), Mats Odell (kd), Lars Bäckström (v),
Agneta Ringman (s), Gunnar Axén (m), Bo Bernhardsson (s), Christer
Nylander (fp), Roger Tiefensee (c), Hans Hoff (s), Tomas Högström (m),
Agneta Gille (s) och Yvonne Ruwaida (mp).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I proposition 2004/05:133 Försäkringsförmedling föreslår regeringen att
riksdagen antar regeringens förslag till bl.a. lag om försäkringsförmedling.
Regeringens förslag återges i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.
Ingen motion har väckts i ärendet.
Skrivelser
Sveriges Försäkringsförbund och Finansförbundet har inkommit med skrivelser
till utskottet. Sveriges Försäkringsförbund har bl.a. tagit upp tidpunkten
för ikraftträdande avseende övergångsbestämmelserna till lagen om
försäkringsförmedling. Förbundet anför att det kommer bli synnerligen
svårt för försäkringsbolagen att uppfylla bl.a. lagens kunskapskrav i
tid och yrkar därför att övergångsreglerna förlängs.
Bakgrund
Försäkringsförmedlare spelar en central roll vid distributionen av
försäkringsprodukter. Att förmedling av försäkringar sker på ett
tillfredsställande sätt är av betydelse för såväl försäkringstagare som
försäkringsgivare. Fel och brister i samband med förmedlingen kan få
stora ekonomiska konsekvenser.
Europaparlamentets och rådets direktiv (2002/92/EG) av den 9 december
2002 om försäkringsförmedling utgör ett led i genomförandet av EG:s
handlingsplan för finansiella tjänster. Direktivet ersätter direktiv
77/92/EEG, som haft ett begränsat tillämpningsområde och inte i någon
nämnvärd utsträckning påverkat innehållet i nuvarande lagstiftning
(försäkringsmäklarlagen). Det nya direktivet omfattar i princip alla
personer som förmedlar försäkringar. Direktivet innebär bl.a. att
försäkringsförmedlare ska vara registrerade hos en behörig myndighet och
att den som är registrerad i en medlemsstat sedan kan driva
förmedlingsverksamhet inom hela gemenskapen. Genom direktivet sker en s.k.
minimiharmonisering av de yrkeskrav som en person måste uppfylla för att
bli registrerad som försäkringsförmedlare och av den information som en
förmedlare ska lämna till en kund. Detta innebär att Sverige kan gå
längre i dessa avseenden för försäkringsförmedlare som ska registreras
här. I direktivet anges att bestämmelserna kan bidra till att förverkliga
den inre marknaden för finansiella tjänster och till att förbättra
kundskyddet på området.

Utskottets överväganden
En ny lag om försäkringsförmedling
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en ny lag om försäkringsförmedling.
Förslaget innebär att EG-direktivet om försäkringsförmedling införlivas
i svensk lagstiftning. Finansutskottet tillstyrker att lagförslagen ska
träda i kraft den 1 juli 2005 men anser att övergångsbestämmelserna
till lagen om försäkringsförmedling bör förlängas med tre månader såvitt
avser punkterna 3 och 4. Därmed får de som i dag utövar försäkringsförmedling
fortsätta att göra detta till den 1 april 2006.

Propositionen
En ny lag om försäkringsförmedling
Regeringen föreslår att direktivet om försäkringsförmedling ska genomföras
genom en ny lag om försäkringsförmedling. Lagen föreslås omfatta förmedling
av direktförsäkring och återförsäkring.
Regeringen anför att de i dag gällande reglerna (försäkringsmäklarlagen)
trädde i kraft 1990 och att det sedan dess har skett en omfattande
utveckling av försäkringsmarknaden. Försäkringsmäklarlagen har ett mer
begränsat tillämpningsområde än direktivet. Den omfattar bara
försäkringsmäklare, dvs. personer som är oberoende av försäkringsgivarintressen
och endast förmedling av direktförsäkringar. Direktivet gör i princip
inte någon skillnad mellan olika slags försäkringsförmedlare och omfattar
förmedling av direktförsäkringar och återförsäkringar. Det innehåller
också en rad bestämmelser som syftar till att förbättra kundskyddet -
främst olika informationskrav - som saknar motsvarighet i
försäkringsmäklarlagen.
Direktivet gör i princip inte någon skillnad mellan förmedling av
försäkringar till konsumenter och förmedling av försäkringar till andra
kunder. Ett genomförande av direktivet innebär dessutom enligt regeringen
att flera nya bestämmelser som avser verksamhet över gränserna måste
införas. Regeringen föreslår således att direktivet genomförs genom en
ny lag om försäkringsförmedling.

Tillämpningsområde
Regeringen föreslår att med försäkringsförmedling avses yrkesmässig
verksamhet som består i
att lägga fram eller föreslå försäkringsavtal eller
att utföra annat förberedande arbete inför ingåendet av sådana avtal
eller
att för annans räkning ingå försäkringsavtal eller att bistå vid
förvaltning och fullgörande av avtalet.
Regeringen anför att den nya lagens tillämpningsområde bör bestämmas
med utgångspunkt i den definition av försäkringsförmedling som finns i
direktivet. Begreppet försäkringsförmedling bör enligt regeringen tolkas
i ljuset av det grundläggande syftet med direktivet som är att höga
krav ställs på yrkeskvalifikationer för aktörer som spelar en central
roll vid köp och försäljning av försäkringar. Det innebär bl.a. att den
som yrkesmässigt hjälper potentiella försäkringstagare med att välja
eller biträda försäkringstagare vid försäkringsfall får anses ägna sig
åt försäkringsförmedling. Enligt direktivet är det bara personer som
driver försäkringsförmedling mot ersättning som omfattas av direktivets
tillämpningsområde.
Regeringen föreslår vidare att som försäkringsförmedling ska inte anses
verksamhet som t.ex. bara består i
att hänvisa någon till ett försäkringsföretag eller en försäkringsförmedlare,

att lämna allmän information om försäkring till någon eller
rådgivning om försäkring till någon.
Regeringen föreslår slutligen att lagen inte är tillämplig på
försäkringsförmedling som utövas av ett försäkringsföretag eller av en
anställd hos ett försäkringsföretag som handlar på företagets
ansvar,
personer som inte har försäkringsförmedling som huvudsaklig yrkesverksamhet
och som förmedlar försäkringar som kompletterar en levererad vara eller
tjänst ska inte heller omfattas av lagen om vissa andra förutsättningar,
som bl.a. har att göra med försäkringsskyddets omfattning och
försäkringstidens längd.
Av direktivet följer att verksamhet som i och för sig faller under
definitionen av försäkringsförmedling undantas från direktivets
tillämpningsområde när den bedrivs av ett försäkringsföretag eller av en
anställd vid ett försäkringsföretag som handlar på företagets ansvar.
Regeringen föreslår därför en bestämmelse om undantag i dessa fall.
Direktivet innehåller inte något uttryckligt undantag för verksamhet
som består i att t.ex. endast hänvisa en potentiell försäkringstagare
till en försäkringsgivare eller tipsa någon om att det finns
försäkringsförmedlare som kan hjälpa till vid en upphandling av
försäkringsavtal.
Åtgärder som inskränker sig till att skapa kontakt mellan en kund och
ett försäkringsföretag eller en försäkringsförmedlare bör enligt regeringen
inte anses utgöra försäkringsförmedling, eftersom sådana åtgärder inte
kan anses syfta till att kunden ska ingå ett visst försäkringsavtal.
Regeringen föreslår därför att dessa fall ska vara uttryckligen undantagna
från lagens tillämpningsområde. Regeringen förslår dock att lagen blir
tillämplig om hänvisningen eller tipset kombineras med rådgivning kring
t.ex. lämpligt försäkringsskydd.
Flera remissinstanser har tagit upp frågan om medverkan vid tecknande
av försäkringar som sker vid sidan av annan huvudsaklig verksamhet, t.
ex. bilhandlares och finansbolags medverkan vid tecknande av
fordonsförsäkringar och försäkringar som har samband med finansieringstjänster.
Regeringen anför att om dessa typer av medverkan ska anses vara
försäkringsförmedling eller inte får avgöras utifrån hur verksamheten rent
faktiskt bedrivs i det enskilda fallet. Om t.ex. bilhandlaren endast
hänvisar kunden till en försäkringsgivare, är det normalt inte fråga om
försäkringsförmedling. Om de däremot påtar sig en mer aktiv roll i
kundens val av försäkringsskydd eller medverkar i förhandlingar rörande
priset eller villkoren för försäkringen torde det enligt regeringen
vara fråga om försäkringsförmedling.
Regeringen föreslår vidare att undantagsregel i direktivet som tar sikte
på t.ex. skatteexperter eller revisorer som ger rådgivning i enstaka
fall om försäkringsskydd inom ramen för sin huvudsakliga verksamhet -
dock utan att aktivt delta i försäkringsförmedlingen - inte ska omfattas
av den nya lagen.
Direktivet är inte tillämpligt på vissa personer som inte har
försäkringsförmedling som huvudsaklig yrkesverksamhet och som förmedlar
försäkringar som kompletterar en levererad vara eller tjänst. För att
personen i fråga inte ska omfattas av direktivet ska en rad andra
förutsättningar också vara uppfyllda som bl.a. har att göra med
försäkringsskyddets omfattning, försäkringstidens längd och premiebeloppets
storlek. Regeringen föreslår att direktivets bestämmelse tas in i den
nya lagen. Det anförda torde enligt regeringen innebära att de flesta
specialombud, t.ex. radio/tv-handlare och resebyråer, faller utanför
lagens tillämpningsområde.

Tillstånd och registrering
Regeringen föreslår att försäkringsförmedling får utövas bara efter
tillstånd från Finansinspektionen och får ges till en svensk fysisk
eller juridisk person. Förutsättningarna för tillstånd och registrering
är bl.a. krav på lämplig kunskap och kompetens samt ansvarsförsäkring.
Tillståndet kan omfatta alla slag av försäkringar men regeringen
föreslår att det t.ex. även kan begränsas till livförsäkring eller
skadeförsäkring. Regeringen förslår vidare att den som har fått tillstånd
ska registreras hos Bolagsverket.
Regeringen anför att den föreslagna definitionen av försäkringsförmedlare
innebär att fler aktörer än tidigare kommer att omfattas av lagstiftningen
om försäkringsförmedling. Regeringen föreslår att Finansinspektionen
ska ansvara för kontrollen inför registrering av försäkringsförmedlare
och ha tillsynsansvaret.
Regeringen anför vidare att försäkringsförmedlare fyller en mycket viktig
funktion i försäkringssektorn. Såväl försäkringsgivare som försäkringstagare
måste kunna utgå från att en förmedlare har nödvändiga yrkeskunskaper.
Det finns därför anledning att på detta område ha högt ställda krav på
kunskap och kompetens. Regeringen föreslår därför att för att en fysisk
person ska få tillstånd eller bli registrerad som försäkringsförmedlare
krävs att han eller hon har lämplig kunskap och kompetens samt god vandel.

Det är enligt regeringen inte möjligt och inte heller lämpligt att i
lag slå fast vad som ska avses med lämplig kunskap och kompetens. I
lagen bör enligt regeringen endast tas in ett allmänt krav som överensstämmer
med direktivets. De närmare reglerna om vilka kunskaps- och kompetenskrav
som ska gälla bör bestämmas i föreskrifter som meddelas av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer. Föreskrifterna bör beslutas
efter samråd med branschföreträdare.

Lämplighetsprövning m.m.
Regeringen föreslår att en förutsättning för att en juridisk person ska
få tillstånd till eller bli registrerad för att utöva försäkringsförmedling
är att den inte är i konkurs eller likvidation. För att en fysisk person
ska få tillstånd föreslår regeringen att det bl.a. krävs att personen
inte är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud. En fysisk
person får inte heller förekomma i belastningsregistret avseende vissa
allvarliga förmögenhetsbrott eller viss allvarlig ekonomisk brottslighet
och ska även ha visat skötsamhet i ekonomiska angelägenheter.
Regeringen anför att som flera remissinstanser påpekat innebär kravet
på vandelsprövning en särreglering av försäkringsförmedlare i jämförelse
med andra personer verksamma i finansiella företag. Kravet följer dock
av direktivet och ska därför enligt regeringen införas. Direktivets
krav på god vandel får i första hand anses tillämpligt på fysiska
personer som utövar försäkringsförmedling men ska även enligt regeringen
tillämpas på anställda som direkt deltar i förmedlingsverksamheten samt
på dem som ingår i ledningen för en juridisk person.

Försäkringsförmedlares informationsskyldighet
Regeringen föreslår att i rimlig tid innan ett försäkringsavtal ingås
ska kunden bl.a. få information
om försäkringsförmedlarens namn och adress,
det register som förmedlaren är upptagen i och hur registreringen kan
kontrolleras,
vilken myndighet som är tillsynsmyndighet,
priset för försäkringsförmedlingen.
Regeringen förslår också att försäkringsförmedlaren ska informera kunden
om han ger råd på grundval av en opartisk analys eller om förmedlaren
på grund av avtal eller på annan grund förmedlar försäkringar endast
från visst eller vissa försäkringsföretag.
Regeringen anför att de informationskrav som finns angivna i direktivet
om försäkringsförmedling är minimikrav och därför ska tas in i den nya
lagen. Vid bedömningen av om det bör ställas informationskrav som går
längre än kraven enligt direktivet blir det fråga om en avvägning mellan
kundnyttan och förutsättningarna för konkurrens på lika villkor. Regeringen
anför dock att informationskraven inte får bli så omfattande, eller
vara så detaljerade, att informationen inte tjänar sitt huvudsyfte, dvs.
att ge kunden ett tillfredsställande beslutsunderlag.
Enligt direktivet är det endast vid telefonförsäljning till konsumenter
som det ställs krav på att försäkringsförmedlaren ska lämna information
om priset för tjänsten. Regeringen anför att det är viktigt med öppenhet
och tydlighet i pris- och kostnadsfrågor särskilt när det gäller
försäkringsförmedlare eftersom dessa kan bli ersatta av försäkringsgivaren
för sitt arbete på olika sätt. Större öppenhet i kostnadsfrågan torde
vidare enligt regeringen skapa förutsättningar för en ökad konkurrens
på området. Regeringen anför att några remissinstanser (Bankföreningen,
Sveriges Försäkringsförbund och Finansbolagens Förening) har motsatt
sig förslaget om prisinformation på den grunden att det finns en rad
praktiska tillämpningssvårigheter. Regeringen påpekar att enligt förslaget
ska det vara möjligt att endast ange grunderna för hur priset bestäms,
om det skulle visa sig omöjligt att ta fram prisinformation som är
direkt kopplad till det enskilda kontraktet. Förslaget torde därför
inte enligt regeringen innebära några oöverstigliga problem för
försäkringsförmedlarna. Förslaget om prisinformation är dock direkt föranlett
av direktivet om försäkringsförmedling. Enligt regeringen gör kravet på
ett fullgott kundskydd det angeläget att redan nu ta ett första steg
mot en öppnare prisinformation på försäkringsområdet genom att ålägga
alla försäkringsförmedlare att informera om priset för sina
tjänster.
Regeringen föreslår i överensstämmelse med direktivet att informationen
ska lämnas till kunden i en handling eller i någon annan läsbar form
som är tillgänglig för kunden. Enligt direktivet ska all information
meddelas klart och korrekt på ett sätt som är förståeligt för kunden,
och det bör därför av lagen framgå att informationen ska vara klar och
begriplig.

God försäkringsförmedlingssed m.m.
Regeringen föreslår att en försäkringsförmedlare i sin verksamhet ska
iaktta god försäkringsförmedlingssed och med tillbörlig omsorg ta till
vara kundens intressen. Försäkringsförmedlaren ska anpassa sin rådgivning
efter kundens önskemål och behov samt rekommendera lösningar som är
lämpliga för kunden. Regeringen föreslår att förmedlaren ska åläggas en
direkt avrådningsplikt i konsumentförhållanden.

Tillsyn och sanktioner
Regeringen föreslår att Finansinspektionen ska ha tillsyn över att lagen
om försäkringsförmedling och föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen följs. Försäkringsförmedlare och försäkringsföretag ska vara
skyldiga att lämna inspektionen de upplysningar om sin verksamhet m.m.
som inspektionen begär. Inspektionen föreslås också få genomföra en
undersökning hos försäkringsförmedlaren eller försäkringsföretaget. Om
t.ex. en försäkringsförmedlare inte i tid fullgör sin upplysningsskyldighet
föreslås inspektionen få påföra en förseningsavgift på högst 100 000 kr.

Finansinspektionen ska i vissa fall och om försäkringsförmedlarens
överträdelse är allvarlig återkalla tillståndet eller, om det är
tillräckligt, meddela varning. Finansinspektionen föreslås också få avstå
från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om
försäkringsförmedlaren eller försäkringsföretaget gör rättelse eller om
någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot försäkringsförmedlaren
eller försäkringsföretaget och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.
Varning eller anmärkning får förenas med en straffavgift.

Följdändringar
Regeringen föreslår också vissa följdändringar i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse m.fl.

Ikraftträdande
Regeringen föreslår att lagförslagen ska träda i kraft den 1 juli 2005.
Vidare föreslår regeringen vissa övergångsbestämmelser som innebär att
försäkringsmäklare som vid lagens ikraftträdande är registrerade hos
Finansinspektionen, får fortsätta att utöva verksamheten t.o.m. den 31
december 2005 eller, om en ansökan om tillstånd enligt den nya lagen
har inkommit till Finansinspektionen senast vid denna tidpunkt, till
dess att ansökan har prövats slutligt. Under denna tid gäller bestämmelserna
i lagen om försäkringsmäklare för verksamheten.
Slutligen föreslår regeringen att övriga fysiska eller juridiska personer
som vid tidpunkten för lagens ikraftträdande utövar försäkringsförmedling
som omfattas av lagen får fortsätta att utöva verksamheten t.o.m. den
31 december 2005 eller, om det senast vid denna tidpunkt till
Finansinspektionen har inkommit en ansökan om tillstånd, eller till Bolagsverket
har inkommit en anmälan för registrering som anknuten förmedlare, till
dess att ansökan eller anmälan har prövats slutligt. Regeringen anför
att övergångsperioden om sex månader bör vara tillräcklig, särskilt med
hänsyn till att kraven på kunskap och kompetens förutsätts bli anpassade
efter den verksamhet som bedrivs.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet har inte något att erinra mot regeringens lagförslag och att
de ska träda i kraft den 1 juli 2005 utan tillstyrker propositionen i
denna del. Utskottet anser - med hänsyn till att försäkringsbolagen och
försäkringsförmedlarna enligt regeringens förslag endast får sex månader
att planera och genomföra utbildningar och kurser i enlighet med kommande
föreskrifter, utveckla kursexamination och faktiskt genomföra utbildningar
- att övergångsperioden är för kort, och därför bör övergångsbestämmelserna
till lagen om försäkringsförmedling förlängas med tre månader såvitt
avser punkterna 3 och 4.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2004/05:133 Försäkringsförmedling:
Riksdagen antar regeringens förslag till
lag om försäkringsförmedling,
lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,
lag om ändring i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt,
lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag