Förlängd tid för ökning av aktiekapital i privata aktiebolag

Betänkande 1997/98:LU6

Lagutskottets betänkande 1997/98:LU06

Förlängd tid för ökning av aktiekapital i privata aktiebolag

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1997/98
LU6

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1997/98:39 Förlängd tid för
ökning av aktiekapital i privata aktiebolag jämte två motioner som väckts med
anledning av propositionen.
Propositionen innehåller förslag om att de aktiebolag som har ett
aktiekapital som understiger 100 000 kr och som enligt nu gällande regler i
aktiebolagslagen skulle komma att avregistreras vid utgången av år 1997 skall
få ytterligare ett år på sig att öka sitt aktiekapital. Den ena motionen (v)
innehåller ett yrkande om att övergångstiden skall utsträckas till två år, dvs.
till utgången av år 1999. I den andra motionen (m) begärs tillkännagivande om
att bl.a. de bolag som redan inrättat sig och agerat i enlighet med den ordning
som gällt fram till den 31 oktober 1997 skall kompenseras på visst sätt.
Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionsyrkandena.
Till betänkandet har fogats två reservationer (fp,v respektive m) och ett
särskilt yttrande (fp).

Propositionen

I proposition 1997/98:39 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) att
riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
2. lag om ändring i lagen (1997:000) om ändring i aktiebolagslagen (1975:
1385),
3. lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554),
4. lag om ändring i bokföringslagen (1976:125).
Lagförslagen har intagits som bilaga till betänkandet.

Motionerna

1997/98:L2 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att komplettera regeringens
förslag i syfte att kompensera bl.a. de bolag som inrättat sig och agerat efter
den ordning som gällde fram till den 31 oktober 1997.
1997/98:L3 av Tanja Linderborg m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen beslutar att
tiden för ökning av aktiekapitalet i privata aktiebolag förlängs till utgången
av år 1999.

Utskottet

Allmän bakgrund
Sedan den 1 januari 1995 är aktiebolagen indelade i två kategorier - publika
aktiebolag och privata aktiebolag. Endast de publika aktiebolagen har rätt att
inbjuda allmänheten att teckna eller förvärva aktier eller andra värdepapper
som bolaget ger ut. Fondpapper som har givits ut av privata aktiebolag kan
däremot inte bli föremål för handel på börs eller annan organiserad
marknadsplats. Den publika aktiebolagsformen är således avpassad för större
bolag med stor spridning på aktierna, medan den privata bolagsformen är
avpassad företrädesvis för små bolag med ett begränsat antal delägare.
Aktiekapitalet skall i ett publikt aktiebolag uppgå till minst 500 000 kr.
Sedan den 1 januari 1995 gäller att aktiekapitalet i privata aktiebolag skall
uppgå till minst 100 000 kr i stället för som tidigare minst 50 000 kr. 1995
års ökning av gränsen för lägsta tillåtna aktiekapital till 100 000 kr
motiverades bl.a. av att skyddet för borgenärerna behövde förstärkas (prop.
1993/94:196, bet. LU32, rskr. 422).
Syftet med bestämmelserna om aktiekapitalet är att skydda borgenärerna, att
garantera att det verkligen skapas en bolagsförmögenhet och att denna behålls
inom bolaget. Delägarna i ett aktiebolag är nämligen i princip inte personligen
betalningsansvariga för bolagets skulder. Borgenärerna måste därför - till den
del de inte har skaffat särskild säkerhet i form av pant eller borgen - hålla
sig till bolagets förmögenhet för att få ut sina fordringar. Bestämmelserna om
vinstutdelning i aktiebolagslagen förhindrar bolaget att betala ut medel
motsvarande bolagets bundna kapital, till vilket bl.a. aktiekapitalet hör, till
aktieägarna. Vidare innehåller aktiebolagslagen bestämmelser som föreskriver
att bolaget under vissa förhållanden är skyldigt att träda i likvidation om
dess egna kapital understiger aktiekapitalet. Sammantaget bidrar dessa och
andra bestämmelser i lagen till att skydda bolagets förmögenhet för
fordringsägarnas räkning.
Enligt 1895 års aktiebolagslag skulle ett aktiebolag ha ett aktiekapital om
minst 5 000 kr. Denna bestämmelse gällde oförändrad fram till år 1973, då
lägsta tillåtna aktiekapital höjdes till 50 000 kr. Höjningen motiverades med
att det var nödvändigt med en betydande kapitalinsats för att de som står bakom
bolaget och skall svara för rörelsen skall kunna uppfylla förpliktelser mot
anställda, det allmänna och andra borgenärer. Om en företagare inte är beredd
eller i stånd att göra en sådan kapitalinsats, borde han inte tillåtas att
använda aktiebolagsformen utan vara hänvisad till någon annan företagsform, där
han personligen svarar för företagets förbindelser (se prop. 1973:93 s. 85, LU
1973:19 s. 46).
De aktiebolag vars aktiekapital vid dessa bestämmelsers ikraftträdande
understeg 50 000 kr medgavs en särskild övergångstid. Denna övergångstid

utsträcktes i flera omgångar och kom därigenom att gälla till utgången av år
1981. En övervägande majoritet av de berörda bolagen kom att utnyttja denna
möjlighet.

Nuvarande övergångsbestämmelser, m.m.
Övergångsbestämmelserna till 1994 års lagändringar innebär att ett aktiebolag
vars aktiekapital understiger 100 000 kr, och som inte före utgången av år 1997
anmält beslut om höjning av aktiekapitalet till minst 100 000 kr, skall
avregistreras och därmed anses upplöst (punkt 6). Av övergångsbestämmelserna
följer vidare att en avregistrering kan komma till stånd även vid en tidigare
tidpunkt under förutsättning att aktieägarna, styrelsen eller den verkställande
direktören begär det före utgången av oktober 1997 (punkt 5). Sedan bolaget har
avförts ur aktiebolagsregistret svarar aktieägarna, styrelseledamöterna och den
verkställande direktören solidariskt för bolagets förpliktelser. För en
aktieägare som inte har varit styrelseledamot eller verkställande direktör
gäller dock detta ansvar endast i förhållande till hans eller hennes andel i
aktiekapitalet. Det avregistrerade bolagets tillgångar övergår till aktieägarna
och dessa inträder i bolagets ställe som part i de avtal som bolaget har slutit
med tredje man.
Enligt en annan övergångsbestämmelse har styrelseledamöter, verkställande
direktör, aktieägare, borgenärer och andra vars rätt kan vara beroende därav
haft möjlighet att under tiden den 1 oktober 1996-den 31 mars 1997 ansöka om
likvidation av bolag, vars aktiekapital vid utgången av september 1996 inte
uppgick till 100 000 kr.
Av övergångsbestämmelserna till årsredovisningslagen (1995:1554) följer att
bolag som skall avregistreras enligt övergångsbestämmelserna till de ovan
redovisade ändringarna i aktiebolagslagen inte omfattas av den nya
årsredovisningslagstiftningen. I stället skall dessa bolag tillämpa motsvarande
bestämmelser i aktiebolagslagen och bokföringslagen (1976:125).
Enligt uppgift från Patent- och registreringsverket hade i mitten av oktober
1997 omkring 85 000 aktiebolag med ett aktiekapital understigande
100 000 kr ännu inte vidtagit några åtgärder med anledning av de nya reglerna
om lägsta tillåtna aktiekapital.
Från företagarhåll har påtalats att de aktuella företagarna ofta har behov av
att driva verksamheten vidare i aktiebolag men att man hittills inte har kunnat
anskaffa nödvändiga medel för att genomföra en ökning av aktiekapitalet.
Företagarnas Riksorganisation har i en skrivelse till Justitiedepartementet i
oktober 1997 begärt förslag till lagändringar som innebär att den treåriga
övergångstiden skall förlängas med ytterligare två år.

Propositionens förslag
I propositionen anför regeringen att lågkonjunkturen under 1990-talet drabbat
de minsta bolagen särskilt hårt och att många bolag för närvarande endast har
begränsade ekonomiska förutsättningar att öka aktiekapitalet till
100 000 kr. De skäl som ursprungligen angavs för den treåriga övergångstiden
får därför, enligt regeringens mening, i stor utsträckning anses gälla
fortfarande. En förlängning av den tid som de privata aktiebolagen har på sig
för att öka aktiekapitalet skulle, enligt regeringens bedömning, innebära att
de får möjligheter att under högkonjunkturen ackumulera vinster som kan
användas för att öka aktiekapitalet. Mot den bakgrunden anser regeringen att
det finns skäl att förlänga övergångstiden. Enligt regeringens mening bör dock
förlängningen inte utsträckas mer än ett år.
De i propositionen framlagda lagförslagen innebär att för privata aktiebolag
som har bildats före den 1 januari 1995 kravet på ett lägsta tillåtna
aktiekapital om 100 000 kr skall gälla först fr.o.m. den 1 januari 1999. Om ett
bolag vars registrerade aktiekapital understiger 100 000 kr ännu vid utgången
av år 1998 inte har anmält beslut om ökning av aktiekapitalet till minst
100 000 kr, skall bolaget avföras från aktiebolagsregistret och därmed vara
upplöst. Ett bolag vars registrerade aktiekapital understiger 100 000 kr skall
avföras från aktiebolagsregistret vid en tidigare tidpunkt än utgången av år
1998, om aktieägarna, styrelsen och den verkställande direktören begär det före
utgången av oktober 1998. Styrelseledamöter, den verkställande direktören,
aktieägarna, borgenärerna eller andra vars rätt kan vara beroende därav skall
under tiden den 1 januari-den 31 mars 1998 kunna ansöka om likvidation av
bolag, vars aktiekapital vid utgången av år 1997 inte uppgår till
100 000 kr.
I betänkande 1997/98:LU4 behandlade utskottet tidigare denna höst regeringens
proposition 1997/98:22 om företagshypoteks ställning efter avregistrering av
aktiebolag. Utskottet förordade, i enlighet med regeringens förslag, att det i
övergångsbestämmelserna till lagen (1994:802) om ändring i aktiebolagslagen
skulle införas två nya punkter, 15 och 16 (jfr propositionens lagförslag 2).
Riksdagen fattade den 5 november 1997 beslut i enlighet med vad utskottet
hemställt (rskr. 29). Ändringarna innebär följande. När egendom i vilken
företagshypotek gäller övergår från ett aktiebolag till dess aktieägare på
grund av att bolaget har upplösts i enlighet med punkt 6 i
övergångsbestämmelserna, skall en borgenär som har företagshypotek i bolagets
verksamhet till säkerhet för sin fordran under en övergångstid behålla den
förmånsrätt i egendomen som följer med företagshypoteket. Borgenären skall
vidare ha rätt att söka betalning ur egendomen trots att fordran inte är
förfallen till betalning. Några motsvarande regler för det fall att ett
aktiebolag avregistrerats efter ansökan som har skett före utgången av oktober
1997 har inte beslutats. En sådan lagreglering skulle nämligen träffa även
sådana fall då bolaget redan avregistrerats och därigenom få en retroaktiv
verkan som inte ansetts lämplig.
Enligt regeringens mening ställer sig saken annorlunda om man, såsom föreslås
i förevarande proposition, skjuter fram tidpunkten för avregistrering enligt
punkt 6 till utgången av år 1998 och samtidigt gör det möjligt för aktiebolag
att ansöka om avregistrering även efter utgången av oktober 1997. Det kan då,
anser regeringen, antas att det under år 1998 kommer att göras ett inte
obetydligt antal avregistreringar enligt punkt 5, och goda skäl talar för att
borgenärer som har säkerhet i företagshypotek bör ges samma skydd i dessa fall
som de har enligt de tidigare beslutade reglerna om företagshypoteks ställning
efter avregistrering av aktiebolag. För att bestämmelserna inte skall få någon
retroaktiv verkan föreslår regeringen att de begränsas till de fall då
aktiebolaget avregistreras på grund av en ansökan som har gjorts efter utgången
av oktober 1997.
När det gäller redovisningslagstiftningen innebär regeringens förslag att
också aktiebolag med ett aktiekapital som understiger 100 000 kr skall följa
årsredovisningslagens redovisningsregler. Aktiebolag som avsett att bli avförda
från aktiebolagsregistret i anslutning till utgången av år 1997 och som därför
hittills har varit undantagna från årsredovisningslagens redovisningsregler
skall dock, enligt förslaget, få tillämpa äldre redovisningsregler t.o.m. det
räkenskapsår som inleds före utgången av mars 1998.

Motionerna
I motion 1997/98:L3 anför Tanja Linderborg m.fl. (v) att situationen för små
och medelstora företag som har hemmamarknaden som bas under flera års tid varit
ogynnsam. Trots att den ekonomiska utvecklingen nu har vänt har fortfarande ett
stort antal s.k. hemmamarknadsföretag dålig lönsamhet och för dessa finns det,
menar motionärerna, ingen möjlighet att med hjälp av fondemissioner höja sitt
aktiekapital. Detta innebär att ägaren måste tillskjuta eget kapital genom
nyemission, vilket motionärerna menar är att ge fel signaler till småföretagen.
I motionen anförs vidare att många s.k. 50 000 kronorsbolag redan låtit
avregistrera sig till följd av gällande lagstiftning, men att dessa kanske
kunnat kvarstå om de vetat att regeringen skulle föreslå att övergångstiden
skulle förlängas. Motionärerna ser helst att minimikapitalet i privata
aktiebolag återgick till 50 000 kr, men föreslår nu med anledning av
propositionen att övergångstiden förlängs ytterligare ett år. I motionen yrkas
att riksdagen beslutar att tiden för ökning av aktiekapital i privata
aktiebolag förlängs till utgången av år 1999.
Rolf Dahlberg m.fl. (m) anför i motion 1997/98:L2 att klara och
tillförlitliga regler är av stor vikt för framväxten av ett mer gynnsamt
företagsklimat varvid förutsägbarhet är av central betydelse. Motionärerna
anser att regeringens förslag, som med kort varsel ändrat på givna
förutsättningar, innebär att ett stort antal småföretagare som ännu inte har
hunnit återhämta sig ekonomiskt efter den senaste lågkonjunkturen får en
möjlighet att ackumulera vinster som kan användas till att öka aktiekapitalet.
Trots att övergångstiden varit känd sedan år 1994 finns det ett stort antal
företag som inte klarat av att höja aktiekapitalet och därför redan före
utgången av oktober 1997 anmält att aktiebolaget skall avregistreras. För dessa
företagare framstår inte den nu föreslagna förlängningen som rättvis eller
konkurrensneutral. Vidare finns det, anför motionärerna, bolag som saknat medel
för fondemission varför ägarna varit tvungna att fatta beslut om att tillskjuta
egna medel för att höja aktiekapitalet. För att dessa företagare skall bli
jämställda med dem som inte ökat sitt aktiekapital krävs, enligt motionärernas
mening, att de kompenseras i någon form. Ett sätt att ge kompensation till
ägare som tvingats tillskjuta egna medel är att ge ägarna rätt att från
aktiebolaget erhålla ränta på tillskjutet kapital varigenom dessa pengar
skattemässigt bör likställas med att ägaren haft pengarna inlånade till
bolaget. Härigenom undgår ägaren dubbelbeskattning av aktiekapitalet.
Motionärerna menar vidare att de som redan avregistrerat sina aktiebolag bör
beredas möjlighet att kostnadsfritt återgå till aktiebolagsformen. Därutöver
bör, enligt motionärernas mening, kompensation utgå för företagens och
organisationernas nedlagda kostnader för informations- och anpassningsinsatser
som till följd av regeringens förslag nu blivit onyttiga. I motionen yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att komplettera regeringens förslag i syfte att kompensera bl.a. de bolag som
inrättat sig och agerat efter den ordning som gällde fram till den 31 oktober
1997.

Utskottets ställningstaganden
Beträffande bakgrunden till de nuvarande övergångsbestämmelserna för ökning av
aktiekapitalet i privata aktiebolag vill utskottet erinra om att
Aktiebolagskommittén i sitt betänkande (SOU 1992:83) Aktiebolagslagen och EG i
oktober 1992 förordade en övergångstid på ett år. Med hänsyn till att det
förelåg en viss risk för att en ettårig övergångstid inte var tillräcklig för
att bolagen skulle hinna generera vinstmedel eller på annat vis skaffa
ytterligare kapital i den utsträckning som fordrades föreslog regeringen - i
enlighet med förslag från bl.a. Sveriges Industriförbund, Svenska
Arbetsgivareföreningen och Sveriges Revisorssamfund - att aktiebolag som
bildats före den
1 januari 1995 borde få en tid om tre år på sig för att höja sitt aktiekapital
till 100 000 kr. Förslaget föranledde inga erinringar från utskottets sida
(prop. 1993/94:196 s. 138, bet. LU32 s. 15).
Med hänsyn till att den senaste lågkonjunkturen drabbat särskilt de minsta
aktiebolagen och att många bolag för närvarande endast torde ha begränsade
ekonomiska möjligheter att öka aktiekapitalet till 100 000 kr före årsskiftet
vill utskottet inte motsätta sig att de berörda aktiebolagen får ytterligare en
viss tid på sig att öka sitt aktiekapital.
När det sedan gäller spörsmålet om vilken ytterligare övergångstid som bör
komma i fråga konstaterar utskottet att det av regeringen nu framlagda
förslaget innebär att de berörda aktiebolagen fått fyra år på sig att anpassa
sig till den nya ordningen. Denna tidsperiod måste, enligt utskottets mening,
även med beaktande av de finansieringsproblem som accentuerats av tidigare
rådande konjunkturer, anses väl tilltagen. Utöver vad regeringen anfört i
propositionen vill utskottet peka på att finansutskottet i sitt nyligen avgivna
betänkande 1997/98:FiU1 om utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna gjort
bedömningen att förutsättningarna för en hög tillväxt under det kommande året
är mycket goda och att tillväxten, under vissa närmare angivna förutsättningar,
kan bli historiskt hög fram till åtminstone sekelskiftet. Någon ytterligare
förlängning av övergångstiden - utöver vad som regeringen föreslagit i
propositionen - bör enligt utskottet inte komma i fråga.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker bifall till propositionen och
avstyrker motion 1997/98:L3.
Med anledning av vad som anförts i motion 1997/98:L2 vill utskottet påpeka
att initiativet till lagändringarna tagits av en näringslivsorganisation utan
några förbehåll om ekonomisk eller annan kompensation till de aktiebolag som
redan höjt sitt aktiekapital eller till andra. Utskottet utgår från att man
därvid gjort bedömningen att de negativa effekterna av förslaget kommer att
uppvägas av de fördelar som förslaget medför för näringslivet i stort. Vid
sådana förhållanden och med beaktande av att de negativa effekterna av en
förlängd övergångstid för det stora flertalet av de bolag som redan anpassat
sig till nya reglerna måste ses som mycket begränsade finner utskottet inte
skäl att förorda några särskilda initiativ från riksdagens sida i linje med vad
som föreslås i motionen.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1997/98:L2.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande förlängd tid för ökning av aktiekapitalet
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:L3 antar regeringens förslag till
dels lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
dels lag om ändring i lagen (1997:000) om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385),
dels lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554),
dels ock lag om ändring i bokföringslagen (1976:125),
res. 1 (fp, v)
2. beträffande kompensationer
att riksdagen avslår motion 1997/98:L2.
res. 2 (m)

Stockholm den 20 november 1997

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad
(s), Carin Lundberg (s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson
(s), Eva Arvidsson (s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger
Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Anders Ygeman (s), Tomas Högström (m),
Birgitta Carlsson (c) och Marietta de Pourbaix-Lundin (m).

Reservationer

1. Förlängd tid för ökning av aktiekapitalet (mom. 1)
Bengt Harding Olson (fp) och Tanja Linderborg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ?När det? och
slutar med ?motion 1997/98:L3? bort ha följande lydelse:
Beträffande övergångstidens längd bör enligt utskottets mening beaktas att
den ekonomiska utvecklingen under den treårsperiod aktiebolagen haft på sig att
höja sitt aktiekapital varit mycket svag. Som anförts i motion 1997/98:L3 har
särskilt hemmamarknadsberoende företag haft en svag efterfrågan och redovisat
låga vinster. Detta har påverkat intjäningsförmågan och bolagens faktiska
möjligheter att höja aktiekapitalet. Situationen är för närvarande den att ett
stort antal bolag inte har de balanserade vinster som krävs för att höja
aktiekapitalet och många ägare saknar helt enkelt ekonomiska möjligheter att
tillskjuta ytterligare riskkapital. För dessa aktiebolag är det ofta inget
realistiskt alternativ att fortsätta verksamheten i annan form. Som exempelvis
underleverantör till större företag och offentlig sektor är det av många olika
skäl mer ändamålsenligt att driva verksamheten i aktiebolagsform än som enskild
näringsidkare eller i form av handelsbolag. Till saken hör också att kunskapen
om aktiebolagsformen som regel är större i företagens omgivningar. Ett
påtvingat byte av företagsform i förtid kan få stora negativa konsekvenser för
verksamheten och de anställda.
Utskottet anser mot denna bakgrund att den av regeringen föreslagna tiden om
ett år är alltför kort. Det behövs längre tid för att de berörda aktiebolagen
skall kunna ackumulera egna vinster som kan användas för att höja
aktiekapitalet. En förlängd övergångstid på endast ett år medför risk för att
på sikt lönsam verksamhet slås ut i onödan och att anställda förlorar sin
sysselsättning. Sådana risker bör självfallet undvikas särskilt i en tid när
mycket kraft och energi i övrigt satsas på att främja de minsta företagens
utveckling och möjligheter att bidra till ökad sysselsättning. Erfarenheterna
från 1973 års höjning av aktiekapitalet bör också beaktas i sammanhanget.
Enligt utskottets mening bör den förlängda övergångstiden utsträckas till
åtminstone två år.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till erforderliga
lagändringar i enlighet med vad som nu anförts. Vad utskottet sålunda anfört
bör riksdagen med anledning av motion 1997/98:L3 som sin mening ge regeringen
till känna.
I avvaktan på en ny proposition i frågan bör de nu föreliggande lagförslagen
godtas tills vidare.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande förlängd tid för ökning av aktiekapitalet
att riksdagen dels med anledning av motion 1997/98:L3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört dels antar regeringens förslag
till
dels lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
dels lag om ändring i lagen (1997:000) om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385),
dels lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554),
dels ock lag om ändring i bokföringslagen (1976:125).

2. Kompensationer (mom. 2)
Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Med anledning?
och på s. 7 slutar med ?motion 1997/98:L2? bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförts i motion 1997/98:L2 anser utskottet en
förlängning av tiden för ökning av aktiekapitalet i privata aktiebolag innebär
en hel del negativa konsekvenser för dem som redan anpassat sig till de
nuvarande reglerna, och utskottet finner det anmärkningsvärt att det i
propositionen inte gjorts någon som helst konsekvensanalys i detta avseende.
Enligt uppgift från Patent- och registeringsverket har inte mindre än
15 000 aktiebolag under åren 1996-1997 avregisterat sig enligt punkt 5 i de
nuvarande övergångsbestämmelserna och ytterligare omkring 3 000 aktiebolag har
ingivit ansökan därom. Många av de bolag som avregistrerats skulle med all
sannolikhet inte ha behövt göra det om de haft kännedom om det nu aktuella
lagförslaget. Därutöver finns det en mängd aktiebolag som redan höjt sitt
aktiekapital till 100 000 kr trots att de saknat medel till fondemission.
Höjningen har i stället fått finansieras på så sätt att ägarna tillskjutit egna
medel, som många gånger har lånats upp i bank. Därtill kommer att många
företag, organisationer och myndigheter lagt ned inte obetydliga belopp på att
informera om de nya reglerna, kostnader som nu blivit helt onödiga. Som anförts
i motion 1997/98:L2 framstår den nu föreslagna förlängningen inte som rättvis
eller konkurrensneutral.
Utskottet anser mot denna bakgrund att de negativa effekterna av den
föreslagna lagändringen måste lindras. Åtgärder bör således komma till stånd i
syfte att - så långt det nu är möjligt - jämställa aktiebolag och aktieägare
som redan anpassat sig med sådana som ännu inte vidtagit några åtgärder alls.
Ett sätt att kompensera ägare som tvingats tillskjuta egna medel kan vara att
ge ägarna rätt att från aktiebolaget erhålla ränta på tillskjutet kapital
varigenom dessa pengar skattemässigt blir likställda med att ägaren haft
pengarna inlånade till bolaget. Härigenom skulle ägaren undgå dubbelbeskattning
på vinstutdelning, eller, i fall då utrymme för vinstutdelning inte finns,
inkomstskatt och arbetsgivaravgift på löneuttag, för att kunna betala räntan på
det privat upptagna lånet.
Enligt utskottets mening bör det ankomma på regeringen att omgående återkomma
till riksdagen med förslag till sådana lagändringar att de berörda ägarna
åtminstone kan få en rimlig skattemässig kompensation. Vad utskottet sålunda
anfört bör riksdagen med bifall till motion 1997/98:L2 som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande kompensationer
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:L2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Kompensationer
Bengt Harding Olson (fp) anför:
Inom såväl näringslivet som inom andra sektorer i samhället finns ett starkt
behov av stabila spelregler. Regeländringar som genomförs med kort varsel
motverkar ett gott företagsklimat och kan leda till att tilltron till
regelsystemen undergrävs. För företag som redan inrättat sig och agerat i
enlighet med gällande bestämmelser kan lagändringar orsaka ekonomiska skador
och andra olägenheter.
Med all sannolikhet finns det en mängd aktiebolag och näringsidkare som anser
att förevarande lagändringar inte uppfyller kravet på stabila spelregler. Det
finns säkerligen också många som anser sig ha drabbats ekonomiskt genom att
onödigt tidigt ha anpassat sig till de nuvarande övergångsbestämmelserna. Jag
utgår från att regeringen på lämpligt sätt ser till att de särskilt drabbade
företagen kommer att hållas skadeslösa.

Propositionens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385)

3 Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554)

4 Förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1976:125)