Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Författningsreglering av adeln

Betänkande 2002/03:KU28

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
11 april 2003

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

DOC
Författningsreglering av adeln(doc, 95 KB)
PDF
Bilaga: bet_200203_ku_28(pdf, 229 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2002/03:28 Författningsreglering av adeln

Beslut

Författningsreglering av adeln och ridderskapet avskaffas (KU28)

Riksdagen beslutade att avskaffa den författningsreglering av ridderskapet och adeln som har funnits kvar efter det att ståndsriksdagens avskaffats. Beslutet innebär att 1723 års privilegiebrev för ridderskapet och adeln upphävs och att riddarhusordningen ändras så att befogenheter eller åligganden för regeringen tas bort.
Utskottets förslag till beslut
Delvis bifall till propositionen.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Propositioner: 1

Från regeringen

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2003-03-20
Justering: 2003-03-27
Trycklov: 2003-04-01
Trycklov till Gotab och webb: 2003-04-02
Betänkande 2002/03:KU28

Alla beredningar i utskottet

2003-03-04, 2003-03-18, 2003-03-20

Författningsreglering av adeln och ridderskapet avskaffas (KU28)

Konstitutionsutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag att avskaffa den författningsreglering av ridderskapet och adeln som har funnits kvar efter det att ståndsriksdagens avskaffats. Förslaget innebär att 1723 års privilegiebrev för ridderskapet och adeln upphävs och att riddarhusordningen ändras så att befogenheter eller åligganden för regeringen tas bort.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2003-04-10
Stillbild från Debatt om förslag 2002/03:KU28, Författningsreglering av adeln

Debatt om förslag 2002/03:KU28

Webb-tv: Författningsreglering av adeln

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Pär Axel Sahlberg (S)
Anf. 164 Pär Axel Sahlberg (S)
Herr talman! Vi har sysslat med PUL men ska nu pula med något annat. Fastän utskottet är enigt i den- na fråga vill några av oss passa på att säga något. Det här är inget stort beslut, men det är ändå ett ganska viktigt historiskt beslut. Vi ska vara rädda om historien för den utgör det rotsystem som både aktivt och passivt ger oss och vår mänskliga kultur näring. Vi ska dock inte vara slavar under vår historia. Möjligen är det en ganska hals- brytande bild, men det var ändå en iakttagelse när gårdagens dramatiska bilder från Irak visade hur statyer av Saddam Hussein krossades. Det finns rester i historiens skräpkammare som inte får dominera oss, och dessa fördemokratiska rester ska sorteras ut. Nu är ståndsriksdagen sedan länge placerad i det svenska arkivet. Men rester av adelns privilegier och möjligen i historien motiverade särställning har överlevt in i vår tid. Vi talar om 1723 års adelsprivi- legier och riddarhusordningen, som egentligen är från 1626 om än justerad något 1866. Dessa gamla för- fattningar rör vi oss nu med. När jag talar om att vi ska vara rädda om historien handlar det just om att det finns skäl att hitta det pie- tetsfulla sättet att hantera dessa historiska rester. Jag talar då inte om människorna som finns i riddar- husordningen utan just systemet med såväl stånds- riksdag som privilegiebrev. När det gäller Riddarhuset och den gemenskap och organisation som där finns är det en ganska tydlig parallell till ett annat historiskt beslut som den här kammaren fattat, nämligen när relationerna mellan staten och Svenska kyrkan förändrades. Också där ställdes vi inför frågan: Om dessa historiska starka band som en gång var tämligen motiverade ska upp- lösas, hur görs det på bästa sätt? Vi stod då inför frågan om vi som stat skulle ny- bilda Svenska kyrkan. Det blev alldeles orimligt. Därför gjordes en ganska elegant övergång till år 2000 där kyrkan finns kvar med sina historiska rötter men under alldeles nya förutsättningar. Herr talman! På samma sätt har vi nu gjort i kon- stitutionsutskottet när det gäller Riddarhuset. Vi har inget behov av att upplösa det, och särskilt inte behov av att nybilda det. Vi önskar inte livet ur vare sig adeln eller Riddarhuset. Men demokratins jämlikhet- sideal gör ingen skillnad på nyanser i vare sig blod eller hudfärg. Därför upphävs nu den offentligrättsli- ga ställningen. Riddarhuset består så länge det kan och önskar. Herr talman! Nästa steg borde nu rimligen vara monarkin. Också den kan föras vidare in i en demo- kratisk struktur med hänsynstagande och pietet. Det, herr talman, blir en senare historia. Det är ett enigt utskott. Jag yrkar bifall till försla- get i vårt betänkande med följande ord. Vi ska vara rädda om historien. Vi ska inte glömma eller för- tränga. Men i ett jämlikt samhälle med demokrati som grundprincip kan vi inte behålla historiska rester eller privilegier. Men, herr talman, hos oss behöver inga statyer krossas.
Tuve Skånberg (Kd)
Anf. 165 Tuve Skånberg (Kd)
Herr talman! Upprinnelsen till det ärende som vi nu behandlar är tillkännagivandet till följd av motio- ner som velat avskaffa adelns särställning. Det skulle kunna tolkas som att lagändringen som vi nu föreläg- ger riksdagen för beslut skulle innebära ett avstånds- tagande från adeln och dess historia. Så är inte fallet. Den svenska adeln har en historia som sträcker sig tillbaka till slutet av 1200-talet. Under århundraden har adeln gett stora bidrag till att bygga Sverige som nation. Svensk historia är faktiskt om vi ser till det senaste årtusendet till stor del adelns historia. Adeln har tjänat Sverige på det sätt som i varje tidsepok varit möjlig och varit till nytta. Vår kung, Carl XVI Gustaf, har ju som motto: För Sverige i tiden. Det är ett motto som också adeln och Riddar- huset på ett praktiskt sätt förverkligat: För Sverige i tiden. Ibland säger man att ingen makthavare skiljs god- villigt från sin särställning utan måste tvingas till det. Vi ser dagligen dessa dagar, som vi hörde apostrofe- ras, hur statyer rivs mot det föremåls vilja som är avbildat på statyn. Men det är inte sant. Bakom min rygg 400 meter bort beslutade adeln i december 1865 i Riddarhuset efter en lång debatt att avstå sin maktställning och att ersätta ståndsriksdagen med tvåkammarriksdagen och med tiden med demo- kratiska val. Jag sade att debatten var lång. Den sträckte sig över mer än en dag. En av de drivande i debatten var en adelsman, statsministern Louis de Geer, vars por- trätt för övrigt pryder konstitutionsutskottets ses- sionssal. Han fällde under debatten bevingade ord. Om Riddarhuset biföll ändringen till tvåkammarriksdag och avskaffade sin egen maktställning skulle den "vinna den svåraste av alla segrar, segern över sig själv". Voteringen utföll med 361 röster mot 294 och "den svåraste av alla segrar" vanns alltså med god marginal i ett demokratiskt val 1865 inte långt häri- från. Förvisso var det så att många adelsmän gick in i den moderna parlamentarismens arbetsformer och tog plats i första kammaren. Ännu här i vår kammare finns det ledamöter som räknar medlemskap i Rid- darhuset. Men under de nu snart 150 år som har gått har inte adeln som grupp hävdat någon egen särställning. Man avstod redan 1865 från sina bördsprivilegier och var föregångare för att genomföra en modern demokra- tisk parlamentarism. Det förslag som vi nu har här framför oss är inte enigt bara bland oss här i riksdagen och över alla partigränser. Det är granskat av Riddarhuset och har varit ute på remiss bland alla som tillhör adeln, och man har utan några protester accepterat det. Man har alltså visat i handling under de senaste 150 åren: Vi respekterar demokratin, och vi vill inte ha någon särställning till följd av vår börd. När nu utskottet enhälligt tillstyrker regeringens förslag att avskaffa den författningsmässiga regle- ringen av riddarskapet och adeln, vad innebär då förändringen? Det innebär att beslut som adelsmötet och Riddarhuset fattar inte blir kungjort av regeringen till efterrättelse. Inte heller kan regeringen påbjuda att ett adelsmöte ska hållas annat än det lagtima adelsmötet vart tredje år den tredje lördagen i februari. Adelns och riddarskapets beslut blir en angelägenhet för dem ensamma. Det är en god tingens ordning. Adeln och Riddarhuset kan fortsätta att förvalta sina fastigheter, där Riddarhuset självt är ett av de förnämsta, och sina fonder på det goda sätt som skett ända sedan 1866 utan att staten har varit tvungen att skjuta till medel för underhåll och så vidare. Riddarhusets och adelns arv förpliktigar. Histori- ens perspektiv ger en speciell betydelse åt deras arv. Också fortsatt genom stora kulturella insatser tar nu Riddarhuset sin förpliktelse på allvar och verkar för Sverige i tiden.
Mats Einarsson (V)
Anf. 166 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Riksdagen tar nu snart det näst sista steget i den något utdragna svenska borgerliga revo- lutionen. Det sker efter 1809 års statskupp och den nya regeringsformen som kom då - framtagen för övrigt av vårt utskott, konstitutionsutskottet, och dess sekreterare Hans Järta, en man som hade avsagt sig sitt adelskap några år tidare i protest mot adelns pri- vilegier. Ståndsriksdagen avskaffades 1866. Det var parlamentarismens genombrott i svensk politik. Den allmänna rösträtten infördes 1921. Kyrkan skildes från staten år 2000. Efter dessa viktiga steg är det nu äntligen dags att för den svenska feodalismen att gå till den sista vilan. Det vi gör är möjligen något mindre dramatiskt än vad det kanske verkar i förstone. Vi ska ändra på några paragrafer i Riddarhusordningen och vi ska upphäva ett privilegiebrev från 1723. Ursprunget till beslutet är en motion av Johan Lönnroth, Vänsterpartiet, Karin Pilsäter, Folkpartiet och Bengt Silfverstrand, Socialdemokraterna för några år sedan. KU instämde med motionärerna. Vi beställde förslag från regeringen. Regeringen återkom med proposition i januari i år. Konstitutionsutskottet föreslår nu enigt bifall till förslaget att i fortsättningen låta vara adeln vara en vanlig förening med sina egna stadgar. Man kan ju tycka att förfaringssättet är lite mesigt. Alternativet är givetvis inte den franska metoden från 1789, men varför inte helt enkelt upphäva Riddar- husordningen in extenso och låta grevarna och baro- nerna bilda en ny förening i morgon kl. 9.15? Svaret är kanske att vi inte ska ta i mer än nöden kräver, eftersom det vore att tillmäta föremålet för vårt beslut en större vikt än vad det förtjänar. Det kan också ses som ett svar på den ödmjukhet som ridderskapet har visat och som Tuve Skånberg vältaligt har refererat till i ärendet. Herr talman! Detta är inget kuriosabeslut. Även om adeln i sig som företeelse inbjuder till ett något raljant tonfall så är det här ett viktigt ställningstagan- de. Jag instämmer helt med det som Pär Axel Sahl- berg tidigare sade. En offentlig-rättslig reglerad adel är oförenlig med ett modernt demokratiskt samhälle. Liksom Pär Axel ser jag fram emot att även det sista steget tas - monarkins avskaffande - så att vi äntligen får ett fullt ut demokratiskt statsskick. Det blir en senare historia, säger Pär Axel. Ju förr, desto bättre, säger jag.
Tuve Skånberg (Kd)
Anf. 167 Tuve Skånberg (Kd)
Herr talman! Det är illavarslande när Mats Einars- son talar om att det är feodalism som vi nu avskaffar. Vill Mats Einarsson inför de 26 000 medlemmar av Riddarhuset som har vårdat det kulturella arvet på ett sätt som svenska staten inte hade kunnat göra bättre - så mycket är säkert - precisera vari, sedan 1866, det svenska ridderskapet och adeln har brustit i demokrati eller missbrukat något bördsprivilegium? Det finns kanske någon detalj eller någon liten as- pekt som Mats Einarsson vill belysa som skulle kun- na vara annorlunda om Mats Einarsson fick bestäm- ma.
Mats Einarsson (V)
Anf. 168 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Jag tror inte att vi ska göra frågan om adeln till en fråga om fastighetsförvaltning. Kopplingen till begreppet feodalism är icke osökt. Som jag tror att Tuve Skånberg själv var inne på så räknar adeln sin historia till någon gång på 1200-talet. Alsnö stadga brukar man framhäva som den svenska adelns födelseattest. Företeelsen adeln är central i det samhällsskick som brukar gå under beteckningen feodalism. Sedan är det en annan sak - det har jag inte förnekat - att adeln har varit oförmögen att utöva sin feodala makt- ställning sedan ganska lång tid. Men likväl är adeln som företeelse ett feodalt fenomen.
Tuve Skånberg (Kd)
Anf. 169 Tuve Skånberg (Kd)
Herr talman! Om adeln är oförmögen att utöva något maktspråk så är det därför att den själv frivilligt i ett demokratiskt val i december 1865 avstod från det. Det som jag också upplever som oerhört illavars- lande är skramlet med vapnen om att nu ge sig på kungahuset. Kungahuset har stöd av uppskattningsvis 70 % av Sveriges befolkning. Är det verkligen Mats Einarssons vilja att ifrågasätta folkviljan och gå emot vad vi - många - upplever som ett mycket väl skött ämbete, det vill säga det som kungen och kungahuset utgör?
Mats Einarsson (V)
Anf. 170 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Det var ju oerhört storsint av adeln att frivilligt och nästan demokratiskt avskaffa sig själv eller i alla fall sin forna privilegieställning 1866. Jag är väl inte helt säker på att det skedde helt och hållet utifrån någon övertygelse om att feodalismen borde gå i graven och så vidare. Kanske var det så att den svenska adeln insåg vartåt det lutade och också insåg vad som kunde hända om man inte gick den här vägen och var med om att upphäva ståndsriksdagen 1866. Men det var alldeles utmärkt att man gjorde det! Det hade varit förfärligt om man med vapenmakt hade försökt försvara sina gamla privilegier. Det är alldeles utmärkt att adeln i dag väljer att inte ta strid. Jag hade ju inte förväntat mig något väpnat motstånd, men man väljer nu att inte heller verbalt motsätta sig det beslut som den svenska riks- dagen i morgon kommer att fatta. Vi ska ändå komma ihåg att när de var och hälsade på oss i konstitutions- utskottet för ett par år sedan var de inte så förtjusta i den lösning som det nu kommer att beslutas om. Jag ska säga något mycket kort om monarkin. Jag kan inte se något verkligt tungt vägande skäl för att man ska behandla monarkin på annat sätt än adeln. Nu får saker och ting naturligtvis ta sin tid, och vi ska inte fatta några beslut i strid med majoriteter vare sig här i kammaren och helst inte heller i befolkningen - även om det nog sker till och från när det gäller vikti- gare saker som ekonomi och sådant. Självfallet ska vi föra en författningspolitisk diskussion om vårt stats- skick. Jag tror att den förr eller senare, och hellre förr än senare, kommer att leda fram till en republikansk författning.
Tuve Skånberg (Kd)
Anf. 171 Tuve Skånberg (Kd)
Jag medger Tuve Skånberg en replik till eftersom vi har kommit in på ett ämne som delvis inte ligger i betänkandet.
Mats Einarsson (V)
Anf. 172 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Tack för den vidsyntheten! Jag vill ge Mats Einarsson ett fullgott demokra- tiskt tungt vägande skäl - folkviljan. Folket vill ha kungen och kungahuset kvar. Att avsätta honom med vad mål och medel det vara månde mot folkets vilja är allt annat än demokratiskt. Jag hoppas att Mats Einarsson står upp för demokratin trots att han kan underkänna vad majoriteten av svenska folket tycker.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2003-04-11
Förslagspunkter: 1, Acklamationer: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Författningsreglering av adeln

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen bifaller delvis proposition 2002/03:34.

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.