Författningsfrågor

Betänkande 1992/93:KU5

Konstitutionsutskottets betänkande 1992/93:KU05

Författningsfrågor

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Bilaga

1992/93
KU5

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 22 motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden 1992, vilka rör olika författningsfrågor. Utskottet
har tillstyrkt två motioner angående grundlagsfästande av
utlandssvenskarnas rösträtt. Övriga motioner avstyrks. Till
betänkandet har fogats 4 reservationer, 2 meningsyttringar av
v-suppleanten och 4 särskilda yttranden. Framställningen har
disponerats enligt följande:

1. Statsskicket
2. Författningsreform
3. Skilda valdagar
4. Personval
5. Längre mandatperioder m.m.
6. Riksdagsledamöternas antal
7. Rösträttsregler
8. Folkomröstningsfrågor
9. Folkomröstningar i enskilda frågor
10. Opinionsundersökningar m.m.
11. Etiska regler i politiken

Motionerna

1991/92:K201 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c)
vari yrkas att riksdagen beslutar att 3 kap. 2 § regeringsformen
skall ha följande lydelse: Rösträtt vid val till riksdagen
tillkommer svensk medborgare som är eller någon gång varit
bosatt i riket. Den som inte har uppnått aderton års ålder har
ej rösträtt.

1991/92:K202 av Daniel Tarschys (fp) vari yrkas att riksdagen
antar i motionen intaget förslag till ändring av 3 kap. 1 § och
3 kap. 6 § regeringsformen.

1991/92:K205 av Johan Lönnroth och Björn Samuelson (v) vari
yrkas att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
parlamentarisk kommitté med uppgift att ge förslag till ett
omarbetat statsskick i enlighet med vad som i motionen anförts
om demokratiska val av statsöverhuvud i Sverige.

1991/92:K206 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om allmän översyn av grundlagen,
folkomröstningar, regeringens upplösningsrätt, beslutsformerna i
regeringen samt fyraåriga mandatperioder och skilda valdagar för
kommunal- och riksdagsval.

1991/92:K208 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en jämnare fördelning av samhällets
"politiska resurser",

1991/92:K217 av Sten Söderberg (-) och John Bouvin m.fl. (nyd)
vari yrkas

1. att riksdagen med stöd av 8:4 regeringsformen beslutar om
en rådgivande folkomröstning i flyktingfrågan hösten 1992,

2. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, hos regeringen begär
att en opinionsundersökning genomförs med sådant upplägg att
tendensen i svaren icke kan ifrågasättas,

3. att riksdagen med stöd av 8:4 regeringsformen beslutar om
en rådgivande folkomröstning i biståndsfrågan hösten 1992,

4. att riksdagen, om yrkande 3 avslås, hos regeringen begär
att en opinionsundersökning genomförs med sådant upplägg att
tendensen i svaren icke kan ifrågasättas.

1991/92:K219 av Martin Nilsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en
författningspolitisk utredning tillsätts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om längre mandatperioder,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om personval,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skilda valdagar.

1991/92:K221 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om konsultativa folkomröstningar.

1991/92:K222 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar att som vilande anta följande lydelse av 3 kap. 2 §
regeringsformen: Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer
svensk medborgare som är eller någon gång har varit bosatt i
riket. Den som icke har uppnått aderton års ålder senast på
valdagen har ej rösträtt. Fråga huruvida rösträtt enligt första
stycket föreligger avgöres på grund av en före valet upprättad
röstlängd.

1991/92:K227 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av att inleda ett mer
omfattande och långsiktigt reformarbete med sikte på att låta
svenska folket i folkomröstning ta ställning till en samlad ny
grundlag för 2000-talet.

1991/92:K311 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att ett förslag om rösträtt för invandrare
i riksdagsval, oberoende av medborgarskap, snarast föreläggs
riksdagen.

1991/92:K319 av Lennart Daléus (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om det önskvärda i skapande av etiska regler för politiker.

1991/92:K322 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om personval,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om minskning av riksdagsledamöternas antal.

1991/92:U534 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om folkomröstning om medlemskap i Europeiska
unionen separat från ordinarie riksdagsval, med endast två
alternativ, ja och nej, och där omröstningens utfall skall vara
avgörande.

1991/92:U545 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att alla analyser som görs inför
folkomröstningen skall göras avseende på kvinnor och män.

Utskottet

1. Statsskicket

Motionen

I motion K205 av Johan Lönnroth och Björn Samuelsson (v)
föreslås att statsöverhuvudet bör tillsättas genom valförfarande
i direkt eller indirekt form. Det kan ske genom att förlägga
riksmötenas invigning efter varje allmänt val till olika delar
av landet där man sedan under högtidliga former kan välja eller
stadfästa ett tidigare val av statsöverhuvud. I motion K219 av
Martin Nilsson (s) berörs också krav på införande av republik
som bakgrund till krav på ny författningsreform (p. 2 nedan).

Bakgrund

I motionen uttrycks kravet på införande av republik i
modifierad form, närmast genom att beteckningarna kung/drottning
föreslås bibehållas som liktydiga med president. Motionärerna
erinrar om svenskt statsliv före l544 års arvsförening, dvs. den
ursprungliga traditionen att välja kung/hövding, om än i
odemokratiska former. Statsöverhuvudets i motionen föreslagna
titel innebär att förslaget kan ses som ett yrkande om
valmonarki. Av preciseringen framgår att ett nysammansatt
riksmöte utgör elektorsförsamling. Valhandlingens innebörd kan
enligt motionen vara av två slag. I fall av regelrätt val
föreligger viss överensstämmelse med ålderdomlig
författningstradition; erinras kan om den äldre västgötalagens
lagbud att "Svearna äga att taga konung och likaså att vräka".
Är det enbart fråga om stadfästande förutsätts att statschefens
mandatperiod och ställning reglerats i annan ordning.

Förslaget berör stadgandena såväl i 1 kap. 3 § som i 5 kap. RF
och successionsordningen, där den kvinnliga tronarvingens rätt
är stadfäst. Parentetiskt bör upplysas om att prejudikat saknas
från valkungadömets tid då ingen kvinna nådde vald
kunga/drottningvärdighet; Margaretha titulerades "rikets
fullmyndiga fru och husbonde".

Utskottets bedömning

Utskottet har behandlat statschefens ställning i motioner om
övergång till republik vid flera tillfällen under senare år.
Hösten l989 (l989/90:KU12) och vid riksmötet 1990/91 (l990/91:
KU1 och 32) avstyrkte utskottet motionsyrkanden med hänvisning
till den ståndpunkt angående statsformen som intogs vid l974 års
författningsreform. Utskottet finner inte nu anledning att göra
annan bedömning. Motionen l991/92:K205 avstyrks.

2. Författningsreform

Motionerna

I flera motioner behandlas förslag till större
författningsreformer. I K206 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas
en allmän översyn med beaktande av vissa speciella ändringar; i
K219 av Martin Nilsson (s) yrkas att riksdagen skall begära en
författningspolitisk utredning, och i motion K227 av Ian
Wachtmeister m.fl. (nyd) föreslås att ett långsiktigt
reformarbete skall inledas i syfte att underställa folket en ny
samlad grundlag inför 2000-talet. I motion K208 av Lars Werner
m.fl. (v) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som anförts om en jämnare fördelning av
samhällets "politiska resurser".

Motionerna skiljer sig åt avseende vilka frågeställningar och
samband som bör utredas. I motion K201 föreslås följande: en
genomgång av sådana bestämmelser i grundlagen som givit uppphov
till tvist om deras rätta innebörd; ett stärkande av
folkomröstningsinstitutets ställning; en översyn av reglerna om
upplösningsrätten och extra val till riksdagen samt fyraåriga
mandatperioder och skilda valdagar. I sak överensstämmer de två
sista förslagen med yrkandena 2 och 6 (punkterna 3 och 5) i
motion K 219 nedan. I motion K208 framhålls de
författningspolitiska reformer i svensk historia som tryggade
den lika rösträtten och den parlamentariska demokratin. Ett
antal nya hot i samhällsutvecklingen gör det enligt motionärerna
angeläget att stärka demokratin. I motion K219 hemställs dels om
en författningspolitisk utredning, dels också i separata
yrkanden om tre specifika reformer. De gäller en förlängning av
mandatperioden till fyra år, en ökad möjlighet till personval
samt skilda valdagar. Yrkandena behandlas vart och ett för sig
under punkterna 3, 4 och 5 nedan. Även motion K227 föreslår ett
ökat utrymme för personval i nomineringsprocessen. Motionen
behandlar därutöver medborgerliga fri- och rättigheter. Bägge
frågorna anförs som bakgrund till förslaget om ett bredare och
långsiktigt reformarbete i syfte att nå fram till en samlad
författningsreform med sikte på 2000-talets förhållanden i ett
måhända federalt Europa.

Bakgrund

Det kan erinras om att författningspolitiska reformer brukar
genomföras under bred enighet och lång tidsutdräkt. Sedan
grundlagsreformerna genomfördes l969--1970 (enkammarriksdagen,
förändrat valsystem och gemensam valdag) samt l974 (RF m.m.)
har vissa partiella utredningar om valsystemet och fri- och
rättigheters status genomförts. Avseende det senare området
tillkom klarlägganden i 2 kap. RF i slutet av 1970-talet.
Inslaget av personval i valsystemet berördes bl.a. av
Personvals- och valkretsutredningen (SOU l977:94). Utredningens
förslag ledde emellertid inte till någon lagstiftning.

Under innevarande valperiod har tillsatts en kommitté som
utreder frågor om utvidgat skydd för grundläggande fri- och
rättigheter samt ökade möjligheter till domstolsprövning av
normbeslut och förvaltningsbeslut (dir. l991:119). Regeringen
har vidare tillsatt en utredning med uppdrag att lägga fram
förslag som medför ett ökat inslag av personval till riksdagen
och kommunala beslutande församlingar. I samband därmed skall
också den fria nomineringsrätten ses över (dir. l991:121).

Vad avser andra grundläggande författningsfrågor som
traditionellt behandlas i ett sammanhang har nödvändiga
förutsättningar för beslut inte förelegat trots flera
utredningar. Till dessa frågor hör mandatperiodens längd,
gemensamma eller skilda valdagar, valsystemets utformning,
upplösningsinstitutet m.m. Den senaste författningsutredningen,
Folkstyrelsekommittén, avslutade sitt arbete l987. Dess förslag
avseende förlängning av mandatperioden för ledamöter i valda
församlingar samt förslag till ökat inslag av personval erhöll
inte en sådan uppslutning att regeringen ansåg det meningsfullt
att lägga fram ett förslag till riksdagen. Utskottet uttryckte
emellertid det angelägna i att den författningspolitiska
debatten fortsätter i syfte att uppnå breda politiska lösningar
(l990/91:KU1 och KU32).

I regeringsförklaringen av den 6 oktober 1992 berördes
författningsfrågorna. Statsministern deklarerade bl.a. att
"frågorna om bland annat mandatperiodens längd och ökade inslag
av personval i valsystemet är också under beredning genom samtal
med riksdagens partier. Avsikten är att på grundval av en
konstruktiv dialog med dessa finna en samlande lösning som
vitaliserar vårt folkstyre."

Utskottets bedömning

Det författningspolitiska arbetet fortgår på två parallella
vägar. Dels har politiska samtal mellan partierna inletts, dels
är viktiga författningsfrågor föremål för behandling i flera
separata utredningar.

När författningsfrågor utreds föreligger alltid en strävan att
uppnå breda och samlande lösningar. Regeringen har förklarat att
detta är avsikten med partisamtalen. Utskottet avvaktar därför
denna beredning. Med hänvisning härtill avstyrks motionerna
K206, K219 yrkande 1, K208 yrkande 1 samt K227.

3. Skilda valdagar

Motionen

I motion K219 yrkande 6 av Martin Nilsson (s) föreslås, mot
bakgrund av andra i motionen upptagna förslag till
författningsändringar, att skilda valdagar införs vid val till
riksdagen å ena sidan och till regionala och lokala
självstyrelseorgan å den andra. Enligt motionen finns vissa
nackdelar med skilda valtillfällen, men i den utsträckning som
den lokala självstyrelsen stärks så kan dessa nackdelar uppvägas
av två valtillfällen inom en fyraårsperiod. Ett liknande förslag
berörs i motion K206 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c).

Bakgrund

Ordningen med treåriga mandatperioder och gemensam valdag för
riksdags-, landstings- och kommunalval infördes genom den
partiella grundlagsreformen l968--1969. Val enligt den nya
ordningen ägde rum för första gången l970. Utredningsarbete på
författningsområdet fortsatte även efter antagandet av den nya
regeringsformen l974. Den borgerliga majoriteten i
Grundlagskommittén från l980 föreslog att skilda valdagar skulle
införas. De socialdemokratiska ledamöterna ansåg emellertid
kritiken mot den gemensamma valdagen som överdriven. Senare togs
frågan ånyo upp av Folkstyrelsekommittén vars slutbetänkande
(SOU l987:6) avgavs i början av l987. De fyra största partierna
enades om en förlängning av mandatperioden till fyra år.
Samstämmigheten innefattade emellertid icke frågan om valen
skulle äga rum samtidigt eller ej. Mot denna bakgrund avstod
regeringen från att lägga fram förslag i frågan.

Utskottet har i flera betänkanden hävdat att det är viktigt
att lösningar i författningsfrågor åtnjuter brett politiskt
stöd. Mot den bakgrunden har ett antal motioner om skilda
valdagar under de senaste åren avvisats.

Utskottets bedömning

Under innevarande år har samtal mellan de politiska partierna
om bl.a. förlängd valperiod inletts. Frågan om skilda valdagar
sammanhänger med de frågor som är föremål för dessa samtal. Med
hänvisning härtill avstyrks motion K219 yrkande 6.

4. Personval

Motionen

I motion K219 yrkande 3 av Martin Nilsson (s) hemställs om
ökade möjligheter till personval inom det starka partisystemets
ram. Ett ökat inslag av personval skulle enligt motionären gynna
debattglädje och idérikedom i politiken. Dessutom skulle
riksdagens anseende höjas. I motion K322 yrkande 1 av Ian
Wachtmeister m.fl. (nyd) anförs att valsystem med personval och
färre folkvalda ombud till riksdagen skulle stärka kontakten
mellan folket och de folkvalda. En ny valordning bör enligt
motionärerna ge utrymme för att fritt föra fram personer eller
nya grupperingar i riksdagen.

Bakgrund

Inslaget av personval i svenska riksdagsval har behandlats av
flera utredningar. Senast genomlystes frågan av
Folkstyrelsekommittén (SOU l987:6). Förslaget erhöll ett svalt
mottagande. I sina yttranden över motioner angående en
förstärkning av personvalsinslaget hösten l989 och under
riksmötet 1990/91 bedömde utskottet läget så att det inte
förelåg ett tillräckligt politiskt intresse för
personvalsfrågan. Ytterligare utredningar föreföll inte
meningsfulla vid de aktuella tidpunkterna (l989/90:KU12;
l990/91:KU1 och KU32).

Den l9 december l991 beslöt regeringen att tillsätta en
utredning för att lägga fram förslag som medför ett ökat inslag
av personval. Det kan också erinras om att enligt
regeringsförklaringen av den 6 oktober förs samtal mellan de
politiska partierna i bl.a. personvalsfrågan.

Utskottets bedömning

Med hänvisning till Personvalskommitténs arbete samt pågående
samtal mellan de politiska partierna avstyrks motion K219
yrkande 3 och motion K322 yrkande 1.

5. Längre mandatperioder m.m.

Motionen

I motion K219 yrkande 2 av Martin Nilsson (s) hemställs om
förlängning av mandatperioden till fyra år och om en översyn av
reglerna för fasta eller rörliga mandatperioder. Enligt
motionären är de treåriga mandatperioderna för korta för att
tillåta långsiktighet i det politiska handlandet. Vidare yrkas
att upplösningsinstitutet bör delas mellan regering och riksdag.
En ordning med rörliga mandatperioder skulle ge regeringen ett
taktiskt överläge. Dess rätt att utlysa nyval borde av detta
skäl inskränkas till att enbart avse återstoden av den
innevarande perioden. Kallelse till val för ny fast
fyraårsperiod borde enligt motionären däremot endast beslutas av
en kvalificerad majoritet (tre fjärdedelar) av riksdagens
ledamöter. Frågorna om såväl mandatperiodens längd som
upplösningsinstitutet berörs också i motion K206 av Bertil
Fiskesjö m.fl. (c).

Bakgrund

Den nuvarande författningen stadgar treåriga mandatperioder
samt gemensam valdag till de tre politiska nivåerna. Uppgörelsen
var en kompromiss. Den gemensamma valdagen söker främst
tillgodose två synpunkter. Den ena är att riksdagen i sin helhet
skall förnyas vid ett och samma tillfälle, den andra att det
skall finnas ett valtekniskt samband mellan riksdagsval och
kommunalval. Den treåriga mandatperioden är resultatet av en
avvägning mellan önskemålen att inte alltför lång tid skall
förflyta mellan de allmänna valen och att de politiska organen
skall ha tillräcklig tid att verka mellan valen.

Beslut om att utlysa ett extra val fattas av regeringen.
Enligt gällande regler (RF 3:4) får en regering (om den inte är
en s.k. expeditionsregering) när som helst förordna om extra val
utom under tre månader efter det att en tidigare nyvald riksdag
börjat sammanträda. En regering som drabbats av en
misstroendeförklaring har en vecka på sig att bestämma om den
vill använda nyvalsvapnet. Gör den inte det, entledigas den av
talmannen (RF 6:5).

Frågan om övergång från fasta till rörliga mandatperioder
övervägdes av Grundlagskommittén (SOU l981:15 s. 37).
Motiveringen till att frågan prövades var att den korta
valperioden i kombination med att valdagen för ordinarie val
ligger fast minskar upplösningsinstitutets användbarhet. Till
detta bidrog också det ofta utdragna genomförandet av själva
valet. Majoriteten förordade emellertid inte någon ändring.
Senare har tidsfristen på förslag av Folkstyrelsekommittén
mellan beslut om val och själva valet förkortats till högst 35
dagar.

Med statsministerns ord i regeringsförklaringen till riksdagen
den 6 oktober 1992 är frågor om valperiodens längd föremål för
beredning genom samtal med partierna.

Utskottets bedömning

Mot bakgrund av att motionärens förslag om förlängda
valperioder ingår i de samtal som förs i författningsfrågor
mellan de politiska partierna avstyrks motion K219 yrkande 2.

6. Riksdagsledamöternas antal

Motionerna

I motion K202 av Daniel Tarschys (fp) hävdas att "vi är för
många". Yrkandet gäller en ändring av relevanta delar av RF. Det
nya antalet ledamöter föreslås uppgå till 299. I motion K322 av
Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) nämns antalet 151 ledamöter. Ett
valsystem med färre ombud och personval skulle enligt
motionärerna stärka kontakten mellan folket och deras
förtroendevalda, bl.a. genom att varje enskild representant
skulle bli mer synlig.

Bakgrund

Det lämpliga antalet ledamöter i riksdagen har behandlats av
en rad författningsutredningar, bl.a. Författningsutredningen,
Grundlagberedningen och Folkstyrelsekommittén. Det gällande
antalet mandat härrör från den partiella författningsreformen
1969/70, 1974 modifierat till 349 för att undvika
parlamentariska dödlägen. Antalet avspeglar den strävan som
fanns att minska antalet ledamöter jämfört med
tvåkammarsystemet. En redovisning av förslag och debatt ges i
utskottets betänkande l989/90:KU12.

Motioner från den allmänna motionstiden om minskat antal
ledamöter har vid flera tillfällen under senare tid avstyrkts av
utskottet. Utskottet har instämt i den bedömning som
Folkstyrelsekommittén presenterade i sitt betänkande SOU l987:6,
nämligen att antalet ledamöter i riksdagen inte gärna kan
minskas, om man vill behålla en rimlig representation för rena
glesbygder.

Utskottets bedömning

Frågan om riksdagsledamöternas antal kan komma att beröras i
pågående samtal mellan de politiska partierna. I avvaktan på att
dessa samtal slutförs finns inte anledning för utskottet att ta
något initiativ med anledning av yrkandena. Motionerna
1991/92:K202 och K322 yrkande 2 avstyrks.

7. Rösträttsregler

Motionerna

Grundlagsreglering av svenska medborgares i utlandet rösträtt
föreslås i motionerna K201 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) och K222
av Gudrun Norberg (fp). I bägge motionerna föreslås att rösträtt
vid val till riksdagen enligt RF skall tillkomma svensk
medborgare som är eller någon gång varit bosatt i riket. I
motion K201 åberopas dels den generellt ökande
internationaliseringen, dels den ökade internationella
rörligheten, bl.a. som en effekt av svensk EG-anslutning, som
motivering till grundlagsändringen.

I motion K311 av Lars Werner m.fl. (v) förordas att riksdagen
begär förslag om rösträtt för invandrare i riksdagsval.

Bakgrund

Bestämmelser om rösträtt i riksdagsval framgår av RF 3:2. Där
stadgas att rösträtt tillkommer svensk medborgare som är bosatt
i riket. Förutom att villkoren om medborgarskap, ålder och
bosättning i riket skall vara uppfyllda får rösträtt utövas om
den röstande finns uppförd i röstlängd.

Utlandsboende medborgare som någon gång varit folkbokförd i
riket och som uppfyller röstsrättsvillkoren utom
bosättningskravet får själv anmäla sig till svensk myndighet
(centrala valmyndigheten) för uppförande i röstlängd. Den
anmälde ingår i den valkrets där han senast varit folkbokförd.
Reglerna om upprättande av särskild röstlängd återfinns i
vallagen (ValL 4:12).

I fråga om reglering av utlandssvenskars rösträtt
har lagstiftaren fäst vikt vid den grad av anknytning som den
utlandsboende har till riket. I tre etapper har
kvalifikationskraven ändrats: l967 beslutades att införa en
särskild röstlängd där villkoret fastlades till kyrkobokföring i
Sverige under de fem senaste åren, sedan till en sjuårsgräns och
från l976 utan tidsgräns (ValL 4:11).

1983 års Rösträttskommittés förslag (SOU 1984:11) om rösträtt
i riksdagsval för medborgare i övriga nordiska länder efter tre
års kyrkobokföring föranledde ingen åtgärd, då någon
överenskommelse med andra länder avseende dubbel rösträtt ej
kunde ingås. Beträffande utlandssvenskarnas rösträtt föreslog
kommittén ett införande av en tidsgräns om tio år för tidigare
kyrkobokföring. Ej heller detta förslag har lagts fram för
riksdagen. Ett i Nordiska rådet diskuterat förslag om rösträtt
men ej valbarhet för de medborgare som flyttat till nordiskt
grannland vid val till det nationella parlamentet har ej förts
vidare.

I västeuropeiska länder kan urskiljas olika doktriner och
nationella grundsatser avseende medborgarskapet och dess
relation till rösträtten. Variationerna kan i viss utsträckning
avläsas i konstitutionella stadganden. En majoritet av
EG-länderna betraktar medborgarskaps- eller
nationalitetsbegreppet som överordnat. Inskränkningar, bl.a.
bosättningsvillkor, regleras i lag (Grekland, Frankrike,
Nederländerna, Irland, Italien, Portugal, Spanien, Tyskland).
Samma gäller för Finland. Belgien, Luxemburg, Storbritannien och
de skandinaviska länderna har författningskonstruktioner som
liknar den svenska. Grundlagsstadgade hemvistvillkor knyts till
medborgarskapet; undantag eller preciseringar regleras i lag.
Medborgarbestämmelser och politiska rättigheter är under
omprövning i flera länder, bl.a. som en följd av
internationalisering och den europeiska integrationen.

Utskottet har tidigare behandlat frågan om grundlagsreglering
av utlandssvenskars rösträtt liksom frågan om invandrarnas
rösträtt i riksdagsval, senast våren 1991 (l990/91:KU32).
Yrkandena avstyrktes med hänvisning till Medborgarskapskommittén
som undersökte sambandet mellan rösträtt och medborgarskap.
Kommitténs arbete avslutades 1988.

Utskottets bedömning

Enligt gällande lag har så gott som alla utlandssvenskar
rösträtt, men den är inte grundlagsreglerad. De senaste årens
debatt och utveckling har enligt utskottet visat att detta är
otillfredsställande. Genom ett enda riksdagsbeslut med enkel
majoritet kan svenska medborgare som vistas utomlands berövas
rösträtt. Det är därför av stor betydelse att skyddet för
rösträtten förstärks. Genom grundlagsreglering av
utlandssvenskars rösträtt fastslås den grundläggande principen
att alla svenska medborgare skall ha rösträtt vid val till
riksdagen på ett enkelt och lättfattligt sätt. Detta bör enligt
utskottets mening ske genom att nuvarande bestämmelser om
utlandssvenskarnas rösträtt ändras i enligt med vad som framgår
av motionerna. Utskottet bifaller således motionerna K201 och
K222.

Förslag till lag om ändring i regeringsformen som finns i
bilaga bör antas som vilande. Vid slutligt bifall till förslaget
efter nästa riksdagsval avser utskottet ta initiativ till
följdändringar i vallagen.

Beträffande rösträtt i riksdagsval för invandrare noterar
utskottet att utredningar om sambandet mellan medborgarskap och
rösträtt inte har föranlett någon åtgärd. Rösträtt vid val till
riksdagen tillkommer svenska medborgare. Genom lagstiftningen om
naturalisation har möjlighet för invandrare att erhålla
medborgarskap successivt underlättats. Med hänvisning till
ovanstående avstyrks motion K311.

8. Folkomröstningsfrågor

Motionen

I motion K221 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att
riksdagen, när det bland de folkvalda finns en tydlig opinion
för att låta medborgarna ta ställning till viktiga förändringar
i vanlig lagstiftning, bör möjliggöra en opinionskontroll av
folkets direkta vilja genom en konsultativ folkomröstning.
Tekniskt sett kan genomförandet underlättas genom användande av
Axe-systemet.

Förslag om stärkande av folkomröstningsinstitutets ställning
framförs också i motion K206 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c).

Bakgrund

Den svenska grundlagen baseras på den representativa
demokratins principer. Folkomröstningar kan dock genomföras.
Beslutande folkomröstningar kan äga rum i grundlagsfrågor på
vissa villkor (RF 8:15). Vad avser rådgivande eller konsultativa
folkomröstningar ankommer det på riksdagen att besluta om sådana
omröstningar. Det sker i så fall via föreskrifter i lag
(RF8:4). Den fråga som underställs folket skall formuleras i
särskild lag. I folkomröstningslagen (l979:369) har
genomförandet av rådgivande folkomröstning reglerats.

Utskottets bedömning

Det finns inga författningsmässiga hinder för riksdagen att
besluta om rådgivande folkomröstningar. Utskottet har dock vid
flera tillfällen (l990/91:KU1 och KU32)förklarat att ett vidgat
bruk av folkomröstningar kan försvaga det parlamentariska
styrelseskicket och motverka strävandena att stärka riksdagens
ställning. Utskottet finner ingen anledning att frångå sina
tidigare ställningstaganden om användningen av konsultativa
folkomröstningar. Motion l991/92:K221 avstyrks.

9. Folkomröstningar i enskilda frågor

Motionerna

I motion K217 yrkande 1 av Sten Söderberg (-) och John Bouvin
m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen med stöd av RF 8:4 beslutar om
rådgivande folkomröstning i flyktingfrågan hösten l992. I
yrkande 3 hemställs om referendum i biståndsfrågan. Enligt
motionärerna har samstämmiga opinionsundersökningar visat att
svenskarnas uppfattning i flykting- och biståndsfrågorna har
långt ifrån proportionerlig representation i riksdagen.

I motion U534 av Lars Werner m.fl. (v) framförs tre yrkanden i
anledning av riksdagens beslut att frågan om medlemskap i EG
skall bli föremål för en folkomröstning. Enligt motionärerna bör
valförfarandet vara separat från ordinarie riksdagsval; endast
två alternativ -- ja eller nej -- bör ställas, och slutligen
skall resultatet vara avgörande, dvs. beslutande. Det anförs att
frågan gäller om Sverige skall tvingas ge upp sitt nationella
självbestämmande i en omfattning som saknar motsvarighet i vår
moderna historia. Enligt motionärerna finns risk att
folkomröstningen blir föremål för partitaktiska och taktiska
hänsyn.

Bakgrund

Reglerna om folkomröstning återfinns vad avser beslutande
omröstning i fråga om grundlagsändringar i RF 8:15 och vad avser
rådgivande folkomröstningar i RF 8:4.

Vad avser rådgivande folkomröstningar i flykting- och
biståndsfrågor ankommer det på riksdagen att bedöma
ändamålsenligheten med sådana omröstningar (se p. 8 ovan).

Vad avser folkomröstning om medlemskap i EG beror dess
konstitutionella status på hur folkomröstningen utformas. Den
blir beslutande om den rör grundlagsändringar och villkoren i RF
8:15 är uppfyllda. Enligt denna bestämmelse skall ett vilande
grundlagsförslag underställas folkomröstning i anslutning till
efterföljande riksdagsval om minst en tiondel av riksdagens
ledamöter så yrkat, och förslaget stöds av minst 117 ledamöter.
Förslaget till grundlagsändring faller om flertalet av de
röstande, svarande mot fler än hälften av de vid riksdagsvalet
avgivna rösterna, röstat nej till ändring. I annat fall upptar
riksdagen förslaget till slutlig prövning.

Skulle däremot en folkomröstning om EG-anslutning ej avse en
grundlagsändring kan folkomröstningen bara vara rådgivande. En
annan fråga är i vad mån de politiska partierna uppfattar
utfallet av folkomröstningen som politiskt avgörande.

Regeringen tillsatte i april l991 en utredning för att utreda
behovet av grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i EG
(dir. l991:24). Kommittén erhöll även i uppdrag att överväga
frågor som kan vara aktuella inför en eventuell folkomröstning
om Sveriges medlemskap i EG.

Kommittén har avgivit en departementspromemoria som
diskussionsunderlag inför en eventuell folkomröstning
(Dsl992:31). Av denna framgår att frågor om tidpunkten för
omröstning, förhållandet mellan grundlagsändringar och
ståndpunktsalternativ samt relationen mellan utslaget i
folkomröstningen och i det allmänna valet är föremål för
överväganden. Samtliga politiska partier har också uttalat sig
för att frågan skall bli föremål för folkomröstning.

Utskottets bedömning

Utskottet har tidigare behandlat yrkanden om folkomröstningar
i enskilda frågor. Enligt utskottets mening bör den normala
parlamentariska processen inte försvagas genom att institutet
används alltför ofta. Vad avser en folkomröstning om medlemskap
i EG är detta ärende av sådan betydelse att riksdagens partier
uttalat sig för folkomröstning. När det gäller utformningen av
denna omröstning finner utskottet dock inte att resultatet
av pågående utredning bör föregripas. Med hänvisning till det
anförda avstyrks motionerna l991/92:K217 yrkandena 2 och 4 samt
U534 yrkande 2.

10. Opinionsundersökningar m.m.

I motion K217 yrkandena 2 och 4 av Sten Söderberg (-) och John
Bouvin m.fl. (nyd) hemställs att, i den händelse yrkandena 1 och
3 i samma motion avslagits (se p. 9 ovan), riksdagen begär att
regeringen genomför opinionsundersökningar i flykting- och
biståndsfrågor på ett sådant sätt att tendensen i svaren inte
kan ifrågasättas.

I motion U545 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkas att alla
analyser avseende svenskt medlemskap i EG inför folkomröstningen
skall göras avseende kvinnor och män. Bakgrunden är enligt
motionärerna att många kvinnor känner oro över hur svenska
kvinnors situation blir vid ett EG-medlemskap.
Konsekvensanalyser som görs på olika håll -- av utskott,
departement, förhandlare m.m. -- bör därför beakta
om effekterna kan beröra kvinnor och män olika.

Bakgrund

I Sverige genomförs opinionsundersökningar i angelägna
samhällsfrågor fortlöpande. Instituten i fråga -- som IMU, SIFO
-- har en självständig ställning. Olika samhällsintressenter kan
emellertid beställa opinionsundersökningar på skilda områden.
Genomförandet -- som urval, frågeinstrumentets utformning och
analys -- svarar instituten själva för. Organisationen Svenska
Marknadsinformationsföretag har formulerat ett antal gemensamma
regler för anslutna företag. Det har lagts vikt vid att
undersökningarna använder sig av tillförlitliga metoder och att
allmänhetens förtroende för giltigheten i slutsatserna bevaras.
Vidare publiceras årligen många samhällsvetenskapliga opinions-
och attitydundersökningar. Sambandet mellan inställningar i
politiska sakfrågor som bistånds- och flyktingfrågor och
partipolitiska sympatier hör till de frågeställningar som
kartlagts i väljarundersökningar. Statsvetenskapliga
institutionen vid Göteborgs universitet publicerar regelmässigt
analyser av väljarbeteende efter varje val till riksdagen. Även
representativitetsstudier -- dvs. undersökningar av graden av
åsiktsöverensstämmelse mellan partiernas företrädare och
deras väljare -- har genomförts i det sammanhanget. Även direkt
berörda kommunala intressenter har genomfört undersökningar av
folkliga opinioner, exempelvis av reaktioner på
flyktingmottagandet.

I anknytning till motion U545 kan nämnas att frågan om
kvinnors ställning inom EG och EG-medlemskapets effekter ur
jämställdhetssynpunkt är ett centralt ämne i samhällsdebatten
och att ett flertal skrifter tillkommit just för att belysa
denna fråga. Regeringen har också tillsatt en särskild
delegation för att fördela medel till information och
folkupplysning om den europeiska integrationen. Vad avser
analyser i offentlig regi av den europeiska integrationens och
EG:s inverkan på svensk samhällsutveckling och svenska kvinnor
och män kan erinras om det generella kommittédirektiv
(dir.l988:43) i vilket regeringen föreskrev att EG-aspekten
skall beaktas i utredningsarbetet.

Utskottets bedömning

Opinionsundersökningar om centrala politiska frågor genomförs
fortlöpande av flera självständiga institut. Det bör inte
ankomma på statsmakterna att föreskriva hur dessa undersökningar
skall utformas och äga rum. Vad avser det analysarbete om
integrationens verkningar med avseende på kvinnor och män, som
efterfrågas i motion U545, får utskottet hänvisa till de
allmänna riktlinjer som antagits för jämställdhetssträvandena i
det svenska samhället (jfr KU:s granskning av jämställdhetslagen
(l991:433) m.m. i l991/92:KU30). Det får därför ankomma på varje
enskild instans som i sitt utrednings- och analysarbete berör
EG-integrationens verkningar att beakta synpunkter av det slag
som anförs i motionen. Med hänsyn till ovanstående avstyrks
motionerna l991/92:K217 yrkandena 2 och 4 samt U545 yrkande 1.

11. Etiska regler i politiken

Motionen

I motion K319 av Lennart Daléus (c) yrkas att etiska regler
bör tillskapas för politiker. Sådana regler skulle stärka
förtroendet för det politiska livet och arbetet, inte minst som
ett instrument för självsanering och som stöd i dagligt arbete.
Dessa regler skulle också ge ökad tyngd åt politikers synpunkter
på andra gruppers regler och villkor. I situationer då den
snabba tekniska och vetenskapliga utvecklingen framtvingar nya
dilemman kan det vara av stor betydelse att sådan vägledning
finns. Sådana etiska regler ersätter emellertid inte enligt
motionen väljarnas granskning av de valda i den normala
politiska processen.

Bakgrund

Frågan om utarbetande av etiska handböcker eller
regelsamlingar för politiker behandlades av utskottet senast
våren 1991 (1990/91:KU32). Utskottet framhöll då att det är en
bärande tanke i ett representativt demokratiskt system att de
valda politikerna ges stor frihet att på det sätt de finner bäst
representera sina väljare och de partier de företräder. Med
denna frihet följer ett stort personligt ansvar för de enskilda
politikerna att uppträda på ett sådant sätt att de inte skadar
tilltron till det politiska systemet. Det ankom enligt utskottet
på partierna och ytterst väljarna att tillse att deras
företrädare i olika valda församlingar utövar sina uppdrag på
ett moraliskt acceptabelt sätt. En grundläggande strävan i det
författningspolitiska arbetet har varit att i så liten
utsträckning som möjligt reglera partiernas yttre och inre
verksamhet. Enligt utskottet skulle av statsmakterna initierade
eller utfärdade regelsamlingar kunna uppfattas som redskap för
att på ett otillbörligt sätt påverka såväl partiernas inre liv
som de förtroendevaldas möjligheter att driva sin politik och
tillvarata sina väljares intressen. En detaljerad reglering
skulle också kunna uppfattas som ett ingrepp i den grundlagfästa
yttrandefriheten. Motionerna avstyrktes av utskottet.

Utskottets bedömning

Utskottet vill betona att grundläggande etiska värderingar bör
spela stor roll i all politisk verksamhet. Som framhålls i
motionen har dock under senare år politiker och andra ledande
företrädare för olika samhällsintressen allt oftare kritiserats
för oetiskt handlande. Det är därför viktigt att diskussioner om
etiska problem fortlöpande äger rum mellan enskilda politiker
liksom mellan företrädare för olika partier. Utskottet finner
emellertid att en formalisering av förhållningsregler för
politiker och i riksdagsarbetet riskerar att motverka sitt
syfte. Med hänvisning härtill avstyrks motion K319.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande statsskicket
att riksdagen avslår motion l991/92:K205,

men. (v)

2. beträffande författningsreform
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K206, 1991/92:K208
yrkande 1, 1991/92:K219 yrkande 1 samt l991/92:K227,

3. beträffande skilda valdagar
att riksdagen avslår motion 1991/92:K219 yrkande 6,

4. beträffande personval
att riksdagen avslår motionerna l991/92:K219 yrkande 3 och
1991/92:K322 yrkande 1,

res. (nyd)

5. beträffande längre mandatperioder m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:K219 yrkande 2,

6. beträffande riksdagsledamöternas antal
att riksdagen avslår motionerna l991/92:K202 och l991/92:K322
yrkande 2,

res. (nyd)

7. beträffande grundlagsreglering av utlandssvenskarnas
rösträtt
att riksdagen med bifall till motionerna l991/92:K201 och
l991/92:K222 som vilande antar i bilaga angivet förslag om
ändring i regeringsformen,

res. (s)
men. (v)

8. beträffande invandrares rösträtt i riksdagsval
att riksdagen avslår motion l991/92:K311,

men. (v)

9. beträffande folkomröstningsfrågor
att riksdagen avslår motion l991/92:K221,

res. (nyd)

10. beträffande folkomröstningar i enskilda frågor
att riksdagen avslår motionerna l991/92:K217 yrkandena 1 och 3
samt l991/92:U534 yrkande 2,

11. beträffande opinionsundersökningar m.m.
att riksdagen avslår motionerna l991/92:K217 yrkandena 2 och 4
samt l991/92:U545 yrkande 1,

12. beträffande etiska regler i politiken
att riksdagen avslår motion 1991/92:K319.

Stockholm den 12 november 1992

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil
Fiskesjö (c), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt
Ove Johansson (s), Stig Bertilsson (m), Torgny Larsson (s),
Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Inger René (m),
Lisbeth Staaf-Igelström (s), Henrik S Järrel (m), Elvy
Söderström (s), Björn von der Esch (m) och Jan Bergqvist (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Personval (mom. 4)

Harriet Colliander (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar
med "Med hänvisning" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande
lydelse:

Personval hänger samman med frågan om en minskning av antalet
riksdagsledamöter. Ett större inslag av personval i valsystemet
stärker kontakten mellan väljare och valda. Utskottet anser att
Personvalsutredningens arbete även bör beakta frågan om minskat
antal ledamöter. Utskottet tillstyrker motionerna K219 yrkande 3
och K322 yrkande 1.

dels att hemställan under mom. 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande personval
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:K219 yrkande
3 och 1991/92:K322 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

2. Riksdagsledamöternas antal (mom. 6)

Harriet Colliander (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9
börjar med "Frågan om" och slutar med "yrkande 2 avstyrks" bort
ha följande lydelse:

Riksdagens ställning som hjärtpunkten i svensk demokrati har
försvagats. Ett sätt att motverka denna utveckling kan vara att
som föreslås i motion K322 yrkande 2 minska antalet ledamöter
till 151 och därmed göra dem mera synliga för väljarna.
Förslaget i motion K202 att endast minska till 299 ledamöter
avstyrks.

dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha
följande lydelse:

6. beträffande riksdagsledamöternas antal
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K322 yrkande 2
samt med avslag på motion K202 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Grundlagsreglering av utlandssvenskarnas rösträtt (mom. 7)

Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt Ove Johansson, Torgny
Larsson, Lisbeth Staaf-Igelström, Elvy Söderström och Jan
Bergqvist (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Enligt gällande" och på s. 11 slutar med
"följdändringar i vallagen" bort ha följande lydelse:

Beträffande grundlagsreglering av utlandssvenskarnas rösträtt
anser utskottet att inga sådana omständigheter tillkommit som
bör föranleda ändringar i regleringen av denna rösträtt. Till
detta kommer att konsekvenserna av en inskrivning av
utlandssvenskarnas rösträtt i regeringsformen först måste
utredas, innan riksdagen beslutar. Vidare utgår utskottet ifrån
att i enlighet med svensk tradition ett beslut om
grundlagsreglering i detta hänseende föregås av samråd mellan de
politiska partierna. Med hänvisning till det anförda avstyrks
motionerna K201 och K222.

dels att utskottets hemställan under mom. 7 bort ha
följande lydelse:

7. beträffande grundlagsreglering av utlandssvenskarnas
rösträtt
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K201 och 1991/92:K222.

4. Folkomröstningsfrågor (mom. 9)

Harriet Colliander (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11
börjar med "Det finns" och slutar med "1991/92:K221 avstyrks"
bort ha följande lydelse:

Motionen K221 går ut på att i ökad omfattning använda
folkomröstningar som instrument för riksdagens beslutsfattande.
Folkomröstningar kan användas enligt reglerna i RF. Men det bör
också finnas en möjlighet att vid sidan av dessa öppna för
folkomröstningar av mera opinionsmätande karaktär i syfte att
förbättra riksdagens beslutsunderlag.

Utskottet delar uppfattningen att flera folkomröstningar
medför en förstärkning av demokratin, så till vida att
medborgarna får ett direkt inflytande i beslutsprocessen. Det
handlar alltså om ett direkt inflytande och inte indirekt, som
förhållandet är i dag.

Utskottet anser således, till skillnad från tidigare, att ett
vidgat bruk av folkomröstningar inte försvagar det
parlamentariska styrelseskicket och motverkar strävandena att
stärka riksdagens ställning, utan i stället förstärker
demokratin och riksdagen. Motion K221 tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under mom. 9 bort ha
följande lydelse:

9. beträffande folkomröstningsfrågor
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K221 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Författningsreform (mom. 2)

Bertil Fiskesjö (c) anför:

Mot bakgrund av regeringens besked om pågående partisamtal
befinner sig författningsfrågorna i ett nytt läge. Jag vill dock
erinra om att förslagen i motion K207 spänner över ett större
område. Vissa i motion K207 nämnda frågor -- t.ex. vad gäller
upplösningsrätten, folkomröstningsinstitutet och kravet på en
systematisk översyn ur tolkningssynpunkt av omtvistade
grundlagsparagrafer -- omfattas inte av utredningsarbetet.

Harriet Colliander (nyd) anför:

Beskedet om att vissa författningsfrågor befinner sig under
partipolitisk beredning löser inte de svagheter som ryms i
nuvarande ordning eller de långsiktiga utmaningar som möter
Sverige i 2000-talets förhållanden.

2. Riksdagsledamöternas antal (mom. 6)

Stig Bertilsson, Inger René, Henrik S Järrel och Björn von der
Esch (alla m) anför:

Skäl finns för ståndpunkten att riksdagens ledamöter är för
många i förhållande till vårt lands storlek. En minskning av
antalet ledamöter hänger emellertid samman med att ändringar
görs i valsystemet, bl.a. för att garantera god representation
för alla delar av landet.

3. Folkomröstningsfrågor (mom. 9)

Bertil Fiskesjö (c) anför:

Folkomröstningar kan vara ett värdefullt komplement till det
representativa styrelsesystemet. En förutsättning för detta är
dock att folkomröstningsinstitutet får en utformning som är
rationell och meningsfull. En översyn bör därför ske i enlighet
med riktlinjer som anges i motion K206 av Bertil Fiskesjö
m.fl.(c).

Meningsyttringar av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Bengt Hurtig (v) anför:

1. Statsskicket (mom. 1)

Enligt min mening strider systemet med ärftlig monarki mot den
demokratiska grundvärdering som säger att hela folket i fria val
skall ha rätt att utse sina företrädare. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
1 borde ha hemställt:

1. beträffande statsskicket
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K201 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.

2. Grundlagsreglering av utlandssvenskarnas rösträtt (mom. 7)

Jag ansluter mig till den socialdemokratiska reservationen.

3. Invandrares rösträtt i riksdagsval (mom. 8)

Jag anser att rösträtt för invandrare i riksdagsval är en
viktig demokratisk fråga. Mot bakgrund av detta anser jag att
utskottet bort hemställa att riksdagen hos regeringen begär ett
förslag om rösträtt för invandrare i riksdagsval, oberoende av
medborgarskap.

8. beträffande invandrares rösträtt i riksdagsval
att riksdagen bifaller motion 1991/92:K311,

4. Folkomröstningar i enskilda frågor (mom. 10)

Det enda rimliga sättet att genomföra omröstningen och att
hålla den fri från partitaktiska hänsyn är att hålla den skild
från ordinarie riksdagsval. Det skall endast finnas alternativen
ja/nej till medlemskap. Utfallet skall vara avgörande. Under
utskottets bedömning borde ha hemställts att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motion U534 anförts om
folkomröstning om medlemskap i Europeiska unionen.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under
mom.10 borde ha hemställt:

10. beträffande folkomröstningar i enskilda frågor
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U534 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts.

Förslag till
Lag om ändring i regeringsformen

Bilaga

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § regeringsformen1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.
2 §

Rösträtt vid val till Rösträtt vid val till
riksdagen tillkommer svensk riksdagen tillkommer svensk
medborgare som är bosatt i medborgare som är eller
riket. Om rösträtt någon gång har varit
för svensk medborgare som bosatt i riket. Den som icke
ej är bosatt i riket finns har uppnått aderton års
bestämmelser i lag. Den som ålder senast på valdagen
icke har uppnått aderton har ej rösträtt.
års ålder senast på
valdagen har ej
rösträtt.

Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger
avgöres på grundval av en före valet upprättad röstlängd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
1 Regeringsformen omtryckt 1991:1503.