Förbud mot juridiskt eller ekonomiskt biträde i vissa fall, m.m.

Betänkande 2000/01:LU21

Lagutskottets betänkande 2000/01:LU21

Förbud mot juridiskt eller ekonomiskt biträde i vissa fall, m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Utskottets överväganden
• Utskottets förslag till riksdagsbeslut

2000/01

LU21

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens
proposition 2000/01:105 Förbud mot juridiskt eller
ekonomiskt biträde i vissa fall jämte en motion som
väckts med anledning av propositionen.

Propositionen innehåller förslag till ändringar i
lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig
rådgivning i vissa fall, m.m. De föreslagna
lagändringarna innebär bl.a. att lagens
tillämpningsområde utvidgas, att längsta tiden för
ett rådgivningsförbud förlängs från fem till tio år,
att förbud normalt sett alltid skall meddelas vid
grov brottslighet och att ett förbud som överträds
regelmässigt skall förlängas. Vidare föreslås
ändringar i lagen (1986:436) om näringsförbud. De
föreslagna ändringarna syftar till att förhindra att
ett näringsförbud kringgås med hjälp av bulvaner.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
2001.

I betänkandet behandlas också en motion från den
allmänna motionstiden år 1999 och en motion från den
allmänna motionstiden år 2000. Den ena motionen
gäller åtgärder mot oseriösa bolagsöverlåtelser. Den
andra motionen gäller s.k. konkurskarantän.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen
och avstyrker motionerna.

Innehållsförteckning

Utskottets överväganden

Lagförslagen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen skall anta
regeringens lagförslag.

I lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig
rådgivning i vissa fall, m.m. (rådgivningslagen)
finns bestämmelser som möjliggör att den som i
utövningen av rådgivningsverksamhet i juridiska och
ekonomiska angelägenheter av grov oaktsamhet främjar
en brottslig gärning kan dömas för vårdslös
rådgivning. Lagen innebär vidare att den som i
rådgivningsverksamhet gjort sig skyldig till brott
som inte är ringa av domstol kan förbjudas att utöva
sådan verksamhet under viss tid, högst fem år.
Överträdelse av förbudet kan medföra straffansvar
och förlängning av förbudet (prop. 1984/85:90, bet.
NU 19, rskr. 243).

Rådgivningslagen syftar till att försvåra oseriös
rådgivningsverksamhet som ofta är en förutsättning
för ekonomisk brottslighet. Tolkningen av begreppet
rådgivningsverksamhet är därför centralt för lagens
tillämpning. Den närmare innebörden av begreppet
aktualiserades i rättsfallet NJA 1995 s. 505, i
vilket Högsta domstolen (HD) fann att
rådgivningslagen enligt dess ordalydelse hade ett
mer vidsträckt tillämpningsområde än vad som enligt
lagens förarbeten syntes ha varit avsikten. I det
läget borde, enligt HD, företräde ges åt den för den
misstänkte förmånligaste tolkningen, vilket innebar
att med rådgivningsverksamhet borde förstås, förutom
konkreta råd, endast sådant biträde som i praktiken
innefattar rådgivning.

I propositionen anför regeringen att det kan
ifrågasättas om det i sak är motiverat att endast
sådant juridiskt eller ekonomiskt biträde som i
praktiken innebär rådgivning skall omfattas av
lagen. Också juridiskt eller ekonomiskt biträde som
inte kan sägas innefatta rådgivning, exempelvis
förmedling och värdering kan, enligt vad som anförs
i propositionen, vara betydelsefullt för att
brottsliga avsikter skall kunna fullföljas och
därmed lika straffvärt som rådgivning. Mot denna
bakgrund föreslår regeringen ändringar i
rådgivningslagen som innebär att lagens
tillämpningsområde utvidgas till att omfatta även
annat yrkesmässigt juridiskt eller ekonomiskt
biträde (1 §). Lagens rubrik föreslås till följd
därav ändrad till lag om förbud mot juridiskt eller
ekonomiskt biträde i vissa fall. Brottsrubriceringen
ändras också enligt förslaget till vårdslöst biträde
(2 §).

Enligt rådgivningslagens förarbeten skall frågan
huruvida förbud skall meddelas eller ej prövas med
hänsyn till risken för att den aktuella personen
kommer att göra sig skyldig till nya brott i
verksamheten. Regeringen anser i propositionen att
det är tveksamt att låta ett så pass svårbedömt
kriterium som återfallsrisken vara avgörande
eftersom fall som framstår som likartade riskerar
att behandlas olika. Regeringen föreslår därför att
det införs bestämmelser i lagen som innebär att
frågan om förbud skall prövas på grundval av
brottslighetens straffvärde och om den aktuella
personen tidigare gjort sig skyldig till brott i
samband med juridiskt eller ekonomiskt biträde (3 §
andra stycket).

I dag gäller att ett förbud får meddelas för en
tid av högst fem år. För att skapa ett större
utrymme för en mer nyanserad bedömning vid
fastställandet av förbudstiden bör, enligt vad som
föreslås i propositionen, den maximala förbudstiden
förlängas till tio år (3 § första stycket). Ett
förbud skall vidare fortsättningsvis kungöras (7 a
§).

Den som överträder ett rådgivningsförbud skall,
enligt 8 § första stycket, dömas till fängelse i
högst två år. Om brottet bedöms som ringa är
straffskalan i stället böter eller fängelse i högst
sex månader. Enligt 8 § andra stycket kan vid
överträdelse av förbudet beslutas om förlängning av
förbudstiden med högst fem år. Det nuvarande
sanktionssystemet framstår, enligt regeringens
bedömning, som ändamålsenligt. Regeringen föreslår
dock att det införs en bestämmelse som innebär att
en överträdelse skall föranleda en förlängning om
det inte finns särskilda skäl mot det (8 §).

Därutöver föreslås att ansvaret för registret över
förbud förs över från Riksskatteverket till Patent-
och registreringsverket (7 §).

Lagen (1986:436) om näringsförbud
(näringsförbudslagen) innebär bl.a. att en
näringsidkare som på vissa i lagen närmare angivna
sätt har åsidosatt vad som ålegat honom eller henne
i näringsverksamhet kan förbjudas att bedriva näring
under maximalt fem år. Näringsförbud meddelas av
domstol efter talan av allmän åklagare eller
kronofogdemyndighet (prop. 1985/86:126, bet. NU 22,
rskr. 335). Lagen bygger på en motsvarande reglering
som tidigare fanns i 199 b § i numera upphävda 1921
års konkurslag.

För att näringsförbud skall kunna meddelas
förutsätts att ett förbud är påkallat från allmän
synpunkt och att personen i fråga grovt har
åsidosatt vad som ålegat honom i näringsverksamheten
och därvid har gjort sig skyldig till brottslighet
som inte är ringa, grovt har åsidosatt vad som
ålegat honom i näringsverksamheten och därvid i
avsevärd omfattning har underlåtit att betala bl.a.
skatt, eller har försatts i konkurs och förfarit
grovt vårdslöst mot sina borgenärer eller på annat
sätt grovt åsidosatt vad som ålegat honom i
näringsverksamhet. Näringsförbud kan åläggas såväl
enskilda näringsidkare som företrädare för juridiska
personer. Även den som i annan egenskap har utövat
ledningen av en näringsverksamhet eller utåt har
framträtt som ansvarig för en näringsverksamhet kan
bli föremål för näringsförbud. Den som har
näringsförbud får för en viss tid, tre till tio år,
inte driva näringsverksamhet, inte äga, bilda eller
inneha vissa funktioner i juridiska personer
(styrelseledamot, suppleant, firmatecknare,
verkställande direktör och vice verkställande
direktör) eller faktiskt utöva ledningen av
näringsverksamhet. Inte heller får en person som har
ålagts näringsförbud vara anställd eller ta emot
uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en
närstående.

I propositionen anför regeringen att det inte är
ovanligt att den som har meddelats ett näringsförbud
försöker kringgå förbudet genom att utnyttja en
bulvan, som ställer ut en fullmakt för vederbörande.
För att komma till rätta med detta problem föreslås
i propositionen lagändringar som innebär att den som
har meddelats näringsförbud inte får inneha fullmakt
att företräda vare sig en enskild näringsidkare i
dennes näringsverksamhet eller en sådan juridisk
person som han eller hon till följd av
näringsförbudet inte får vara styrelseledamot i (6 §
första stycket 9). Förbudet skall dock enligt
lagförslaget inte omfatta en s.k. ställningsfullmakt
(6 § andra stycket).

Lagförslagen har inte föranlett något
motionsyrkande, och utskottet har för sin del inga
erinringar mot att förslagen genomförs. Utskottet
tillstyrker således bifall till de föreslagna
lagändringarna.

Av lagtekniska skäl bör dock de i propositionen
framlagda lagförslagen kompletteras. Skälen härtill
är följande. Den 8 februari 2001 beslutade riksdagen
vissa ändringar i 8 kap. 2 § rättegångsbalken och 4
§ lagen (1995:528) om revisorer med anledning av ett
avtal om fri rörlighet för personer som ingåtts
mellan Europeiska gemenskaperna och dess
medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan
(prop. 2000/01:55, bet. UU6, rskr. 137, SFS 2001:57
och SFS 2001:62). Enligt riksdagens beslut träder
dessa lagändringar i kraft den dag regeringen så
förordnar. Så har ännu inte skett och enligt vad
utskottet erfarit kommer så heller inte att ske
förrän tidigast under hösten 2001.

För att samordna lagförslagen 1 och 4 i
förevarande proposition med de i februari 2001
beslutade lagändringarna lägger utskottet fram ett
eget förslag till nya lydelser av de aktuella
bestämmelserna enligt vad som framgår av bilaga 3.

Övriga frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motionsyrkanden som rör singelföretag, s.k.
konkurskarantän och oseriösa
bolagsöverlåtelser.

Singelföretag

I Branschsaneringsutredningens uppdrag låg bl.a. att
kartlägga vilka branscher som är utsatta för
ekonomisk brottslighet och föreslå metoder för att
minska brottsligheten i dessa. Utredningen kom
bl.a. fram till att arbete inom städ- och
hushållsbranschen regelmässigt sker mot svart
betalning och att det kan befaras att den svarta
sektorn inom denna sektor kommer att öka. Enda
möjligheten att minska skatteundandragandet var,
enligt utredningens bedömning, att skapa så starka
incitament att en ny vit sektor skapades.

I detta syfte föreslog utredningen att ett nytt
regelsystem borde tas fram för en enklare form av
företagande, s.k. singelföretag. Ett sådant företag
skulle, enligt utredningen, endast gälla en persons
arbete. Verksamhetsformen fick således inte förenas
med anställd personal eller medhjälpare. Vidare
skulle kostnadsavdrag, skatter och avgifter vara
schabloniserade och skattesatsen låg. Ersättning för
utfört arbete skulle betalas in direkt av kunden
till ett kontoförande organ.

Som redovisats inledningsvis gör regeringen
bedömningen att Branschsaneringsutredningens förslag
om ett nytt regelsystem för singelföretag inte bör
genomföras. Ett sådant skulle, enligt regeringens
mening, leda till problem. Genom den förmånligare
beskattningen torde singelföretagen få
konkurrensfördelar jämfört med andra företagsformer.
Vidare föreligger, enligt vad regeringen anför, en
risk för att singelföretagen utnyttjar sin
konkurrensfördel genom att utvidga sin verksamhet
till områden utanför den egentliga hushållssektorn.
Regeringen anser även att det finns en risk för att
nya typer av fusk uppstår, exempelvis genom att
singelföretagaren säljer kostnadsverifikationer till
andra företag.

Marietta de Pourbaix-Lundin (m) anser i motion
2000/01:L10 att Branschsaneringsutredningens förslag
om att införa en enklare företagsform för
hushållstjänster, eventuellt i form av
singelföretag, är intressant och att frågan bör
studeras ytterligare, framför allt ur
skattesynpunkt. I motionen yrkas att riksdagen hos
regeringen skall begära ett förslag om ett nytt
regelsystem för enpersonsföretagande med inriktning
på hushållsarbete och med anpassad beskattning.

Inför ett ställningstagande till ifrågavarande
motionsspörsmål finner utskottet skäl att erinra om
att riksdagen vid ett åtskilliga tillfällen avslagit
motionsyrkanden med liknande inriktning som det nu
aktuella (se bl.a. bet. LU 1986/87:5, NU 1987/88:25,
1989/90:LU3, 1996/97:LU15, 1999/2000: LU10 och
2000/01:LU9). Också andra frågor med nära anknytning
till det nu aktuella motionsspörsmålet har varit
föremål för riksdagens överväganden. Sålunda
avstyrkte skatteutskottet så sent som i mars 2001
yrkanden om särskilda och gynnsammare skatteregler
för tjänsteverksamhet inom hushållssektorn under
åberopande bl.a. av att ett bifall till
motionärernas förslag skulle innebära avsteg från de
principer om en likformig och neutral beskattning
som ligger till grund för skattereformen och som,
enligt skatteutskottets bedömning, bör ligga fast
(bet. 2000/01:SkU14 och 2000/01:SkU19). Riksdagen
följde skatteutskottet. I sammanhanget bör även
nämnas att kulturutskottet, i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1998/99:KrU9, våren 1999
avstyrkte ett motionsyrkande om att konstnärer borde
kunna bedriva sin verksamhet i singelföretag.
Därutöver vill utskottet peka på att regeringen
nyligen uttalat att insatserna för förenkling och
genomarbetade regler för småföretag skall fortsätta
och intensifieras (prop. 2000/01:100, utg.omr. 24).
I beslut den 3 maj 2001 uppdrog regeringen åt Verket
för näringslivsutveckling (NUTEK) att göra en
bedömning av vilka konsekvenser vissa av förslagen i
Aktiebolagskommitténs slutbetänkande (SOU 2001:1) Ny
aktiebolagslag kan få för små företags villkor.
Uppdraget skall redovisas senast den 31 oktober 2001
(dnr. Ju2001/220).

Det redovisade kan, enligt lagutskottets mening,
inte leda fram till några andra slutsatser än att
riksdagen bör avslå motion 2000/01:LU10.

S.k. konkurskarantän

Enligt 6 kap. 1 § konkurslagen (1987:672) gäller att
en fysisk person som försatts i konkurs inte får
driva näringsverksamhet som medför
bokföringsskyldighet så länge konkurstillståndet
varar, s.k. automatisk konkurskarantän. Något
motsvarande förbud mot att driva näringsverksamhet
finns inte vad gäller ställföreträdare för en
juridisk person som försatts i konkurs. Däremot
finns bestämmelser i 2 och 4 §§ näringsförbudslagen
som innebär att en företrädare för en juridisk
person som försatts i konkurs får meddelas
näringsförbud, om det är påkallat från allmän
synpunkt och om vederbörande förfarit grovt
otillbörligt mot sina borgenärer eller på annat sätt
grovt åsidosatt vad som ålegat honom i
näringsverksamhet.

I motion 1999/2000:L212 anser Yilmaz Kerimo (s)
att skenkonkurser för ekonomisk vinning är ett stort
problem. Motionären pekar på att en företrädare för
ett aktiebolag inte har något personligt ansvar för
bolagets åtaganden och att inget hindrar att
företrädaren vid upprepade tillfällen påbörjar ny
näringsverksamhet direkt efter en tidigare konkurs.
Enligt motionärens uppfattning bör den som ingått i
styrelsen för ett aktiebolag som försatts i konkurs
inte få bilda ett nytt aktiebolag förrän
vederbörande tagit ansvar för den tidigare
konkursen. I motionen begärs att regeringen ges i
uppdrag att utreda frågan.

Utskottet erinrar om att det i skilda sammanhang
under de senaste decennierna diskuterats om inte
även företrädare för juridiska personer där den
juridiska personen försatts i konkurs - i likhet med
fysiska personer - borde förbjudas att driva näring
eller att företräda andra bolag under pågående
konkurs, antingen med automatik i direkt anslutning
till konkursbeslutet eller efter särskild prövning.
Frågan har varit föremål för överväganden av bl.a.
Konkurslagskommittén i betänkandet (SOU 1979:13)
Konkurs och rätten att idka näring,
Näringsförbudskommittén i betänkandet (SOU 1984:59)
Näringsförbud, Näringsförbudsutredningen i
betänkandet (SOU 1995:1) Ett renodlat näringsförbud
och Näringsförbudslagsutredningen i betänkandet (SOU
1997:123) Ett effektivare näringsförbud. Samtliga
fyra utredningar har kommit fram till att en
konkurskarantän för företrädare för juridiska
personer som försatts i konkurs inte bör införas.
Som skäl härför har anförts bl.a. att en utvidgad
konkurskarantän skulle slå blint och träffa även den
som över huvud taget inte gjort sig skyldig till
någon oegentlighet och att en sådan ordning skulle
kräva stora insatser för övervakning och kontroll.

Åtgärder i syfte att förhindra konkursmissbruk har
i stället under senare tid varit inriktade på
skärpta regler i näringsförbudslagstiftningen.
Senast ändrades näringsförbudslagen den 1 juli 1999.
Lagändringarna innebär att inte bara den som är
företrädare för den juridiska personen vid
konkursbeslutet kan komma i fråga för näringsförbud
utan även den som innehade en sådan ställning senare
än ett år innan konkursansökan kom in till
tingsrätten (prop. 1998/99:44, bet. LU15, rskr.
164).

Utskottet har givetvis inte någon annan
uppfattning än motionären när det gäller missbruk av
konkursinstitutet. Enligt utskottets mening är
emellertid den i motionen förordade lösningen ingen
framkomlig väg. Som framhållits i olika sammanhang
skulle nämligen en sådan ordning kunna sägas
innebära "näringsförbud utan dom", något som
utskottet inte vill ställa sig bakom.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till
motion 1999/2000:L212.

Oseriösa bolagsöverlåtelser m.m.

I motion 2000/01:L205 av Per-Olof Svensson och
Sinikka Bohlin (båda s) tas upp olika problem med
anknytning till oseriösa bolagsöverlåtelser.
Motionärerna anser att det bör införas ett
notariatsförfarande som innebär att undertecknandet
av registrerings- eller ändringsanmälan skall
bevittnas av någon form av offentlig notarie vid
varje nystart eller övertagande av ett fåmansbolag.
Vidare föreslås att en s.k. överlåtelserevision
skall ske innan en registrerings- eller
ändringsanmälan får registreras av Patent- och
registreringsverket (PRV) och att förfallna skatter
skall vara betalda innan en bolagsöverlåtelse får
ske. På så sätt anser motionärerna att det skulle
vara svårare att vältra över ansvaret på en s.k.
målvakt. Motionärerna pekar även på
delgivningsproblem som kan uppkomma i kommanditbolag
i de fall då bolagsföreträdarna är bosatta utomlands
och inte går att nå för delgivning. I motionen
begärs ett tillkännagivande i enlighet med vad som
anförts om bolagsöverlåtelser.

Utskottet erinrar om att förevarande
motionsspörsmål varit föremål för behandling av
Bulvanutredningen och Aktiebolagskommittén. I
Bulvanutredningens betänkande (SOU 1998:47) Bulvaner
och annat har lämnats förslag som bl.a. syftar till
att lösa problem med vilseledande anmälningar för
registrering av styrelseledamöter och andra
bolagsföreträdare. Vidare har lämnats förslag som
går ut på att öka möjligheterna att ingripa mot
bruket av s.k. målvakter. I Aktiebolagskommitténs
betänkande (SOU 1999:36) Likvidation av aktiebolag
har föreslagits regler som bl.a. syftar till att
göra det lättare att försätta aktiebolag som saknar
till Patent- och registreringsverket anmäld styrelse
i likvidation. Enligt vad utskottet erfarit pågår
för närvarande arbete inom Justitiedepartementet med
en lagrådsremiss som tar upp dessa frågor.

Enligt utskottets mening bör det pågående arbetet
inte föregripas av riksdagen, och utskottet
avstyrker därför bifall till motion 2000/01:L205.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2000/01:105 föreslår regeringen
(Justitiedepartementet) - efter hörande av Lagrådet
- att riksdagen antar de i propositionen framlagda
förslagen till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1985:354) om förbud mot
yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m.m.,

3. lag om ändring i lagen (1986:436) om
näringsförbud,

4. lag om ändring i lagen (1995:528) om revisorer.

Lagförslagen har intagits som bilaga 2 i
betänkandet.

Följdmotion

2000/01:L10 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar att hos regeringen begära
förslag om ett nytt regelsystem för en enklare form
av enpersonsföretagande med inriktning på
hushållsarbeten och med anpassad beskattning.

Motion väckt under allmänna
motionstiden 1999/2000

1999/2000:L212 av Yilmaz Kerimo (s) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om konkurser i aktiebolag.

Motion väckt under allmänna
motionstiden 2000/2001

2000/01:L205 av Per-Olof Svensson och Sinikka Bohlin
(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bolagsöverlåtelser.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att i 8 kap. 2 §
rättegångsbalken[1] orden "yrkesmässig rådgivning i
vissa fall, m.m." skall bytas ut mot "juridiskt
eller ekonomiskt biträde i vissa fall" och orden
"utöva rådgivningsverksamhet" mot "lämna juridiskt
eller ekonomiskt biträde".

---

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

**FOOTNOTES**

[1]: Senaste lydelse av 8 kap. 2 § 2001:57.
2 Förslag till lag om ändring i
lagen (1985:354) om förbud mot
yrkesmässig rådgivning i vissa fall,
m.m.

3 Förslag till lag om ändring i
lagen (1986:436) om näringsförbud

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:528) om
revisorer

Härigenom föreskrivs att i 4 § lagen (1995:528) om
revisorer[2]1 orden "utöva rådgivningsverksamhet"
skall bytas ut mot "lämna juridiskt eller ekonomiskt
biträde" och orden "yrkesmässig rådgivning i vissa
fall, m.m." skall bytas ut mot "juridiskt eller
ekonomiskt biträde i vissa fall".

---

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

**FOOTNOTES**

[2]:1 Senaste lydelse av 4 § 2001:62.
BILAGA 3

Av utskottet framlagda lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:57) om
ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 §
rättegångsbalken i stället för dess lydelse enligt
lagen (2001:57) om ändring i nämnda balk skall ha
följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
8 kap.

2 §
-----------------------------------------------------
Till ledamot av advokatsamfundet får endast den
antas som

1. är svensk medborgare eller medborgare i en annan
stat inom Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller i Schweiz,

2. har hemvist i Sverige eller i en annan stat inom
Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller i Schweiz,

3. har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna
för behörighet till domarämbete,

4. har genomgått för advokatverksamhet erforderlig
praktisk och teoretisk utbildning,

5. har gjort sig känd för redbarhet, och

6. även i övrigt bedöms lämplig att utöva
advokatverksamhet.

Advokatsamfundets styrelse får i enskilda fall
medge undantag från antagningskraven såvitt gäller
första stycket 1 och 2. Detsamma gäller
antagningskraven enligt första stycket 3 och 4
beträffande den som är auktoriserad som advokat i en
annan stat i enlighet med där gällande bestämmelser.

Den som har genomgått en utbildning som krävs för
att bli advokat i en stat inom Europeiska unionen,
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i
Schweiz och som i Sverige genomgått ett prov som
visar att han har tillräckliga kunskaper om den
svenska rättsordningen, skall anses uppfylla kraven
enligt första stycket 3 och 4. Detsamma gäller den
som registrerats enligt 2 a § och som därefter under
minst tre år bedrivit faktisk och regelbunden
advokatverksamhet i Sverige, under förutsättning
antingen att verksamheten huvudsakligen omfattat
svensk rätt eller att, om verksamheten inte
huvudsakligen omfattat svensk rätt, den registrerade
på annat sätt har förvärvat tillräckliga kunskaper
och erfarenheter för att antas till ledamot i
samfundet.

Den som har blivit auktoriserad som advokat i
Danmark, Finland, Island eller Norge i enlighet med
där gällande bestämmelser och som därefter under
minst tre år på ett tillfredsställande sätt har
tjänstgjort som biträdande jurist på advokatbyrå i
Sverige skall anses uppfylla kraven enligt första
stycket 3-6.
-----------------------------------------------------
Den som är försatt i Den som är försatt i
konkurs eller som har konkurs eller som har
förvaltare enligt 11 kap. förvaltare enligt 11 kap.
7 § föräldrabalken får 7 § föräldrabalken får
inte antas till ledamot. inte antas till ledamot.
Inte heller får den antas Inte heller får den antas
till ledamot som enligt 3 till ledamot som enligt 3
§ lagen (1985:354) om § lagen (1985:354) om
förbud mot yrkesmässig förbud mot juridiskt
rådgivning i vissa fall, eller ekonomiskt biträde
m.m. är förbjuden att i vissa fall är förbjuden
utöva rådgivnings- att lämna juridiskt eller
verksamhet. ekonomiskt biträde.
-----------------------------------------------------
Lagfaren domare i eller befattningshavare vid
domstol eller allmän åklagare eller kronofogde får
inte antas till ledamot; inte heller den som annars
är anställd i en stats eller kommuns tjänst eller
hos någon annan enskild än advokat, om inte
advokatsamfundets styrelse medger undantag.
-----------------------------------------------------

2 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:62) om
ändring i lagen (1995:528) om revisorer

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1995:528) om
revisorer i stället för dess lydelse enligt lagen
(2001:62) om ändring i nämnda lag skall ha följande
lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
4 §
-----------------------------------------------------
För att bli godkänd revisor skall sökanden

1. yrkesmässigt utöva revisionsverksamhet,

2. vara bosatt i Sverige, i en annan stat inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i
Schweiz,
-----------------------------------------------------
3. varken vara i konkurs, 3. varken vara i
vara underkastad konkurs, vara underkastad
näringsförbud, ha näringsförbud, ha
förvaltare enligt 11 kap. förvaltare enligt 11 kap.
7 § föräldrabalken, vara 7 § föräldrabalken, vara
förbjuden att utöva förbjuden att lämna
rådgivningsverksamhet juridiskt eller
enligt 3 § lagen (1985: ekonomiskt biträde enligt
354) om förbud mot 3 § lagen (1985:354) om
yrkesmässig rådgivning i förbud mot juridiskt
vissa fall, m.m. eller eller ekonomiskt biträde
vara underkastad någon i vissa fall eller vara
motsvarande underkastad någon
rådighetsinskränkning i motsvarande
en annan stat, rådighetsinskränkning i
en annan stat,
-----------------------------------------------------
4. hos Revisorsnämnden ha avlagt revisorsexamen, och

5. vara redbar och i övrigt lämplig att utöva
revisionsverksamhet.
-----------------------------------------------------

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som
framförs under Utskottets överväganden
föreslår utskottet att riksdagen fattar
följande beslut:

1. Lagförslagen

Riksdagen antar

dels de av regeringen i propositionen framlagda
förslagen till

a) lag om ändring i rättegångsbalken,

b) lag om ändring i lagen (1985:354) om förbud
mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m.m.,

c) lag om ändring i lagen (1986:436) om
näringsförbud,

d) lag om ändring i lagen (1995:528) om
revisorer,

dels de av utskottet i bilaga 3 framlagda
förslagen till

e) lag om ändring i lagen (2001:57) om ändring i
rättegångsbalken,

f) lag om ändring i lagen (2001:62) om ändring i
lagen (1995:528) om revisorer.

2. Singelföretag

Riksdagen avslår motion 2000/01:L10.

3. Konkurskarantän

Riksdagen avslår motion 1999/2000:L212.

4. Oseriösa bolagsöverlåtelser

Riksdagen avslår motion 2000/01:L205.

Stockholm den 15 maj 2001

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tanja
Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Marianne
Carlström (s), Stig Rindborg (m), Rune Berglund (s),
Karin Olsson (s), Henrik S Järrel (m), Nikos
Papadopoulos (s), Elizabeth Nyström (m), Marina
Pettersson (s), Tasso Stafilidis (v), Kjell Eldensjö
(kd), Berit Adolfsson (m), Anders Berglöv (s), Ana
Maria Narti (fp), Anne-Katrine Dunker (m) och Lars
Lilja (s).

Redogörelse för ärendet och
dess beredning

I april 1995 beslutade regeringen om en samlad
strategi mot den ekonomiska brottsligheten.
Strategin redovisades för riksdagen i skrivelse
1994/95: 217 Samlade åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten. Riksdagen hade inget att erinra mot
skrivelsens innehåll (bet. 1994/95:JuU25, rskr.
412).

I strategin slås fast att det övergripande målet
är att påtagligt minska den ekonomiska
brottsligheten genom åtgärder som innebär en kraftig
förstärkning av samhällets samlade insatser mot
sådan kriminalitet. Åtgärder skall vidtas som
innebär en effektivisering när det gäller att
förebygga, upptäcka, utreda och lagföra ekonomisk
brottslighet.

Som ett led i arbetet att genomföra strategin
beslutade regeringen i november 1995 att tillkalla
en särskild utredare för att utreda vissa frågor om
branschsanering och andra åtgärder mot ekonomisk
brottslighet (dir. 1995:142). Utredningen, som antog
namnet Branschsaneringsutredningen, överlämnade i
september 1997 sitt huvudbetänkande (SOU 1997:111)
Branschsanering och andra åtgärder mot ekobrott. I
betänkandet lämnas en rad olika förslag till
åtgärder för hur vissa branscher skall kunna saneras
från ekonomisk brottslighet.

I juni 1996 beslutade regeringen att tillkalla en
särskild utredare för att utreda frågor om åtgärder
mot vissa bulvanförhållanden m.m. (dir. 1996:55).
Utredningen antog namnet Bulvanutredningen.
Huvuduppgiften för utredningen var att överväga
åtgärder som kan förhindra eller försvåra att
ekonomisk brottslighet begås med hjälp av bulvaner.
Uppdraget omfattade också bl.a. spörsmål rörande
missbruk av den associationsrättsliga
lagstiftningen. Därutöver ingick i uppdraget att
göra en allsidig översyn av lagen (1985:354) om
förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m.m.
samt att föreslå regelförändringar eller andra
åtgärder för att förhindra att ett näringsförbud
enligt lagen (1986:436) om näringsförbud kringgås.
Utredningen redovisade sitt uppdrag i februari 1998
i betänkandet (SOU 1998:47) Bulvaner och annat.

Branschsaneringsutredningens och
Bulvanutredningens betänkanden har remissbehandlats
och ligger till grund för förevarande proposition.
Vissa återstående frågor som tas upp i
Bulvanutredningens betänkande kommer, enligt vad som
anförs i propositionen, att behandlas av regeringen
i ett annat sammanhang.

I propositionen föreslår regeringen
(Justitiedepartementet) - efter hörande av Lagrådet
- att riksdagen antar de förslag till ändringar i
dels rättegångsbalken, dels lagen (1985:354) om
förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall,
m.m., dels lagen (1986:436) om näringsförbud, och
dels lagen (1995:528) om revisorer som lagts fram i
propositionen. Regeringens förslag återfinns i
bilaga 1, och regeringens lagförslag återfinns i
bilaga 2.

Propositionen innehåller också redovisningar av
regeringens ställningstaganden med anledning av
Branschsaneringsutredningens förslag rörande
typgodkända kassaregister och kvittokrav m.m.
(avsnitt 10) samt singelföretag (avsnitt 11). Enligt
regeringens bedömning bör utredningens förslag i
dessa delar inte genomföras.

En motion har väckts med anledning av
propositionen. I detta sammanhang behandlar
utskottet även en motion som väckts under den
allmänna motionstiden år 1999 och en motion som
väckts under den allmänna motionstiden år 2000. I
den ena föreslås åtgärder mot oseriösa
bolagsöverlåtelser. I den andra föreslås att frågan
om införande av s.k. konkurskarantän för företrädare
för juridiska personer skall utredas. Förslagen i
motionerna återfinns i bilaga 1.