Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Förbättrad ordning, trygghet och studiero i skolan

Betänkande 2006/07:UbU13

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
31 maj 2007

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Förbättrad ordning, trygghet och studiero i skolan(pdf, 510 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2006/07:13 Förbättrad ordning, trygghet och studiero i skolan

Beslut

Lärare kan beslagta mobiltelefoner (UbU13)

Riksdagen sade ja till regeringens förslag till lagändringar som syftar till förbättrad ordning, trygghet och studiero i skolan. Rektorer och lärare ska från den 1 augusti 2007 få ta hand om föremål från eleverna om föremålen är störande, till exempel mobiltelefoner, eller farliga, till exempel fyrverkeripjäser. Kommunen ska också kunna flytta störande elever till en annan skola även om föräldrarna är emot det.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren beslöt bifalla utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 2
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2007-04-19
Justering: 2007-05-15
Trycklov till Gotab och webb: 2007-05-21
Trycklov: 2007-05-21
Reservationer: 6
Betänkande 2006/07:UbU13

Alla beredningar i utskottet

2007-04-19

Lärare kan beslagta mobiltelefoner (UbU13)

Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag till lagändringar som syftar till förbättrad ordning, trygghet och studiero i skolan. Enligt förslaget ska rektorer och lärare få ta hand om föremål från eleverna om föremålen är störande, till exempel mobiltelefoner, eller farliga, till exempel fyrverkeripjäser. Kommunen ska också kunna flytta störande elever till en annan skola även om föräldrarna är emot det. Enligt förslaget ska lagändringarna börja gälla den 1 augusti 2007.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2007-05-30
Stillbild från Debatt om förslag 2006/07:UbU13, Förbättrad ordning, trygghet och studiero i skolan

Debatt om förslag 2006/07:UbU13

Webb-tv: Förbättrad ordning, trygghet och studiero i skolan

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Ibrahim Baylan (S)
Anf. 180 Ibrahim Baylan (S)
Herr talman! Tryggheten i skolan och studieron i klassrummen är av största vikt. I en skola där eleverna känner sig trygga, och där man upplever arbetsro och studiero i klassrummet fungerar också lärandet bättre. När eleverna trivs i skolan och har en bra arbetsmiljö är vår övertygelse att det också är mycket lättare att ta till sig den kunskap och det lärande som skolan är till för. I en skola som är otrygg och där det inte råder studiero i klassrummet blir allt detta mycket svårare. Det finns många vittnesmål från elever som genom åren har berättat om hur svårt det är att ta till sig undervisningen när det är alldeles för bullrigt eller väldigt otryggt i skolorna. Detta är ingenting nytt. I en miljö där det dagligdags vistas närmare 1,2 miljoner ungdomar, elever och barn, och där vi har ungefär en kvarts miljon anställda är det ofrånkomligt att det ibland händer saker. Ambitionen att skapa trygghet i skolorna och studiero i klassrummen är därför oerhört viktig. Vi har genom åren vidtagit ett flertal åtgärder för att just skapa trygghet i skolorna och förbättra studieron i klassrummen. Skolverket använder sig sedan några år av en attitydundersökning där man frågar runt 5 000 elever om hur de upplever sin arbetsmiljö i skolan, sina lärare och sin attityd till skolan. I den senaste undersökningen uppger glädjande nog eleverna i Sverige i allt högre grad att de trivs med sin skola. Närmare 80 procent uppger att de trivs bra i skolan, och närmare 90 procent uppger att de dessutom trivs och kommer väldigt bra överens med sina lärare och har en bra relation till dem. Detta är naturligtvis en kraftig ökning sedan den senaste attitydundersökningen som gjordes av Skolverket, och det är naturligtvis väldigt glädjande att se att många av de åtgärder som under åren har genomförts, allt från det värdegrundsarbete som med kraft sjösattes i mitten och slutet av 90-talet till många av de åtgärder som handlat om att stärka personaltätheten och också förtydliga behovet av ordningsregler i skolorna, har burit frukt. Medan man kan glädja sig över den positiva utvecklingen finns det naturligtvis även anledning till oro. När vi pratar om att 80 procent av eleverna trivs bra i skolan, och 90 procent trivs bra med sina lärare handlar det ju inte om 80 respektive 90 procent i varenda skola och i vartenda klassrum runt om i vårt land. I väldigt många skolor skulle jag tro att de allra flesta, näst intill alla, elever känner denna trivsel och denna glädje över att vara i skolan, och de trivs bra med sina lärare. Men det finns även alltför många skolor, visserligen en liten minoritet, där eleverna inte känner någon studiero, där det kan vara stökigt, och där det kan behövas ytterligare åtgärder för att förbättra situationen. Därför är det viktigt att det här arbetet får fortsätta, och det ska vi diskutera här i dag. För oss socialdemokrater är tydliga befogenheter och också ett tydligt ansvar självklarheter i den svenska skolan. Detta kombinerat med ett stärkt föräldra- och elevinflytande tror vi kan bidra till att förbättra trivseln, tryggheten och studieron. Dock är vi något bekymrade över att den borgerliga majoriteten, både högerregeringen och majoriteten i utskottet, väljer att plocka ut ett fåtal små förändringar som visserligen har ett symboliskt värde men som i sig inte kommer att lösa de problem de är satta att lösa. I vissa extrema situationer kan det naturligtvis vara bra, men vi hade helst sett dessa förändringar i ett större sammanhang där man också hade knutit ihop dem med just ett förstärkt elevinflytande. Vi tror nämligen att ett paket bestående av förstärkt elevinflytande kombinerat med mer resurser i form av både elevhälsopersonal och fler lärare och i det här fallet tydligt ansvar och tydliga befogenheter hade varit betydligt mer kraftfullt än de små förändringar som majoriteten nu väljer att gå fram med. Det är att beklaga. Vi beklagar inte förändringarna i sig, för som bekant är dessa förslag mer eller mindre hämtade från det förslag till skollagsproposition som den förra regeringen förberedde. Men vi beklagar att man tar det ur sitt sammanhang och hyser så stor tilltro till att det ska lösa de bekymmer med tryggheten och studieron som man kan se i vissa skolor. Jag tror som sagt att detta behov kan finnas i vissa specifika situationer, men det är naivt att tro att detta som en generell åtgärd löser alla problem. Det tror inte vi. Man kan mycket väl göra detta, men en av de viktigaste framgångsfaktorerna för att åstadkomma en trygg situation i skolan och studiero i klassrummen är att göra elever och också föräldrar delaktiga. Det är också att förbättra ledarskapet i skolan. Jag har under de senaste åren besökt närmare 150 skolor. Jag kan konstatera att i de skolor där eleverna trivs bra, och där det är tryggt och lugnt, har det ofta funnits ett tydligt ledarskap där rektorn tillsammans med lärarna, eleverna och ibland också föräldrarna gått igenom vad man får och inte får göra i skolan. Hur ska det se ut? Hur ska vi behandla varandra med respekt? Dessa frågor behöver också förbättras, och jag hade gärna sett att det hade kommit i ett och samma sammanhang. Nu sker inte det. I stället ser vi att den borgerliga majoriteten koncentrerar sig på förändringar som väldigt mycket handlar om några få, symboliska saker. Jag kan bara beklaga att partier som tidigare har sett sammanhanget med elevinflytande, ledarskap och värderingar nu har lagt sig platta. Ta bara Kristdemokraterna som ju ofta har diskuterat grundläggande värderingar i skolan och pratat om etik och moral! Detta prat om etik och moral har bytts ut mot Folkpartiets batong och piska i något slags tilltro till att det ska leda till en bättre skola. Ta bara Centerpartiets vurmande för elev- och föräldrainflytande! Det har vi naturligtvis delat, men detta har man helt övergett till förmån för Moderaternas tro på auktoritära lösningar. Detta är att beklaga, men jag är inte förvånad. Det här kan vi se på område efter område. Herr talman! Jag kan konstatera att dessa förändringar är något vi socialdemokrater kommer att stötta. Dock hade vi gärna sett dem i ett helt annat sammanhang. Därför har vi också lämnat in en text med ett helt annat motiv för detta betänkande. Jag vill slutligen yrka bifall till våra två reservationer för en annan motivtext för detta betänkande.
Rossana Dinamarca (V)
Anf. 181 Rossana Dinamarca (V)
Herr talman! Den här debatten handlar inte om ifall elever ska få känna sig trygga i skolan eller inte. Den handlar inte heller om ifall eleverna ska ha arbetsro i skolan eller inte. Den här debatten handlar i hög grad om bilden av skolan. Alla elever har rätt till arbetsro. En lösning är att ge resurser till mindre grupper. För det behövs det fler lärare men också olika typer av pedagoger. Vi behöver rektorer som inte har i uppdrag att göra tusen och en saker, utan som kan ägna sig åt att fullgöra sitt uppdrag att vara ledare för den pedagogiska verksamheten i skolan. Det behövs också en utvecklad elevdemokrati. Det är inte vi i riksdagen som ska sitta och bestämma vilka ordningsregler som ska gälla i skolan. Det är något som ska utformas gemensamt av elever, lärare och rektorer på respektive skola. Diskussionen om vilka ordningsregler som ska gälla ska vara levande. Det är bara så som man kan skapa en bred förankring och en bra efterlevnad. I sin iver att visa handlingskraft drar regeringen till med enkla lösningar på svåra problem. Samtidigt för man bort skolan från det demokratiska arbetssätt som vi länge strävat efter och tar tillbaka disciplinskolan, en omodern skola som lärare, elever och hela samhället förlorar på. Regeringen målar upp en bild av den svenska skolan som ett slagfält där ett krig mellan elever och lärare utkämpas. Ett av de största och mest akuta problemen tycks enligt regeringen vara att elever tar med sig föremål till skolan i syfte att störa verksamheten. Det är anledningen till att denna ändring av skollagen genomförs nu och inte i samband med den mer genomgripande förändring som tidigare aviserats. Jag håller inte med om den skildringen av skolan. Det är inte den bild jag får när jag är ute på skolor. Det är inte heller den bild jag får när jag talar med lärare och elever. Den senaste attitydundersökningen från Skolverket, som Ibrahim Baylan också hänvisade till, målar inte heller upp en sådan bild. Tvärtom visar den att allt fler elever är engagerade och trivs med skolarbetet och att elever och lärare känner allt större tillit till varandra. Till skillnad från högerregeringen ser vi inte eleverna som ett problem. Vi ser inte heller elever och lärare som rivaler. Skolan är till för att ge elever kunskap och ska anpassas efter deras förutsättningar, behov och intressen. Det synsättet har präglat utvecklingen av den svenska skolan sedan 1950-talet, och dess funktion som uppfostringsanstalt för att disciplinera arbetarklassen har därför tonats ned mer och mer. På de flesta skolor samarbetar elever och lärare för att nå gemensamma målsättningar. Regeringens skolpolitik innebär tyvärr en återgång till en gammaldags syn på skolan med mindre tilltro till och tolerans för elevernas initiativförmåga, med ökad auktoritetstro och ett ökat tvång. Regeringens verklighetsbeskrivning och motiv för de föreslagna åtgärderna saknar dessutom stöd. Varken propositionen eller betänkandet innehåller någon som helst beskrivning av hur ofta det förekommer att elever har med sig föremål och använder dem på ett sätt som är störande för verksamheten. Det finns heller ingen analys av hur det påverkar tryggheten och studieron och i vilken omfattning det sker. Det är därför svårt att bedöma vilket behov det finns av en lagstiftning som ger rektorer och lärare rätt att beslagta elevers egendom. Men i sann borgerlig anda är det väl inte intressant att besvara sådana frågor, eftersom man redan bestämt sig. Om det är de här verktygen som skolan är i behov av eller inte är mindre viktigt. Det den borgerliga majoriteten här i riksdagen gör är inte att stifta lag som är till nytta för skolan. Det är att lagstifta för att stilla fördomarna om skolan som man själv har bidragit med att måla upp och på så sätt visa sina muskler. Regeringen påstår att lagförslaget leder till ökad tydlighet. Jag kan inte se den klarheten, utan vill nog hävda att den nuvarande lagstiftningen är tydligare. Med den föreslagna lagen kommer det i vissa situationer att vara tillåtet att omhänderta ett föremål medan andra situationer inte medger ett omhändertagande. Om en elev till exempel motsätter sig ett omhändertagande fysiskt måste det avbrytas. I praktiken kommer det att uppstå gränsdragningsproblem som det lämnas till den enskilda rektorn eller läraren att lösa. Herr talman! Vänsterpartiet är också kritiskt mot förslaget att det ska bli möjligt att flytta en elev från den skola han eller hon är placerad i utan vårdnadshavarens tillstånd. För att komma till rätta med de problem som kan föranleda en förflyttning av en elev är det en nödvändig förutsättning att elevens vårdnadshavare medverkar. Det är också allvarligt att regeringen på det här sättet utpekar eleverna som ensamt ansvariga. Enligt lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever är det i själva verket skolan som har en skyldighet att stoppa och förhindra mobbning, diskriminering och annan kränkande behandling. Förekomsten av den lagen innebär dessutom att det är tveksamt om det verkligen behövs ett utökat tvång i skolan. Erfarenheter från både skolan och andra områden visar att ökad användning av tvång kan leda till större motsättningar och ökat antal konflikter, vilket knappast får gynnsamma effekter på den trygghet och studiero som regeringen säger sig vilja värna. När utbildningsutskottet hade en offentlig utfrågning om mobbning var det ingen av de inbjudna och föredragande som lyfte fram behovet av att lättare kunna flytta elever från skolan, därför att mobbning sällan eller aldrig är en isolerad händelse som enbart utförs av en elev. Det man i stället påtalade var vikten av att våga se och ta tag i problemen när de börjar yttra sig och inte vänta ut och sedan flytta problemet någon annanstans. En av de förutsättningar som man lyfte fram var en väl utbyggd elevhälsovård med skolläkare, skolsköterska, kurator och psykolog men också specialpedagoger och fritidspedagoger. Den borgerliga regeringen väljer att införa kraftiga tvångsåtgärder som svar på problem som de blåser upp. Därmed undviker de att diskutera de verkliga problemen i skolan med ökade klasskillnader och bristande likvärdighet, vilket givetvis får återverkningar på arbetsmiljön i skolan. Det här orsakas inte av att lärarna saknar befogenheter och tvångsmedel, utan det är en följd av marknadstänkande, segregation, för lite resurser och felaktig fördelning av befintliga resurser samt bristande skoldemokrati och inflytande för elever. Vänsterpartiet anser att de hårdare tag som regeringen föreslår inte kommer att leda till ett bättre klimat i skolan eller skapa förtroendefulla relationer mellan elever och lärare som är en viktig ingrediens i lärandet. Jag vill därmed yrka bifall till reservation 1 och 4 i det här betänkandet.
Mats Pertoft (Mp)
Anf. 182 Mats Pertoft (Mp)
Herr talman! I dag ska vi diskutera ordning, trygghet och studiero, dock utan att veta vad studiero egentligen är, i alla fall inte om man läser propositionen. Där finns inga som helst förklaringar till det begreppet, förutom att det råkar nämnas två gånger som sin egen beteckning. Det är också en anledning till att Miljöpartiet tycker att den föreliggande propositionen bör kompletteras med vissa saker. För oss miljöpartister är inte frågan om att beslagta mobiler den stora frågan. I Skollagskommittén, som jag satt i tillsammans med nuvarande skolministern Jan Björklund, var vi rörande överens om att man ska kunna beslagta föremål. Även Jan Björklund tyckte det de få gånger han var närvarande. Han hade den högsta frånvarokvoten av alla ledamöterna i den kommittén. Det viktiga här är egentligen att fråga vad dessa två förslag som vi diskuterar, att beslagta mobiler och flytta mobbarna, tillför skolan i dag. Vi har en debatt i Sverige där skolan lyfts fram som en av de viktigaste platserna i samhället, och det är helt rätt. Den fostran och den möjlighetsskapande verksamhet som finns i skolan är oerhört viktig. Men det handlar också om att hitta ett regelverk som fungerar för vår personal, alltså för lärarna, för rektorer och för elever, och att utgå från verkligheten i klassrummet. Det är naturligtvis inte fel att ge lärarna rätten att beslagta störande föremål. Visst kan vi göra det. Inga problem. Sedan borde det finnas, som vi i Miljöpartiet har anmärkt, en överklaganderätt. Utifrån ett strikt juridiskt perspektiv är det viktigt att elever också kan överklaga saker och få saker och ting prövade. Men det är lite grann den här regeringens signatur att elever inte har något värde i skolan, inte någon egen talan, så jag är inte förvånad över att det saknas. Men det viktiga här är också att fråga: Återspeglar dessa två förslag verkligheten i klassrummet? Jag tyckte att man fick en väldigt bra förklaring till och svar på detta i ett inslag i Aktuellt när propositionen presenterades för femtioelfte gången som nyhet. Läraren, som var från Huddinge, sade ungefär så här: Det är ju bra, men den lärare som behöver denna lag för att genomföra detta i skolan ska helst låta bli, för han är i så fall en dålig pedagog. Det här har lärare gjort i årtionden, alltid sedan skolan startade. Varande lärare själv måste jag säga att jag skulle akta mig. Om jag inte vågar beslagta den där mobilen som stör hela undervisningen i dag skulle jag inte vilja göra det när den här lagen har trätt i kraft. Att komma till en elev och kräva att få beslagta en mobil och eleven inte går med på det innebär att man försätter sig i en ohållbar situation. Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas Riksförbund, har jag ett antal gånger hört beskriva det här väldigt bra. Vad gör man som lärare när eleven sitter med mobilen i handen? Man går fram, och då stoppar eleven mobilen i fickan och säger: Nej, du får inte min mobil. Då är man körd som lärare. Att då säga att du får gå ut ur klassrummet eller något sådant hjälper inte. Man har förlorat auktoriteten inför klassen. Vi har inte yrkat avslag på detta. Vi säger att propositionen måste kompletteras. Men för pedagoger ute på fältet är det här inte av betydelse. Av betydelse är snarare att vi får bra, välutbildade pedagoger som kan hantera dessa situationer i klassrummet. Det är sådant som jag tycker att regeringen borde ägna sig åt. Jag menar att det är okej att lägga fram den här propositionen, men det är no big deal . Gör inte så stor affär av det. Gå i stället till verkligheten. Använd till exempel några av de resurser som nu ska satsas på skattesänkningar till att förstärka personalresurserna ute på skolorna. Det skulle välkomnas i alla skolor. Man skapar svåra lösningar på enkla problem. Det är samma sak med att flytta mobbare. Naturligtvis är det i slutändan inget fel att försöka göra det. Vi försökte i timmar i Skollagskommittén att förklara för Jan Björklund att pedagoger och rektorer alltid har hanterat dessa situationer i svenska skolor. Man behöver inte dessa lagtexter, man har hanterat det genom en specialklass, ett rum, en särskild undervisningsgrupp, vad vet jag vad man kallar det. Det är inget fel att i slutändan kunna flytta mobbarna, men det handlar om rättssäkerhet, och frågan är om det behövs. Jag minns inte om det var i DN eller i Svenskan de hade tillfråga ett antal rektorer i Stockholms stad som alla sade: Det är väl inget direkt fel, men vi kommer aldrig att behöva använda det här, för vi klarar situationen redan i dag. Det är inget direkt fel i dessa propositioner, men lägg inte denna energi på dessa frågor för de är inte värda det om vi ser på verkligheten ute i klassrummen. Ta tag i de verkliga problemen! Dem ser vi om vi till exempel tittar i alliansens skyltfönster, Stockholms stad, där löneförhandlingarna med lärarfacken har brutit ihop för att man inte vill ge skolorna tillräckliga medel. Där har vi riktiga problem, men inte i detta. Som jag har sagt flera gånger tycker Miljöpartiet att man i princip inte kan säga nej till de här båda förslagen. Däremot borde de kompletteras. Därför vill jag för tids vinnande yrka bifall till reservation 5. Vi står bakom båda våra reservationer men väljer att yrka bifall till reservation 5.
Margareta Pålsson (M)
Anf. 183 Margareta Pålsson (M)
Herr talman! Svenska elevers kunskaper sjunker i både nationella och internationella mätningar. Många elever uppger visserligen att de trivs bra i skolan, men det innebär ju inte att de lär sig något för den sakens skull. Våra elever räknar sämre, de läser sämre och de är sämre i naturvetenskap än de har varit tidigare. Men på ett område leder vi i undersökningarna. Vi är nämligen bäst på att vara sämst. Sen ankomst, ogiltig frånvaro och skolk från enstaka lektioner förekommer två tre gånger så ofta i våra skolor som i skolorna i de övriga länder som ingår i undersökningarna. Vem kan lära sig någonting i kaos, och vem kan lära sig någonting på de lektioner som hela tiden är stökiga? Det är därför vi nu lägger fram detta betänkande med förslag till två åtgärder, båda för att få till bättre studiero på våra skolor. Vi har en skollag som borde ha varit omskriven för länge sedan, men den förra regeringen förmådde inte skapa majoritet för det. I den finns inget stöd för att omhänderta - inte beslagta - störande föremål som mobiltelefoner, mp3-spelare och fyrverkeripjäser. Vi måste skärpa lagstiftningen så att den ger skolpersonal tydligare regelverk och förutsättningar för att skapa en lugn och trygg studiemiljö. Varje dag blir 100 000 elever och barn mobbade på våra skolor. Det är det största folkhälsoproblemet för våra skolelever. I en miljö där vi vuxna tvingar dem att vara blir de kränkta, utsatta och förnedrade. Vi moderater har länge betonat vikten av att ha mobbningsplaner som bygger på forskning och beprövad erfarenhet. Hemmasnickrade planer kan göra mer skada än nytta. Kampen mot mobbningen måste drivas av alla, på alla skolor. Den tar inte slut. Om en skola inte har bekymmer med mobbningen i dag kan problemet mycket väl uppstå i morgon igen. Regeringen avsätter nu varje år pengar för att ta fram program och utbilda personal i den viktiga kampen mot mobbningen. Men det kan finnas tillfällen då personal har gjort allt och ingenting hjälper. Det är ca 50 000 mobbare som varje dag är i gång med att mobba sina kamrater. Hur går det för dem senare i livet? Många undersökningar visar att det inte alls går bra för dem. De är överrepresenterade avseende våld på fritiden, kriminalitet och drogmissbruk. Det är även för deras skull som mobbningen måste upphöra. Som en yttersta åtgärd vill vi därför lagstifta om att skolan ska få flytta en mobbare - också mot dennes vilja. I den bästa av världar hade vårdnadsgivare alltid varit med på detta, men så är det tyvärr inte. Därför måste man ibland göra det mot deras vilja. Kommunen får naturligtvis fatta ett sådant beslut bara om det är nödvändigt med hänsyn till andra elevers trygghet och studiero. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Mats Pertoft (Mp)
Anf. 184 Mats Pertoft (Mp)
Herr talman! Jag har reagerat på två saker i Margareta Pålssons anförande. Nog för att det finns länder som är bättre än Sverige i internationella jämförelser. Det kan jag hålla med om. Men att hävda att vi är bäst på att vara sämst visar snarare på en stor brist på omvärldsbevakning. Vilken bild har Margareta Pålsson av svensk skola? Jag möter samtidigt pedagoger och politiker från andra länder som med stort intresse fortfarande vallfärdar hit. De brukar åka till Sverige och Finland. Det finns olika bitar som länderna är bättre på. Vi tittar mycket på Finland - det är helt rätt - eftersom vi vill lära oss mycket av vad de är bättre på än hos oss. Men det finns mycket som andra länder tittar på hos oss också. Om vi är bäst på att vara sämst när det gäller internationella jämförelser, undrar jag vad Moderaterna har för bild av svensk skola - särskilt med tanke på vad Ibrahim Baylan beskrev tidigare. Visst ska mobbare i sista läget flyttas, men jag undrar om vi inte ger föräldrarna till mobbade en felaktig bild av att saker ska ske fort. Mobbning är en oerhört svår process som bör tas på största allvar. Det går inte att komma med enkla lösningar. Som jag har sagt tidigare är det rätt att det ska ske, men vi måste varna för att processen är lång och svår. Det finns inga enkla lösningar för mobbningsfall i skolorna.
Margareta Pålsson (M)
Anf. 185 Margareta Pålsson (M)
Herr talman! Jag sade att vi var bäst på att vara sämst när det gäller sen ankomst, skolk från enstaka lektioner och ogiltig frånvaro. Det kanske inte framgick riktigt tydligt, men så var det. Det går bra att kontrollera det. Mats Pertoft säger att vi måste ta mobbning på största allvar. Det är det vi gör. Det är därför vi inte väntar tills hela skollagen är omskriven och förändrad utan vi lyfter ut vissa bitar för att fatta beslut tidigare. För de 100 000 barn som varje dag blir mobbade är det på största allvar. För de 50 000 som mobbar är det på största allvar. Det är därför vi gör något. Mats Pertoft sade i sitt anförande att vi inte skulle göra så stor affär av att omhänderta föremål. Vad tycker Mats Pertoft om den elev som bar en morakniv i riksdagen i går? Är det inte tillräckligt allvarligt?
Mats Pertoft (Mp)
Anf. 186 Mats Pertoft (Mp)
Herr talman! Jag börjar i slutet. Självklart är det allvarligt att bryta mot vapenlagen. Något annat vore konstigt. Men jag förstår inte vad det har med mobbningssituationer eller skolan att göra. Kanske hans lärare borde ha informerat honom, men det kan jag inte uttala mig om. Jag menar fortfarande att det är allvarligt hur vi politiskt målar upp bilden av vår skola. Jag tänker inte minst på debattartikeln på Brännpunkt i går där Sveriges Skolledarförbund tydligt varnade för att vi skapar en negativ bild och gör skolan sämre än vad den vanligtvis är. Vi är inte heller verklighetstrogna. Det är vad jag såg skymta i Margareta Pålssons anförande. Jag kan hålla med om att jag kanske inte lyssnade helt noga, men det finns en allvarlig underton i detta - särskilt för ett parti som bär fram regeringen. Det är samma sak i fråga om mobbare. Det är en oerhört komplicerad process som speglas i att tillfrågade skolledare i Stockholm enhälligt säger att de inte behöver denna lag. Det är okej att den finns, men den kommer antagligen inte att behövas i verkligheten. Varför satsar inte regeringen på andra saker som har med verkligheten i skolorna att göra i stället för att förespegla - vilket jag tror är risken - föräldrar att det finns snabba och enkla lösningar? De finns inte.
Margareta Pålsson (M)
Anf. 187 Margareta Pålsson (M)
Herr talman! Jag vill tala om för Mats Pertoft att vi tänker göra mer än detta, men vi kan inte vänta och göra allt i slutet av mandatperioden. Vi vill verkligen visa våra väljare att vi tar det mandat vi fick av dem för att förändra den svenska skolan på största allvar. Vi har en hel palett med åtgärder. Om Mats Pertoft vill se allt vi ska göra kan jag skicka över vårt alliansprogram där det mesta finns med. Jag tror inte att det är en risk att vi målar upp en bild av att den svenska skolan är sämre än den är. Vi talar ofta om de olika saker vi ser i skolorna. Vissa skolor är jättebra, där mål uppfylls och arbetsro råder. Men vi berättar också om de andra skolorna där det är stökigt och bråkigt och där de flesta eleverna kan vittna om en arbetsmiljö som inte är som de skulle önska. Jag kan lugna dig med att vi tar frågan på största allvar, och vi kommer att göra mycket mer.
Ibrahim Baylan (S)
Anf. 188 Ibrahim Baylan (S)
Herr talman! Jag beklagar att den svenska skolpolitiska debatten har gått i stå. De borgerliga skolföreträdarna låter som en repig skiva som går om och om igen. De upprepar sig återigen. Margareta Pålsson säger att den svenska skolan är bäst på att vara sämst. Sedan har hon försökt att förtydliga vad det handlar om. Sedan säger hon att det råder kaos i den svenska skolan och dessutom att 100 000 elever är mobbade i den svenska skolan. Exakt vilken skola har Margareta Pålsson besökt där det är kaos? I hur många skolor är det kaos, Margareta Pålsson? Jag vill ha en exakt siffra. Att svepande formulera och beskriva den svenska skolan som ett kaos duger inte. Det tar heder och ära av de hundratusentals människor som varje dag gör ett ypperligt arbete i den svenska skolan. Att det finns utmaningar och brister kan vi vara överens om och att de ska tas om hand kan vi vara överens om. Men att på detta svepande sätt ta heder och ära av alla dessa rektorer, lärare, elever och den personal som jobbar där är inte särskilt sjyst. Jag vill veta exakt vilka skolor det är fråga om. Skolverkets senaste attitydundersökning visar att det finns problem med mobbning. Verket beskriver det som att ungefär 4 procent av eleverna uppger att de känner sig mobbade. Det är en alltför hög siffra, men långt ifrån de 100 000 som Margareta Pålsson tycks ha hittat. Om jag vore Margareta Pålsson, företrädare för Moderaterna, skulle jag inte slå mig så mycket för bröstet om de resurssatsningar som görs på skolan. De 40 miljoner ni satsar mot mobbning motsvarar ca 30-35 kronor per elev. Det är inte särskilt mycket. När kommer de massiva satsningarna som ni lovade i valrörelsen, de 7 miljarder som Moderaterna lovade i valrörelsen som skulle satsas på skolan? När kommer de?
Margareta Pålsson (M)
Anf. 189 Margareta Pålsson (M)
Herr talman! Ibrahim Baylan säger att den skolpolitiska debatten har gått i stå. I så fall beror det inte på oss. Vi debatterar allt vad vi kan. Vi hörde just Mats Pertoft klaga på att det vi debatterar i dag för femtioelfte gången har varit i nyheterna. Det tyckte han uppenbarligen var för mycket, vilket han får skylla medierna för och inte Jan Björklund. Den skolpolitiska debatten har verkligen inte gått i stå från alliansens sida, men det är kanske annorlunda från Socialdemokraternas sida. Vi har läst hur utskottets vice ordförande vill ha bort flumstämpeln från er politik. Er partiledare Mona Sahlin skriver att det finns en tendens att överbetona skolans omsorgsuppgift och värdegrund på bekostnad av skolans kunskapsuppdrag och fostrande uppdrag. Det kanske är mer på er sida än på vår som man behöver hitta på en ny politik. När det gäller exakt vilka skolor som det är kaos i, är det märkligt att en före detta skolminister kan tro att jag skulle stå i Sveriges riksdag och peka ut de skolor som jag vet har problem med ordningen. Det skulle jag inte drömma om. Det finns väldigt många skolor i Sverige. Jag har besökt väldigt många skolor, precis som Ibrahim Baylan tydligen har gjort. Det finns många skolor som är bra, och det finns många skolor som är dåliga, men jag skulle inte drömma om att namnge dem, verkligen inte.
Ibrahim Baylan (S)
Anf. 190 Ibrahim Baylan (S)
Fru talman! Det var två frågor som Margareta Pålsson inte svarade på. I vintras när vi debatterade budgeten frågade jag Margareta Pålsson vart de fagra löftena från valrörelsen om resurser till skolan tog vägen. Moderaterna lovade i valrörelsen att 7 miljarder kronor per år skulle satsas på den svenska skolan. Nu sitter ni i regeringsställning. Ni dominerar regeringen fullständigt - ni har alla de tunga posterna, också Finansdepartementet. Då svarade Margareta Pålsson: Ibrahim Baylan får ge sig till tåls. Vi har inte hunnit med allt vi ska göra. Det kommer. Det sade du då. Min fråga är: När kommer det? Vi har sett en vårbudget med massiva skattesänkningar för de rikaste men inga satsningar på skolan, i alla fall inga 7 miljarder. Min fråga är: När kommer det? Den andra frågan handlade om mobbningen och de siffror som Margareta Pålsson nu rör sig med. Fru talman! Definitionen av "gå i stå" är just att någonting upprepas gång efter gång efter gång. Jag kan konstatera att det är väldigt sällan man har hört något nytt från en borgerlig företrädare. Oavsett vilken person det är låter det på ungefär samma sätt: Det är kaos i skolan. Den svartmålas, och detta används sedan för att försöka skicka skolan 40, 50 eller kanske 60 år tillbaka i tiden. Till skillnad från den borgerliga alliansen är vi socialdemokrater ödmjuka nog att inse att vi inte alltid har rätt och inte alltid har tänkt bäst. Det måste man som parti göra. Man måste självkritiskt granska sin politik och komma fram till att man i vissa lägen kan förbättra det som är bra och kanske också göra någonting åt det som inte har varit bra. Den typen av ödmjukhet kanske också Margareta Pålsson och hennes partikamrater borde ta till sig. För oss är det en självklarhet att vi allteftersom samhället och också skolan förändras alltid kommer att omvärdera vår politik.
Margareta Pålsson (M)
Anf. 191 Margareta Pålsson (M)
Fru talman! Vi har genomfört massiva skattesänkningar för att få i gång jobben i detta land. Vi har sänkt skatten för låg- och medelinkomsttagare. Äntligen har vi en regering som bryr sig om dem som tjänar minst i landet. Det har kostat pengar. Vi har suttit i regeringen i åtta månader, och på åtta månader kan man faktiskt inte infria alla vallöften. Det kan ingen regering göra, inte ens en gång vår. I varje budget kommer det mer och mer av våra vallöften. Om bara Baylan ger sig till tåls ska han få se på satsningar även på skolans område.
Rossana Dinamarca (V)
Anf. 192 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Först vill jag kommentera den rapport som ofta tas upp av de borgerliga företrädarna, Timssrapporten. Det är en ganska undermålig rapport. Det som Margareta Pålsson tog upp här är frågor som baseras på upplevelsen bland rektorerna när det gäller bland annat skolk eller sen ankomst. Sverige ligger under det genomsnitt som presenteras. Men hur förhållandet ser ut i de övriga 20 länderna uppges inte i den rapporten. Därför går det inte att säga att Sverige ligger sist på den listan. Det är ganska grundläggande när man lär sig statistik att man kan läsa den ordentligt. Det jag tog upp var om den viktigaste åtgärden för att komma åt mobbningen är att möjliggöra att lättare flytta på en elev. Ingen av de föredragande som var med på den offentliga utfrågningen om mobbning nämnde det som en viktig åtgärd. Det nämndes att det kan vara en krisåtgärd, och den möjligheten finns redan i dag. Varför valde regeringen att inte ta upp ändringar i skollagen som har en verklig betydelse för mobbningsarbetet? Skolverket nämnde att det behövs en bättre koppling mellan skollagen och den nya lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling. Barnombudsmannen menade att det bör skrivas in i skollagen att det ska finnas skolläkare, skolsköterska, skolkurator och skolpsykolog vid varje skolenhet.
Margareta Pålsson (M)
Anf. 193 Margareta Pålsson (M)
Fru talman! Rossana Dinamarca frågar om den viktigaste åtgärden är att lagstifta om att kunna flytta mobbare. Nej, det är det inte. Den viktigaste åtgärden är att se till att mobbningsplanerna ute i skolorna byggs på forskning och beprövad erfarenhet, och inte tillåts vara en hemmasnickrad sort. Det har vi redan gjort, men det räcker inte. Detta kommer inte heller att räcka. Det är mycket som måste göras, men Rossana vet också att om det kom fram några bra förslag på vår hearing om mobbningen som vi inte hade med i våra planer beror det på att man inte på en månad kan få fram dem för beslut. Det måste till en annan planering för det. Det är lätt att kritisera det vi gör, i synnerhet om man sitter i opposition. Vänstern har ofta som svar på alla problem att det ska vara mer resurser och mer elevdemokrati. Jag skulle vilja fråga Rossana: Vad har ni gjort under era tolv år som stödparti till den förra regeringen? Har ni fått bukt med mobbningen på skolan genom ert samarbete?
Rossana Dinamarca (V)
Anf. 194 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Vi genomförde bland annat en sak senast förra året, och det var just lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever. Det var också någonting som lyftes fram på hearingen som en väldigt bra lag - en skarp lag, tror jag till och med att en av formuleringarna var. Trodde man före hearingen att det här var lösningen, att kunna flytta på en elev? Eller varför var det så bråttom med att införa det just nu, i stället för att invänta den kommande revideringen, eller om det nu blir en helt ny skollag som kommer senare? Kommer vi att kunna se en starkare koppling mellan skollagen och den nya lag som genomfördes förra året? Tycker Margareta Pålsson att det vore bra att inom skollagen också garantera en bra skolhälsovård, enligt det som jag tidigare läste upp?
Margareta Pålsson (M)
Anf. 195 Margareta Pålsson (M)
Fru talman! Det hände i en skånsk kommun för en del år sedan att en pojke blev utsatt för sexuella trakasserier och rena övergrepp av två andra pojkar. Den utsatte pojken orkade efter några veckor inte längre möta sina antagonister, och skolan försökte på frivillig väg att få dem att byta skola. Det vägrade de. Deras vårdnadshavare, i detta fall deras föräldrar, vägrade också. Vad tycker Rossana? Tycker Rossana att det var rätt gentemot den utsatte pojken? Det är ett sådant exempel där det enligt min mening är helt rätt att flytta dem som har gjort en sådan här sak och, mer än så, låta den mobbade eleven gå kvar.
Per Lodenius (C)
Anf. 196 Per Lodenius (C)
Fru talman! Det förslag till ändring i skollagen som vi i dag debatterar syftar till förbättrad ordning, trygghet och studiero i skolan. Det är bara ett par av flera åtgärder som behövs. Detta är två åtgärder som kan behöva användas när det förebyggande arbetet inte riktigt har nått fram. I lärarrummet i skolan där jag tidigare jobbade hände det att diskussionen om vad man som lärare får göra och inte göra kom upp. Det handlade om att man inte visste hur man skulle hantera elever som man kände hade gått över en gräns. Bland kollegerna fanns det många bra och kreativa lösningar på hur man kunde arbeta och lösa olika situationer som uppkom både med klasser och med enskilda elever. Något man dock saknade var riktlinjer för hur man skulle agera och hur man fick agera när det uppstod situationer där de goda råden och de bra idéerna inte riktigt räckte till. Det kunde vara en elev som inte förstod, eller kanske inte ville förstå, att det störde klassen när mobiltelefonen användes i klassrummet. Ett återkommande problem var vilka gränser man kunde sätta när det gällde sådana föremål som mobiltelefoner och mp3-spelare. Det var lätt att sätta upp regler tillsammans med eleverna i klassen, men det kunde ändå uppstå situationer där enstaka elever inte ville rätta sig efter de regler man satte upp för klassens skull. Jag vill inte påstå att det var vanligt förekommande, men det förekom situationer där elever använde mobiltelefoner på ett störande sätt på lektionen fast man uttryckligen bett eleven att stänga av densamma. Den plockades kanske undan när läraren sade till, men den var strax framme igen. Här ger det nya lagförslaget vägledning i hur man som lärare får agera när det gäller att frånta eleven till exempel mobiltelefonen i exemplet jag just gett. Det jag också ser som en viktig del i förslaget är den begränsning av omhändertagandet som finns. Mobiltelefonen, mp3-spelaren eller vad det nu kan vara ska återlämnas efter skoldagens slut eller, vid särskilda skäl, senast inom fyra dagar. Det är viktigt att eleven har denna rättighet. Det ger också en tydlighet när det gäller lärarens och rektorns befogenhet. Jag skulle kunna fortsätta att ge exempel på situationer där det finns behov av den föreslagna lagen om omhändertagande av föremål. Olika föremål som eleverna kan ha med sig kanske inte bara stör studieron i klassrummet utan de kan också användas till att kränka andra elever. En kameramobil som används på ett visst sätt kan faktiskt vara väldigt kränkande. Det är kanske inte alltid medvetet från användarens sida, men dock. Återigen ger det nya lagförslaget en möjlighet för lärare och rektor att agera. Något som också kunde komma upp i lärarrummet var hur man skulle kunna hjälpa elever som var bråkiga och utagerande och kunde vara en fara för både andra elever, personalen och sig själva eller elever som mobbade och kränkte andra. När det gäller kränkning och mobbning är det viktigt att arbeta förebyggande. Det görs mycket förebyggande arbete på skolorna och i kommunerna i dag, men mer kan och måste göras. Mer stöd kan ges till det förebyggande arbetet. I mitt jobb som controller för elevstöd och tidigare som lärare hade jag möjlighet att jobba med och få ta del av många olika, ofta lyckosamma, metoder för att stävja mobbningstendenser i skolan. Trots de här insatserna uppstod det situationer där det arbete vi lade ned inte var tillräckligt. Alliansen ger tydliga incitament till det förebyggande arbetet med flera förslag och beslut som redan tagits fram. Det har satsats 40 miljoner kronor på ett forskningsprogram mot mobbning. Vidare handlar det om en satsning på fortbildning för lärare, tidiga insatser för de elever som verkligen behöver extra stöd och ett återinförande av speciallärarutbildningen. Men trots allt detta kommer det att uppstå situationer där de här insatserna inte är tillräckliga, där det regelverk som finns i dag inte räcker till. Det kan uppstå, och det uppstår, lägen där det blir nödvändigt att flytta en elev med hänsyn till övriga elevers trygghet och studiero. Det kan bero på mobbning eller annan kränkande behandling. Jag har själv i mitt arbete varit i den situationen att det bästa för både elever och personal på skolan, när olika möjligheter redan använts och inte lyckats, skulle ha varit att flytta på en enstaka elev. Jag poängterar återigen att det skulle ha varit den sista lösningen när man har försökt med massor av olika metoder. Det skulle också ha kunnat vara en hjälp för eleven själv, men regelverket gjorde det inte möjligt då föräldrarna inte gick med på det. Att flytta en elev mot vårdnadshavarens vilja, som förslaget som vi debatterar i dag går ut på, ska tillämpas, och kommer att tillämpas, restriktivt. Det vill jag poängtera. Nu ger vi skolan en utväg när man har prövat alla andra. Det handlar om en möjlighet för elever att få en studiemiljö som präglas av ordning och trygghet och en möjlighet för personalen på skolan att skapa en trygg miljö för eleverna. Det utgår ifrån eleverna och elevernas situation och ger också en möjlighet till en trygg miljö för personalen. Fru talman! Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.
Rossana Dinamarca (V)
Anf. 197 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Ofta i debatterna redogör vi alla för olika upplevelser och berättelser från skolvärlden. I morgon ska vi stifta lagar här i riksdagen. Då tycker jag att det behövs ett bättre underlag än det som vi har i dag. Jag vill därför fråga Per Lodenius hur omfattande det här problemet med störande föremål är. Hur ofta förekommer det att elever har med sig föremål och använder dem på ett sätt som är störande för verksamheten?
Per Lodenius (C)
Anf. 198 Per Lodenius (C)
Fru talman! Det finns inga siffror på hur ofta det förekommer, men det finns uttalanden från flera olika skolor. Det har säker Rossana Dinamarca också hört när hon har varit ute i skolorna, men det beror också på vad man lyssnar på. Jag har själv jobbat väldigt mycket inom skolans värld i olika typer av skolor, och det här kommer fram, men jag kan inte ge några siffror här i kammaren. Jag hade kanske kunnat hitta några siffror, men det har jag inte gjort. Men det här finns. Gå ut i skolorna och fråga! Det här finns. Jag har själv varit med om det, och jag vet också andra som har varit med om det. Men jag kan inte ge några siffror.
Rossana Dinamarca (V)
Anf. 199 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Det är just det som jag tycker är en brist. Man vill genomföra en lagförändring utan att egentligen ha någonting på fötterna förutom enstaka berättelser och enstaka erfarenheter. Jag tycker att det måste vara väl underbyggt när vi stiftar lagar här i Sveriges riksdag, men så är det dessvärre inte nu. Det hade varit bättre om vi hade kunnat se hur omfattande det här är. Det hade varit bättre om vi hade haft en analys av om detta finns och om det finns något samband.
Per Lodenius (C)
Anf. 200 Per Lodenius (C)
Fru talman! Det finns ett behov av detta, Rossana. Det kan man se ute i skolan. Vi får inte göra för stor affär av just den här lagen. Det handlar om att kunna ge lärare denna möjlighet och om att kunna ge tydliga direktiv för hur man får agera. Det har vi inte haft tidigare. Här visar vi hur man kan agera när de här situationerna uppstår. Det är så man ska kunna använda de här lagarna. Jag tycker att det är en viktig bit i den här lagen, men vi ska inte göra för stor affär av den här lagen. Den är ett viktigt komplement till de övriga incitamenten som vi lägger in i det förebyggande arbetet. Det här är någonting vi ska använda när arbetet inte har nått ända fram.
Fredrik Malm (Fp)
Anf. 201 Fredrik Malm (Fp)
Fru talman! I dag debatterar vi och tar ställning till utbildningsutskottets betänkande nr 13 som behandlar propositionen 2006/07:69 Förbättrad ordning, trygghet och studiero i skolan . Den här propositionen och det här betänkandet handlar i grund och botten om två konkreta förändringar. Den första är att lärare och skolledare ges befogenheter att omhänderta störande föremål i skolan om så krävs. En skolledning ges också möjlighet att flytta en mobbare till en annan skola om detta anses nödvändigt för att värna och ta hänsyn till andra elevers trygghet och studiero. Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande i dess helhet och avslag på de sex reservationer som finns. Det har sagts en del klokt här i talarstolen före mig och en del kanske lite mindre klokt, men man ska ändå ha respekt för det. Jag ser ingen anledning att upprepa allt en gång till, men några saker kan ändå poängteras. Detta betänkande berör ordningsproblemen i den svenska skolan. Det beskrivs ofta härifrån talarstolen som om detta bara skulle handla om repressiva åtgärder eller hårdare tag. I Vänsterpartiets reservation kan man läsa att regeringens verklighetsbild saknar stöd. Miljöpartiet hävdar i sin reservation att man tror att problemen med störande föremål i skolan egentligen inte är särskilt vanliga. Folkpartiets och regeringens politik på utbildningsområdet handlar inte om hårdare tag. Vad det handlar om är att upprätthålla arbetsro och respekt i skolan. Det är i dagens skola på många håll runt om i Sverige som det är hårda tag. Vi har alla besökt skolor som har en fantastisk miljö med engagerade elever och lärare, där mobbning är ett marginellt fenomen, där betygen är höga och där söktrycket från elever som vill börja där om det är en gymnasieskola ofta är väldigt högt. Vi har sett de här skolorna, men vi har också sett skolor där situationen närmast är den omvända. Jag besökte för några veckor sedan en skola i norra Sverige där varannan elev i årskurs åtta om de inte höjer sina betyg kommer att sakna gymnasiebehörighet. Varannan elev! Skolledningen har i dag avdelat mer än en tjänst på den skolan bara till att gå runt och hitta elever som skolkar och att få dem att komma tillbaka till lektionerna igen. Det är lätt för skolpolitiker att romantisera bilden av skolan och att inte se att väldigt många elever far illa i dag när det inte finns lugn och ro och miljön är väldigt hård och rå både verbalt och fysiskt. Det är just därför de här förändringarna behövs. Dessa förändringar som regeringen nu föreslår är inte några ad hoc-förändringar som är tagna helt ur sitt sammanhang, utan om man tittar på den breda arsenal av förslag som har lanserats och som nu genomförs från Utbildningsdepartementets och skolministerns sida ser man att det finns mycket annat som ligger i linje med och som kommer att förstärka detta. Till exempel satsas det nu 10 miljoner per år - det blir 40 miljoner på en mandatperiod - på att inventera vilka olika forskningsbaserade metoder som finns för att åtgärda mobbning. Det handlar också om att utbilda människor inom detta och ta reda på vad empirin säger om dessa program. Vi satsar också på flera andra förändringar, till exempel tidigare utvärderingar, stora satsningar på lärarfortbildning och framför allt, vilket vi inte heller ska glömma bort, den allt starkare fokusering på lugn och ro i skolan som finns i den övergripande, stora skolpolitiska debatten. Den bidrar också till att förändra attityder, förbättra situationen i den svenska skolan och att kunna ge fler elever den hjälp de behöver. Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga att det är lite intressant att se oppositionens hållning i dessa betänkanden. Det gäller inte bara detta betänkande utan ganska många andra också. Det går inte att undgå att se den splittring som finns inom oppositionen, inte minst när det gäller skolpolitiken. Det är ju inte det enda området, som sagt, där Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har lite olika uppfattning. Det är klart att detta kommer att bli allt tydligare för väljarna. Vi kommer inte bara att se det i denna sal, utan tids nog kommer väljarna att se det också. I detta betänkande får vi inga svar på dessa frågor från oppositionen. Vänsterpartiet anser att en skolledning inte ska ha rätt att flytta en elev som mobbar och förstör för andra. Miljöpartiet anser däremot att en mobbare ska kunna flyttas, men bara, nota bene, om det sker av hänsyn till övriga elevers trygghet. En skolledning får däremot inte enligt Miljöpartiet flytta en elev av hänsyn till andra elevers studiero. Det är tydligen inte lika viktigt. Socialdemokraterna reserverar sig genom en så kallad motivreservation, vilket jag inte sedan jag kom in i riksdagen har stött på förrän i dag. Detta innebär i sak, har jag förstått, att partiet stöder den borgerliga regeringen men att man vill vänta i tre år innan förslagen genomförs med hänvisning till att förändringarna ska inkluderas i en ny skollag. Detta bekräftades också av Ibrahim Baylan i detta reningsbad av självkritik i självkritikens badkar som utfördes under det förra replikskiftet. Det blir förstås lite rörigt för väljarna. Vad vill egentligen oppositionen? En röst på Socialdemokraterna innebär att skolan ska kunna flytta en elev som mobbar och förstör. Vänsterpartiet tycker dock det rakt motsatta, och Miljöpartiet tycker att man ska kunna flytta en mobbare så länge det inte sker för att andra elever ska få studiero. Fru talman! Samma sak gäller den andra delen av betänkandet, den som handlar om rätten för lärare och rektorer att omhänderta störande föremål. Vänsterpartiet anser enligt reservationen att nuvarande lagstiftning är tydligare. Det tror jag däremot inte att särskilt många lärare och skolledare instämmer i. Samtidigt skriver Vänsterpartiet i sin reservation: "Vänsterpartiet ställer sig också mycket tveksamt till att personal utan utbildning ska omhänderta föremål som kan utgöra en fara för säkerheten, såsom sprängämnen och använda kanyler." Det må så vara. Självklart ska ingen lärare behöva smittas av hepatit C, hiv eller bli sprängd i luften. Men det säger väl någonting om att det finns vissa ordningsproblem om elever har med sig kanyler till skolan och injicerar heroin i lokalerna eller om de har med sig sprängämnen! Det är klart att detta måste säga något. Det blir en självmotsägelse i detta. Det kan väl ändå inte vara så att just detta faktum motiverar att vi ska avslå förslaget i betänkandet! Det måste ju snarare vara så att om detta är en del av miljön i skolan på vissa håll borde vi intensifiera arbetet genom att bifalla förslaget. Dessutom kan det ju inte vara bättre om elever som kanske är 15-16 år gamla har sprängmedel med sig än att personalen beslagtar den. Med dessa ord, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.
Rossana Dinamarca (V)
Anf. 202 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! I gårdagens Svenska Dagbladet kunde man läsa en vädjan från Skolledarnas ordförande om att riksdagen inte ska generalisera och vulgarisera skoldebatten eller bilden av skolan. Detsamma har också sagts tidigare av företrädare för Lärarförbundet. Därför tycker jag att det är bekymmersamt när man inte får svar från majoriteten på vad det är ni bygger era lagförslag på. Bara på känsla? Jag tycker att det är ganska allvarligt om vi kommer att se den typen av arbete med nya lagar i Sveriges riksdag. Jag måste också korrigera Fredrik Malm. Vi har inte sagt att man inte ska kunna flytta en elev. Det är fullt möjligt i dag, men vi tycker att det är viktigt att även vårdnadshavaren är med. Det är det som är skillnaden mellan vår ståndpunkt och det förslag som ni lägger fram här och nu. Det jag återigen efterfrågar från Fredrik Malm som företrädare för majoriteten är på vilket sätt ni har underbyggt detta lagförslag. Vilka siffror har ni använt? Vi kan ju inte veta hur omfattande problemet är om vi inte får se siffror. Därför kan vi inte heller veta hur stort behovet är av denna typ av lagändringar om att kunna beslagta mobiltelefoner och så vidare. Det kan egentligen inte riktigt omsättas i handling, för vad blir skillnaden från i dag? Om eleven inte vill ge ifrån sig sin mobiltelefon, mp3-spelare eller vad det nu kan vara går det inte att ta den ifrån eleven. På tal om beskrivningar av skolan minns jag en reklam från höstens val där man beskrev skolan med elever som körde moped i klassrummet och hade med sig hönor. Det är inte heller en beskrivning av skolan som jag känner igen.
Fredrik Malm (Fp)
Anf. 203 Fredrik Malm (Fp)
Fru talman! Det var en reklam på TV8 som Folkpartiet hade i valrörelsen. Det är i den kanalen man får ha politisk reklam i Sverige. Det är bra att den blev så pass uppmärksammad att den diskuteras ännu i dag. Jag tror, fru talman, att det i grund och botten är så att utvecklingen i svenskt skolväsende har gått i en riktning där det går bra för väldigt många elever och där vi ser många skolor där eleverna trivs, precis som jag nämnde i mitt anförande tidigare, och dit många elever söker sig. Skolmiljön är bra, lärarna och eleverna är engagerade och så vidare. Sedan finns det ett antal skolor där situationen i det närmaste är den omvända. Jag tror till och med att Vänsterpartiet i sin reservation också nämner det faktum att likvärdigheten sätts ur spel. Likvärdigheten handlar inte bara om likvärdigheten i en bedömning av ett nationellt prov eller så, även om vi givetvis tycker att det också är viktigt, eftersom vi ger möjlighet till fler nationella prov. Men det handlar också om likvärdigheten i att alla elever någonstans omfattas av likvärdigheten i skolan och att man faktiskt befinner sig i en skolmiljö som är rimlig, att man kan gå på toaletten och det finns papper där utan att det är nedproppat i toaletten och att man kan komma ut från lektionen och gå till sitt skåp utan att det är helt insparkat. Då kan man fråga: Var är siffrorna på detta? Jo, siffrorna på detta är en sammantaget bred uppfattning, som i och för sig också bekräftas av flera studier, som Rossana Dinamarca själv underkänner. Summan är summan av hela den förändring som skett under lång tid i Sverige, där man på något sätt urlakat skolans värdegrund av respekt och omtänksamhet om varandra, så att det har blivit som hela havet stormar på en del håll. Det är det som leder till att vi också lägger fram sådana här förslag för att steg för steg försöka vända den här trenden.
Rossana Dinamarca (V)
Anf. 204 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Jag skulle vilja höra Fredrik Malm exemplifiera på något sätt. Vilka skolor är det som hela havet stormar på? Jag nämnde de här rapporterna. Tycker Fredrik Malm att det är bra rapporter, när de bygger på rektorers upplevelser och där man har gjort jämförelser med ett genomsnitt av 20 andra länder och jämfört med var Sverige ligger? Det presenteras inte någonstans i rapporten hur motsvarande siffror för vart och ett av de andra 20 länderna ser ut. Ändå använder ni er av den undersökningen och säger att Sverige ligger sämst. Det vet vi inte. Det ligger under genomsnittet, men vi vet ju inte om det ligger sämst till, eller ens var på skalan det ligger. Visst kan jag också se att det finns problem i skolan, även om jag inte håller med om den bild som ni beskriver av ett totalt kaos ute i skolorna. Men för att kunna komma åt problemen i skolan säger vi och många lärare också att lärarna behöver verktyg i form av mindre grupper, fler lärare och fler andra pedagoger. Man behöver en väl utbyggd elevhälsovård, och man behöver rektorer, som vi kunde läsa i går, som faktiskt har tid att vara pedagogiska ledare för sin verksamhet. Det är vad som behövs i skolan, inte repressiva åtgärder i den form som vi ser här och som är väldigt dåligt underbyggda, om de ens är underbyggda över huvud taget.
Fredrik Malm (Fp)
Anf. 205 Fredrik Malm (Fp)
Fru talman! Jag tror att både-och behövs. Det är det som vi i alliansregeringen och här i riksdagen också arbetar för. Det har anslagits extra pengar i budgetpropositionen för att stärka studievägledarna i skolan exempelvis. Det har satsats extra pengar på en fördubbling av anslagen, tror jag, enligt budgetpropositionen i höstas, till den statliga rektorsutbildning som alla ska kunna genomgå. Det görs stora satsningar på att hela Utbildnings-Sverige ska stärkas. Nu var det ju så att vi satt i opposition i tolv år och såg i vilken riktning utvecklingen steg för steg gick. Det såg även Ibrahim Baylan, som satt här tidigare. När han tog över som skolminister, i alla fall en bit in på hans period, började man ju att steg för steg försöka justera den socialdemokratiska skolpolitiken en aning, vilket man inte hade mycket för eftersom väljarna redan hade så att säga kastat den överbord. Det finns även inom oppositionen, tycker jag, vissa korn av förståelse för den politik som vi för, så jag tycker att du, Rossana Dinamarca, borde begära repliker och ställa samma frågor som du ställer till mig även till socialdemokrater, så att man får se hur oppositionen agerar i de frågorna. Jag vill avslutningsvis säga, fru talman, att det ju är så att skolan i Sverige i grund och botten handlar om andra saker än rätten att omhänderta föremål. Det är klart att den gör det. Det handlar ju om hela skolans grundläggande kunskapsuppdrag. Men det vi menar här, något som jag tror att väldigt många människor i Sverige har förståelse för, är att de åtgärder vi nu genomför ökar möjligheten för många elever att också kunna tillgodogöra sig den kunskap som de har rätt till i skolan. Det handlar om att förstärka den enskilda elevens rätt till kunskap och utbildning.
Mats Pertoft (Mp)
Anf. 206 Mats Pertoft (Mp)
Fru talman! Fredrik Malm diskuterar här på ett väldigt intressant sätt. Han diskuterar sprängmedel, han diskuterar att hämta eleverna till lektionerna och lite andra sådana saker. Men märkligt nog har detta ingenting med propositionen att göra. Propositionen handlar om att flytta elever i mobbningssituationer och att beslagta mobiler. Jag tycker att vi ska hålla oss till det. Samtidigt är det ju märkligt att det parti som skolministern tillhör verkar sakna all tilltro till den svenska skolan och målar upp en domedagsbild av Sveriges skola. Det är över huvud taget märkligt att oppositionen ska bära fram en existerande skola, när riksdagsmajoriteten verkar göra sitt bästa för att svartmåla den. Jag har en konkret fråga. Fredrik Malm tolkade det där med studiero, som vi har skrivit i vår reservation, på ett märkligt sätt. Det Miljöpartiet kräver är att begreppet studiero definieras. Det är vad vi säger i vår reservation. Det nämns nämligen som ett fast begrepp, som en konstant verklighet. Då är ju frågan: Vad är studiero, om det inte definieras? Det är ju ett begrepp som är väldigt subjektivt. Det finns människor som säger att de arbetar jättebra med hög musik på och att det är jättebra när många pratar runt omkring en, och det finns de som vill ha det helt lugnt och stilla. Det är lite märkligt att ett sådant begrepp bara nämns i en proposition utan någon som helst definition - inga förtexter, ingenting. Hur i all sin dar ska detta behandlas, om det verkligen kommer till att flytta en mobbare på grund av bristande studiero? Vi försöker alltså konstruktivt bidra till att propositionen blir bättre. Vi har inte sagt nej till den. Ändå går Fredrik Malm till frontalangrepp. Jag undrar om han ens har läst Miljöpartiets reservation.
Fredrik Malm (Fp)
Anf. 207 Fredrik Malm (Fp)
Fru talman! Det är ju så att det finns många ord som är värdeladdade, kan vara lite diffusa eller som man kan lägga olika värderingar i. Det är klart att om till exempel jag och Mats Pertoft talar om frihet så kan vi lägga olika saker i begreppet. Detsamma gäller rättvisa, jämlikhet och annat, och alla ord måste definieras. Men det är ju inte så att det här är det enda ord där det kan uppstå tolkningar, prejudikat eller någon sorts praxis. Så är det med annat också. Vad är en skälig avgift? Vad är en alternativ pedagogik? Om studiero är svårt att definiera, vad är då trygghet och så vidare? Det är klart att vi som politiker alltid ställs inför de avvägningarna, men det kan inte för den sakens skull hindra oss från att försöka driva en aktiv politik också för att alla elever ska kunna känna sig trygga i skolan. Jag vill bara påpeka att det inte var några domedagsbeskrivningar som jag kom med av svensk skola. Jag höll mig också helt och hållet till propositionen och betänkandet. Det jag gjorde var helt enkelt att jag läste från Vänsterpartiets reservation, där man skrev om sprängmedel och kanyler. Det var ingenting som så att säga var hämtat ur luften eller från någon tidigare proposition i något annat utskott som kanske rörde pyrotekniska produkter eller något annat.
Mats Pertoft (Mp)
Anf. 208 Mats Pertoft (Mp)
Fru talman! Nu är det ju så att vi inte diskuterar diffusa, värdeladdade ord här. Vi diskuterar en framtida lagtext. Då är det väldigt viktigt att den definieras på så sätt att hanteringen av den i verkligheten får en vägledning så att tolkningen kan göras konkret. Där är det så att begreppet studiero inte definieras någonstans. Det har vi från Miljöpartiets sida anmärkt på och menar att man måste definiera vad studiero är. Är det den enskilde elevens studiero, är det klassens studiero, är det lärarens uppfattning som är allenarådande, eller vad handlar detta om? Detta är en konkret fråga som jag förutsätter att Folkpartiet kan svara på eftersom ni ändå måste ha varit delaktiga i att skriva fram den här propositionen på något sätt. Vi har inte från Miljöpartiets sida sagt att man inte behöver studiero, men man behöver också en definition av vilken studiero det är. Sedan kan man lägga till angående de övriga kommentarerna att om man diskuterar att lärarna ska hämta eleverna till lektionerna så är det någonting som i alla fall inte jag har hittat i reservationerna till den här propositionen. Men det var ändå det som Fredrik Malm var inne på. Men min huvudfråga gäller alltså begreppet studiero. Det definieras de facto inte någonstans i propositionen. Vad innebär detta? Hur ska framtida beslutsfattare definiera det? Kan jag få ett svar på det?
Fredrik Malm (Fp)
Anf. 209 Fredrik Malm (Fp)
Fru talman! Detta närmar sig semantiskt ordvrängeri. Betänkandet och propositionen heter Förbättrad ordning, trygghet och studiero i skolan . Då borde den rimliga utgångspunkten vara att om det inte finns studiero i skolan får man titta på hur det svenska skolväsendet ser ut. Man kommer ganska snabbt fram till att studieron på många håll är jättebra, men det finns stora brister på andra håll. Det vill vi göra något åt. Miljöpartiet säger att även de skulle kunna tänka sig att göra något åt det, men sedan står och faller allt på hur ordet studiero definieras. Det finns ju allmänt vedertagna begrepp. Med Mats Pertofts argumentation skulle man i så fall inte heller kunna ställa upp på förbättrad ordning, för vad innebär det att någonting förbättras? Och vad innebär ordning? Är det ordning om en stol står lite snett, eller är det inte ordning? Vad är oordning? Vad är ordning? Med samma argumentation kan man angripa allt. I grund och botten handlar vårt förslag om att ifall en elev i skolan konsekvent och under lång tid på olika sätt trakasserar andra elever, mobbar andra och stör lektionerna, och alla andra möjligheter att förbättra situationen gått förlorade, ska skolledningen ha rätt att, som en sista åtgärd, flytta den eleven. Då säger Rossana Dinamarca att det kan man göra ändå. Ja, ett skyddsombud kan i dag stänga en hel skola, men det är svårt att flytta mobbare. Vi vill göra det möjligt, även om föräldrarna tycker att just deras son inte gjort något fel. Så är det med den saken.
Gunilla Tjernberg (Kd)
Anf. 210 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Jag tänkte börja med att vända mig till Rossana Dinamarca, som ihärdigt efterlyst underlag som visar på behovet av att omhänderta föremål samt hur det ser ut. Jag trodde att Rossana Dinamarca var påläst i den frågan. Det finns en hel skollagsutredning. Den tillsattes 1999 och lämnade förslag till den tidigare regeringen, som hade stöd av Vänsterpartiet. I det förslaget var denna fråga utredd. En hel skollagsutredning har alltså utrett frågan, och ni var med då. Det visste dock inte Rossana, och därför berättar jag det nu. Det är därifrån vi hämtat förslaget, det förslag som Socialdemokraterna ville lägga fram men inte klarade av eftersom Vänsterpartiet sade nej. Fru talman! Trygghet och studiero är en förutsättning för kunskap. En trygg skolmiljö där alla känner sig sedda och respekterade är nödvändig för att eleverna ska nå skolans mål. Tyvärr är verkligheten alltför ofta en annan - inte alltid, men alltför ofta. I alltför många skolor präglas vardagen av stök och bråk. Kränkande tillmälen ropas i korridorerna, och respekt visas bara för den som är störst och starkast. I en undersökning från Lärarförbundet 2005 konstateras att 43 procent av lärarna varje dag måste ägna en betydande del av lektionstiden åt att skapa trygghet och studiero. 43 procent, mina vänner i kammaren! Dessutom förekommer mobbning i en omfattning som aldrig skulle accepteras i en miljö som domineras av vuxna. I Brottsförebyggande rådets undersökningar säger mer än var tionde elev att de ibland eller ofta utsätts för mobbning. Det är skrämmande siffror. Dem måste vi ta till oss. Fru talman! Återigen: Trygghet och studiero är en förutsättning för kunskap. Arbetsro och god ordning, liksom frånvaro av mobbning och trakasserier, är nödvändigt för att skapa en trygg arbetsmiljö. När stök och oordning dominerar vardagen i skolan är det framför allt de elever som har svårast att lära och behöver mest stöd för att nå skolans mål som drabbas. I dag har vi kunnat läsa i Göteborgs-Posten att Lärarförbundet i Göteborg efterlyser ännu större befogenheter än de som finns i dag, trots att regeringen gör en ansats i den frågan. Vi kristdemokrater menar att elever och lärare förtjänar något bättre. De är värda en skola där arbetsro och ordning råder. Jag skulle vilja påminna om den gamla gyllene regeln som säger att vi ska behandla andra som vi själva vill bli behandlade. Vi tycker att den borde putsas upp och sättas som devis över varenda skola. För att ett samhälle ska fungera krävs att det finns vissa grundläggande etiska värden som delas av alla. Det är dessa värden som utgör spelreglerna för vår samvaro med varandra, och det är med dessa värden som grund som vi skapar lagar och regler i samhället. Fru talman! De förslag vi behandlar i dag är, som Socialdemokraterna påpekar, otillräckliga. Ingen har heller påstått något annat. Men dessa förslag är bara första steget i arbetet med att ta fram en ny skollag där frågan om trygghet och arbetsro kommer att få en framträdande roll. De två förändringar av skollagen som finns i det betänkande vi nu behandlar ska skapa möjligheter för skolorna att kunna hantera de mest akuta situationerna. Det är ett första steg. Att ge skolor rätt att omhänderta störande föremål och flytta elever som utgör en fara för andra elever är inte en lösning på lång sikt, men de kan vara nödvändiga åtgärder i en akut situation. För att skapa trygghet och arbetsro krävs långsiktiga, förebyggande åtgärder som bygger på respekt mellan lärare och elever. I en akut situation måste det dock vara möjligt att även kunna vidta kraftiga direkta åtgärder. Utskottsmajoriteten och Allians för Sverige är mycket tydliga med att dessa åtgärder ska kunna vidtas när alla andra vägar är prövade. Det är inget man tar till som en första ansats, utan det ska tas till när allt annat är prövat. Socialdemokraterna beklagar att regeringen i och med denna proposition brutit ut dessa frågor från helheten i en ny skollag. Det är intressant att den majoritet som på fyra år inte lyckades få fram en ny skollag nu förväntar sig att den nya regeringen ska lyckas med det på sju åtta månader. Jag kan dock lugna socialdemokrater och andra. En ny skollag kommer att komma, och då kommer de förslag vi behandlar i dag att sättas in i en helhet. Alliansregeringen och Kristdemokraterna kommer att ta ansvar för att skapa den nya skollag som skolan så väl behöver. Till skillnad från oppositionspartierna har vi nämligen en gemensam vision för skolan. Vi har ett gemensamt mål. Betänkandet, med de reservationer som finns, och dagens debatt visar tydligt den totala splittringen hos oppositionen. Socialdemokraterna skriver i reservationen att de ville lägga fram ett förslag. Men de mäktade inte med det politiskt. Därför borde de i dag vara glada över att denna proposition finns. De ville lägga fram den men förmådde inte. Alltså borde de egentligen vara glada. Det är Vänsterpartiet som säger nej. Miljöpartiet argumenterar mot sig självt i kväll, vilket jag tycker är ganska så spännande. Kristdemokraterna och kamraterna i alliansen strävar alla i samma riktning, mot samma mål. Det är vår styrka. Det är mer än man kan säga om Socialdemokraterna och deras allierade. Fru talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga reservationer.
Rossana Dinamarca (V)
Anf. 211 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Gunilla Tjernberg hänvisar till skollagsutredningen men talar inte om för oss hur omfattande problemet med mobiltelefoner och mp3-spelare är. Kan hon vara vänlig och upplysa mig om det, för jag har inte sett det? Det nämns inte i propositionen. Ni i utskottet har inte bemött det här i betänkandet heller, trots att vi efterfrågar det i vår motion.
Gunilla Tjernberg (Kd)
Anf. 212 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Betänkandet tar upp frågan. Inledningsvis beskriver det tydligt att Skollagskommittén i sitt betänkande har med detta i sitt förslag. Det går väldigt bra för Rossana Dinamarca att gå hem till sin kammare, läsa Skollagskommitténs betänkande och där få svar på alla frågor som finns. Det är också så att Socialdemokraterna under den förra regeringsperioden fann att Skollagskommitténs betänkande väl svarade på de här frågorna. Det har regeringen och Allians för Sverige också gjort. Det har Kristdemokraterna gjort. Det var ett omfattande utredningsarbete som tog flera år. Det här är väl underbyggt. Rossana Dinamarca! Gå hem och läs betänkandet i din kammare!
Rossana Dinamarca (V)
Anf. 213 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Nu frågar jag Gunilla Tjernberg här i kammaren därför att jag är väldigt intresserad av om ni vet vad ni bygger era nya lagar på. Jag frågar Gunilla Tjernberg: Hur omfattande är det här problemet?
Gunilla Tjernberg (Kd)
Anf. 214 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Det är oerhört intressant, Rossana Dinamarca. När man har brist på egen politik väljer man att haka upp sig på en fråga. Ett utredningsarbete kostar pengar. De pengarna satte förra regeringen av för att ett stort antal ledamöter skulle beskriva situationen, bland annat behovet av en ny skollag. Man lägger inte fram förslag om något som är ett ringa problem. Man lägger fram förslag om problem som man har uppfattat som omfattande. Gå inte in på siffror. Jag har läst Skollagskommitténs betänkande. Gå hem och läs det på din kammare! Man skriver att det är omfattande problem där de här situationerna uppstår. Det är då det är ett problem. Det har Skollagskommittén tittat på mycket noga.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2007-05-31
Förslagspunkter: 2, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Omhändertagande av föremål som tillhör elever

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100) såvitt avser 1 kap. 19-22 §§ och 9 kap. 18 §.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:69 i denna del och avslår motionerna 2006/07:Ub12 i denna del och 2006/07:Ub13 yrkande 1.
    • Reservation 1 (v)
    • Reservation 2 (mp)
    • Reservation 3 (s)
    Omröstning i motivfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (v)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s751062752
    m1750217
    c440014
    fp400016
    kd380010
    v018188
    mp20306
    Totalt37412477123
    Ledamöternas röster
  2. Förflyttning av elever med hänsyn till övriga elevers trygghet och studiero

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100) såvitt avser 4 kap. 6 § och 4 kap. 12 §.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:69 i denna del och avslår motionerna 2006/07:Ub12 i denna del och 2006/07:Ub13 yrkande 2.
    • Reservation 4 (v)
    • Reservation 5 (mp)
    • Reservation 6 (s)
    Omröstning i motivfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (s)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s961061048
    m1780016
    c440014
    fp390017
    kd360012
    v018188
    mp00326
    Totalt39312460121
    Ledamöternas röster

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.