Följdlagstiftning till förlängningen av valperioden och riksmötet

Betänkande 1994/95:KU21

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU21

Följdlagstiftning till förlängningen av valperioden och riksmötet

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Utskottet
• Hemställan
• Bilaga 1
• Innehållsförteckning

1994/95

KU21

Sammanfattning

I betänkandet behandlas frågor om följdlagstiftning till
förlängningen av valperioden och riksmötet samt vissa frågor om
riksdagens revisorer, som har samband med tidigare beslutade
förändringar i riksdagsarbetet. Utskottet tillstyrker i huvudsak
regeringens förslag till följdlagstiftning och lägger med stöd
av sin initiativrätt fram förslag till viss följdlagstiftning
avseende riksdagens interna förhållanden.

De förslag i betänkandet som grundas på propositionen innebär
dels att tjänstgöringstiden för bl.a. nämndemän vid allmänna
domstolar och förvaltningsdomstolar förlängs till fyra år, dels
att hänvisningen i ett antal lagar till tid då riksmöte pågår
eller till tid då riksmöte inte pågår slopas. Detta gäller
främst lagar där regeringen getts möjlighet att föreskriva
tillämpning av vissa bestämmelser i nationella krislägen, men
där föreskrifterna för att förbli gällande skall underställas
riksdagen inom viss tid. I fråga om en av lagarna, lagen om
internationella sanktioner, är dock situationen annorlunda, och
utskottet föreslår att längre uppehåll än en månad i riksdagens
arbete skall räknas bort från underställningsfristen i denna
lag.

Beträffande riksdagens interna förhållanden lämnar utskottet
förslag dels i fråga om förvaltningsdirektören, dels i fråga om
riksdagens revisorer.

Förvaltningsdirektörens förordnandetid föreslås förlängas till
högst fyra år, och möjligheten att delegera beslutsfattande till
henne eller honom föreslås gälla utan nu gällande hänvisning
till tid då riksmöte inte pågår.

I fråga om riksdagens revisorer föreslås ändringar med
anledning av riksdagens beslut om reformering av
riksdagsarbetet. Ändringarna rör ordförandeskapet,
remissförfarandet och möjligheten för revisorerna att göra
framställningar direkt till regeringen.

Utskottet har också övervägt behovet av ändringar i lagen om
ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter och i vissa andra
bestämmelser som har nära samband med den lagen. Utskottet har
dock stannat för att de närmare överväganden som behöver göras,
inte bara om pension och inkomstgaranti för ledamöterna, utan
även om traktamente och reseersättning m.m., bör ske i första
hand inom förvaltningsstyrelsen, där olika ledamotssynpunkter
kan framföras och diskuteras. Utskottet utgår från att arbetet
bedrivs inom förvaltningskontoret med en sådan tidplan att
förvaltningsstyrelsen kan lägga fram förslag för riksdagen
senast i mars 1995.

Propositionen

I proposition 1994/95:87 om följdlagstiftning till
förlängningen av valperioden och riksmötet föreslår regeringen
att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i rättegångsbalken,
2. lag om ändring i föräldrabalken,
3. lag om ändring i brottsbalken,
4. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar,
5. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),
6. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
7. lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i vissa fall
mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m.,
8. lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa bestämmelser
om fraktfart med svenska fartyg,
9. lag om ändring i lagen (1957:684) om betalningsväsendet
under krigsförhållanden,
10. lag om ändring i lagen (1957:686) om taxeringsväsendet
under krigsförhållanden m.m.,
11. lag om ändring i lagen (1959:73) med vissa bestämmelser
om inländsk försäkringsrörelse vid krig m.m.,
12. lag om ändring i lagen (1959:74) med vissa bestämmelser
om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m.m.,
13. lag om ändring i lagen (1960:22) om statlig
krigsförsäkring,
14. lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa åtgärder för
utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m.,
15. lag om ändring i krigshandelslagen (1964:19),
16. lag om ändring i lagen (1971:176) om vissa
internationella sanktioner,
17. lag om ändring i vallagen (1972:620),
18. lag om ändring i oljekrislagen (1975:197),
20. lag om ändring i ransoneringslagen (1978:268),
21. lag om ändring i lagen (1984:989) om
socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara,
22. lag om ändring i lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m.,
23. lag om ändring i arbetsrättsliga beredskapslagen
(1987:1262),
24. lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos
kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig
eller krigsfara m.m.,
25. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
26. lag om ändring i prisregleringslagen (1989:978),
27. lag om ändring i lagen (1992:1402) om undanförsel och
förstöring,
28. lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och
kreditreglering.

Lagförslagen 1--18 och 20--28 har tagits in i bilaga 2 till
betänkandet.

Propositionen har i de delar den rör förslag till lag om
ändring i förfogandelagen (1978:262) -- lagförslag 19 -- och lag
om ändring i lagen (1995:000) om totalförsvarsplikt --
lagförslag 29 -- överlämnats till försvarsutskottet och
behandlas i betänkande 1994/95:FöU1.

Utrikesutskottet har beretts tillfälle att yttra sig över
regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1971:176) om
vissa internationella sanktioner. Yttrandet 1994/95:UU2y är
fogat till detta betänkande som bilaga 1.

Utskottet

Inledning

Riksdagen har den 16 november 1994 (bet. 1994/95:KU1,
rskr. 3) slutligt antagit ett förslag till ändring i
regeringsformen som innebär bl.a. att ordinarie val till
riksdagen skall hållas vart fjärde år i stället för som hittills
vart tredje år. Mandattiderna för ledamöter och ersättare i
fullmäktige och styrelser inom kommuner och landsting har genom
tidigare riksdagsbeslut förlängts till fyra år.

Riksdagen har vidare samma dag (bet. 1994/95:KU2, rskr. 5)
dels slutligt antagit förslag till ändringar i regeringsformen
och i riksdagsordningens huvudbestämmelser, dels antagit förslag
till ändringar i riksdagsordningens tilläggsbestämmelser. Dessa
ändringar är föranledda av Riksdagsutredningens förslag
Reformera riksdagsarbetet. De innebär förändringar bl.a. i fråga
om riksmötets längd och om riksdagens revisorers organisation
och verksamhet.

Vid behandlingen av frågan om att förlänga riksdagens
ordinarie valperiod och mandattiderna inom kommunerna noterade
utskottet att förlängningen kunde ha betydelse i ytterligare
hänseenden. Utskottet utgick från att regeringen skulle lägga
fram de förslag för riksdagen som anses nödvändiga (bet.
1993/94:KU44 s. 15). Detta gällde bl.a. beräkningen av det
statliga stödet till de politiska partierna.

Vid behandlingen av frågan om riksmötets förlängning
förutsatte utskottet att förslag till följdlagstiftning skulle
läggas fram av regeringen med undantag för vissa riksdagsinterna
författningar (bet. 1993/94:KU18 s. 17). Riksdagen gav också
regeringen detta till känna som sin mening.

Propositionens huvudsakliga innehåll m.m.

I propositionen behandlar regeringen frågan om de
följdändringar som kan vara aktuella med anledning av
förlängningen av valperioden och riksmötet. Lagstiftning som rör
riksdagens interna arbete behandlas inte.

Regeringen förklarar att den i andra sammanhang kommer att
föreslå andra ändringar som aktualiseras av förlängningen av
valperioden och riksmötet. I fråga om vissa lagar hänvisas till
tidigare propositioner, där lagar med bestämmelser som har
samband med riksmötets och valperiodens längd föreslås bli
upphävda. Detta gäller det i proposition 1994/95:6 framlagda
förslaget till lag om totalförsvarsplikt och det i proposition
1994/95:7 framlagda förslaget till lag om civilt försvar. De nya
lagarna om totalförsvarsplikt och om civilt försvar föreslås
träda i kraft den 1 juli 1995. Regeringen anser det inte
nödvändigt att vidta ändringar i de lagar som föreslås bli
upphävda inom kort, och regeringen lägger därför inte fram
förslag till ändringar i dessa lagar i den nu aktuella
propositionen.

Regeringen avser vidare att återkomma i annat sammanhang till
reglerna om statligt partistöd enligt lagen (1972:625) om
statligt stöd till politiska partier.

Förlängda tjänstgöringstider för nämndemän m.fl.

Gällande ordning m.m.

Nämndemän vid allmänna domstolar och allmänna
förvaltningsdomstolar utses för tre år. Den som har avgått som
nämndeman är inte skyldig att på nytt ta emot ett uppdrag som
nämndeman förrän efter tre år (4 kap. 6 och 8 §§
rättegångsbalken samt 20 och 21 §§ lagen [1971:289] om allmänna
förvaltningsdomstolar). Sedan slutet av 1800-talet har nämndemän
valts av en politisk församling. Valet förrättas av
landstingsfullmäktige, eller av landstingsfullmäktige och
kommunfullmäktige enligt viss fördelning i vissa fall.
Nämndemännen utses från en personkrets som föreslagits av de i
valförsamlingen företrädda politiska partierna.

Det finns andra författningar om nämnder m.m. som innehåller
bestämmelser om att ordförande och ledamöter utses för en period
om tre år. Detta gäller övervakningsnämnd (37 kap. 2 §
brottsbalken), god man vid fastighetsbildningsförrättning
(4 kap. 2 § fastighetsbildningslagen, 1970:988), ordförande och
ledamöter i skattenämnd (2 kap. 6 § taxeringslagen, 1990:324)
samt överförmyndare och ledamot i överförmyndarnämnd (19 kap.
7 § föräldrabalken).

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att tjänstgöringstiden för bl.a. nämndemän
skall förlängas till fyra år.

I propositionen påpekas att 1993 års domarutredning i sitt
betänkande Domaren i Sverige inför framtiden (SOU 1994:99) --
mot bakgrund av ett konstaterande att uppdraget som nämndeman
inte är politiskt till sin karaktär -- har föreslagit bl.a. att
mandatperioden för nämndemännen skall särskiljas från
valförsamlingens. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Beredningsarbetet bör enligt propositionen inte föregripas, och
någon ändring av det mera genomgripande slag av bestämmelserna
om nämndemännens mandatperiod som föreslås av utredningen bör
därför inte nu vidtas, utan mandatperioden föreslås nu förlängas
till fyra år. Det fortsatta arbetet i utredningen kan sedermera
enligt propositionen leda till nya ändringar i bestämmelserna.

Regeringen föreslår vidare att tjänstgöringstiden förlängs
även för ordförande och ledamöter i övervakningsnämnd, för god
man vid fastighetsbildningsförrättning, ordförande och ledamöter
i skattenämnd samt överförmyndare och ledamot i
överförmyndarnämnd. Samtidigt föreslås några redaktionella
ändringar.

Utskottets bedömning

Regeringens förslag har inte föranlett några motioner.
Utskottet har inte någon erinran mot propositionen i dessa delar
utan tillstyrker lagförslagen 1--6.

Riksmötet

Bakgrund

Den nya ordningen i fråga om riksmötets längd innebär i
huvudsak följande fr.o.m. den 1 januari 1995. Ett riksmöte pågår
till dess ett nytt riksmöte börjar (1 kap. 2 §
riksdagsordningen). Riksdagen blir därigenom i princip alltid
samlad och riksmöte pågår alltid. Begreppen urtima och lagtima
riksmöte slopas. Talmannen beslutar vilka uppehåll om en vecka
eller längre tid som skall göras i kammarens arbete (plenifria
veckor) under ett riksmöte. Om regeringen har förordnat om extra
val kan talmannen besluta att uppehåll skall göras i kammarens
arbete för återstående tid av valperioden. Om talmannen kallar
till sammanträde avbryts uppehållet, vilket skall ske om
regeringen eller 115 av riksdagens ledamöter begär det (2 kap.
6 § riksdagsordningen). Riksdagens sommaruppehåll kan antas bli
kortare än hittills, men i gengäld kan plenifria veckor planeras
in i arbetsschemat. -- På talmannens förslag kan riksdagen om
särskilda skäl föreligger besluta att förlänga tiden för
avlämnande av motion (3 kap. 11 § riksdagsordningen).

I en hel del lagar -- främst sådana som gäller situationer då
Sverige är i krigsfara eller har varit i krig eller krigsfara
eller det av andra skäl råder utomordentliga förhållanden --
finns regler om möjlighet för regeringen att föreskriva att
vissa bestämmelser i lagen skall tillämpas. En sådan föreskrift
skall underställas riksdagens prövning inom en månad från det
den utfärdades eller, om riksmöte inte pågår, från början av
närmast följande riksmöte. Om underställning inte sker eller om
riksdagen inte godkänner föreskriften inom två månader från
underställningen, upphör föreskriften att gälla.

Motsvarande bestämmelse om underställning finns i lagen
(1971:176) om vissa internationella sanktioner. Här är inte
fråga om en direkt krissituation för Sverige, utan
förutsättningen för att regeringen skall få meddela föreskrifter
är att det påkallas av beslut som fattats eller rekommendation
som antagits av FN:s säkerhetsråd i överensstämmelse med FN:s
stadga eller att samarbetet med EG eller inom Europeiska
säkerhetskonferensen (ESK) för att främja internationell fred
och säkerhet påkallar det och det är ett svenskt intresse att
sådana åtgärder som avses i nämnda bestämmelser införs utan
dröjsmål.

I samband med sanktionslagen bör nämnas att en särskild
utredare tillkallats med uppgift att se över lagen i syfte bl.a.
att modernisera och tekniskt anpassa det svenska regelsystemet
till de nya krav som omvärlden, särskilt FN, ställer (dir.
1993:144). Inom ramen för den allmänna översynen skall utredaren
också överväga om nuvarande uppläggning med godkännande i
efterhand av riksdagen är ändamålsenlig eller om det finns
alternativa lösningar för att ta till vara riksdagens
möjligheter till insyn och kontroll. -- Utredaren beräknas kunna
redovisa sitt uppdrag vid årsskiftet 1994/1995.

Bestämmelser som kan aktualiseras även vid annat än krigsfara
och liknande finns i prisregleringslagen och lagen om valuta-
och kreditreglering. Regeringen kan föreskriva om tillämpning av
bestämmelser i prisregleringslagen också om det av annan orsak
än krig eller krigsfara finns risk för en allvarlig prisstegring
på viktiga varor eller för allvarlig stegring av hyrorna.
Regeringen får på framställning av Riksbanken förordna om
valutareglering och om kreditreglering, utom i krigsliknande
situationer, om det råder utomordentliga förhållanden som är
föranledda av en allvarlig olycka, våldshandling, epidemi eller
liknande, eller av utomordentligt stora kortfristiga
kapitalrörelser.

En annan bestämmelse om underställning finns i lagen
(1987:1069) om tullfrihet m.m., där regeringen om det föreligger
särskilda förhållanden får meddela föreskrifter om att en vara
vid förtullning skall beläggas med särskild tull. Beträffande
den lagen skall nämnas att regeringen i proposition 1994/95:34
om den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap föreslår
en ny lag om tullfrihet m.m. Enligt den lagen skall 1987 års lag
upphöra att gälla den 1 januari 1995. Proposition 1994/95:34
bereds av skatteutskottet och skall behandlas i betänkande
1994/95:SkU8.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att de bestämmelser slopas som särreglerar
förhållanden under tid då riksmöte pågår respektive inte pågår.

Ändringarna innebär, påpekas det i propositionen, i praktiken
att riksdagen -- om regeringen underställer riksdagen en
föreskrift -- måste sammanträda inom två månader från det att
underställningen skedde för att inte föreskriften skall upphöra
att gälla.

Utrikesutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet har berett utrikesutskottet tillfälle
att yttra sig över regeringens förslag såvitt avser
sanktionslagen. Utrikesutskottet har i yttrandet förklarat att
riksdagen tämligen ofta har att ta ställning till tillämpning av
sanktionslagen. Under riksmötet 1992/93 förekom sålunda tre fall
(två rörande "Förbundsrepubliken Jugoslavien"
[Serbien-Montenegro] och ett avseende Irak), under riksmötet
1993/94 också tre fall (Haiti, Angola och Libyen) och under
innevarande riksmöte har redan två fall förekommit (Haiti och
Bosnien-Hercegovina).

Utrikesutskottet har vidare anfört följande.

Regeringen har begränsad möjlighet att påverka tidpunkten när
förslag i denna typ av ärende skall underställas riksdagen.
Normalfallet är att sanktionsbestämmelserna sätts i kraft i
anledning av folkrättsligt bindande beslut av FN:s säkerhetsråd.
Till följd av de krav folkrätten ställer är det angeläget att
Sverige med stöd av svensk lagstiftning utan dröjsmål följer ett
beslut eller en rekommendation av FN:s säkerhetsråd. Detta är
också riksdagens uttalade mening (bl.a. i bet. 1992/93:UU34;
rskr. 1992/93:411).

I praktiken har detta inneburit att regeringens proposition i
det enskilda fallet förelagts riksdagen inom två månader efter
det att säkerhetsrådet gjort sitt ställningstagande. Regeringen
har hittills hållit och sällan behövt utnyttja hela sin
tidsfrist. Det har varit vanligt att propositionsavlämnande
skett antingen under riksmötets sista veckor eller då riksmöte
ej pågått.

Hade det i proposition 1994/95:87 framlagda förslaget varit i
kraft under de tre ovan nämnda riksmötena och hade riksmötena
löpt utan mellanliggande uppehåll torde detta ha inneburit att
riksdagen måst extrainkallas somrarna 1992, 1993 och 1994 för
att de av regeringen ikraftsatta sanktionerna inte skulle ha
förfallit.

Regeringens förslag om tillämpning av sanktionslagen är sällan
eller aldrig kontroversiella, de föranleder vanligen inte
motioner och utskottets betänkanden i dessa ärenden vållar
mindre ofta debatt i kammaren. Enligt utskottets uppfattning
vore det därför motiverat att, med tillägg till propositionens
förslag till ny lydelse av 1 § i lagen (1971:176) om vissa
internationella sanktioner, tillse att en sådan situation ej
behöver uppkomma att riksdagen måste extrainkallas för att
besluta i ett sanktionsärende av här aktuellt slag.

Utrikesutskottet föreslår att till regeringens förslag fogas
en mening av innebörd att vid beräkningen av tid skall bortses
från tid då riksdagen gör uppehåll om en vecka eller längre i
kammarens arbete.

Konstitutionsutskottets bedömning

Som påpekas i propositionen innebär ändringarna i praktiken
att riksdagen -- om regeringen underställer riksdagen en
föreskrift -- måste sammanträda inom två månader från det att
underställningen skedde för att inte föreskriften skall upphöra
att gälla.

Vidare innebär det att -- för att motionstid skall hinna löpa
och vederbörande utskott därefter bereda ärendet så att
riksdagen kan fatta beslut inom tvåmånadersfristen -- riksdagen
måste sammanträda åtminstone för bordläggningsplenum tämligen
snart efter det att propositionen avlämnats. Regeringen kan, som
framgår av bakgrundsavsnittet ovan, begära att talmannen
beslutar att avbryta ett pågående uppehåll.

De flesta av de fall som omfattas av förslaget att slopa
särregleringen för tid då riksmöte inte pågår gäller
bestämmelser som inte har behövt tillämpas. För de fall att de
behöver tillämpas får det anses ligga i linje med den förändring
av riksdagens arbete som beslutats att ett planerat längre
uppehåll i kammarens arbete kan få avbrytas för att ett
underställningsärende skall kunna behandlas.

Som utrikesutskottet framhållit i sitt yttrande gäller inte
samma förutsättningar för sanktionslagens
underställningsförfarande. Ärenden enligt lagen har förekommit
flera gånger under de senaste åren. De föranleder vanligen inte
motioner, och utskottets betänkanden i ärendena vållar mindre
ofta debatt i kammaren. Konstitutionsutskottet delar
utrikesutskottets bedömning att en sådan situation bör undvikas
att riksdagen måste extrainkallas för att besluta i ett
underställningsärende enligt sanktionslagen. I frågan om hur
långa uppehåll som skall avräknas från fristen anser
konstitutionsutskottet dock att, liksom hittills, inte någon
eller ett par veckors uppehåll bör räknas bort, utan vad som bör
undvikas är onödiga avbrott i sommaruppehållet.
Konstitutionsutskottet föreslår därför att ett uppehåll i
kammarens arbete för att ha betydelse för fristens beräkning
skall vara längre än en månad. Det är samma uppehåll som har
betydelse för ledamöternas rätt att framställa frågor för
skriftligt svar (6 kap. 3 § riksdagsordningen).
Konstitutionsutskottet anser vidare att avräkning för uppehåll
inte bör gälla regeringens frist att underställa riksdagen ett
ärende utan att avräkningen endast bör gälla tvåmånadersfristen
för riksdagens behandling av ärendet sedan underställning skett.

Konstitutionsutskottet, som noterar att den pågående översynen
av sanktionslagen kan medföra en annan lösning av
underställningsfrågan, lägger i enlighet med det anförda i
bilaga 3 fram ett eget förslag till lag om ändring i denna lag.

Regeringens i proposition 1994/95:87 framlagda förslag om
ändring i lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. bör enligt
konstitutionsutskottets uppfattning avslås med hänsyn till det i
proposition 1994/95:34 framlagda förslaget om en ny lag om
tullfrihet m.m.

Lagförslagen 7--15, 17, 18, 20, 21 och 23--28 bör bifallas i
enlighet med vad konstitutionsutskottet anfört om att vidgade
möjligheter till avbrott i uppehåll i riksdagens arbete får
anses ligga i linje med den förändring av riksdagens arbete som
beslutats.

Lagstiftning rörande riksdagens interna arbete

Valperiodens och riksmötets längd

Som påpekas även i propositionen finns också i den
lagstiftning som rör riksdagens interna arbete bestämmelser som
påverkas av att valperioden för riksdagen förlängs. Det gäller
bestämmelser i lagen (1983:1061) med instruktion för riksdagens
förvaltningskontor och i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor
för riksdagens ledamöter, ersättningslagen, samt i lagen
(1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess
myndigheter och organ, arvodeslagen, och lagen (1987:518) med
instruktion för riksdagens revisorer. -- Utskottet framhöll i
sitt betänkande 1993/94:KU43 om riksdagsledamöternas pensioner
m.m. att det fick bli en uppgift för riksdagens
förvaltningskontor att följa utvecklingen och överväga de
ändringar i ersättningslagen som kunde föranledas av aktuella
reformer, bl.a. en förlängd valperiod.

Chefen för riksdagens förvaltningskontor
(förvaltningsdirektören) utses enligt 10 § lagen med
instruktion för riksdagens förvaltningskontor av
förvaltningsstyrelsen. Förvaltningsdirektören tillsätts med
förordnande för viss tid, högst tre år.

I 14 § i instruktionen för förvaltningskontoret finns
bestämmelser om den inom förvaltningsstyrelsen utsedda
direktionen samt om delegation från förvaltningsstyrelsen till
direktionen och till förvaltningsdirektören. Rätten för
direktionen att besluta i vissa frågor får överlåtas till
förvaltningsdirektören under tid då riksmöte inte pågår och i
den utsträckning förvaltningsstyrelsen medger.

I ersättningslagen talas i 1 kap. 3 § om lagtima riksmöte och
i 4 kap. 1 § om tid då riksmöte pågår resp. inte pågår. Ett
riksdagsår definieras i 1 kap. 3 § som tiden från inledningen
av ett lagtima riksmöte till inledningen av nästa lagtima
riksmöte. Ledamöternas rätt till traktamente bestäms i 4 kap.
1 § med hänsyn till om riksmöte pågår eller inte pågår. En
ledamot som bor längre från riksdagshuset än fem mil får sålunda
för tid då riksmöte pågår, med undantag för uppehåll i samband
med jul och nyår, visst traktamente för varje påbörjat dygn, och
detsamma gäller vid sammanträde eller annan förrättning för
riksdagen i Stockholm under tid då riksmöte inte pågår.

Härutöver finns i ersättningslagen ett antal bestämmelser som
rör beräkningen av riksdagsledamöters pensioner m.m. där
beräkningen grundas på det antal riksdagsår som en ledamot
fullgjort och som utgår från treåriga valperioder.

I 1 § 7 arvodeslagen finns en bestämmelse om
sammanträdesarvode för ledamöter och suppleanter i
Utrikesnämnden under tid då riksmöte inte pågår. I 19 § i
instruktionen för Riksdagens revisorer finns också en
bestämmelse om ersättning som hänvisar till tid då riksmöte
pågår. Paragrafen hänvisar dessutom till numera upphävda
författningar.

Enligt uppgift övervägs inom förvaltningskontoret -- utom
frågan om ändringar i ledamöternas reseersättningar -- även
frågan om ändringar i ersättningslagen med anledning av
förlängningen av valperioden och ändringar i det allmänna
tjänstepensionssystemet.

Utskottets bedömning

Utskottet gör i fråga om förvaltningsdirektörens
förordnandetid och om delegation av beslutanderätt till
förvaltningsdirektören följande bedömning.

Utskottet anser att förvaltningsdirektören bör kunna förordnas
för samma tid som kammarsekreteraren. Denne, som också är
riksdagsdirektör, väljs vid början av riksmötet närmast efter
ordinarie val till riksdagen, och valet gäller för tiden till
dess nytt val av kammarsekreterare förrättas. Riksdagens
ombudsmän väljs också för fyraårsperioder.

Hänvisningen i 14 § till tid då riksmöte inte pågår bör
slopas. Delegation till förvaltningsdirektören bör kunna ske i
den utsträckning förvaltningsstyrelsen medger.

Till följd av det anförda bör instruktionen för
förvaltningskontoret ändras på det sätt som framgår av
bilaga 4.

Beträffande ersättningslagen och arvodeslagen samt
bestämmelserna om reseersättning till Riksdagens revisorer
konstaterar utskottet att förslag om ändringar i fråga om
ledamöternas ekonomiska förhållanden, såsom arvoden,
traktamenten och ersättning vid resor liksom ändringar i fråga
om pensioner m.m. bör övervägas närmare inom
förvaltningsstyrelsen innan det bereds i utskottet. Olika
ledamotssynpunkter kan där diskuteras och sammanvägas.
Synpunkter kan också behöva inhämtas från andra håll. Utskottet
konstaterar vidare att en förutsättning för att ett förslag
skall kunna behandlas i riksdagen i god tid före sommarens
uppehåll är att det läggs på riksdagens bord senast under mars
månad. Utskottet utgår från att arbetet inom
förvaltningskontoret bedrivs så att förvaltningsstyrelsens
förslag kan läggas fram till denna tidpunkt.

Riksdagens revisorer

Riksdagsutredningen föreslog i sitt betänkande Reformera
riksdagsarbetet (Förs. 1993/94:TK1) vissa förändringar i
revisorernas organisation och verksamhet. Utskottet ställde sig
bakom de principer för förstärkning av revisionen som
utredningen föreslog men ville inte utan ytterligare utredning
ta ställning till den slutliga omfattningen av resurstillskottet
till Riksdagens revisorer. Utskottet ville att riksdagen skulle
begränsa sitt beslut till vad utredningen angav som etapp 1. I
övrigt tillstyrkte utskottet utredningens förslag. Riksdagen
följde utskottet (1993/94:KU18, rskr. 424--427).

Utskottets bedömning

I lagen (1987:518) med instruktion för Riksdagens revisorer
finns bestämmelser i 7, 12 och 15 §§ som behöver ändras med
anledning av de förändringar beträffande revisorerna som
beslutats av riksdagen.

Genom en ändring i regeringsformen har det öppnats en
möjlighet att till revisorer utse även andra än
riksdagsledamöter. I praktiken kommer det att gälla f.d.
riksdagsledamöter. I 7 § regleras företrädet som ordförande
mellan de närvarande revisorerna om både ordföranden och de
bägge vice ordförandena har förhinder. I en sådan situation
skall den revisor som har varit ledamot av riksdagen längst tid
föra ordet.

Enligt utskottet bör paragrafen ändras så att, vid förhinder
för såväl ordföranden som vice ordförandena, den som har varit
revisor längst tid skall föra ordet.

I 12 § föreskrivs att revisorerna så snart granskningen av ett
ärende är avslutad skall besluta i ärendet, men att de före
beslutet skall inhämta yttrande av den som har berörts av
granskningen eller har speciell sakkunskap i den behandlade
frågan, om inte detta av någon särskild anledning är onödigt.

Riksdagsutredningen föreslog (TK1 s. 130) att revisorerna
borde få avgöra formerna för inhämtande av yttranden från dem
som är berörda av granskningen eller särskilt sakkunniga.
Instruktionen borde enligt utredningen revideras något på denna
punkt så att det där anges att yttranden kan inhämtas på olika
sätt, bl.a. genom skriftliga remisser, seminarier och
utfrågningar.

Utskottet anser att det i enlighet med utredningens förslag
bör framgå av 12 § att yttranden kan inhämtas skriftligt eller
muntligt.

Enligt 15 § skall revisorerna hos riksdagen göra de
framställningar som de finner befogade med anledning av vad som
har uppmärksammats vid granskningen.

Riksdagsutredningen föreslog (TK1 s. 129) att revisorerna
skulle återfå den möjlighet att rikta framställningar direkt
till regeringen som de haft under perioden 1967--1979. Det
skulle gälla ärenden av mindre art där skrivelser till riksdagen
inte skulle fylla något egentligt syfte. Samråd förutsattes i
sådana fall ske med berört utskott.

Återinförandet av möjligheten att göra framställningar hos
regeringen bör enligt utskottet föranleda en ändring i 15 §. Av
bestämmelsen i dess nya lydelse bör också framgå att en sådan
framställning skall ske efter samråd med berört utskott. Detta
innebär att revisorerna, efter att ha hört sig för om utskottets
inställning, självständigt fattar sitt beslut om framställningen
skall riktas till regeringen eller till riksdagen. Samrådet kan
ske på det sättet att revisorerna sänder över ett utkast till
beslutet till utskottet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förlängda tjänstgöringstider för nämndemän
m.fl.
att riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i rättegångsbalken,
b) lag om ändring i föräldrabalken,
c) lag om ändring i brottsbalken,
d) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar,
e) lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988), f)
lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),

2. beträffande sanktionslagen
att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:87 antar
det av utskottet i bilaga 3 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner,

3. beträffande tullfrihet
att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m.,

4. beträffande regeringens lagförslag i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i vissa fall
mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m.,
b) lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa bestämmelser
om fraktfart med svenska fartyg,
c) lag om ändring i lagen (1957:684) om betalningsväsendet
under krigsförhållanden,
d) lag om ändring i lagen (1957:686) om taxeringsväsendet
under krigsförhållanden m.m.,
e) lag om ändring i lagen (1959:73) med vissa bestämmelser om
inländsk försäkringsrörelse vid krig m.m.,
f) lag om ändring i lagen (1959:74) med vissa bestämmelser om
utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m.m.,
g) lag om ändring i lagen (1960:22) om statlig
krigsförsäkring,
h) lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa åtgärder för
utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m.,
i) lag om ändring i krigshandelslagen (1964:19),
j) lag om ändring i vallagen (1972:620),
k) lag om ändring i oljekrislagen (1975:197),
l) lag om ändring i ransoneringslagen (1978:268),
m) lag om ändring i lagen (1984:989) om
socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara,
n) lag om ändring i arbetsrättsliga beredskapslagen
(1987:1262),
o) lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos
kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig
eller krigsfara m.m.,
p) lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
q) lag om ändring i prisregleringslagen (1989:978),
r) lag om ändring i lagen (1992:1402) om undanförsel och
förstöring,
s) lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och
kreditreglering,

5. beträffande riksdagens förvaltningskontor
att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 4 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1061) med
instruktion för riksdagens förvaltningskontor,

6. beträffande Riksdagens revisorer
att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 4 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1987:518) med
instruktion för riksdagens revisorer.

Stockholm den 29 november 1994

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove
Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar
Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone
Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c), Björn von Sydow (s),
Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist
(v), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp)
och Håkan Holmberg (fp).

Utrikesutskottets yttrande
1994/95:UU2y

Bilaga 1

Ändring av lagen (1971:176) om vissa internationella
sanktioner

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har genom beslut den 15 november 1994
berett utrikesutskottet tillfälle att med anledning av
proposition 1994/95:87 Följdlagstiftning till förlängningen av
valperioden och riksmötet yttra sig över lagförslag 2.16 Förslag
till lag om ändring i lagen (1971:176) om vissa internationella
sanktioner.

Propositionen

Enligt 1 § första stycket i lagen (1971:176) om vissa
internationella sanktioner får regeringen, i den mån det
påkallas med anledning av beslut som fattats eller
rekommendation som har antagits av FN:s säkerhetsråd, förordna
att vissa i lagen närmare angivna åtgärder skall vidtas mot stat
eller område som gjorts till föremål för icke-militära
sanktioner. I samma paragraf, tredje stycket, stadgas att
regeringens förordnande att tillämpa lagen skall underställas
riksdagens prövning inom en månad från förordnandet. Om riksmöte
inte pågår skall förordnandet underställas inom en månad från
början av nästkommande riksmöte. Det måste därefter godkännas av
riksdagen inom två månader från det underställandet skedde, vid
äventyr att förordnandet annars förfaller.

I propositionen föreslås bl.a. en ändring av lagen (1971:176)
om vissa internationella sanktioner till följd av att riksdagen
antagit förslag om ändring av bestämmelserna om riksmötets
längd. Propositionens förslag till lagändring innebär i här
aktuell del att särbestämmelser slopas för fall då riksmöte inte
pågår.

I propositionen anförs som skäl till regeringens förslag bl.a.
följande:

Ändringarna behöver inte innebära annat än att särregleringen
helt enkelt tas bort i de bestämmelser där sådan särreglering
skett. I praktiken innebär ändringarna emellertid att riksdagen
-- om regeringen underställer riksdagen en föreskrift -- måste
sammanträda inom två månader från det att underställningen
skedde för att inte föreskriften skall upphöra att gälla.

Utskottet

Riksdagen har tämligen ofta att ta ställning till tillämpning
av sanktionslagen. Under riksmötet 1992/93 förekom tre fall (två
rörande "Förbundsrepubliken Jugoslavien" [Serbien-Montenegro]
och ett avseende Irak), under riksmötet 1993/94 förekom också
tre fall (Haiti, Angola och Libyen) och under innevarande
riksmöte har redan två fall förekommit (Haiti och
Bosnien-Hercegovina).

Regeringen har begränsad möjlighet att påverka tidpunkten när
förslag i denna typ av ärende skall underställas riksdagen.
Normalfallet är att sanktionsbestämmelserna sätts i kraft i
anledning av folkrättsligt bindande beslut av FN:s säkerhetsråd.
Till följd av de krav folkrätten ställer är det angeläget att
Sverige med stöd av svensk lagstiftning utan dröjsmål följer ett
beslut eller en rekommendation av FN:s säkerhetsråd. Detta är
också riksdagens uttalade mening (bl.a. i bet. 1992/93:UU34;
rskr. 1992/93:411).

I praktiken har detta inneburit att regeringens proposition i
det enskilda fallet förelagts riksdagen inom två månader efter
det att säkerhetsrådet gjort sitt ställningstagande. Regeringen
har hittills hållit och sällan behövt utnyttja hela sin
tidsfrist. Det har varit vanligt att propositionsavlämnande
skett antingen under riksmötets sista veckor eller då riksmöte
ej pågått.

Hade det i proposition 1994/95:87 framlagda förslaget varit i
kraft under de tre ovan nämnda riksmötena och hade riksmötena
löpt utan mellanliggande uppehåll torde detta ha inneburit att
riksdagen måst extrainkallas somrarna 1992, 1993 och 1994 för
att de av regeringen ikraftsatta sanktionerna inte skulle ha
förfallit.

Regeringens förslag om tillämpning av sanktionslagen är sällan
eller aldrig kontroversiella, de föranleder vanligen inte
motioner och utskottets betänkanden i dessa ärenden vållar
mindre ofta debatt i kammaren. Enligt utskottets uppfattning
vore det därför motiverat att, med tillägg till propositionens
förslag till ny lydelse av 1 § i lagen (1971:176) om vissa
internationella sanktioner, tillse att en sådan situation ej
behöver uppkomma att riksdagen måste extrainkallas för att
besluta i ett sanktionsärende av här aktuellt slag. Detta skulle
exempelvis kunna ske genom att till regeringens förslag foga en
mening med följande innebörd:

Vid beräkning av tid enligt detta stycke bortses från tid då
riksdagen gör uppehåll om en vecka eller längre i kammarens
arbete.

Stockholm den 22 november 1994

På utrikesutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Margaretha af
Ugglas (m), Maj Britt Theorin (s), Axel Andersson (s), Nils T
Svensson (s), Helena Nilsson (c), Inger Koch (m), Eva Zetterberg
(v), Anneli Hulthén (s), Per Gahrton (mp), Ingrid Näslund (kds),
Lena Klevenås (s), Urban Ahlin (s), Håkan Holmberg (fp), Ronny
Olander (s), Gustaf von Essen (m) och Percy Liedholm (m).

Av regeringen framlagda lagförslag
Bilaga 2

Av utskottet med anledning av propositionen framlagt
lagförslag

Förslag till
Bilaga 3
Lag om ändring i lagen (1971:176) om vissa internationella
sanktioner

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1971:176) om vissa
internationella sanktioner skall ha följande lydelse.

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 §1

I den mån det påkallas med anledning av beslut som fattats
eller rekommendation som antagits av Förenta nationernas
säkerhetsråd i överensstämmelse med Förenta nationernas stadga
kan regeringen förordna att 3--8 och 15 §§ skall tillämpas.

Regeringen får också förordna att 3--8 och 15 §§ skall
tillämpas om samarbetet med Europeiska gemenskaperna (EG) eller
inom Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) för att främja
internationell fred och säkerhet påkallar det och om det är ett
svenskt intresse att sådana åtgärder som avses i de nämnda
bestämmelserna införs utan dröjsmål.

Ett förordnande Ett förordnande
förfaller, om det inte inom förfaller, om det inte inom
en månad underställs en månad underställs
riksdagen för prövning riksdagen för prövning
av frågan huruvida det av frågan huruvida det
skall bestå och om det inte skall bestå och om det inte
inom två månader från inom två månader från
det underställningen skedde det underställningen skedde
godkänns av riksdagen. godkänns av riksdagen. Vid
beräkning av tiden för
riksdagens godkännande
efter underställning
bortses från tid då
riksdagen gör längre
uppehåll i kammarens arbete
än en månad.

Om säkerhetsrådets beslut eller rekommendation helt eller
delvis återkallas eller förfaller eller om förhållandena ändras
så att syftet med ett förordnande inte längre kvarstår, skall
regeringen så snart det kan ske i motsvarande mån upphäva ett
meddelat förordnande eller med stöd därav meddelade
föreskrifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

1 Senaste lydelse 1992:1257.

Av utskottet framlagda lagförslag

1. Förslag till
Bilaga 4
Lag om ändring i lagen (1983:1061) med instruktion för
riksdagens förvaltningskontor

Härigenom föreskrivs att 10 och 14 §§ lagen (1983:1061) med
instruktion för riksdagens förvaltningskontor skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §1

Förvaltningsstyrelsen utser en chef för förvaltningskontoret
(förvaltningsdirektör). Denne utövar under styrelsen och
direktionen den omedelbara ledningen av förvaltningskontorets
verksamhet.

Tjänsten som Tjänsten som
förvaltningsdirektör förvaltningsdirektör
tillsätts med tillsätts med
förordnande för viss förordnande för viss
tid, högst tre år. tid, högst fyra år.

När förvaltningsdirektören har förhinder utövas
förvaltningsdirektörens tjänst av den tjänsteman som
förvaltningsdirektören förordnar.

14 §

Direktionen skall utgöra förhandlingsdelegation vid
förhandlingar om arbetstagares anställnings- och arbetsvillkor
samt bereda ärenden för avgörande av förvaltningsstyrelsen.

Förvaltningsstyrelsen får överlåta till direktionen att avgöra
ärenden som avses i 12 § 2 i vilka styrelsens beslut inte utan
olägenhet kan avvaktas. Styrelsen får vidare överlåta till
direktionen att avgöra ärenden enligt 12 § 5 utom i fråga om
tillsättning av tjänst som kanslichef och biträdande
kammarsekreterare, 7 utom ärenden om flyttningsskyldighet, 8,
10, 11 och 12, allt i den mån ärendena inte är av principiell
natur eller i övrigt av större betydelse.

Rätten för direktionen Rätten för direktionen
att besluta i de i andra att besluta i de i andra
stycket angivna frågorna stycket angivna frågorna
får under tid då får i den utsträckning
riksmöte inte pågår förvaltningsstyrelsen
och i den utsträckning medger av direktionen
förvaltningsstyrelsen överlåtas till
medger av direktionen förvaltningsdirektören.
överlåtas till Sådana bemyndiganden skall
förvaltningsdirektören. framgå av arbetsordningen
Sådana bemyndiganden skall eller genom ett särskilt
framgå av arbetsordningen beslut av
eller genom ett särskilt förvaltningsstyrelsen.
beslut av
förvaltningsstyrelsen.

Direktionen är beslutsför när minst två ledamöter är
närvarande.

Ett beslut som har fattats av direktionen eller
förvaltningsdirektören med stöd av andra resp. tredje stycket
skall anmälas för förvaltningsstyrelsen vid dess nästkommande
sammanträde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

1 Senaste lydelse 1991:366.

2. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:518) med instruktion för
Riksdagens revisorer

Härigenom föreskrivs att 7, 12 och 15 §§ lagen (1987:518)
med instruktion för Riksdagens revisorer skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Om både ordföranden och Om både ordföranden och
de bägge vice de bägge vice
ordförandena har ordförandena är
förhinder, förs ordet förhindrade att närvara
vid sammanträdena av den av vid ett sammanträde,
de närvarande revisorerna förs ordet vid
som har varit ledamot av sammanträdet av den av de
riksdagen längst tid. Om närvarande revisorerna som
två eller flera har har varit revisor längst
tillhört riksdagen lika tid. Om två eller flera har
länge, har den äldste av varit revisorer lika länge,
dem företräde. har den äldste av dem
företräde.

12 §

Så snart granskningen av ett ärende är avslutad, skall
revisorerna besluta i ärendet.

Före beslutet skall Före beslutet skall
revisorerna dock inhämta revisorerna dock inhämta
yttrande av den som har skriftligt eller muntligt
berörts av granskningen yttrande av den som har
eller har speciell sakkunskap berörts av granskningen
i den behandlade frågan, om eller har speciell sakkunskap
inte detta av någon i den behandlade frågan, om
särskild anledning är inte detta av någon
onödigt. Sådana särskild anledning är
yttranden skall inhämtas i onödigt. Sådana
den omfattning som revisorerna yttranden skall inhämtas i
anser lämplig med hänsyn den omfattning som revisorerna
till ärendets allsidiga anser lämplig med hänsyn
bedömning. till ärendets allsidiga
bedömning.

15 §

Revisorerna skall hos Revisorerna skall hos
riksdagen göra de riksdagen eller, efter
framställningar som de samråd med berört
finner befogade med anledning utskott, hos regeringen
av vad som har göra de framställningar
uppmärksammats vid som de finner befogade med
granskningen. anledning av vad som har
uppmärksammats vid
granskningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Propositionen 2
Utskottet 3
Inledning 3
Propositionens huvudsakliga innehåll m.m. 4
Förlängda tjänstgöringstider för nämndemän m.fl. 4
Gällande ordning m.m. 4
Regeringens förslag 4
Utskottets bedömning 5
Riksmötet 5
Bakgrund 5
Regeringens förslag 7
Utrikesutskottets yttrande 7
Konstitutionsutskottets bedömning 8
Lagstiftning rörande riksdagens interna arbete 9
Valperiodens och riksmötets längd 9
Riksdagens revisorer 10
Hemställan 12
Bilaga 1 Utrikesutskottets yttrande 1994/95:UU2y 14
Bilaga 2 Av regeringen framlagda lagförslag 16
Bilaga 3 Av utskottet med anledning av propositionen framlagt
lagförslag 47
Bilaga 4 Av utskottet framlagda lagförslag 48