Fiskeripolitik

Anf. 14 Jan-Olof Larsson (S)

Herr talman! Fiskedebatten i dag behandlar ett antal motionsyrkanden. Behandlingen av dessa motionsyrkanden måste ses i skenet av att det just nu pågår en diskussion inom EU om den kommande gemensamma fiskeripolitiken. I de flesta svar från majoriteten hänvisar man också till den pågående processen inom EU. I avvaktan på att det ska nås en överenskommelse om den europeiska fiskeripolitiken ligger även översynen av den svenska fiskelagen på is. Det är egentligen inte bara fiskelagen som behöver ses över; det är också högst nödvändigt att det sker en översyn av fiskets förutsättningar rakt igenom på nationell basis. Frågan är om den här församlingen, och framför allt regeringen, vill ha ett svenskt fiske som bidrar till en levande kust och skärgård. Så som fiskeripolitiken och genomförandet av EU:s regler sker inom våra gränser handlar det bara om några få år innan vi genom politiska beslut har strypt möjligheterna till ett svenskt småskaligt fiske. Anledningarna till att det svenska fisket håller på att utplånas är flera. Det beror inte minst på att det är kortsiktiga egenintressen som styr utvecklingen. Det är också många gånger så att man inte ser helheten och vilka konsekvenser de beslut får som fattas här i riksdagen och på myndighetsnivå. Herr talman! Hur många gånger har inte den här församlingen framfört och beslutat att vi ska värna det småskaliga fisket runt Sveriges kuster? Och i nästan varje beslut undergrävs dessa intentioner. Svenskt fiske är i jämförelse med övriga fiskenationers inget annat än småskaligt, särskilt inte efter det att regeringen skänkte bort och privatiserade kvoterna för det pelagiska fisket. När den svenska regeringen omsätter de europeiska fiskereglerna verkar det som om vi gör vårt yttersta för att skapa ett regelverk som blir näst intill omöjligt att följa. När det begås administrativa misstag av fiskaren, som numera ska vara dataoperatör, bötfälls han. När regeringen talar om att minska regelbördan för företag måste det vara så att de inte räknar fiskeföretag som näringsverksamhet. Dessa företag får varje år en allt större administrativ börda. Och dessa företag är just de småskaliga, kustnära fiskare som riksdagen och regeringen så gärna i ord men inte i handling vill värna. Herr talman! I den senaste överläggningen som kommissionen hade med ministerrådet om den kommande fiskeripolitiken hade Sverige en avvikande mening om dumpning av fångst. Sverige ville inte gå med på att en viss procent av fångsten skulle få kastas död tillbaka i havet. I motion MJ425, som jag yrkar bifall till, yrkas det på ett dumpningsförbud inom det pelagiska fisket, alltså i fisket efter bland annat sill och makrill. I dessa fisken får man förhållandevis lite bifångst, det vill säga fångst av andra arter än den art man försöker fånga. Det skulle därför vara ganska lätt att införa ett förbud mot att kasta fångst överbord just inom dessa fiskeslag. Herr talman! När jag har tagit del av majoritetens - de fem borgerliga partiernas - åsikt säger de att en förutsättning för att införa ett dumpningsförbud är att det införs individuella försäljningsbara kvoter i alla fisken. Det är högst intressant. Jag undrar hur de ser detta samband. Det pelagiska fisket har och har haft försäljningsbara kvoter sedan en längre tid. Jag har inte noterat att regeringen har tryckt på för att detta fiske skulle gå före med ett dumpningsförbud. Men det kan ju vara så att regeringen och deras partirepresentanter samt de som förespråkar försäljningsbara kvoter bara har det som ett argument för att det ska bli lättare att driva igenom en privatisering av kvoterna inom alla fisken. Om den här regeringen ihop med Sverigedemokraterna får som de vill införs försäljningsbara kvoter så fort beslut har fattats om den gemensamma fiskeripolitiken. Sammantaget gör regeringens fiskeripolitik det omöjligt för unga att över huvud taget kunna börja inom fisket. Hur ska de kunna finansiera en båt? Hur ska de finansiera redskap och inte minst det som ska finansiera båten och redskapen, nämligen kvoterna - alltså fångsten? Hur ska de kunna köpa upp kvoterna? Det skulle vara intressant att få reda på. När regeringen säger att hela landet ska leva räknar den inte med den befolkning som finns utefter den svenska kusten. Herr talman! Jag vill ta upp två motioner, en vardera från en moderat och en kristdemokrat. Båda motionerna handlar om Havs- och vattenmyndighetens förslag att utöka området i Kattegatt, som i dag har ett totalt fiskeförbud för svenska och danska trålare. Området som myndigheten föreslår ska få trålningsförbud sträcker sig över större delen av Hallandsfiskarnas fångstområde. Trålförbudet skulle även gälla dem som fiskade med selektiva redskap, alltså så kallad rist. Dessa fångar i princip ingen fisk. Skulle detta genomföras skulle det slå undan benen för de flesta Hallandsfiskare, och då ska ni veta att det är just dessa fiskare som har gått före när det gäller att utveckla selektiva redskap. Dessutom är det värt att notera att fiskeförbudet, som jag sade, endast gäller svenska och danska fiskare. Tyska fiskare får gå in och tråla i det redan stängda området. Detta är fiskeripolitik à la Eskil Erlandsson. Det är väl bara att hoppas att den moderata motionen och KD-motionen får genomslag i regeringspolitiken så att inte allt Hallandsfiske slås ut. Herr talman! Om riksdagens återkommande önskemål att vi ska värna det småskaliga fisket ska bli verklighet behöver Sverige en fiskeripolitik som stöder detta. Fram till i dag har det varit tvärtom.

Kew Nordqvist (MP)

Anf. 15 Kew Nordqvist (MP)

Herr talman! I dag debatterar vi miljö- och jordbruksutskottets betänkande 13 om fiskeripolitik. Givetvis står jag bakom Miljöpartiets båda reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bara bifall till reservation 2 angående skydd av ål med mera. Jag tänkte börja mitt anförande med att berömma regeringen. Det, herr talman, tillhör definitivt inte vanligheterna, men jag tänker på det sätt på vilket landsbygdsministern försvarade majoritetens skarpa position i ministerrådsmötet den 26-27 februari. Majoriteten i detta fall var inte de borgerliga, men det är glädjande att regeringen gradvis förflyttat sina positioner i riktning mot den linje Miljöpartiet företräder. När det gäller fiske generellt anser vi i Miljöpartiet att det är överordnat att Sverige måste prioritera målen, det vill säga prioritera miljön framför sociala och ekonomiska mål. Utan fisk kan det nämligen inte finnas något fiske. Målet är att alla fiskbestånd ska förvaltas över nivåer som kan producera maximalt hållbart utnyttjande, MSY. Det är oerhört viktigt för att vara säker på att fisket är långsiktigt hållbart. Ett annat fokusområde för Miljöpartiet är fiskeavtal med tredjeland. EU:s fiskeavtal med tredjeland har haft många brister, och vi i Miljöpartiet har kritiserat avtalen och många gånger röstat mot att teckna sådana. Vi vill att olika villkor ska vara uppfyllda för att vi ska kunna acceptera ett fiskeriavtal med tredjeland, och även här ser vi med tillfredställelse att regeringen har närmat sig vår position. Man kan dock i sitt stilla sinne undra, herr talman, varför EU ska fiska i Indiska oceanen och Stilla havet. Ett huvudkrav när det gäller att träffa dessa avtal är att vi inte träffar dem med diktaturer. Mänskliga fri- och rättigheter måste respekteras av det land EU ska träffa avtal med. Innan förhandlingarna startar måste gedigna utvärderingar finnas tillgängliga. Ett annat grundkrav är att fiske bara får bedrivas på överskott och alltså inte tära på kapitalet. Ett stort problem är att fastställa hur stort fiskbeståndet är för att kunna säga att man bedriver fiske på just ett överskott. Här måste man ha tillfredställande dokumentation såsom beståndsuppskattningar och offentligt tillgängliga fristående utvärderingar. Tredjeland måste också kunna visa vilket fiske som bedrivs på dess vatten så att inte fiskbeståndet utnyttjas både två och tre - eller kanske fler - gånger. Allt fiske måste räknas samman vid bestämmande av vad som är maximalt uthålligt fiske. Alltså: Fram på bordet med alla protokoll och avtal! Vi vill också ha satellitövervakade skepp från EU, enligt så kallat VMS. Vi anser även att det minst miljöskadliga fisket ska prioriteras. Samma regler bör gälla för EU:s fiskare såväl i EU:s vatten som utanför. Fiske ska ske för humankonsumtion och inte till foder. Vidare ska EU:s miljöstandarder och sociala standarder gälla vid fiske i tredjelands vatten. I avtalet måste en tillräckligt stor kustzon undantas för det kustnära fisket. Likaså ska regionalt samarbete eftersträvas. Vi anser att det är fiskeoperatörerna, alltså de som tjänar på avtalen, som ska betala kostnaderna för tillträdet till fiskevattnen enligt fiskeavtalen - inte Europas skattebetalare. Vi vill att ekonomiskt stöd till tredjelands fiskeutvecklingsprogram ska stödja uthållig utveckling. Likaså vill vi att ersättning för fiskerättigheterna måste frikopplas från erhållna fångster. Vi anser också att stöd ska utgå även om fångsterna uteblir eller inte är tillräckliga. När vi sedan slutligen står inför frågan om vi ska förkasta eller acceptera ett fiskeavtal mellan EU och tredjeland blir det fråga om en helhetsbedömning. Där är frågan: Vad är alternativet till avtalet? En sak är nog säker, och det är att fisken lär blir upptagen i alla fall. En annan fråga som berör mig, herr talman, är den om ålen. Ålens situation är att den är akut hotad. Det har aldrig funnits så lite europeisk ål. Trots att en europeisk förvaltningsplan sjösattes 2007 har beståndet minskat ytterligare. Ålen är nu rödlistad som akut hotad. Det finns alltså en hög risk att ålen dör ut inom en snar framtid. Ålen hotas av fiske, förändringar i dess livsmiljö och miljögifter. Den största inverkan har fisket. Vattenkraftsturbiner inverkar också negativt men dödar färre ålar än fisket. Eftersom fisket sker på nästan alla ålens livsstadier, från glasål till blankål, har det sammanlagda fisketrycket under uppväxtfasen inneburit att utvandringen av vuxen ål nästan utraderats. Den vetenskapliga rekommendationen för att kunna uppnå målen i den europeiska förvaltningsplanen är att allt ålfiske upphör samt att all övrig mänsklig påverkan på ålbeståndet reduceras till ett minimum. Det råder nu ingen tvekan om att ett fiskestopp är den avgörande åtgärden för ålens möjlighet till återhämtning. Den svenska delen av förvaltningsplanen har inte visat önskad effekt och beräknas heller inte göra det under överskådlig tid. Ett problem är de överdrivna förväntningar som finns på frivilliga åtgärder från kraftbolagen. Ett allvarligare problem är att planen i mycket hög grad förlitar sig på utsättningar, det vill säga att man fångar ålyngel i Biscayabukten och flyttar över dem till Sverige, och inte i tillräckligt hög grad på att minska fisket. Varför är det då inte bra att flytta ålyngel och sätta ut dem här? Jo, invändningen är att ingenting tyder på att en flyttad ål kan hitta tillbaka till lekområdena i Sargassohavet. Navigeringsförmågan har försämrats. Ålarna tappar orienteringsförmågan när de flyttas från Biscaya eller Engelska kanalen upp till Sverige. Utsättningarna måste därför betraktas endast som ett stöd för ålfiskare som annars skulle tvingas sluta fiska därför att ålen försvinner. Utsättningar håller alltså uppe antalet ålfiskare på konstgjord väg. Dessa får därmed också möjlighet att fånga ålar som annars skulle kunna simma till Sargassohavet för att leka. Av den anledningen måste utsättningarna av ål stoppas och den svenska ålförvaltningsplanen revideras. Vi tycker att det är dags att följa Norges och Irlands exempel att helt stänga fisket av den här akut utrotningshotade arten. Eftersom ålar från Östersjöregionen ofta migrerar längs den svenska kusten på väg till Sargassohavet kan ålar som fiskas av svenska fiskare ha överlevt som ett resultat av räddningsåtgärder i andra länder runt Östersjön. Om Sverige skulle tillåta fortsatt ålfiske riskerar vi inte bara att ålen utrotas, utan vi spolierar även andra länders, till exempel Finlands, åtgärder enligt förvaltningsplanerna. Det är alltså inte så konstigt om vissa fiskare tycker att det finns rätt så hyfsat med ål. Ett ålfiskestopp får konsekvenser för de 300 personer som nu har licens att fiska ål. Antalet som har en sådan licens har minskat med ca 450 personer sedan 2005. En stor del av dem är ålderspensionärer. Avvecklingsstöd kan finnas inom ramen för den europeiska fiskefonden. Ett totalt ålfiskeförbud innebär därmed vissa kostnader som måste vägas mot utsikterna att aldrig mer kunna fiska ål och mot att arten försvinner ut ur ekosystemet. Utrotning är tyvärr för evigt.

Anf. 16 Jens Holm (V)

Herr talman! Vi diskuterar nu ärendet MJU13 Fiskeripolitik. Man får nog erkänna att det är ett förhållandevis litet ärende på 24 sidor och med tre reservationer. Det finns egentligen inga större politiska motsättningar förutom några som jag ska försöka belysa. Så här blir det när vi har en politik som till så gott som 99 procent styrs av EU. Då blir det mycket svårt för oss folkvalda i den här kammaren att formulera konkreta förslag på hur vi ska få en bättre fiskeripolitik, hur fisket ska bli mer hållbart och så vidare. Det handlar om kvoter, fiskeriförvaltning, subventioner och avtal med andra länder. Allt detta styrs i dag från Bryssel. Hur fungerar det då när fiskeripolitiken styrs av EU? Ja, inte särskilt väl, skulle jag vilja säga. Ungefär 80 procent av världens bestånd av fisk är i dag på gränsen till utfiskat, och Europa är inget undantag. Det är en av orsakerna till att EU försöker sluta fiskeriavtal med länder i Afrika, Indiska oceanen och så vidare för att få fiska upp deras fisk. Här i Europa har vi redan fiskat upp fisken. För några månader sedan gjorde tidningen Sveriges Natur en jämförelse mellan den norska fiskeripolitiken och EU:s fiskeripolitik. Norge har lyckats mycket bättre med sin fiskeförvaltning än vad EU har gjort. Det tycker jag borde stämma till en smula eftertanke. En av de stora reformerna från Bryssel är förslaget om överförbara fiskerättigheter. Det handlar om att en fiskare ska kunna sälja sina fiskerättigheter till andra fiskare. Det kan verka ganska bra på papperet, men jag vill varna för att man utvecklar en marknad kring rätten att fiska. Jag är rädd för att det kommer att bli de stora fiskeribolagen som kommer att tjäna på det här. Det småskaliga, kustnära fisket kommer inte att vinna på att man har överförbara fiskerättigheter. Jag tycker att vi kan dra en parallell till ett annat handelssystem med någonting som vi måste begränsa, nämligen handelssystemet med koldioxid. Det heter EU ETS. I dag har det så gott som kollapsat. En utsläppsrätt för 1 ton koldioxid i EU kostar i dag 25 kronor. I Sverige kostar det mer än 1 000 kronor att släppa ut koldioxid. Jag är rädd för att vi kommer att hamna ungefär där om vi öppnar en marknad för fiskerättigheter även i Sverige. Det oroar mig väldigt mycket att regeringen har sagt att man vill införa det här i Sverige med benäget stöd av Sverigedemokraterna. Just nu diskuterar fiskeriministrarna i EU hur man ska kunna reformera fisket. Jag tycker inte att det ser särskilt bra ut hittills, men vi har sett en del positiva exempel. Jag tycker också att vi i den här kammaren har lyckats pressa vår fiskeriminister Eskil Erlandsson framåt åt ett lite mer progressivt håll. Jag hoppas verkligen att EU kommer att ta steg i rätt riktning, men som jag sade har vi inte sett så mycket positivt hittills. Jag skulle också vilja säga något om reservation 1. Den handlar om att alla fångster ska landas och att vi ska få någon form av utkastförbud för bifångster. Om vi bifaller reservation 1 och får ett utkastförbud sätter vi mer press på fisket. Man ska vara mer selektiv och mer omsorgsfull om den fisk man fiskar upp. Vi får bättre kontroll över den fisk som landas, och vi kan få ett stopp för det här slöseriet. Som det ser ut i dag i EU är det nästan hälften av all fisk som tas upp i fiskebåten som kastas tillbaka ut i havet igen. Så gott som alla de fiskarna kan inte överleva, utan de dör. Jag såg uppgifter om att endast i Nordsjön är det varje år 800 000 ton fisk som kastas tillbaka. Det är oacceptabelt. Det är därför som vi behöver ett utkastförbud. Jag vill också ta upp frågan om vattenbruk. Det finns en reservation i det här betänkandet om vattenbruk. Det finns också en relativt utförlig text om detta i själva betänkandet. Jag är mycket orolig för att vi ska hämta upp vår fisk från fiskodlingar nu när en stor del av våra fiskevatten är utfiskade. Om Sverige slår in på en väg med storskalig fiskodling kommer det att leda till att vi använder spannmål, nermalda djurrester, andra fiskar och fiskmjöl för att föda fiskar i fiskodlingar så att de ska växa snabbt. Vad vinner vi på det? I Norge har de satsat stort på detta, men det finns en betydande skillnad mellan Norge och Sverige. I Norge har de Atlanten. Det gör inte så mycket om det sipprar ut fiskar från deras fiskodlingar eller om det läcker ut en massa näringsämnen, till exempel kväve och fosfor, från fiskodlingarna. Det leder inte till någon större övergödning av Atlanten eftersom det är ett enormt hav. I Sverige har vi ett mycket begränsat hav, Östersjön. Skulle vi satsa på storskaliga fiskodlingar här är jag helt övertygad om att det bara skulle spä på övergödningen. Jag är också oroad över att den svenska regeringen har förstärkt medfinansieringen i fiskeriprogrammet för just vattenbruk och fiskodlingar. Det innebär att Sverige är med och ökar subventionerna till den här verksamheten. Det är helt fel väg att gå. Jag vill dock nämna ett undantag, och det är musselodlingarna, som inte har de negativa effekter som de storskaliga fiskodlingarna har. Tvärtom kan musselodlingar ha en positiv effekt vad gäller övergödningen och bidra till att rena havet. Avslutningsvis skulle jag vilja säga att det var bra att Kew Nordqvist från Miljöpartiet tog upp fiskeriavtalen med utvecklingsländerna. Men jag är lite oroad över Miljöpartiets hållning i den frågan. Tidigare har Miljöpartiet mer konsekvent varit motståndare till dessa fiskeriavtal. Vi från Vänsterpartiet har sagt att det är en kolonial rest, något som EU stöder för att kunna fiska i de före detta koloniernas fiskevatten. Kew Nordqvist frågade vad alternativet till sådana fiskeriavtal skulle vara. Alternativet skulle självklart vara att vi tar de pengar som EU i dag använder till de fiskeriavtalen och utvecklar dem till ett bistånd för berörda länder - för Kap Verde, för Madagaskar, för Mauretanien - så att de kan utveckla ett lokalt hållbart fiske där de landar och förädlar sin egen fisk. Det skulle leda till lokala arbetstillfällen. Det skulle leda till att de på ett bättre sätt kunde försörja sig själva. Det är självfallet alternativet, och jag skulle önska att fler partier i riksdagen sade det klart och tydligt. Det är det alternativ vi vill ha. (Applåder)

Anf. 17 Rune Wikström (M)

Herr talman! För 40 år sedan skötte fisket sig självt. Vi hade ett blomstrande fiske. Vi hade hamnar runt hela vår kust som blomstrade. Det var liv och rörelse och en framtidstro. Sedan började myndigheterna reglera. De reglerade igen, och de fortsatte att reglera. Nu är fisket totalt sönderreglerat med ett katastrofalt resultat som följd. För varje reglering som skett har ett visst antal yrkesfiskare försvunnit. Regeringen har gett Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att försöka föreslå regelförenklingar så att de värsta trösklarna ska kunna försvinna. Tyvärr finns andra myndigheter som gör segt och envist motstånd. Regeringen vill ha in förslag och tips på regelförenklingar, och jag tänkte därför ge sådana tips. Släpp det småskaliga kustfisket fritt. Dessa fiskare är inte så många att de kan åstadkomma det minsta problem vare sig för fiskbeståndet eller för miljön. Med EU:s nya fiskeripolitik med producentorganisationer är det tänkt att man ska återge fiskarna en del av rådigheten över resurserna. Problemet är bara att det är lite för sent, för vi har tyvärr tappat ett par generationer fiskare. Utkasten har varit mycket debatterade. Här har Sverige satt ned foten. Vi kräver noll utkast, men det är på gott och ont eftersom vi står ensamma mot alla andra nationer. När det gäller laxfisket ska drivlinsfisket efter lax i södra Östersjön fasas ut under 2013. Vi hade ett bra system för fördelningen av laxkvoterna. I södra Östersjön skulle den ena hälften och i norra den andra hälften fångas. Nu är det tänkt att allt laxfiske ska koncentreras till norr. Det är bara att beklaga, eftersom andra nationer ligger kvar och fiskar i samma områden och samma bestånd som tidigare, alltså områden som svenska fiskare inte längre får fiska i. Tyvärr är det återigen det småskaliga fisket som drabbas. Ålfisket, som Kew tog upp, talas det också mycket om, och många tycks tro att all ål som fångas i bland annat Östersjön är utsatt. Enligt forskningen är inflödet på naturlig väg långt större än utsättningarna i Östersjön. Jag talade så sent som i förra veckan med en ålforskare, och han hävdar att det varje år simmar ut ungefär tre tusen ton ål genom bälten medan yrkesfisket bara tar en mycket liten del. Vi har en förvaltningsplan för ålen. Ändå sägs det ofta att det är yrkesfisket som är boven i dramat när ålen försvinner. Kew tog upp en del av problemen - miljöförstöringen, vattenkraften - men vi har också en predator, och den heter skarv. Den kallas inte ålakråka för ros skull. Den tar enorma mängder ål. Förvaltningsplaner måste vi på sikt ha för alla kvoterade arter för att vi ska kunna få ett hållbart fiske. Hållbart fiske är A och O. Vi har dock ett djur i Östersjön som heter säl, och sälen är ett akut hot mot den spillra av kustfiskare som finns kvar. Ingen som inte med egna ögon sett ett sälangrepp på redskap kan föreställa sig hur det kan se ut. Sälen är vårt största och vanligaste rovdjur och uppgår kanhända till 35 000 individer. Enbart i Stockholms skärgård sätter sälarna i sig ungefär 50 ton fisk per dygn. Det talas mycket om att laxen är akut hotad, men om varje säl i Östersjön tar var sin lax på ett år - och ingen är väl dum nog att tro att en säl bara tar en lax om året - blir det mer än vad hela den samlade svenska kvoten utgör. Lägg därtill allt som skarven tar, och fritidsfisket och yrkesfisket hamnar ordentligt på efterkälken. Vi måste ha förvaltningsplaner även för säl. Jag beklagar att yrkesfisket ofta framställs som miljöbov i stället för att framställas som livsmedelsproducent, vilket yrkesfisket i själva verket är. Ska det fungera behövs både storskaligt havsbaserat fiske och ett småskaligt kustnära fiske. Fritidsfisket får allt större betydelse och sysselsätter en stor del av rikets invånare på deras fritid. Sportfisket sysselsätter många ute i glesbygderna. Sportfiskarna har dessutom en stor ungdomsverksamhet där man lär ungdomar mycket om fiske, djur och natur. Kameraövervakning på båtar tänkte jag också ta upp. Det finns förslag om att kameraövervakning ska införas på fiskefartyg. Jag undrar vilken annan yrkesgrupp som skulle tåla en sådan integritetskränkning. Det är inte tillåtet att sätta upp en kamera för att fotografera ett vildsvin ute på åtel, men att övervaka en fiskare under hela arbetspasset ska tydligen inte vara något problem. Avslutningsvis, herr talman, tänkte jag hålla med Jens Holm om att vi är bakbundna från Bryssel. Jens var orolig för det småskaliga fisket ifall vi skulle få överförbara kvoter överallt. Ska vi ha överförbara kvoter ska det småskaliga fisket ha egna kvoter som man kan fiska på. Det har vi i det pelagiska fisket, och det har fungerat bra. Jens tog även upp frågan om fiskodling. Många tycks tro att det är det allena saliggörande. I stället för att fiska ut våra hav ska vi ha fiskodlingar. Jag vill dock påminna om att fisk i fiskodlingarna inte äter köttbullar och prinskorv. De äter fisk, och den fisken måste komma någonstans ifrån. Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i MJU13 och avslag på reservationerna. (Applåder)

Anf. 18 Jan-Olof Larsson (S)

Herr talman! När man begär replik på Rune Wikström vet man inte om man begär replik på en politisk vilde, på en som företräder Moderaterna eller på en som företräder regeringen. Vi ska släppa det småskaliga fisket fritt, säger han. Är detta regeringens hållning, är det Rune Wikströms hållning eller är det något som kommer bara från Möja? Sedan är frågan vad som är småskaligt och storskaligt, Rune Wikström. När vi nu har avpolletterat det pelagiska fisket har vi enligt min bedömning i dag enbart småskaligt fiske kvar. Enligt min tolkning menar Rune Wikström att det ska släppas fritt. Det ska bli intressant att få reda på vad som är småskaligt och vad som är storskaligt, och det vill man ha reda på även på Västkusten, inte bara runt Möja. En annan sak som ni förespråkar är säljbara kvoter. Vi har i dag ett mycket litet antal fiskare kvar på Västkusten och i Skåne och Blekinge. Vad händer om kvoterna görs säljbara och man börjar handla upp dem? Vi har gödslat med pengar i Göteborgsområdet - miljoners miljoner. Där finns i dag kapitalet och möjligheten att köpa upp dessa kvoter. Men hur går det då med infrastrukturen för fisket i övrigt? Faller den, stärks den eller blir det ett koncentrerat fiske bara runt Göteborg? Det är en intressant fråga att få svar på. Att politiken styrs utifrån EU:s fiskeripolitik är en sak. Men vi har stora möjligheter att fatta beslut i Sverige, bland annat om säljbara kvoter. Vi har beslutat att införa dem för pelagiskt fiske. Ni vill införa dem i allt fiske för att få bort utkastet av fisk. Men på vilket sätt skulle det ta bort utkastet av fisk?

Anf. 19 Rune Wikström (M)

Herr talman! Att man ska släppa det småskaliga fisket fritt är ett förslag från mig. Regeringen har begärt att få in förslag. Jag behöver inte lämna in ett förslag som regeringen redan har. Nu ger jag regeringen ett förslag från mig. Egentligen är allt vårt svenska fiske småskaligt, om man jämför med andra nationer. På den punkten finns det väl inte någon större motsättning mellan Jan-Olof och mig. Frågan om säljbara kvoter har Jan-Olof tagit upp många gånger med mig här i kammaren. När de en gång infördes för det pelagiska fisket var jag själv med och försökte få ihop det. Vi har lyckats få det att fungera bra. Det kustnära fisket - man kanske ändå inte ska kalla det småskaligt - fick då en egen kvot att fiska på. Det var tacknämligt. Ska vi ha de säljbara kvoterna, vilket förmodligen är något som kommer, ska vi ha precis samma system. Det småskaliga fisket ska också ha egna kvoter att fiska på, precis som det pelagiska fisket. Då tror jag att det kommer att bli bra.

Anf. 20 Jan-Olof Larsson (S)

Herr talman! Nu fick vi i varje fall reda på att Rune Wikström inte står här och pratar för regeringens och Alliansens räkning. Han står här och pratar för sin egen räkning och lägger fram förslag utifrån vad han själv tycker och tänker. Men när jag tog den här debatten förutsatte jag att jag skulle debattera de förslag som majoriteten i utskottet har fattat beslut om och det som regeringen står bakom. Det hade varit bra att få det bekräftat att du företräder Alliansen, Rune Wikström. Du svarar inte på det här med det småskaliga fisket. Du säger att du håller med om att allt är småskaligt. Då ska allt fiske bli fritt i Sverige, enligt din bedömning, som visserligen inte är Alliansens bedömning. Men var ska du dra gränsen, nu när du vill avsätta en del av kvoterna till det småskaliga fisket? Gäller det de räkbåtar och kräftbåtar som inte går längre ut än en och en halv distansminut, eller är det vid två distansminuter gränsen ska gå? De är i princip likadana allihop. Vilka är det som ska få de här kvoterna när ni fördelar dem? Allt fiske är småskaligt, Rune. Ni hävdar att säljbara kvoter är en förutsättning för att komma ifrån dumpningen. Men på vilket sätt gör säljbara kvoter att vi kommer ifrån dumpningen? Kan du förklara det för mig? Det är inte bara jag som är intresserad. Fiskare från Strömstad ned till Blekinge sitter hemma och lyssnar på detta. Tala nu inte bara om vad du tycker! Tala om hur regeringen och Moderaterna tycker att detta ska lösas! De sitter hemma och väntar på att få höra det.

Anf. 21 Rune Wikström (M)

Herr talman! Vi kan gå ifrån att det är småskaligt och benämna det kustnära fiske, vilket vi har börjat göra mer eller mindre. När det gäller säljbara kvoter för det pelagiska fisket gäller en storleksgräns för båtar. Det är väl 12 meter. Jan-Olof Larsson undrar hur man ska kunna komma undan dumpningen genom säljbara kvoter. I och med att det blir ett tvång att ta i land allting blir det så. Man kommer på det viset att få ett incitament att göra allt vad man kan för att inte få någon bifångst. Bifångster kan man tyvärr aldrig komma undan. Däremot kan man göra rätt mycket genom att använda redskap som tar minimalt med bifångst. Kommer det att fungera lika bra med de säljbara kvoterna som det har gjort för det pelagiska fisket har vi ingenting att bekymra oss över. Bland fiskare har man varit nöjd, och jag tror att vi kommer att bli nöjda om det blir en annan ordning också.

Anf. 22 Jens Holm (V)

Herr talman! Jag vill tacka Rune Wikström för hans rättframhet i anförandet. Han talar klarspråk i flera viktiga fiskerifrågor. Det hedrar Rune, tycker jag. Jag skulle vilja prata om en enda fråga, nämligen fiskodlingarna. Jag tror att det finns en ganska stor samsyn där. Precis som Rune Wikström sade i sitt anförande kan man i princip bara föda upp de här fiskarna på ett sätt: genom att man mal ned andra fiskar till fiskmjöl. Det är ett irrationellt sätt att hushålla med våra redan nu knappa resurser. Ett annat dilemma med storskalig fiskodling är risken för övergödning, att det läcker ut kväve och fosfor från fiskodlingarna. Ett så bräckligt hav som Östersjön skulle drabbas väldigt hårt om man expanderade fiskodlingarna. Nu vet vi att fiskodlingen växer i Sverige. Bara mellan 2010 och 2011 växte den med ungefär 30 procent. Man producerade drygt 10 000 ton vid svenska fiskodlingar. Nu vill regeringen satsa på ännu mer fiskodling. Jordbruksverket har tagit fram en nationell strategi för vattenbruk. Snart kommer också vad jag förstått en handlingsplan för mer fiskodling. Regeringen har ökat medfinansieringen till fiskodlingarna. Man ger alltså mer subventioner till fiskodlingarna. Hur kommer Moderaterna att agera för att subventionerna till fiskodlingar ska bli mindre och för att utvecklingen ska avstanna?

Anf. 23 Rune Wikström (M)

Herr talman! Inom fiskodlingen är det bekymmer med övergödning och annat. Därom råder inget tvivel. Men jag är inte någon notorisk nejsägare till fiskodlingar. Efter kusten vill jag gärna att det ska bli fiskodlingar bara i mindre skala. Uppe i vattenmagasinen, där vi har stora möjligheter att odla röding och allt vad det är, kan vi däremot gott och väl ha mer odling. Men som både Jens och jag har sagt sker odlingen på bekostnad av andra fiskslag. Jens Holm ville ha svar på en fråga om subventioner. Moderat politik är egentligen att inte ha några subventioner alls. Hur det kommer att bli med det i det här fallet vet jag inte så noga, men subventioner är inte någon moderat politik.

Anf. 24 Jens Holm (V)

Herr talman! Jag vill tacka för det svaret och kan säga att jag inte heller är motståndare till alla fiskodlingar på alla platser, men jag är djupt kritisk till att vi antar strategier och handlingsplaner för att den här verksamheten ska expandera i stor skala. Där ser jag en väldigt stor risk vad gäller att vi måste ha mer foder till de här fiskodlingarna och kanske framför allt risken för övergödning. Det finns även en risk att fiskar rymmer i väg från fiskodlingarna, och det är inte heller bra. Det låter som att vi har en ganska stor samsyn här. Rune Wikström säger att det är moderat politik att vi inte ska ha subventioner. Hur kommer det sig då att den moderatledda regeringen har arbetat för att subventionerna till fiskodlingarna ska öka? Kan Rune Wikström berätta för mig på vilket sätt Moderaterna kommer att verka för att subventionerna till fiskodlingarna ska minska?

Anf. 25 Rune Wikström (M)

Herr talman! Jag kan inte exakt säga hur det ska gå till, men jag hoppas att vi på sikt ska ta bort subventionerna även här, helt klart. Där odlingen ska expandera är, som jag sade, i vattenmagasinen. Ute i havet vet jag inte om det är tänkt att odlingen ska expandera. Det här med subventionerna får vi titta lite närmare på.

Anf. 26 Lars Tysklind (FP)

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga tre reservationer. Jag kanske gör er besvikna när jag konstaterar att jag inte kan se några stora motsättningar i fiskeripolitiken i den svenska riksdagen. Men det är naturligtvis ändå viktigt att vi diskuterar fiskeripolitik här i kammaren. Motsättningarna är ännu mindre i ett EU-perspektiv. Precis som Jens Holm var inne på styrs de flesta besluten av den gemensamma fiskeripolitiken. Det är viktigt att ha med sig att det trots allt kommer att finnas ett nationellt utrymme, och det måste vi naturligtvis förvalta och utnyttja på bästa tänkbara sätt. Då är diskussionerna här viktiga. Herr talman! Vi kan konstatera att reformeringen av EU:s fiskeripolitik milt uttryckt är inne i ett avgörande skede. Det finns egentligen inte stort utrymme att misslyckas när det gäller att få en kraftfull reformering för att kunna säkra ett långsiktigt hållbart fiske i Europa. Inför jordbruks- och fiskerådet i slutet av februari fanns en del utestående frågor som var centrala för Sverige. Det gäller det så kallat MSY, som kan översättas maximal hållbar avkastning. Det kan låta lite brutalt, men egentligen handlar det om att vi ska ha en fiskpopulation på en nivå som möjliggör goda fångster år efter år även på lång sikt så att vi på det sättet får ett hållbart och lönsamt fiske. En annan fråga gällde utkastförbudet, när det skulle införas och om det skulle finnas några undantag. En tredje sak jag vill lyfta fram är de fleråriga förvaltningsplanerna. Sverige har en väldigt tydlig linje att vi ska ha det för samtliga fisken när det gäller kommersiellt fiske. Tyvärr kunde inte Sverige här stödja överenskommelsen med de övriga länderna. Sverige var det enda land som röstade nej. Huvudorsaken var just utkastförbudet, att man får förskjutningar i tid och för många undantag. Man kan diskutera hur vi ska tolka reservation 1, men det ska jag återkomma till. Herr talman! Ministerrådet och Europaparlamentet förhandlar nu vidare med ambitionen att nå en slutlig överenskommelse i juni, vilket känns ambitiöst och bra. Regeringen har naturligtvis tydliga ambitioner att fortsätta att delta i förhandlingarna för att landa på ett bra sätt, detta trots Sveriges nej i februari. I princip ligger kommissionens, EU-parlamentets och Sveriges ståndpunkter i linje med varandra. Det gäller att komma så nära den ståndpunkten som möjligt, och där har Sverige en avgörande roll. Sveriges styrka i det här sammanhanget är den enighet som trots allt finns här. Vi kan se att det finns oenigheter om vissa små saker, men i de stora dragen är vi eniga här i Sveriges riksdag. Jag uppfattar att det sammanfaller med vad våra EU-parlamentsledamöter tycker; de är med på den linjen. Då är det viktigt att vi i det här läget utnyttjar denna enighet och lägger de små meningsskiljaktigheter som vi har åt sidan lite grann och tillsammans jobbar för att trycka på så att vi får det så bra som det över huvud taget kan bli. Det är nog en väldigt from förhoppning att tro att det ska gå helt Sveriges väg, men vi kan åtminstone komma mycket närmare det beslut som fattades i EU-parlamentet tidigare. Sverige lägger en stor vikt vid att man kopplar reformeringen av fisket och fiskeripolitiken till miljölagstiftningen. Det tycker jag inte minst det brev som miljöminister Lena Ek skickade till sina ministerkolleger inom EU i slutet av mars visar där hon uppmanar sina kolleger på miljösidan att följa förhandlingarna och göra vad de kan för att försäkra sig om att fiskeripolitiken blir sådan att den leder till både en frisk marin miljö och ett långsiktigt hållbart fiske. Den dimensionen finns också. Det visar att regeringen har en väldigt hög ambition att landa bra. Jag hoppas att vi når dit. Herr talman! Dagens betänkande behandlar 34 motionsyrkanden från allmänna motionstiden och ett antal reservationer. När det gäller punkt 1 och reservationen om utkast tycker jag att Jens Holm och Lars-Olof Larsson gjorde helt olika tolkningar av reservationen. Min bedömning är att Jan-Olof Larsson låg närmast det som står där. Vi talar egentligen lite för att man ska kunna ha ett och annat undantag. Det absolut viktigaste i utkastfrågan är att så långt som möjligt undvika oönskade bifångster. Här har Sverige varit starkt drivande när det gäller utvecklingen av selektiva redskap. Så sent som i fredags var jag med på en svensk räktrålare som fiskar med så kallade rist. Den fångst de får upp i selektionen är helt extrem. Om de tar upp 50 kilo räkor är får de kanske 1 kilo fisk. Där finns det egentligen ingen utkastproblematik. Det är nästan som att man ska undanta det fisket helt och hållet. Det pågår en dialog och diskussioner om detta, och jag tror att det kommer att vara olika lösningar inom olika delar av fisket. En annan del som är viktig när det gäller att undvika bifångster är det som har utnyttjats vid ett tillfälle av Havs- och vattenmyndigheten - jag tror det var för en månad sedan - nämligen att stoppa fisket inom ett visst område när man upptäcker att där finns väldigt mycket ungfisk och fisk som inte håller minimimåttet. Det var ett område i Skagerrak där man stoppade fisket helt. Det stoppas alltid, och det står i regelverket, i 21 dagar, inte mer eller mindre utan 21 dagar. Jag kan inte se annat än mycket av det som efterfrågas i reservation 1 är tillgodosett, men jag kanske läser för positivt. Man gör det ibland. Herr talman! Ålen är, som Kew Nordqvist sade, extremt hotad. Det är bra att det pågår ett så intensivt arbete inom hela EU när det gäller ålen. Att man här valde nationella förvaltningsplaner beror på att det finns olika förutsättningar på olika ställen. Det är olika saker som måste angripas. Den svenska planen från 2009 handlar om skärpta fiskeregler, utökad kontroll, ökad utsättning och att minska dödligheten i vattendragen. Sedan kan man tvista om var det dör mest ålar, om det är i samband med fisket eller i vattendragen. Det känns som att olika saker är olika onödiga, för att nu uttrycka sig så. De ålar som dör i vattenturbiner är ju bortkastade ålar helt och hållet. Därför är det bra att det nu pågår en process kring vattenverksamheter. Det pågår en utredning som ska vara klar i vår någon gång. Det gäller bland annat omprövning av vattendomar. I det sammanhanget tas problemet med vandringshinder upp, och det gäller naturligtvis även ålen, även om det kanske är mest lax och laxöring som är i fokus. Kommissionen ska i slutet av året samla in resultaten från de nationella planerna och komma med en utvärdering. Vi får väl utgå från att det då tas nya beslut om man ser att det här inte är tillräckligt. Det är ju inte en svensk ålstam utan en europeisk, så det är väldigt viktigt att just de besluten tas på europeisk nivå. Hälleflundra nämns också, men där ligger det också helt i linje med den svenska politiken. Vi vill ha förvaltningsplaner för alla kommersiella fisken, och det måste rimligtvis även inbegripa hälleflundra. Jag vet därför inte vad den reservationen skulle leda till. När det gäller vattenbruket tycker jag att det är viktigt att slå fast att hållbart fiske och långsiktigt hållbart vattenbruk kompletterar varandra. I reservationen är fokus på att på grund av att havet sviktar bör man odla fisk. Det är naturligtvis helt parallella företeelser - vi måste få ett hållbart fiske och ett hållbart vattenbruk. Det är helt riktigt. Utgångspunkten är att det ska vara hållbart och att det finns regler kring detta. Regeringen har jobbat mycket ambitiöst med denna fråga. Först var det utredningen Det växande vattenbrukslandet , som kom 2009. Sedan har man skaffat en gemensam myndighetsingång via Jordbruksverket på hemsidan, där den som vill syssla med vattenbruk lätt kan få en överblick över vad som krävs. Den strategi som har tagits fram, Svenskt vattenbruk - en grön näring på blå åkrar, Strategi 2012-2020 , har haft ett mycket brett deltagande. Jag tror att det är 18 organisationer, statliga, lokala och regionala myndigheter samt universitet och högskolor som har varit med och tagit fram den. Man har nu börjat jobba med att göra en handlingsplan utifrån denna strategi. Det kan inte vara så att den syftar till att skapa ett icke hållbart vattenbruk. Det finns ju, som Jens Holm säger, den faran att det skapas andra problem. Det måste vi naturligtvis ha med oss. Sammanfattningsvis jobbar regeringen mycket ambitiöst med denna fråga. Även kommunerna har en roll när de håller på med sina översiktsplaner, och när havsplaneringen kommer ska man också skapa lämpliga områden för detta. Jag vill påstå att även den reservationen i många stycken är tillgodosedd. Därmed har vi nog svarat på de flesta frågorna. (Applåder)

Anf. 27 Jan-Olof Larsson (S)

Herr talman! Först ska jag tydliggöra att jag yrkar bifall till reservation 1. Det är kul att replikera mot någon som företräder regeringen och sitt parti. Det känns lite tryggare i diskussionen när man gör det. Först vill jag gå in på reservation 1 om stopp för dumpningen i det pelagiska fisket. Vi har vi lyft fram det på grund av att regeringen och regeringens partier ihop med Sverigedemokraterna säger att en förutsättning för att få slut på dumpningen är att man har säljbara kvoter. Det har man haft ett antal år nu i det pelagiska fisket, och då skulle Sverige ha kunnat gå före och visat hur bra detta fungerar. När det gäller undantaget har vi sagt - det sade vi även i utskottet - att undantag ska göras på biologisk grund, att de arter som är levande kan kastas tillbaka och så vidare. Men vi går inte med på någon generell procentsats för det som ska få kastas tillbaka i havet när man dumpar. Man kan inte övervaka fisket i dag, och man kan inte övervaka om det kastas 1 procent, 5 procent eller 80 procent. Antingen får det vara ett dumpningsförbud eller också är det inget dumpningsförbud. När det sedan gäller det gemensamma agerandet i EU håller jag med Lars. Vi är ofta ense när vi åker ned och diskuterar fiskeripolitiken i EU, och det tycker jag är bra. Men det finns, som du sade, en hel del vi kan göra internt. Jag skulle gärna vilja höra din förklaring och motivation när det gäller att införa säljbara kvoter inom räkfiske, kräftfiske och så vidare: På vilka grunder minimerar detta dumpningen? Det är en förutsättning, säger ni, för att få igenom dumpningsförbudet. På vilket sätt är det det?

Anf. 28 Lars Tysklind (FP)

Herr talman! Som jag tror att jag sade i mitt anförande måste det vara olika lösningar inom olika fisken. Det är inte så kategoriskt. Det pågår också en dialog om hur man ska kunna lösa problemet kring utkastförbudet inom olika fisken. Den dialogen har Havs- och vattenmyndigheten med olika företrädare. Jan-Olof Larsson tillstår inte att det finns något storskaligt fiske, men om man nu ser inom det svenska fisket finns det i alla fall mer eller mindre småskaligt, även det riktigt småskaliga och kustnära fisket. I det sammanhanget är naturligtvis räk- och kräftfisket centralt, som jag sade i mitt anförande, när man ser vilken selektion de har. Jag vill påstå att selekterande redskap är nästan den enda lösningen om man inte ska få bifångster och problem kring detta. Just inom dessa fisken har man lyckats väldigt bra med det. Där finns det säkert andra lösningar, och det pågår en diskussion kring det. Jag tror inte att man ska vara riktigt så kategorisk som Jan-Olof säger, att någon påstår att det är den enda lösningen. När det sedan gäller att gå före har Sverige i sitt avtal med Norge och Danmark försökt göra detta i Skagerrak. Nu har det fallit på att det krävs att vi avvaktar lite grann eftersom Sverige och Danmark är EU-länder. Men den svenska regeringen har hela tiden haft en stor ambition att gå före just inom de fiskena. Där finns det heller inga tveksamheter. I fråga om dumpning och vetenskaplig grund har vi diskuterat flera gånger att det inte är något politiskt problem att slänga tillbaka levande varelser som överlever. Det finns ingen politiker som hävdar att vi ska låta dem ligga och dö innan vi slänger tillbaka dem. Kan fisk eller skaldjur som man inte ska ta upp överleva är det klart att man slänger dem överbord. Det kommer naturligtvis inte att finnas sådana idiotregler.

Anf. 29 Jan-Olof Larsson (S)

Herr talman! Om jag uppfattar dig rätt nu, Lars, säger du att när man har ett selekterat räkfiske, kräftfiske och så vidare ska man inte ha säljbara kvoter. Då har man redan löst det problemet, och då är det ingen förutsättning. Men vissa inom SFR och fiskeriminister Eskil Erlandsson har gått ut ensidigt och sagt att ett dumpningsförbud förutsätter individuella kvoter. Det är det jag grundar min fråga på: På vilket sätt skulle det lösa problematiken? Du kan väl åtminstone försöka förklara. Företrädaren från Möja hade ingen möjlighet att förklara det, men jag skulle gärna höra hur du förklarar att man löser utkastförbudet genom att man har säljbara kvoter. Ska man handla med kvoterna på vägen in, på en och en halv timme, för att lösa fem kilo kolja och en hälleflundra? Eller hur ska man göra? Det skulle vara väldigt intressant att höra. En annan fråga som är oerhört viktig och som man från Strömstad till Blekinge och upp efter kusten här funderar på är: Hur ska en ungdom kunna börja fiska när du har infört de säljbara kvoterna? Hur ska han få råd att förutom båt och utrustning köpa kvoter som kostar betydligt mer än båt och utrustning? Hur ska det lösas, Lars? Dina väljare hemma i norra Bohuslän funderar på detta. De är inga förespråkare för säljbara kvoter. Hallandsfiskarna är inga förespråkare för detta. Många är inte förespråkare för detta, för de vet att det blir ett koncentrerat fiske, precis som det har blivit i det pelagiska fisket där det i dag är fem sex familjer som äger hela fisket. Det är intressant att få svar på den frågan: Hur löser vi utkastproblemen med hjälp av säljbara kvoter? Är det en auktion som ska pågå in till hamnen?

Anf. 30 Lars Tysklind (FP)

Herr talman! Jag kan börja med att försäkra Jan-Olof Larsson att jag har en väldigt bra dialog med dem som fiskar både här och var, och kanske speciellt med dem som fiskar längs Bohuskusten eftersom jag hör hemma där. Där känner jag inga personliga problem. Att få ungdomen att komma in i fisket handlar i grunden om att den politik vi för ska öka möjligheten att fiska. Fisket har hamnat i en nedåtgående spiral. Det handlar hela tiden om att vi ska minska och minska. Avsikten är dock att vi ska komma till ett läge där vi har en maximalt hållbar avkastning, och då ska det ju finnas mer att fånga och rimligtvis också fler som gör det. Det är naturligtvis ett system som vi måste titta på. Detta har på något sätt inte varit aktuellt. Fisket har lidit av att man inte kan öka det. Jag är helt medveten om det, och det är en fråga vi måste diskutera. Jag tycker att jag ganska tydligt flera gånger har sagt till Jan-Olof Larsson att jag inte tror på att man kan ha samma lösning över allt eller att överförbara kvoter skulle lösa alla problem, och det gör knappast Havsmyndigheten heller. Det är därför som man nu för en dialog även med andra organisationer. Jag vet inte hur SFR, Sveriges fiskares riksförbund, har kommit till sin ståndpunkt, men de har väl sina bevekelsegrunder. Men det finns också andra organisationer inom fisket, som har andra ståndpunkter. Det förs en dialog med alla dessa organisationer. Den frågan är inte i hamn. Jag tror att det är viktigt att man har den dialogen, så att det finns alternativa lösningar för olika fisken. Jag ställer mig inte bakom påståendet att överförbara kvoter löser hela problemet. Lösningen ligger snarare i att man utvecklar selektiva redskap och så vidare. Det är det som är den stora lösningen till slut.

Anf. 31 Jens Holm (V)

Herr talman! Vi hörde här tidigare att Moderaterna var kritiska till en utveckling av storskaligt vattenbruk i Östersjön och att man inte vill ha några subventioner till denna verksamhet. Det tycker jag var ett bra och faktiskt lite oväntat klargörande från Moderaterna, men det var bra att få höra det, för Vänsterpartiet tycker ju likadant. Därför vore det självklart intressant att veta om de andra partierna i regeringen tycker likadant som Moderaterna i den här frågan. Min grundläggande hållning är att det inte är något fel med småskaliga fiskodlingar här och där. Det kan säkert vara bra. Men är det verkligen rimligt att lägga stora resurser på att bygga upp en storskalig verksamhet av fiskodling? Det är så jag tolkar hela tanken med att man först har en vattenbruksstrategi och sedan ska ha en handlingsplan för ökat vattenbruk och ökad fiskodling. Vi vet att den här verksamheten bara på ett år ökade med 30 procent, så den växer ganska kraftigt. Du sade själv, Lars Tysklind, att det till exempel handlar om att hitta lämpliga områden för den här verksamheten. Vilka då? Kan du ge några konkreta exempel? Jag skulle självklart också vilja veta vad Folkpartiet anser om ökade subventioner till fiskodlingar. Är det bra eller dåligt?

Anf. 32 Lars Tysklind (FP)

Herr talman! Det kan låta mycket att det har ökat med 30 procent, men vi har en väldigt låg nivå på vattenbruket i Sverige, så det är inte så dramatiskt i faktiska tal. Detta om det är storskaligt eller småskaligt är också en svår fråga. Det som måste bli det centrala är att man har tydliga miljökrav. Kan man uppfylla dem kan man ha den här typen av odlingar. När det gäller lämpliga områden nämns vattenkraftsdammar i en reservation. Jag tror att det är ett högst lämpligt område. Där är det i alla fall ingen övergödningsproblematik utan tvärtom snarare en undernäringsproblematik. Det beror på att de är konstgjorda sjöar som inte möter humus på samma sätt. Man måste ändå se vattenbruket som en produktion av högvärdigt livsmedel. Kan man ordna det inom miljöramarna måste det vara bra som ett komplement till fisket. Att säga att vi måste börja odla fisk för att vi har fiskat ut haven är ett helt galet fokus. Snarare handlar det om ett annat sätt att producera högvärdigt livsmedel. Inom miljökraven är det naturligtvis. Det som är viktigt med strategin är att så många organisationer, myndigheter och forskningsinstitutioner har börjat prata med varandra om vad som är lämpligt. Man måste ju börja där någonstans. Vi kan inte börja här i kammaren med att bara tycka en massa saker. Den handlingsplan man jobbar med förutsätter jag kommer att handla om sådant som miljökrav och liknande. När det gäller musselodling, som Jens Holm nämnde, och ostronodling finns det bara väldigt lokala miljöproblem, om ens det, så den typen av vattenbruk kan vi alla bejaka rätt upp och ned, men annars får man titta närmare.

Anf. 33 Jens Holm (V)

Herr talman! Jag tycker att det var bra att få detta klargörande om den mer principiella hållningen från Folkpartiets sida, att detta ska finnas bara på vissa områden där det inte riskerar att leda till övergödning och så vidare. Jag är dock lite rädd för att om man bara ska ha fiskodlingar i vattenkraftsdammar kommer det inte att motsvara de förväntningar som man bygger upp nu när man har en nationell strategi som ska följas upp med en nationell handlingsplan för ökade fiskodlingar. Det kommer inte att räcka till, men vi kan förstås hoppas. Vi får följa frågan. Det låter sig lätt sägas att det ska vara höga miljökrav på den här verksamheten, men samtidigt skriver man i betänkandet att regeringens linje är att kostnaden för tillsyn ska sänkas. Om man drar ned kostnaden för tillsyn kan vi nog räkna med att det blir mindre tillsyn av den här verksamheten i ett läge då vi kanske måste ha ökad tillsyn för att säkerställa att det inte leder till ökad övergödning och att fiskarna har det bra - hur det nu ska gå till i de här minimala dammarna vet vi inte riktigt. Jag är orolig för att fokus alltför mycket ligger på en storskalig utbyggnad. Sedan skulle jag återigen vilja ställa frågan om subventioner, för den svarade du faktiskt inte på. Tycker Folkpartiet att det är bra eller dåligt med ökade subventioner till fiskodlingar?

Anf. 34 Lars Tysklind (FP)

Herr talman! För att inte missa den frågan ska jag börja med den. Jag tycker inte att man ska ha några långsiktiga subventioner på vattenbruk, utan det ska naturligtvis bära sina egna kostnader. Däremot kan jag se att man även inom detta område - här talar vi om företagsamhet på landsbygden som ska växa fram - kan få vara med från staten och stötta initialt. Det kan handla om metodutveckling. En av de saker som man kanske måste hjälpa till att utveckla är tekniska lösningar. Det finns ju sådana lösningar där man under odlingskassarna samlar upp både foder och spillning från fiskarna för att förhindra övergödning. Jag tror att det finns stora möjligheter även på den sidan. Det handlar definitivt inte bara om vattenkraftsdammar - det kändes bara som det självklara exemplet. När det gäller tillsyn är inte alltid det viktigaste att den sker i stor omfattning utan att den är effektiv. Det finns många områden där man har egenkontroller och liknande som också fungerar väldigt bra. Det är inte kostnaden i sig som säkrar att tillsynen är den bästa. Som slutkläm vill jag säga att vattenbruk naturligtvis hamnar på landsbygden. Det är ju svårt att hålla på med vattenbruk inne i tätorterna. Det är ett utmärkt sätt att skapa arbetstillfällen på landsbygden och förädla produkter även där. Det finns alltså även den aspekten på detta.

Staffan Danielsson (C)

Anf. 35 Staffan Danielsson (C)

Herr talman! Regeringen - och Centerpartiet - arbetar för ett hållbart fiske i Sverige, i Europa och i världen. Det finns, som vi alla vet, allvarliga problem med den väldiga överkapaciteten av fiskefartyg och fångstresurser i världen. Därför är de svenska och internationella ansträngningarna för att genom olika regleringar minska fisket tyvärr nödvändiga, även om de kan upplevas enormt hämmande, krångliga och orättvisa av de enskilda fiskeföretagarna. Krånglighet är självfallet inget självändamål. Men de detaljerade regelverken vad gäller fiskeredskap och tillåtna fiskedagar och kvoter, och kontrollen av dem, är närmast bedövande när man utifrån sätter sig in i villkoren för att fiska. En fiskeföretagare i dag, liten eller stor, måste kunna fiska. Men han eller hon, hen, måste också ha ett väldigt tålamod och stora insikter i regelverk och byråkrati. Rune Wikström tog upp ett bra exempel här. Det gäller en kontrollåtgärd som har integritetsaspekter. I Sverige har vi regelverk för när man får sätta upp kameror för att kolla vildsvins beteenden, av integritetsskäl. Samtidigt får en fiskeföretagare tåla att få hela sitt liv som fiskare följt i närtid med kameror. Det här är en viktig integritetsaspekt. Det finns motiv för det, men det är väl värt att diskutera. Jag tycker att det är viktigt att framhålla vilken oerhörd resurs som världshavens och sjöarnas enorma fisketillgångar utgör. Till exempel utgör fisk en primär proteinkälla för cirka en miljard människor. EU:s fiskeflotta omfattar ca 70 000 fartyg, och den svenska omfattar uppåt 400. Antalet fiskefartyg minskar, eftersom kapaciteten är för stor i förhållande till bestånden. I Sverige arbetar ca 4 000 personer som fiskare eller i fiskeindustrin och gör viktiga insatser under ofta besvärliga förhållanden med många begränsningar. Och det är ofta - det ska sägas - en låg lönsamhet. Centerpartiet - och regeringen - arbetar för goda förutsättningar för fiskeribranschen utifrån principen bruka utan att förbruka. I det här motionsbetänkandet behandlas olika frågor kring fiske och vattenbruk. Oppositionen vill, som oppositioner ska, lite mer på några punkter. Jag vill ändå glädja mig åt att vi har en stor samsyn i Sveriges riksdag, och vad gäller svenska ledamöter i EU-parlamentet, kring det som landsbygds- och fiskeriminister Eskil Erlandsson med stor kraft driver på för i dessa frågor. Utkast av fisk i samband med fångst är ett stort problem. Det är viktigt att det stoppas. Det är också viktigt att utveckla och nyttja effektiva selektiva fiskeredskap. Sverige är starkt drivande i bland annat dessa båda frågor. Det här har gjort att Sverige som enda land i EU ställt sig utanför Europeiska rådets uppgörelse om en reformering av EU:s gemensamma fiskeripolitik, både sommaren 2012 och i februari i år. Förslaget, som har antagits med bred majoritet, innebär förbättringar men är inte tillräckligt långtgående. Utkastförbudet genomförs senare och får fler undantag, till exempel. Nu fortsätter ministerrådet och Europaparlamentet att förhandla om en slutlig överenskommelse. Regeringen kommer att göra allt den kan, det vill säga Eskil Erlandsson, som ansvarig minister, för att påverka resultatet utifrån den nej-position som vi har som enda nej-röstare. Mot bakgrund av en socialdemokratisk motion om vattenbruk redovisar utskottet det betydande arbete som pågår för att utveckla vattenbruket med miljöhänsyn men ändå en småskalig näring som är viktig för landsbygden och som innebär att man fångar fisk eller odlar fisk. Jordbruksverket har presenterat en nationell vattenbruksstrategi fram till år 2020 i samverkan med näringen. Nu pågår arbetet med en handlingsplan kopplad till strategin som beräknas vara klar under innevarande år. Socialdemokraterna understryker i sin reservation angelägenheten i det arbete som pågår för att utveckla vattenbruket - Jens Holm har en annan ingång, som vi hörde tidigare. Och S nämner viktiga inslag i den kommande handlingsplanen. Jag tycker att vi är väldigt nära varandra i den här frågan och att motionen egentligen är tillgodosedd i utskottets skrivningar. Jag skulle kort vilja kommentera några påståenden som Jens Holm kom med. Han kritiserade EU:s fiskeripolitik och framhöll Norge som ett föredöme. Det vore bättre om Sverige likt Norge stod utanför EU och kunde ha en bra nationell fiskepolitik. Jag ifrågasätter om det då skulle bli bättre för fiskarna i Atlanten, Medelhavet och Östersjön. Skulle Spanien och andra EU-länder, om de inte samarbetade inom Europeiska unionen, sköta sig bättre och fiska mindre? Är inte risken uppenbar att det i stället skulle bli vilda västern i världshaven om vi inte gemensamt kontrollerar hur vi ska fånga fisk och reglerar detta? Jag tror på vikten av samarbete mellan länder för att hejda utfiskningen av världshaven och kunna bygga upp livskraftiga fiskbestånd. Jag tror inte att en återgång till nationella beslut utan att samarbeta skulle vara någon framgångsväg. Genom vårt medlemskap i EU kan Sverige påverka hur andra länder som kanske har för ambitiösa fiskeansträngningar kan begränsa dessa, och vi driver på i EU. Jag är glad att Sverige är med och kan göra detta. Jag beklagar lite att Norge inte kan göra det, men så är det. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationerna. (Applåder)

Anf. 36 Jan-Olof Larsson (S)

Herr talman! Jens Holm kan säkert svara för sig själv, Staffan Danielsson. Men jag uppfattade hans inlägg som att EU:s fiskepolitik har mycket att lära av Norges fiskepolitik. Och det håller jag till 100 procent med Jens Holm om. Man har oerhört mycket att lära. Det är tack vare Norge som vi har fått de uppstyrningar som vi har fått inom den europeiska fiskepolitiken, eller det är till stor del tack vare Norge. Jag har två frågor till Staffan Danielsson som jag gärna skulle vilja ha svar på. Det gäller Hallandsfisket och det område där det är fiskestopp i Kattegatt. Nu vill man från Havs- och vattenmyndigheten utöka det här området. Och det gäller totalt trålfiskeförbud i det stora området. Trålfiskeförbudet gäller Sverige, och det gäller Danmark. Det här är fiskeministern, din partikamrat Eskil Erlandsson, jättestolt över. Men de tyska båtarna går in och fiskar där så mycket de vill. Är det då ett skyddat område? Eller är det inte ett skyddat område? Tycker du att svenska och danska fiskare ska behandlas på ett särskilt sätt inom EU? Ska det vara ett skyddat område undrar jag om det inte ska gälla alla. Det hade väl varit något att vara stolt över. Men just nu är det inte så. Sedan har regelförenklingar varit en stor del av politiken för er. Jag skulle hemskt gärna vilja ha reda på: Vilka regelförenklingar har ni drivit igenom för fisket de senaste sex åren, och vilka är på gång fram till valet? Det kan vara kul att få reda på.

Staffan Danielsson (C)

Anf. 37 Staffan Danielsson (C)

Herr talman! Jag tror att Jan-Olof Larsson har rätt. Och om det var det som Jens Holm menade kan EU säkert lära av Norge vad gäller hur man ska förvalta fiskbestånd. Jag tror att man kan lära lika mycket av Sverige. Och vi försöker verkligen driva på för det som vi är överens om inom EU. Det kan inte Norge, utan Norge reglerar sina bestånd. Jag tror alltså att det är bra att vi tillsammans kan reglera hur vi fiskar i världshaven, i Östersjön, i Medelhavet och i Atlanten. Det gör vi genom EU:s fiskeripolitik, och den ska vi utveckla, och där är vi överens i Sverige. Sedan gäller det området i Kattegatt, där torsken är fredad. Det inrättades ett område 2009 för att minska fiskeridödligheten för torsk, framför allt, och för att förflytta det blandade trålfisket efter torsk, havskräfta och plattfisk till ett område med lägre fångster av torsk, söderut. Det är alltså Havs- och vattenmyndigheten som har gjort ett förslag om att det helstängda området ska behållas och även att det ska utvidgas. Det här är förslag från Havs- och vattenmyndigheten som är under beredning i Regeringskansliet. Jag vet att Jan-Olof Larsson kan mycket om det här. Det finns synpunkter i berörda områden, så jag har en öppenhet när det gäller var det här kommer att landa. Men jag är säker på att landsbygdsministern och regeringen kommer att landa i ett klokt beslut som vi får återkomma till när det är klart.

Anf. 38 Jan-Olof Larsson (S)

Herr talman! När det gäller Norge så har de ett jättestort inflytande på fiskeripolitiken. Man har många gemensamma fiskbestånd som man kommer överens om, och förhandlingar sker vartenda år med Norge och EU om hur man ska hantera de olika bestånden och vilka restriktioner man ska ha. Det gäller Nordsjön, Atlanten och Skagerrak, så visst har de mycket att säga till om i EU:s fiskeripolitik. Där har man haft ett stort inflytande. Däremot har man inte totalt inflytande på EU:s fiskeripolitik. När det gäller de så kallade stängda områdena var min fråga om Staffan Danielsson tycker att det är relevant att behandla svenska och danska fiskare på ett sätt i EU och andra fiskare på ett annat sätt. För min del anser inte jag att detta är ett stängt område. Tyska trålare kan ju gå in i dag och fiska på det så kallade stängda området. Tycker Staffan Danielsson att de ska få göra det? Fiskeministern är så stolt över det här skyddade området som nu inte är skyddat, eftersom det pågår trålning där av tyska båtar. Min fråga är: Ska det vara på det viset? Ska vi behandla EU-medborgare på olika sätt, eller vad tycker Staffan Danielsson?

Staffan Danielsson (C)

Anf. 39 Staffan Danielsson (C)

Herr talman! Jan-Olof Larsson riktar en fråga till mig som enskild riksdagsledamot. Jag tycker att det ligger mycket i vad han säger. Ska det vara ett stängt område utan fiske så ska det gälla lika för alla. Det tycker jag är en rimlig grunduppfattning och en princip som jag utgår från att även Havs- och vattenmyndigheten jobbar efter. Jag får kanske återkomma till Jens Holm om detta, men min poäng var alltså att om vi inte skulle samarbeta om förvaltningen av fisk i världshaven genom till exempel EU:s fiskeripolitik, om Sverige inte skulle vara bunden av den, kanske Sverige skulle ha en ännu bättre politik medan kanske Spanien och andra länder skulle ha en värre. Därför tror jag att det är bra att vi har ett samarbete och gemensamma regelverk. Fisken är ju en gemensam resurs som verkligen vandrar mellan hav och länder. Det var det som var min poäng. All respekt för Sverige, Norge och även EU vad gäller att man ändå jobbar på det här området, och då är det viktigt för oss att tillsammans få en så bra hushållning med fisk som möjligt inom ramen för det samarbete vi deltar i med Europeiska unionen.

Irene Oskarsson (KD)

Anf. 40 Irene Oskarsson (KD)

Herr talman! Nu kommer det en landkrabba. Jag konstaterade här nere förut att öst och väst står i talarstolen, och ibland undrar man om de möts. Ibland undrar man om man behöver tolk när herrarna som kan det här fiskeområdet går i gång riktigt. Det är spännande. Men, herr talman, det som är väsentligt för oss i dag är det motionsbetänkande som ligger på bordet och som naturligtvis tar sin utgångspunkt i att vi jobbar med de här frågorna i internationella sammanhang och i EU-gemenskapen. Vi kan ha många funderingar om det är rätt eller inte; det har vi hört i talarstolen. Jag har en övertygelse om att det är rätt. Vi behöver jobba gemensamt. Vad gäller fiskefrågorna är det så otroligt tydligt för mig eftersom vattnet, havet inte känner några nationsgränser. Alltså måste vi förvalta detta gemensamt utifrån de rådgivningar och vetenskapliga grunddokument som finns över vad ett hållbart fiske är. Då återstår mycket att göra. Det arbete som nu pågår i Bryssel och som flera talare före mig har berört är oerhört centralt. Jag skulle drista mig till, herr talman, att säga att just nu är det lite spel för gallerierna i den här kammaren. Vi är oerhört överens i Sveriges riksdag om vad som är väsentligt i den här frågan. Vi strider ibland nästan om påvens skägg. Därför kan en del reservationer se ut som en kopia av det som alldeles nyss var en majoritetstext och vice versa. Problemet uppstår dock när en minister säger nej vid sittande bord. Hur ska man sedan kunna fortsätta påverka kolleger? Det blir i alla fall betydligt svårare. Nu har jag ändå den goda tilltron till att den minister som vi har i alliansregeringen, det vill säga Eskil Erlandsson, kommer att fortsätta detta arbete oerhört intensivt för att se till att vi får en hållning i den nya fiskeripolitiken som ligger så nära de rekommendationer som finns. Det är oerhört centralt att det vi fiskar upp används, det vill säga att vi inte fiskar upp mer än vad som är vetenskapligt riktigt att plocka upp. Utkastförbud är ytterst centralt. Redskap och annat måste utvecklas på ett sätt som gör att fisket kan bedrivas, och det måste ske i samverkan mellan näring, vetenskap och myndigheter. Här tror jag, herr talman, att vi har mycket att lära ut om hur detta arbete går till. Mycket har hänt i Sverige de år jag har fått förmånen att följa dessa frågor vad gäller samverkan mellan den näring som är i det dagliga värvet och dem som jobbar med det här på myndigheter, utbildningsinstitutioner och annat. Herr talman! Jag ska beröra ett par andra punkter också. Det gäller vattenbruket. Jag tycker att den strategi som är framtagen av Jordbruksverket - som fick ta över de här frågorna - visar på att det här är en viktig framtidsnäring. Jag måste konstatera att jag tror att Vänsterpartiet inte har läst dokumentet eller väljer att läsa det oerhört selektivt. Det ristret kanske vi inte ska ha. Det är centralt att vi kan producera livsmedel med hög och god kvalitet. Det gäller även på detta område. Det är centralt att vi fortsätter att forska och utveckla vad dessa fiskar ska födas med. Kan man hitta alternativ till det som i dag är att föda upp de allra flesta på det som är uppfiskat ur haven en gång? Det pågår forskning som är oerhört spännande på det här området och som jag hoppas kan lösa en del av dessa frågor. Det är också viktigt för landsbygdsutvecklingen. Jag lever inte särskilt nära kust- och havsfisket, men jag lever till del nära insjöfiske och fiskodling och kan konstatera att företaget som bedriver förädling har 2-3 anställda och sätter bygden på kartan. Herr talman! Jag vill se mer av detta. Jag vill se mer av den utveckling som gör att det här blir ett led i att hela Sverige ska leva. Fisk är och kommer att vara ett oerhört viktigt livsmedel som vi ska värna och hantera på ett hållbart sätt. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. (Applåder)

Anf. 41 Jens Holm (V)

Herr talman! Jag tänkte ta upp två saker i min replik till Irene Oskarsson. Det ena är möjligheterna för Sverige att driva en progressiv fiskeripolitik. Jag tog tidigare upp Norge i mitt anförande, och jag tror att de flesta som är inne i den här branschen är väl medvetna om att Norge har varit långt mycket framgångsrikare i sin förvaltningspolitik, att förvalta fiskbestånden, än vad EU har varit. Norge har också utvecklat ett ganska långsiktigt samarbete med Ryssland där man lyckas påverka Ryssland, och det är precis som Jan-Olof Larsson från Socialdemokraterna säger: Norge påverkar också EU, därför att EU måste samarbeta med Norge. Jag blir lite trött på de här fåniga argumenten mot mig att vi inte ska ha något samarbete alls om fiskeripolitiken inte styrs från EU. Självklart är det inte så. Men EU är inte en optimal organisation för att vi ska lösa de stora utmaningar som fiskeripolitiken innebär. EU har byggts upp för att man ska skapa en inre marknad där man ska kunna köpa varor och tjänster av varandra. EU har inte som sitt primära mål att man ska rädda miljön, rädda fiskarna eller någonting annat. Det är därför alla de här viktiga frågorna alltid hamnar på efterkälken inom EU. Sedan skulle jag vilja fråga Irene Oskarsson angående fiskodlingar. Tycker Irene Oskarsson, som Moderaterna sade här tidigare, att det är fel med subventioner till fiskodlingar, ja eller nej?

Irene Oskarsson (KD)

Anf. 42 Irene Oskarsson (KD)

Herr talman! Det är mycket som Jens Holm tar upp. Samarbete är centralt och viktigt. Då kan man ju travestera en del olika sammanhang och fråga: Vad är då bättre än den gemenskap vi har i dag för att jobba med detta gränsöverskridande? Jag har inte sett och jag ser inte några förslag på en organisation som skulle kunna ta ett helhetsgrepp motsvarande det som Europeiska unionen kan ta. Herr talman! Jag säger inte att unionen gör allt i dag, men det är den organisation som jag kan se har förutsättningar att göra mer, och det är det som bland annat Eskil Erlandsson har varit oerhört pådrivande i att den ska göra. Att sedan Norge gör bra saker tvivlar inte jag på och ingen annan heller. De bidrar naturligtvis på sitt sätt i den här processen. Men jag dristar mig att tro att om vi som enskilda nationer skulle göra detta skulle vi inte ha ett bättre resultat än vi har i dag. Från den utgångspunkt vi står i ska vi naturligtvis fortsätta att driva på så att unionen faktiskt tar sitt ansvar. Det är lite häpnadsväckande, herr talman, att höra att nu ska inte EU ägna sig åt miljö, fiskefrågor och annat, utan man ska ha sin primära uppgift. Jag hoppas att det som var den primära uppgiften har övergått i andra centrala och viktiga uppgifter, där vi har sett att vi lever i en global värld och där EU är en gruppering av länder som faktiskt kan göra skillnad. Utifrån Jens Holm andra fråga, herr talman, kan jag konstatera att utvecklingsresurser ska satsas på företag som har möjlighet att utvecklas och som har potential. Om det är vattenbruk, om det är lantbruk eller om det är någonting annat ska det vara möjligt. Där finns i dag ersättningsmöjligheter ur bland annat EU:s landsbygdssatsningar.