Finansinspektionen m.m.

Betänkande 1991/92:NU19

Näringsutskottets betänkande 1991/92:NU19

Finansinspektionen m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1991/92
NU19

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1991/92:100 bilaga 8
(finansdepartementet) punkt E3 (finansinspektionen),

dels fyra motioner från allmänna motionstiden med yrkanden
om bankrörelse m.m.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag till
finansinspektionen. Motioner (s) med krav på ökad information om
bankernas räntevillkor m.m. avstyrks med hänvisning dels till
ett tidigare uttalande av riksdagen i frågan, dels till
finansinspektionens pågående arbete. Yrkanden om skärpt
bankrörelse- och finansbolagslagstiftning (s) resp. om
avskaffande av bestämmelserna om offentliga ledamöter i
affärsbankernas styrelser (m) avstyrks; förslag i dessa frågor
väntas bli förelagda riksdagen senare under år 1992. I en
reservation (s) anförs att föreskrifterna om regeringens
godkännande av styrelseordförande och om offentliga
styrelseledamöter i banker bör behållas.

Propositionen

I proposition 1991/92:100 bilaga 8 (finansdepartementet)
framlägger regeringen förslag om anslag under sjunde huvudtiteln
för budgetåret 1992/93. Efter föredragning av statsrådet Bo
Lundgren föreslås under här angiven rubrik

E 3. Finansinspektionen (s.63--66)
att riksdagen till Finansinspektionen för budgetåret 1992/93
anvisar ett ramanslag på 88275000 kr.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1991/92:N201 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om småspararnas villkor på kapitalmarknaden
gentemot bankerna.

1991/92:N207 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en skärpning av bankrörelse- och
finansbolagslagstiftningen.

1991/92:N245 av Catarina Rönnung m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kreditinstituten enligt lag [bör] ålägg[a]s
informationsskyldighet,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att finansinspektionen [bör] upplys[a] om marknadens
sparformer i en lättläst och överblickbar informationsfolder.

1991/92:N260 av Ulf Kristersson (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar om sådan ändring i bank[aktiebolags]lagen att statens
och kommunernas rätt att utse representanter i bankernas
styrelser samt statens vetorätt vid val av ordförande i
bankstyrelser avskaffas.

Utskottet

Finansinspektionen är en central förvaltningsmyndighet med
uppgift att utöva tillsyn över finansiella institutioner och
marknader. Inspektionen bildades den 1 juli 1991 genom en
sammanslagning av bankinspektionen och försäkringsinspektionen
(prop. 1990/91:177, bet. NU44). Verksamheten finansieras genom
obligatoriska avgifter från de institut som står under
inspektionens tillsyn. Avgifterna har tidigare inte tagits upp
på statsbudgetens inkomstsida utan förts till ett
reservationsanslag som uppbördsmedel. För inspektionen har ett
formellt anslag på 1000 kr. anvisats, och regeringen har i
regleringsbrevet fastställt en utgiftsstat. För budgetåret
1991/92 uppgick denna till 89383000 kr. inkl.
mervärdesskatt.

I budgetpropositionen (prop. 1991/92:100 bil. 8 s. 64)
konstateras att den hittills tillämpade anslagsformen inte
systematiskt kan hänföras till någon av de anslagsformer som
vanligen används. I propositionen föreslås därför -- dock utan
särskilt yrkande -- att finansinspektionen i stället skall
anvisas medel via ett ramanslag. Detta förutsätter att
avgifterna förs till en särskild inkomsttitel i statsbudgeten.

I fråga om anslagets nivå anser föredraganden -- statsrådet Bo
Lundgren -- att inspektionen realt sett inte bör tillföras
ytterligare medel innan effekterna av den nya organisationen och
sammanslagningen har utvärderats. Med hänvisning härtill
föreslås att inspektionen skall anvisas realt sett oförändrade
resurser i förhållande till innevarande budgetår eller
88275000 kr. exkl. mervärdesskatt. Utskottet tillstyrker det
föreslagna beloppet och ändringen av anslagsform.

Två motioner tar upp frågor rörande information om bankers
räntevillkor m.m. I motion 1991/92:N201 (s) efterlyses
åtgärder för att stärka småspararnas ställning på
kapitalmarknaden. Sålunda borde bankerna på varje
kontoredovisning ange gällande räntesats och diskonto (eller
annan lämplig indikation på räntenivån). Vidare anser
motionärerna att det är angeläget med en utvärdering av vad
förändringarna på kapitalmarknaden har inneburit för
småspararna. Sparmarknaden är så gott som omöjlig att överblicka
för den enskilde, anförs det i motion 1991/92:N245 (s).
Finansinspektionen borde därför regelbundet göra en förteckning
över marknadens sparformer som skulle finnas tillgänglig hos
kreditinstitut och konsumentvägledare. Enligt motionärerna bör
kreditinstituten åläggas skyldighet att upplysa spararna om hur
skatten på sparandet beräknas, vilken avgift som instituten tar
ut för att förvalta sparmedlen och vilken avkastning sparandet
har gett.

Finansinspektionen har bl.a. till uppgift att följa
utvecklingen av och främja allmän kännedom om pris- och
konkurrensförhållanden inom bankväsendet. Inspektionen har
utarbetat en särskild konsumentpolicy. I denna sägs att de nya
förutsättningar som råder på de finansiella marknaderna gör att
kraven på institutens agerande i frågor som rör information,
avtalsvillkor och prissättning bör stramas upp väsentligt. För
att konkurrensen skall fungera, heter det vidare, måste
konsumenterna få god information om priser och övriga villkor på
ett sätt som tillgodoser kraven på tydlighet, jämförbarhet och
väsentlighet. I samverkan med andra berörda myndigheter, såsom
konsumentverket och näringsfrihetsombudsmannen, har inspektionen
löpande diskussioner med instituten om konsumentskyddsfrågor.
För närvarande är utformningen av bankernas kontobesked föremål
för överläggning mellan parterna. Vissa av de förslag som
framförs i de båda motionerna kan enligt uppgift komma att
övervägas i detta sammanhang.

Finansinspektionen utgav i juni 1991 en marknadsöversikt över
gällande sparformer i Sverige. Den numera nedlagda
spardelegationen har tidigare löpande gett ut sådana översikter.
I marknadsöversikten presenteras alla former av bankkonton,
olika typer av bundet sparande, allemansfonder, aktiefonder,
räntefonder, spar- och premieobligationer, pensions- och
kapitalförsäkringar samt aktie- och räntefonder som noteras i
utländsk valuta. Uppgifter om varje sparform lämnas både i text-
och tabellform, och de olika sparformernas avkastning under
vissa tidsperioder jämförs. I översikten redogörs också för
gällande skatteregler.

Riksdagen behandlade våren 1991 tre motioner (s; m; fp)
angående bl.a. redovisning av bankers avtalsvillkor. Utskottet
(bet. 1990/91:NU41) lämnade då uppgifter av betydelse i detta
sammanhang. Bl.a informerades om att Svenska bankföreningen
sammanställer en månatlig översikt över de vanligaste
inlåningskontona i alla banker. Denna översikt hålls tillgänglig
för intresserade och tillställs finansinspektionen. Utskottet
betonade att informationen har stor betydelse från
konkurrenssynpunkt. Om det skulle visa sig att
tillsynsmyndighetens bevakning och företagens egna på
frivillighet grundade åtgärder inte räcker till för att
konsumenterna skall få tillräcklig insyn i och överblick över
villkoren för bankernas och försäkringsbolagens tjänster var
det, ansåg utskottet, angeläget att regeringen vidtog lämpliga
åtgärder för att stärka konsumenternas ställning inom denna
marknadssektor. Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning i
ett uttalande till regeringen med anledning av motionerna.

Riksdagens uttalande har enligt utskottets mening alltjämt
relevans. Härutöver vill utskottet understryka betydelsen av en
väl fungerande konkurrens för att konsumenternas ställning på
marknaden skall förbättras. Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motionerna 1991/92:N201 (s) och 1991/92:N245
(s).

Utskottet tar så upp till behandling motion 1991/92:N207 (s)
med krav på en skärpning av bankrörelse- och
finansbolagslagstiftningen. I motionen beskrivs bakgrunden
till den s.k. finansbolagskrisen. Det anförs att finansbolagens
verksamhet har präglats av ett högt risktagande och att
kreditprövning sällan eller aldrig har ägt rum. Denna inriktning
av verksamheten har, anser motionärerna, underlättats av att det
i lagen (1988:606) om finansbolag saknas regler om att krediter
i princip inte får beviljas annat än mot betryggande säkerhet.
Likaså saknas regler som begränsar enhandsengagemang.
Motionärerna föreslår att rörelseregler av det slag som gäller
för banker snarast skall införas också för finansbolag.
Därutöver borde det införas bestämmelser om tillsyn av koncerner
där finansbolag ingår. Vidare bör enligt motionärerna
finansinspektionen ges möjlighet att ingripa med varningar och
vitesförelägganden mot en osund utveckling på finansmarknaderna
även om instituten inte har brutit mot lag eller förordning.

I 2 kap. 13--19 §§ bankrörelselagen (1987:617) finns
föreskrifter om hur kreditgivningen skall bedrivas. Efter
allmänna bestämmelser om att kredit får beviljas endast om
låntagaren kan förväntas fullgöra låneförbindelsen och att
betryggande säkerhet i princip skall ställas följer mer
speciella regler angående kreditgivningen. Bl.a. föreskrivs att
en bank skall ägna särskild uppmärksamhet åt att den inte har
fordringar på samma låntagare i sådan omfattning att fara för
dess säkerhet kan uppkomma (den s.k. enhandskreditbestämmelsen,
16 §). Motsvarande regler om kreditgivning finns inte för
finansbolagen. Skälet härför är bl.a. att det inte har ansetts
att finansbolagens finansiärer har samma behov av skydd som
t.ex. insättarna i en bank.

Mot bakgrund av den kris som har drabbat vissa finansbolag
beslutade regeringen i januari 1991 att en särskild utredare
skulle tillkallas för att utreda finansbolagens finansiella
situation m.m. och lämna förslag till erforderliga åtgärder.
Utredaren (ambassadör Kurt Malmgren) har i betänkandet
Finansbolagskrisen (Ds 1991:47) lämnat förslag till åtgärder som
syftar till att motverka att motsvarande kriser uppkommer på
nytt. Vissa av dessa förslag -- t.ex. när det gäller regler för
finansbolagens kreditgivning -- överensstämmer med dem som
motionärerna föreslår.

I en framställning till finansdepartementet i januari 1992 har
finansinspektionen bl.a. begärt att enhetliga sanktioner inom
tillsynsområdet skall införas i lagstiftningen. Inspektionen
anför att den bör kunna agera genom utfärdande av varning eller
vitesföreläggande om institut driver verksamhet som strider mot
en sund utveckling.

Nyssnämnda utredningsbetänkande samt skrivelsen från
finansinspektionen bereds för närvarande i finansdepartementet.
Enligt uppgift väntas en proposition med förslag till ny
reglering av finansbolagens verksamhet bli förelagd riksdagen
senare under år 1992. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet
motion 1991/92:N207 (s).

I motion 1991/92:N260 (m) behandlas bestämmelserna om
offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser, m.m.
Motionären anför att styrelserepresentationen inte motiveras av
statens behov av tillsyn över bankerna. Med de offentliga
ledamöterna finns det enligt motionären risk för en försvagning
av bankernas styrelser, eftersom de statliga representanterna
oftast saknar den kompetens och erfarenhet som krävs för
styrelsearbetet. I motionen föreslås att statens och kommunernas
rätt att utse representanter i bankernas styrelser samt statens
vetorätt vid val av ordförande i bankstyrelser skall avskaffas.

Regeringen får enligt 7 kap. 1 § bankaktiebolagslagen
(1987:618) utse högst fem ledamöter i styrelsen (offentliga
styrelseledamöter) med uppgift att särskilt verka för att
samhällets intressen beaktas i bolagets verksamhet. De
offentliga styrelseledamöterna skall även få delta i
direktionens och andra s.k. delegatgruppers arbete. Om en
delegats uppdrag innebär att han skall ingå i en kontorsstyrelse
får kommunfullmäktige i den aktuella kommunen utse högst två
personer i styrelsen. Riksdagen avslog senast våren 1991 en
motion (m) med krav på att dessa bestämmelser skulle avskaffas.
Utskottet (bet. 1990/91:NU41) anförde att systemet har visat sig
vara värdefullt och att det tycktes vara fullt accepterat av de
berörda bankerna. Häremot reserverade sig företrädarna i
utskottet för Moderata samlingspartiet och Folkpartiet
liberalerna. De menade att starka principiella skäl talar mot
denna form av statligt inflytande i banksektorn.

Val av ordförande i affärsbankernas styrelser skall enligt
7kap. 11 § bankaktiebolagslagen underställas regeringen för
godkännande. Regeringen skall godkänna valet om den valde kan
förväntas verka för att såväl bankens som samhällets intressen
beaktas i verksamheten. Våren 1991 avslog riksdagen på förslag
av utskottet (bet. 1990/91:NU41) ett motionsyrkande (m) om att
denna ordning skulle avskaffas. Utskottet menade att den
möjliggör ett önskvärt inflytande från statens sida utan
långtgående ingrepp i det institutionella systemet. Motionen
fick stöd i en reservation (m, fp, c).

En proposition med förslag till ändringar av
banklagstiftningen -- bl.a. som en anpassning till
lagstiftningen inom EG -- har aviserats till sommaren 1992. I
anslutning härtill övervägs enligt uppgift inom
finansdepartementet ändringar av bestämmelserna om utseende av
offentliga styrelseledamöter och godkännande av
styrelseordförande.

Enligt utskottets mening bör statens tillsyn över bankväsendet
utövas främst av finansinspektionen och riksbanken. Starka
principiella skäl talar bl.a. mot att regeringen skall godkänna
affärsbankernas val av styrelseordförande. Ändringar av de
aktuella bestämmelserna övervägs emellertid som nämnts inom
finansdepartementet, och förslag kan väntas bli förelagda
riksdagen senare under år 1992. Utskottet avstyrker mot denna
bakgrund motion 1991/92:N260 (m).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande finansinspektionen
att riksdagen
dels med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 8
punkt E 3 till Finansinspektionen för budgetåret 1992/93
under sjunde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på
88275000kr.,
dels godkänner att avgifterna enligt förordningen
(1988:976) om avgifter för finansinspektionens verksamhet
inlevereras till statsverkets checkräkning och redovisas under
inkomsttitel på statsbudgeten och att motsvarande utgifter täcks
från ramanslaget,

2. beträffande information om bankers räntevillkor m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N201 och 1991/92:N245,

3. beträffande skärpning av bankrörelse- och
finansbolagslagstiftningen
att riksdagen avslår motion 1991/92:N207,
men. (v)

4. beträffande offentliga ledamöter i affärsbankernas
styrelser, m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:N260.
res. (s) - motiv.

Stockholm den 17 mars 1992

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Anita Gradin
(s), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Hadar Cars (fp),
Birgitta Johansson (s), Kjell Ericsson (c), Karin Falkmer (m),
Reynoldh Furustrand (s), Göran Hägglund (kds), Bengt Dalström
(nyd), Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s)
och Bo Bernhardsson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser, m.m.
(mom.4, motiveringen)

Anita Gradin, Axel Andersson, Birgitta Johansson, Reynoldh
Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson
(alla s) anser att den del av utskottets yttrande på s.6 som
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "motion
1991/92:N260 (m)" bort ha följande lydelse:

Affärsbankerna har genom sin kreditgivning och verksamhet i
övrigt en central roll i samhället. Det är därför angeläget att
det finns lämpliga former för samhällets medverkan i och
inflytande över affärsbankernas beslut vad gäller bl.a.
finansieringsverksamhetens allmänna inriktning och andra från
det allmännas synpunkt viktiga ärenden. Bestämmelserna om
utseende av offentliga styrelseledamöter och godkännande av
styrelseordförande i banker är välmotiverade och har visat sig
vara värdefulla. Enligt utskottets mening är det således
betydelsefullt att dessa bestämmelser behålls. Med hänvisning
till det anförda avstyrker utskottet motion 1991/92:N260 (m).

Särskilt yttrande

Skärpning av bankrörelse- och finansbolagslagstiftningen
(mom.3)

Bengt Dalström (nyd) anför:

Den s.k. finansbolagskrisen har påvisat en rad
missförhållanden i olika finansbolag. Risktagandet har varit
alltför högt, vilket i stor utsträckning är en följd av att
bolagens affärsidé baserades på volymtänkande. Detta ledde ofta
till att rutinerna för att bevilja och följa upp krediter
eftersattes. Emellertid har samtliga rollinnehavare på
kreditmarknaden ett ansvar för vad som har skett. Regering och
riksdag är ansvariga för att finansbolagslagstiftningen är
bristfällig. Enligt min mening talar starka skäl för att lagen
om finansbolag bör kompletteras med rörelseregler av den typ som
finns i bankrörelselagen när det gäller enhandsengagemang och
krav på betryggande säkerheter.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

Finansbolagens mer eller mindre ohämmade tillväxt under 1970-
och 1980-talen och den kraftiga likviditetsuppbyggnaden i
ekonomin är bidragande orsaker till att den s.k.
finansbolagskrisen kunde utvecklas. Denna har alltså sina rötter
i de samhällsekonomiska förhållandena, men bristande interna
rutiner i såväl finansbolag som banker har gjort att krisen
kunnat få en så stor omfattning. Som anförs i motion
1991/92:N207 (s) har finansbolagen aldrig eller mycket sällan
gjort kreditprövningar. Bolagen har varit inriktade på att lämna
så många krediter som möjligt. Jag delar motionärernas
uppfattning att denna strategi har underlättats av att det
saknas rörelseregler för finansbolagen. Det är därför angeläget
att det i lagen om finansbolag skyndsamt införs regler om att
krediter får beviljas endast mot betryggande säkerheter och om
begränsningar av enhandsengagemang. Finansinspektionen måste
också ges möjligheter att ingripa på ett tidigare stadium med
varningar och vitesförelägganden. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag i enlighet härmed.

Vidare ansluter jag mig till vad Socialdemokraterna anför i
reservationen till detta betänkande om vikten av att
bestämmelserna om utseende av offentliga styrelseledamöter och
godkännande av styrelseordförande i affärsbankerna behålls.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande skärpning av bankrörelse- och
finansbolagslagstiftningen
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N207 som sin
mening ger regeringen till känna vad som i det föregående
anförts i denna del.